Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32017R0390

Artikel 8 i förordning (EU) 2017/390

Extra kapitalkrav som uppstår med anledning av tillhandahållande av intradagskrediter

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/390 av den 11 november 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 vad gäller tekniska tillsynsstandarder avseende vissa stabilitetskrav för värdepapperscentraler och utsedda kreditinstitut som tillhandahåller anknutna banktjänster (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Tillhandahållare av anknutna banktjänster ska beräkna det extra kapitalkrav som uppstår med anledning av intradagskrediter enligt artikel 54.3 d i förordning (EU) nr 909/2014 och artikel 54.4 e i samma förordning, med hjälp av följande steg i tur och ordning:

a) Beräkna genomsnittet för det senaste kalenderåret av de fem högsta intradagskreditexponeringar som uppstår med anledning av tillhandahållande av sådana tjänster som anges i avsnitt C i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014.

b) Tillämpa värderingsavdrag på alla säkerheter som samlats in med avseende på de högsta exponeringarna och tillämpa ett antagande om att säkerheterna, efter tillämpningen av värderingsavdrag i enlighet med artiklarna 222–227 i förordning (EU) nr 575/2013, förlorar 5 % av sitt marknadsvärde.

c) Beräkna det genomsnittliga kapitalbaskravet för de högsta exponeringarna, beräknade i enlighet med punkt 2, och i detta sammanhang betrakta de exponeringarna som exponeringar vid slutet av dagen (”extra kapitalkrav”).

2. För beräkningen av det kapitalkrav som avses i punkt 1 ska instituten använda en av följande metoder:

a) Schablonmetoden för kreditrisk som avses i artiklarna 107–141 i förordning (EU) nr 575/2013, om de inte har tillstånd att använda internmetoden.

b) Internmetoden och kraven i artiklarna 142–191 i förordning (EU) nr 575/2013 om de har tillstånd att använda internmetoden.

3. Om ett institut tillämpar schablonmetoden för kreditrisk i enlighet med punkt 2 a ska beloppet för var och en av de fem högsta exponeringarna enligt punkt 1 a anses vara ett exponeringsvärde i den mening som avses i artikel 111 i förordning (EU) nr 575/2013 vid tillämpningen av punkt 1 b. De krav som anges i del tre avdelning II kapitel 4 i förordning (EU) nr 575/2013 och som avser artikel 111 i samma förordning ska också gälla.

4. Om ett institut tillämpar internmetoden för kreditrisk i enlighet med punkt 2 b ska det utestående beloppet för var och en av de fem högsta exponeringarna enligt punkt 1 a anses vara ett exponeringsvärde i den mening som avses i artikel 166 i förordning (EU) nr 575/2013 vid tillämpningen av punkt 1 b. De krav som anges i del tre avdelning II kapitel 4 i förordning (EU) nr 575/2013 och som avser artikel 166 i samma förordning ska också gälla.

5. Kapitalkraven i denna artikel ska börja gälla tolv månader efter det att auktorisation erhållits för att tillhandahålla anknutna banktjänster i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 909/2014.

Artikeln i rättsakten