EU-rätt · Förordning · CELEX 32017R0625
Artikel 100 i förordning (EU) 2017/625
Utseende av nationella referenslaboratorier
EU-rätten
Artikelns text
1. Medlemsstaterna ska utse ett eller flera nationella referenslaboratorier för varje referenslaboratorium som utsetts för Europeiska unionen i enlighet med artikel 93.1. Kopplingar till art. 100.1: svenska författningar 3
Medlemsstaterna får utse ett nationellt referenslaboratorium även i fall där det inte finns något motsvarande Europeiska unionens referenslaboratorium.
En medlemsstat får utse ett laboratorium beläget i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland som är avtalsslutande part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Ett laboratorium får utses till nationellt referenslaboratorium för mer än en medlemsstat.
2. Kraven i artiklarna 37.4 e, 37.5, 39, 42.1, 42.2 a och b samt 42.3 ska tillämpas på nationella referenslaboratorier.
Med avvikelse från artikel 37.4 e får de behöriga myndigheterna, för det område som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 g, utse officiella laboratorier, utsedda till sådana av de behöriga myndigheterna på grundval av ett undantag som antagits i enlighet med artikel 41, till nationella referenslaboratorier oberoende av huruvida de uppfyller villkoret i artikel 37.4 e.
3. Nationella referenslaboratorier ska
a) vara opartiska och fria från intressekonflikter och framför allt inte befinna sig i en situation som direkt eller indirekt kan påverka deras yrkesetiska opartiskhet när de utför sina uppgifter som nationella referenslaboratorier,
b) ha eller genom kontrakt ha tillgång till kvalificerad personal med lämplig utbildning för de analys-, testnings- och diagnostiktekniker som används inom laboratoriets kompetensområde, samt vid behov stödpersonal,
c) förfoga över eller ha tillgång till den infrastruktur och utrustning samt de produkter som behövs för att utföra de uppgifter de ålagts,
d) se till att deras personal och eventuell kontraktsanställd personal har god kännedom om internationella standarder och internationell praxis och att den senaste forskningen på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå beaktas i deras arbete,
e) vara utrustade med, eller ha tillgång till, nödvändig utrustning för att kunna utföra sina uppgifter i nödsituationer, och
f) i relevanta fall ha förutsättningar att följa relevanta standarder för biosäkerhet.
4. Medlemsstaterna ska Kopplingar till art. 100.4: svenska författningar 3
a) meddela namn på och adress för varje nationellt referenslaboratorium till kommissionen, till relevant Europeiska unionens referenslaboratorium och till övriga medlemsstater,
b) offentliggöra de uppgifter som avses i led a, och
c) uppdatera de uppgifter som avses i led a vid behov.
5. Medlemsstater som har mer än ett nationellt referenslaboratorium för ett Europeiska unionens referenslaboratorium ska säkerställa ett nära samarbete mellan dessa laboratorier så att samordningen dem emellan, samt med andra nationella laboratorier och med berört Europeiska unionens referenslaboratorium är effektiv.
6. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 144 i syfte att komplettera denna förordning vad gäller fastställandet av krav för nationella referenslaboratorier, utöver de krav som anges i punkterna 2 och 3 i den här artikeln. Sådana delegerade akter ska begränsas till att säkerställa överensstämmelse med eventuella ytterligare krav som antagits i enlighet med artikel 99.2.
Svensk rätt
Svenska författningar (6 dokument, 9 ställen)
- 8 § Växtskyddsförordning (2022:795) i texten
- 2 kap. 39 § Miljötillsynsförordning (2011:13) i texten
- 7 a § Förordning (2009:1426) med instruktion för Livsmedelsverket i texten
- 2 c § Förordning (2009:1394) med instruktion för Statens veterinärmedicinska anstalt i texten
- 7 c § Förordning (2006:817) om växtskydd m.m. i texten
- 1 kap. 3 a § Förordning (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet i texten