EU-rätt · Förordning · CELEX 32016R1035
Artikel 5 i förordning (EU) 2016/1035
Inledande av förfaranden
EU-rätten
Artikelns text
1. Med undantag för vad som föreskrivs i punkt 8 ska en undersökning för att fastställa förekomst, grad och verkan av påstådd skadlig prissättning inledas när en fysisk eller juridisk person, eller en sammanslutning som inte är juridisk person, på unionsindustrins vägnar skriftligen framför klagomål.
Klagomålet får inges till kommissionen eller till en medlemsstat som ska vidarebefordra det till kommissionen. Kommissionen ska skicka medlemsstaterna en kopia av varje klagomål som den tar emot. Klagomålet ska anses ha givits in den första arbetsdagen efter det att klagomålet överlämnats till kommissionen med rekommenderat brev eller efter det att kommissionen utfärdat ett mottagningsbevis.
Om en medlemsstat utan att ett klagomål har ingivits har tillräckliga bevis för skadlig prissättning samt att detta har orsakat unionsindustrin skada ska den omedelbart underrätta kommissionen om dessa bevis.
2. Ett klagomål enligt punkt 1 ska inlämnas senast
a) sex månader efter den tidpunkt då den klagande fick kännedom om försäljningen av fartyget eller borde ha känt till denna, om
i) den klagande fick möjlighet att lämna in ett anbud avseende det ifrågavarande kontraktet genom ett omfattande generellt anbud eller något annat anbudsförfarande, och
ii) den klagande faktiskt lämnade in ett anbud, och
iii) den klagandes anbud i allt väsentligt uppfyllde anbudsspecifikationerna,
b) nio månader efter den tidpunkt då den klagande fick kännedom om försäljningen av fartyget eller borde ha känt till denna trots att det inte förekom någon anbudsinfordran, förutsatt att en anmälan om avsikt att delta i anbudsförfarandet, inbegripet upplysningar som rimligen var tillgängliga för den klagande för att specificera transaktionen i fråga, hade lämnats till kommissionen eller en medlemsstat senast sex månader efter den tidpunkten.
Under inga omständigheter får ett klagomål lämnas in senare än sex månader efter dagen för leverans av fartyget.
Den sökande kan anses ha känt till att fartyget sålts från den tidpunkt då kontraktets ingående tillsammans med mycket allmänna upplysningar om fartyget offentliggörs i internationell branschpress.
I denna artikel avses med ett omfattande generellt anbud ett anbud där den tänkta köparen lämnar en anbudsinfordran till åtminstone alla skeppsbyggare som köparen vet har möjlighet att bygga fartyget i fråga.
3. Ett klagomål enligt punkt 1 ska innehålla bevis för
a) skadlig prissättning,
b) skada,
c) orsakssamband mellan den påstått skadligt prissatta försäljningen och den påstådda skadan, och
d) i) om fartyget såldes genom ett omfattande generellt anbud, bevis för att den klagande fick en anbudsinfordran för kontraktet i fråga och faktiskt lämnade ett anbud och att den klagandes anbud i allt väsentligt uppfyllde anbudsspecifikationerna (dvs. leveranstid och tekniska krav), eller
ii) om fartyget såldes genom något annat anbudsförfarande och den klagande fick en anbudsinfordran för kontraktet i fråga, bevis för att han faktiskt lämnade ett anbud och att den klagandes anbud i allt väsentligt uppfyllde anbudsspecifikationerna, eller
iii) i avsaknad av en annan anbudsinfordran än för ett omfattande generellt anbud, bevis för att den klagande hade möjlighet att bygga fartyget i fråga och att den klagande, om han kände till eller borde ha känt till det förestående förvärvet, gjorde bevisliga ansträngningar att genomföra en försäljning till köparen i enlighet med den berörda anbudsspecifikationen. Den klagande kan anses ha känt till det förestående förvärvet om det kan påvisas att majoriteten av den berörda industrin gjorde ansträngningar för att sälja ett sådant fartyg till den köparen eller om det kan påvisas att allmänna upplysningar om det förestående förvärvet kunde erhållas från mäklare, finansiärer, klassificeringssällskap, befraktare, branschorganisationer eller andra enheter som vanligtvis är engagerade i skeppsbyggnadstransaktioner och med vilka den klagande hade regelbundna kontakter eller affärer.
4. Klagomålet ska innehålla sådana uppgifter som rimligen är tillgängliga för den klagande om följande:
a) Den klagandes identitet och en beskrivning av omfattningen och värdet av den klagandes produktion i unionen av ett likadant fartyg. Om ett skriftligt klagomål görs för unionsindustrins räkning ska klagomålet visa för vilken industrigrens räkning som klagomålet görs genom att en förteckning lämnas över samtliga kända producenter i unionen som har möjlighet att bygga ett likadant fartyg och, såvitt möjligt, uppgift om hur stor del av unionens produktion av likadana fartyg som dessa producenter står för.
b) En fullständig beskrivning av det fartyg som påstås vara skadligt prissatt, namnen på ursprungs- eller exportländerna i fråga, varje känd exportörs eller utländsk producents identitet samt identiteten på det berörda fartygets köpare.
c) Priset på sådana fartyg när de säljs på ursprungs- eller exporlandets/exportländernas hemmamarknader (eller när så är lämpligt sådana fartygs pris vid försäljning från ursprungs- eller exportlandet/exportländerna till tredjeland eller fartygets beräknade värde) och exportpriserna eller när så är lämpligt det pris till vilket sådana fartyg första gången säljs till en oberoende köpare.
d) Priseffekterna av den skadligt prissatta försäljningen på likadana fartyg på unionens marknad, och följderna av försäljningen för unionsindustrin, enligt vad som framgår av faktorer och förhållanden som har betydelse för unionsindustrins ställning, såsom de som räknas upp i artikel 3.3 och 3.5.
5. Kommissionen ska så långt det är möjligt pröva riktigheten och tillförlitligheten av de bevis som framläggs i klagomålet för att fastställa om bevisen är tillräckliga för att motivera att en undersökning inleds.
6. En undersökning enligt punkt 1 ska inte inledas såvida det inte, på grundval av en prövning av i vilken grad det bland unionsproducenter som kan bygga ett likadant fartyg finns stöd för eller motstånd mot klagomålet, fastställa att klagomålet är gjort av unionsindustrin eller för dess räkning. Klagomålet ska anses vara gjort av unionsindustrin eller för dess räkning om det stöds av de producenter i unionen vilkas sammanlagda kapacitet att producera ett likadant fartyg utgör mer än 50 % av den totala kapaciteten att producera ett likadant fartyg för den del av unionsindustrin som antingen stöder eller motsätter sig klagomålet. Undersökningen ska dock inte inledas om de producenter i unionen som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans svarar för mindre än 25 % av den totala kapaciteten hos de unionsproducenter som kan producera ett likadant fartyg.
7. Myndigheterna ska undvika att offentliggöra klagomålet med framställan om att en undersökning ska inledas om det inte redan har fattats ett beslut om att inleda en undersökning. Innan beslut fattas om att inleda en undersökning ska dock det berörda exportlandets regering underrättas.
8. Om under särskilda förhållanden kommissionen fattar beslut om att inleda en undersökning utan att ett skriftligt klagomål från unionsindustrin eller för dess räkning har mottagits, ska detta göras om det föreligger tillräckliga bevis för skadlig prissättning, skada, ett orsakssamband och att en medlem av den påstått skadade unionsindustrin uppfyllde de kriterier som avses i punkt 3 d, för att motivera att undersökningen inleds.
När det är lämpligt får en undersökning också inledas på grund av ett skriftligt klagomål från en avtalsslutande parts myndigheter. Ett sådant klagomål ska stödjas av tillräckliga bevis för att prissättningen för ett fartyg är eller har varit skadlig och att den påstådda försäljningen under normalvärdet till en köpare i unionen orsakar eller har orsakat skada för den berörda avtalsslutande partens inhemska industri.
9. Bevisen för både skadlig prissättning och skada ska prövas samtidigt i beslutet om huruvida en undersökning ska inledas eller inte. Ett klagomål ska avslås om det inte finns tillräckliga bevis för antingen skadlig prissättning eller skada för att motivera att ärendet fortsätter att handläggas.
10. Klagomålet får återkallas innan undersökningen inletts och ska då inte anses ha ingivits.
11. Om det är uppenbart att bevismaterialet är tillräckligt för att inleda ett förfarande, ska kommissionen inleda ett förfarande inom 45 dagar efter det att klagomålet gavs in eller, när det gäller ett förfarande enligt punkt 8, senast sex månader efter det att fartygets försäljning blev eller skulle ha blivit känd, samt offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Om tillräckliga bevis inte har lagts fram, ska klaganden informeras om detta inom 45 dagar efter det att klagomålet lämnades in till kommissionen. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information så snart den har fastställt att det finns ett behov av att inleda ett sådant förfarande.
12. Meddelandet om inledande av ett förfarande ska innehålla uppgift om att en undersökning har påbörjats, skeppsbyggarens och köparens eller köparnas namn och land samt en beskrivning av det berörda fartyget, ge en sammanfattning av de uppgifter som har tagits emot samt fastställa att alla relevanta uppgifter ska lämnas till kommissionen.
Vidare ska de tidsfrister anges inom vilka berörda parter kan ge sig till känna, skriftligen ge sina synpunkter och lämna uppgifter, om dessa synpunkter och uppgifter ska beaktas vid undersökningen. I meddelandet ska även anges den tidsfrist inom vilken berörda parter kan begära att få bli hörda av kommissionen i enlighet med artikel 6.5.
13. Kommissionen ska underrätta exportören, fartygets köpare och representativa producentorganisationer, exportörer eller köpare av sådana fartyg som kommissionen vet är berörda, liksom företrädare för det land vars fartyg är föremål för en sådan undersökning samt klagandena om att förfarandet har inletts och ska, med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter, tillställa exportörerna och myndigheterna i exportlandet den fullständiga texten till det skriftliga klagomål som har mottagits i enlighet med punkt 1 och, på begäran, även andra berörda parter.