Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32016R1075

Artikel 25 i förordning (EU) 2016/1075

Identifiering av en resolutionsstrategi

Ur Commission Delegated Regulation (EU) 2016/1075 of 23 March 2016 supplementing Directive 2014/59/EU of the European Parliament and of the Council with regard to regulatory technical standards specifying the content of recovery plans, resolution plans and group resolution plans, the minimum criteria that the competent authority is to assess as regards recovery plans and group recovery plans, the conditions for group financial support, the requirements for independent valuers, the contractual recognition of write-down and conversion powers, the procedures and contents of notification requirements and of notice of suspension and the operational functioning of the resolution colleges (Text with EEA relevance).

EU-rätten

Artikelns text

1. Resolutionsmyndigheterna ska bedöma om en föreslagen resolutionsstrategi är lämplig för att uppnå resolutionsmålen med tanke på institutets eller koncernens struktur och affärsmodell, samt de resolutionsförfaranden som är tillämpliga på juridiska personer i en koncern. En resolutionsåtgärd får vidtas i allmänhetens intresse om den är nödvändig för att uppfylla, och står i proportion till, ett eller flera av resolutionsmålen, och om avveckling av institutet enligt normala insolvensförfaranden inte skulle uppfylla dessa resolutionsmål i samma utsträckning.

2. Särskilt när det gäller koncerner ska resolutionsmyndigheter bedöma huruvida det vore lämpligare att tillämpa en strategi med en enda kontaktpunkt eller en strategi med flera kontaktpunkter.

3. För dessa ändamål ska resolutionsmyndigheterna beakta åtminstone följande frågor:

a) Vilka resolutionsverktyg som skulle användas i den föredragna resolutionsstrategin och huruvida dessa resolutionsverktyg är tillgängliga för de juridiska personer på vilka de enligt resolutionsstrategin bör tillämpas.

b) De medräkningsbara kvalificerade skulderna i den föreslagna resolutionsstrategin, risken att inte bidra till förlustabsorbering och rekapitalisering, samt de rättsliga enheter som utfärdar medräkningsbara kvalificerade skulder, med hänsyn till att

i) en enda kontaktpunkt sannolikt är lämpligare om tillräckliga externt utfärdade kvalificerade skulder, eller skulder som förväntas bidra till förlustabsorbering och rekapitalisering enligt den föreslagna resolutionsstrategin utfärdas av det viktigaste moderföretaget eller holdingbolaget,

ii) flera kontaktpunkter sannolikt är lämpligare om koncernens medräkningsbara skulder, eller de skulder som förväntas bidra till förlustabsorbering och rekapitalisering enligt den föreslagna resolutionsstrategin, utfärdas av fler än en enhet, eller en regional eller funktionell undergrupp i den koncern som är föremål för resolution.

c) Avtalsmässiga eller andra arrangemang för förluster som ska överföras mellan rättsliga enheter i en koncern.

d) Institutets eller koncernens operativa struktur och affärsmodell, särskilt om institutet eller koncernen utmärks av en starkt integrerad eller decentraliserad struktur med en hög grad av åtskillnad mellan olika delar av institutet eller koncernen, med hänsyn till att

i) en enda kontaktpunkt sannolikt är lämpligare om en koncern har en mycket integrerad verksamhet, exempelvis genom centraliserad likviditetsförvaltning, riskhantering, kassahantering, eller it-tjänster och andra kritiska delade tjänster,

ii) flera kontaktpunkter sannolikt är lämpligare om en koncerns verksamhet är uppdelad i två eller flera tydligt identifierbara undergrupper, där var och en är till stor del ekonomiskt, rättsligt och operativt oberoende av andra delar av koncernen, och de kritiska operativa delarna av koncernen bygger på solida arrangemang för att säkerställa deras fortsatta drift i händelse av resolution.

e) Verkställbarheten av resolutionsverktyg som skulle tillämpas, särskilt i tredjeländer.

f) Huruvida resolutionsstrategin kräver stöd till åtgärder av andra myndigheter, särskilt i tredjeländer, eller kräver att sådana myndigheter avstår från oberoende resolutionsåtgärder, samt huruvida sådana åtgärder är genomförbara och trovärdiga för dessa myndigheter.

4. Resolutionsmyndigheterna ska bedöma om varianter av resolutionsstrategin är nödvändiga för att hantera scenarier eller omständigheter där en resolutionsstrategi inte kan genomföras på ett realistiskt och trovärdigt sätt.

5. Resolutionsmyndigheterna ska beakta i vilken utsträckning varje alternativ strategi sannolikt kommer att uppnå resolutionsmålen och särskilt säkerställa kontinuiteten för kritiska funktioner.

Åtgärder för att avlägsna hinder för varianter av resolutionsstrategin ska endast vidtas om de inte försämrar det genomförbara och trovärdiga genomförandet av den föredragna resolutionsstrategin.

Artikeln i rättsakten