EU-rätt · Förordning · CELEX 32016R1450
Artikel 1 i förordning (EU) 2016/1450
Fastställande av det belopp som är nödvändigt för att säkerställa förlustabsorbering
EU-rätten
Artikelns text
1. Resolutionsmyndigheter ska bestämma det belopp för förlustabsorbering som institutet eller gruppen bör vara i stånd att absorbera.
2. I syfte att fastställa förlustabsorberingsbeloppet i enlighet med denna artikel och alla eventuella bidrag från insättningsgarantisystemet till resolutionskostnaderna enligt artikel 6, ska resolutionsmyndigheten, i överensstämmelse med artikel 45.6 i direktiv 2014/59/EU, från den behöriga myndigheten begära en sammanfattning av de kapitalkrav som för närvarande är tillämpliga för ett institut eller en grupp, och särskilt följande:
a) Kapitalbaskrav enligt artiklarna 92 och 458 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (4), som omfattar
i) en kärnprimärkapitalrelation på 4,5 % av det totala riskexponeringsbeloppet,
ii) en primärkapitalrelation på 6 % av det totala riskexponeringsbeloppet,
iii) en total kapitalrelation på 8 % av det totala riskexponeringsbeloppet,
b) varje krav på supplementärt kapital utöver dessa krav, särskilt i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU,
c) kombinerade buffertkrav enligt definition i artikel 128.6 i direktiv 2013/36/EU,
d) Basel I-golvet enligt artikel 500 i förordning (EU) nr 575/2013,
e) varje tillämpligt krav på skuldsättningsgrad.
3. För tillämpningen av denna förordning ska kapitalkrav tolkas i enlighet med den behöriga myndighetens tillämpning av övergångsbestämmelser som fastställs i kapitlen 1, 2 och 4 avdelning I del tio i förordning (EU) nr 575/2013, och i de bestämmelser i nationell lagstiftning som genomför de valmöjligheter som i kraft av den förordningen har beviljats behöriga myndigheter
4. Det förlustabsorberingsbelopp som ska fastställas av resolutionsmyndigheten ska vara summan av de krav som avses i punkt 2 a–c, eller varje högre belopp som krävs för att uppfylla de krav som avses i punkt 2 d eller e.
5. Resolutionsmyndigheten får fastställa ett förlustabsorberingsbelopp med användning av en av följande metoder:
a) Ett förlustabsorberingsbelopp som motsvarar det standardbelopp för förlustabsorbering som fastställts i enlighet med punkt 4.
b) Ett förlustabsorberingsbelopp som kan vara antingen
i) högre än standardbeloppet för förlustabsorbering som fastställs i enlighet med punkt 4 där
— behovet att absorbera förluster i resolution inte fullt ut återspeglas i standardbeloppet för förlustabsorbering, med hänsyn till information som begärts från den behöriga myndigheten avseende institutets affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil enligt artikel 4, eller
— det är nödvändigt att minska eller undanröja ett hinder för resolution eller absorbera förluster i instrument som rör minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som utfärdats av andra enheter i gruppen,
ii) lägre än standardbeloppet för förlustabsorbering som fastställts i enlighet med punkt 4 i den utsträckning som, med hänsyn till information som begärts från den behöriga myndigheten avseende institutets affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil enligt artikel 4,
— extra kapitalbaskrav som avses i punkt 2 b, som har fastställts på grundval av resultatet av stresstest eller för att täcka makrotillsynsrisker, bedöms som icke relevanta för behovet att säkerställa att förluster kan absorberas i resolution, eller
— en del av det kombinerade buffertkravet som avses i punkt 2 c av resolutionsmyndigheten bedöms som icke relevant för behovet att säkerställa att förluster kan absorberas i resolution.
6. Om alternativet i punkt 5 b tillämpas ska resolutionsmyndigheten ge den behöriga myndigheten en motiverad förklaring till det förlustabsorberingsbelopp som har fastställts, inom ramen för resolutionsmyndighetens skyldighet att samråda med den behöriga myndigheten enligt artikel 45.6 i direktiv 2014/59/EU.