Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/654 av den 19 december 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 vad gäller tekniska och allmänna krav på utsläppsgränser och typgodkännande för förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg
19 december 2016
Så kom texten hit
- Källa: EUR-Lex, © Europeiska unionen (Publikationsbyråns förråd Cellar) — dokumentet hos EUR-Lex
- Texten är hämtad ur Publikationsbyråns förråd Cellar (XHTML, verk 76b69e9f-200e-11e7-84e2-01aa75ed71a1).
Dokumentets text
Skäl
- (1) För att komplettera den ram som fastställs genom
- (2) Genom rådets beslut 97/836/EG (2) anslöt sig unionen
- (3) I syfte att säkerställa att bestämmelserna om konstruktionen
- (4) Kontroller av överensstämmelse för motorer med gällande tekniska
- (5) För att de tekniska tjänsterna ska uppfylla samma
- (6) För tydlighetens skull är det lämpligt att anpassa
13.4.2017
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 102/1
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/654
av den 19 december 2016
om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 vad gäller tekniska och allmänna krav på utsläppsgränser och typgodkännande för förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 av den 14 september 2016 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG (1), särskilt artikel 24.11, artikel 25.4 a, b och c, artiklarna 26.6, 34.9, 42.4, 43.5 samt artikel 48, och
av följande skäl:
(1) För att komplettera den ram som fastställs genom förordning (EU) 2016/1628 är det nödvändigt att fastställa tekniska och allmänna krav och provningsmetoder för utsläppsgränser, förfaranden för EU-typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (nedan kallade icke-väggående mobila maskiner), överenskommelser med avseende på produktionsöverensstämmelse samt krav och förfaranden när det gäller tekniska tjänster för sådana motorer.
(2) Genom rådets beslut 97/836/EG (2) anslöt sig unionen till överenskommelsen i FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av de föreskrifterna.
(3) I syfte att säkerställa att bestämmelserna om konstruktionen av de motorer som ska monteras i icke-väggående mobila maskiner är i nivå med den tekniska utvecklingen bör de senaste allmänt tillgängliga versionerna av standarder från CEN/Cenelec eller ISO gälla för vissa krav.
(4) Kontroller av överensstämmelse för motorer med gällande tekniska krav under hela produktionsprocessen är en grundläggande del av förfarandet för EU-typgodkännande. Därför bör kontroller av överensstämmelsen hos produktionsförfarandena förbättras ytterligare och anpassas till de strängare förfaranden som gäller för vägfordon i syfte att öka den övergripande effektiviteten i förfarandet för EU-typgodkännande.
(5) För att de tekniska tjänsterna ska uppfylla samma högt ställda prestandakrav i alla medlemsstater bör denna förordning innehålla de harmoniserade krav som de tekniska tjänsterna måste uppfylla liksom förfarandet för bedömning av efterlevnaden och för ackreditering av dessa tjänster.
(6) För tydlighetens skull är det lämpligt att anpassa numreringen av provningsförfarandena i denna förordning till dem i globala tekniska föreskrifter nr 11 (3) och i Uneceföreskrifter nr 96 (4),
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 artikelns sida
Definitioner
Följande definitioner gäller:
1. wobbetal eller W : förhållandet mellan värmevärdet per volymenhet för en gas och kvadratroten ur dess relativa densitet under samma referensförhållanden:
FOR-L_2017102SV.01000101.notes.0001.xml.jpg2. λ-skiftfaktor eller Sλ
: uttryck som beskriver den förmåga som motorstyrsystemet måste ha för att anpassa sig till en ändring av luftöverskottsförhållandet λ om motorn drivs med en gas vars sammansättning skiljer sig från ren metan.
3. läge för flytande bränsle : en dubbelbränslemotors normala driftsläge under vilket motorn inte använder något gasformigt bränsle för något driftstillstånd hos motorn.
4. läge för dubbelbränsle : en dubbelbränslemotors normala driftsläge under vilket motorn samtidigt använder flytande bränsle och ett gasformigt bränsle vid vissa driftstillstånd hos motorn.
5. partikelefterbehandlingssystem : ett system för efterbehandling av avgaser som är konstruerat så att det reducerar utsläppen av partikelformiga föroreningar genom mekanisk eller aerodynamisk separation, separation genom diffusion eller tröghetsseparation.
6. regulator : en anordning eller regleringsstrategi som automatiskt styr motorns varvtal eller belastning, med undantag av hastighetsbegränsare monterade på en motor i kategori NRSh för att begränsa motorns högsta varvtal med som enda syfte att hindra motorn från att köra i en hastighet över en viss gräns.
7. omgivningstemperatur : i en laboratoriemiljö (t.ex. filtervägningsrum eller filtervägningskammare), temperaturen i den angivna laboratoriemiljön.
8. grundstrategi för begränsning av utsläpp eller BECS : en utsläppsstrategi som är aktiv över hela motorns operativa varvtals- och vridmomentintervall, såvida inte en hjälpstrategi för begränsning av utsläpp är aktiverad.
9. reagens : varje förbrukningsbart eller icke återvinningsbart medel som krävs och används för verkningsfull drift av systemet för efterbehandling av avgaser.
10. hjälpstrategi för begränsning av utsläpp eller AECS : en utsläppsstrategi som aktiveras eller tillfälligt ändrar grundstrategin för begränsning av utsläpp i ett särskilt syfte och under särskilda omgivnings- och/eller driftsförhållanden, och som bara är i funktion så länge de förhållandena föreligger.
11. god teknisk sed : bedömningar som görs i konsekvens med allmänt godtagna vetenskapliga och tekniska principer samt tillgänglig information inom ämnesområdet.
12. högt varvtal eller nhi
: det högsta motorvarvtal vid vilket 70 % av maximieffekten levereras.
13. lågt varvtal eller nlo
: det lägsta motorvarvtal vid vilket 50 % av maximieffekten levereras.
14. maximal effekt eller Pmax
: den högsta effekten i kW för den tillverkarspecifika motorkonstruktionen.
15. delflödesutspädning : analysmetod för avgaser där en del av det totala avgasflödet separeras och sedan blandas med en lämplig mängd utspädningsluft innan den når partikelprovtagningsfiltret.
16. avdrift : skillnaden mellan en nollsignal eller kalibreringssignal och det värde som rapporteras av ett mätinstrument direkt efter att instrumentet har använts vid utsläppsprovning.
17. spänna : justera ett instrument så att det ger korrekta svar på en kalibreringsstandard som representerar 75–100 % av det högsta värdet i instrumentmätområdet eller det förväntade användningsområdet.
18. spänngas : en renad gasblandning som används för att spänna gasanalysatorer.
19. HEPA-filter : högeffektiva partikelfilter som är klassade för att eliminera minst 99,97 % av partiklarna enligt ASTM F 1471–93.
20. kalibrering : en process för att ställa in ett mätsystems svar på en insignal så att systemets utdata överensstämmer med referenssignaler inom ett visst intervall.
21. specifika utsläpp : massutsläpp uttryckta i g/kWh.
22. operatörskrav : motoroperatörens inmatning för att styra motorns utmatning.
23. maximalt vridmoment : det varvtal vid vilket motorn levererar maximalt vridmoment för den tillverkarspecifika motorkonstruktionen.
24. motorkontrollerat varvtal : motorns driftvarvtal när det regleras av en installerad regulator.
25. utsläpp från öppet vevhus : allt flöde som släpps ut direkt till omgivningen från ett motorvevhus.
26. sond : den första sektionen av en överföringsledning där provet transporteras till nästa komponent i provningssystemet.
27. provintervall : en tidsperiod under vilken bromsspecifika utsläpp bestäms.
28. nollställningsgas : en gas som ger nollutslag i en analysator.
29. nollställt : ett instrument justerat så att det ger nollutslag mot en nollkalibreringsstandard, t.ex. renat kväve eller renad luft.
30. stationär provcykel med variabelt varvtal för motorer i icke-väggående mobila maskiner : en stationär provcykel för motorer i icke-väggående mobila maskiner som inte är en NRSC med konstant varvtal (nedan kallad NRSC med variabelt varvtal).
31. stationär provcykel med konstant varvtal för motorer i icke-väggående mobila maskiner : någon av följande stationära provcykler för motorer i icke-väggående mobila maskiner såsom definierade i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628: D2, E2, G1, G2 eller G3 (nedan kallad NRSC med konstant varvtal).
32. uppdatering-registrering : den frekvens med vilken analysatorn ger nya, aktuella värden.
33. kalibreringsgas : en renad gasblandning som används för att kalibrera gasanalysatorer.
34. stökiometriskt : hör ihop med det särskilda förhållande mellan luft och bränsle som är sådant att om bränslet var fullständigt oxiderat, så skulle inget bränsle eller syre återstå.
35. lagringsmedium : ett partikelfilter, en provtagningssäck eller annan lagringsanordning för partiprovtagning.
36. fullflödesutspädning : analysmetod för avgaser där det totala avgasflödet blandas med utspädningsluft innan en del av det utspädda avgasflödet separeras för analys.
37. tolerans : det intervall där 95 % av en uppsättning registrerade värden för en viss kvantitet ska finnas och de 5 % som kvarstår avviker från toleransintervallet.
38. serviceläge : ett särskilt driftsläge hos en dubbelbränslemotor som aktiveras i syfte att reparera eller flytta den icke-väggående maskinen till ett säkert ställe när drift i dubbelbränsleläge inte är möjligt.
Artikel 2 artikelns sida
Krav för andra specificerade bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner
Referensbränslen och andra specificerade bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner som en tillverkare anger i en ansökan om EU-typgodkännande i enlighet med artikel 25.2 i förordning (EU) 2016/1628, ska överensstämma med de tekniska egenskaperna och beskrivas i underlaget i enlighet med bilaga I till denna förordning.
Artikel 3 artikelns sida
Bestämmelser om produktionsöverensstämmelse
För att säkerställa att motorer i produktion överensstämmer med den godkända typen i enlighet med artikel 26.1 i förordning (EU) 2016/1628, ska godkännandemyndigheten vidta de åtgärder och följa de förfaranden som fastställs i bilaga II till denna förordning.
Artikel 4 artikelns sida
Metod för anpassning av resultaten av avgasutsläppsprovningarna i laboratorium så att de innefattar försämringsfaktorerna
Resultaten av avgasutsläppsprovningarna i laboratorium ska anpassas så att de innefattar de försämringsfaktorer som avses i artikel 25.3 d i förordning (EU) 2016/1628, samt även dem som sammanhänger med mätning av det partikelantal och de gasdrivna motorer som avses i artikel 25.4 d och e i den förordningen, i överenstämmelse med den metod som fastställs i bilaga III till den här förordningen.
Artikel 5 artikelns sida
Krav för strategier för begränsning av utsläpp, begränsning av NOx-utsläpp och begränsning av partikelutsläpp
Mätningar och provningar avseende de utsläppsbegränsande strategier som avses i artikel 25.3 f i i förordning (EU) 2016/1628, de åtgärder för begränsning av NOx-utsläpp som avses i artikel 25.3 f ii i den förordningen och åtgärder för begränsning av utsläpp av partikelformiga föroreningar liksom den dokumentation som krävs för att styrka dem, ska ske i överensstämmelse med de tekniska krav som fastställs i bilaga IV till denna förordning.
Artikel 6 artikelns sida
Mätningar och provningar med avseende på det område som är förknippat med den stationära provcykeln för motorer i icke-väggående mobila maskiner
Mätningar och provningar avseende det område som avses i artikel 25.3 f iii i förordning (EU) 2016/1628 ska ske i enlighet med de närmare tekniska krav som fastställs i bilaga V till denna förordning.
Artikel 7 artikelns sida
Villkor och metoder för genomförande av provningarna
De villkor för genomförandet av provningar som avses i artiklarna 25.3 a och b i förordning (EU) 2016/1628, de metoder för att avgöra motorbelastnings- och varvtalsinställningar som avses i artikel 24 i den förordningen, de metoder för att ta hänsyn till utsläpp av vevhusgaser som avses i artikel 25.3 e i i den förordningen och de metoder för att fastställa och ta hänsyn till kontinuerlig och periodisk regenerering i efterbehandlingssystem för avgaser som avses i artikel 25.3 e ii i den förordningen, ska uppfylla de krav som fastställs i avsnitten 5 och 6 i bilaga VI till denna förordning.
Artikel 8 artikelns sida
Förfaranden för att genomföra provningarna
De provningar som avses i artikel 25.3 a och 25.3 f iv i förordning (EU) 2016/1628 ska ske i enlighet med de förfaranden som fastställs i avsnitt 7 i bilaga VI och i bilaga VIII till denna förordning.
Artikel 9 artikelns sida
Förfaranden för utsläppsmätning och provtagning
Den utsläppsmätning och provtagning som avses i artikel 25.3 b i förordning (EU) 2016/1628 ska ske i enlighet med de förfaranden som fastställs i avsnitt 8 i bilaga VI till denna förordning och i tillägg 1 till den bilagan.
Artikel 10 artikelns sida
Apparater för genomförande av provningar och för utsläppsmätning och provtagning
De apparater för genomförande av provningarna som avses i artikel 25.3 a i förordning (EU) 2016/1628 och de för utsläppsmätning och provtagning som avses i artikel 25.3 b i den förordningen, ska överensstämma med de tekniska krav och egenskaper som fastställs i avsnitt 9 i bilaga VI till denna förordning.
Artikel 11 artikelns sida
Metoder för att utvärdera och beräkna data
De data som avses i artikel 25.3 c i förordning (EU) 2016/1628 ska utvärderas och beräknas i enlighet med den metod som fastställs i bilaga VII till denna förordning.
Artikel 12 artikelns sida
Tekniska egenskaper om referensbränslen
De referensbränslen som avses i artikel 25.2 i förordning (EU) 2016/1628 ska svara mot de tekniska egenskaper som fastställs i bilaga IX till denna förordning.
Artikel 13 artikelns sida
Närmare tekniska specifikationer och villkor vid leverans av en motor separat från dess system för efterbehandling av avgaser
Om en motor levereras separat från sitt system för efterbehandling av avgaser till en utrustningstillverkare i EU ska den leveransen, i enlighet med artikel 34.3 i förordning (EU) 2016/1628, överensstämma med de närmare tekniska specifikationer och villkor som fastställs i bilaga X till denna förordning.
Artikel 14 artikelns sida
Närmare tekniska specifikationer och villkor vid tillfälligt utsläppande på marknaden för fältprovning
Motorer som inte har EU-typgodkänts i enlighet med förordning (EU) 2016/1628 ska godkännas i enlighet med artikel 34.4 i den förordningen för tillfälligt utsläppande på marknaden för fältprovning om de uppfyller de närmare tekniska specifikationer och villkor som fastställs i bilaga XI till den här förordningen.
Artikel 15 artikelns sida
Närmare tekniska specifikationer och villkor för motorer för särskilda ändamål
EU-typgodkännanden för motorer för särskilda ändamål och tillstånd för utsläppande på marknaden av sådana motorer ska beviljas i enlighet med artikel 34.5 och 34.6 i förordning (EU) 2016/1628 om de närmare tekniska specifikationer och villkor som fastställs i bilaga XII till denna förordning är uppfyllda.
Artikel 16 artikelns sida
Godtagande av likvärdiga typgodkännanden av motorer
De Uneceföreskrifter eller ändringar av dem som avses i artikel 42.4 a i förordning (EU) 2016/1628 och de EU-akter som avses i artikel 42.4 b i den förordningen anges i bilaga XIII till den här förordningen.
Artikel 17 artikelns sida
Närmare relevant information och relevanta instruktioner för tillverkare av originalutrustning
Den närmare information och de närmare instruktioner för utrustningstillverkare som avses i artikel 43.2, 43.3 och 43.4 i förordning (EU) 2016/1628 fastställs i bilaga XIV till denna förordning.
Artikel 18 artikelns sida
Närmare relevant information och relevanta instruktioner för slutanvändare
Den närmare information och de närmare instruktioner för slutanvändare som avses i artikel 43.3 och 43.4 i förordning (EU) 2016/1628 fastställs i bilaga XV till denna förordning.
Artikel 19 artikelns sida
Prestandakrav och bedömning av tekniska tjänster
1. Tekniska tjänster ska uppfylla de prestandakrav som fastställs i bilaga XVI.
2. Godkännandemyndigheterna ska bedöma de tekniska tjänsterna i enlighet med förfarandet i bilaga XVI till denna förordning.
Artikel 20 artikelns sida
Egenskaper för de stationära och transienta provcyklerna
De stationära och transienta provcykler som avses i artikel 24 i förordning (EU) 2016/1628 ska svara mot de tekniska egenskaper som fastställs i bilaga XVII till denna förordning.
Artikel 21 artikelns sida
Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 december 2016.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
(1) EUT L 252, 16.9.2016, s. 53.
(2) Rådets beslut av den 27 november 1997 om Europeiska gemenskapens anslutning av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”) (EGT L 346, 17.12.1997, s. 78).
(3) http://www.unece.org/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29gen/wp29glob_registry.html
(4) EUT L 88, 22.3.2014, s. 1.
BILAGOR
Bilagans nummer
Bilagans titel
Sida
I
Krav för andra angivna bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner
II
Bestämmelser om produktionsöverensstämmelse
III
Metod för att anpassa resultatet av avgasutsläppsprovningar i laboratorium så att de innefattar försämringsfaktorerna
IV
Krav beträffande utsläppsbegränsande strategier, begränsning av NOx-utsläpp och begränsning av partikelutsläpp
V
Mätningar och provningar avseende området förknippat med stationär provcykel för motorer i icke-väggående mobila maskiner
VI
Genomförande av utsläppsprovningar och krav på mätutrustning
VII
Metoder för att utvärdera och beräkna data
VIII
Prestandakrav och provningsförfaranden för dubbelbränslemotorer
IX
Referensbränslen
X
Detaljerade tekniska specifikationer och krav för att leverera en motor separat från dess system för efterbehandling av avgaser
XI
Detaljerade tekniska specifikationer och villkor för tillfälligt utsläppande på marknaden för fältprovningsändamål
XII
Detaljerade tekniska specifikationer och villkor för motorer för särskilda ändamål
XIII
Godtagande av likvärdiga typgodkännanden av motorer
XIV
Närmare uppgifter om relevant information och relevanta instruktioner för tillverkare av originalutrustning
XV
Närmare uppgifter om relevant information och relevanta instruktioner för slutanvändare
XVI
Prestandakrav och bedömning av tekniska tjänster
XVII
De stationära och transienta provcyklernas egenskaper
BILAGA I
Krav för andra specificerade bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner
1. Krav för motorer som drivs med flytande bränslen
1.1 Vid ansökan om EU-typgodkännande kan tillverkaren välja ett av följande alternativ beträffande bränsletyp för motorn:
a) Motor för bränsle av standardtyp, i enlighet med kraven i punkt 1.2.
b) Motor för bränsle av specifik typ, i enlighet med kraven i punkt 1.3.
1.2 Krav för motor för bränsle av standardtyp (diesel, bensin)
En motor för bränsle av standardtyp ska uppfylla de krav som anges i punkterna 1.2.1–1.2.4.
1.2.1 När motorn drivs med de referensbränslen som anges i avsnitt 1.1 eller 2.1 i bilaga IX ska huvudmotorn uppfylla de tillämpliga gränsvärden som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och de krav som anges i denna förordning.
1.2.2 Eftersom det i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG (1)saknas en standard från Europeiska standardiseringskommittén (CEN-standard) för gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg eller en tabell över bränsleegenskaper för gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg, ska referensen till diesel (gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg) i bilaga IX motsvara gasolja som finns på marknaden med en svavelhalt på högst 10 mg/kg, ett cetantal på minst 45 och en halt av fettsyrametylester (Fame) på högst 7,0 % v/v. Utom i de fall då så medges i enlighet med punkterna 1.2.2.1, 1.2.3 och 1.2.4 ska tillverkaren lämna en försäkran till slutanvändarna i enlighet med kraven i bilaga XV om att drift av motorn med gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg begränsas till bränslen med en svavelhalt på högst 10 mg/kg (20 mg/kg vid den slutliga distributionen), ett cetantal på minst 45 och en Fame-halt på högst 7,0 % v/v. Tillverkaren får också ange andra parametrar (exempelvis för smörjförmåga).
1.2.2.1 Motortillverkaren får, vid tidpunkten för EU-typgodkännandet, inte ange att en motortyp eller motorfamilj inom unionen får drivas på andra marknadsbränslen än dem som uppfyller kraven i denna punkt, om inte tillverkaren dessutom uppfyller kravet i punkt 1.2.3.
a) För bensin, direktiv 98/70/EG eller CEN-standard EN 228:2012. Smörjoljor kan läggas till enligt specifikation från tillverkaren.
b) För diesel (andra än gasoljor för fordon som inte är avsedda för transporter på väg), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG eller CEN-standard EN 590:2013.
c) För diesel (gasoljor för fordon som inte är avsedda för transporter på väg), direktiv 98/70/EG och både ett cetantal på minst 45 och en Fame-halt på högst 7,0 % v/v.
1.2.3 Om tillverkaren tillåter att motorerna drivs med ytterligare marknadsbränslen utöver dem som anges i punkt 1.2.2, till exempel B100 (EN 14214:2012 + A1:2014), B20 eller B30 (EN16709:2015), eller med specifika bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner, ska tillverkaren förutom kraven i punkt 1.2.2.1 vidta alla följande åtgärder:
a) Tillverkaren ska, i det informationsdokument som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/656 (2), ange specifikationen för kommersiellt tillgängliga bränslen, bränsleblandningar eller emulsioner som motorfamiljen kan drivas med.
b) Tillverkaren ska visa att huvudmotorn kan uppfylla kraven i denna förordning vid drift med de angivna bränslena, bränsleblandningarna eller emulsionerna.
c) Tillverkaren ska kunna uppfylla de krav på övervakning under drift som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/655 (3) med de angivna bränslena, bränsleblandningarna eller emulsionerna, inklusive eventuella blandningar av de angivna bränslena, bränsleblandningarna eller emulsionerna och det tillämpliga marknadsbränsle som anges i punkt 1.2.2.1.
1.2.4 Vid provning av motorer med gnisttändning ska tillverkarens anvisningar beträffande bränsle/oljeblandning följas. Andelen olja i bränsle/smörjmedelblandningen ska noteras i det informationsdokument som anges i genomförandeförordning (EU) 2017/656.
1.3 Krav för en motor för bränsle av en specifik typ (ED 95 eller E 85)
En motor för bränsle av specifik typ (ED 95 eller E 85) ska uppfylla de krav som anges i punkterna 1.3.1 och 1.3.2.
1.3.1 För ED95 ska huvudmotorn uppfylla de tillämpliga gränsvärden som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och de krav som anges i denna förordning när motorn drivs med de referensbränslen som anges i punkt 1.2 i bilaga IX.
1.3.2 För E 85 ska huvudmotorn uppfylla de tillämpliga gränsvärdena som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och de krav som anges i denna förordning när motorn drivs med de referensbränslen som anges i punkt 2.2 i bilaga IX.
2. Krav för motorer som drivs med naturgas/biometan eller motorgas (LPG), inklusive dubbelbränslemotorer
2.1 Vid ansökan om EU-typgodkännande kan tillverkaren välja ett av följande alternativ beträffande bränsletyp för motorn:
a) Motor för generella bränsletyper, i enlighet med kraven i punkt 2.3.
d) Motor för särskilda bränsletyper, i enlighet med kraven i punkt 2.4.
e) Motor för bränsle av specifik typ, i enlighet med kraven i punkt 2.5.
2.2 I tillägg 1 finns tabeller med en översikt över kraven för EU-typgodkännande av motorer som drivs med naturgas/biometan, motorgas samt dubbelbränslemotorer.
2.3 Krav för en motor för bränsle av generell typ
2.3.1 För motorer som drivs med naturgas/biometan, inklusive dubbelbränslemotorer, ska tillverkaren visa att huvudmotorn kan anpassa sig till alla sammansättningar av naturgas/biometan som kan förekomma på marknaden. Detta ska visas i enlighet med avsnitt 2, och i fråga om dubbelbränslemotorer även i enlighet med de ytterligare bestämmelser om bränsleanpassning som anges i punkt 6.4 i bilaga VIII.
2.3.1.1 För motorer som drivs med komprimerad naturgas/biometan (CNG) finns det normalt två slags bränslen: gas med högt värmevärde (H-gas) och gas med lågt värmevärde (L-gas), men med en betydande spridning inom bägge typerna. De skiljer sig signifikant åt i fråga om energiinnehållet uttryckt som Wobbetal samt i fråga om sin λ-skiftfaktor (Sλ). Naturgas med en λ-skiftfaktor på 0,89–1,08 (0,89 ≤ Sλ ≤ 1,08) anses vara H-typ, medan naturgas med en λ-skiftfaktor på 1,08–1,19 (1,08 ≤ Sλ ≤ 1,19) anses vara av L-typ. Referensbränslenas sammansättning återspeglar λ-skiftfaktorns (Sλ) hela område.
Huvudmotorn ska uppfylla kraven i denna förordning vid användning av referensbränslena GR (bränsle 1) och G25 (bränsle 2), enligt specifikationerna i bilaga IX, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX, utan någon manuell ändring av motorns bränslesystem mellan de två provningarna (självanpassning krävs). En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Inställningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. För motorer som provas med den stationära provcykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (nedan kallad NRSC-provcykel), där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ inställningskörning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.
2.3.1.1.1 Tillverkaren får prova motorn med ett tredje bränsle (bränsle 3) om λ-skiftfaktorn (Sλ) ligger mellan 0,89 (den nedre gränsen för GR) och 1,19 (den övre gränsen för G25), t.ex. om bränsle 3 är ett marknadsbränsle. Resultatet av denna provning får användas som underlag för bedömning av produktionsöverensstämmelsen.
2.3.1.2 För motorer som drivs med flytande naturgas/flytande biometan ska huvudmotorn uppfylla kraven i denna förordning med referensbränslena GR (bränsle 1) och G20 (bränsle 2), enligt specifikationerna i bilaga IX, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX, utan någon manuell ändring av motorns bränslesystem mellan de två provningarna (självanpassning krävs). En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Inställningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.
2.3.2 För motorer som drivs med komprimerad naturgas/biometan och som ställs om för drift på H-gas eller L-gas med hjälp av en omkopplare, varvid anpassningen till variationerna inom de båda respektive gastyperna sker automatiskt, ska huvudmotorn för varje omkopplarläge provas med lämpligt referensbränsle enligt specifikationerna i bilaga IX. Bränslena är GR (bränsle 1) och G23 (bränsle 3) för H-gas och G25 (bränsle 2) och G23 (bränsle 3) för L-gas, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX. Huvudmotorn ska uppfylla kraven i den här förordningen i båda omkopplarlägena utan ändring av motorns bränsleinställning mellan de två provningarna i respektive omkopplarläge. En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Inställningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.
2.3.2.1 Tillverkaren får prova motorn med ett tredje bränsle i stället för G23 (bränsle 3) om λ-skiftfaktorn (Sλ) ligger mellan 0,89 (den nedre gränsen för GR) och 1,19 (den övre gränsen för G25), till exempel om bränsle 3 är ett marknadsbränsle. Resultatet av denna provning får användas som underlag för bedömning av produktionsöverensstämmelsen.
2.3.3 För motorer som drivs med naturgas/biometan ska förhållandet ”r” mellan utsläppsresultaten bestämmas för varje förorening på följande sätt:
eller
och
2.3.4 För motorer som drivs med motorgas ska tillverkaren visa att huvudmotorn kan anpassa sig till alla bränslesammansättningar som kan förekomma på marknaden.
För motorer som drivs med motorgas finns det variationer i C3/C4-sammansättningen. Dessa variationer återspeglas i referensbränslena. Huvudmotorn ska uppfylla utsläppskraven med referensbränslena A och B enligt specifikationerna i bilaga IX utan ändring av motorns bränsleinställning mellan de två provningarna. En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Anpassningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.
2.3.4.1 Förhållandet ”r” mellan utsläppsresultaten ska bestämmas för varje förorening på följande sätt:
2.4 Krav för en motor för bränsle av särskild typ
En motor för bränsle av särskild typ ska uppfylla de krav som anges i punkterna 2.4.1–2.4.3.
2.4.1 För motorer som drivs med komprimerad naturgas och som är konstruerade för drift med gas av H-typ eller L-typ
2.4.1.1 Huvudmotorn ska provas för respektive gastyp med användning av tillämpligt referensbränsle enligt specifikationerna i bilaga IX. Bränslena är GR (bränsle 1) och G23 (bränsle 3) för H-gas och G25 (bränsle 2) och G23 (bränsle 3) för L-gas, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX. Huvudmotorn ska uppfylla kraven i denna förordning utan ändring av motorns bränsleinställning mellan de två provningarna. En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Anpassningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.
2.4.1.2 Tillverkaren får prova motorn med ett tredje bränsle i stället för G23 (bränsle 3) om λ-skiftfaktorn (Sλ) ligger mellan 0,89 (den nedre gränsen för GR) och 1,19 (den övre gränsen för G25), t.ex. om bränsle 3 är ett marknadsbränsle. Resultatet av denna provning får användas som underlag för bedömning av produktionsöverensstämmelsen.
2.4.1.3 Förhållandet ”r” mellan utsläppsresultaten ska bestämmas för varje förorening på följande sätt:
eller
och
2.4.1.4 Vid leveransen till kunden ska motorn vara märkt enligt specifikationerna i bilaga III till förordning (EU) 2016/1628 med uppgift om vilken gastyp motorn är EU-typgodkänd för.
2.4.2 För motorer som drivs med naturgas eller motorgas och som är konstruerade för drift med bränsle med en viss sammansättning
2.4.2.1 Huvudmotorn ska uppfylla utsläppskraven med referensbränslena GR och G25 eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX när det gäller komprimerad naturgas, med referensbränslena GR och G20 eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 2 till bilaga VI när det gäller motorgas, eller med referensbränslena A och B när det gäller flytande naturgas, enligt vad som anges i bilaga IX. Mellan provningarna får fininställning av bränslesystemet göras. Denna fininställning ska bestå av en omkalibrering av bränslesystemets databas utan någon ändring av reglersystemets grundläggande inriktning eller av databasens grundstruktur. Vid behov får delar som är direkt förknippade med bränsleflödets storlek, t.ex. insprutningsmunstycken, bytas ut.
2.4.2.2 För motorer som drivs med komprimerad naturgas får tillverkaren prova motorn med referensbränslena GR och G23 eller med referensbränslena G25 och G23 eller med motsvarande bränslen som består av blandningar av rörledningsgas och andra gaser såsom anges i tillägg 1 till bilaga IX. I så fall kommer EU-typgodkännandet enbart att gälla för H-gas respektive L-gas.
2.4.2.3 Vid leveransen till kunden ska motorn vara märkt enligt specifikationerna i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2017/656 med uppgift om vilken bränslesammansättning motorn har kalibrerats för.
2.5 Krav för en motor för bränsle av en specifik typ som drivs med flytande naturgas/flytande biometan
En motor för bränsle av specifik typ som drivs med flytande naturgas/flytande biometan ska uppfylla de krav som anges i punkterna 2.5.1 och 2.5.2.
2.5.1 Motor för bränsle av specifik typ som drivs med flytande naturgas/flytande biometan
2.5.1.1 Motorn ska kalibreras för en specifik sammansättning av flytande naturgas som ger en λ-skiftfaktor som inte avviker med mer än 3 % från λ-skiftfaktorn för det G20-bränsle som anges i bilaga IX och för vilket etanhalten inte överstiger 1,5 %.
2.5.1.2 Om kraven i punkt 2.5.1.1 inte uppfylls ska tillverkaren ansöka om ett typgodkännande för en motor för generella bränsletyper enligt specifikationerna i punkt 2.1.3.2.
2.5.2 Motor för bränsle av specifik typ som drivs med flytande naturgas
2.5.2.1 För dubbelbränslemotorer ska motorerna kalibreras för en specifik sammansättning av flytande naturgas som ger en λ-skiftfaktor som inte avviker med mer än 3 % från λ-skiftfaktorn för det G20-bränsle som anges i bilaga IX och för vilket etanhalten inte överstiger 1,5 %. Huvudmotorn ska endast provas med referensgasbränslet G20 eller med motsvarande bränsle som består av en blandning av rörledningsgas och andra gaser, enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX.
2.6 EU-typgodkännande för en motor som ingår i en motorfamilj
2.6.1 Med undantag för det fall som beskrivs i punkt 2.6.2 ska EU-typgodkännandet av en huvudmotor, utan att någon ytterligare provning krävs, utsträckas till att omfatta alla motorer i motorfamiljen för alla bränslesammansättningar som ligger inom det område som huvudmotorn EU-typgodkänts för (för motorer som beskrivs i punkt 2.5) eller för samma bränsletyp som huvudmotorn EU-typgodkänts för (för motorer som beskrivs i punkt 2.3 eller 2.4).
2.6.2 Om den tekniska tjänsten fastställer att den huvudmotor som valts ut för ansökan inte är helt representativ för motorfamiljen enligt definitionen i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656, får en alternativ motor och vid behov ytterligare en referensmotor väljas ut av den tekniska tjänsten och provas.
2.7 Ytterligare krav för dubbelbränslemotorer
För att erhålla ett EU-typgodkännande för en motor eller motorfamilj av dubbelbränsletyp ska tillverkaren
a) genomföra provningarna i enlighet med tabell 1.3 i tillägg 1, och
b) utöver kraven i avsnitt 2 visa att dubbelbränslemotorerna har genomgått de provningar och uppfyller de krav som anges i bilaga VIII.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58).
(2) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/656 av den 19 december 2016 om fastställande av administrativa krav för utsläppsgränser och typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 (se sidan 364 i detta nummer av EUT).
(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/655 av den 119 december 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 vad gäller övervakning av utsläpp av gasformiga föroreningar från förbränningsmotorer i drift monterade i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (se sidan 334 i detta nummer av EUT).
Tillägg 1
Sammanfattning av godkännandeförfarandet för motorer som drivs med naturgas och motorgas, inklusive dubbelbränslemotorer
I tabell 1.1–1.3 visas en sammanfattning av godkännandeförfarandet för motorer som drivs med naturgas och motorgas och det minsta antal provningar som krävs för godkännande av dubbelbränslemotorer.
Tabell 1.1
EU-typgodkännande av motorer som drivs med naturgas
Punkt 2.3: Krav för en motor för bränsle av generell typ
Antal provningar
Beräkning av ”r”
Punkt 2.4: Krav för en motor för bränsle av särskild typ
Antal provningar
Beräkning av ”r”
Se punkt 2.3.1
Naturgasdriven motor som kan anpassas till alla bränslesammansättningar
GR (1) och G25 (2)
Motorn får på tillverkarens begäran provas med ytterligare ett marknadsbränsle (3),
om Sl = 0,89–1,19
2
(max 3)
och, om provad med ett ytterligare bränsle
och
Se punkt 2.3.2
Naturgasdriven motor som automatiskt kan anpassas med en omkopplare
GR (1) och G23 (3) för H och
G25 (2) och G23 (3) för L
På tillverkarens begäran får motorn provas med ett marknadsbränsle (3) i stället för G23,
om Sl = 0,89–1,19
2 för H-gasen och
2 för L-gasen
vid respektive omkopplingsläge
och
Se punkt 2.4.1
Naturgasdriven motor som är konstruerad för drift med antingen H-gas eller L-gas
GR (1) och G23 (3) för H eller
G25 (2) och G23 (3) för L
På tillverkarens begäran får motorn provas med ett marknadsbränsle (3) i stället för G23,
om Sl = 0,89–1,19
2 för H-gasen
eller
2 för L-gasen
2
för H-gasen
eller
för L-gasen
Sepunkt 2.4.2
Naturgasdriven motor som är konstruerad för drift med en särskild bränslesammansättning
GR (1) och G25 (2),
fininställning mellan provningarna tillåten
På tillverkarens begäran får motorn provas med
GR (1) och G23 (3) för H eller
G25 (2) och G23 (3) för L
2
2 för H-gasen
eller
2 för L-gasen
Tabell 1.2
EU-typgodkännande av naturgasdrivna motorer
Punkt 2.3: Krav för en motor för bränsle av generell typ
Antal provningar
Beräkning av ”r”
Punkt 2.4: Krav för en motor för bränsle av särskild typ
Antal provningar
Beräkning av ”r”
Se punkt 2.3.4
Motorgasdriven motor som kan anpassas till alla bränslesammansättningar
Bränsle A och bränsle B
2
Se punkt 2.4.2
Motorgasdriven motor som är konstruerad för drift med en särskild bränslesammansättning
Bränsle A och bränsle B,fininställning mellan provningarna tillåten
2
Tabell 1.3
Minsta antal provningar som krävs för EU-typgodkännande av dubbelbränslemotorer
Dubbelbränsletyp
Flytande bränsle
Dubbelbränsle
CNG
LNG
LNG20
LPG
1 A
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
Generellt
(2 provningar)
Bränslespecifikt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
1 B
Generellt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
Generellt
(2 provningar)
Bränslespecifikt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
2 A
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
Generellt
(2 provningar)
Bränslespecifikt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
2 B
Generellt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
Generellt
(2 provningar)
Bränslespecifikt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
3 B
Generellt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
Generellt
(2 provningar)
Bränslespecifikt
(1 provning)
Generellt eller särskilt
(2 provningar)
BILAGA II
Bestämmelser om produktionsöverensstämmelse
1. Definitioner
I denna bilaga gäller följande definitioner:
1.1 kvalitetsstyrningssystem : en uppsättning kopplade eller interagerande element som organisationer använder för att leda och kontrollera hur kvalitetsprogram genomförs och kvalitetsmål uppnås.
1.2 revision : en process för insamling av belägg som används för att utvärdera hur väl revisionskriterierna tillämpas. Revisionen bör vara objektiv, opartisk och oberoende, och processen bör vara systematisk och bör dokumenteras.
1.3 korrigerande åtgärder : en problemlösningsprocess där de åtgärder som vidtas för att undanröja orsakerna till bristande överensstämmelse eller icke-önskvärda situationer är utformade för att problemen inte ska återkomma.
2. Syfte
2.1 Åtgärderna för kontroll av produktionsöverensstämmelse syftar till att säkerställa att alla motorer överensstämmer med kraven på specifikationer, prestanda och märkning för den godkända motortypen eller motorfamiljen.
2.2 Rutinerna omfattar alltid den bedömning av kvalitetsstyrningssystemen, nedan kallad inledande bedömning, som fastställs i avsnitt 3, samt de verifierings- och produktionsrelaterade kontroller, nedan kallade åtgärder för produktöverensstämmelse, som fastställs i punkt 4.
3. Inledande bedömning
3.1 Innan godkännandemyndigheten beviljar EU-typgodkännandet ska den kontrollera att tillverkaren har inrättat tillfredsställande rutiner och förfaranden för att säkerställa effektiv kontroll så att de motorer som produceras överensstämmer med den godkända motortypen eller motorfamiljen.
3.2 Vägledning för revision av kvalitets- och/eller miljöledningssystem i standarden EN ISO 19011:2011 ska tillämpas på den inledande bedömningen.
3.3 Godkännandemyndigheten ska godta den inledande bedömningen och åtgärderna för produktöverensstämmelse enligt avsnitt 4, och vid behov ta hänsyn till någon av de åtgärder som anges i punkterna 3.3.1–3.3.3, eller, om så är lämpligt, en fullständig eller partiell kombination av dessa åtgärder.
3.3.1 Den inledande bedömningen och/eller kontrollen av åtgärder för produktöverensstämmelse ska utföras av den godkännandemyndighet som beviljar typgodkännandet eller ett utsett organ som arbetar för denna godkännandemyndighets räkning.
3.3.1.1 För att bestämma hur omfattande den inledande bedömningen ska vara, kan godkännandemyndigheten ta hänsyn till tillgänglig information avseende det intyg från tillverkaren som inte har godkänts enligt punkt 3.3.3.
3.3.2 Den inledande bedömningen och kontrollen av åtgärder för produktöverensstämmelse kan även utföras av godkännandemyndigheten i en annan medlemsstat eller av det organ som godkännandemyndigheten utsett för detta ändamål.
3.3.2.1 I så fall ska godkännandemyndigheten i den andra medlemsstaten ta fram ett intyg om överensstämmelse på de områden och i de produktionsanläggningar som har bedömts som relevanta för de motorer som ska EU-typgodkännas.
3.3.2.2 Vid mottagandet av en ansökan om ett intyg om överensstämmelse från godkännandemyndigheten i en medlemsstat som beviljar EU-typgodkännanden, ska godkännandemyndigheten i en annan medlemsstat genast sända detta intyg eller meddela att den inte kan lämna ett sådant intyg.
3.3.2.3 Intyget om överensstämmelse ska minst omfatta följande:
3.3.2.3.1
Koncern eller företag (t.ex. Tillverkning XYZ)
3.3.2.3.2
Särskild organisation (t.ex. Europaavdelningen)
3.3.2.3.3
Fabriker/anläggningar (t.ex. motorfabrik 1, Storbritannien – motorfabrik 2 Tyskland)
3.3.2.3.4
Motortyp/motorfamilj
3.3.2.3.5
Bedömda områden (t.ex. motormontering, provning av motorer, efterbehandling).
3.3.2.3.6
Granskade dokument (t.ex. företagets och anläggningarnas kvalitetshandbok och kvalitetsförfaranden)
3.3.2.3.7
Bedömningsdag (t.ex. revision genomförd 18–30 maj 2013)
3.3.2.3.8
Planerat övervakningsbesök (t.ex. oktober 2014)
3.3.3 Godkännandemyndigheten ska också anse att en certifiering av tillverkaren enligt den harmoniserade standarden EN ISO 9001:2008 eller någon likvärdig harmoniserad standard uppfyller kraven för den inledande bedömningen i punkt 3.3. Tillverkaren ska ge närmare upplysningar om certifieringen och upplysa godkännandemyndigheten om ändringar i giltighet eller omfattning.
4. Åtgärder för produktöverensstämmelse
4.1 Alla motortyper som godkänts enligt förordning (EU) 2016/1628, denna förordning, den delegerade förordningen (EU) 2017/655 och genomförandeförordning (EU) 2017/656, ska tillverkas så att de överensstämmer med den godkända motortypen eller motorfamiljen och därmed uppfyller kraven i denna bilaga, i förordning (EU) 2016/1628 och i ovanstående delegerade akter och genomförandeförordningar.
4.2 Innan godkännandemyndigheten beviljar ett EU-typgodkännande i enlighet med förordning (EU) nr 2016/1628 och de delegerade akter och genomförandeakter som antas enligt den förordningen, ska den kontrollera att det finns lämpliga rutiner och dokumenterade kontrollplaner som ska överenskommas med tillverkaren för varje typgodkännande, för att med angivna intervaller utföra de provningar eller relaterade kontroller som är nödvändiga för att kontrollera fortsatt överensstämmelse med den godkända motortypen eller motorfamiljen, i förekommande fall inbegripet de provningar som anges i förordning (EU) nr 2016/1628 och de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den förordningen.
4.3 Innehavaren av EU-typgodkännandet ska uppfylla följande:
4.3.1
Se till att det finns förfaranden för effektiv kontroll av motorernas överensstämmelse med den godkända motortypen och motorfamiljen, och att dessa förfaranden tillämpas.
4.3.2
Ha tillgång till den provningsutrustning eller annan lämplig utrustning som behövs för att kontrollera överensstämmelsen med varje godkänd motortyp och motorfamilj.
4.3.3
Se till att resultaten från provningarna arkiveras och att bifogade handlingar finns tillgängliga under en period på upp till 10 år, vilken ska fastställas i samråd med godkännandemyndigheten.
4.3.4
För motorkategorierna NRSh och NRS, utom NRS-v-2b och NRS-v-3, se till att för varje motortyp minst de kontroller och provningar genomförs som föreskrivs i förordning (EU) 2016/1628 och i de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den förordningen. För andra kategorier kan provningar på komponent- eller monteringsnivå med lämpligt kriterium avtalas mellan tillverkaren och godkännandemyndigheten.
4.3.5
Analysera resultaten av varje typ av provning eller kontroll för att kontrollera och säkerställa produktegenskapernas stabilitet med hänsyn till variationer i industriell tillverkning.
4.3.6
Se till att ett nytt urval görs och en ny provning eller kontroll genomförs om provexemplar eller provdelar uppvisar bristande överensstämmelse vid den aktuella provningen.
4.4 Om godkännandemyndigheten inte anser att de ytterligare revisions- eller kontrollresultaten som avses i punkt 4.3.6 är tillfredsställande, ska tillverkaren se till att produktionsöverensstämmelsen så snart som möjligt återställs genom korrigerande åtgärder, så att godkännandemyndigheten kan godkänna den.
5. Fortlöpande kontrollrutiner
5.1 Den myndighet som har beviljat EU-typgodkännandet kan när som helst genom periodiska revisioner kontrollera de metoder som används för att kontrollera produktionsöverensstämmelse vid varje produktionsenhet. Tillverkaren ska därför ge tillträde till tillverknings-, inspektions-, provnings-, lagrings- och distributionsenheterna och lämna all nödvändig information om dokumentering och journaler avseende kvalitetsstyrningssystemet.
5.1.1 Den normala metoden vid sådana periodiska revisioner ska vara att övervaka den fortlöpande effektiviteten för de förfaranden som föreskrivs i avsnitten 3 och 4 (inledande bedömning och åtgärder för produktöverensstämmelse).
5.1.1.1 Kontrollåtgärder som utförs av de tekniska tjänsterna (behöriga eller erkända enligt punkt 3.3.3) ska anses uppfylla kraven enligt punkt 5.1.1 i fråga om de förfaranden som fastställts vid den inledande bedömningen.
5.1.1.2 Minimifrekvensen för inspektioner (andra än enligt punkt 5.1.1.1) som ska säkerställa att de relevanta kontrollerna av produktöverensstämmelse enligt avsnitten 3 och 4 ses över med ett tidsintervall som överensstämmer med det förtroende som godkännandemyndigheten etablerat, ska vara minst vartannat år. Ytterligare kontroller ska dock utföras av godkännandemyndigheten beroende på den årliga produktionen, resultaten från tidigare utvärderingar, behovet av att övervaka korrigerande åtgärder samt på motiverad begäran från en godkännandemyndighet eller marknadstillsynsmyndighet.
5.2 Provnings-, kontroll- och produktionsjournaler, särskilt för de provningar eller kontroller som dokumenteras enligt punkt 4.2, ska finnas tillgängliga för inspektören vid varje översyn.
5.3 Inspektören får ta stickprover för kontroll i tillverkarens laboratorium eller i den tekniska tjänstens anläggning; i dessa fall ska endast fysiska provningar utföras. Minsta antal provexemplar får fastställas på grundval av resultaten från tillverkarens egna kontroller.
5.4 Om kontrollnivån inte verkar tillfredsställande eller om det anses nödvändigt att kontrollera riktigheten för de provningar som utförts enligt punkt 5.2, eller efter en motiverad begäran från en annan godkännandemyndighet eller marknadstillsynsmyndighet, ska inspektören välja ut prover som provas i tillverkarens laboratorium eller skickas till den tekniska tjänsten för fysiska provningar enligt de krav som anges i avsnitt 6, i förordning (EU) 2016/1628 och i de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den förordningen.
5.5 Om godkännandemyndigheten eller en annan godkännandemyndighet i en annan medlemsstat anser att resultatet av en inspektion eller kontrollöversyn inte är tillfredsställande, eller i enlighet med artikel 39.3 i förordning (EU) 2016/1628, ska godkännandemyndigheten så snabbt som möjligt se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att återställa produktionsöverensstämmelsen.
6. Krav på provningar av produktionsöverensstämmelse vid en otillfredsställande kontrollnivå enligt punkt 5.4
6.1 Om kontrollnivån för produktionsöverensstämmelse enligt punkt 5.4 eller 5.5 visar sig otillfredsställande ska produktionsöverensstämmelsen kontrolleras genom utsläppsprovning utifrån beskrivningen i EU-typgodkännandeintygen som anges i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
6.2 Om inte annat föreskrivs i punkt 6.3, ska följande förfarande tillämpas:
6.2.1 Tre motorer, och i tillämpliga fall tre efterbehandlingssystem, ska slumpmässigt tas ut för kontroll från produktionsserien av den berörda motortypen. Om det anses nödvändigt för att ett beslut om godkännande eller underkännande ska kunna fattas, ska ytterligare motorer tas ut. För att godkännande ska kunna ges, måste minst fyra motorer provas.
6.2.2 Efter det att inspektören har valt ut motorerna får tillverkaren inte genomföra någon justering av dem.
6.2.3 Motorerna ska genomgå utsläppsprovning i enlighet med kraven i bilaga VI, eller när det gäller dubbelbränslemotorer i enlighet med tillägg 2 till bilaga VIII, och ska genomgå de provcykler som krävs för motortypen i enlighet med bilaga XVII.
6.2.4 Gränsvärdena ska vara de som anges i bilaga II till förordning (EU) nr 2016/1628. När det gäller motorer med efterbehandlingsystem med periodisk regenerering enligt vad som anges i punkt 6.6.2 i bilaga VI, ska alla utsläppsresultat för gas- eller partikelformiga föroreningar justeras enligt den tillämpliga faktorn för motortypen. Alla utsläppsresultat för gas- eller partikelformiga föroreningar ska alltid justeras med hjälp av försämringsfaktorerna för den motortypen, vilka bestäms i enlighet med bilaga III.
6.2.5 Provningarna ska utföras på nytillverkade motorer.
6.2.5.1 På tillverkarens begäran får provningarna utföras på inkörda motorer, upp till 2 % av utsläppsbeständighetsperioden, eller minst 125 timmar. Inkörningen ska skötas av tillverkaren som ska förbinda sig att inte göra någon justering av dessa motorer. Om tillverkaren har fastställt ett inkörningsförfarande i punkt 3.3 i informationsdokumentet, enligt vad som anges i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656, ska inkörningen utföras enligt det förfarandet.
6.2.6 På grundval av provningar av slumpmässigt uttagna motorer enligt vad som anges i tillägg 1, ska produktionsserien av de berörda motorerna anses överensstämma med den godkända typen om värdena för alla föroreningar godkänts, och anses inte överensstämma med den godkända typen om värdena för någon av föroreningarna underkänts, i enlighet med provningskriterierna i tillägg 1 och enligt vad som visas i figur 2.1.
6.2.7 Om en förorening godkänns får detta resultat inte ändras genom andra provningar som utförs för andra föroreningar.
Om inte alla föroreningar godkänns och om ingen förorening underkänns, ska en provning utföras på en annan motor.
6.2.8 Om inget beslut kan fattas får tillverkaren när som helst avbryta provningen. I så fall ska resultatet registreras som underkänt.
6.3 Genom undantag från punkt 6.2.1 ska följande förfarande tillämpas för motortyper som har en försäljningsvolym på mindre än 100 enheter per år inom EU:
6.3.1
En motor och, i tillämpliga fall, ett efterbehandlingssystem ska slumpmässigt tas ut för inspektion från produktionsserien av den berörda motortypen.
6.3.2
Om motorn uppfyller kraven i punkt 6.2.4 ska ett beslut om godkännande fattas och ingen ytterligare provning krävs.
6.3.3
Om provningen inte uppfyller kraven i punkt 6.2.4 ska det förfarande som beskrivs i punkterna 6.2.6–6.2.9 följas.
6.4 Alla dessa provningar kan utföras med de tillämpliga marknadsbränslena. På tillverkarens begäran ska dock de referensbränslen som beskrivs i bilaga IX användas. Det innebär att provningar enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga I ska utföras med minst två av referensbränslena för varje gasdriven motor, utom när det gäller gasdrivna motorer med ett bränslespecifikt EU-typgodkännande då endast ett referensbränsle krävs. Om mer än ett gasformigt referensbränsle används ska det av resultatet framgå att motorn uppfyller gränsvärdena med varje bränsle.
6.5 Bristande överensstämmelse för motorer som drivs med gas
Om det uppstår en tvist beträffande gasdrivna motorer, inbegripet dubbelbränslemotorer, när ett marknadsbränsle används, ska provningarna utföras med alla referensbränslen som huvudmotorn har provats med och, på tillverkarens begäran, med ett eventuellt tredje bränsle som huvudmotorn kan ha provats med, enligt vad som anges i punkterna 2.3.1.1.1, 2.3.2.1 och 2.4.1.2 i bilaga I. När så är tillämpligt ska resultatet räknas om med hjälp av de tillämpliga faktorerna r, r a eller r b enligt punkterna 2.3.3, 2.3.4.1 och 2.4.1.3 i bilaga I. Om r, r a eller r b är mindre än 1 ska ingen korrigering göras. Av de uppmätta och i tillämpliga fall de beräknade resultaten ska det framgå att motorn uppfyller gränsvärdena med alla relevanta bränslen (till exempel bränslena 1, 2 och i förekommande fall ett tredje bränsle för motorer som drivs med naturgas/biometan, och bränslena A och B för motorer som drivs med motorgas).
Figur 2.1
Flödesschema över provning av produktionsöverensstämmelse
NE
JA
Godkännande för en eller flera föroreningar
NE
NE
JA
JA
Serien godkänns
Serien under-känns
Provning av ytterligare en motor
Gäller godkännandet för alla föroreningar?
Överensstämmer provningens statistiska resultat med kriterierna för att godkänna serien för minst en förorening enligt gällande tillägg?
Beräkning av provningens statistiska resultat
Överensstämmer provningens statistiska resultat med kriterierna för att underkänna serien för minst en förorening enligt gällande tillägg?
Provning av tre motorer
Tillägg 1
Förfarande för provning av produktionsöverensstämmelse
1.
I detta tillägg beskrivs det förfarande som ska användas för att kontrollera produktionsöverensstämmelse för utsläpp av föroreningar.
2.
Vid en minsta stickprovsstorlek om tre motorer ska stickprovsförfarandet utformas så att sannolikheten för att ett parti godkänns med en felprocent på 30 sätts till 0,9 (producentens risk = 10 %), medan sannolikheten för att ett parti godkänns med en felprocent på 65, sätts till 0,10 (konsumentens risk = 10 %).
3.
Följande förfarande ska användas för vart och ett av utsläppen av föroreningar (se figur 2.1):
Följande benämning gäller
:
n= det aktuella antalet stickprov.
4.
Det statistiska provningsutfall som anger det kumulativa antalet icke-överensstämmande provningar vid den n:te provningen ska bestämmas för provet.
5.
Därefter gäller:
a) Om provningsutfallet är mindre än eller lika med tröskelvärdet för godkännande vid den i tabell 2.1 angivna provstorleken, ska föroreningen godkännas.
b) Om provningsutfallet är större än eller lika med tröskelvärdet för underkännande vid den i tabell 2.1 angivna provstorleken, ska föroreningen underkännas.
c) I annat fall provas ytterligare en motor i enlighet punkt 6.2 och beräkningsförfarandet tillämpas på provet som ökats med ytterligare en enhet.
I tabell 2.1 ska värdena för godkännande och underkännande beräknas med hjälp av den internationella standarden ISO 8422/1991.
Tabell 2.1
Statistik vid pro
Minsta provstorlek: 3
Minsta provstorlek för godkännande: 4
Totalt antal bedömda motorer (provstorlek)
Tröskelvärde för godkännande
Tröskelvärde för underkännande
3
— 3
4
0
4
5
0
4
6
1
5
7
1
5
8
2
6
9
2
6
10
3
7
11
3
7
12
4
8
13
4
8
14
5
9
15
5
9
16
6
10
17
6
10
18
7
11
19
8
9
BILAGA III
Metod för att anpassa resultatet av avgasutsläppsprovningar i laboratorium så att de innefattar försämringsfaktorerna
1. Definitioner
I denna bilaga avses med
1.1 åldringscykel : den drift (varvtal, belastning, effekt) som ska utföras med den icke-väggående mobila maskinen eller motorn under driftsackumuleringsperioden.
1.2 kritiska utsläppsrelaterade komponenter : efterbehandlingssystemet för avgaser, motorns elektroniska styrenhet med tillhörande sensorer och ställdon samt avgasåterföringen (EGR) med alla tillhörande filter, kylare, reglerventiler och rördelar.
1.3 kritiskt utsläppsrelaterat underhåll : underhåll som ska utföras på kritiska utsläppsrelaterade komponenter.
1.4 utsläppsrelaterat underhåll : underhåll som i huvudsak påverkar utsläpp eller som troligen påverkar utsläppsprestandan hos den icke-väggående mobila maskinen eller motorn under normal drift.
1.5 motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem : motorer som en tillverkare sammanfört i en grupp av motorer som uppfyller definitionen för en motorfamilj och som dessutom har sammanförts till en familj av motorfamiljer som har samma slags efterbehandlingssystem för avgaser.
1.6 icke-utsläppsrelaterat underhåll : underhåll som inte i huvudsak påverkar utsläppen och som inte har någon varaktig inverkan på den icke-väggående mobila maskinens eller motorns försämrade utsläppsprestanda under normal drift efter utfört underhåll.
1.7 driftackumuleringsplan : åldringscykeln och driftackumuleringsperioden för bestämning av försämringsfaktorerna för en motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem.
2. Allmänt
2.1 I denna bilaga beskrivs förfarandena för att välja ut de motorer som ska provas enligt en driftackumuleringsplan för att försämringsfaktorer för EU-typgodkännande av motortyp eller motorfamilj och bedömningar av produktionsöverensstämmelse ska fastställas. Försämringsfaktorerna ska tillämpas på de utsläpp som uppmätts i enlighet med bilaga VI och beräknats i enlighet med bilaga VII och i enlighet med det förfarande som anges i punkt 3.2.7 eller punkt 4.3.
2.2 Driftackumuleringsprovning eller utsläppsprovning för bestämning av försämringsegenskaper behöver inte bevittnas av godkännandemyndigheten.
2.3 I denna bilaga beskrivs också utsläppsrelaterat och icke-utsläppsrelaterat underhåll som ska eller kan utföras på motorer som omfattas av en driftackumuleringsplan. Underhållet ska överensstämma med det underhåll som utförs på motorer i drift enligt samma underhållsanvisningar som ges till ägarna till nya motorer.
3. Motorkategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLL, RLR, SMB, ATS och underkategorierna NRS-v-2b och NRS-v-3
3.1 Val av motorer för bestämning av utsläppsbeständighetsperiodens försämringsfaktorer
3.1.1 Motorerna ska väljas ur en motorfamilj enligt definitionen i punkt 2 i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656, för den utsläppsprovning som görs för bestämning av bestämning av utsläppsbeständighetsperiodens försämringsfaktorer.
3.1.2 Motorer från olika motorfamiljer kan dessutom kombineras i undergrupper efter vilket efterbehandlingssystem för avgaser som används. När en tillverkare vill placera motorer med olika cylinderkonfiguration men med samma tekniska specifikationer och samma montering av efterbehandlingssystemen för avgaser i samma motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem, ska tillverkaren lämna uppgifter som styrker att dessa motorer har likvärdig utsläppsbegränsningsprestanda till godkännandemyndigheten.
3.1.3 Motortillverkaren ska välja ut en motor som är representativ för motorfamiljen med likvärdiga efterbehandlingssystem enligt specifikationerna i punkt 3.1.2 för den provning som ska göras enligt den driftackumuleringsplan som avses i punkt 3.2.2, och meddela godkännandemyndigheten innan provningen inleds.
3.1.4 Om godkännandemyndigheten kommer fram till att en annan provningsmotor är mer representativ för familjen av motorer med liknande efterbehandlingssystem vad gäller högsta utsläppsnivå, ska den nya provningsmotorn väljas ut i samråd mellan godkännandemyndigheten och motortillverkaren.
3.2 Bestämning av försämringsfaktorer för utsläppsbeständighetsperioden
3.2.1 Allmänt
Försämringsfaktorerna för en motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem ska fastställas för de valda motorerna utifrån en driftackumuleringsplan som omfattar periodiska provningar av gas- och partikelformiga utsläpp under de provcykler som är tillämpliga för motorkategorin, enligt vad som anges i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628. För motorer i kategori NRE som provas i transienta provcykler, får endast resultat från varmstartsprovcykeln användas (NRTC).
3.2.1.1 På begäran av tillverkaren kan godkännandemyndigheten tillåta användning av försämringsfaktorer som har bestämts enligt alternativa förfaranden till de förfaranden som anges i punkterna 3.2.2–3.2.5. I så fall måste tillverkaren på ett tillfredsställande sätt visa för godkännandemyndigheten att de alternativa förfaranden som har använts inte är mindre stränga än dem som anges i punkterna 3.2.2–3.2.5.
3.2.2 Driftackumuleringsplan
En driftackumuleringsplan kan genomföras genom att en icke-väggående mobil maskin utrustad med den valda motorn körs enligt en driftbaserad plan eller en dynamometerbaserad plan, enligt tillverkarens val. Tillverkaren ska inte vara tvungen att använda referensbränsle för driftsackumuleringen mellan utsläppsmätningspunkterna.
3.2.2.1 Driftsackumulering vid drift och med dynamometer
3.2.2.1.1 Tillverkaren ska bestämma utformningen och varaktigheten för driftsackumuleringen, och åldrandecykeln för motorer i enlighet med god teknisk sed.
3.2.2.1.2 Provningspunkterna för mätning av gasformiga och partikelformiga utsläpp under de tillämpliga cyklerna ska bestämmas av tillverkaren enligt följande:
3.2.2.1.2.1
När en driftackumuleringsplan som är kortare än utsläppsbeständighetsperioden i enlighet med punkt 3.2.2.1.7 körs, ska lägsta antal provningspunkter vara tre – en i början, en ungefär i mitten och en i slutet av driftackumuleringsplanen.
3.2.2.1.2.2
När driftackumuleringsplanen körs ända till slutet av utsläppsbeständighetsperioden, ska lägsta antal provningspunkter vara två – en i början och en i slutet av driftsackumuleringen.
3.2.2.1.2.3
Tillverkaren får också göra ytterligare provningar på jämnt fördelade mellanliggande punkter.
3.2.2.1.3 De utsläppsvärden i början och i slutet av utsläppsbeständighetsperioden som beräknas i enlighet med punkt 3.2.5.1 eller uppmäts direkt i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.2, ska ligga inom de gränsvärden som gäller för motorfamiljen. Enskilda utsläppsresultat från de mellanliggande provningspunkterna får dock överstiga gränsvärdena.
3.2.2.1.4 För motorkategorier eller underkategorier för vilka en NRTC-provcykel tillämpas, eller för motorkategorier eller underkategorier NRS för vilka LSI-NRTC-provcykler tillämpas, får tillverkaren begära godkännandemyndighetens samtycke till att köra endast en provcykel (NRTC-varmstartsprovcykel eller LSI-NRTC, efter vad som är tillämpligt, eller NRSC-provcykeln) vid varje provningspunkt, och att köra den andra provcykeln endast i början och i slutet av driftackumuleringsplanen.
3.2.2.1.5 När det gäller motorkategorier eller underkategorier för vilka det inte finns någon tillämplig transient provcykel för icke-väggående mobila maskiner i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628, ska endast NRSC köras vid varje provningspunkt.
3.2.2.1.6 Driftackumuleringsplanerna kan vara olika för olika familjer av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem.
3.2.2.1.7 Driftackumuleringsplanerna kan vara kortare än utsläppsbeständighetsperioden, men får inte vara kortare än motsvarande minst en fjärdedel av den relevanta utsläppsbeständighetsperiod som anges i bilaga V till förordning (EU) 2016/1628.
3.2.2.1.8 Det är tillåtet med påskyndat åldrande genom anpassning av driftackumuleringsplanen på grundval av bränsleförbrukningen. Anpassningen ska baseras på förhållandet mellan den typiska bränsleförbrukningen i drift och bränsleförbrukningen under åldringscykeln, men bränsleförbrukningen under åldringscykeln får inte överstiga den normala bränsleförbrukningen i drift med mer än 30 %.
3.2.2.1.9 Med godkännandemyndighetens samtycke kan tillverkaren använda alternativa metoder för påskyndat åldrande.
3.2.2.1.10 I ansökan om EU-typgodkännande ska driftackumuleringsplanen beskrivas i sin helhet och rapporteras till godkännandemyndigheten innan provningen påbörjas.
3.2.2.2 Om godkännandemyndigheten anser att det behövs ytterligare mätningar mellan de punkter som tillverkaren har valt, ska tillverkaren underrättas. Den reviderade driftackumuleringsplanen ska utarbetas av tillverkaren och godkännas av godkännandemyndigheten.
3.2.3 Motorprovning
3.2.3.1 Motorstabilisering
3.2.3.1.1 Tillverkaren ska för varje motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem slå fast det antal drifttimmar som krävs för att efterbehandlingssystemet ska stabiliseras hos den icke-väggående mobila maskinen eller motorn. På begäran av godkännandemyndigheten ska tillverkaren tillhandahålla de uppgifter och analyser som ligger till grund för beslutet. Alternativt kan tillverkaren stabilisera efterbehandlingssystemet genom att köra motorn eller den icke-väggående mobila maskinen under 60–125 timmar eller motsvarande tid på åldringscykeln.
3.2.3.1.2 Slutet av den stabiliseringsperiod som anges i punkt 3.2.3.1.1 ska anses utgöra början av driftackumuleringsplanen.
3.2.3.2 Provning enligt driftackumuleringsplanen
3.2.3.2.1 Efter stabiliseringen ska motorn köras enligt den driftackumuleringsplan som tillverkaren valt enligt beskrivningen i punkt 3.2.2. Med de tidsintervall som fastställts av tillverkaren i driftackumuleringsplanen, och i tillämpliga fall även beslutats av godkännandemyndigheten i enlighet med punkt 3.2.2.2, ska motorn provas med avseende på gas- och partikelformiga utsläpp under varmstartsprovcykeln NRTC och NRSC, eller LSI-NRTC och NRSC som gäller för motorkategorin, enligt vad som anges i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628.
Tillverkaren kan välja att mäta föroreningsutsläppen före systemet för efterbehandling av avgaser separat från föroreningsutsläppen efter systemet för efterbehandling av avgaser.
Om det i enlighet med punkt 3.2.2.1.4 har överenskommits att endast en provcykel ska genomföras (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTR eller NRSC) vid varje provningspunkt, ska den andra provcykeln (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTR eller NRSC) genomföras i början och slutet av driftackumuleringsplanen.
När det gäller motorkategorier eller underkategorier för vilka det inte finns någon tillämplig transient provcykel för icke-väggående mobila maskiner i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628, ska endast NRSC köras vid varje provningspunkt i enlighet med punkt 3.2.2.1.5.
3.2.3.2.2 Medan driftackumuleringsplanen pågår ska underhåll utföras på motorn i enlighet med punkt 3.4.
3.2.3.2.3 Medan driftackumuleringsplanen pågår kan oplanerat underhåll utföras på motorn eller den icke-väggående mobila maskinen, till exempel om tillverkarens normala diagnostiksystem har detekterat ett problem som skulle ha signalerats till maskinoperatören som ett fel.
3.2.4 Rapportering
3.2.4.1 Resultaten från alla utsläppsprovningar (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC och NRSC) som genomförts under driftackumuleringsplanen ska göras tillgängliga för godkännandemyndigheten. Om någon utsläppsprovning bedöms vara ogiltig ska tillverkaren lämna skäl till detta. I så fall ska en serie nya utsläppsprovningar genomföras inom de följande 100 timmarna av driftsackumulering.
3.2.4.2 Tillverkaren ska spara alla uppgifter om utsläppsprovningar och underhåll som utförts på motorn under driftackumuleringsplanen. Dessa uppgifter ska lämnas till godkännandemyndigheten tillsammans med resultaten av de utsläppsprovningar som genomförts under driftackumuleringsplanen.
3.2.5 Fastställande av försämringsfaktorer
3.2.5.1 När en driftackumuleringsplan genomförs i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.1 eller 3.2.2.1.2.3, ska för varje förorening som uppmätts under varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC och NRSC vid varje provningspunkt under driftackumuleringsplanen, en bäst anpassad linjär regressionsanalys utföras på grundval av alla provningsresultat. Resultaten från varje provning för varje enskild förorening ska uttryckas med samma antal decimaler som i gränsvärdet för den föroreningen, enligt vad som gäller för motorfamiljen, plus en decimal.
Om, i enlighet med punkt 3.2.2.1.4 eller 3.2.2.1.5, endast en provcykel (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC eller NRSC) har utförts vid varje provningspunkt, ska regressionsanalysen endast göras på grundval av resultaten från den provcykel som körts vid varje provningspunkt.
Tillverkaren kan begära förhandsgodkännande från godkännandemyndigheten till en icke-linjär regression.
3.2.5.2 Utsläppsvärdena för varje förorening vid början av driftackumuleringsplanen och vid slutpunkten för den utsläppsbeständighetsperiod som används för provmotorn ska antingen
a) fastställas genom extrapolering av regressionsekvationen i punkt 3.2.5.1, under genomförande av en driftackumuleringsplan i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.1 eller punkt 3.2.2.1.2.3, eller
b) uppmätas direkt under genomförande av en driftackumuleringsplan i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.2.
Om utsläppsvärden används för motorfamiljer i samma familj med likvärdiga efterbehandlingssystem men med avvikande utsläppsbeständighetsperioder, ska utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slut beräknas på nytt för varje utsläppsbeständighetsperiod genom extrapolering eller interpolering av regressionsekvationen enligt vad som anges i punkt 3.2.5.1.
3.2.5.3 Den föroreningsspecifika försämringsfaktorn definieras som förhållandet mellan de tillämpade utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slutpunkt och vid driftackumuleringsplanens början (multiplikativ försämringsfaktor).
Tillverkaren kan begära förhandsgodkännande från godkännandemyndigheten för att använda en additiv försämringsfaktor för varje förorening. Den additiva försämringsfaktorn definieras som differensen mellan de beräknade utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slut och vid driftackumuleringsplanens början.
Ett exempel på bestämning av försämringsfaktor med användning av linjär regression visas i figur 3.1 för NOx-utsläpp.
Det är inte tillåtet att blanda multiplikativa och additiva försämringsfaktorer inom samma uppsättning föroreningar.
Om beräkningen ger ett värde under 1,00 för en multiplikativ försämringsfaktor, eller under 0,00 för en additiv försämringsfaktor, ska försämringsfaktorn vara 1,0 respektive 0,00.
Om det i enlighet med punkt 3.2.2.1.4 har överenskommits att bara en provcykel (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC eller NRSC) ska köras vid varje provningspunkt och att den andra provcykeln (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC eller NRSC) bara ska köras i början och slutet av driftackumuleringsplanen, ska den försämringsfaktor som beräknats för den provcykel som körts vid varje provningspunkt även vara tillämplig på den andra provcykeln.
Figur 3.1
Exempel på bestämning av försämringsfaktor
NOx [g/kWh]
Multiplikativ försämringsfaktor = 0,390 / 0,352 = 1,109
Additivt försämringsfaktor = 0,390 - 0,352 = 0,038 g/kWh
Slutet av EDP
25% av EDP
0,390 g/kWh
0,352 g/kWh
Gränsvärde
Extrapolering
Kortaste drift-
sckumulering
0,50
0,45
0,40
0,35
0,30
0,25
0,20
0 1 000 2 000 3 000 4 000 5 000 6 000 7 000 8 000
Utslappsbetandighetsperiod (EDP)
3.2.6 Tilldelade försämringsfaktorer
3.2.6.1 Som alternativ till att använda en driftackumuleringsplan för bestämning av försämringsfaktorer kan motortillverkare välja att använda tilldelade multiplikativa försämringsfaktorer enligt tabell 3.1.
Tabell 3.1
Tilldelade försämringsfaktorer
Provcykel
CO
HC
NOx
PM
PN
NRTC och LSI-NRTC
1,3
1,3
1,15
1,05
1,0
NRSC
1,3
1,3
1,15
1,05
1,0
Additiva försämringsfaktorer tilldelas inte. De tilldelade multiplikativa försämringsfaktorerna får inte omvandlas till additiva försämringsfaktorer.
För partikelantal (PN) får antingen en additiv försämringsfaktor på 0,0 eller en multiplikativ försämringsfaktor på 1,0 användas, tillsammans med resultatet av en tidigare provning med försämringsfaktor där inget värde för PN upprättades, och om båda följande villkor är uppfyllda:
a) Den tidigare provningen med försämringsfaktor genomfördes med motorteknik som skulle kunnat ingå i samma motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem, enligt vad som anges i punkt 3.1.2, som den motorfamilj som försämringsfaktorerna är avsedda att användas på.
b) Provningsresultatet användes i ett tidigare typgodkännande som tilldelades före det tillämpliga datumet för EU-typgodkännande som anges i bilaga III till förordning (EU) 2016/1628.
3.2.6.2 När tilldelade försämringsfaktorer används ska tillverkaren förse godkännandemyndigheten med tydliga belägg för att utsläppsbegränsningskomponenterna rimligen kan förväntas ha den utsläppsbeständighet som motsvarar de tilldelade faktorerna. Beläggen kan vara baserade på utformningsanalys eller provningar eller en kombination av båda.
3.2.7 Tillämpning av försämringsfaktorer
3.2.7.1 Motorerna ska uppfylla de föroreningsspecifika utsläppsgränser som gäller för motorfamiljen, efter det att försämringsfaktorer har tillämpats på provningsresultaten enligt bilaga VI (cykelviktade specifika utsläpp för partiklar och varje enskild gas). Beroende på typen av försämringsfaktor gäller följande regler:
a) Multiplikativ: (cykelviktat specifikt utsläpp) × försämringsfaktor ≤ utsläppsgräns.
b) Additiv: (cykelviktat specifikt utsläpp) + försämringsfaktor ≤ utsläppsgräns.
Cykelviktat specifikt utsläpp kan inkludera justeringen för periodisk regenerering, om så är tillämpligt.
3.2.7.2 För en multiplikativ försämringsfaktor för NOx + HC ska separata försämringsfaktorer bestämmas för HC och NOx och tillämpas separat när de försämrade utsläppsnivåerna beräknas utifrån utsläppsprovningens resultat, innan de uppnådda försämringsvärdena för NOx och HC kombineras för att kontrollera överensstämmelse med utsläppsgränsen.
3.2.7.3 Tillverkaren kan föra över de försämringsfaktorer som fastställts för en motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem till en motor som inte ingår i samma motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem. I sådana fall ska tillverkaren visa för godkännandemyndigheten att den motor som ursprungligen provades för den aktuella familjen med motorer med liknande efterbehandlingssystem och den motor som försämringsfaktorerna förs över till, har likvärdiga tekniska specifikationer och krav när det gäller montering på den icke-väggående mobila maskinen och att utsläppen från en sådan motor är liknande.
Om försämringsfaktorer förs över till en motor med en annan utsläppsbeständighetsperiod ska försämringsfaktorerna genom extrapolering eller interpolering av regressionsekvationen räknas om för den tillämpliga utsläppsbeständighetsperioden enligt vad som anges i punkt 3.2.5.1.
3.2.7.4 De föroreningsspecifika försämringsfaktorerna för varje tillämplig provcykel ska noteras i provningsrapporten enligt tillägg 1 till bilaga VI till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
3.3 Kontroll av produktionsöverensstämmelse
3.3.1 Produktionsöverensstämmelsen när det gäller utsläppsgränser kontrolleras med stöd av avsnitt 6 i bilaga II.
3.3.2 Tillverkaren kan mäta utsläppen av föroreningar före eventuella efterbehandlingssystem för avgaser samtidigt som EU-typgodkännandeprovningen utförs. För detta ändamål kan tillverkaren ta fram informella försämringsfaktorer separat för motorn utan efterbehandlingssystem och för efterbehandlingssystemet, vilka kan användas som hjälp vid slutprovningen av produkten.
3.3.3 För EU-typgodkännande ska endast de försämringsfaktorer som bestämts i enlighet med punkt 3.2.5 eller 3.2.6 noteras i den provningsrapport som föreskrivs i tillägg 1 till bilaga VI till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
3.4 Underhåll
För driftackumuleringsplanen ska underhåll utföras i enlighet med tillverkarens handbok för service och underhåll.
3.4.1 Planerat utsläppsrelaterat underhåll
3.4.1.1 Planerat utsläppsrelaterat underhåll med motorn igång och inom ramen för en driftackumuleringsplan ska genomföras med samma intervall som anges i de underhållsanvisningar som tillverkaren ger till den icke-väggående mobila maskinens eller motorns slutanvändare. Det planerade underhållet kan uppdateras efter behov under hela driftackumuleringsplanen, förutsatt att inget underhållsmoment stryks från underhållsplanen efter det att det har utförts på provmotorn.
3.4.1.2 Ändring, demontering, rengöring eller utbyte av kritiska utsläppsrelaterade komponenter som regelbundet görs under utsläppsbeständighetsperioden för att förhindra funktionsfel hos motorn, ska göras endast i den utsträckning det är tekniskt nödvändigt för att säkerställa att det utsläppsbegränsande systemet fungerar korrekt. Planerat utbyte inom driftackumuleringsplanen och efter en viss motorkörtid av andra kritiska utsläppsrelaterade komponenter än dem som räknas som utbytesdelar för rutinmässigt underhåll, ska undvikas. Förbrukningsdelar för regelbunden reparation eller delar som behöver rengöras efter en viss motorkörtid ska i detta sammanhang betraktas som utbytesdelar för rutinmässigt underhåll.
3.4.1.3 Alla krav på planerat underhåll ska godkännas av godkännandemyndigheten innan ett EU-typgodkännande beviljas och det ska ingå i ägarhandboken. Godkännandemyndigheten får inte vägra att godkänna underhållskrav som är rimliga och tekniskt nödvändiga, däribland dem som fastställs i punkt 1.6.1.4.
3.4.1.4 Motortillverkaren ska i driftackumuleringsplanen specificera alla justeringar, rengöring, underhåll (där detta är nödvändigt) och planerat byte av följande delar:
— Filter och kylare i avgasåterföringen
— Ventil för sluten vevhusventilation, om tillämpligt
— Spetsar till bränsleinsprutare (enbart rengöring tillåts)
— Bränsleinsprutare
— Turboladdare
— Motorns elektroniska styrenhet med tillhörande sensorer och ställdon
— Partikelefterbehandlingssystem (med tillhörande komponenter)
— System begränsning av NOx (med tillhörande komponenter)
— Avgasåterföring med tillhörande reglerventiler och rördelar
— Eventuellt annat efterbehandlingsystem för avgaser
3.4.1.5 Planerat kritiskt utsläppsrelaterat underhåll får endast utföras om det krävs enligt de underhållsrutiner som gäller för vanlig drift, och kravet ska meddelas till slutanvändaren av motorn eller den icke-väggående mobila maskinen.
3.4.2 Ändringar av planerat underhåll
Tillverkaren ska lämna en begäran till godkännandemyndigheten om godkännande av eventuellt nytt planerat underhåll som tillverkaren önskar utföra enligt driftackumuleringsplanen och som därefter ska rekommenderas till slutanvändarna av den icke-väggående mobila maskinen eller motorerna. Begäran ska åtföljas av uppgifter som stöder behovet av det nya planerade underhållet och underhållsintervallet.
3.4.3 Icke-utsläppsrelaterat planerat underhåll
Icke-utsläppsrelaterat planerat underhåll som är rimligt och tekniskt nödvändigt (byte av olja, oljefilter, bränslefilter och luftfilter, underhåll av kylsystem, inställning av tomgång, regulator, åtdragningsmoment för motorbult, ventilspel, injektorspel, tändningsinställning, justering av spänning i drivremmar osv.) får utföras på de motorer eller icke-väggående mobila maskiner som valts ut för driftackumuleringsplanen med längsta tillåtna tidsintervall som tillverkaren rekommenderar till slutanvändaren (dvs. inte med de intervall som rekommenderas för krävande körning).
3.5 Reparation
3.5.1 Reparationer av komponenterna i en motor som valts för provning enligt en driftackumuleringsplan ska endast utföras om en komponent eller en motor får ett funktionsfel. Reparation av själva motorn, det utsläppsbegränsande systemet eller bränslesystemet tillåts inte, utom enligt punkt 3.5.2.
3.5.2 Om motorn, dess utsläppsbegränsande system eller bränslesystem går sönder under driftackumuleringsplanen ska driftsackumuleringen anses vara ogiltig och en ny driftsackumulering inledas med en ny motor.
Föregående stycke ska inte tillämpas om de bristfälliga komponenterna ersätts med motsvarande komponenter som har utsatts för samma antal timmar av driftsackumulering.
4. Motorkategorier och underkategorier NRSh och NRS, utom NRS-v-2b och NRS-v-3
4.1 Den tillämpliga utsläppsbeständighetskategorin och motsvarande försämringsfaktor ska fastställas i enlighet med detta avsnitt 4.
4.2 En motorfamilj ska anses uppfylla utsläppsgränserna för en underkategori motorer om provningsresultaten för alla motorer i motorfamiljen, efter multiplikation med den försämringsfaktor som anges i avsnitt 2, är lägre än eller lika med gränsvärdena för den underkategorin. Om ett eller flera av provningsresultaten för en eller flera provningsmotorer i en motorfamilj, efter multiplikation med den försämringsfaktor som anges i avsnitt 2, är högre än ett eller fler enstaka utsläppsgränsvärden för den underkategorin, ska motorfamiljen inte anses uppfylla utsläppsgränserna för den underkategorin.
4.3 Försämringsfaktorerna ska fastställas enligt följande:
4.3.1
Provningsförfarandet för utsläppsprovning som beskrivs i bilaga VI ska utföras (i sin helhet) på minst en motor i det utförande i vilket det är troligast att motorn kommer att överskrida HC- + NOx-gränserna, under det antal timmar som krävs för att utsläppen ska stabiliseras. Motorn ska vara konstruerad på ett sätt som är representativt för de motorer som sedan kommer att tillverkas.
4.3.2
Om mer än en motor provas ska resultatet beräknas som det genomsnittliga resultatet för alla provade motorer, avrundat till samma antal decimaler som i det tillämpliga gränsvärdet, uttryckt med ytterligare en signifikant siffra.
4.3.3
Sådan utsläppsprovning ska genomföras igen i takt med motorns åldrande. Åldringsförfarandet ska vara utformat så att det blir möjligt för tillverkaren att förutsäga hur motorns utsläpp kommer att försämras under dess utsläppsbeständighetsperiod, med hänsyn till olika typer av slitage och andra försämringsfaktorer under normal användning som kan påverka utsläppsresultaten. Om mer än en motor provas ska resultatet beräknas som det genomsnittliga resultatet för alla provade motorer, avrundat till samma antal decimaler som i det tillämpliga gränsvärdet, uttryckt med ytterligare en signifikant siffra.
4.3.4
Utsläppen vid utsläppsbeständighetsperiodens slut (i tillämpliga fall genomsnittliga utsläpp) ska divideras med de stabiliserade utsläppen (i tillämpliga fall genomsnittliga utsläpp) och avrundas till två signifikanta siffror. Den framräknade siffran är försämringsfaktorn och om resultatet är under 1,00 är försämringsfaktorn 1,00.
4.3.5
Tillverkaren kan lägga in ytterligare provningspunkter mellan provningspunkten för de stabiliserade utsläppen och slutet av utsläppsbeständighetsperioden. Om mellanliggande provningspunkter används ska dessa spridas ut jämnt över utsläppsbeständighetsperioden (± 2 timmar), och en av dessa provningspunkter ska ligga mitt i utsläppsbeständighetsperioden (± 2 timmar).
4.3.6
För varje förorening HO + NOx och CO ska en rät linje dras mellan datapunkterna, där den första provningen räknas som tidsmässig nollpunkt och minstakvadrat-metoden användas. Försämringsfaktorn är det beräknade utsläppet i slutet av beständighetsperioden dividerat med det beräknade utsläppet vid nollpunkten.
De föroreningsspecifika försämringsfaktorerna för den tillämpliga provcykeln ska noteras i provningsrapporten enligt tillägg 1 till bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
4.3.7
Beräknade försämringsfaktorer kan tillämpas för andra familjer förutom dem de ursprungligen beräknades för, om tillverkaren innan EU-typgodkännandet tilldelas skickar en godtagbar motivering till godkännandemyndigheten som styrker att dessa motorfamiljer har en utformning och tekniska egenskaper som gör att de rimligen kan förväntas ha samma försämringsegenskaper när det gäller utsläpp.
Följande är exempel på faktorer som gäller utformning och tekniska egenskaper (förteckningen är inte uttömmande):
— Konventionella tvåtaktsmotorer utan efterbehandlingssystem.
— Konventionella tvåtaktsmotorer med katalysator med bärare med samma aktiva material och mängd, och samma antal kanaler per cm2.
— Skiktade tvåtaktsmotorer med spolport.
— Skiktade tvåtaktsmotorer med spolport och katalysator med bärare med samma aktiva material och mängd, och samma antal kanaler per cm2.
— Fyrtaktsmotorer med katalysator med samma ventilteknik och identiskt smörjningssystem.
— Fyrtaktsmotorer utan katalysator med samma ventilteknik och identiskt smörjningssystem.
4.4 Kategorier av utsläppsbeständighetsperioder (EDP)
4.4.1 För motorkategorierna i tabell V-3 eller V-4 i bilaga V till förordning (EU) 2016/1628 som har alternativa värden för utsläppsbeständighet, ska tillverkaren uppge tillämplig kategori av utsläppsbeständighetsperiod för varje motorfamilj vid tiden för EU-typgodkännandet. Motortillverkaren ska välja den kategori från tabell 3.2 som bäst avspeglar den förväntade livslängden för den utrustning som respektive motor förväntas monteras i. Tillverkaren ska bevara de uppgifter som behövs för att motivera valet av kategori av utsläppsbeständighetsperiod för respektive motorfamilj. Dessa uppgifter ska på begäran lämnas till godkännandemyndigheten.
Tabell 3.2
Kategorier av utsläppsbeständighetsperioder (EDP)
EDP-kategori
Användningsområde för motorn
Kategori 1
Konsumentvaror
Kategori 2
Semi-professionella produkter
Kategori 3
Professionella produkter
4.4.2 Tillverkaren ska på ett tillfredsställande sätt visa godkännandemyndigheten att den angivna kategorin av utsläppsbeständighetsperioder är den lämpligaste. Tillverkaren kan använda följande uppgifter för att motivera varför en viss kategori valts för en bestämd motorfamilj (uppräkningen är inte uttömmande):
— Undersökningar om livslängden för den utrustning som motorerna ska monteras i.
— Tekniska utvärderingar av motorer som varit i bruk för att undersöka när motorns prestanda sjunkit så mycket att det påverkar användbarheten och/eller tillförlitligheten i en sådan utsträckning att motorn måste renoveras eller bytas ut.
— Garantivillkor och garantiperiodens längd.
— Marknadsföringsmaterial som tar upp motorns livslängd.
— Felrapportering från kunder.
— Tekniska utvärderingar av hur länge (i timmar) en viss teknik, ett visst material eller en viss konstruktion i motorn håller.
BILAGA IV
Krav beträffande utsläppsbegränsande strategier, begränsning av NOx-utsläpp och begränsning av partikelutsläpp
1. Definitioner, förkortningar och allmänna krav
1.1 I denna bilaga gäller följande definitioner och förkortningar:
1) diagnosfelkod, DTC : en numerisk eller alfanumerisk beteckning som identifierar eller tilldelas ett fel i begränsningen av NOx-utsläpp (NCM) och/eller fel i begränsningen av partikelutsläpp (PCM).
2) bekräftad och aktiv diagnosfelkod : en diagnosfelkod som lagras under den tid då diagnostiksystemet för begränsningen av NOx-utsläpp (NCD) och/eller diagnostiksystemet för begränsningen av partikelutsläpp (PCD) konstaterar att ett fel föreligger.
3) NCD-motorfamilj : en tillverkares gruppering av motorer med gemensamma metoder för övervakning/diagnosticering av fel i begränsningen av NOx-utsläpp (NCM).
4) diagnostiksystem för begränsningen av NOx-utsläpp, NCD : ett motoranslutet system som kan
a) detektera fel i begränsningen av NOx-utsläpp,
b) identifiera den troliga orsaken till felen med hjälp av information lagrad i ett datorminne och/eller genom överföring av information till ett externt system.
5) fel i begränsningen av NOx-utsläpp, NCM : ett försök att manipulera systemet för begränsning av NOx i en motor, eller ett funktionsfel som påverkar systemet och som kan bero på manipulering, något som enligt kraven i denna förordning ska leda till att ett varnings- eller motiveringssystem aktiveras, så snart försöket eller funktionsfelet detekteras.
6) diagnostiksystem för begränsningen av partikelutsläpp, PCD : ett motoranslutet system som kan
a) detektera fel i begränsningen av partikelutsläpp,
b) identifiera den troliga orsaken till felen med hjälp av information lagrad i ett datorminne och/eller genom överföring av information till ett externt system.
7) fel i begränsningen av partikelutsläpp, PCM : ett försök att manipulera systemet för efterbehandling av avgaspartiklar i en motor, eller ett funktionsfel som påverkar systemet för efterbehandling av avgaspartiklar och som kan bero på manipulering, något som enligt kraven i denna förordning ska leda till aktivering av ett varningssystem så snart felet detekteras.
8) PCD-motorfamilj : en tillverkares gruppering av motorer med gemensamma metoder för övervakning/diagnosticering av PCM.
9) avsökningsverktyg : en extern provningsutrustning som används för kommunikation med NCD- och eller PCD-systemet.
1.2 Omgivningstemperatur
Utan att det påverkar artikel 2.7 där en hänvisning görs till omgivningstemperatur i förhållande till andra miljöer än laboratoriemiljön, ska följande bestämmelser gälla:
1.2.1
För en motor som är monterad i en provbänk ska omgivningstemperaturen vara samma temperatur som i förbränningsluften som tillförs motorn, uppströms från valfri del av den motor som provas.
1.2.2
För en motor som är monterad i en icke-väggående mobil maskin, ska den omgivningstemperaturen vara samma som lufttemperaturen omedelbart utanför maskinens omkrets.
2. Tekniska krav beträffande utsläppsbegränsande strategier
2.1 Detta avsnitt 2 ska gälla för elektroniskt styrda motorer i kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLL och RLR som uppfyller utsläppsgränserna i Steg V enligt bilaga II i förordning (EU) 2016/1628 och använder elektronisk styrning för att avgöra både mängd och tidpunkt för bränsleinsprutning eller använder elektronisk styrning för att aktivera, avaktivera eller modulera det utsläppsbegränsande system som används för att minska NOx.
2.2 Bestämmelser för grundstrategin för utsläppsbegränsning
2.2.1 Grundstrategin för begränsning av utsläpp ska vara utformad så att motorn vid normal användning kan uppfylla kraven i denna förordning. Normal användning är inte begränsadtill de förhållanden som anges i punkt 2.4.
2.2.2 Grundstrategier för begränsning av utsläpp omfattar bland annat matriser eller algoritmer för kontroll:
a) Tidpunkt för bränsleinsprutning eller tändning (tändningsinställning)
b) Avgasåterföring (EGR)
c) Reagensdosering för selektiv katalytisk reducering.
2.2.3 Det är förbjudet att använda grundstrategier för utsläppsbegränsning som kan skilja på motordrift under en standardiserad EU-typgodkännandeprovning och annan drift, och som därefter kan minska nivån på utsläppsbegränsningen när den inte körs under förhållanden som väsentligen överensstämmer med EU-typgodkännandeförfarandet.
2.3 Bestämmelser för hjälpstrategi för utsläppsbegränsning
2.3.1 En hjälpstrategi för begränsning av utsläpp får aktiveras av en motor eller en icke-väggående mobil maskin, förutsatt att hjälpstrategin uppfyller följande:
2.3.1.1
Inte minskar verkan hos det utsläppsbegränsande systemet permanent.
2.3.1.2
Endast utnyttjas under andra driftsförhållanden än dem som anges under punkt 2.4.1, 2.4.2 eller 2.4.3 för de ändamål som anges i punkt 2.3.5 och endast så länge som krävs för de ändamålen, utom i de fall som anges i punkterna 2.3.1.3, 2.3.2 och 2.3.4.
2.3.1.3
Endast aktiveras i undantagsfall vid de kontrollförhållanden som anges i punkterna 2.4.1, 2.4.2 eller 2.4.3, har visat sig nödvändig för de ändamål som anges i punkt 2.3.5, har godkänts av godkännandemyndigheten och inte är aktiv längre än vad som krävs för dessa ändamål.
2.3.1.4
Säkerställer en prestandanivå för det utsläppsbegränsande systemet som ligger så nära nivån för grundstrategin för utsläppsbegränsning som möjligt.
2.3.2 När hjälpstrategin aktiveras under EU-typgodkännandeprovningen, ska aktiveringen inte vara begränsad till utanför de kontrollförhållanden som anges i punkt 2.4, och ändamålet ska inte begränsas till de kriterier som anges i punkt 2.3.5.
2.3.3 När hjälpstrategin inte är aktiv under EU-typgodkännandeprovningen måste det påvisas att den bara är aktiv så länge som krävs för de ändamål som anges i avsnitt 2.3.5.
2.3.4 Drift vid låga temperaturer
En hjälpstrategi för begränsning av utsläpp får användas på en motor som är försedd med avgasåterföring (EGR) oavsett kontrollförhållandena i punkt 2.4 om omgivningstemperaturen är lägre än 275 K (2 °C) och det ena av följande två kriterier uppfylls:
a) Inloppsrörets temperatur är lägre eller lika med den temperatur som definieras genom följande ekvation: IMTc = PIM/15,75 + 304,4 där IMTc är den beräknade inloppstemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kPa).
b) Kylvätskans temperatur är lägre eller lika med den temperatur som definieras genom följande ekvation: ECTc = PIM/14 004 + 325,8 där ECTc är den beräknade kylvätsketemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kPa).
2.3.5 Utom i de fall som anges i punkt 2.3.2 får en hjälpstrategi för utsläppsbegränsning endast aktiveras i följande situationer:
a) Av signaler ombord för att förhindra skador på/i motorn (inbegripet luftkontrollanordning) och/eller den icke-väggående mobila maskin där motorn är installerad.
b) Av driftsäkerhetsskäl.
c) För förebyggande av orimligt höga utsläpp under kallstart, varmkörning eller nedstängning.
d) Om den aktiveras för att under särskilda miljö- eller driftsförhållanden frångå kontrollen av en reglerad förorening för att garantera att alla andra reglerade föroreningar befinner sig inom de utsläppsgränsvärden som gäller för motorn i fråga. Syftet är att kompensera för naturligt förekommande fenomen på ett sätt som möjliggör godtagbar kontroll av alla beståndsdelar i avgaserna.
2.3.6 Tillverkaren ska för den tekniska tjänsten i samband med EU-typgodkännandeprovningen visa att driften av varje hjälpstrategi för utsläppsbegränsning överensstämmer med bestämmelserna i detta avsnitt. Detta ska visas genom en bedömning av den dokumentation som avses i punkt 2.6.
2.3.7 All användning av en hjälpstrategi för utsläppsbegränsning som inte överensstämmer med avsnitt 2.3.1–2.3.5 är förbjuden.
2.4 Kontrollförhållanden
Kontrollförhållandena anger den höjd, den omgivningstemperatur och det temperaturintervall för motorkylvätskan som avgör om hjälpstrategier för utsläppsbegränsning kan användas generellt eller bara i undantagsfall i enlighet med punkt 2.3.
Kontrollförhållandena anger ett atmosfärstryck som mäts som det absoluta atmosfäriska statiska trycket (vått eller torrt) (atmosfärstryck)
2.4.1 Kontrollförhållanden för motorkategorierna IWP och IWA:
a) Högst 500 meter över havet (eller motsvarande atmosfärstryck på 95,5 kPa).
b) Omgivningstemperatur inom intervallet 275–303 K (2–30 °C).
c) Motorkylvätsketemperatur över 343 K (70 °C).
2.4.2 Kontrollförhållanden för motorkategorin RLL:
a) Högst 1 000 meter över havet (eller motsvarande atmosfärstryck på 90 kPa).
b) Omgivningstemperatur inom intervallet 275–303 K (2–30 °C).
c) Motorkylvätsketemperatur över 343 K (70 °C).
2.4.3 Kontrollförhållanden för motorkategorierna NRE, NRG och RLR:
a) Ett atmosfärstryck på minst 82,5 kPa.
b) Omgivningstemperatur inom följande intervall:
— minst 266 K (–7 °C).
— Högst den temperatur som fastställs genom följande ekvation vid det angivna atmosfärstrycket: Tc = –0,4514 × (101,3 – Pb) + 311 där Tc är den beräknade omgivningstemperaturen och K och Pb är atmosfärtrycket, kPa.
c) Motorkylvätsketemperatur över 343 K (70 oC).
2.5 Om temperaturgivaren för inloppsluft i motorn används för att uppskatta omgivningstemperaturen ska den nominella förskjutningen mellan de två mätpunkterna utvärderas för en motortyp eller motorfamilj. Inloppstemperaturen ska då justeras med samma mängd som den nominella förskjutningen så att omgivningstemperaturen kan uppskattas för en installation med den angivna motortypen eller motorfamiljen.
Utvärderingen av förskjutningen ska göras enligt god teknisk sed grundat på tekniska överväganden (beräkningar, simuleringar, provresultat, data osv.), däribland
a) de vanliga kategorierna av icke-väggående mobila maskiner som motortypen eller motorfamiljen ska monteras i, och
b) de monteringsanvisningar som tillverkaren har lämnat till tillverkare av originalutrustning.
En kopia av utvärderingen ska på begäran göras tillgänglig för godkännandemyndigheten.
2.6 Dokumentationskrav
Tillverken ska uppfylla de dokumentationskrav som anges i punkt 1.4 i del A i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656 och i tillägg 2 till samma bilaga.
3. Tekniska krav beträffande begränsning av NOx-utsläpp
3.1 Detta avsnitt 3 ska gälla för elektroniskt styrda motorer i kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLL och RLR som uppfyller utsläppsgränserna i Steg V enligt bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och använder elektronisk styrning för att avgöra både mängd och tidpunkt för bränsleinsprutning eller använder elektronisk styrning för att aktivera, avaktivera eller modulera det utsläppsbegränsande system som används för att minska NOx.
3.2 Tillverkaren ska lämna fullständig information om de funktionella driftsegenskaperna för begränsningen av NOx med hjälp av de dokument som beskrivs i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
3.3 Strategin för begränsning av NOx ska fungera i alla omgivningsförhållanden som är vanligt förekommande i unionen, särskilt vid låga omgivningstemperaturer.
3.4 När reagens används ska tillverkaren visa att utsläpp av ammoniak under den tillämpliga utsläppsprovcykeln i EU-typgodkännandeförfarandet inte överskrider medelvärdet på 25 ppm för motorer i kategorin RLL och 10 ppm för alla andra tillämpliga kategorier.
3.5 Om reagensbehållare är monterade på eller anslutna till en icke-väggående mobil maskin, måste det finnas möjlighet att ta ett prov av reagensen i behållarna. Provtagningspunkten ska vara enkelt åtkomlig utan att specialverktyg eller särskilda anordningar behöver användas.
3.6 Förutom kraven i punkterna 3.2–3.5 ska följande krav gälla:
a) För motorer i kategori NRG ska de tekniska kraven i tillägg 1 gälla.
b) För motorer i kategori NRE gäller
i) kraven i tillägg 2, om motorn enbart är avsedd att användas i stället för motorer enligt Steg V i kategorierna IWP och IWA, i enlighet med artikel 4.1.1 b i förordning (EU) 2016/1628, eller
ii) kraven i tillägg 1 för motorer som inte omfattas av led i.
c) För motorer i kategori IWP, IWA och RLR ska de tekniska kraven i tillägg 2 gälla.
d) För motorer i kategori RLL ska de tekniska kraven i tillägg 3 gälla.
4. Tekniska krav beträffande begränsning av utsläpp av partikelformiga föroreningar
4.1 Detta avsnitt ska gälla för motorer i underkategorier som omfattas av ett gränsvärde för partikelantal i enlighet med utsläppsgränserna enligt Steg V som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och som är utrustade med ett partikelefterbehandlingssystem. Om systemet för begränsning av NOx-utsläpp och systemet för begränsning av partikelutsläpp använder samma fysiska komponenter (t.ex. samma substrat (SCR på filter och samma avgastemperaturgivare) ska kraven i detta avsnitt inte gälla för någon komponent eller något funktionsfel om godkännandemyndigheten, efter att ha beaktat en motiverad bedömning från tillverkaren, anser att ett funktionsfel i begränsningen av partikelutsläpp som omfattas av tillämpningsområdet för detta avsnitt skulle leda till ett motsvarande funktionsfel i begränsningen av NOx-utsläpp inom tillämpningsområdet för avsnitt 3.
4.2 De detaljerade tekniska kraven beträffande begränsning av utsläpp av partikelformiga föroreningar anges i tillägg 4.
Tillägg 1
Ytterligare tekniska krav för begränsning av NOx-utsläpp för motorer av kategorierna NRE och NRG, inklusive metoden för att demonstrera dessa strategier
1. Inledning
I detta tillägg fastställs ytterligare krav för att säkerställa att begränsningen av NOx-utsläpp fungerar korrekt. Tillägget omfattar krav för motorer som behöver ett reagens för att begränsa utsläppen. EU-typgodkännande ska endast beviljas om de relevanta bestämmelserna angående anvisningar till operatörer, installationshandlingar, varningssystem för operatören, motiveringssystem och frysskydd för reagenser tillämpas, enligt vad som anges i det här tillägget.
2. Allmänna krav
Motorn ska ha ett diagnostiksystem för begränsning av NOx-utsläpp (NCD) som kan identifiera fel i begränsningen av NOx-utsläpp (NCM). Alla motorer som omfattas av detta avsnitt 2 ska vara utformade, konstruerade och monterade så att de kan uppfylla dessa krav under motorns hela normala livslängd och under normala användningsförhållanden. För att uppnå detta mål är det godtagbart att motorer som har varit i bruk längre än utsläppsbeständighetsperioden enligt bilaga V i förordning (EU) 2016/1628 uppvisar något försämrad prestanda och känslighet när det gäller diagnostiksystemet för begränsning av NOx-utsläpp, så att de gränsvärden som anges i denna bilaga får överskridas innan varnings- och/eller motiveringssystemen aktiveras.
2.1 Information som ska anges
2.1.1 Om det utsläppsbegränsande systemet kräver ett reagens ska tillverkaren ange typ av reagens, koncentration (om reagenset finns i en lösning), drifttemperatur, en hänvisning till internationella standarder för sammansättning och kvalitet samt andra egenskaper hos reagenset, i enlighet med del B i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
2.1.2 Detaljerade skriftliga upplysningar med en fullständig beskrivning av de funktionella driftsegenskaperna hos varningssystemet för operatören enligt avsnitt 4 och motiveringssystemet för operatören enligt avsnitt 5 ska lämnas till godkännandemyndigheten i samband med EU-typgodkännandet.
2.1.3 Tillverkaren ska förse tillverkaren av originalutrustning med handlingar som visar hur motorn ska monteras i den icke-väggående mobila maskinen på ett sådant sätt att motorn, dess utsläppsbegränsande system och den icke-väggående mobila maskinens delar fungerar i överensstämmelse med kraven i detta tillägg. Dessa handlingar ska omfatta de detaljerade tekniska krav på motorn (programvara, hårdvara, kommunikation) som behövs för korrekt montering av motorn i den icke-väggående mobila maskinen.
2.2 Driftsförhållanden
2.2.1 Diagnostiksystemet för begränsning av NOx-utsläpp ska fungera
a) vid omgivningstemperaturer mellan 266 K och 308 K (7 oC och 35 oC),
b) vid alla höjder över havet under1 600 m,
c) vid en medeltemperatur för motorkylvätskan på över 343 K (70 oC).
Detta avsnitt 2 gäller inte övervakning av reagensnivån i lagringsbehållaren, då övervakningen ska utföras vid alla förhållanden där mätning är tekniskt genomförbar (t.ex. alla förhållanden när ett flytande reagens inte är fruset).
2.3 Frysskydd för reagenser
2.3.1 Reagensbehållaren och doseringssystemet får vara uppvärmda eller ouppvärmda. Ett uppvärmt system ska uppfylla kraven i punkt 2.3.2. Ett icke-uppvärmt system ska uppfylla kraven i punkt 2.3.3.
2.3.1.1 Om ouppvärmda reagensbehållare och doseringssystem ska användas ska detta anges i de skriftliga anvisningar som tillhandahålls den icke-väggående mobila maskinens slutanvändare.
2.3.2 Reagensbehållare och doseringssystem
2.3.2.1 Om reagenset har frusit ska det kunna användas senast 70 min efter det att motorn startats, vid en omgivningstemperatur på 266 K (7 oC).
2.3.2.2 Utformningskriterier för ett uppvärmt system
Ett uppvärmt system ska utformas så att det uppfyller prestandakraven enligt detta avsnitt 2 vid provning enligt det förfarande som fastställts.
2.3.2.2.1 Reagensbehållaren och doseringssystemet ska konditioneras vid 255 K (18 oC) i 72 timmar eller tills reagenset stelnar till fast form, beroende på vilket som inträffar först.
2.3.2.2.2 Efter den konditioneringstid som anges i punkt 2.3.2.2.1 ska den icke-väggående mobila maskinen/motorn startas och användas vid en omgivningstemperatur på 266 K (7 oC) eller lägre enligt följande:
a) tomgång i 10–20 minuter följt av
b) upp till 50 minuter med högst 40 % av den nominella belastningen.
2.3.2.2.3 När provningsförfarandet i punkt 2.3.2.2.2 har genomförts ska reagensdoseringssystemet vara fullt funktionsdugligt.
2.3.2.3 Utvärdering av utformningskriterierna får genomföras i en kylrumsprovningscell med en komplett icke-väggående mobil maskin eller med de maskindelar som är representativa för de delar som ska monteras på maskinen, eller på grundval av fältprovning.
2.3.3 Aktivering av varnings- och motiveringssystem för ouppvärmda system
2.3.3.1 Det varningssystem för operatören som beskrivs i avsnitt 4 ska aktiveras om ingen reagensdosering inträffar vid en omgivningstemperatur på ≤ 266 K (7 oC).
2.3.3.2 Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om ingen reagensdosering inträffar senast 70 min efter det att motorn startats vid en omgivningstemperatur på ≤ 266 K (7 oC).
2.4 Krav på diagnostiken
2.4.1 Diagnostiksystemet för begränsning av NOx-utsläpp (NDC) ska kunna identifiera fel i begränsningen av NOx-utsläpp (NCM) genom diagnosfelkoder (DTC) som finns lagrade i datorminnet, och på begäran förmedla denna information till ett system utanför fordonet.
2.4.2 Krav för registrering av diagnosfelkoder
2.4.2.1 NDC-systemet ska registrera en diagnosfelkod för varje enskilt fel i begränsningen av NOx-utsläpp.
2.4.2.2 NDC-systemet ska inom 60 min efter det att motorn startats kunna avgöra om det finns ett detekterbart funktionsfel. Vid den tidpunkten ska en ”bekräftad och aktiv” diagnosfelkod lagras och varningssystemet aktiveras enligt avsnitt 4.
2.4.2.3 I fall där övervakningssystemet kräver mer än 60 minuters driftstid för att korrekt detektera och bekräfta ett fel i begränsningen av NOx-utsläpp (t.ex. övervakningssystem som använder statistiska modeller eller grundar sig på den icke-väggående mobila maskinens vätskeförbrukning), får godkännandemyndigheten tillåta en längre övervakningsperiod, förutsatt att tillverkaren motiverar detta behov (t.ex. tekniska orsaker, försöksresultat, interna erfarenheter).
2.4.3 Krav rörande radering av diagnosfelkoder
a) NDC-systemet får inte automatiskt radera diagnosfelkoder ur datorminnet innan felet i fråga har åtgärdats.
b) NDC-systemet får radera alla diagnosfelkoder på uppmaning av ett tillverkarspecifikt avsöknings- eller underhållsverktyg som motortillverkaren tillhandahåller på begäran, eller med hjälp av en kod som motortillverkaren tillhandahåller.
2.4.4 Ett NCD-system får inte programmeras eller på annat sätt utformas för att helt eller delvis avaktiveras på grund av den icke-väggående mobila maskinens ålder eller körsträcka under motorns faktiska livslängd, och systemet får inte heller innehålla någon algoritm eller strategi avsedd att minska effektivitet hos NCD-systemet med tiden.
2.4.5 Alla programmerbara datakoder eller NCD-systemets alla driftsparametrar ska vara skyddade mot manipulering.
2.4.6 NCD-motorfamilj
Tillverkaren har ansvaret för att fastställa sammansättningen av en NCD-motorfamilj. Grupperingen av motorsystem inom en NCD-motorfamilj ska bygga på god teknisk sed och godkännas av godkännandemyndigheten.
Motorer som inte tillhör samma motorfamilj kan ändå tillhöra samma NCD-motorfamilj.
2.4.6.1 Parametrar för bestämning av en NCD-motorfamilj
En NCD-motorfamilj karakteriseras av grundläggande konstruktionsparametrar som ska vara gemensamma för alla motorer inom familjen.
För att olika motorsystem ska kunna anses tillhöra samma NCD-motorfamilj måste de ha följande grundläggande parametrar gemensamma:
a) Utsläppsbegränsande system.
b) Metoder för NCD-övervakning.
c) Kriterier för NCD-övervakning.
d) Övervakningsparametrar (t.ex. frekvens).
Dessa likheter ska demonstreras av tillverkaren genom en relevant teknisk demonstration eller andra lämpliga förfaranden och godkännas av godkännandemyndigheten.
Tillverkaren kan begära att godkännandemyndigheten godkänner smärre skillnader (variationer i motorsystemets konfiguration) mellan metoderna för övervakning/diagnostisering av NCD-systemet om tillverkaren anser att dessa metoder är likvärdiga och skillnadernas enda syfte är att matcha specifika egenskaper hos de berörda komponenterna (t.ex. storlek eller avgasflöde) eller om deras likheter grundas på god teknisk sed.
3. Underhållskrav
3.1 Tillverkaren ska (direkt eller på annat sätt) se till att alla slutanvändare av nya motorer eller maskiner får skriftliga anvisningar om det utsläppsbegränsande systemet och dess korrekta användning enligt bilaga XV.
4. Varningssystem för operatören
4.1 Den icke-väggående mobila maskinen ska ha ett varningssystem med visuella larm som uppmärksammar operatören på om systemet detekterar låg reagensnivå, fel reagenskvalitet, avbruten dosering eller ett funktionsfel av den typ som anges i avsnitt 9, och som är av det slag att motiveringssystemet för operatören aktiveras om problemen inte åtgärdas i tid. Varningssystemet ska förbli aktivt när det motiveringssystem för operatören som beskrivs i avsnitt 5 har aktiverats.
4.2 Varningen får inte vara samma som den varning som används för att signalera funktionsfel eller annat motorunderhåll, men får dock signaleras via samma varningssystem.
4.3 Varningssystemet för operatören kan bestå av en eller flera varningslampor eller korta meddelanden, t.ex. meddelanden som tydligt anger följande:
a) Återstående tid innan systemet för lågnivåmotivering och/eller kraftig motivering aktiveras.
b) Omfattningen av lågnivåmotivering och/eller kraftig motivering, t.ex. vridmomentsminskningens omfattning.
c) Förhållanden under vilka den icke-väggående mobila maskinens drift kan upphävas.
Om meddelanden visas kan det system som används för att visa dessa meddelanden vara samma system som används för andra underhållsändamål.
4.4 Varningssystemet får inkludera en ljudkomponent för att varna operatören om tillverkaren så önskar. Det ska vara tillåtet för operatören att stänga av ljudvarningar.
4.5 Varningssystemet för operatören ska aktiveras enligt vad som anges i punkterna 2.3.3.1, 6.2, 7.2, 8.4 respektive 9.3.
4.6 Varningssystemet för operatören ska avaktiveras när de omständigheter som lett till att det aktiverats inte längre föreligger. Varningssystemet för operatören får inte avaktiveras automatiskt utan att skälet till aktiveringen har åtgärdats.
4.7 Varningssystemet får tillfälligt avbrytas av andra varningssignaler med viktiga säkerhetsrelaterade meddelanden.
4.8 Detaljerad information om förfarandena för aktivering och avaktivering av varningssystemet för operatören finns i avsnitt 11.
4.9 Som en del i ansökan om EU-typgodkännande enligt denna förordning ska tillverkaren demonstrera driften av varningssystemet för operatören enligt vad som anges i avsnitt 10.
5. Motiveringssystem för operatören
5.1 Motorn ska ha ett motiveringssystem för operatören baserat på en av följande principer:
5.1.1
Ett motiveringssystem i två steg, där första steget är lågnivåmotivering (begränsning av prestanda) och det andra steget utgör kraftig motivering (den icke-väggående mobila maskinen upphör att fungera).
5.1.2
Ett system för kraftig motivering (den icke-väggående mobila maskinen upphör att fungera) i ett enda steg som aktiveras enligt de villkor för ett system för lågnivåmotivering som anges i punkterna 6.3.1, 7.3.1, 8.4.1 och 9.4.1.
När tillverkaren väljer att stänga av motorn för att uppfylla kraven för kraftig motivering i ett enda steg kan tillverkaren välja att låta motiveringen för reagensnivå aktiveras enligt villkoren i punkt 6.3.2 istället för villkoren i punkt 6.3.1.
5.2 Motorn får förses med en anordning för avaktivering av motiveringssystemet för operatören under förutsättning att det överensstämmer med kraven i punkt 5.2.1.
5.2.1 Motorn får förses med en anordning för tillfällig avaktivering av motiveringssystemet vid en nödsituation som utlysts av en nationell eller regional regering, deras nödtjänster eller väpnade styrkor.
5.2.1.1 Om en motor förses med en anordning för att tillfälligt avaktivera motiveringssystemet vid en nödsituation ska samtliga av följande villkor uppfyllas:
a) Operatören får avaktivera motiveringssystemet under högst 120 timmar.
b) Aktiveringsmetoden ska vara utformad så att oavsiktlig aktivering förhindras genom att en dubbel frivillig åtgärd krävs och anordningen ska vara tydligt märkt, åtminstone med varningen ”ENDAST I NÖDSITUATION”.
c) Avaktiveringen ska kopplas ur automatiskt efter 120 timmar och det ska vara möjligt för operatören att manuellt koppla ur avaktiveringen om nödsituationen inte längre föreligger.
d) Efter 120 timmars drift ska det inte längre vara möjligt att avaktivera motiveringssystemet såvida inte anordningen för avaktivering har återställts med hjälp av tillverkarens tillfälliga säkerhetskod, eller om motorns information om den elektroniska styrenheten har omkonfigurerats av en kvalificerad underhållstekniker, eller med hjälp av en motsvarande säkerhetsanordning som är unik för varje motor.
e) Uppgifter om det totala antalet avaktiveringar och deras varaktighet ska lagras på ett elektroniskt permanent minne eller räknare på ett sätt som garanterar att informationen inte avsiktligt kan raderas. Det ska vara möjligt för nationella tillsynsmyndigheter att läsa dessa register med ett avsökningsverktyg.
f) Tillverkaren ska före ett register över varje begäran om återställning av möjligheten att tillfälligt avaktivera motiveringssystemet och ska på begäran ge kommissionen eller de nationella myndigheterna tillgång till dessa register.
5.3 System för lågnivåmotivering
5.3.1 Systemet för lågnivåmotivering ska aktiveras efter att någon av de omständigheter som anges i punkterna 6.3.1, 7.3.1, 8.4.1 och 9.4.1 har uppstått.
5.3.2 Systemet för lågnivåmotivering ska gradvis minska motorns maximalt tillgängliga vridmoment över motorvarvtalsområdet med minst 25 % mellan toppvridmomentet och regulatorns brytpunkt enligt figur 4.1. Vridmomentet ska minskas med minst 1 % per min.
5.3.3 Det går även att använda andra motiveringsåtgärder som inför godkännandemyndigheten har påvisats ha samma eller högre motiveringsgrad.
Figur 4.1
Princip för vridmomentsminskning vid lågnivåmotivering
75 % av maximalt vridmoment vid regulatorns brytpunkt
75 % toppvridmoment
Varvtal
25 % minskning
Regulatorns brytpunkt
Toppvridmoment
Minskning
Vridmoment
5.4 System för kraftig motivering
5.4.1 Systemet för kraftig motivering ska aktiveras efter att någon av de omständigheter som anges i punkterna 2.3.3.2, 6.3.2, 7.3.2, 8.4.2 och 9.4.2 har uppstått.
5.4.2 Systemet för kraftig motivering ska minska den icke- väggående mobila maskinens användbarhet till en nivå som är tillräckligt svår att hantera och därmed leder till att operatören åtgärdar de problem som avses i avsnitten 6–9. Följande strategier kan godtas:
5.4.2.1
Motorns vridmoment mellan toppvridmomentet och regulatorns brytpunkt ska enligt figur 4.1 minskas gradvis med minst 1 % per min till 50 % av maximalt vridmoment eller lägre, och för motorer med varierande varvtal, ska motorvarvtalet minskas gradvis till 60 % av nominellt varvtal eller lägre inom samma tidsperiod som vridmomentsminskningen sker (se figur 4.2).
Figur 4.2
Princip för vridmomentsminskning vid kraftig motivering
0,6 * nnominellt
M [Nm]
50 % vridmomnet
varvtal
varvtal (Nm)
50 % vridmoment 0,6 * nnominellt
5.4.2.2
Det går även att använda andra motiveringsåtgärder som inför godkännandemyndigheten har påvisats samma eller högre motiveringsgrad.
5.5 Av säkerhetsskäl och för att möjliggöra självdiagnostik med automatisk korrigering, är det tillåtet att använda en funktion för att förbigå motiveringen i syfte att kunna frigöra full motoreffekt förutsatt att
a) den inte är aktiv i mer än 30 min,
b) den är begränsad till tre aktiveringar under varje period när motiveringssystemet för operatören är aktivt.
5.6 Motiveringssystemet för operatören ska avaktiveras när de omständigheter som lett till att det aktiverats inte längre föreligger. Motiveringssystemet för operatören får inte avaktiveras automatiskt utan att skälet till aktiveringen har åtgärdats.
5.7 Detaljerad information om förfarandena för aktivering och avaktivering av motiveringssystemet för operatören finns i avsnitt 11.
5.8 Som en del i ansökan om EU-typgodkännande enligt denna förordning ska tillverkaren demonstrera driften av motiveringssystemet för operatören enligt vad som anges i avsnitt 11.
6. Reagensmängd
6.1 Indikator för reagensnivå
Den icke-väggående mobila maskinen ska ha en indikator som klart visar reagensnivån i reagensbehållaren för operatören. Minsta godtagbara prestandanivå för reagensindikatorn är att den kontinuerligt indikerar reagensnivån medan det varningssystem för operatören som avses i avsnitt 4 är aktiverat. Reagensindikatorn får ha analog eller digital visning, och får visa nivån som en andel av behållarens fulla kapacitet, mängden återstående reagens eller uppskattad återstående driftstid.
6.2 Aktivering av varningssystemet för operatören
6.2.1 Det varningssystem för operatören som avses i avsnitt 4 ska aktiveras när reagensnivån sjunker under 10 % av reagensbehållarens kapacitet eller en högre andel enligt tillverkarens eget val.
6.2.2 Varningen ska, tillsammans med reagensindikatorn, vara så tydlig att operatören uppfattar att reagensnivån är låg. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det visa ett varningsmeddelande som anger en låg reagensnivå (t.ex. ”låg ureanivå”, ”låg AdBlue-nivå” eller ”låg reagensnivå”).
6.2.3 Varningssystemet för operatören behöver inte inledningsvis vara kontinuerligt aktiverat (det behöver t.ex. inte hela tiden visa ett meddelande), men aktiveringen (t.ex. blinkningsfrekvensen hos en varningslampa) ska tillta i intensitet så att den blir kontinuerlig när reagensnivån närmar sig noll och man närmar sig den punkt då motiveringssystemet för operatören aktiveras. Varningen ska kulminera i ett meddelande till operatören på en nivå som väljs av tillverkaren, men som ska vara tillräckligt mycket starkare när det motiveringssystem för operatören som avses i punkt 6.3 börjar påverka maskinens funktion än vid den tidpunkt då varningssystemet först aktiverades.
6.2.4 Den kontinuerliga varningen ska inte vara lätt att avaktivera eller ignorera. Om varningssystemet också visar meddelanden ska ett uttryckligt meddelande visas (t.ex. ”fyll på urea”, ”fyll på AdBlue” eller ”fyll på reagens”). Den kontinuerliga varningen får tillfälligt avbrytas av andra varningssignaler med viktiga säkerhetsrelaterade meddelanden.
6.2.5 Det ska inte gå att stänga av varningssystemet förrän reagens har fyllts på till en nivå som inte medför att systemet aktiveras.
6.3 Aktivering av motiveringssystemet för operatören
6.3.1 Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om reagensnivån sjunker under 2,5 % av reagensbehållarens nominella fulla kapacitet eller en högre andel enligt tillverkarens val.
6.3.2 Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om reagensbehållaren är tom (dvs. när doseringssystemet inte kan ta upp något mer reagens från behållaren) eller om nivån sjunker under 2,5 % av nominell full kapacitet, enligt tillverkarens val.
6.3.3 Utöver undantaget enligt punkt 5.5 ska det inte gå att stänga av systemet för lågnivåmotivering eller kraftig motivering förrän reagens har fyllts på till en nivå som inte medför att systemen aktiveras.
7. Övervakning av reagenskvalitet
7.1 Motorn eller den icke-väggående mobila maskinen ska ha en anordning som kan känna av om fel reagens används.
7.1.1 Tillverkaren ska ange lägsta tillåtna reagenshalt CDmin för att NOx-utsläppen i avgaserna inte ska överstiga det lägsta av antingen det tillämpliga NOx-gränsvärdet multiplicerat med 2,25 eller det tillämpliga NOx-gränsvärdet plus 1,5 g/kWh. För motorunderkategorier med ett kombinerat HC- och NOx-gränsvärde ska det tillämpliga NOx-gränsvärdet för tillämpningen av denna punkt vara det kombinerade HC- och NOx-gränsvärdet minskat med 0,19 g/kWh.
7.1.1.1 Det korrekta värdet för CDmin ska demonstreras vid EU-typgodkännandet enligt det förfarande som anges i avsnitt 13 och registreras i det utvidgade dokumentationsmaterial som avses i avsnitt 8 i bilaga I.
7.1.2 Eventuella reagenskoncentrationer under CDmin ska upptäckas och vid tillämpningen av punkt 7.1 betraktas som ett felaktigt reagens.
7.1.3 Reagenskvaliteten ska övervakas med en särskild räknare (”reagenskvalitetsräknaren”). Reagenskvalitetsräknaren ska notera antalet motordriftstimmar med ett felaktigt reagens.
7.1.3.1 Tillverkaren får välja att gruppera reagenskvalitetsfel med ett eller flera av de fel som förtecknas i avsnitten 8 och 9 under en och samma räknare.
7.1.4 Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av reagenskvalitetsräknaren finns i avsnitt 11.
7.2 Aktivering av varningssystemet för operatören
När övervakningssystemet känner av att reagenskvaliteten är felaktig ska det varningssystem för operatören som beskrivs i avsnitt 4 aktiveras. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det visa ett meddelande som anger skälet till varningen (t.ex. ”felaktig urea upptäckt”, ”felaktigt AdBlue upptäckt” eller ”felaktigt reagens upptäckt”).
7.3 Aktivering av motiveringssystemet för operatören
7.3.1 Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om reagenskvaliteten inte åtgärdas inom högst 10 motordriftstimmar efter aktiveringen av det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 7.2.
7.3.2 Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om reagenskvaliteten inte åtgärdas inom högst 20 motordriftstimmar efter aktiveringen av det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 7.2.
7.3.3 Antalet timmar före aktivering av motiveringssystemet ska minskas om felet upprepas flera gånger, i enlighet med den mekanism som beskrivs i avsnitt 11.
8. Reagensdoseringsfunktionen
8.1 Motorn ska inbegripa en anordning som känner av om reagensdoseringen avbryts.
8.2 Reagensdoseringsräknare
8.2.1 Doseringsfunktionen ska övervakas med en särskild räknare (”doseringsräknare”). Räknaren ska notera antalet motordriftstimmar med avbruten reagensdosering. Detta krävs inte om avbrottet utlöses av motorns elektroniska styrenhet eftersom driftsförhållandena i icke-väggående mobila maskiner är sådana att maskinernas utsläppsprestanda inte kräver reagensdosering.
8.2.1.1 Tillverkaren får välja att gruppera reagenskvalitetsfel med ett eller flera av de fel som förtecknas i avsnitten 7 och 9 under en och samma räknare.
8.2.2 Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av reagensdoseringsräknaren finns i avsnitt 11.
8.3 Aktivering av varningssystemet för operatören
Det varningssystem för operatören som beskrivs i avsnitt 4 ska aktiveras om doseringen avbryts och doseringsräknaren sätter i gång enligt punkt 8.2.1. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det visa ett meddelande som anger skälet till varningen (t.ex. ”feldosering av urea”, ”feldosering av AdBlue” eller ”feldosering av reagens”).
8.4 Aktivering av motiveringssystemet för operatören
8.4.1 Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om ett avbrott i reagensdoseringen inte åtgärdas inom högst 10 motordriftstimmar efter aktiveringen av det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 8.3.
8.4.2 Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om ett avbrott i reagensdoseringen inte åtgärdas inom högst 20 motordriftstimmar efter aktiveringen av det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 8.3.
8.4.3 Antalet timmar före aktivering av motiveringssystemet ska minskas om felet upprepas flera gånger, i enlighet med den mekanism som beskrivs i avsnitt 11.
9. Övervakningsfel som kan tillskrivas manipulering
9.1 Utöver reagensnivån i reagensbehållaren, reagenskvaliteten och avbrott i reagensdoseringen ska följande fel övervakas eftersom de kan tillskrivas manipulering:
a) Hindrad ventil i avgasåterföringssystemet
b) Fel i NCD-systemet enligt beskrivningen i punkt 9.2.1.
9.2 Övervakningskrav
9.2.1 NCD-systemet ska övervakas med avseende på elektriska fel eller avlägsnande eller avaktivering av eventuella sensorer vars uppgift är att diagnostisera något av de övriga fel som anges i avsnitten 6–8 (komponentövervakning).
Sensorer som påverkar diagnoskapaciteten är bl.a. sensorer som direkt mäter NOx-koncentration, ureakvalitetssensorer, omgivningssensorer och sensorer för övervakning av reagensdosering, reagensnivå eller reagensförbrukning.
9.2.2 Räknare för ventilen i avgasåterföringssystemet
9.2.2.1 Det ska finnas en särskild räknare för hindrad ventil i avgasåterföringssystemet. Denna räknare ska notera antalet motordriftstimmar då det bekräftats att diagnosfelkoden för en hindrad ventil i avgasåterföringssystemet är aktiv.
9.2.2.1.1 Tillverkaren får välja att gruppera fel avseende hindrad ventil i avgasåterföringssystemet med ett eller flera av de fel som förtecknas i avsnitten 7 och 8 samt i punkt 9.2.3 under en och samma räknare.
9.2.2.2 Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av räknare för hindrad ventil i avgasåterföringssystemet finns i avsnitt 11.
9.2.3 Räknare för NCD-systemet
9.2.3.1 Det ska finnas en särskild räknare för vart och ett av de övervakningsfel som anges i punkt 9.1 b. Denna räknare ska notera antalet motordriftstimmar då det bekräftats att diagnosfelkoden för ett fel i NCD-systemet är aktiv. Det ska vara tillåtet att gruppera flera fel under en och samma räknare.
9.2.3.1.1 Tillverkaren får välja att gruppera fel i NCD-systemet med ett eller flera av de fel som förtecknas i avsnitten 7 och 8 samt i punkt 9.2.2 under en och samma räknare.
9.2.3.2 Detaljerad information om kriterier och mekanismer för aktivering och avaktivering av räknare för NCD-systemet finns i avsnitt 11.
9.3 Aktivering av varningssystemet för operatören
Det varningssystem för operatören som beskrivs i avsnitt 4 ska aktiveras när något av de fel som anges i punkt 9.1 inträffar och ska visa att brådskande reparation krävs. Om varningssystemet också visar meddelanden ska det visa ett meddelande som anger skälet till varningen (t.ex. ”reagensdoseringsventil frånkopplad” eller ”kritiskt utsläppsfel”).
9.4 Aktivering av motiveringssystemet för operatören
9.4.1 Det system för lågnivåmotivering som beskrivs i punkt 5.3 ska aktiveras om ett fel enligt punkt 9.1 inte åtgärdas inom högst 36 motordriftstimmar efter aktivering av det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 9.3.
9.4.2 Det system för kraftig motivering som beskrivs i punkt 5.4 ska aktiveras om ett fel enligt punkt 9.1 inte åtgärdas inom högst 100 motordriftstimmar efter aktivering av det varningssystem för operatören som beskrivs i punkt 9.3.
9.4.3 Antalet timmar före aktivering av motiveringssystemet ska minskas om felet upprepas flera gånger, i enlighet med den mekanism som beskrivs i avsnitt 11.
9.5 Som ett alternativ till att uppfylla kraven enligt punkt 9.2 kan tillverkaren placera en NOx-sensor i avgassystemet. I sådana fall gäller följande:
a) NOx-värdet får inte överstiga det lägsta av antingen det tillämpliga NOx-gränsvärdet multiplicerat med 2,25 eller det tillämpliga NOx-gränsvärdet plus 1,5 g/kWh. För motorunderkategorier med ett kombinerat HC- och NOx-gränsvärde ska det tillämpliga NOx-gränsvärdet för tillämpningen av denna punkt vara det kombinerade HC- och NOx-gränsvärdet minskat med 0,19 g/kWh.
b) Det ska vara tillåtet att använda ett enda felmeddelande ”hög halt av NOx – orsak okänd”.
c) Tidsgränsen i punkt 9.4.1 ska utläsas som ”inom högst 10 motordriftstimmar”.
d) Tidsgränsen i punkt 9.4.2 ska utläsas som ”inom högst 20 motordriftstimmar”.
10. Demonstrationskrav
10.1 Allmänt
Överensstämmelse med kraven i detta tillägg ska under EU-typgodkännandet påvisas genom följande, enligt vad som anges i tabell 4.1 och specificeras i avsnitt 10:
a) En demonstration av aktiveringen av varningssystemet.
b) En demonstration av aktiveringen av systemet för lågnivåmotivering, om tillämpligt.
c) En demonstration av aktiveringen av systemet för kraftig motivering.
10.2 Motorfamiljer och NCD-motorfamiljer
En motorfamiljs eller NCD-motorfamiljs överensstämmelse med kraven i detta avsnitt 10 får demonstreras genom provning av en av motorerna i den berörda familjen, förutsatt att tillverkaren demonstrerar för godkännandemyndigheten att de övervakningssystem som krävs för att uppfylla kraven i detta tillägg är likvärdiga inom familjen.
10.2.1 Demonstrationen av att övervakningssystemen för övriga motorer i NCD-familjen är likvärdiga får göras genom att man förser godkännandemyndigheterna med exempelvis algoritmer och funktionsanalyser.
10.2.2 Provmotorn ska väljas av tillverkaren efter överenskommelse med godkännandemyndigheten. Den kan, men behöver inte, vara huvudmotorn i den berörda familjen.
10.2.3 Om motorerna i en motorfamilj tillhör en NCD-motorfamilj som redan har EU-typgodkänts enligt punkt 10.2.1 (figur 4.3) ska överensstämmelsen för den motorfamiljen anses vara demonstrerad utan ytterligare provning, förutsatt att tillverkaren demonstrerar för myndigheten att de övervakningssystem som krävs för att uppfylla kraven i detta tillägg är likvärdiga inom de berörda motor- och NCD-motorfamiljerna.
Tabell 4.1
Beskrivning av demonstrationsförfarandet i enlighet med bestämmelserna i punkt 10.3 och 10.4
Mekanism
Demonstrationselement
Aktivering av varningssystem enligt punkt 10.3
— Två aktiveringsprovningar (inklusive reagensbrist)
— Kompletterande demonstrationselement, enligt vad som är tillämpligt
Aktivering av system för lågnivåmotivering enligt punkt 10.4
— Två aktiveringsprovningar (inklusive reagensbrist)
— Kompletterande demonstrationselement, enligt vad som är tillämpligt
— En provning av vridmomentsminskningen
Aktivering av system för kraftig motivering enligt punkt 10.4.6
— Två aktiveringsprovningar (inklusive reagensbrist)
— Kompletterande demonstrationselement, enligt vad som är tillämpligt
Figur 4.3
Tidigare demonstrerad överensstämmelse för en NCD-motorfamilj
Motorfamilj 2
Motorfamilj 1
Överensstämmelsen för NCDmotorfamilj 1 har demonstrerats för motorfamilj 2
NCD-motorfamilj 1
Överensstämmelsen för
motorfamilj 1 anses vara
demonstrerad
10.3 Demonstration av aktiveringen av varningssystemet
10.3.1 Demonstration av att aktiveringen av varningssystemet uppfyller kraven ska göras genom två provningar: reagensbrist och en av de felkategorier som anges i avsnitten 7–9.
10.3.2 Val av de fel som ska provas
10.3.2.1 I syfte att demonstrera att varningssystemet aktiveras vid fel reagenskvalitet, ska ett reagens väljas där den aktiva beståndsdelen är utspädd till minst den utspädning som tillverkaren anger enligt kraven i avsnitt 7.
10.3.2.2 I syfte att demonstrera att varningssystemet aktiveras vid fel som kan tillskrivas manipulering enligt definitionen i avsnitt 9 ska fel väljas i enlighet med följande krav:
10.3.2.2.1
Tillverkaren ska förse godkännandemyndigheten med en förteckning över sådana potentiella fel.
10.3.2.2.2
Godkännandemyndigheten ska välja det fel som provningen ska gälla ur den förteckning som avses i punkt 10.3.2.2.1.
10.3.3 Demonstration
10.3.3.1 För denna demonstration ska en separat provning göras för vart och ett av de fel som avses i punkt 10.3.1.
10.3.3.2 Under en provning får det inte förekomma andra fel än det som provningen gäller.
10.3.3.3 Innan en provning inleds ska alla diagnosfelkoder ha raderats.
10.3.3.4 På begäran av tillverkaren och med godkännandemyndighetens samtycke kan de fel som provningen gäller simuleras.
10.3.3.5 Detektering av andra fel än reagensbrist
För andra fel än reagensbrist ska detekteringen av felet, efter det att det har framkallats eller simulerats, ske enligt följande:
10.3.3.5.1
NCD-systemet ska reagera på ett inducerat fel som godkännandemyndigheten har valt som lämpligt i enlighet med vad som fastställs i detta tillägg. Aktiveringen anses demonstrerad om den sker vid två på varandra följande NCD-provcykler enligt punkt 10.3.3.7.
Om det anges i övervakningsbeskrivningen och godkännandemyndigheten har konstaterat att en specifik övervakare behöver mer än två NCD-provcykler för att genomföra övervakningen kan antalet NCD-provcykler ökas till tre.
De enskilda NCD-provcyklerna i demonstrationsprovningen får separeras genom att motorn stängs av. Tiden till nästa motorstart ska bestämmas med beaktande av eventuell övervakning efter motorns avstängning och alla nödvändiga villkor som ska vara uppfyllda för att övervakningen ska aktiveras vid nästa motorstart.
10.3.3.5.2
Demonstrationen av aktiveringen av varningssystemet ska anses vara genomförd om varningssystemet vid slutet av varje demonstrationsprovning som utförts enligt punkt 10.3.2.1 har aktiverats korrekt och diagnosfelkoden för det valda felet har fått status ”bekräftad och aktiv”.
10.3.3.6 Detektering av reagensbrist
För att demonstrera hur varningssystemet aktiveras vid reagensbrist ska motorn köras över en eller flera NCD-provcykler, efter vad tillverkaren anser vara lämpligt.
10.3.3.6.1 Demonstrationen ska börja med en reagensnivå i behållaren som tillverkaren och godkännandemyndigheten avtalar sinsemellan men som ska utgöra minst 10 % av behållarens nominella kapacitet.
10.3.3.6.2 Varningssystemet ska anses ha fungerat korrekt om följande villkor uppfylls samtidigt:
a) Varningssystemet har aktiverats med en reagensmängd som är större än eller lika med 10 % av reagensbehållarens kapacitet.
b) Det ”kontinuerliga” varningssystemet har aktiverats med en reagensmänged som är större än eller lika med det värde som tillverkaren angett enligt bestämmelserna i avsnitt 6.
10.3.3.7 NCD-provcykel
10.3.3.7.1 Den NCD-provcykel som enligt detta avsnitt 10 får användas för att demonstrera att NCD-systemet fungerar korrekt är NRTC-varmstartcykeln för motorer i underkategorierna NRE-v-3, NRE-v-4, NRE-v-5 och NRE-v-6 och tillämplig NRSC-provcykel för alla andra kategorier.
10.3.3.7.2 På tillverkarens begäran och med godkännandemyndighetens samtycke kan en alternativ NCD-provcykel användas (dvs. en annan än NTRC eller NRSC) för en viss övervakare. Begäran ska innehålla underlag (tekniska överväganden, simulerings- och provningsresultat osv.) som visar
a) att den begärda provcykeln medför en övervakning som motsvarar förhållandena vid verklig drift, och
b) att den tillämpliga NCD-provcykel som anges i punkt 10.3.3.7.1 har visat sig vara mindre lämplig för den berörda övervakningen.
10.3.4 Demonstrationen av varningssystemets aktivering ska anses vara genomförd om varningssystemet har aktiverats korrekt vid slutet av varje demonstrationsprovning som utförts enligt punkt 10.3.3.
10.4 Demonstration av motiveringssystemet
10.4.1 Demonstrationen av motiveringssystemet ska göras genom provningar som utförs på en motorprovbänk.
10.4.1.1 Alla komponenter eller delsystem som inte är fysiskt monterade på motorn (t.ex. sensorer för omgivningstemperatur, nivåsensorer, varningssystem för operatören och informationssystem) men som krävs för att genomföra demonstrationerna ska vara anslutna till motorn eller ska simuleras på ett sätt som godkännandemyndigheten godtar.
10.4.1.2 Om tillverkaren så väljer och förutsatt att godkännandemyndigheten godtar detta får demonstrationsprovningarna utföras på en komplett icke-väggående mobil maskin eller maskinenhet, antingen genom att man monterar maskinen i en lämplig provbänk eller genom att man, utan hinder av punkt 10.4.1, kör den på en provningsbana under kontrollerade förhållanden.
10.4.2 Provningssekvensen ska demonstrera att motiveringssystemet aktiveras vid reagensbrist och vid något av de fel som anges i avsnitten 7, 8 eller 9.
10.4.3 För denna demonstration ska följande gälla:
a) Godkännandemyndigheten ska utöver reagensbrist välja ett av de fel som anges i avsnitten 7, 8 eller 9 och som tidigare har använts vid demonstrationen av varningssystemet.
b) Tillverkaren ska ha tillstånd att i samförstånd med godkännandemyndigheten påskynda provningen genom att simulera att ett visst antal driftstimmar uppnåtts.
c) Den minskning av vridmomentet som krävs för lågnivåmotivering kan demonstreras samtidigt som det allmänna godkännandeförfarandet för motorprestanda utförs i enlighet med denna förordning. I sådana fall krävs inte en separat vridmomentsmätning under demonstrationen beträffande motiveringssystemet.
d) Kraftig motivering ska demonstreras enligt kraven i punkt 10.4.6.
10.4.4 Tillverkaren ska dessutom demonstrera motiveringssystemets funktion under de felförhållanden som anges i avsnitten 7, 8 eller 9 och som inte har valts för de demonstrationsprovningar som beskrivs i punkt 10.4.1 och 10.4.3.
Dessa ytterligare demonstrationer kan bestå i att godkännandemyndigheten förses med uppgifter om ett tekniskt fall, med belägg i form av algoritmer, funktionsanalyser och resultaten av tidigare provningar.
10.4.4.1 Dessa ytterligare demonstrationer ska särskilt övertyga godkännandemyndigheten om att motorns elektroniska styrenhet har en korrekt mekanism för minskning av vridmomentet.
10.4.5 Demonstrationsprovning av systemet för lågnivåmotivering
10.4.5.1 Denna demonstration börjar när varningssystemet eller, i förekommande fall, det ”kontinuerliga” varningssystemet har aktiverats som en följd av att det detekterats ett fel som godkännandemyndigheten har valt.
10.4.5.2 Vid kontroll av hur systemet reagerar vid reagensbrist i behållaren ska motorn köras tills reagensmängden har nått ett värde på 2,5 % av behållarens nominella fulla kapacitet eller det värde vid vilket systemet för lågnivåmotivering är avsett att fungera och som tillverkaren angett i enlighet med punkt 6.3.1.
10.4.5.2.1 Tillverkaren får med godkännandemyndighetens samtycke simulera kontinuerlig drift genom att extrahera reagens från behållaren, antingen när motorn är i drift eller när den är avstängd.
10.4.5.3 Vid kontroll av hur systemet reagerar på andra fel än reagensbrist i behållaren ska motorn köras i det tillämpliga antal driftstimmar som anges i tabell 4.3 eller om tillverkaren så väljer, tills den relevanta räknaren har nått det värde vid vilket systemet för lågnivåmotivering aktiveras.
10.4.5.4 Demonstrationen av systemet för lågnivåmotivering ska anses vara genomförd om tillverkaren vid slutet av varje demonstrationsprovning som utförts enligt punkt 10.4.5.2 och 10.4.5.3 har demonstrerat för godkännandemyndigheten att motorns elektroniska styrenhet har aktiverat mekanismen för minskning av vridmomentet.
10.4.6 Demonstrationsprovning av systemet för kraftig motivering
10.4.6.1 Denna demonstration ska börja från ett läge där systemet för lågnivåmotivering har aktiverats tidigare och den kan utföras som en fortsättning på de provningar som genomförts för att demonstrera systemet för lågnivåmotivering.
10.4.6.2 Vid kontroll av hur systemet reagerar vid reagensbrist i behållaren ska motorn köras tills reagensbehållaren är tom eller har nått en nivå under 2,5 % av behållarens nominella fulla kapacitet, dvs. den nivå då systemet för kraftig motivering ska aktiveras enligt tillverkaren.
10.4.6.2.1 Tillverkaren får med godkännandemyndighetens medgivande simulera kontinuerlig drift genom att extrahera reagens från behållaren, antingen när motorn är i drift eller när den är avstängd.
10.4.6.3 Vid kontroll av hur systemet reagerar på andra fel än reagensbrist i behållaren ska motorn köras i det tillämpliga antal driftstimmar som anges i tabell 4.4 eller, om tillverkaren så väljer, tills den tillämpliga räknaren har nått det värde vid vilket systemet för kraftig motivering aktiveras.
10.4.6.4 Demonstrationen av systemet för kraftig motivering ska anses vara genomförd om tillverkaren vid slutet av varje demonstrationsprovning som utförts enligt punkt 10.4.6.2 och 10.4.6.3 har visats för godkännandemyndigheten att systemet för kraftig motivering enligt detta tillägg har aktiverats.
10.4.7 Om tillverkaren så väljer och förutsatt att godkännandemyndigheten godtar detta får demonstrationen av motiveringsmekanismerna utföras på en komplett icke-väggående mobil maskin enligt kraven i punkterna 5.4 och 10.4.1.2, antingen genom att man monterar maskinen i en lämplig provbänk eller kör den på en provningsbana under kontrollerade förhållanden.
10.4.7.1 Den icke-väggående mobila maskinen ska köras tills räknaren för det valda felet har nått det relevanta antal driftstimmar som anges i tabell 4.4 eller, enligt vad som är tillämpligt, tills reagensbehållaren är tom eller har nått den nivå under 2,5 % av behållarens nominella fulla kapacitet vid vilken tillverkaren har valt att aktivera systemet för kraftig motivering.
11. Beskrivning av aktiverings- och avaktiveringsmekanismerna för varnings- och motiveringssystemen för operatören
11.1 Som komplettering till de krav som anges i detta tillägg beträffande mekanismerna för aktivering och avaktivering av varning och motivering, beskrivs i detta avsnitt 11 de tekniska kraven för hur dessa aktiverings- och avaktiveringsmekanismer ska tillämpas.
11.2 Mekanismerna för aktivering och avaktivering av varningssystemet
11.2.1 Varningssystemet för operatören ska aktiveras när den diagnosfelkod som avser ett fel i begränsningen av Nox-utsläpp som motiverar systemets aktivering har den status som anges i tabell 4.2.
Tabell 4.2
Aktivering av varningssystemet för operatören
Feltyp
Diagnosfelkodsstatus för aktivering av varningssystemet
Reagens av dålig kvalitet
bekräftad och aktiv
Avbruten dosering
bekräftad och aktiv
Hindrad ventil i avgasåterföringssystemet
bekräftad och aktiv
Funktionsfel i övervakningssystemet
bekräftad och aktiv
NOx-gränsvärde, om tillämpligt
bekräftad och aktiv
11.2.2 Varningssystemet för operatören ska avaktiveras när diagnossystemet konstaterar att det funktionsfel som varningen gäller inte längre föreligger, eller när de uppgifter, inklusive diagnosfelkoder, beträffande de fel som aktiverat systemet, raderas med ett avsökningsverktyg.
11.2.2.1 Krav rörande radering av ”information om begränsning av NOx-utsläpp”
11.2.2.1.1 Radering/återställning av ”uppgifter om begränsning av NOx-utsläpp” med ett avsökningsverktyg
På begäran via avsökningsverktyget ska de uppgifter som anges i tabell 4.3 raderas ur datorminnet eller återställas till de värden som anges i detta tillägg.
Tabell 4.3
Radering/återställning av ”information om begränsning av NOx-utsläpp” med ett avsökningsverktyg
Information om begränsning av NOx-utsläpp
Raderbar
Återställningsbar
Alla diagnosfelkoder
X
Värdet för den räknare som har det högsta antalet motordriftstimmar
X
Antal motordriftstimmar enligt NCD-räknaren (-räknarna)
X
11.2.2.1.2 Information om begränsningen av NOx-utsläpp får inte raderas genom att man kopplar från den icke-väggående mobila maskinens batteri eller batterierer.
11.2.2.1.3 Det ska bara vara möjligt att radera information om begränsningen av NOx-utsläpp när motorn är avstängd.
11.2.2.1.4 När information om begränsningen av NOx-utsläpp, inklusive diagnosfelkoder, raderas ska de räknarvärden som är förknippade med dessa fel, och som anges i detta tillägg, inte raderas utan återställas till det värde som anges i tillämpligt avsnitt i detta tillägg.
11.3 Mekanism för aktivering och avaktivering av motiveringssystemet för operatören
11.3.1 Motiveringssystemet för operatören ska aktiveras när varningssystemet är aktivt och den räknare som är relevant för den typ av fel i begränsningen av NOx-utsläpp som motiverar systemets aktivering har nått det värde som anges i tabell 4.4.
11.3.2 Motiveringssystemet för operatören ska avaktiveras när systemet inte längre detekterar ett funktionsfel som motiverar dess aktivering eller om den information (inklusive diagnosfelkoder för begränsningen av NOx-utsläpp) som motiverar dess aktivering har raderats med ett avsöknings- eller underhållsverktyg.
11.3.3 Varnings- och motiveringssystemen för operatören ska aktiveras eller avaktiveras, beroende på vad som är lämpligt enligt bestämmelserna i avsnitt 6, omedelbart efter bedömning av reagenskvantiteten i reagensbehållaren. I sådana fall ska mekanismerna för aktivering eller avaktivering inte vara beroende av statusen för eventuella diagnosfelkoder som förknippas med dem.
11.4 Räknarmekanism
11.4.1 Allmänt
11.4.1.1 För att systemet ska uppfylla kraven i detta tillägg ska det ha minst fyra räknare som registrerar det antal timmar som motorn har varit i drift medan systemet har detekterat något av följande:
a) Felaktig reagenskvalitet.
b) Avbrott i reagensdoseringen.
c) Hindrad ventil i avgasåterföringssystemet.
d) Fel i NCD-systemet enligt punkt 9.1 b.
11.4.1.1.1 Tillverkaren får välja att använda en eller flera räknare för att gruppera de fel som anges i punkt 11.4.1.1.
11.4.1.2 Var och en av dessa räknare ska räkna upp till det högsta angivna värdet i en 2-bytesräknare med 1 timmes upplösning och hålla detta värde, om inte villkoren för att kunna nollställa räknaren är uppfyllda.
11.4.1.3 En tillverkare får använda en enda eller flera räknare för NCD-systemet. En enskild räknare får kumulera antalet timmar då två eller flera olika funktionsfel som är relevanta för den typen av räknare har förekommit, men inget av felen får ha uppnått den tid som den ensamma räknaren visar.
11.4.1.3.1 Om tillverkaren beslutar att använda flera räknare för NCD-systemet ska systemet kunna avsätta en specifik räknare för övervakningssystemet för varje funktionsfel som enligt detta tillägg är relevant för den typen av räknare.
11.4.2 Principen för räknarmekanismen
11.4.2.1 Var och en av räknarna ska fungera enligt följande principer:
11.4.2.1.1
Om en räknare börjar från noll ska den börja räkna så snart ett funktionsfel som är relevant för den räknaren detekteras och motsvarande diagnosfelkod har den status som beskrivs i tabell 4.2.
11.4.2.1.2
Om upprepade fel inträffar ska en av följande bestämmelser gälla, enligt tillverkarens val:
a) Om en enskild övervakningshändelse inträffar och det funktionsfel som ursprungligen aktiverade räknaren inte längre detekteras, eller om felet har raderats med ett avsöknings- eller underhållsverktyg, ska räknaren stanna upp och behålla sitt aktuella värde. Om räknaren slutar räkna medan systemet för kraftig motivering är aktivt ska räknaren frysas på det värde som definieras i tabell 4.4 eller på ett värde som är större än eller lika med räknarvärdet för kraftig motivering minus 30 min.
b) Räknaren ska hållas frusen på det värde som definieras i tabell 4.4 eller på ett värde som är större än eller lika med räknarvärdet för kraftig motivering minus 30 min.
11.4.2.1.3
Om det bara finns en enda räknare för övervakningssystemet ska den räknaren fortsätta att räkna om ett fel i begränsningen av NOx-utsläpp som är relevant för den räknaren detekteras, och motsvarande diagnosfelkod har statusen ”bekräftad och aktiv”. Räknaren ska stanna upp och behålla ett av de värden som anges i punkt 11.4.2.1.2, om inget fel i begränsningen av NOx-utsläpp som motiverar aktivering av räknaren detekteras, eller om alla fel som är relevanta för räknaren har raderats med ett avsöknings- eller underhållsverktyg.
Tabell 4.4
Räknare och motivering
Diagnosfelkodens status vid räknarens första aktivering
Räknarvärde för lågnivåmotivering
Räknevärde för kraftig motivering
Fruset värde på räknaren
Räknare för reagenskvalitet
bekräftad och aktiv
≤ 10 timmar
≤ 20 timmar
≥ 90 % av räknarvärdet för kraftig motivering
Doseringsräknare
bekräftad och aktiv
≤ 10 timmar
≤ 20 timmar
≥ 90 % av räknarvärdet för kraftig motivering
Räknare för ventilen i avgasåterföringssystemet
bekräftad och aktiv
≤ 36 timmar
≤ 100 timmar
≥ 95 % av räknarvärdet för kraftig motivering
Räknare för övervakningssystem
bekräftad och aktiv
≤ 36 timmar
≤ 100 timmar
≥ 95 % av räknarvärdet för kraftig motivering
NOx-gränsvärde, om tillämpligt
bekräftad och aktiv
≤ 10 timmar
≤ 20 timmar
≥ 90 % av räknarvärdet för kraftig motivering
11.4.2.1.4
När en räknare har frysts ska den nollställas när de övervakare som är relevanta för räknaren har körts minst en fullständig övervakningscykel utan att detektera något funktionsfel, och om inget funktionsfel som är relevant för den räknaren har detekterats under 40 motordriftstimmar sedan räknaren senast stannade upp och hölls på ett värde (se figur 4.4).
11.4.2.1.5
Räknaren ska fortsätta räkningen från det värde den hållits på om ett funktionsfel som är relevant för den räknaren har detekteras under en period då räknaren är frusen (se figur 4.4).
12. Beskrivning av aktivering och avaktivering samt räknarmekanismer
12.1 I detta avsnitt 12 beskrivs aktivering och avaktivering samt räknarmekanismer för några typiska fall. Figurerna och beskrivningarna i punkt 12.2, 12.3 och 12.4 ges bara i informationssyfte i detta tillägg och bör inte användas som exempel på krav i denna förordning eller som definitiva uttalanden om de berörda processerna. Räknartimmarna i figurerna 4.6 och 4.7 hänför sig till maximivärdena för kraftig motivering i tabell 4.4. I förenklande syfte nämns till exempel inte det faktum att varningssystemet också är aktivt när motiveringssystemet är aktivt.
Figur 4.4
Reaktivering och nollställning av en räknare efter en period då dess värde har frusits
reparation
< 40 driftstimmar
Räknare
Fel
NEJ
JA
0
Frysvärde
reparation
40 driftstimmar
40 driftstimmar
> 40 driftstimmar
12.2 I figur 4.5 beskrivs funktionen hos mekanismerna för aktivering och avaktivering vid övervakning av reagensmängden i följande fyra fall:
a) Användning, fall 1: Trots varningen fortsätter operatören att använda den icke-väggående mobila maskinen tills den slutar fungera.
b) Påfyllning, fall 1 (”tillräcklig” påfyllning): Operatören fyller på reagensbehållaren så att en nivå över gränsvärdet på 10 % nås. Varning och motivering avaktiveras.
c) Påfyllning, fall 2 och fall 3 (”otillräcklig” påfyllning): Varningssystemet aktiveras. Varningsnivån beror på mängden tillgängligt reagens.
d) Påfyllning, fall 4 (”högst otillräcklig” påfyllning): Systemet för lågnivåmotivering aktiveras omedelbart.
Figur 4.5
Reagensmängd
Påfyllning (fall 4)
Påfyllning (fall 3)
Påfyllning (fall 2)
Påfyllning (fall 1)
Reagensnivå
Motivering
NEJ
"kontinuerlig" VARNING
VARNING
LÅGNIVÅ
KRAFTIG
10 %
X %
2,5 %
TOM
12.3 I figur 4.6 beskrivs tre fall av fel reagenskvalitet:
a) Användning, fall 1: Trots varningen fortsätter operatören att använda den icke-väggående mobila maskinen tills den slutar fungera.
b) Reparation, fall 1 (”dålig” eller ”bedräglig” reparation): Efter det att den icke-väggående mobila maskinen har slutat fungera byter operatören reagenskvalitet, men byter kort därefter tillbaka till ett reagens av dålig kvalitet. Motiveringssystemet reaktiveras omedelbart och den icke-väggående mobila maskinen slutar fungera efter två motordriftstimmar.
c) Reparation, fall 2 (”bra” reparation): Efter det att den icke-väggående mobila maskinen avaktiverats korrigerar operatören reagenskvaliteten. En tid senare fyller operatören dock återigen på med reagens av dålig kvalitet. Varnings-, motiverings- och räkningsprocesserna startar om från noll.
Figur 4.6
Påfyllning med reagens av dålig kvalitet
reparation (fall 2)
reparation (fall 1)
40 driftstimmar
> 40 driftstimmar
< 40 driftstimmar
20 h
18 h
10 h
Counter
Fel urea
JA
NEJ
NEJ
VARNING
LÅGNIVÅ
KRAFTIG
reparation
reparation
Räknare
12.4 I figur 4.7 beskrivs tre fall av fel i systemet för ureadosering. I denna figur illustreras också det förfarande som gäller vid de övervakningsfel som beskrivs i avsnitt 9.
a) Användning, fall 1: Trots varningen fortsätter operatören att använda den icke-väggående mobila maskinen tills den slutar fungera.
b) Reparation, fall 1 (”bra” reparation): Efter det att den icke-väggående mobila maskinen har slutat fungera reparerar operatören doseringssystemet. En tid senare går dock doseringssystemet sönder igen. Varnings-, motiverings- och räkningsprocesserna startar om från noll.
c) Reparation, fall 2 (”dålig” reparation): Medan systemet för lågnivåmotivering är aktivt (vridmomentsminskning) reparerar operatören doseringssystemet. Kort därefter går dock doseringssystemet sönder igen. Systemet för lågnivåmotivering reaktiveras omedelbart och räknaren startar om från det värde den hade vid tidpunkten för reparationen.
Figur 4.7
Fel i reagensdoseringssystemet
40 driftstimmar
40 driftstimmar
reparation
Doseringssystemet fungerar inte
JA
NEJ
reparation (fall 2)
reparation
(fall 1)
reparation
KRAFTIG
NEJ
VARNING
LÅGNIVÅ
> 40 driftstimmar
< 40 driftstimmar
20 h
18 h
10 h
Räknare
Motivering
13. Demonstration av minsta godtagbara reagenskoncentration CDmin
13.1 Tillverkaren ska vid EU-typgodkännandet demonstrera det korrekta värdet för CDmin genom att genomföra NRTC-varmstartcykeln för motorer i underkategorierna NRE-v-3, NRE-v-4, NRE-v-5 och NRE-v-6 och tillämplig NRSC-provcykel för alla andra kategorier med hjälp av ett reagens som har koncentrationen CDmin.
13.2 Provningen ska följa den tillämpliga NCD-cykeln (en eller flera) eller den av tillverkaren definierade förkonditioneringscykeln, så att ett system för begränsning av NOx-utsläpp med sluten slinga kan anpassas till kvaliteten på reagenset med koncentrationen CDmin.
13.3 De föroreningsutsläpp som konstateras vid denna provning ska vara lägre än det NOx-gränsvärde som anges i punkt 7.1.1.
Tillägg 2
Ytterligare tekniska krav för begränsning av NOx-utsläpp för motorer av kategorierna IWP, IWA och RLR, inklusive metoden för att demonstrera dessa strategier
1. Inledning
I detta tillägg fastställs ytterligare krav för att säkerställa att begränsningen av NOx-utsläpp fungerar korrekt för motorer av kategorierna IWP, IWA och RLR.
2. Allmänna krav
Kraven i tillägg 1 gäller även motorer som omfattas av det här tilläggets tillämpningsområde.
3. Undantag från kraven i tillägg 1
Av säkerhetsskäl gäller de motiveringar som krävs i tillägg 1 inte motorer som omfattas av det här tilläggets tillämpningsområde. Följaktligen gäller inte följande punkter i tillägg 1: 2.3.3.2, 5, 6.3, 7.3, 8.4, 9.4, 10.4 och 11.3.
4. Krav beträffande lagring av uppgifter om tillbud vid motordrift med otillräcklig reagensinsprutning eller reagenskvalitet
4.1 Fordonsdatorn ska på ett permanent datorminne eller på räknare registrera det totala antalet tillbud vid motordrift med otillräcklig reagensinsprutning eller reagenskvalitet samt varaktigheten för dessa tillbud, på ett sätt som garanterar att informationen inte avsiktligt kan raderas.
Det ska vara möjligt för nationella tillsynsmyndigheter att läsa dessa register med ett avsökningsverktyg.
4.2 Varaktigheten för ett tillbud som lagras i minnet i enlighet med punkt 4.1 ska mätas från det att reagensbehållaren blir tom (dvs. när doseringssystemet inte kan ta upp något mer reagens från behållaren) eller vid en nivå under 2,5 % av behållarens nominella fulla kapacitet, enligt tillverkarens val.
4.3 För andra tillbud än de som anges i punkt 4.1.1 ska varaktigheten för ett tillbud som registrerats i minnet enligt punkt 4.1 mätas från det att respektive räknare når värdet för kraftig motivering i tabell 4.4 i tillägg 1.
4.4 Varaktigheten för ett tillbud som registrerats i minnet enligt punkt 4.1 ska upphöra när tillbudet har åtgärdats.
4.5 Vid en demonstration enligt kraven i avsnitt 10 i tillägg 1 ska demonstrationen av systemet för kraftig motivering enligt punkt 10.1 c i det tillägget och motsvarande tabell 4.1 ersättas med en demonstration av lagringen av uppgifter om tillbud vid motordrift med otillräcklig reagensinsprutning eller reagenskvalitet.
I detta fall ska kraven i punkt 10.4.1 i tillägg 1 gälla och tillverkaren får i samförstånd med godkännandemyndigheten påskynda provningen genom att simulera att ett visst antal driftstimmar uppnåtts.
Tillägg 3
Ytterligare tekniska krav för begränsning av NOx-utsläpp för motorer av kategori RLL
1. Inledning
I detta tillägg fastställs ytterligare krav för att säkerställa att begränsningen av NOx-utsläpp fungerar korrekt för motorer av kategori RLL. Tillägget omfattar krav för motorer som behöver ett reagens för att begränsa utsläppen. EU-typgodkännande ska endast beviljas om de relevanta bestämmelserna angående anvisningar till operatörer, installationshandlingar och varningssystemet för operatören tillämpas, enligt vad som anges i det här tillägget.
2. Information som ska anges
2.1 Tillverkaren ska lämna information som fulständigt beskriver de funktionella driftsegenskaperna för begränsningen av NOx-utsläpp, i enlighet med punkt 1.5 i del A i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
2.2 Om det utsläppsbegränsande systemet kräver ett reagens, ska tillverkaren, i informationsdokumentet enligt tillägg 3 till bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656, ange reagensets egenskaper, inbegripet typ av reagens, koncentration (om reagenset finns i en lösning), drifttemperatur och hänvisningar till internationella standarder för sammansättning och kvalitet.
3. Reagensmängd och varningssystem för operatören
När ett reagens används ska EU-typgodkännande endast beviljas om det finns visare eller andra lämpliga metoder, beroende på den icke-väggående mobila maskinens konstruktion, för att göra operatören uppmärksam på följande:
a) Hur mycket reagens som finns i reagensbehållaren; det ska finnas en särskild signal när reagensmängden är mindre än 10 % av behållarens fulla kapacitet.
b) När reagensbehållaren blir tom eller nästan tom.
c) När reagenset i behållaren inte överensstämmer med de egenskaper som uppgetts och antecknats i informationsdokumentet enligt tillägg 3 till bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656, enligt den monterade mätanordningen.
d) När doseringen av reagenset avbryts, i andra fall än när det utförs av motorns elektroniska styrenhet eller doseringskontroll, på grund av att motorn körs under driftsförhållanden då dosering inte behövs, förutsatt att dessa driftsförhållanden uppges för godkännandemyndigheten.
4. Reagenskvalitet
Reagensets överensstämmelse med de angivna egenskaperna och de därtill hörande utsläppstoleranserna för NOx ska kontrolleras på något av följande sätt, enligt tillverkarens val:
a) Direkt, exempelvis genom användning av en sensor för reagenskvalitet.
b) Indirekt, exempelvis genom användning av en sensor för NOx i avgassystemet, för att utvärdera reagensets verkan.
c) Med en annan metod, förutsatt att denna metod är minst lika effektiv som metoderna i leden a eller b, och att de viktigaste kraven i detta avsnitt 4 uppfylls.
Tillägg 4
Tekniska krav för begränsning av utsläpp av partikelformiga föroreningar, inklusive metoden för att demonstrera dessa åtgärder
1. Inledning
I detta tillägg fastställs kraven för att säkerställa att begränsningen av partikelutsläpp fungerar korrekt.
2. Allmänna krav
Motorn ska ha ett diagnostiksystem för begränsning av partikelutsläpp (PCD) som kan identifiera de funktionsfel i partikelefterbehandlingssystemet som avses i den här bilagan. Alla motorer som omfattas av detta avsnitt 2 ska vara utformade, konstruerade och monterade så att de kan uppfylla dessa krav under motorns hela normala livslängd och under normala användningsförhållanden. För att uppnå detta mål är det godtagbart att motorer som har varit i bruk längre än den utsläppsbeständighetsperiod som avses i bilaga V till förordning (EU) 2016/1628 uppvisar en viss försämring när det gäller prestanda och känslighet för diagnostiksystemet för begränsning av partikelutsläpp (PCD).
2.1 Information som ska anges
2.1.1 Om det utsläppsbegränsande systemet kräver ett reagens, t.ex. en bränsleburen katalysator, ska tillverkaren, i informationsdokumentet enligt tillägg 3 till bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656, ange reagensets egenskaper, inbegripet typ av reagens, koncentration (om reagenset finns i en lösning), drifttemperatur och hänvisningar till internationella standarder för sammansättning och kvalitet.
2.1.2 Detaljerade skriftliga upplysningar med en fullständig beskrivning av de funktionella driftsegenskaperna hos varningssystemet för operatören enligt avsnitt 4 ska lämnas till godkännandemyndigheten i samband med EU-typgodkännandet.
2.1.3 Tillverkaren ska tillhandahålla installationshandlingar som hjälper tillverkare av originalutrustning att säkerställa att motorn, inklusive det utsläppsbegränsade system som utgör del av den godkända motortypen eller motorfamiljen, efter det att den monterats i den icke-väggående mobila maskinen fungerar tillsammans med de nödvändiga maskindelarna i överensstämmelse med kraven i denna bilaga. Dessa handlingar ska omfatta motorbestämmelser och de detaljerade tekniska krav på motorn (programvara, hårdvara, kommunikation) som behövs för korrekt montering av motorn i icke-väggående mobila maskiner.
2.2 Driftsförhållanden
2.2.1 PC-systemet ska fungera
a) vid omgivningstemperaturer mellan 266 K och 308 K (–7 oC och 35 oC),
b) vid alla höjder över havet under 1 600 m,
c) vid en medeltemperatur för motorkylvätskan på över 343 K (70 oC).
2.3 Krav på diagnostiken
2.3.1 PCD-systemet ska kunna identifiera de fel i begränsningen av partikelutsläpp som avses i denna bilaga genom diagnosfelkoder (DTC) som finns lagrade i datorminnet, och på begäran förmedla denna information till ett system utanför fordonet.
2.3.2 Krav för registrering av diagnosfelkoder
2.3.2.1 PCD-systemet ska registrera en diagnosfelkod för varje enskilt fel i begränsningen av partikelutsläpp.
2.3.2.2 PCD-systemet ska inom den motordriftstid som anges i tabell 4.5 kunna avgöra om det finns ett detekterbart funktionsfel. Vid den tidpunkten ska en ”bekräftad och aktiv” diagnosfelkod lagras och varningssystemet aktiveras enligt avsnitt 4.
2.3.2.3 I fall där det krävs en längre motordriftstid än den som anges i tabell 1 för att korrekt detektera och bekräfta ett fel i begränsningen av partieklutsläpp (t.ex. övervakningssystem som använder statistiska modeller eller grundar sig på den icke-väggående mobila maskinens vätskeförbrukning), får godkännandemyndigheten tillåta en längre övervakningsperiod, förutsatt att tillverkaren motiverar detta behov (t.ex. tekniska orsaker, försöksresultat, interna erfarenheter).
Tabell 4.5
Typer av övervakare och motsvarande period med ”bekräftad och aktiv” diagnosfelkod ska lagras
Typ av övervakare
Sammanlagd motordriftstid under vilken en ”bekräftad och aktiv” diagnosfelkod ska lagras
Avlägsnande av partikelefterbehandlingssystemet
60 minuters motordrift, ej tomgång
Bortfall av partikelefterbehandlingssystemets funktion
240 minuters motordrift, ej tomgång
Fel i PCD-systemet
60 minuters motordrift
2.3.3 Krav rörande radering av diagnosfelkoder
a) PCD-systemet får inte automatiskt radera diagnosfelkoder ur datorminnet innan felet i fråga har åtgärdats.
b) PCD-systemet får radera alla diagnosfelkoder på uppmaning av ett tillverkarspecifikt avsöknings- eller underhållsverktyg som motortillverkaren tillhandahåller på begäran, eller med hjälp av en kod som motortillverkaren tillhandahåller.
c) Registret över tillbud under drift med en bekräftad och aktiv diagnosfelkod, lagrade på ett permanent minne enligt vad som krävs i punkt 5.2, får inte raderas.
2.3.4 Ett PCD-system får inte programmeras eller på annat sätt utformas för att helt eller delvis avaktiveras på grund av den icke-väggående mobila maskinens ålder eller körsträcka under motorns faktiska livslängd, och systemet får inte heller innehålla någon algoritm eller strategi avsedd att minska effektivitet hos PCD-systemet med tiden.
2.3.5 Alla programmerbara datakoder och PCD-systemets alla driftsparametrar ska vara skyddade mot manipulering.
2.3.6 PCD-motorfamilj
Tillverkaren har ansvaret för att fastställa sammansättningen av en PCD-motorfamilj. Grupperingen av motorsystem inom en PCD-motorfamilj ska bygga på god teknisk sed och godkännas av godkännandemyndigheten.
Motorer som inte tillhör samma motorfamilj kan ändå tillhöra samma PCD-motorfamilj.
2.3.6.1 Parametrar för bestämning av en PCD-motorfamilj
En PCD-motorfamilj karakteriseras av grundläggande konstruktionsparametrar som ska vara gemensamma för alla motorer inom familjen.
För att olika motorsystem ska kunna anses tillhöra samma PCD-motorfamilj måste de ha följande grundläggande parametrar gemensamma:
a) Partikelefterbehandlingssystemets funktionssätt (t.ex. mekanisk eller aerodynamisk separation, separation genom diffusion eller tröghetsseparation, periodiskt regenererande, kontinuerligt regenererande).
b) Metoder för PCD-övervakning.
c) Kriterier för PCD-övervakning
d) Övervakningsparametrar (t.ex. frekvens).
Dessa likheter ska demonstreras av tillverkaren genom en relevant teknisk demonstration eller andra lämpliga förfaranden och ska godkännas av godkännandemyndigheten.
Tillverkaren kan begära att godkännandemyndigheten godkänner smärre skillnader (variationer i motorsystemets konfiguration) mellan metoderna för övervakning/diagnostisering av PDC-övervakningssystemet om tillverkaren anser att dessa metoder är likvärdiga och skillnadernas enda syfte är att matcha specifika egenskaper hos de berörda komponenterna (t.ex. storlek eller avgasflöde) eller om deras likheter grundas på god teknisk sed.
3. Underhållskrav
3.1 Tillverkaren ska (direkt eller på annat sätt) se till att alla slutanvändare av nya motorer eller maskiner får skriftliga anvisningar om det utsläppsbegränsande systemet och dess korrekta användning enligt bilaga XV.
4. Varningssystem för operatören
4.1 Den icke-väggående mobila maskinen ska ha ett varningssystem för operatören med visuella larm.
4.2 Varningssystemet för operatören kan bestå av en eller flera varningslampor eller korta meddelanden.
Systemet som används för att visa meddelanden kan vara samma system som används för andra underhållsändamål eller NCD-ändamål.
Varningssystemet ska visa om en brådskande reparation krävs. Om varningssystemet också visar meddelanden ska ett meddelande som anger skälet till varningen visas (t.ex. ”sensor frånkopplad” eller ”kritiskt utsläppsfel”).
4.3 Varningssystemet får inkludera en ljudkomponent för att varna operatören om tillverkaren så önskar. Det ska vara tillåtet för operatören att stänga av ljudvarningar.
4.4 Varningssystemet för operatören ska aktiveras enligt vad som anges i punkt 2.3.2.2.
4.5 Varningssystemet för operatören ska avaktiveras när de omständigheter som lett till att det aktiverats inte längre föreligger. Varningssystemet för operatören ska inte automatiskt avaktiveras så länge som orsaken till aktiveringen inte har åtgärdats.
4.6 Varningssystemet får tillfälligt avbrytas av andra varningssignaler med viktiga säkerhetsrelaterade meddelanden.
4.7 I ansökan om EU-typgodkännande enligt förordning (EU) 2016/1628 ska tillverkaren demonstrera driften av varningssystemet för operatören enligt vad som anges i avsnitt 9.
5. System för att lagra information om aktiveringen av varningssystemet för operatören
5.1 PCD-systemet ska omfatta ett permanent datorminne eller räknare för att lagra information om tillbud vid motordrift med en bekräftad och aktiv diagnosfelkod, på ett sätt som garanterar att informationen inte avsiktligt kan raderas.
5.2 PCD-systemet ska på det permanenta datorminnet lagra det totala antalet tillbud och deras varaktighet vid motordrift med en bekräftad och aktiv diagnosfelkod, när varningssystemet för operatören har varit aktivt under 20 timmars motordrift, eller under en kortare period om tillverkaren så önskar.
5.2 Det ska vara möjligt för nationella myndigheter att läsa dessa register med ett avsökningsverktyg.
6. Övervakning med avseende på avlägsnande av partikelefterbehandlingssystemet
6.1 PCD-systemet ska upptäcka om partikelefterbehandlingssystemet avlägsnas helt, inklusive om sensorer som används för att övervaka, aktivera, avaktivera eller modulera dess funktion avlägsnas.
7. Ytterligare krav för partikelefterbehandlingssystem som använder ett reagens (t.ex. bränsleburen katalysator)
7.1 Om diagnosfelkoden är bekräftad och aktiv, antingen på grund av att partikelefterbehandlingssystemet avlägsnats eller på grund av bortfall av dess funktion, ska reagensdoseringen omedelbart avbrytas. Doseringen ska återupptas när diagnosfelkoden inte längre är aktiv.
7.2 Varningssystemet ska aktiveras om reagensnivån i tilläggsbehållaren sjunker under det minimivärde som tillverkaren angett.
8. Övervakningsfel som kan tillskrivas manipulering
8.1 Utöver övervakningen av om partikelefterbehandlingssystemet avlägsnas ska följande fel övervakas eftersom de kan tillskrivas manipulering:
a) Bortfall av partikelefterbehandlingssystemets funktion.
b) Fel i PCD-systemet, enligt beskrivningen i punkt 8.3.
8.2 Övervakning av bortfall av partikelefterbehandlingssystemets funktion
PCD-systemet ska detektera om partikelefterbehandlingssystemets substrat avlägsnas helt (”tom behållare”). I sådana fall finns partikelefterbehandlingssystemets hölje och sensorer som används för att övervaka, aktivera, avaktivera eller modulera dess funktion fortfarande kvar.
8.3 Övervakning av fel i PCD-systemet
8.3.1 PCD-systemet ska övervakas med avseende på elektriska fel och avlägsnanden eller avaktivering av eventuella sensorer eller ställdon som förhindrar diagnos av något av de andra fel som anges i punkterna 6.1 och 8.1 a (komponentövervakning).
Sensorer som påverkar diagnoskapaciteten är bl.a. sensorer som direkt mäter differenstryck över partikelefterbehandlingssystemet och avgastemperatursensorer som kontrollerar partikelefterbehandlingssystemets regenerering.
8.3.2 När ett fel i, avlägsnande eller avaktivering av en enda sensor eller ett enda ställdon i PCD-systemet inte hindrar diagnos inom den tidsperiod som krävs för de fel som anges i punkterna 6.1 och 8.1 a (parallella system) ska aktivering av varningssystemet och lagringen av informationen om aktivering av varningssystemet för operatören inte krävas, såvida inte fel i ytterligare sensorer och ställdon är bekräftade och aktiva.
9. Demonstrationskrav
9.1 Allmänt
Överensstämmelse med kraven i detta tillägg ska i samband med EU-typgodkännandet påvisas genom en demonstration av varningssystemets aktivering, enligt vad som anges i tabell 4.6 och i detta avsnitt 9:
Tabell 4.6
Beskrivning av innehållet i demonstrationsförfarandet i enlighet med bestämmelserna i punkt 9.3
Mekanism
Demonstrationselement
Aktivering av varningssystem enligt punkt 4.4
— 2 aktiveringsprovningar (inklusive provning av bortfall av partikelefterbehandlingssystemets funktion)
— Kompletterande demonstrationselement, enligt vad som är lämpligt
9.2 Motorfamiljer och PCD-motorfamiljer
9.2.1 Om motorerna i en motorfamilj tillhör en PCD-motorfamilj som redan har EU-typgodkänts enligt figur 4.8 ska överensstämmelsen för den motorfamiljen anses vara demonstrerad utan ytterligare provning, förutsatt att tillverkaren demonstrerar för myndigheten att de övervakningssystem som krävs för att uppfylla kraven i detta tillägg är likvärdiga inom de berörda motor- och PCD-motorfamiljerna.
Figur 4.8
Tidigare demonstrerad överensstämmelse för en PCD-motorfamilj
Överensstämmelsen för PCD-motorfamilj
1 har demonstrats för motorfamilj 2
Motorfamilj 1
Motorfamilj 2
Överensstämmelsen för
motorfamilj 1 anses
9.3 Demonstration av aktivering av varningssystemet
9.3.1 Demonstration av att aktiveringen av varningssystemet uppfyller kraven ska göras genom två provningar: bortfall av partikelefterbehandlingssystemets funktion och en felkategori enligt punkt 6 eller punkt 8.3 i denna bilaga.
9.3.2 Val av de fel som ska provas
9.3.2.1 Tillverkaren ska förse godkännandemyndigheten med en förteckning över sådana potentiella fel.
9.3.2.2 Godkännandemyndigheten ska välja det fel som provningen ska gälla ur den förteckning som avses i punkt 9.3.2.1.
9.3.3 Demonstration
9.3.3.1 För denna demonstration ska en separat provning utföras för bortfall av partikelefterbehandlingssystemets funktion enligt punkt 8.2 och för de fel som avses i punkterna 6 och 8.3. Bortfallet av partikelefterbehandlingssystemets funktion ska åstadkommas genom att substratet helt avlägsnas från partikelefterbehandlingssystemets hölje.
9.3.3.2 Under en provning får det inte förekomma andra fel än det som provningen gäller.
9.3.3.3 Innan en provning inleds ska alla diagnosfelkoder ha raderats.
9.3.3.4 På begäran av tillverkaren och med godkännandemyndighetens samtycke kan de fel som provningen gäller simuleras.
9.3.3.5 Detektering av fel
9.3.3.5.1 PCD-systemet ska reagera på ett inducerat fel som godkännandemyndigheten har valt som lämpligt i enlighet med vad som fastställs i detta tillägg. Aktiveringen anses demonstrerad om den sker inom det antal på varandra följande PCD-provcykler som anges i tabell 4.7.
Om det anges i övervakningsbeskrivningen och godkännandemyndigheten har konstaterat att en specifik övervakare behöver flera PCD-provcykler för att genomföra övervakningen än vad som anges i tabell 4.7, kan antalet PCD-provcykler ökas med upp till 50 %.
De enskilda PCD-provcyklerna i demonstrationsprovningen får separeras genom att motorn stängs av. Tiden till nästa motorstart ska bestämmas med beaktande av övervakning efter motorns avstängning och alla nödvändiga villkor som ska vara uppfyllda för att övervakningen ska aktiveras vid nästa motorstart.
Tabell 4.7
Typer av övervakare och motsvarande antal PCD-provcykler under vilka en ”bekräftad och aktiv” diagnosfelkod ska lagras
Typ av övervakare
Antal PCD-provcykler under vilka en ”bekräftad och aktiv” diagnosfelkod ska lagras
Avlägsnande av partikelefterbehandlingssystemet
2
Bortfall av partikelefterbehandlingssystemets funktion
8
Fel i PCD-systemet
2
9.3.3.6 PCD-provcykel
9.3.3.6.1 Den PCD-provcykel som enligt detta avsnitt 9 får användas för att demonstrera att övervakningssystemet för partikelefterbehandlingssystemet fungerar korrekt är NRTC-varmstartcykeln för motorer i underkategorierna NRE-v-3, NRE-v-4, NRE-v-5 och NRE-v-6 och tillämplig NRSC-provcykel för alla andra kategorier.
9.3.3.6.2 På tillverkarens begäran och med godkännandemyndighetens samtycke kan en alternativ PCD-provcykel användas (dvs. en annan än NTRC eller NRSC) för en viss övervakare. Begäran ska innehålla underlag (tekniska överväganden, simulerings- och provningsresultat osv.) som visar
a) att den berörda provcykeln medför en övervakning som motsvarar förhållandena vid verklig drift, och
b) att den tillämpliga PCD-provcykel som anges i punkt 9.3.3.6.1 är mindre lämplig för den berörda övervakningen.
9.3.3.7 Konfiguration för att demonstrera aktivering av varningssystemet
9.3.3.7.1 Det ska demonstreras att varningssystemet aktiveras genom provningar som utförs på en motorprovbänk.
9.3.3.7.2 Alla komponenter eller delsystem som inte är fysiskt monterade på motorn, (t.ex. sensorer för omgivningstemperatur, nivåsensorer, varningssystem för operatören och informationssystem) som krävs för att genomföra demonstrationerna ska vara anslutna till motorn eller ska simuleras på ett sätt som godkännandemyndigheten godtar.
9.3.3.7.3 Om tillverkaren så väljer och förutsatt att godkännandemyndigheten godtar detta får demonstrationsprovningarna utföras på en komplett icke-väggående mobil maskin eller maskinenhet, antingen genom att man monterar maskinen i en lämplig provbänk eller genom att man, utan hinder av punkt 9.3.3.7.1, kör den på en provningsbana under kontrollerade förhållanden.
9.3.4 Demonstrationen av varningssystemets aktivering ska anses vara genomförd om varningssystemet vid slutet av varje demonstrationsprovning som utförts i enlighet med punkt 9.3.3 har aktiverats korrekt och diagnosfelkoden för det valda felet är ”bekräftad och aktiv”.
9.3.5 När ett partikelefterbehandlingssystem som använder ett reagens ska genomgå en provning för att demonstrera bortfall av funktion eller avlägsnande av partikelefterbehandlingssystemet ska det också bekräftas att reagensdoseringen har avbrutits.
BILAGA V
Mätningar och provningar avseende området förknippat med stationär provcykel för motorer i icke-väggående mobila maskiner
1. Allmänna krav
Denna bilaga ska gälla för elektroniskt styrda motorer av kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, och RLR som uppfyller utsläppsgränserna i Steg V enligt bilaga II i förordning (EU) 2016/1628 och använder elektronisk styrning för att avgöra både mängd och tidpunkt för bränsleinsprutning eller använder elektronisk styrning för att aktivera, avaktivera eller modulera det utsläppsbegränsande system som används för att minska NOx.
I denna bilaga fastställs tekniska krav avseende området förknippat med den relevanta NRSC-provcykeln, inom vilket man begränsar den mängd med vilken utsläppen tillåts överskrida gränsvärdena i bilaga II.
När en motor provas på det sätt som fastställs i provningskraven i avsnitt 4 får de utsläppsprov som görs vid en slumpvis utvald punkt inom det tillämpliga kontrollområdet enligt avsnitt 2 inte överstiga de tillämpliga gränsvärden som fastställs i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628, multiplicerade med en faktor av 2,0.
I avsnitt 3 fastställs den tekniska tjänstens val av ytterligare mätpunkter inom kontrollområdet under provningen på utsläppsbänk, för att demonstrera att kraven i detta avsnitt 1 har uppfyllts.
Tillverkaren får begära att den tekniska tjänsten under den demonstration som avses i avsnitt 3 utesluter driftspunkter från något av de kontrollområden som avses i avsnitt 2. Den tekniska tjänsten får bevilja detta undantag, förutsatt att tillverkaren kan påvisa att motorn aldrig kan vara i drift vid sådana punkter, oavsett i vilken kombination av icke-väggående mobil maskin den används.
I de monteringsanvisningar som tillverkaren har lämnat till tillverkare av originalutrustning i enlighet med bilaga XIV ska det tillämpliga kontrollområdets övre och undre gränser anges tillsammans med en förklaring för att förtydliga att tillverkare av originalutrustning inte får montera motorn på ett sådant sätt att den ständigt tvingas arbeta endast vid varvtal och belastningspunkter utanför kontrollområdet för den vridmomentkurva som motsvarar den godkända motortypen eller motorfamiljen.
2. Motorns kontrollområde
Det tillämpliga kontrollområdet för motorprovningen ska vara det område som anges i detta avsnitt 2 som motsvarar den tillämpliga NRSC-provcykeln för den motor som provas.
2.1 Kontrollområde för motorer som provas under NRSC-provcykeln C1
Dessa motorer drivs med variabelt varvtal och variabel belastning. Olika undantag för kontrollområdena gäller beroende på motorns (under)kategori och driftvarvtal.
2.1.1 Motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på ≥ 19 kW, motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på ≥ 300 kW, motorer med variabelt varvtal av kategori RLR och motorer med varierande varvtal av kategori NRG.
Kontrollområdet (se figur 5.1) definieras på följande sätt:
Övre gräns för vridmoment: Kurva för vridmoment vid full belastning
Varvtalsområde: varvtal A till n hi
där
varvtal A = n lo + 0,15 × (n hi – n lo),
n hi
=
högt varvtal (se artikel 1.12),
n lo
=
lågt varvtal (se artikel 1.13).
Följande motordriftsförhållanden ska undantas från provningen:
a) Punkter under 30 % av det maximala vridmomentet.
b) Punkter under 30 % av den maximala nettoeffekten.
Om det uppmätta motorvarvtalet A ligger inom ±3 % från det motorvarvtal som tillverkaren har uppgett ska det varvtal som tillverkaren uppgett användas. Om toleransen överskrids för något av provningsvarvtalen, ska i stället de uppmätta motorvarvtalen användas.
Mellanliggande provningspunkter inom kontrollområdet ska fastställas enligt följande:
%vridmoment = % av det maximala vridmomentet
;
där n100 % är varvtalet på 100 % för motsvarande provcykel.
Figur 5.1
Kontrollområde för motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på ≥ 19 kW, motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på ≥ 300 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori NRG
30 % vridmoment
Vridmoment (% av max)
Varvtal (%)
30 % effekt
Kontrollområde
Varvtal A
2.1.2 Motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på < 19 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på < 300 kW
Det kontrollområde som specificeras i punkt 2.1.1 ska gälla men med den ytterligare uteslutningen av motorns driftsförhållanden som anges i denna punkt och som illustreras i figurerna 5.2 och 5.3.
a) Endast för partiklar: om varvtal C ligger under 2 400 rpm, punkterna till höger om eller under den linje som bildas om man förbinder punkterna som motsvarar 30 % av det maximala vridmomentet eller 30 % av den maximala nettoeffekten, beroende på vilket värde som är högst, vid varvtal B och 70 % av den maximala nettoeffekten vid högt varvtal.
b) Endast för partiklar: om varvtal C ligger på eller över 2 400 rpm, punkterna till höger om den linje som bildas om man förbinder punkterna som motsvarar 30 % av det maximala vridmomentet eller 30 % av den maximala nettoeffekten, beroende på vilket värde som är högst, vid varvtal B, 50 % av den maximala nettoeffekten vid 2 400 rpm och 70 % av den maximala nettoeffekten vid högt varvtal.
där
varvtal B=n lo + 0,5 × (n hi – n lo),
varvtal C=n lo + 0,75 × (n hi – n lo),
n hi
=
högt varvtal (se artikel 1.12), och
n lo
=
lågt varvtal (se artikel 1.13).
Om de uppmätta motorvarvtalen A, B och C ligger inom ±3 % från det motorvarvtal som tillverkaren har uppgett ska det varvtal som tillverkaren uppgett användas. Om toleransen överskrids för något av provningsvarvtalen, ska i stället de uppmätta motorvarvtalen användas.
Figur 5.2
Kontrollområde för motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på < 19 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på < 300 kW, varvtal C < 2 400 rpm
30 % a
30 % b
70 % a
Vridmoment (% av max)
Varvtal (%)
Förklaring
1
Motorns kontrollområde
2
Undantag för alla utsläpp
3
Undantag för partiklar
a
% av maximal nettoeffekt
b
% av maximalt vridmoment
Figur 5.3
Kontrollområde för motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på < 19 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på < 300 kW, varvtal C < 2 400 rpm
50 % b
50 % a
30 % b
30 % a
70 % a
Vridmoment (% av max)
Varvtal (%)
Förklaring
1
Motorns kontrollområde
2
Undantag för alla utsläpp
3
Undantag för partiklar
a
% av maximal nettoeffekt
b
% av maximalt vridmoment
2.2 Kontrollområde för motorer provade under NRSC-provcyklerna D2, E2 och G2
Dessa motorer drivs huvudsakligen mycket nära de driftvarvtal de har konstruerats för och följaktligen definieras kontrollområdet på följande sätt:
varvtal
:
100 %
vridmomentsområde
:
50 % av det vridmoment som motsvarar maximal effekt.
2.3 Kontrollområde för motorer provade under NRSC-provcykeln E3
Dessa motorer drivs huvudsakligen något över eller under en fast propellerstigningskurva. Kontrollområdet är relaterat till propellerkurvan och har exponenter i matematiska ekvationer som definierar gränserna för kontrollområdet. Kontrollområdet definieras på följande sätt:
Lägsta varvtal
:
0,7 × n 100 %
Kurva för övre gräns
:
%power = 100 ×·( %speed/90)3,5
Kurva för undre gräns
:
%power = 70 ×·( %speed/100)2,5
Övre gräns för effekt
:
Kurva för full belastning
Övre gräns för varvtal
:
Övre gräns för varvtal som tillåts av regulatorn
där:
%power är % av maximal nettoeffekt,
%speed är % av,
n 100 %är varvtalet på 100 % för motsvarande provcykel.
Figur 5.4
Kontrollområde för motorer provade under NRSC-provcykeln E3
P = n3
Effekt (% av max)
Varvtal (%)
Förklaring:
1
Lägsta varvtal
2
Kurva för övre gräns
3
Kurva för undre gräns
4
Kurva för full belastning
5
Kurva för regulatorns högsta varvtal
6
Motorns kontrollområde
3. Demonstrationskrav
Den tekniska tjänsten ska slumpmässigt välja belastnings- och varvtalspunkter inom kontrollområdet för provning. För motorer som omfattas av punkt 2.1 ska upp till tre punkter väljas ut. För motorer som omfattas av punkt 2.2 ska en punkt väljas ut. För motorer som omfattas av punkt 2.3 eller 2.4 ska upp till två punkter väljas ut. Den tekniska tjänsten ska också ge provningspunkterna en slumpmässig turordning. Provningen ska genomföras enligt de huvudsakliga kraven för NRSC-provcyklerna, men varje provningspunkt ska utvärderas separat.
4. Provningskrav
Provningen ska genomföras omedelbart efter NRSC-provcyklerna med diskreta steg, enligt följande:
a) Provningen ska genomföras omedelbart efter NRSC-provcyklerna med diskreta steg enligt beskrivningen i punkt 7.8.1.2 a–e i bilaga VI, men före förfarandena efter provning i led f eller efter den RMC-provcykeln i punkt 7.8.2.3 a–d i bilaga VI, men före förfarandena efter provning i led e, beroende på vad som är tillämpligt.
b) Provningarna ska genomföras enligt kraven i punkt 7.8.1.2 b–e i bilaga VI, med användning av metoden med flera filter (ett filter för varje provningspunkt) för var och en av de valda provningspunkterna i enlighet med avsnitt 3.
c) För varje provningspunkt ska ett specifikt utsläppsvärde beräknas (som g/kWh eller #/kWh efter vad som är tillämpligt).
d) Utsläppsvärdena får beräknas som massa med stöd av avsnitt 2 i bilaga VII eller som mol med stöd av avsnitt 3 i bilaga VII, men ska överensstämma med den metod som används för NRSC-provning med diskreta steg eller RMC-provning.
e) För sammanräkningar av gasformiga utsläpp och partiklar, i förekommande fall, ska Nmode i ekvationen 7-63 ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas.
f) För partikelberäkningar ska metoden med flera filter användas; för sammanräkningar ska Nmode i ekvationen 7-64 ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas.
BILAGA VI
Genomförande av utsläppsprovningar och krav på mätutrustning
1. Inledning
I denna bilaga beskrivs den metod som används för att vid provning fastställa utsläppen av gasformiga och partikelformiga föroreningar från motorer och specifikationerna för mätutrustningen. Från och med avsnitt 6 överensstämmer numreringen i denna bilaga med numreringen i de enhetliga tekniska föreskrifterna nr 11 för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och i bilaga 4b till UN R 96–03. Vissa punkter i de enhetliga tekniska föreskrifterna nr 11 för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg behövs inte i denna bilaga eller ändras i enlighet med den tekniska utvecklingen.
2. Allmän översikt
Denna bilaga innehåller följande tekniska bestämmelser som krävs för att utföra en utsläppsprovning. Ytterligare bestämmelser anges i punkt 3.
— Avsnitt 5: Prestandakrav, inbegripet fastställande av provningshastigheter
— Avsnitt 6: Provningsförhållanden, inbegripet metod för att redovisa utsläpp av vevhusgaser samt metod för att fastställa och redovisa kontinuerlig och regelbunden regenerering i efterbehandlingssystem för avgaser
— Avsnitt 7: Provningsförfaranden, inbegripet kartläggning av motorer, generering av provcykel och förfarande för utförande av provcykel
— Avsnitt 8: Mätförfaranden, inbegripet instruments kalibrering och prestandakontroller och instrumentverifiering inför provning
— Avsnitt 9: Mätutrustning, inbegripet mätinstrument, utspädningsförfaranden, provtagningsförfaranden samt analysgaser och masstandarder
— Tillägg 1: Förfarande för mätning av partikelantal
3. Tillhörande bilagor
— Datautvärdering och beräkningar
:
Bilaga VII
— Provningsförfaranden för dubbelbränslemotorer
:
Bilaga VIII
— Referensbränslen
:
Bilaga IX
— Provcykler
:
Bilaga XVII
4. Allmänna krav
De motorer som ska provas ska uppfylla prestandakraven i avsnitt 5 i enlighet med de provningsvillkor som anges i avsnitt 6 och de provningsförfaranden som anges i avsnitt 7.
5. Prestandakrav
5.1 Utsläpp av gasformiga och partikelformiga föroreningar samt CO2 och NH3
Föroreningarna består av följande:
a) Kväveoxider (NOx).
b) Kolväten, uttryckt som kolväten totalt (HC eller THC).
c) Kolmonoxid (CO).
d) Partiklar (PM).
e) Partikelantal (PN).
Uppmätta värden av gasformiga och partikelformiga föroreningar samt CO2 från motorn avser bromsspecifika utsläpp i gram per kilowattimme (g/kWh).
De gasformiga och partikelformiga föroreningar som ska mätas är de vars gränsvärden avser den motorunderkategori som ska provas enligt bilaga II till förordning (EU) 2016/1628. Resultaten, inbegripet den försämringsfaktor som fastställts enligt bilaga III, får inte överskrida gällande gränsvärden.
CO2 ska mätas och rapporteras för alla de motorunderkategorier som krävs enligt artikel 41.4 i förordning (EU) 2016/1628.
Det genomsnittliga utsläppet av ammoniak (NH3) ska också mätas i enlighet med avsnitt 3 i bilaga IV, om den kontroll av begränsningen av NOx-utsläpp som utgör en del av motorns system för utsläppskontroll inbegriper användning av ett reagens, och får inte överskrida de värden som fastställs i det avsnittet.
Utsläppen ska bestämmas i arbetscykler (med stationära och/eller transienta förhållanden), enligt beskrivningen i avsnitt 7 och i bilaga XVII. Mätsystemen ska klara kalibrerings- och prestandakontrollerna i avsnitt 8, med den mätutrustning som beskrivs i avsnitt 9.
Godkännandemyndigheten får godkänna andra system eller analysatorer, om det kan visas att de ger likvärdiga resultat i enlighet med punkt 5.1.1. Resultaten ska beräknas i enlighet med kraven i bilaga VII.
5.1.1 Likvärdighet
Att systemen är likvärdiga ska avgöras på grundval av en undersökning med sju provpar (eller mer) för bestämning av korrelationen mellan det aktuella systemet och ett av systemen i denna bilaga. Med resultat avses det specifika viktade utsläppsvärdet från respektive provcykel. Korrelationsprovningen ska utföras i samma laboratorium, i samma provningscell och på samma motor, och det ska helst göras samtidigt. Huruvida medelvärdena från provparen är likvärdiga eller inte ska avgöras genom den beräkning av utfallet från F-provning och t-provning enligt tillägg 3 till bilaga VII som erhållits under de ovan beskrivna laboratorieprovningscells- och motorförhållanden. Extremvärden ska fastställas i enlighet med ISO 5725 och uteslutas från databasen. System som är avsedda att användas för korrelationsprovning ska godkännas av godkännandemyndigheten.
5.2 Allmänna krav på provcykler
5.2.1 EU-typgodkännandeprovningen ska utföras med användning av lämplig stationär cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRSC) och, i tillämpliga fall, transient cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRTC eller LSI-NRTC), som anges i artikel 24 och bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628.
5.2.2 De tekniska specifikationerna och egenskaperna för NRSC anges i bilaga XVII, tillägg 1 (NRSC med diskreta steg) och tillägg 2 (NRSC med ramper). Tillverkaren får välja mellan att låta NRSC-provcykeln utföras enligt metoden med diskreta steg eller, i förekommande fall, med ramper (RMC-cykler) såsom anges i punkt 7.4.1.
5.2.3 De tekniska specifikationerna och egenskaperna för NRTC och LSI-NRTC anges i tillägg 3 till bilaga XVII.
5.2.4 De provcykler som anges i punkt 7.4 och i bilaga XVII har utformats enligt procentsatser för maximalt vridmoment eller maximal effekt och provningsvarvtal som behöver fastställas för korrekt utförande av provcyklerna:
a) 100 % varvtal (maximalt provningsvarvtal (MTS) eller nominellt varvtal).
b) Mellanvarvtal enligt punkt 5.2.5.4.
c) Tomgångsvarvtal enligt punkt 5.2.5.5.
Bestämning av provningsvarvtalen anges i punkt 5.2.5, användning av vridmoment och effekt i punkt 5.2.6.
5.2.5 Provningsvarvtal
5.2.5.1 Maximalt provningsvarvtal (MTS)
Det maximala provningsvarvtalet (MTS) ska beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1.1 eller punkt 5.2.5.1.3.
5.2.5.1.1 Beräkning av MTS
För att beräkna MTS ska det transienta kartläggningsförfarandet ske i enlighet med punkt 7.4. MTS bestäms därefter från de kartlagda värdena för motorvarvtal/effekt. MTS ska beräknas enligt ekvationerna 6-1, 6-2 eller 6-3:
a) MTS = n lo + 0,95 × (n hi – n lo)
(6-1)
b) MTS = n i
(6-2)
där
n i
är medelvärdet för de lägsta och högsta varvtalen, varvid (n 2 norm
i + P 2 norm
i ) är lika med 98 % av det maximala värdet av (n 2 norm
i + P 2 norm
i ).
c) Om det endast finns ett varvtal vid vilket värdet av (n 2 norm
i + Pvnorm
i ) är lika med 98 % av det maximala värdet av (nvnorm
i + P 2 norm
i ) gäller följande:
MTS = n i
(6-3)
där
n i
är det varvtal vid vilket det maximala värdet av (n 2 norm
i + P 2 norm
i ) inträffar,
där
n
=
motorvarvtalet,
i
=
en indexvariabel som representerar ett registrerat värde i en vridmomentkurva,
n hi
=
högt varvtal enligt artikel 2.12,
n lo
=
lågt varvtal enligt artikel 2.13,
n norm
i
=
ett motorvarvtal som normaliserats genom division med nPmax,
P norm
i
=
en motoreffekt som normaliserats genom division med Pmax,
=
medelvärdet av de lägsta och de högsta varvtal vid vilka effekten är lika med 98 % av Pmax .
Linjär interpolering ska användas mellan de kartlagda värden för att bestämma följande:
a) Varvtalen där effekten är lika med 98 % av Pmax Om det bara finns ett varvtal vid vilket effekten är lika med 98 % av Pmax ska
vara varvtalet vid vilket Pmax inträffar.
b) Varvtalen där (n 2 norm
i + P 2
n
orm
i ) är lika med 98 % av det maximala värdet av (n 2 norm
i + P 2
n
orm
i ).
5.2.5.1.2 Användning av ett angivet MTS
Om det maximala provningsvarvtal (MTS) som beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1.1 eller 5.2.5.1.3 ligger inom ±3 % av det MTS som anges av tillverkaren, får angivet MTS användas för utsläppsprovningen. Om toleransen överskrids, ska uppmätt MTS användas för utsläppsprovningen.
5.2.5.1.3 Användning av ett justerat MTS
Om den fallande delen av en vridmomentkurva vid full belastning är mycket brant, kan detta orsaka problem med körning av 105-procentsvarvtalen i NRTC på ett korrekt sätt. Efter överenskommelse med den tekniska tjänsten är det i en sådan situation tillåtet att använda ett alternativt MTS-värde som bestäms med hjälp av en av följande metoder:
c) MTS-värdet får minskas något (högst 3 %) för att göra det möjligt att utföra NRTC-provningen på ett korrekt sätt.
d) Ett alternativt MTS-värde får beräknas enligt ekvation 6-4:
MTS = ((n max – n idle)/1,05) + n idle
(6-4)
där
n max
=
det varvtal där motorns reglerfunktion kontrollerar motorvarvtalet med högsta operatörskrav och med noll belastning (maximalt varvtal vid obelastad motor),
n idle
=
tomgångsvarvtalet.
5.2.5.2 Nominellt varvtal
Det nominella varvtalet definieras i artikel 3.29 i förordning (EU) 2016/1628. Det nominella varvtalet för de motorer med varierande varvtal som ska genomgå utsläppsprovning ska bestämmas utifrån det tillämpliga kartläggningsförfarande som föreskrivs i avsnitt 7.6. Det nominella varvtalet för motorer med konstant varvtal ska anges av tillverkaren alltefter regulatorns egenskaper. Om en motortyp som är utrustad med alternativa varvtal som tillåts enligt artikel 3.21 i förordning (EU) 2016/1628 omfattas av utsläppsprovning ska varje alternativt varvtal anges och provas.
Om det nominella varvtal som bestäms utifrån kartläggningsförfarandet i avsnitt 7.6 ligger inom ±150 rpm av det värde som tillverkaren angett för motorer av kategori NRS försedda med regulator, eller inom ±350 rpm eller ±4 % för motorer av kategori NRS utan regulator, beroende på vilket värde som är minst eller ligger inom ±100 rpm för alla andra kategorier av motorer, får det angivna värdet användas. Om toleransen överskrids, ska det nominella varvtal som fastställs enligt kartläggningsförfarandet användas.
För motorer av kategori NRSh ska provningsvarvtalet på 100 % ligga inom ±350 rpm av det nominella varvtalet.
Alternativt får MTS användas i stället för det nominella varvtalet för alla stationära provcykler.
5.2.5.3 Varvtal för maximalt vridmoment för motorer med variabelt varvtal
Det varvtal för maximalt vridmoment som bestäms utifrån den kurva för det maximala vridmomentet som fastställs enligt tillämpligt förfarande för motorninställning i punkt 7.6.1 eller 7.6.2 ska vara något av följande:
a) Det varvtal vid vilket det maximala vridmomentet registrerades.
b) Medelvärdet av de lägsta och de högsta varvtal där vridmomentet är lika med 98 % av det maximala vridmomentet. Vid behov ska linjär interpolering användas för att bestämma de varvtal där vridmomentet är lika med 98 % av det maximala vridmomentet.
Om det varvtal för maximalt vridmoment som bestämts utifrån kurvan för det maximala vridmomentet ligger inom ±4 % av det varvtal för maximalt vridmoment som tillverkaren angett för motorer av kategori NRS eller NRSh, eller ±2,5 % av det varvtal för maximalt vridmoment som tillverkaren angett för alla andra motorkategorier, får det angivna värdet användas vid tillämpningen av denna förordning. Om toleransen överskrids, ska det varvtal för maximalt vridmoment som bestämts utifrån kurvan för det maximala vridmomentet användas.
5.2.5.4 Mellanvarvtal
Mellanvarvtalet ska uppfylla ett av följande krav:
a) För motorer som är utformade för att köras vid olika varvtal på vridmomentkurvan för full belastning ska mellanvarvtalet vara varvtalet för maximalt vridmoment om detta ligger mellan 60 % och 75 % av det nominella varvtalet.
b) Om varvtalet för maximalt vridmoment är lägre än 60 % av det nominella varvtalet ska mellanvarvtalet vara 60 % av det nominella varvtalet.
c) Om varvtalet för maximalt vridmoment är högre än 75 % av det nominella varvtalet ska mellanvarvtalet vara 75 % av det nominella varvtalet. Om motorn endast kan köras vid varvtal som är högre än 75 % av det nominella varvtalet ska mellanvarvtalet vara det lägsta varvtal vid vilket motorn kan köras.
d) För motorer som inte är konstruerade för att köras inom ett visst varvtalsområde på vridmomentkurvan för full belastning under stationära förhållanden ska mellanvarvtalet vara mellan 60 % och 70 % av det nominella varvtalet.
e) För motorer som provas genom provcykel G1, utom för motorer av kategori ATS, ska mellanvarvtalet vara 85 % av det nominella varvtalet.
f) För motorer av kategori ATS som provas genom provcykel G1 ska mellanvarvtalet vara 60 % eller 85 % av det nominella varvtalet baserat på det som ligger närmast det faktiska varvtalet för maximalt vridmoment.
Om MTS användas i stället för det nominella varvtalet för ett provningsvarvtal på 100 % ska MTS också ersätta det nominella varvtalet vid fastställandet av mellanvarvtal.
5.2.5.5 Tomgångsvarvtal
Tomgångsvarvtalet är det lägsta motorvarvtal med minimibelastning (större än eller lika med nollbelastning) där motorns reglerfunktion kontrollerar motorvarvtalet. För motorer utan reglerfunktion som kontrollerar tomgångsvarvtalet definieras tomgångsvarvtalet som det av tillverkaren specificerade värdet för lägsta möjliga motorvarvtal med minimibelastning. Observera att varmt tomgångsvarvtal är tomgångsvarvtalet för en uppvärmd motor.
5.2.5.6 Provningsvarvtal för motorer med konstant varvtal
Regulatorn för motorer med konstant varvtal kan inte alltid hålla exakt konstant varvtal. Normalt minskar varvtalet (0,1–10) % under varvtalet när belastningen är noll, så att det lägsta varvtalet inträffar nära tidpunkten för motorns maximala effekt. Provningsvarvtalet för motorer med konstant varvtal kan styras med den regulator som installerats i motorn, eller med hjälp av ett efterfrågat varvtal i provbänk där denna utgör motorns regulator.
Om den regulator som är installerad i motorn används, ska varvtalet på 100 % vara det motorkontrollerade varvtalet enligt definitionen i artikel 2.24.
Om en signal för efterfrågat varvtal i provbänk används för att simulera regulatorn, ska varvtalet på 100 % vid nollbelastning vara det varvtal utan belastning som anges av tillverkaren för regulatorns inställning och varvtalet på 100 % vid full belastning ska vara det nominella varvtalet för denna inställning. Interpolering ska användas för att bestämma varvtalet för de andra provningsstegen.
Om regulatorn har en isokron driftsinställning, eller om det nominella varvtal och det varvtal utan belastning som tillverkaren angett skiljer sig åt högst 3 %, får ett enda värde som anges av tillverkaren användas vid varvtal på 100 % vid alla belastningspunkter.
5.2.6 Vridmoment och effekt
5.2.6.1 Vridmoment
De värden för vridmomentet som anges i provcyklerna är de procentuella värdena i ett visst provningssteg som står för något av följande:
a) Kvoten mellan det vridmoment som krävs och det högsta möjliga vridmomentet vid det specificerade provningsvarvtalet (alla cykler utom D2 & E2).
b) Kvoten mellan det vridmoment som krävs och det vridmoment som motsvarar den nominella nettoeffekt som angetts av tillverkaren (cykel D2 & E2).
5.2.6.2 Effekt
De värden för effekten som anges i provcyklerna är procentuella värden som i ett visst provningssteg står för något av följande:
a) För provcykel E3 är effektvärdena procentuella värden av den maximala nettoeffekten vid ett varvtal på 100 % när denna cykel baseras på en typisk teoretisk propellerkurva för fartyg som drivs av motorer för tunga fordon under obegränsad tid.
b) För provcykel F är effektvärdena procentuella värden av den maximala nettoeffekten vid det angivna provningsvarvtalet, utom för tomgångsvarvtalet när de är en procentandel av den maximala nettoeffekten vid ett varvtal på 100 %.
6. Provningsförhållanden
6.1 Provningsförhållanden i laboratorium
Den absoluta temperaturen (Ta ) för motorns inloppsluft i Kelvin och det torra lufttrycket (ps ) i kPa ska mätas och parametern f 2 bestämmas i enlighet med följande bestämmelser och enligt ekvationerna 6-5 eller 6-6. Om atmosfärtrycket mäts i en kanal ska negligerbara tryckförluster säkerställas mellan atmosfären och mätpunkten, och om kanalens statiska tryck ändras till följd av flödet ska detta kompenseras. I flercylindriga motorer med avgränsade grupper av inloppsrör, t.ex. i en V-motor, ska genomsnittstemperaturen mätas för varje avgränsad grupp. Parametern fa ska uppges tillsammans med provningsresultaten.
Insugningsmotorer och mekaniskt överladdade motorer:
(6-5)
Turboladdade motorer med eller utan kylning av inloppsluften:
(6-6)
6.1.1 För att en provning ska betraktas som giltig ska följande två villkor vara uppfyllda:
a) f a ska ligga inom området 0,93 ≤ f a ≤ 1,07, utom i de fall som anges i punkterna 6.1.2 och 6.1.4.
b) Inloppsluftens temperatur ska hållas vid 298 ± 5 K (25 ± 5 oC), mätt uppströms samtliga motorkomponenter, utom i de fall som anges i punkterna 6.1.3 och 6.1.4, och i enlighet med punkterna 6.1.5 och 6.1.6.
6.1.2 Om laboratoriet där motorn provas är beläget på högre höjd än 600 m får f a med tillverkarens medgivande överstiga 1,07 under förutsättning att p s är minst 80 kPa.
6.1.3 Om effekten för den motor som provas är större än 560 kW får det maximala värdet för inloppsluftens temperatur med tillverkarens medgivande överstiga 303 K (30 oC) under förutsättning att den inte överstiger 308 K (35 oC).
6.1.4 Om laboratoriet där motorn provas är beläget på högre höjd än 300 m och effekten för den motor som provas är större än 560 kW får f a med tillverkarens medgivande överstiga 1,07 under förutsättning att p s är minst 80 kPa och det maximala värdet för inloppsluftens temperatur får överstiga 303 K (30 oC) under förutsättning att den inte överstiger 308 K (35 oC).
6.1.5 För motorer av kategori NRS som har en motoreffekt på mindre än 19 kW och som uteslutande består av motortyper som ska användas i snöslungor ska inloppsluftens temperatur hållas vid mellan 273 K och 268 K (0 oC och 5 oC).
6.1.6 För motorer av kategori SMB ska inloppsluftens temperatur hållas vid 263 ± 5 K (–10 ± 5 oC), utom i de fall som anges i punkt 6.1.6.1.
6.1.6.1 För motorer av kategori SMB som är försedda med elektroniskt styrd bränsleinsprutning som justerar bränsleflödet efter inloppsluftens temperatur får med tillverkarens medgivande alternativt inloppsluftens temperatur hållas vid 298 ± 5 K (25 ± 5 oC).
6.1.7 Följande får användas:
a) En atmosfärtryckmätare vars mätvärde används som atmosfärtryck för en hel provningsanläggning som har fler än en dynamometerprovcell, förutsatt att utrustningen för hantering av inloppsluften bibehåller omgivningstrycket, där motorn provas, inom ±1 kPa av det delade atmosfärtrycket.
b) En fuktighetsmätanordning som mäter fuktigheten i inloppsluften för en hel provningsanläggning som har fler än en dynamometerprovcell, förutsatt att utrustningen för hantering av inloppsluften bibehåller daggpunkten, där motorn provas, inom ±0,5 K av den delade fuktighetsmätningen.
6.2 Motorer med laddluftkylning
a) Ett laddluftkylningssystem med total inloppsluftskapacitet motsvarande motorns befintliga installation ska användas. Ett laboratoriesystem för laddluftkylning som minimerar kondensansamling ska utformas. All ansamlad kondens ska dräneras och alla dräneringar ska vara helt tillstängda före utsläppsprovning. Dräneringarna ska hållas stängda under utsläppsprovningen. Följande kylningsförhållanden ska användas:
a) En kylningstemperatur på minst 20 oC ska hållas vid inloppet till laddluftkylaren under hela provningen.
b) Vid nominellt varvtal och full belastning ska kylmedlets flöde anpassas så att lufttemperaturen hålls inom ±5 oC av det värde som tillverkaren har avsett, efter laddluftkylarens utlopp. Lufttemperaturen vid utloppet ska mätas vid det ställe som har angetts av tillverkaren. Börvärdet för kylmedlets flöde ska användas genom hela provningen.
c) Om motortillverkaren anger tryckfallsgränser över laddluftkylsystemet ska det säkerställas att tryckfallet över laddluftkylsystemet vid det motortillstånd som tillverkaren angivit ligger inom de gränser som tillverkaren angivit. Tryckfallet ska mätas på de ställen som anges av tillverkaren.
När MTS som fastställs i punkt 5.2.5.1 används i stället för det nominella varvtalet för provcykeln, får detta varvtal användas i stället för det nominella varvtalet vid fastställandet av laddluftens temperatur.
Målsättningen är att nå utsläppsresultat som är representativa för faktisk användning. Om det utifrån god teknisk sed kan antas att specifikationerna i detta avsnitt ger provningsresultat (t.ex. vid överkylning av inloppsluften) som inte är representativa för faktisk användning, kan mer specifika börvärden och kontroller av laddluftstryckfall, kylvätskans temperatur och flöde användas, för att skapa mer representativa resultat.
6.3 Motoreffekt
6.3.1 Bas för utsläppsmätning
Basen för specifik utsläppsmätning är okorrigerad nettoeffekt enligt definitionen i artikel 3.23 i förordning (EU) 2016/1628.
6.3.2 Kringutrustning som ska monteras
Under provningen ska den kringutrustning som krävs för motordriften vara installerad på provbänken, enligt kraven i tillägg 2.
När den erforderliga kringutrustningen inte kan monteras inför provningen ska den effekt som den absorberar bestämmas och subtraheras från den uppmätta motoreffekten.
6.3.3 Kringutrustning som ska avlägsnas
Viss kringutrustning som har koppling till driften av icke-väggående mobila maskiner och som kan monteras i motorn ska avlägsnas inför provningen.
Om det inte går att avlägsna kringutrustningen, får den effekt som den absorberar i obelastat tillstånd bestämmas och adderas med den uppmätta motoreffekten (se anmärkning g i tillägg 2). Om detta värde är större än 3 % av den maximala effekten vid provningsvarvtalet, kan det verifieras av den tekniska tjänsten. Den effekt som absorberas av kringutrustningen ska användas för att justera börvärdena och för att beräkna det arbete som motorn utför under provcykeln i enlighet med punkt 7.7.1.3 eller punkt 7.7.2.3.1.
6.3.4 Bestämning av kringutrustningens effekt
Den effekt som förbrukas av kringutrustningen/utrustningen behöver bara bestämmas om
a) kringutrustning/utrustning som krävs enligt tillägg 2 inte monterats på motorn
och/eller
b) kringutrustning/utrustning som inte krävs enligt tillägg 2 har monterats på motorn.
Kringutrustningens effektvärden och mät-/beräkningsmetoden för bestämning av kringutrustningens effekt ska inlämnas av motortillverkaren för de tillämpliga provcyklernas hela driftsområde och godkännas av godkännandemyndigheten.
6.3.5 Motorns cykelarbete
Beräkningen av referenscykelarbete och faktiskt cykelarbete (se punkt 7.8.3.4) ska baseras på motoreffekt i enlighet med punkt 6.3.1. I detta fall är P f och P r i ekvation 6-7 noll och P är lika med P m.
Om kringutrustning/utrustning har installerats i enlighet med punkterna 6.3.2 och/eller 6.3.3 ska den effekt som den absorberar användas för att korrigera varje momentant cykeleffektvärde P m,i enligt ekvation 6-8:
P i = P m,i – P f,i + P r,
(6-7)
P AUX = P r,i – P f,i
(6-8)
där
P m,i
är den uppmätta motoreffekten i kW,
P f,i
är den effekt som absorberas av den kringutrustning/utrustning som ska monteras vid provningen men som inte installerats i kW, och
P r,i
är den effekt som absorberas av den kringutrustning/utrustning som ska avlägsnas inför provningen men som installerats i kW.
6.4 Motorns inloppsluft
6.4.1 Inledning
Det inloppsluftssystem som är installerat i motorn, eller ett system som motsvarar ett normalt inloppsluftssystem, ska användas. Detta gäller även laddluftkylning och avgasåterföring.
6.4.2 Tryckbegränsning i inloppsluften
Motorns luftinloppssystem eller ett laboratorieprovningssystem ska användas, som har en tryckbegränsning i inloppsluften inom ± 300 Pa av det högsta värde som tillverkaren anger för en renluftsrenare vid nominellt varvtal och full belastning. Om detta inte är möjligt på grund av utformningen av det laboratorium som utför provningarna med lufttillförselsystem ska en tryckbegränsning som inte överstiger det värde som angetts av tillverkaren för smutsiga filter tillåtas under förutsättning att den först godkänns av den tekniska tjänsten. Det statiska differenstrycket för tryckbegränsningen ska mätas på det ställe, vid de börvärden för varvtal och vridmoment som anges av tillverkaren. Om tillverkaren inte anger ett mätställe, ska trycket mätas uppströms alla turboladdar- eller avgasåterföringsanslutningar mot inloppsluftsystemet.
När MTS som fastställs i punkt 5.2.5.1 används i stället för det nominella varvtalet för provcykeln, får detta varvtal användas i stället för det nominella varvtalet vid fastställandet av tryckbegränsningen i inloppsluften.
6.5 Motorns avgassystem
Det avgassystem som är installerat i motorn, eller ett system som motsvarar ett normalt avgassystem, ska användas. Avgassystemet ska uppfylla kraven för provtagning av avgasutsläpp i punkt 9.3. Motorns avgassystem eller ett laboratorieprovningssystem ska användas, med ett statiskt avgasmottryck som ligger inom 80–100 % av maximal tryckbegränsning för avgaser vid nominellt varvtal och full belastning. Tryckbegränsningen för avgaser kan ställas in med en ventil. Om den högsta tryckbegränsningen för avgaser är 5 kPa eller mindre, ska börvärdet inte överstiga det högsta värdet med mer än 1,0 kPa. När MTS som fastställs i punkt 5.2.5.1 används i stället för det nominella varvtalet för provcykeln, får detta varvtal användas i stället för det nominella varvtalet vid fastställandet av tryckbegränsningen för avgaser.
6.6 Motor med efterbehandlingssystem för avgaser
Om motorn är utrustad med ett efterbehandlingssystem för avgaser som inte är monterat direkt på motorn, ska avgasröret ha samma diameter som det avgasrör som används vid drift av fordonet, vid en punkt som finns minst fyra rördiametrar uppströms inloppet till expansionsdelen där anordningen för avgasefterbehandling sitter. Avståndet från avgasgrenrörets fläns eller turboladdarens utlopp till efterbehandlingsystemet för avgaser ska vara detsamma som i konfigurationen för en icke-väggående mobil maskin eller ligga inom tillverkarens avståndsspecifikationer. Där så anges av tillverkaren ska röret vara isolerat för att uppnå en inloppstemperatur för efterbehandling som ligger inom tillverkarens specifikationer. När andra installationskrav anges av tillverkaren ska dessa också följas avseende provningskonfigurationen. Avgasmottrycket eller tryckbegränsningen för avgaser ska ställas in enligt punkt 6.5. För anordningar för efterbehandling av avgaser med variabel tryckbegränsning för avgaser fastställs den maximala tryckbegränsning för avgaser som används i punkt 6.5 vid det förhållande för efterbehandling (inkörning/åldring och regenererings-/laddningsnivå) som anges av tillverkaren. Efterbehandlingsbehållaren får avlägsnas under övningsprovningar och motorinställningen och ersättas med en motsvarande behållare som har ett inaktivt katalysämne.
De utsläpp som mäts under provcykeln ska vara representativa för utsläpp under normal drift. För motorer som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som kräver förbrukning av en reagens, ska tillverkaren ange vilken reagens som ska användas för alla provningar.
För motorer av kategori NRE, NRG, IWP, IWA, RLR, NRS, NRSh, SMB, och ATS som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som regenereras regelbundet (med långa intervall), i enlighet med punkt 6.6.2, ska utsläppsvärdena justeras för att ta hänsyn till regenereringen. I detta fall beror de genomsnittliga utsläppen på hur ofta regenerering inträffar, dvs. på under hur stor andel av provningarna som regenerering inträffar. Efterbehandlingssystem med en regenereringsprocess som sker på ett hållbart sätt eller åtminstone en gång under den aktuella transienta provcykeln (NRTC eller LSI-NRTC) eller provcykeln med ramper (kontinuerlig regenerering) i enlighet med punkt 6.6.1 kräver inget särskilt provningsförfarande.
6.6.1 Kontinuerlig regenerering
För ett system för efterbehandling av avgaser som fungerar med en kontinuerlig regenereringsprocess ska utsläppen mätas på ett efterbehandlingssystem som har stabiliserats så att utsläppsegenskaperna är repeterbara. Regenereringsprocessen ska ske åtminstone en gång under NRTC-, LSI-NRTC- eller NRSC-provning med varmstart, och tillverkaren ska ange under vilka förhållanden regenereringen normalt inträffar (sotmängd, temperatur, avgasmottryck osv.). För att visa att regenereringsprocessen är kontinuerlig ska minst tre NRTC-, LSI-NRTC- eller NRSC-provningar med varmstart genomföras. Vid NRTC-provning med varmstart ska motorn värmas upp i enlighet med punkt 7.8.2.1. Motorn ska konditioneras enligt punkt 7.4.2.1 b och den första NRTC-provningen med varmstart utföras.
Efterföljande NRTC-provningar med varmstart ska inledas efter konditionering enligt punkt 7.4.2.1 b. Under provningarna ska avgastemperaturerna och avgastrycken registreras (temperaturen före och efter efterbehandlingssystemet för avgaser, avgasmottryck osv.). Efterbehandlingssystem för avgaser anses vara tillfredsställande om de förhållanden som tillverkaren har angett föreligger under provningen under tillräckligt lång tid och utsläppsvärdena inte avviker mer än ±25 % från medelvärdet eller 0,005 g/kWh, beroende på vilket värde som är störst.
6.6.2 Regelbunden regenerering
Den här bestämmelsen gäller endast för motorer som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som regenereras regelbundet, vanligen efter mindre än 100 timmars normal motordrift. För sådana motorer ska antingen tilläggsfaktorer eller multiplikativa faktorer fastställas för ökande justeringsfaktor och minskande justeringsfaktor enligt punkt 6.6.2.4 (”justeringsfaktor”).
Provning och utveckling av justeringsfaktorer krävs endast för den aktuella transienta NRTC- eller LSI-NRTC-provcykeln eller RMC-provcykeln. De faktorer som har utarbetats kan tillämpas på resultaten från andra aktuella provcykler, inbegripet NRSC-provningar med diskreta steg.
Om inga lämpliga justeringsfaktorer är tillgängliga från provningen med transienta provcykler (NRTC eller LSI-NRTC) eller RMC-provcykler ska justeringsfaktorerna fastställas med hjälp av en tillämplig NRSC-provning med diskreta steg. Faktorer som tagits fram med hjälp av en NRSC-provning med diskreta steg ska endast tillämpas på NRSC-provningar med diskreta steg.
Man ska inte behöva utföra provning och utveckla justeringsfaktorer för både RMC och NRSC med diskreta steg.
6.6.2.1 Krav avseende fastställande av justeringsfaktorer med användning av NRTC, LSI-NRTC eller RMC
Utsläppen ska mätas under minst tre varmstartskörningar för NRTC, LSI-NRTC eller RMC. En av provningarna ska innefatta regenerering i ett stabiliserat efterbehandlingssystem för avgaser, men inte de två andra provningarna. Regenereringsprocessen ska inträffa åtminstone en gång under NRTC-, LSI-NRTC- eller RMC-provningen med regenerering. Om regenereringen dröjer längre än en NRTC-, LSI-NRTC- eller RMC-provning, ska på varandra följande NRTC-, LSI-NRTC- eller RMC-provningar utföras, och utsläppen ska fortsätta att mätas utan att motorn stängs av, tills regenereringen har slutförts, och medelvärdet för provningarna ska beräknas. Om regenereringen slutförs under någon av provningarna, ska provningen fortsätta under hela provningslängden.
En lämplig justeringsfaktor ska bestämmas för hela den aktuella provcykeln enligt ekvationerna 6-10–6-13.
6.6.2.2 Krav för fastställande av justeringsfaktorer med hjälp av NRSC-provning med diskreta steg
Med utgångspunkt i ett stabiliserat efterbehandlingssystem för avgaser ska utsläppen mätas under åtminstone tre körningar i varje provsteg i den aktuella NRSC-provningen med diskreta steg, varvid villkoren för regenerering kan uppfyllas. En av provningarna ska innefatta regenerering, men inte de två andra provningarna. Mätningen av partikelmassa ska utföras med hjälp av metoden med flera filter som beskrivs i punkt 7.8.1.2 c. Om regenereringen har inletts men inte slutförts i slutet av provtagningsperioden för ett specifikt provningssteg ska provtagningsperioden förlängas tills regenereringen har slutförts. Om det finns flera körningar för samma steg ska ett genomsnittligt resultat beräknas. Processen ska upprepas för varje provningssteg.
En lämplig justeringfaktor ska bestämmas enligt ekvationerna 6-10–6-13 för de olika steg i den aktuella cykeln som regenerering inträffar.
6.6.2.3 Allmänt förfarande för utarbetande av justeringsfaktorer för regelbunden regenerering
Tillverkaren ska ange under vilka parameterförhållanden som regenereringsprocessen normalt inträffar (sotmängd, temperatur, avgasmottryck osv.). Tillverkaren ska även ange frekvensen för regenereringen i antal provningar under vilka regenerering inträffar. Hur bestämningen av denna frekvens ska gå till avgörs i samråd med typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen, på grundval av god teknisk sed.
För regenereringsprovning ska tillverkaren tillhandahålla ett efterbehandlingssystem för avgaser som har belastats. Under denna konditioneringsfas för motorn ska ingen regenerering förekomma. Alternativt kan tillverkaren utföra efterföljande provningar i den aktuella cykeln tills efterbehandlingssystemet för avgaser är belastat. Utsläppsmätning är inte ett krav i alla provningar.
De genomsnittliga utsläppen mellan regenereringsfaserna ska bestämmas av det aritmetiska medelvärdet av flera ungefär ekvidistanta provningar i den aktuella cykeln. Minst en tillämplig provning ska utföras så nära inpå en regenereringsprovning som möjligt och en tillämplig provning ska utföras direkt efter en regenereringsprovning.
Under regenereringsprovningen ska alla uppgifter som behövs för att påvisa regenereringen registreras (CO- eller NOx-utsläpp, temperatur före och efter efterbehandlingssystemet för avgaser, avgasmottryck osv.). Under regenereringsprocessen får tillämpliga utsläppsgränser överskridas. Provningsförfarandet visas översiktligt i figur 6.1.
Figur 6.1
Schema för regelbunden (med långa intervall) regenerering med n mätningar och n r mätningar under regenerering
Genomsnittliga
utsläpp under provtagning e1 … n
Utsläpp under regenerering er
Viktade utsläpp för provtagning och regenerering ew
Antal cykler
nr
n
e1, 2, 3, … n
Utsläpp [g/kWh]
Den genomsnittliga specifika utsläppsnivån i samband med provningskörningarna enligt punkterna 6.6.2.1 eller 6.6.2.2 [g/kWh eller #/kWh] ska viktas enligt ekvation 6-9 (se figur 6.1):
(6-9)
där
n
är antalet provningar där regenerering inte inträffar,
n r
är antalet provningar där regenerering inträffar (minst en provning),
är genomsnittligt specifikt utsläpp från en provning där regenerering inte inträffar [g/kWh eller #/kWh],
är genomsnittligt specifikt utsläpp från en provning där regenerering inträffar [g/kWh eller #/kWh].
Grundat på analys enligt god teknisk sed kan justeringsfaktorn för regenerering k r, som uttrycker det genomsnittliga utsläppet, beräknas enligt tillverkarens eget val antingen multiplikativt eller additivt för alla gasformiga föroreningar och, om det finns ett tillämpligt gränsvärde, för partikelmassa och partikelantal enligt ekvationerna 6-10–6-13:
Multiplikativt
(ökande justeringsfaktor)
(6-10)
(minskande justeringsfaktor)
(6-11)
Additivt
k ru,a = e w – e
(ökande justeringsfaktor)
(6-12)
k rd,a = e w – e r
(minskande justeringsfaktor)
(6-13)
6.6.2.4 Tillämpning av justeringsfaktorer
Ökande justeringsfaktorer multipliceras eller adderas med uppmätta utsläpp för alla provningar där regenerering inte inträffar. Minskande justeringsfaktorer multipliceras eller adderas med uppmätta utsläpp för alla provningar där regenerering inträffar. Förekomst av regenerering ska identifieras med en konkret metod som kan användas vid all provning. Om ingen regenerering identifieras ska den ökande justeringsfaktorn användas.
Med hänvisning till bilaga VII och tillägg 5 till bilaga VII om beräkning av bromsspecifika utsläpp gäller följande för justeringsfaktorn för regenerering:
a) När den fastställts för en hel viktad cykel ska den tillämpas på resultaten av tillämpliga viktade NRTC-, LSI-NRTC- och NRSC-provningar.
b) När den fastställts särskilt för de enskilda stegen i den aktuella NRSC-cykeln med diskreta steg, ska den användas för resultaten för de steg i den aktuella NRSC-cykeln med diskreta steg där regenerering inträffar före beräkningen av det viktade utsläppsresultatet för cykeln. I detta fall ska metoden med flera filter användas för mätning av partikelmassa.
c) Den får användas för andra medlemmar i samma motorfamilj.
d) Den får användas för andra motorfamiljer i samma familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem, såsom fastställs i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656 om godkännandemyndigheten på förhand godtar det, utifrån tillverkarens tekniska bevisning om att utsläppen är likartade.
Följande alternativ ska gälla:
a) En tillverkare kan välja att utesluta justeringsfaktorer för en eller flera av sina motorfamiljer (eller konfigurationer) eftersom effekten av regenereringen är liten eller eftersom det rent praktiskt inte kan identifieras när regenereringar inträffar. I sådana fall ska ingen justeringsfaktor användas, och tillverkaren bär ansvaret för överensstämmelse med utsläppsgränserna för samtliga provningar, oavsett om regenerering inträffar.
b) På begäran av tillverkaren får godkännandemyndigheten ta hänsyn till regenereringar på annat sätt än det som beskrivs i led a. Detta alternativ gäller dock bara för regenerering som inträffar extremt sällan och som inte rent praktiskt kan hanteras med hjälp av de justeringsfaktorer som beskrivs i led a.
6.7 Kylsystem
Ett motorkylsystem med tillräcklig kapacitet för att hålla motortemperaturen, inbegripet temperaturer för inloppsluft, olja, kylvätska, block och huvudenhet – vid normala drifttemperaturer, enligt tillverkarens uppgifter, ska användas. Provlaboratoriets kylanordningar och fläktar får användas.
6.8 Smörjolja
Smörjoljan ska specificeras av tillverkaren och vara representativ för smörjoljor som finns tillgängliga på marknaden. Uppgifter om den smörjolja som används vid provningen ska registreras och presenteras tillsammans med provningsresultaten.
6.9 Specifikation av referensbränsle
De referensbränslen som ska användas för provningen anges i bilaga IX.
Bränslets temperatur ska överensstämma med tillverkarens rekommendationer. Bränsletemperaturen ska mätas vid inloppet till bränsleinsprutningspumpen eller i enlighet med tillverkarens anvisningar, och stället för mätningen ska registreras.
6.10 Utsläpp från vevhuset
Detta avsnitt ska gälla motorer av kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLR, NRS, NRSh, SMB och ATS som följer de utsläppsgränser i Steg V som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628.
Utsläpp från vevhuset som sker direkt i den omgivande atmosfären ska adderas till avgasutsläppen (antingen fysiskt eller matematiskt) vid alla utsläppsprovningar.
Tillverkare som utnyttjar detta undantag ska montera motorerna så att alla utsläpp från vevhuset kan ledas till systemet för provtagning av utsläpp. I denna punkt ska inte utsläpp från vevhuset som leds in i avgaserna uppströms efterbehandlingssystemet för avgaser under all drift anses släppas ut direkt till den omgivande atmosfären.
Öppna utsläpp från vevhuset ska ledas in i avgassystemet för mätning av utsläppen enligt följande:
a) Rörmaterialet ska ha en jämn innersida, vara elektriskt ledande och inte reagera med utsläppen från vevhuset. Röret ska vara så kort som möjligt.
b) Antalet krökar i laboratoriets rör från vevhuset ska vara så få som möjligt och krökar som inte kan undvikas ska ha så stor radie som möjligt.
c) Laboratoriets rör från vevhuset ska uppfylla motortillverkarens specifikationer för vevhusmottryck.
d) Avgasröret från vevhuset ska anslutas till de outspädda avgaserna från ett eventuellt efterbehandlingssystem för avgaser nedströms eventuella installerade avgasbegränsningar och tillräckligt långt uppströms alla provtagningssonder för att säkerställa fullständig blandning med motorns avgaser före provtagning. Avgasröret från vevhuset ska sträcka sig in i avgassystemets fritt strömmande avgaser för att undvika gränsskiktseffekter och främja blandning. Utloppet från vevhusets avgasrör kan vara riktat i godtycklig riktning i förhållande till flödet av outspädda avgaser.
7. Provningsförfaranden
7.1 Inledning
I detta kapitel beskrivs den metod som används för att fastställa bromsspecifika utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer som provas. Den motor som provas ska ha samma konfiguration som motorfamiljens huvudmotor, såsom anges i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
I en utsläppsprovning i laboratorium mäts utsläpp och andra parametrar i de provcykler som anges i bilaga XVII. Följande aspekter behandlas:
a) Laboratoriekonfigurationer för mätning av utsläpp (punkt 7.2)
b) Verifieringsförfaranden före och efter provning (punkt 7.3)
c) Provcykler (punkt 7.4)
d) Generell provningssekvens (punkt 7.5)
e) Motorinställning (punkt 7.6)
f) Generering av provcykel (punkt 7.7)
g) Specifikt förfarande för utförande av provcykel (punkt 7.8).
7.2 Princip för utsläppsmätning
För mätning av bromsspecifika utsläpp ska motorn arbeta enligt de provcykler som definieras i punkt 7.4, beroende på vad som är tillämpligt. För mätning av bromsspecifika utsläpp ska massan för föroreningar i avgasutsläppen (dvs. HC, CO, NOx och partiklar) samt antalet partiklar i avgasutsläppen (dvs. PN), massan för CO2 i avgaserna och motsvarande motorarbete bestämmas.
7.2.1 Massa för beståndsdel
Den totala massan för varje beståndsdel ska bestämmas under den tillämpliga provcykeln med hjälp av följande metoder:
7.2.1.1 Kontinuerlig provtagning
Vid kontinuerlig provtagning mäts beståndsdelens koncentration kontinuerligt i outspädda eller utspädda avgaser. Denna koncentration multipliceras med det kontinuerliga (outspädda eller utspädda) avgasflödet vid provtagningspunkten för att bestämma beståndsdelens flödeshastighet. Beståndsdelens utsläpp summeras kontinuerligt under provningsintervallet. Denna summa är den totala massan för den avgivna beståndsdelen.
7.2.1.2 Partiprovtagning
Vid partiprovtagning tas ett prov av outspädda eller utspädda avgaser kontinuerligt och lagras för senare mätning. Det uttagna provet ska vara proportionellt mot flödet av outspädda eller utspädda avgaser. Exempel på partiprovtagning är uppsamling av utspädda gasformiga utsläpp i en säck och uppsamling av partiklar på ett filter. I princip utförs utsläppsberäkningen enligt följande: Partiets provkoncentrationer multipliceras med den totala avgasmassan eller massflödet (outspätt eller utspätt) varifrån de togs ut under provcykeln. Produkten är den totala massan eller massflödet för den avgivna beståndsdelen. För att beräkna koncentrationen av partiklar ska de partiklar som avsatts på ett filter från proportionellt uttagna avgaser divideras med mängden filtrerade avgaser.
7.2.1.3 Kombinerad provtagning
Valfria kombinationer av kontinuerlig provtagning och partiprovtagning är tillåtet (t.ex. partiklar med partiprovtagning och gasformiga utsläpp med kontinuerlig provtagning).
I figur 6.2 nedan illustreras de två aspekterna av provningsförfaranden för utsläppsmätning, dels utrustning med provtagningsledningar i outspädda och utspädda avgaser, dels åtgärder som krävs för att beräkna föroreningsutsläppen i provcykler med stationära och transienta förhållanden.
Figur 6.2
Provningsförfaranden för utsläppsmätning
Anmärkning om figur 6.2 partikelprovtagning i delflöde
Anmärkning om figur 6.2: Termen partikelprovtagning i delflöde inbegriper delflödesutspädning för uttag av endast outspädda avgaser med konstant eller varierande utspädningsförhållande.
Ett
partikelfilter per provning
Partikelantal per
steg
Partieklfilter per steg
Multiplicering av utläpp för varje
steg med viktningsfaktorer
Transient cykel, RMC med stationära förhållanden och cykel med stationära förhållanden och diskreta steg
Transient provcykel och RMC med stationära förhållanden
Transient provcykel och RMC med stationära förhållanden
Konstant
utspädningsförhållande
Genomsnittligt
flöde
Gaskoncentration
för genomsnittlig
gasanalys
Kontinuerlig
gasanalys
+ kontinuerlig
flödesmätning
Integrering av
momentana
utsläpp
Beräkning av
utsläpp för varje
steg
Beräkning av utsläpp
för hela provningen
Partiklar på
filter dividerat
med mängd
filtrerat
utsläpp
Kontinuerlig
gasanalys
Gasformig
a utsläpp
Varierande utspädning
sförhållande
Beräkning av
genomsnittlig gas- eller partieklantalkoncentrati
on
Partikelantal per provning
Multiplicering av genomsnittlig
koncentration (från kontinuerlig
provtagning eller partiprovtagning) med genomsnittligt flöde
Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg
Sekundär
utspädning
(valfritt)
Säck
Partiprovtagning
Multiplicering av
utläpp för varje steg med
viktningsfaktorer
För varje steg:
För hela
provningen:
Cykel med stationära
förhållanden och
diskreta steg
Full flow dilution gaseous, PM or PN sampling
Partial flow PM or PN sampling
Raw gaseous sampling
Partikelfilter
Varierande utspädningsförhållande
Beräkning av
genomsnittlig
utsläppshastighet
Beräkning av of
momentan
utsläppshastighet
Exhaust
7.2.2 Bestämning av arbete
Arbetet ska bestämmas under provcykeln genom synkron multiplikation av varvtal och bromsvridmoment, för att beräkna momentanvärden för motorbromseffekten. För bestämning av det totala arbetet ska motorbromseffekten integreras under provcykeln.
7.3 Verifiering och kalibrering
7.3.1 Förfaranden före provning
7.3.1.1 Förkonditionering
För att stabila förhållanden ska uppnås ska provtagningssystemet och motorn förkonditioneras innan provningssekvensen startas, enligt beskrivningarna i denna punkt.
Syftet med förkonditionering av motorn är att uppnå representativa utsläpp och utsläppskontroller under arbetscykeln och minska avvikelser så att stabila förhållanden för efterföljande utsläppsprovning erhålls.
Utsläppen kan mätas under förkonditioneringscykler, så länge ett på förhand fastställt antal förkonditioneringscykler utförs och mätsystemet har inletts enligt kraven i punkt 7.3.1.4. Mängden förkonditionering ska anges av motortillverkaren innan förkonditioneringen inleds. Förkonditionering ska utföras enligt följande (observera att de specifika cyklerna för förkonditionering är desamma som de som tillämpas vid utsläppsprovning).
7.3.1.1.1 Förkonditionering för kallstartskörning av NRTC
Motorn ska förkonditioneras genom körning av minst en NRTC-cykel med varmstart. Omedelbart efter det att varje förkonditioneringscykel har genomförts ska motorn stängas av och en värmeavdunstningsperiod fullföljas när motorn är avstängd. Omedelbart efter det att den sista förkonditioneringscykeln har genomförts ska motorn stängas av och den motoravsvalning som beskrivs i punkt 7.3.1.2 inledas.
7.3.1.1.2 Förkonditionering för varmstartskörning av NRTC eller för LSI-NRTC
I denna punkt beskrivs den förkonditionering som ska tillämpas när provtagning av utsläpp ska utföras från en NRTC-cykel med varmstart utan körning av en NRTC-cykel med kallstart (NRTC med kallstart), eller från LSI-NRTC. Motorn ska förkonditioneras genom att minst en NRTC-cykel med varmstart eller en LSI-NRTC-cykel körs, beroende på vad som är tillämpligt. Omedelbart efter det att en förkonditioneringscykel har genomförts ska motorn stängas av och därefter ska nästa cykel inledas så snart det är praktiskt möjligt. Det rekommenderas att följande förkonditioneringscykel ska påbörjas inom 60 s efter det att den sista förkonditioneringscykeln avslutats. I förekommande fall ska, efter den sista förkonditioneringscykeln, lämplig varmkonditioneringsperiod (NRTC-cykel med varmstart) eller avkylningsperiod (LSI-NRTC) användas innan motorn startas för utsläppsprovningen. Om ingen varmkonditionerings- eller avkylningsperiod gäller rekommenderas det att utsläppsprovningen ska startas inom 60 s efter det att den sista förkonditioneringscykeln avslutats.
7.3.1.1.3 Förkonditionering för NRSC-cykel med diskreta steg
För andra motorkategorier än NRS och NRSh ska motorn värmas upp och köras tills motortemperaturer (kylvatten och smörjolja) har stabiliserats vid 50 % varvtal och 50 % vridmoment för en NRSC-provcykel med diskreta steg av annan kategori än D2, E2 eller G, eller nominella varvtal och 50 % vridmoment för en NRSC-provcykel med diskreta steg av kategori D2, E2 eller G. Varvtalet på 50 % ska beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1 när det gäller en motor där det maximala provningsvarvtalet används för generering av provningsvarvtal, och beräknat i enlighet med punkt 7.7.1.3, i alla andra fall. Vridmomentet på 50 % definieras som 50 % av det maximalt tillgängliga vridmomentet vid detta varvtal. Utsläppsprovningen ska inledas utan att motorn stängs av.
För motorkategorierna NRS och NRSh ska motorn värmas upp enligt tillverkarens rekommenderade anvisningar och god teknisk sed. Innan utsläppsprovtagningen börjar ska motorn köras under steg 1 för tillämplig provcykel tills motorns temperatur har stabiliserats. Utsläppsprovningen ska inledas utan att motorn stängs av.
7.3.1.1.4 Förkonditionering för RMC
Motortillverkaren ska välja en prekonditioneringssekvenser, antingen led a eller b. Motorn ska förkonditioneras enligt den valda sekvensen.
a) Motorn ska förkonditioneras genom körning minst den andra halvan av RMC grundat på antalet provningssteg. Motorn ska inte stängas av mellan cyklerna. Omedelbart efter det att en förkonditioneringscykel genomförts ska nästa cykel (inbegripet utsläppsprovningen) inledas så snart det är praktiskt möjligt. När det är möjligt rekommenderas att nästa cykel påbörjas inom 60 s efter det att den sista förkonditioneringscykeln genomförts.
b) Motorn ska värmas upp och köras tills motortemperaturerna (kylvatten och smörjolja) har stabiliserats vid 50 % varvtal och 50 % vridmoment för andra RMC-provcykler än dem av kategori D2, E2, eller G, eller nominella varvtal och 50 % vridmoment för RMC-provcykler av kategori D2, E2 och G. Varvtalet på 50 % ska beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1 när det gäller en motor där det maximala provningsvarvtalet används för generering av provningsvarvtalen och beräknas i enlighet med punkt 7.7.1.3 i alla andra fall. 50 % vridmoment definieras som 50 % av det maximalt tillgängliga vridmomentet vid detta varvtal.
7.3.1.1.5 Avsvalning av motorn (NRTC)
Naturlig eller forcerad avsvalning kan användas. För forcerad avsvalning ska god teknisk sed användas vid utformning av system som transporterar kylluft över motorn, driver kylolja genom motorns smörjsystem, avlägsnar värme från kylmedlet genom motorns kylsystem och avlägsnar värme från eventuella efterbehandlingssystem. Vid forcerad avsvalning får kylluft inte tillföras förrän efterbehandlingssystemet för avgaser har svalnat till en temperatur under den där katalysatorn aktiveras. Alla avsvalningsförfaranden som leder till icke-representativa utsläpp är förbjudna.
7.3.1.2 Verifiering av kolväteförorening
Om man misstänker att det kan finnas kolväteföroreningar i systemet för avgasmätning, kan förekomsten kontrolleras med nollställningsgas, varefter systemet kan korrigeras. Om mängden kolväteföroreningar i mätsystemet och bakgrundssystemet måste kontrolleras, ska det utföras inom 8 timmar före start av provcykeln. Värdena ska registreras för senare korrigering. Före denna kontroll måste läckagekontrollen utföras, och FID-analysatorn måste kalibreras.
7.3.1.3 Preparering av mätutrustningen för provtagning
Följande steg ska vidtas innan utsläppsprovtagningen börjar:
a) Kontroll av läckage ska utföras inom de 8 timmar som föregår provtagningen av utsläpp enligt punkt 8.1.8.7.
b) Vid partiprovtagning ska rena lagringsmedier anslutas, t.ex. tömda säckar eller tareringsvägda filter.
c) Alla mätinstrument ska startas enligt tillverkarens anvisningar och god teknisk sed.
d) Utspädningssystem, provtagningspumpar, kylfläktar och datainsamlingssystem ska startas.
e) Provtagningsflödet ska justeras till önskade nivåer, med bypassflöde, om så önskas.
f) Värmeväxlare i provtagningssystemet ska vara förvärmda eller förkylda till respektive drifttemperaturområde för en provning.
g) Uppvärmda eller kylda komponenter, som provtagningsledningar, filter, kylare och pumpar, ska tillåtas stabiliseras vid sina drifttemperaturer.
h) Flöde från avgasutspädningssystem ska kopplas på minst 10 min före en provningssekvens.
i) Kalibrering av gasanalysatorer och nollställning av kontinuerliga analysatorer ska utföras enligt förfarandet i nästa punkt, 7.3.1.4.
j) Alla elektroniska integrerande anordningar ska vara nollställda eller nollställas på nytt innan något provningsintervall startas.
7.3.1.4 Kalibrering av gasanalysatorer
Lämpliga mätområden för gasanalysatorerna ska väljas. Utsläppsanalysatorer med automatisk eller manuell mätområdesomkoppling är tillåtna. Under provning med transienta provcykler (NRTC eller LSI-NRTC) eller provning med ramper (RMC), och vid provtagning av gasformiga utsläpp i slutet av varje steg i NRSC-provning med diskreta steg, får inte analysatorernas mätområden ändras. Inte heller får analysatorns analoga driftförstärkare ändras under provcykeln.
Alla kontinuerliga analysatorer ska nollställas och spännas med hjälp av internationellt spårbara gaser som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1. Flamjonisationsdetektorer ska tillföras en spänngas som baseras på kolantalet ett (C1).
7.3.1.5 Förkonditionering av partikelfilter och tareringsvägning
Förfarandena för tareringsvägning och förkonditionering av partikelfilter ska följas enligt punkt 8.2.3.
7.3.2 Förfaranden efter provning
Följande steg ska utföras när provtagningen av utsläpp har slutförts:
7.3.2.1 Kontroll av proportionell provtagning
För alla proportionella partiprov, som säckprov eller partikelprov, ska det kontrolleras att proportionell provtagning har skett enligt punkt 8.2.1. Den effektiva partikelvägningsfaktorn ska beräknas för metoden med ett enda filter och provcykeln med stationära förhållanden i diskreta steg. Alla prov som inte uppfyller kraven enligt punkt 8.2.1 ska ogiltigförklaras.
7.3.2.2 Konditionering och vägning av partiklar efter provning
Använda partikelfilter ska placeras i en täckt eller förseglad behållare eller så ska filterhållarna stängas för att skydda provfiltren mot kontaminering från omgivningen. Därefter ska filtren returneras till konditioneringskammaren eller konditioneringsrummet. Slutligen ska partikelprovfiltren konditioneras och vägas enligt instruktionerna i punkt 8.2.4 (förfarandena för efterkonditionering och totalvägning av partikelfilter).
7.3.2.3 Analys av gasformiga partiprover
Följande ska utföras så snart som det är praktiskt möjligt:
a) Alla partigasanalysatorer ska nollställas och spännas senast 30 min efter slutförd provcykel eller, om det är praktiskt möjligt, under konditioneringsperioden. Därmed säkerställs att gasanalysatorerna är stabila.
b) Alla konventionella gaspartiprover ska analyseras senast 30 min efter slutförd NRTC-cykel med varmstart eller under konditioneringsperioden.
c) Bakgrundsproverna ska analyseras senast 60 min efter slutförd NRTC-cykel med varmstart.
7.3.2.4 Avdriftsverifiering
Efter kvantifiering av avgaserna ska avdriften verifieras på följande sätt:
a) För partianalysatorer och kontinuerliga gasanalysatorer ska analysatormedelvärdet registreras när analysatorn har stabiliserats med en nollställningsgas. Stabiliseringen kan inbegripa tid för att tömma analysatorn på provgas och eventuell extra tid för att få analysatorsvaret.
b) Analysatormedelvärdet ska registreras när analysatorn har stabiliserats med en spänngas. Stabiliseringen kan inbegripa tid för att tömma analysatorn på provgas och eventuell extra tid för att få analysatorsvaret.
c) Erhållna uppgifter ska användas för att validera och korrigera avdrift, enligt punkt 8.2.2.
7.4 Provcykler
EU-typgodkännandeprovningen ska utföras med hjälp av en lämplig stationär cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRSC) och, i tillämpliga fall, transient cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRTC eller LSI-NRTC), såsom anges i artikel 23 och bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628. De tekniska specifikationerna för och egenskaperna hos NRSC-, NRTC- och LSI-NRTC fastställs i bilaga XVII och metoden för att bestämma inställningar för motorns belastning och varvtal för dessa provcykler anges i avsnitt 5.2.
7.4.1 Provcykler med stationära förhållanden
Stationära provcykler för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRSC) beskrivs i tilläggen 1 och 2 i bilaga XVII som ett antal NRSC med diskreta steg (driftpunkter), där varje driftpunkt har ett visst varvtalsvärde och ett visst vridmomentvärde. En NRSC-cykel ska utföras med en uppvärmd motor som körs, enligt tillverkarens specifikationer. Tillverkaren får välja mellan att låta en NRSC-cykel utföras enligt metoden med diskreta steg eller med ramper, såsom anges i punkt 7.4.1.1 och 7.4.1.2. Det ska inte krävas att man genomför en utsläppsprovning enligt både punkt 7.4.1.1 och punkt 7.4.1.2.
7.4.1.1 NRSC med diskreta steg
NRSC-cykler med diskreta steg är varmkörningscykler där utsläppen börjar mätas när motorn har startats och varmkörts, enligt beskrivningen i punkt 7.8.1.2. Varje cykel består av ett antal varvtals- och belastningssteg (med en viktningsfaktor för varje steg) som tillsammans motsvarar det typiska driftområdet för den angivna motorkategorin.
7.4.1.2 NRSC med ramper
RMC-cykler är varmkörningscykler där utsläppen börjar mätas när motorn har startats och varmkörts, enligt beskrivningen i punkt 7.8.2.1. Under RMC-cykeln ska motorn kontrolleras kontinuerligt av provningsbäddens kontrollenhet. Gas- och partikelformiga utsläpp ska mätas och prover av dem ska samlas in kontinuerligt under RMC-cykeln, på samma sätt som i transienta provcykler (NRTC eller LSI-NRTC).
En RMC-provning är avsedd att tillhandahålla en metod för att utföra en provning med stationära förhållanden på ett pseudo-transient sätt. Varje RMC-provning består av provningar med en rad stationära förhållanden och steg med linjär övergång mellan dem. Det relativa totala tiden i varje steg och den tidigare övergången motsvarar viktningen för en NRSC-cykel med diskreta steg. Ändringen av motorvarvtalet och belastningen mellan två på varandra följande steg måste kontrolleras linjärt inom tiden 20 ±1 s. Ändringstiden räknas som ingående i det nya steget (inklusive det första steget). I vissa fall körs inte stegen i samma ordning som NRSC-cykler med diskreta steg eller delas upp för att förhindra extrema temperaturförändringar.
7.4.2 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC)
NRTC-cykeln (transient cykel för maskiner av kategori NRE ej avsedda för vägtransport) och LSI-NRTC-cykeln (transient cykel med gnisttändning för maskiner av kategori NRS ej avsedda för vägtransport) beskrivs var och en i tillägg 3 till bilaga XVII som en transient uppdelad sekvens av normaliserade varvtal och vridmoment. Innan provningen utförs i en provningscell, ska de normaliserade värdena konverteras till motsvarande referensvärden för den motor som provas. Konverteringen baseras på specifika varvtals- och vridmomentvärden enligt motorns vridmomentkurva. Konverteringen kallas ”denormalisering”, och den resulterande provcykeln är NRTC-referenscykeln eller LSI-NRTC-referenscykeln för den motor som ska provas (se punkt 7.7.2).
7.4.2.1 Provningssekvens för NRTC
En grafisk framställning av den normaliserade dynamometertabellen för NRTC-provning finns i figur 6.3.
Figur 6.3
Normaliserad dynamometertabell för NRTC-provcykel
tid [ s ]
DYNAMOMETERTABELL FÖR NRTC-PROVCYKEL
Varvtal [%]
Vridmoment [%]
NRTC-cykeln ska utföras två gånger efter slutförd förkonditionering (se punkt 7.3.1.1.1) i enlighet med följande förfarande:
a) Som kallstart när motorn och efterbehandlingssystemen har svalnat till rumstemperatur genom naturlig motoravsvalning, eller som kallstart efter forcerad avsvalning och då motor-, kylvätske- och oljetemperaturerna samt efterbehandlingssystemens och alla motorkontrollenheters temperaturer har stabiliserats till mellan 293 K och 303 K (20 oC och 30 oC). Mätningen av kallstartsutsläpp ska påbörjas när den kalla motorn startas.
b) Varmkonditioneringsperioden ska inledas omedelbart efter det att kallstartsfasen har slutförts. Motorn ska stängas av och konditioneras inför varmstarten i 20 ± 1 min.
e) Varmstarten ska utföras direkt efter konditioneringsperioden, genom igångdragning av motorn. Gasanalysatorerna ska slås på minst 10 s före konditioneringsperiodens slut, så att signaltoppar undviks. Mätningen av utsläpp ska startas parallellt med varmstartsfasen, inbegripet igångdragning av motorn.
Bromsspecifika utsläpp uttryckt i g/kWh ska bestämmas med de förfaranden som beskrivs i detta avsnitt, både för NRTC med kallstart och NRTC med varmstart. Sammansatta viktade utsläppsresultat ska beräknas genom viktning av kallstartsresultaten med 10 % och varmstartsresultaten med 90 %, enligt beskrivningen i bilaga VII.
7.4.2.2 Provningssekvens för LSI-NRTC
LSI-NRTC ska utföras en gång som en varmstartsprovning efter avslutad förkonditionering (se punkt 7.3.1.1.2) i enlighet med följande förfarande:
a) Motorn ska startas och köras under de första 180 s av arbetscykeln och därefter köras på tomgång utan belastning i 30 s. Utsläppen ska inte mätas under denna uppvärmningssekvens.
b) I slutet av 30-sekunders tomgången ska mätning av utsläpp startas och motorn köras under hela motorns arbetscykel från början (tidpunkt 0 s).
Bromsspecifika utsläpp uttryckt i g/kWh ska bestämmas med hjälp av de förfaranden som beskrivs i bilaga VII.
Om motorn redan kördes före provningen, ska god teknisk sed användas för att låta motorn svalna tillräckligt så att de uppmätta utsläppen på ett korrekt sätt motsvarar utsläppen från en motor som startas vid rumstemperatur. Om till exempel en motor som startas vid rumstemperatur värms upp i tillräckligt hög grad på 3 min för att påbörja sluten drift och uppnå full katalysatoraktivitet, behövs minimal motorkylning innan nästa provning inleds.
Med den tekniska tjänstens samtycke får förfarandet för motoruppvärmning innefatta upp till 15 min körning under arbetscykeln.
7.5 Generell provningssekvens
För mätning av motorutsläppen ska följande steg utföras:
a) Provningsvarvtal och provningsbelastning för motorn ska definieras för den motor som ska provas. Det sker genom mätning av maximalt vridmoment (för motorer med konstant varvtal) eller med vridmomentkurva (för motorer med variabelt varvtal) som funktion av motorvarvtalet.
b) Normaliserade provcykler ska denormaliseras med det vridmoment (för motorer med konstant varvtal) eller de varvtal och vridmoment (för motorer med variabelt varvtal) som finns i punkt 7.5 a.
c) Motorn, utrustningen och mätinstrumenten ska förberedas i förväg för följande utsläppsprovningar eller utsläppsprovningsserier (med kallstart och varmstart).
d) Det ska verifieras att viss utrustning och vissa analysatorer fungerar korrekt med hjälp av förfaranden före provning. Alla analysatorer ska kalibreras. Alla uppgifter som samlats in i förfaranden före provning ska registreras.
e) Motorn ska startas (NRTC-cykel) eller köras (cykler med stationära förhållanden och LSI-NRTC-cykler) i början av provcykeln, och provtagningssystemen ska startas samtidigt.
f) Utsläpp och andra obligatoriska parametrar ska mätas eller registreras under provtagningstiden (genom hela provcykeln för NRTC-cykler, LSI-NRTC-cykler och RMC-cykler).
g) Det ska verifieras att viss utrustning och vissa analysatorer fungerar korrekt med hjälp av förfaranden efter provning.
h) Partikelfilter ska förkonditioneras, vägas (tom vikt), fyllas, omkonditioneras, vägas på nytt (fylld vikt), och proven ska utvärderas enligt förfarandena för hantering före (punkt 7.3.1.5) och efter (punkt 7.3.2.2) provning.
i) Utsläppsprovningsresultaten ska utvärderas.
Figur 6.4 ger en översikt över nödvändiga förfaranden för utförande av NRMM-provningcykler med mätning av motorns avgasutsläpp.
Figur 6.4
Provningssekvens
Bestäm provcykel med stationära förhållanden
Generera motorinställning (kurva för maximalt vridmoment eller arbetskurva för konstant varvtal) om transient cykel inte tillämpas
Cykler med stationära förhållanden (med diskreta steg & RMC)
Generera transient referensprovcykel
Utför en eller fler provcykler om nödvändigt för
att kontrollera motor/prov
Naturlig eller forcerad avsvalning
Färdigställ alla system för provtagning (inkl. kalibrering av analysator) & datainsamling
Förkonditionera & värm upp motorn
Utsläppsprovning
Provningsfas för kallstartsutsläpp
Varmkonditionering
Provningsfas för varmstartsutsläpp
1) Datainsamling 2) Förfaranden efter provning 3) Utvärderingar
Utsläppsberäkningar
7.5.1 Start och omstart av motorn
7.5.1.1 Start av motorn
Motorn ska startas
a) enligt anvisningarna i slutanvändarhandboken, med hjälp av en startmotor eller ett luftstartssystem samt antingen ett korrekt laddat batteri, en lämplig strömkälla eller en tryckluftskälla, eller
b) genom användning av dynamometern för igångdragning av motorn, tills den startar. Motorn ska startas med inom ±25 % av normalt igångdragningsvarvtal eller genom att dynamometervarvtalet ökas linjärt från 0 till 100 min–1 under lågt tomgångsvarvtal, men endast tills motorn har startat.
Igångdragning ska stängas av inom 1 s efter det att motorn har startats. Om motorn inte startar efter 15 s igångdragning, ska igångdragningen stoppas och skälet till att starten misslyckats ska bestämmas, om det inte anges i slutanvändarhandboken eller servicehandboken att längre igångdragningstid är normalt.
7.5.1.2 Motorstopp
a) Om motorstopp inträffar vid någon tidpunkt under NRTC-provningen med kallstart ska provningen ogiltigförklaras.
b) Om motorstopp inträffar under NRTC-cykeln med varmstart ska provningen ogiltigförklaras. Motorn ska varmkonditioneras enligt punkt 7.4.2.1 b och varmstartsprovningen ska upprepas. I detta fall behöver kallstartsprovningen inte upprepas.
c) Om motorstopp inträffar under LSI-NRTC-cykeln ska provningen ogiltigförklaras.
d) Om motorstopp inträffar vid någon tidpunkt under NRTC-cykeln (med diskreta steg eller ramper), ska provningen ogiltigförklaras och göras om med början från uppvärmningsförfarandet. Vid partikelmätning med flera filter (ett provfilter för varje steg) ska provningen fortsätta genom stabilisering av motorn i det föregående steget för temperaturkonditionering och därefter påbörjas mätningen i det steg där motorstoppet inträffade.
7.5.1.3 Motordrift
Operatören kan vara en person (dvs. manuell drift) eller en regulator (dvs. automatisk drift) som mekaniskt eller elektroniskt signalerar en inmatning som kräver en utmatning från motorn. Inmatningen kan ske från en gaspedal eller ett gashandtag eller motsvarande signal, en bränslespak eller bränslesignal, en hastighetsspak eller hastighetssignal, eller en regulators börvärde eller signal.
7.6 Motorinställning
Innan inställningen av motorn påbörjas ska motorn värmas upp och mot slutet av uppvärmningen drivas i åtminstone 10 min vid maximal effekt eller enligt tillverkarens rekommendationer och god teknisk sed, så att motorkylmedlets och smörjoljans temperaturer stabiliseras. När motorn har stabiliserats utförs motorinställningen.
Om tillverkaren har för avsikt att använda den vridmomentsignal som sänds via den elektroniska styrenheten, för motorer som är utrustade på detta sätt, medan driftsövervakning utförs enligt delegerade förordning (EU) 2017/655, ska den kontroll som anges i tillägg 3 dessutom genomföras under motorinställningen.
Med undantag av motorer med konstant varvtal ska motorinställningen utföras med helt öppet bränslereglage eller regulator med diskreta, ökande varvtal. Lägsta och högsta inställning för vridmomentet definieras enligt följande:
Lägsta varvtal
=
varmtomgångsvarvtal
Högsta varvtal
=
n hi × 1,02 eller det varvtal där maximalt vridmoment faller till noll, beroende på vilket värde som är minst.
där
n hi
är det höga varvtal som fastställs i artikel 2.12.
Om det högsta varvtalet inte är säkert eller representativt (t.ex. för oreglerade motorer), ska man göra en uppskattning enligt god teknisk sed av ett maximalt varvtal som är säkert eller representativt.
7.6.1 Motorinställning för de motorer med variabelt varvtal som genomgår en NRSC-cykel
Vid motorinställning för en NRTC-cykel med variabelt varvtal (endast motorer som inte måste genomgå NRTC-cykeln eller LSI-NRTC-cykeln) ska god teknisk sed användas för att välja ett tillräckligt stort antal jämt fördelade börvärden. Vid varje börvärde ska varvtalet stabiliseras och vridmomentet tillåtas stabiliseras under minst 15 s. Genomsnittligt varvtal och vridmoment ska registreras vid varje börvärde. Det rekommenderas att genomsnittligt varvtal och vridmoment ska beräknas med hjälp av de registrerade uppgifterna från de senaste 4–6 s. Vid behov ska linjär interpolering användas för att bestämma NRSC-provningens varvtal och vridmoment. För motorer som ska genomgå ytterligare NRTC-cykler eller LSI-NRTC-cykler, ska NRTC-cykelns motorinställning användas vid bestämning av varvtal och vridmoment för provning med stationära förhållanden.
Tillverkaren får välja att alternativt låta motorinställningen utföras enligt förfarandet i punkt 7.6.2.
7.6.2 Bestämning av vridmomentkurva för NRTC-cykeln och LSI-NRTC-cykeln
Motorninställning ska utföras enligt följande förfarande:
a) Motorn avlastas och körs på tomgång.
i) För motorer med regulator för låga varvtal ska lägsta operatörskrav väljas, och dynamometern eller någon annan belastningsenhet ska användas för att ställa vridmomentet till noll vid motorns primära utgående axel, och motorn ska tillåtas reglera varvtalet. Detta varmtomgångsvarvtal ska mätas.
ii) För motorer utan regulator för låga varvtal ska dynamometern ställas för att ge vridmomentet noll vid motorns primära utgående axel, och operatörskravet ska vara sådant att det reglerar varvtalet till det av tillverkaren angivna lägsta möjliga motorvarvtalet vid minimibelastning (det s.k. tillverkardeklarerade varmtomgångsvarvtalet).
iii) Det tillverkardeklarerade tomgångsvridmomentet får användas för alla motorer med variabelt varvtal (med eller utan regulator för låga varvtal), om ett tomgångsvarvtal frånskilt noll är representativt för normal drift.
b) Största operatörskrav ska väljas och motorns varvtal ska regleras till mellan varmtomgång och 95 % av varmtomgångsvarvtalet. För motorer med referensarbetscykler, där det lägsta varvtalet är högre än varmtomgångsvarvtalet, kan motorinställningen startas vid ett varvtal mellan lägsta referensvarvtal och 95 % av lägsta referensvarvtal.
c) Motorns varvtal ska ökas med i genomsnitt 8 ±1 min–1/s eller så ska motorn ställas in med hjälp av en konstant varvtalsökning, så att det tar 4–6 min att gå från lägsta till högsta varvtal vid motorinställningen. Varvtalsområdet för motorinställningen ska börja mellan varmtomgång och 95 % av varmtomgång och sluta vid det högsta varvtalet över maximal effekt vid vilket mindre än 70 % av maximal effekt avges. Om det högsta varvtalet inte är säkert eller representativt (t.ex. för oreglerade motorer), ska man göra en uppskattning enligt god teknisk sed för att ställa in ett maximalt varvtal som är säkert eller representativt. Varvtals- och vridmomentvärdena ska registreras med en frekvens av minst 1 Hz.
d) Om en tillverkare anser att ovanstående inställningsförfaranden inte är säkra eller representativa för en viss motor, får alternativa förfaranden användas. Dessa alternativa metoder ska uppfylla syftet med de beskrivna förfarandena för bestämning av tillgängligt maximalt vridmoment vid alla varvtal som uppnås under provcyklerna. Om avsteg görs från de inställningsförfaranden som beskrivs i detta avsnitt av säkerhetsskäl eller av det skäl att förfarandena inte är representativa, ska avstegen godkännas av godkännandemyndigheten med en motivering till varför de får göras. Under inga omständigheter får dock vridmomentkurvan köras med fallande motorvarvtal för reglerade motorer eller motorer med turboladdare.
e) Motorn behöver inte ställas in före varje provcykel. Motorninställningen ska utföras på nytt om
i) det har gått orimligt lång tid sedan den senaste inställningen, grundat på god teknisk sed, eller
ii) det har gjorts fysiska förändringar eller nya inställningar på motorn vilka kan tänkas påverka motorns prestanda eller
iii) om atmosfärtrycket nära motorns luftinlopp inte ligger inom ±5 kPa av det värde som registrerades vid den senaste motorinställningen.
7.6.3 Motorinställning för NRSC-cykel med konstant varvtal:
Motorn får köras med en regulator för konstant varvtal eller så kan förekomst av en sådan regulator simuleras genom att man reglerar motorvarvtalet via ett operatörsstyrt system. En isokron regulator eller en varvtalsbevakande regulator ska användas, beroende på vad som är lämpligt.
7.6.3.1 Kontroll av nominell effekt för motorer som provas i cyklerna D2 eller E2
Följande kontroll ska utföras:
a) Med en regulator eller en simulerad regulator (som reglerar varvtalet genom operatörens kommandon) ska motorn köras på nominellt varvtal och med nominell effekt under så lång tid som krävs för att uppnå en stabil drift.
b) Vridmomentet ska ökas tills motorn inte längre kan bibehålla det reglerade varvtalet. Effekten vid denna tidpunkt ska registreras. Innan denna kontroll utförs ska tillverkaren och den tekniska tjänsten som utför kontrollen komma överens om vilken metod som ska användas, beroende på regulatorns egenskaper, för att på ett säkert sätt bestämma när denna punkt har nåtts. Den effekt som registreras i b ska inte överstiga den nominella effekt som anges i artikel 3.25 i förordning (EU) 2016/1628 med mer än 12,5 %. Om detta värde överskrids ska tillverkaren ändra uppgiven nominell effekt.
Om den motor som provas inte kan genomgå denna kontroll på grund av risk för skada på motorn eller dynamometern, ska tillverkaren lämna tydliga bevis till godkännandemyndigheten på att den maximala effekten inte överstiger den nominella effekten med mer än 12,5 %.
7.6.3.2 Inställningsförfarande för NRSC-cykel med konstant varvtal
a) Med en regulator eller en simulerad regulator (som reglerar varvtalet genom operatörens kommandon), ska motorn drivas med reglering och utan belastning (vid högt varvtal, inte tomgångsvarvtal) under minst 15 s, om inte motorn är oförmögen att utföra denna uppgift.
b) Dynamometern ska användas för att öka vridmomentet med konstant hastighet. Inställningen ska utföras så att det tar minst 2 min att gå från reglerat och obelastat varvtal till det vridmoment som motsvarar den nominella effekten för de motorer som ska provas genom cykel D2 eller E2 eller till maximalt vridmoment genom andra provcykler med konstant varvtal. Under motorinställningen ska det faktiska varvtalet och vridmomentet registreras med en frekvens av minst 1 Hz.
c) När en motor med konstant varvtal har en regulator som kan ställas på alternativa varvtal ska motorn provas vid varje tillämpligt konstant varvtal.
Andra metoder som används för att registrera vridmoment och effekt vid definierade driftvarvtal för motorer med konstant varvtal, ska baseras på god teknisk sed och bestämmas i samråd med godkännandemyndigheten.
För motorer som provas genom andra cykler än D2 eller E2 får, då både uppmätta värden och uppgivna värden är tillgängliga för maximalt vridmoment, det uppgivna värdet användas i stället för det uppmätta värdet, om det ligger mellan 95 och 100 % av det uppmätta värdet.
7.7 Generering av provcykel
7.7.1 Generering av NRSC-provcykel
Denna punkt ska användas för att generera de motorvarvtal och de belastningar vid vilka motorn ska köras vid NRSC-provningar med stationära förhållanden och diskreta steg eller vid RMC-provningar.
7.7.1.1 Generering av NRSC-provningsvarvtal för motorer som provas genom en NRSC-cykel och antingen en NRTC- eller LSI-NRTC-cykel.
För motorer som ska provas genom antingen en NRTC- eller en LSI-NRTC-cykel förutom en NRSC-cykel, ska det maximala provningsvarvtalet som anges i punkt 5.2.5.1 användas som varvtal på 100 % för både transienta provningar och provningar med stationära förhållanden.
Det maximala provningsvarvtalet ska användas i stället för det nominella varvtalet vid bestämning av mellanvarvtalet i enlighet med punkt 5.2.5.4.
Tomgångsvarvtalet ska bestämmas i enlighet med punkt 5.2.5.5.
7.7.1.2 Generering av NRSC-provningsvarvtal för motorer som endast provas med NRSC-cykeln
För motorer som inte provas med en transient provcykel (NRTC eller LSI-NRTC) ska det nominella varvtal som anges i punkt 5.2.5.3 användas som ett varvtal på 100 %.
Det nominella varvtalet ska användas för att bestämma mellanvarvtalet i enlighet med punkt 5.2.5.4. Om NRSC-cykeln anger ytterligare varvtal i procent ska de beräknas som en procentsats av det nominella varvtalet.
Tomgångsvarvtalet ska bestämmas i enlighet med punkt 5.2.5.5.
Om den tekniska tjänsten gett ett förhandsgodkännande får det maximala provningsvarvtalet användas i stället för det nominella varvtalet för generering av provningsvarvtal i denna punkt.
7.7.1.3 Generering av NRSC-belastning för varje provningssteg
Belastningen angiven i procent för varje provningssteg i den valda provcykeln hämtas från lämplig NRSC-tabell i tillägg 1 eller 2 till bilaga XVII. Beroende på provcykel uttrycks belastningen i procent i dessa tabeller som antingen effekt eller vridmoment i enlighet med punkt 5.2.6 och i varje tabells fotnoter.
Värdet 100 % vid ett visst vridmoment ska vara det uppmätta eller uppgivna värde som avläses i den vridmomentkurva för motorinställning som tagits fram i enlighet med punkt 7.6.1, punkt 7.6.2 respektive punkt 7.6.3, uttryckt i effekt (kW).
Motorinställningen för varje provningssteg ska beräknas med hjälp av ekvation 6-14:
(6-14)
där
S
är dynamometerinställning i kW,
P max
är maximal observerad eller uppgiven effekt vid provningsvarvtal under provningsförhållandena (enligt uppgift från tillverkaren) i kW,
P AUX
är uppgiven total effekt absorberad av kringutrustning såsom anges i ekvation 6-8 (se punkt 6.3.5) vid angivet provningsvarvtal i kW,
L
är vridmoment i procent.
Ett lägsta varmvridmoment som är representativt för normal drift kan deklareras och används för en belastningspunkt som annars skulle ligga under detta värde om motortypen normalt inte körs under detta lägsta vridmoment, till exempel eftersom den kommer att vara ansluten till mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och som inte drivs under ett visst lägsta vridmoment.
För cyklerna E2 och D2 ska tillverkaren uppge den nominella effekten och dessa ska användas som 100 % effekt vid generering av provcykeln.
7.7.2 Generering av varvtal och belastning för NRTC- och LSI-NRTC-cykler för varje provningspunkt (denormalisering)
Denna punkt ska användas för att generera motsvarande motorvarvtal och motorbelastningar som motorn ska köras med under NRTC- eller LSI-NRTC-provningarna. I tillägg 3 till bilaga XVII definieras tillämpliga provcykler i normaliserat utförande. En normaliserad provcykel innehåller en sekvens av värdepar för varvtal och vridmoment uttryckta i procent.
Normaliserade värden för varvtal och vridmoment ska omvandlas enligt följande regler:
a) Det normaliserade varvtalet ska omvandlas till en sekvens av referensvarvtal, n ref, enligt punkt 7.7.2.2.
b) Det normaliserade vridmomentet uttrycks i procent av vridmomentet i den vridmomentkurva som genererats enligt punkt 7.6.2 vid motsvarande referensvarvtal. De normaliserade värdena ska omvandlas till en sekvens av referensvridmoment, T ref, enligt punkt 7.7.2.3.
c) Värdena för referensvarvtal och referensvridmoment, uttryckta i samstämmiga enheter, multipliceras för beräkning av referenseffektvärden.
7.7.2.1 Reserverad
7.7.2.2 Denormalisering av motorvarvtalet
Motorvarvtalet ska denormaliseras enligt ekvation 6-15:
(6-15)
där
n ref
är referensvarvtalet,
MTS
är det maximala provningsvarvtalet,
n idle
är tomgångsvarvtalet,
Varvtal i %
är värdet av normaliserat varvtal för NRTC- eller LSI-NRTC i tillägg 3 till bilaga XVII.
7.7.2.3 Denormalisering av motorns vridmoment
Vridmomenten i motordynamometertabellen i tillägg 3 till bilaga XVII är normaliserade till maximalt vridmoment vid respektive varvtal. Referenscykelns vridmoment ska denormaliseras med hjälp av den vridmomentkurva för motorinställning som bestämts enligt anvisningarna i punkt 7.6.2, med hjälp av ekvation 6-16:
(6-16)
för respektive referensvarvtal enligt anvisningarna i punkt 7.7.2.2,
där
T ref
är referensvridmomentet för respektive referensvarvtal,
max.torque
är det maximala vridmoment vid respektive provningsvarvtal som hämtas från motorns vridmomentkurva som utförs i enlighet med punkt 7.6.2 och som justeras vid behov i enlighet med punkt 7.7.2.3.1,
%torque
är värdet av normaliserat vridmoment för NRTC- eller LSI-NRTC i tillägg 3 till bilaga XVII.
a) Uppgivet lägsta vridmoment
Ett lägsta vridmoment som är representativt för normal drift kan uppges. Till exempel om motorn normalt är kopplad till mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och inte drivs under ett visst lägsta vridmoment, kan detta vridmoment uppges och användas för en belastningspunkt som annars skulle ligga under detta värde.
b) Justering av motorns vridmoment på grund av kringutrustning som monterats för utsläppsprovningen
Om sådan kringutrustning är monterad i enlighet med tillägg 2 får det maximala vridmomentet inte ändras för respektive provningsvarvtal som hämtas från den motorinställning som utförs i enlighet med punkt 7.6.2.
Om nödvändig kringutrustning som i enlighet med punkt 6.3.2 eller 6.3.3 skulle ha monterats inför provningen inte är installerad, eller om kringutrustning som skulle ha avlägsnats inför provningen är installerad ska värdet av T max justeras enligt ekvation 6-17.
T max = T map – T AUX
(6-17)
med
TAUX = Tr – Tf
(6-18)
där
T map
är det ojusterade maximala vridmomentet för respektive provningsvarvtal som hämtas från den motorinställning som utförs i enlighet med punkt 7.6.2,
T f
är det vridmoment som krävs för att köra den kringutrustning som skulle ha monterats men inte installerats inför provningen,
T r
är det vridmoment som krävs för att köra den kringutrustning som skulle ha avlägsnats men som installerats inför provningen.
7.7.2.4 Exempel på denormaliseringsförfarande
Följande provningspunkt ska räknas om till ett faktiskt värde (denormaliseras):
% varvtal = 43 %
% vridmoment = 82 %
Om värdena
MTS = 2 200 min–1
n idle = 600 min–1
är givna, blir
det högsta vridmoment som avläses i vridmomentkurvan vid 1288 min–1 700 Nm
7.8 Förfarande för utförande av specifik provcykel
7.8.1 Utsläppsprovningssekvens för NRSC-provcykler med diskreta steg
7.8.1.1 Motoruppvärmning för NRSC-provcykler med stationära förhållanden och diskreta steg
Förfarande före provning i punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet analysatorkalibrering. Motorn ska varmköras med hjälp av prekonditioneringssekvensen i punkt 7.3.1.1.3. Direkt från denna konditioneringspunkt för motorn startas mätningen för provcykeln.
7.8.1.2 Utförande av NRSC-cykler med diskreta steg
a) Provningen ska genomföras i den stigande stegordning som anges för provcykeln (se tillägg 1 till bilaga XVII).
b) Varje steg pågår i minst 10 min, utom vid provning av motorer med gnisttändning med cykel G1, G2 eller G3, där varje steg pågår i minst 3 min. I varje steg ska motorn stabiliseras under minst 5 min, och utsläppsprovtagning ska ske under 1–3 min för gasformiga utsläpp och, om det finns ett tillämpbart gränsvärde, för partikelantal i slutet av varje steg, utom vid provning av motorer med gnisttändning med cykel G1, G2 eller G3 om utsläppsprovtagning sker under minst de senaste 2 min av varje provsteg. Längre provtagningstid är tillåtet, för att förbättra noggrannheten vid partikelprovtagning.
Provningsstegens längd ska registreras och rapporteras.
c) Partikelprovtagningen kan göras antingen med metoden med ett filter eller med metoden med flera filter. Eftersom resultaten kan skilja sig åt något beroende på vilken metod som används, ska det i resultatredovisningen anges vilken metod som använts.
I metoden med ett filter ska de viktningsfaktorer för varje steg som angetts i provcykelförfarandet samt det faktiska avgasflödet beaktas vid provtagningen, genom anpassning av provtagningsflödet och/eller provtagningstiden. Den effektiva viktningsfaktorn för partikelprovtagning måste ligga inom ±0,005 av viktningsfaktorn för det aktuella steget.
Provtagningen ska ske så sent som möjligt inom varje steg. I metoden med ett filter ska partikelprovtagningen slutföras vid samma tidpunkt som mätningen av gasformiga utsläpp, ±5 s. Provtagningstiden i varje steg ska vara minst 20 s för metoden med ett filter och minst 60 s för metoden med flera filter. För system utan bypasskapacitet ska provtagningstiden i varje steg vara minst 60 s för båda metoderna.
d) Motorns varvtal och belastning, inloppsluftens temperatur, bränsleflödet och, i förekommande fall, luft- eller avgasflödet ska i varje steg mätas enligt det intervall som används för mätning av gaskoncentrationerna.
Alla ytterligare uppgifter som behövs för beräkningarna ska registreras.
e) Om motorstopp inträffar eller om påbörjad utsläppsprovtagning avbryts i något skede i en NRSC-cykel med diskret steg då metoden med ett filter används, ska provningen ogiltigförklaras och därefter upprepas och börja med förfarandet för motoruppvärmning. Vid partikelmätning med flera filter (ett provfilter för varje steg) ska provningen fortsätta genom att man stabiliserar motorn i det föregående steget för temperaturkonditionering och därefter påbörjar mätningen i det steg där motorstoppet inträffade.
f) Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.
7.8.1.3 Valideringskriterier
Under varje steg i respektive provcykel med stationära förhållanden, efter den inledande omställningsperioden, får det uppmätta varvtalet inte avvika från referensvarvtalet med mer än ±1 % av nominellt varvtal eller ±3 min–1, beroende på vilket som är störst, utom vid låg tomgång, som ska ligga inom de av tillverkaren angivna toleranserna. Det uppmätta vridmomentet får inte avvika från referensvridmomentet med mer än ±2 % av maximalt vridmoment vid provningsvarvtalet.
7.8.2 Utsläppsprovningssekvens för RMC-cykel
7.8.2.1 Motoruppvärmning
Förfarande före provning i punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet analysatorkalibrering. Motorn ska värmas upp enligt prekonditioneringssekvensen i punkt 7.3.1.1.4. Omedelbart efter detta motorkonditioneringsförfarande, om motorns varvtal och vridmoment inte redan är inställda för det första provningssteget, ska de ökas linjärt under en rampperiod på 20 ± 1 s, till det första provningssteget. Mellan 5 s och 10 s efter slutet av rampperioden, ska provcykelmätningen startas.
7.8.2.2 Utförande av RMC-cykel
Provningen ska genomföras i den stegordning som anges för provcykeln (se tillägg 2 till bilaga XVII). Om det inte finns någon RMC-cykel tillgänglig för den angivna NRSC-cykeln ska NRSC-förfarandet för diskreta steg i punkt 7.8.1 följas.
I varje steg ska motorn drivas under den föreskrivna tiden. Övergången från ett steg till nästa steg ska ske linjärt under en tidsperiod på 20 ± 1 s och med de toleranser som anges i punkt 7.8.2.4.
För RMC-cykler ska referensvärdena för varvtal och vridmoment genereras med en frekvens av minst 1 Hz och den erhållna mätpunktsserien ska användas när provcykeln körs. Referenspunkterna ska genereras genom att man, under övergången mellan två steg, ökar de denormaliserade referensvärdena för varvtal och vridmoment linjärt mellan de två stegen. De normaliserade referensvärdena för vridmomentet ska inte ökas linjärt mellan stegen och därefter denormaliseras. Om varvtalet och vridmomentrampen körs vid en punkt över motorns vridmomentkurva, ska den fortsätta för bestämning av referensvridmomenten, och operatörskravet ska tillåtas fortsätta till maximalt värde.
Under hela RMC-provcykeln (under varje steg, inbegripet ramperna mellan stegen) ska koncentrationen av varje gasformig förorening mätas och om det förekommer ett tillämpligt gränsvärde ska partikelprovtagning och provtagning av partikelantal utföras. Gasformiga föroreningar får mätas outspädda eller utspädda och registreras kontinuerligt. Om de späds ut får de även samlas upp i en provtagningssäck. Partikelprovet ska spädas med konditionerad och ren luft. Under hela provningsförloppet tas ett enda partikelprov, och det samlas upp på ett partikelprovfilter.
För beräkning av bromsspecifika utsläpp ska det faktiska arbetet under cykeln beräknas genom integration av den faktiska motoreffekten under hela cykeln.
7.8.2.3 Utsläppsprovningssekvens
a) Körning av RMC-cykeln, provtagning av avgaser, registrering av data och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt.
b) Varvtal och vridmoment ska kontrolleras fram till första steget i provcykeln.
c) Om motorstopp inträffar under RMC-cykeln ska provningen ogiltigförklaras. Motorn ska därefter förkonditioneras och provningen göras om.
d) I slutet av RMC-cykeln ska provtagningen fortsätta, utom partikelprovtagningen, med alla system igång, tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inbegripet registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras.
e) Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.
7.8.2.4 Valideringskriterier
RMC-provningarna ska valideras genom regressionsanalys, enligt beskrivningarna i punkterna 7.8.3.3 och 7.8.3.5. Tillåtna RMC-toleranser finns i tabell 6.1 nedan. Observera att RMC-toleranserna inte är desamma som NRTC-toleranserna i tabell 6.2. Vid provning av motorer med en nettoeffekt på mer än 560 kW får toleranser för regressionslinjen i tabell 6.2 och uteslutningen av enstaka punkter i tabell 6.3 användas.
Tabell 6.1
Toleranser för RMC-regressionslinje
Varvtal
Vridmoment
Effekt
Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x
max. 1 % av nominellt varvtal
max. 2 % av motorns maximala vridmoment
max. 2 % av motorns maximala effekt
Regressionslinjens lutning, a 1
0,99–1,01
0,98–1,02
0,98–1,02
Determinationskoefficient, r 2
Min. 0,990
Min. 0,950
Min. 0,950
Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln, a 0
±1 % av nominellt varvtal
±20 Nm eller ±2 % av det maximala vridmomentet, beroende på vilket som är störst
±4 kW eller ±2 % av den maximala effekten, beroende på vilket som är störst
Om RMC-provningen inte utförs på en transient provbädd, där de transienta varvtals- och vridmomentvärdena inte är tillgängliga, ska följande valideringskriterier användas:
För varje steg gäller varvtals- och vridmomenttoleranserna enligt punkt 7.8.1.3. För perioderna på 20 s med linjär varvtals- och vridmomentövergång mellan de stationära RMC-provningsstegen (punkt 7.4.1.2) ska följande toleranser för varvtal och belastning användas för rampen:
a) Varvtalet ska hållas linjärt inom ±2 % av det nominella varvtalet.
b) Vridmomentet ska hållas linjärt inom ±5 % av det maximala vridmomentet vid det nominella varvtalet.
7.8.3 Transienta provcykler (NRTC- och LSI-NRTC-)
Referenskommandona för varvtal och vridmoment ska ges efter varandra, så att NRTC- och LSI-NRTC-cyklerna genomförs. Varvtals- och vridmomentkommandona ska ges med en frekvens av minst 5 Hz. Eftersom referensprovcykeln baseras på en frekvens av 1 Hz ska de mellanliggande varvtals- och vridmomentkommandona interpoleras linjärt, från de referensvärden för vridmoment som har skapats vid genereringen av provcykeln.
Små denormaliserade varvtalsvärden, nära varmtomgångsvarvtal, kan leda till att tomgångsregulatorer går igång och att motorvridmomentet överskrider referensvridmomentet, även vid lägsta operatörskrav. I en sådan situation rekommenderas att man kontrollerar dynamometern, så att den prioriterar referensvridmomentet snarare än referensvarvtalet och låter motorn bestämma varvtalet.
Under kallstartsförhållanden kan en kallstartsanordning användas för snabb uppvärmning av motorn och efterbehandlingssystemet. Under sådana förhållanden ger låga normaliseringsvarvtal upphov till referensvarvtal som är lägre än det förhöjda tomgångsvarvtalet. I en sådan situation rekommenderas att man kontrollerar dynamometern så att den prioriterar referensvridmomentet och låter motorn styra varvtalet vid lägsta operatörskrav.
Under utsläppsprovningen ska referensvarvtal och referensvridmoment samt återkopplade varvtal och vridmoment registreras med en frekvens av minst 1 Hz, men helst 5 Hz eller 10 Hz. Högre registreringsfrekvens är viktigt, eftersom det minimerar effekten av tidsfördröjningen mellan referenssignalerna och de återkopplade signalerna för varvtal och vridmoment.
Referens- och återkopplingssignalerna får registreras med lägre frekvens, (men minst 1 Hz), om de genomsnittliga värdena under tidsintervallet mellan de registrerade värdena registreras. De genomsnittliga värdena ska beräknas på grundval av återkopplingsvärden som uppdateras med en frekvens av minst 5 Hz. Dessa registrerade värden ska användas för att beräkna cykelvalideringsstatistik och det totala arbetet.
7.8.3.1 Utförande av en NRTC- provning
Förfaranden före provning enligt punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet förkonditionering, avsvalning och analysatorkalibrering.
Provningen ska startas enligt följande:
Provningssekvensen ska startas direkt efter det att motorn har startats från avsvalnat tillstånd såsom anges i punkt 7.3.1.2 (för NRTC-provning med kallstart) eller direkt från varmkonditioneringstillstånd (för NRTC-provning med varmstart). Ordningen i punkt 7.4.2.1 ska följas.
Dataloggning, provtagning av avgaser och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt som motorn startas. Provcykeln ska startas när motorn startas, och provcykeln ska utföras enligt schemat i tillägg 3 till bilaga XVII.
I slutet av provcykeln ska provtagningen fortsätta, med alla system igång tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inklusive registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras.
Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.
7.8.3.2 Utförande av en LSI-NRTC- provning
Förfaranden före provning enligt punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet förkonditionering och analysatorkalibrering.
Provningen ska startas enligt följande:
Provningen ska inledas enligt den ordning som anges i punkt 7.4.2.2.
Dataloggning, provtagning av avgaser och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt med starten av LSI-NRTC-provcykeln i slutet av den tomgångskörningsperiod på 30 sekunder som anges i punkt 7.4.2.2 b. Provcykeln ska utföras enligt schemat i tillägg 3 till bilaga XVII.
I slutet av provcykeln ska provtagningen fortsätta, med alla system igång tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inklusive registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras.
Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.
7.8.3.3 Kriterier för validering av transienta provcykler (NRTC- och LSI-NRTC)
När en provning valideras ska valideringskriterierna i denna punkt användas för referens- och återkopplingsvärdena för varvtal, vridmoment, effekt och totalt arbete.
7.8.3.4 Beräkning av cykelns arbete
Innan cykelarbetet beräknas ska alla varvtals- och vridmomentvärden som har registrerats under motorns start uteslutas. Punkter med negativa vridmomentvärden måste räknas som nollarbete. Det faktiska arbetet under cykeln W act (kWh) ska beräknas utifrån motorns återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment. Referenscykelarbetet W ref (kWh) ska beräknas utifrån motorns referensvarvtal och referensvridmoment. Cykelns faktiska arbete, W act, används för att jämföra med referenscykelns arbete, W ref, och för att beräkna bromsspecifika utsläpp (se punkt 7.2).
W act får avvika med maximalt 85 % och 105 % från W ref.
7.8.3.5 Valideringsstatistik (se tillägg 2 i bilaga VII)
Linjär regression mellan referensvärden och återkopplingsvärden ska beräknas för varvtal, vridmoment och effekt.
För att minimera effekten av tidsfördröjningen mellan referenssignalerna och de återkopplade signalerna är det tillåtet att förskjuta hela den återkopplade signalsekvensen framåt eller bakåt i tiden i förhållande till referenscykeln. I så fall ska både varvtal och vridmoment förskjutas med samma tidslängd och i samma riktning.
Minstakvadratmetoden ska användas med bäst anpassade ekvation med den formel som anges i ekvation 6-19:
y= a 1 x + a 0
(6-19)
där
y
är återkopplingsvärdet för varvtal (min–1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),
a 1
är regressionslinjens lutning,
x
är referensvärdet för varvtal (min–1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),
a 0
är regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln.
Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x samt determinationskoefficienten (r 2) ska beräknas för varje regressionslinje i enlighet med tillägg 3 till bilaga VII.
Denna analys bör utföras med en frekvens av 1 Hz. För att en provning ska anses giltig måste kriterierna i tabell 6.2 vara uppfyllda.
Tabell 6.2
Toleranser för regressionslinje
Varvtal
Vridmoment
Effekt
Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x
≤ 5,0 % av det maximala provningsvarvtalet
≤ 10,0 % av vridmomentkurvans maximala vridmoment
≤ 10,0 % av vridmomentkurvans maximala effekt
Regressionslinjens lutning, a 1
0,95–1,03
0,83–1,03
0,89–1,03
Determinationskoefficient, r 2
Min. 0,970
Min. 0,850
Min. 0,910
Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln, a 0
≤ 10 % av tomgången
±20 Nm eller ±2 % av det maximala vridmomentet, beroende på vilket som är störst
±4 kW eller ±2 % av den maximala effekten, beroende på vilket som är störst
Endast i syfte att beräkna regressionen är det tillåtet att före beräkningen utesluta enstaka mätpunkter enligt villkoren i tabell 6.3. De får dock inte uteslutas när man beräknar cykelns arbete och utsläppen. En tomgångspunkt definieras som en punkt med ett normaliserat referensvridmoment på 0 % och ett normaliserat referensvarvtal på 0 %. Uteslutande av punkter får ske i hela cykeln eller valfria delar av den. Punkter där uteslutning används måste noteras.
Tabell 6.3
Villkor för uteslutning av enstaka punkter från regressionsanalysen
Händelse
Förhållanden (n = motorvarvtal, T = vridmoment)
Tillåten uteslutning av enstaka punkter
Minsta operatörskrav (tomgångspunkt)
n ref = n idle
och
T ref = 0 %
och
T act > (T ref – 0,02 T maxmappedtorque)
och
T act < (T ref + 0,02 T maxmappedtorque)
Varvtal och effekt
Minsta operatörskrav
n act ≤ 1,02 n ref och T act > T ref
eller
n act > n ref och T act ≤ T ref'
eller
n act > 1,02 n ref och T ref < T act ≤ (T ref + 0,02 T maxmappedtorque)
Effekt och antingen vridmoment eller varvtal
Högsta operatörskrav
n act < n ref och T act ≥ T ref
eller
n act ≥ 0,98 n ref och T act < T ref
eller
n act < 0,98 n ref och T ref > T act ≥ (T ref – 0,02 T maxmappedtorque)
Effekt och antingen vridmoment eller varvtal
8. Mätningsförfaranden
8.1 Kalibrering och prestandakontroller
8.1.1 Inledning
I den här punkten beskrivs obligatoriska kalibreringar och verifieringar av mätsystemen. Punkt 9.4 innehåller specifikationer för enskilda instrument.
Kalibreringar och verifieringar ska generellt utföras i hela mätkedjan.
Om en kalibrering eller en verifiering av en del av ett mätsystem inte specificeras, ska den delen kalibreras och dess prestanda verifieras så ofta som mätsystemets tillverkare rekommenderar och i enlighet med god teknisk sed.
Internationellt erkända och spårbara standarder ska användas för att uppfylla de specificerade toleranserna för kalibreringar och verifieringar.
8.1.2 Sammanfattning av kalibrering och verifiering
Tabell 6.4 innehåller en sammanfattning av de kalibreringar och verifieringar som beskrivs i avsnitt 8 och anger när dessa måste utföras.
Tabell 6.4
Sammanfattning av kalibreringar och verifieringar
Typ av kalibrering eller verifiering
Lägsta frekvens (1)
8.1.3: Noggrannhet, repeterbarhet och brus
Noggrannhet: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation.
Repeterbarhet: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation.
Brus: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation.
8.1.4: Linearitetsverifiering
Varvtal: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
Vridmoment: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
Inloppsluft, utspädningsluft och utspädda avgasflöden och partiprovsflöde: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll, om inte flödet verifieras genom propankontroll eller med kol- eller syrebalansmetoden.
Outspätt avgasflöde: Efter inledande installation, inom de 185 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll, om inte flödet verifieras genom propankontroll eller med kol- eller syrebalansmetoden.
Gasdelare: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
Gasanalysatorer (om inte annat anges): Efter inledande installation, inom de 35 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
FTIR-analysator: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
Partikelvåg: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
Fristående tryck och temperatur: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
8.1.5: Verifiering av systemsvar för kontinuerliga gasanalysatorer samt uppdatering-registrering – för gasanalysatorer utan kontinuerlig kompensering för andra gasslag
Efter inledande installation eller efter systemändringar som kan inverka på systemsvaret.
8.1.6: Verifiering av systemsvar för kontinuerliga gasanalysatorer samt uppdatering-registrering – för gasanalysatorer med kontinuerlig kompensering för andra gasslag
Efter inledande installation eller efter systemändringar som kan inverka på systemsvaret.
8.1.7.1: Vridmoment
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.7.2: Tryck, temperatur, daggpunkt
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.1: Bränsleflöde
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.2: Inloppsflöde
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.3: Avgasflöde
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.4: Utspätt avgasflöde (CVS och PFD)
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.5: Verifiering av CVS-/PFD- och partiprovtagare (2)
Efter inledande installation, inom 35 dagar före provning och efter omfattande underhåll. (Propankontroll)
8.1.8.8: Vakuumläckage
Efter installation av provtagningssystemet. Före varje laboratorieprovning enligt punkt 7.1: inom 8 timmar före inledningen av det första provningsintervallet för varje arbetscykelsekvens och efter underhåll, t.ex. förfilterbyten.
8.1.9.1: CO2 NDIR H2O-interferens
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.9.2: CO NDIR CO2 och H2O-interferens
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.10.1: FID-kalibrering
FID-optimering och FID-verifiering för HC (kolväten)
Kalibrera, optimera och bestämma CH4-svaret: Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
Verifiera CH4-svaret: Efter inledande installation, inom de 185 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
8.1.10.2: Outspädd avgas med FID (O2-interferens)
För samtliga FID-analysatorer: Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
För FID-analysatorer för THC: Efter inledande installation, efter omfattande underhåll och efter
FID-optimering enligt punkt 8.1.10.1.
8.1.11.1: CLD CO2 och H2O-dämpning
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.11.3: NDUV HC och H2O-interferens
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.11.4: Kylbad, NO2-penetration (kylare)
Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.11.5: Omvandling med NO2-till-NO-omvandlare
Efter inledande installation, inom 35 dagar före provning och efter omfattande underhåll.
8.1.12.1: Verifiering av vattenavskiljare
För termiska kylare: Efter installation och efter omfattande underhåll. För osmotiska membran: Efter installation, inom de 35 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
8.1.13.1: Partikelvåg och vägning
Oberoende verifiering: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
Nollställnings-, spänn- och referensprovverifieringar: Senast 12 timmar efter vägning och efter omfattande underhåll.
8.1.3 Verifieringar för noggrannhet, repeterbarhet och brus
Prestandavärdena för enskilda instrument som anges i tabell 6.8 är utgångspunkten för att bestämma ett instruments noggrannhet, repeterbarhet och brus.
Det är inte obligatoriskt att verifiera ett instruments noggrannhet, repeterbarhet eller brus. Verifieringarna bör dock övervägas till exempel för att definiera specifikationer för ett nytt instrument, för att verifiera att ett nyligen levererat instrument fungerar korrekt eller för att felsöka ett befintligt instrument.
8.1.4 Linearitetsverifiering
8.1.4.1 Tillämpningsområde och frekvens
Linearitetsverifiering ska utföras för varje mätsystem i tabell 6.5, minst så ofta som anges i tabellen och i enlighet med mätsystemillverkarens rekommendationer och god teknisk sed. Syftet med linearitetsverifiering är att bestämma om mätsystemet svarar proportionellt över det mätområde som undersöks. I linearitetsverifiering ska en serie av minst tio referensvärden utvärderas i mätsystemet, om inte annat anges. Mätsystemet kvantifierar varje referensvärde. De uppmätta värdena ska jämföras kollektivt med referensvärdena med hjälp av linjär regression genom minstakvadratmetoden och de linearitetskriterier som specificeras i tabell 6.5.
8.1.4.2 Prestandakrav
Om ett mätsystem inte uppfyller de aktuella linearitetskriterierna enligt tabell 6.5 ska bristerna korrigeras genom kalibrering, service eller byte av komponenter. Linearitetsverifieringen ska upprepas när bristerna har åtgärdats för att säkerställa att mätsystemet uppfyller linearitetskriterierna.
8.1.4.3 Förfarande
Följande protokoll för linearitetsverifiering ska användas:
a) Mätsystemet ska köras vid de temperaturer, tryck och flöden som har specificerats för systemet.
b) Före utsläppsprovning ska instrumentet nollställas med en nollsignal. För gasanalysatorer ska en nollställningsgas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 användas, och gasen ska införas direkt vid analysatorporten.
c) Instrumentet ska spännas genom att en spännsignal påförs, på samma sätt som före en utsläppsprovning. För gasanalysatorer ska en spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 användas, och gasen ska införas direkt vid analysatorporten.
d) När instrumentet har spänts ska det kontrolleras med samma signal som har använts i led b i denna punkt. På grundval av nollavläsning och god teknisk sed ska man avgöra om instrumentet måste nollställas och spännas på nytt innan nästa steg utförs.
e) För alla uppmätta värden ska god teknisk sed och tillverkarens rekommendationer användas för att välja referensvärden, y refi, som täcker hela det förväntade svarsområdet under utsläppsprovning, så att extrapolering bortom området undviks. En nollreferenssignal ska väljas som ett av referensvärdena i linearitetsverifieringen. Vid linearitetsverifieringar för fristående tryck och temperaturer, ska minst tre referensvärden väljas. Vid alla andra linearitetsverifieringar ska minst tio referensvärden väljas.
f) Instrumenttillverkarens rekommendationer och god teknisk sed ska användas när man väljer i vilken ordning referensvärdena ska användas.
g) Referenskvantiteterna ska genereras och införas enligt punkt 8.1.4.4. För gasanalysatorer ska de gaskoncentrationer som man vet ligger inom specifikationerna i punkt 9.5.1 användas, och de ska införas direkt vid analysatorporten.
h) Instrumentet ska ges tid att stabilisera sig medan det mäter referensvärdet.
i) Referensvärdet ska mätas i 30 s, minst så ofta som lägsta frekvensen enligt tabell 6.7, och det aritmetiska medelvärdet av de registrerade värdena,
ska registreras.
j) Stegen i leden g–i i denna punkt ska upprepas tills alla referenskvantiteter har mätts.
k) De aritmetiska medelvärdena
, och referensvärdena, y ref
i , ska användas för att beräkna linjär regression med minstakvadratmetoden samt statistiska värden för jämförelse med de obligatoriska prestandakriterierna i tabell 6.5. De beräkningar som beskrivs i tillägg 3 till bilaga VII ska användas.
8.1.4.4 Referenssignaler
I denna punkt beskrivs rekommenderade metoder för att generera referensvärden för linearitetsverifieringsprotokollet i punkt 8.1.4.3. Referensvärdena som simulerar faktiska värden ska användas, eller så ska ett faktiskt värde införas och mätas med ett referensmätsystem. I det senare fallet är referensvärdet det värde som referensmätsystemet rapporterar. Referensvärden och referensmätsystem ska vara internationellt spårbara.
För temperaturmätsystem med givare i form av termokopplingar, RTD:er (resistiv temperaturdetektor) och termistorer, kan linearitetsverifiering utföras genom att givaren avlägsnas från systemet och en simulator används i stället. En oberoende kalibrerad och kallkopplingskompenserad simulator ska användas. Den internationellt spårbara simulatorosäkerheten, skalad mot temperaturen, ska vara mindre än 0,5 % av maximal drifttemperatur T max. Om det här alternativet används är det viktigt att använda de sensorer som enligt leverantören har högre noggrannhet än 0,5 % av T max, jämfört med standardkalibreringskurvan.
8.1.4.5 Mätsystem som måste linearitetsverifieras
Tabell 6.5 innehåller mätsystem som måste linearitetsverifieras. Följande regler gäller för tabellen:
a) Linearitetsverifiering ska utföras oftare än enligt tabellen om instrumenttillverkaren rekommenderar det eller om det, utifrån god teknisk sed, bör göras.
b) ”Min” avser det minsta referensvärde som används under linearitetsverifieringen.
Observera att värdet kan vara noll eller ett negativt värde, beroende på signalen.
c) ”Max” avser generellt det största referensvärde som används under linearitetsverifieringen. För till exempel gasdelare är x max den odelade, outspädda spänngaskoncentrationen. Följande är specialfall där ”max” avser andra värden:
i) För linearitetsverifiering av partikelvåg avses med m max den typiska massan för ett partikelfilter.
ii) För linearitetsverifiering av vridmoment avses med T max tillverkarens specificerade maxmomentvärde för den motor som ska provas.
d) Intervall anges inkluderande. Exempelintervallet 0,98–1,02 för lutningen a 1 innebär alltså 0,98 ≤ a 1 ≤ 1,02.
e) De angivna linearitetsverifieringarna är inte obligatoriska för system som klarar flödesverifiering av utspädd avgas enligt 8.1.8.5 för propankontroll, eller för system med överensstämmelse inom ±2 % baserat på kemisk kol- eller syrebalans för inloppsluft, bränsle och avgas.
f) a 1-kriterierna för kvantiteterna ska uppfyllas endast om kvantitetens absoluta värde krävs, i motsats till en signal som endast är linjärt proportionell mot det faktiska värdet.
g) Fristående temperaturer är motortemperaturer och omgivningsförhållanden som används för att ställa eller verifiera motorförhållanden. Temperaturer som används för att ställa eller verifiera kritiska förhållanden i provningssystemet samt temperaturer som används i utsläppsberäkningar.
i) Följande linearitetskontroller avseende temperatur är obligatoriska: inloppsluft, efterbehandlingsbäddar (för motorer som provas med efterbehandlingssystem för avgaser i cykler med kallstartskriterier); utspädningsluft för partikelprovning (CVS, tvåstegsutspädning och delflödessystem); partikelprov; kylarprov (för gasprovtagningssystem där kylanordning används för avfuktning av proven).
ii) Följande linearitetskontroller avseende temperatur är obligatoriska endast om motortillverkaren anger det: Bränsleinlopp. Utlopp till provningscellens laddluftkylare (vid motorprovning med provningscellsvärmeväxlare som simulerar en laddluftkylare för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg). Inlopp till provningscellens laddluftkylare (vid motorprovning med provningscellsvärmeväxlare som simulerar en laddluftkylare för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg). Olja i sumpen. Kylvätska före termostat (för vätskekylda motorer).
h) Fristående tryck är motortryck och omgivningsförhållanden som används för att ställa eller verifiera motorförhållanden; tryck som används för att ställa eller verifiera kritiska förhållanden i provningssystemet samt tryck som används i utsläppsberäkningar samt tryck som används i utsläppsberäkningar.
i) Följande linearitetskontroller avseende tryck är obligatoriska: tryckbegränsning i inloppsluften, avgasflöde, barometer, CVS-inloppets mättryck (vid mätning med CVS), kylarprov (för gasprovtagningssystem där kylare används för torkning av proven).
ii) Följande linearitetskontroller avseende tryck är obligatoriska endast om motortillverkaren anger det: tryckfall i provningscellens laddluftkylare och anslutande rör (för turboladdade motorer som provas i cell där en värmeväxlare simulerar en laddluftkylare för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg), bränsleinlopp och bränsleutlopp.
Tabell 6.5
Mätsystem som måste linearitetsverifieras
Mätsystem
Kvantitet
Lägsta verifieringsfrekvens
Linearitetskriterier
a
Skattningens standardavvikelse (SEE)
r 2
Motorvarvtal
n
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 0,05 % n max
0,98–1,02
≤ 2 % n max
≥ 0,990
Motorvridmoment
T
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 % T max
0,98–1,02
≤ 2 % T max
≥ 0,990
Bränsleflöde
qm
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 %
0,98–1,02
≤ 2 %
≥ 0,990
Inloppsluft Flödeshastighet (1)
qV
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 %
0,98–1,02
≤ 2 %
≥ 0,990
Utspädningsluft Flödeshastighet (1)
qV
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 %
0,98–1,02
≤ 2 %
≥ 0,990
Utspädda avgaser Flödeshastighet (1)
qV
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 %
0,98–1,02
≤ 2 %
≥ 0,990
Outspädda avgaser Flödeshastighet (1)
qV
Inom de 185 dagar som föregår provningen
≤ 1 %
0,98–1,02
≤ 2 %
≥ 0,990
Partiprovtagare Flödeshastighet (1)
qV
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 %
0,98–1,02
≤ 2 %
≥ 0,990
Gasdelare
x/x span
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 0,5 % x max
0,98–1,02
≤ 2 % x max
≥ 0,990
Gasanalysatorer
x
Inom de 35 dagar som föregår provningen
≤ 0,5 % x max
0,99–1,01
≤ 1 % x max
≥ 0,998
Partikelvåg
m
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 % m max
0,99–1,01
≤ 1 % m max
≥ 0,998
Fristående tryck
p
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 % p max
0,99–1,01
≤ 1 % p max
≥ 0,998
Analog-digitalomvandling av fristående temperatursignaler
T
Inom de 370 dagar som föregår provningen
≤ 1 % T max
0,99–1,01
≤ 1 % T max
≥ 0,998
8.1.5 Verifiering av kontinuerliga gasanalysatorer samt av uppdatering och registrering
I det här avsnittet beskrivs ett generellt verifieringsförfarande för svar samt uppdatering och registrering avseende kontinuerliga gasanlysatorsystem. Punkt 8.1.6 innehåller information om verifieringsförfaranden för kompenserande analysatorer.
8.1.5.1 Tillämpningsområde och frekvens
Den här verifieringen ska utföras efter installation eller byte av en gasanalysator som används för kontinuerlig provtagning. Verifieringen ska också utföras om systemet konfigureras om på ett sätt som kan ge upphov till ändrade systemsvar. Verifieringen är nödvändig för kontinuerliga gasanalysatorer som används i transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC-provcykler, men är inte nödvändig för system med partigasanalysatorer eller kontinuerliga gasanalysatorer som bara används för NRSC-provcykler med diskreta steg.
8.1.5.2 Mätprinciper
Med det här provet verifieras att uppdaterings- och registreringsfrekvenserna överensstämmer med det övergripande systemsvaret på en snabb förändring av koncentrationsvärdena vid provtagningssonden. Gasanalysatorsystem ska optimeras så att deras övergripande svar på en snabb koncentrationsförändring uppdateras och registreras med rätt frekvens, i syfte att förhindra informationsförluster. Det här provet verifierar också att kontinuerligt mätande gasanalyssystem uppfyller ett minimikrav på svarstid.
Reaktionstiden ska bestämmas med exakt samma systeminställningar som vid provningsmätning (dvs. tryck, flöden, analysatorns filterinställningar och andra faktorer som påverkar reaktionstiden). Svarstiden fastställs genom att man byter gas direkt vid provtagningssondens inlopp. Anordningarna för gasbyte ska ha en sådan specifikation att bytet sker på mindre än 0,1 s. De gaser som används för provet ska orsaka en koncentrationsändring av minst 60 % av fullskaleutslaget (FS).
Varje gaskomponents spårkoncentration ska registreras.
8.1.5.3 Systemkrav
a) Systemets svarstid ska vara ≤ 10 s med en stigtid på ≤ 5 s för alla uppmätta beståndsdelar (CO, NOx,2 och HC) och för samtliga mätområden som används.
Alla data (koncentration, bränsle- och luftflöden) måste omvandlas med sina uppmätta svarstider innan utsläppsberäkningarna enligt bilaga VII utförs.
b) För att betraktas som godtagbart avseende uppdatering och registrering, måste systemet uppfylla något av följande kriterier:
i) Produkten av den genomsnittliga stigtiden och den frekvens med vilken systemet registrerar och uppdaterar koncentrationen ska vara minst 5. Den genomsnittliga stigtiden får aldrig vara längre än 10 s.
ii) Den frekvens med vilken systemet registrerar koncentrationen ska vara minst 2 Hz (se även tabell 6.7).
8.1.5.4 Förfarande
Följande förfarande ska användas för att verifiera responsen av varje kontinuerligt mätande analysatorsystem:
a) Systemtillverkarens start- och driftinstruktioner ska följas. Vid behov ska mätsystemet justeras för optimerad prestanda. Verifieringen ska utföras medan analysatorn används på samma sätt som vid utsläppsprovning. Om analysatorn delar provningssystem med andra analysatorer, och om gasflödet till andra analysatorer påverkar systemets svarstid, ska de andra analysatorerna startas och användas vid verifieringen. Verifieringen kan utföras samtidigt för flera analysatorer som delar provtagningssystem. Om analoga eller digitala realtidsfilter används under utsläppsprovning, ska filtren användas på samma sätt under denna verifiering.
b) För utrustning som används för att verifiera systemets svarstid rekommenderas så korta gasöverföringsledningar som möjligt mellan alla anslutningar; en källa för nollställningsluft ska anslutas till något av inloppen i en snabbfungerande 3-vägsventil (2 inlopp, 1 utlopp), för att kontrollera flödet av nollställningsgas och blandade spänngaser till provningssystemets sondinlopp eller en T-koppling nära sondens utlopp. Normalt är gasflödet högre än sondens flöde, vilket gör att gas flödar över vid sondens inlopp. Om gasflödet är lägre än sondens flöde ska gaskoncentrationerna justeras för utspädningen från omgivande luft som dras in i sonden. Spänngaser med två eller flera gaser får användas. En gasblandare eller blandningsanordning får användas när spänngaserna blandas. En gasblandare eller blandningsanordning rekommenderas om spänngaser utspädda i N2 ska blandas med spänngaser utspädda i luft.
Används en gasdelare ska en NO-CO-CO2-C3H8-CH4-spänngas (N2-balans) blandas i lika delar med en spänngas av renad syntetisk luft (NO2-balans). Alternativt kan, om tillämpligt, en binär standardgas användas i stället för en blandad NO-CO-CO2-C3H8-CH4-gas (N2-balans); i sådana fall ska separata svarsprovningar utföras för varje analysator. Gasdelarens utlopp ska vara anslutet till det andra utloppet i en 3-vägsventil. Ventilutloppet ska vara anslutet till en överflödspunkt vid gasanalyssystemets sond eller till en överflödskoppling mellan sonden och överföringsledningen till alla analysatorer som verifieras. En konfiguration som förhindrar tryckpulser på grund av stoppat flöde genom gasblandningsanordningen ska användas. Eventuella gasbeståndsdelar som inte är relevanta för verifiering av analysatorerna ska uteslutas. Alternativt kan gasflaskor med enkla gaser och separat mätning av svarstiderna användas.
c) Datainsamling ska utföras enligt följande:
i) Ventilen ska kopplas om för start av nollställningsgasflödet.
ii) Systemet ska ges tid att stabilisera sig avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn.
iii) Dataregistrering ska startas och utföras lika ofta som vid utsläppsprovning. Varje registrerat värde ska vara en unik, uppdaterad koncentration som analysatorn har mätt. Interpolation eller filtrering får inte användas för att ändra de registrerade värdena.
iv) Ventilen ska kopplas om för att starta flödet av de blandade spänngaserna till analysatorerna. Tidpunkten ska registreras som t 0.
v) Stabilisering avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn ska tillåtas.
vi) Flödet ska kopplas om, så att nollställningsgas förs till analysatorn. Tidpunkten ska registreras som t 100.
vii) Stabilisering avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn ska tillåtas.
viii) Stegen i leden c iv–vii i denna punkt ska upprepas för registrering av sju fullständiga cykler som avslutas med att nollställningsgas flödar till analysatorerna.
ix) Registrering ska avslutas.
8.1.5.5 Utvärdering av prestanda
Uppgifter från punkt 8.1.5.4 c ska användas för att beräkna den genomsnittliga stigtiden för varje analysator.
a) Om överensstämmelse med punkt 8.1.5.3 b i ska påvisas, måste följande förfarande användas: Varje stigtid (mätt i sekunder) ska multipliceras med sin respektive registreringsfrekvens mätt i Hz (1/s). Värdet för varje resultat ska vara minst 5. Om värdet är mindre än 5 ska registreringsfrekvensen ökas eller flödena justeras eller så ska provtagningssystemets utformning ändras så att stigtiden ökar. Digitala filter kan konfigureras för att öka stigtiden.
b) Om överensstämmelse med punkt 8.1.5.3 b ii ska påvisas, räcker det att påvisa överensstämmelse med kraven i punkt 8.1.5.3 b ii.
8.1.6 Verifiering av svarstid för kompenserande analysatorer
8.1.6.1 Tillämpningsområde och frekvens
Den här verifieringen ska utföras för att bestämma en kontinuerligt mätande gasanalysators svar, då en analysators svar kompenseras av en annan analysators svar vid mätning av gasutsläpp. I den här kontrollen ska vattenånga anses vara en gasbeståndsdel. Verifieringen är obligatorisk för kontinuerligt mätande gasanalysatorer som används i transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC-provcykler. Verifieringen behövs inte för partigasanalysatorer eller kontinuerliga gasanalysatorer som används endast för NRSC-provcykler med diskreta steg. Den här verifieringen gäller inte för korrigering av vatten som avlägsnats från provet under efterbehandlingen. Den här verifieringen ska utföras efter den inledande installationen (dvs. idriftsättning av provningscellen). Efter omfattande underhåll kan punkt 8.1.5 användas för att verifiera enhetligt svar, förutsatt att alla utbytta komponenter vid något tillfälle har fuktverifierats avseende enhetlighet.
8.1.6.2 Mätprinciper
Det här förfarandet verifierar tidspridningen och enhetligt svar för system med kontinuerlig, kombinerad gasmätning. I det här förfarandet måste alla kompensationsalgoritmer och fuktighetskorrigeringar aktiveras.
8.1.6.3 Systemkrav
Kraven på generell svarstid och stigtid enligt punkt 8.1.5.3 a gäller även för kompenserande analysatorer. Om registreringsfrekvensen inte är samma som uppdateringsfrekvensen för den kontinuerligt kombinerade/kompenserade signalen, ska den minsta av de två frekvenserna användas för den verifiering som krävs enligt punkt 8.1.5.3 b i.
8.1.6.4 Förfarande
Alla förfaranden som anges i punkt 8.1.5.4 a–c ska användas. Dessutom måste svarstiden och stigtiden för vattenånga mätas, om det används en kompensationsalgoritm som baseras på vattenånga. I så fall måste minst en av de kalibreringsgaser som används (inte NO2) fuktas enligt följande:
Om systemet inte har en vattenavskiljare för att avlägsna vatten från provgasen, ska spänngasen fuktas genom att gasblandningen flödas genom ett tätat kärl där gasen, genom att bubblas i destillerat vatten, fuktas till den provdaggpunkt som under utsläppsprovningen bedömts vara den högsta möjliga daggpunkten. Om systemet under provningen använder en vattenavskiljare som har verifierats och godkänts i kontrollen för vattenavskiljare, kan den fuktade gasblandningen införas nedströms avskiljaren, genom att blandningen bubblas i destillerat vatten i ett tätat kärl vid 298 ± 10 K (25 ± 10 oC) eller en temperatur över daggpunkten. Oavsett situation ska den fuktade gasen, nedströms kärlet, bibehållas vid en temperatur minst 5 K (5 oC) över den lokala daggpunkten i ledningen. Observera att det är möjligt att utesluta vilken som helst av gasbeståndsdelarna om den inte är relevant för analysatorerna i verifieringen. Om någon av gasbeståndsdelarna inte är mottaglig för fuktkompensation kan svarskontrollen för analysatorerna utföras utan fuktning.
8.1.7 Mätning av motorns parametrar och omgivningsförhållanden
Motortillverkaren ska använda internationellt erkända kvalitetsrutiner som är spårbara gentemot nationella eller internationella standarder. I annat fall ska följande förfaranden användas:
8.1.7.1 Vridmomentkalibrering
8.1.7.1.1 Tillämpningsområde och frekvens
Alla system för vridmomentmätning, inklusive dynamometrar och givare för vridmoment, ska kalibreras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll och därvid ska, bland annat, referenskraft eller hävarm med dödvikt användas. Kalibreringen ska upprepas enligt god teknisk sed. För linearisering av vridmomentgivarens utsignaler ska instruktionerna från vridmomentgivarens tillverkare följas. Andra kalibreringsmetoder är tillåtna.
8.1.7.1.2 Dödviktskalibrering
I den här metoden använder man en känd kraft genom att hänga kända vikter på ett känt avstånd längs en hävarm. Vikternas hävarm måste vara vinkelrät mot gravitationen (dvs. horisontell) och mot dynamometerns rotationsaxel. Minst sex kombinationer av kalibreringsvikter ska användas för varje tillämpligt vridmomentmätområde, och vikterna ska vara ungefär jämt fördelade över området. Dynamometern ska vara satt i svängning eller rotation under kalibreringen, för att minska hysteresen på grund av friktion. Varje vikts kraft ska bestämmas genom multiplikation av viktens internationellt spårbara massa med den lokala gravitationsaccelerationen.
8.1.7.1.3 Kalibrering med töjningsgivare eller mätring
I den här metoden påför man kraft genom att antingen hänga vikter på en hävarm (vikterna och hävarmens längd används inte för bestämning av referensvridmomentet) eller genom att använda en dynamometer vid olika vridmoment. Minst sex kraftkombinationer ska användas för varje tillämpligt vridmomentmätområde, och krafterna ska vara ungefär jämt fördelade över området. Dynamometern ska vara satt i svängning eller rotation under kalibreringen, för att minska hysteresen på grund av friktion. I det här fallet bestäms referensvridmomentet genom att man multiplicerar utkraften från referensmätaren (t.ex. en töjningsgivare eller en mätring) med den effektiva hävarmslängden, som mäts från den punkt där kraften mäts till dynamometerns rotationsaxel. Det är viktigt att längden mäts vinkelrätt mot referensmätarens mätaxel och vinkelrätt mot dynamometerns rotationsaxel.
8.1.7.2 Tryck-, temperatur- och daggpunktskalibrering
Efter den inledande installationen ska instrumenten kalibreras för mätning av tryck, temperatur och daggpunkt. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.
Temperaturmätsystem med termokopplingar, RTD:er (resistiv temperaturdetektor) eller termistorer, ska kalibreras enligt beskrivningen i punkt 8.1.4.4 (om linearitetsverifiering).
8.1.8 Flödesrelaterade mätningar
8.1.8.1 Kalibrering av bränsleflöde
Efter inledande installation ska bränsleflödesmätarna kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.
8.1.8.2 Kalibrering av inloppsluftflöde
Efter inledande installation ska mätarna för inloppsluftflöde kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.
8.1.8.3 Kalibrering av avgasflöde
Efter inledande installation ska avgasflödesmätarna kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.
8.1.8.4 Kalibrering av utspätt avgasflöde (CVS)
8.1.8.4.1 Översikt
a) I detta avsnitt beskrivs kalibrering av flödesmätare för utspädda avgaser i system med konstantvolymprovtagning (CVS, constant volume sampling).
b) Kalibreringen ska utföras när flödesmätaren är installerad permanent på mätplatsen. Kalibreringen ska utföras när någon del av flödeskonfigurationen uppströms eller nedströms flödesmätaren har ändrats och ändringen kan innebära att flödesmätarkalibreringen påverkas. Kalibreringen ska utföras efter inledande CVS-installation och om verifieringen för utspätt avgasflöde (dvs. propankontroll) i punkt 8.1.8.5 inte har godkänts trots korrigerande åtgärder.
c) En CVS-flödesmätare ska kalibreras med en referensflödesmätare, till exempel en flödesmätare för subsoniskt venturirör (SSV), ett flödesmunstycke med stor radie, ett rundat munstycke, ett laminärflödeselement, en uppsättning av venturirör för kritiskt flöde eller en ultraljudsflödesmätare. Referensmätaren ska kunna rapportera kvantiteter som är internationellt spårbara med ±1 % osäkerhet. Referensflödesmätarens svar på flödet ska användas som referensvärde för kalibrering av CVS-flödesmätaren.
d) Uppströms får inga filter eller annan tryckbegränsning som kan påverka flödet före referensflödesmätaren användas, om inte flödesmätare har kalibrerats för sådana tryckbegränsningar.
e) En molbaserad metod används i den kalibreringssekvens som beskrivs i punkt 8.1.8.4. Instruktioner för motsvarande sekvens med massbaserad metod finns i punkt 2.5 i bilaga VII.
f) Ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller ett subsoniskt venturirör (SSV) får, efter tillverkarens eget val, avlägsnas från sitt fasta läge för kalibrering, om följande krav är uppfyllda när venturiröret installeras i CVS.
1)
Efter installation av CFV eller SSV i CVS-systemet ska god teknisk sed användas för att kontrollera att inte några läckor införts mellan CVS:s inlopp och venturiröret.
2)
Efter kalibrering med venturirör ex-situ ska samtliga venturirörsflödeskombinationer kontrolleras för venturirör för kritiska flöden eller minst 10 flödespunkter för ett subsoniskt venturirör med hjälp av propankontrollen enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5. Resultatet av propankontrollen för varje venturirörsflödespunkt får inte överskrida toleransen i punkt 8.1.8.5.6.
3)
För att kontrollera ex-situ-kalibreringen för ett CVS-system med mer än ett enda CFV ska följande kontroll utföras:
i) En konstant flödeanordning ska användas för att tillhandahålla ett konstant flöde av propan i utspädningstunneln.
ii) Kolvätekoncentrationerna ska mätas vid minst 10 separata flödeshastigheter för en SSV-flödesmätare, eller på alla tänkbara flödeskombinationer för en CFV-flödesmätare, samtidigt som flödet av propan hålls konstant.
iii) Koncentrationen för kolvätebakgrunden i utspädningsluften ska mätas i början och i slutet av provningen. Den genomsnittliga bakgrundskoncentrationen från varje mätning vid varje flödespunkt ska dras av innan den regressionsanalys som anges i punkt (iv) utförs.
iv) En exponentiell regression måste utföras med hjälp av alla värdepar för flödeshastigheten och korrigerad koncentration för att erhålla ett förhållande i form av y = a × xb, där koncentrationen är en oberoende variable och flödeshastigheten en beroende variabel. För varje datapost ska skillnaden mellan det uppmätta flödet och värdet av kurvans anpassning beräknas. Skillnaden ska vid varje punkt vara mindre än ±1 % av lämpligt regressionsanalysvärde. Värdet av b ska ligga mellan –1,005 och –0,995. Om resultaten inte uppfyller dessa gränsvärden ska korrigerande åtgärder i enlighet med punkt 8.1.8.5.1 a vidtas.
8.1.8.4.2 Kalibrering av kolvpump
En kolvpump (PDP, positive-displacement pump) ska kalibreras för att definiera en flödes-pumpvarvtalsformel för flödesläckage (vid pumpens tätningsytor) som funktion av pumpens inloppstryck. Ekvationskoefficienter ska bestämmas för varje varvtal som pumpen drivs med. En pumpflödesmätare ska kalibreras enligt följande:
a) Systemet ska anslutas enligt figur 6.5.
b) Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och pumpen ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid den lägst kalibrerade flödespunkten, till exempel vid punkten för maximal tryckbegränsning och minimalt pumpvarvtal.
c) När pumpen drivs ska temperaturen vid pumpinloppet hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in.
d) Pumpvarvtalet ställs till den första varvtalspunkt där pumpen ska kalibreras.
e) Strypventilen ställs i helt öppet läge.
f) Kolvpumpen drivs under minst 3 min, så att systemet stabiliseras. Pumpen drivs därefter kontinuerligt och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras:
i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren,
.
ii) Genomsnittlig temperatur vid pumpinloppet, T in.
iii) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid pumpinloppet, p in.
iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid pumputloppet, p out.
v) Genomsnittligt pumpvarvtal, n PDP.
g) Strypventilen ska slutas gradvis, så att det absoluta trycket vid pumpinloppet, p in, minskar.
h) Stegen i leden f och g i punkt 8.1.8.4.2 ska upprepas och data ska registreras vid minst sex strypningspositioner, vilket representerar hela området av möjliga tryck vid pumpinloppet.
i) Kolvpumpen ska kalibreras med hjälp av insamlade data och de formler som anges i bilaga VII.
j) För varje varvtal som pumpen drivs med ska stegen i leden f–i upprepas.
k) Ekvationerna i avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod) eller avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) ska användas för att bestämma kolvpumpens flödesformel för utsläppsprovning.
l) Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5.
m) Kolvpumpen får inte användas under det lägsta inloppstryck som har provats vid kalibreringen.
8.1.8.4.3 Kalibrering av venturirör för kritiskt flöde (CFV)
Ett venturirör för kritiskt flöde (CFV, critical-flow venturi) ska kalibreras för verifiering av rörets utsläppskoefficient, C d, vid lägsta förväntade statiska differentialtryck mellan venturirörets inlopp och utlopp. En CFV-flödesmätare ska kalibreras enligt följande:
a) Systemet ska anslutas enligt figur 6.5.
b) Fläkten ska startas nedströms venturiröret.
c) När venturiröret används ska temperaturen vid rörets inlopp hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in.
d) Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och venturiröret ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid maximal tryckbegränsning.
e) Strypventilen ska ställas i helt öppet läge. I stället för att använda en ställbar strypventil kan man variera trycket nedströms venturiröret genom att ändra fläktvarvtalet eller använda ett kontrollerat läckage. Observera att vissa fläktar har vissa begränsningar avseende obelastad användning.
f) Venturiröret ska användas under minst 3 min, så att systemet stabiliseras. Användning av venturiröret fortsätter därefter och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras:
i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren,
.
ii) Eventuellt, den genomsnittliga daggpunkten för kalibreringsluften, T dew. Se bilaga VII för tillåtna förhållanden under utsläppsmätningar.
iii) Genomsnittlig temperatur vid venturirörets inlopp, T in.
iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid venturirörets inlopp, p in.
v) Genomsnittligt statiskt differentialtryck mellan venturirörets inlopp och dess utlopp, Δp CFV.
g) Strypventilen ska slutas gradvis, så att det absoluta trycket vid venturirörets inlopp, p in, minskar.
h) Stegen i leden f och g i denna punkt ska upprepas och genomsnittsdata ska registreras vid minst tio strypningspositioner, så att högsta möjliga förväntade differentialtryck under drift, Δp CFV, provas. Kalibreringskomponenter eller venturirörkomponenter måste inte tas bort för kalibrering vid minsta möjliga tryckbegränsningar.
i) C d och det lägsta tillåtna tryckförhållandet r, ska bestämmas enligt beskrivningen i bilaga VII.
j) C d ska användas för att bestämma venturirörflödet under en utsläppsprovning. Venturiröret ska inte användas över högsta tillåtna r som bestämts i enlighet med bilaga VII.
k) Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5.
l) Om CVS-systemet är konfigurerat för samtidig användning av flera parallella venturirör, ska CVS-systemet kalibreras enligt något av följande:
i) Varje kombination av venturirör ska kalibreras enligt detta avsnitt och bilaga VII. Se bilaga VII för instruktioner om beräkning av flöden för detta alternativ.
ii) Varje venturirör ska kalibreras enligt denna punkt och bilaga VII. Se bilaga VII för instruktioner om beräkning av flöden för detta alternativ.
8.1.8.4.4 Kalibrering av subsoniskt venturirör (SSV)
Ett subsoniskt venturirör (SSV) ska kalibreras så att kalibreringskoefficienten, C d, bestäms för det förväntade inloppstryckområdet. En SSV-flödesmätare ska kalibreras enligt följande:
a) Systemet ska anslutas enligt figur 6.5.
b) Fläkten ska startas nedströms venturiröret.
c) Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och venturiröret ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid maximal tryckbegränsning.
d) När venturiröret används ska temperaturen vid rörets inlopp hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in.
e) Den reglerbara strypventilen eller en fläkt med varierbart varvtal ska ställas så att flödet blir större än största möjliga flöde som förväntas under provningen. Flödena får inte extrapoleras bortom de kalibrerade värdena, varför man bör säkerställa att Reynoldstalet, Re, vid SSV-mynningen vid största kalibreringsflöde, är större än förväntat största Re under provning.
f) Venturiröret ska användas under minst tre minuter, så att systemet stabiliseras. Användning av venturiröret fortsätter därefter och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras:
i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren,
.
ii) Eventuellt, den genomsnittliga daggpunkten för kalibreringsluften, T dew. Se bilaga VII för tillåtna förhållanden.
iii) Genomsnittlig temperatur vid venturirörets inlopp, T in.
iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid venturirörets inlopp, p in.
v) Statiskt differentialtryck mellan det statiska trycket vid venturirörets inlopp och det statiska trycket vid venturirörets mynning, Δp SSV.
g) Strypventilen ska slutas gradvis, eller så ska fläktvarvtalet ökas gradvis, så att flödet minskar.
h) Stegen i leden f och g i denna punkt ska upprepas och data ska registreras vid minst tio flöden.
i) Funktionens form för C d och Re ska bestämmas med hjälp av insamlade data och beräkningarna i bilaga VII.
j) Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5, med den nya ekvationen för C d och Re.
k) Venturiröret ska användas endast mellan minimalt och maximalt flöde.
l) Ekvationerna i avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod) eller avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) ska användas för att bestämma venturirörets flödesformel under en provning.
8.1.8.4.5 Ultraljudskalibrering (reserverad)
Figur 6.5
Scheman för CVS-kalibrering av utspädda avgasflöden
Fläkt med
variabelt varvtal
referensflö
desmätare
fläkt
Nedströms
tryckkontroll
strypventil
referensflö
desmätare
strypventil
referensflö
desmätare
8.1.8.5 Verifiering av CVS och partiprovtagare (propankontroll)
8.1.8.5.1 Inledning
a) En propankontroll är en CVS-verifiering som används för att bestämma om det finns avvikelser i mätningar av utspädda avgasflöden. Propankontroll används även som verifiering av partiprovtagning, för att bestämma om det finns avvikelser i ett partiprovtagningssystem som hämtar prov från ett CVS-system, enligt beskrivningen i led f i denna punkt. Utifrån god teknisk sed och med säkra metoder kan kontrollen utföras med andra gaser än propan, till exempel CO2 eller CO. En misslyckad propankontroll kan indikera att det finns problem som måste åtgärdas, enligt följande:
i) Felaktig analysatorkalibrering. FID-analysatorn måste kalibreras om, repareras eller bytas.
ii) Läckagekontroller ska utföras i fråga om CVS-systemets tunnel, anslutningar, fästanordningar och HC-provtagningssystem, enligt punkt 8.1.8.7.
iii) Verifiering avseende bristande blandningsfunktion ska utföras i enlighet med punkt 9.2.2.
iv) Verifiering av kolvätekontaminering i provtagningssystemet ska utföras enligt beskrivningen i punkt 7.3.1.2.
v) Ändrad CVS-kalibrering. En kalibrering av den monterade CVS-flödesmätaren ska utföras enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.4.
vi) Andra problem med CVS-systemets eller verifieringssystemets maskinvara/programvara. CVS-systemet samt maskinvara och programvara för CVS-verifiering ska inspekteras avseende felaktigheter.
b) I en propankontroll används antingen en referensmassa eller ett referensflöde av C3H8 som spårgas i CVS-systemet. Om ett referensflöde används, måste man ta hänsyn till alla C3H8-beteenden som i referensflödesmätaren avviker från en ideal gas. Se avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) eller avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod), där kalibrering och användning av vissa flödesmätare beskrivs. Inget antagande om ideal gas får användas i punkt 8.1.8.5 och bilaga VII. I propankontrollen jämförs den beräknade massan av införd C3H8 med hjälp av kolvätemätningar och CVS-flödesmätningar, med referensvärdet.
8.1.8.5.2 Metod för att införa en känd mängd propan i CVS-systemet
Den totala noggrannheten hos provtagnings- och analyssystemet för CVS bestäms genom att en känd mängd av en förorenande gas införs i systemet medan det körs på normalt sätt. Föroreningen analyseras, och massan beräknas i enlighet med bilaga VII. Någon av följande två metoder ska användas:
a) Mätning med hjälp av en gravimetrisk teknik ska utföras enligt följande: Vikten av en liten cylinder som fyllts med kolmonoxid eller propan bestäms med en noggrannhet av ±0,01 g. CVS-systemet körs under cirka 5–10 min som vid en normal avgasutsläppsprovning medan kolmonoxid eller propan sprutas in i systemet. Mängden ren gas som förts in bestäms med hjälp av jämförande vägning. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering), och massan av gasen beräknas.
b) Mätning med ett munstycke för kritiskt flöde ska utföras enligt följande: En känd mängd ren gas (kolmonoxid eller propan) matas in i CVS-systemet genom ett kalibrerat strypmunstycke för kritiskt flöde. Om inloppstrycket är tillräckligt högt, är flödet, som ställs in med hjälp av strypmunstycket, oberoende av trycket vid strypmunstyckets utlopp (kritiskt flöde). CVS-systemet körs som vid en normal provning av avgasutsläpp under 5–10 minuter. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering), och massan av gasen beräknas.
8.1.8.5.3 Förberedelse av propankontrollen
Propankontrollen ska förberedas enligt följande:
a) Om en referensmassa av C3H8 används i stället för ett referensflöde, ska en cylinder fylld med C3H8 erhållas. Referenscylinderns C3H8-massa ska bestämmas med en noggrannhet av ±0,5 % av den mängd C3H8 som förväntas användas.
b) Lämpliga flöden ska väljas för CVS-systemet och C3H8.
c) En port för insprutning av C3H8 ska väljas i CVS-systemet. Den valda portplatsen ska vara placerad på så kort avstånd som möjligt från den plats där motoravgassystemet införs i CVS-systemet. C3H8-cylindern ska kopplas till insprutningssystemet.
d) CVS-systemet ska vara igång och stabiliseras.
e) Eventuella värmeväxlare i provtagningssystemet ska förvärmas eller förkylas.
f) Uppvärmda eller kylda komponenter, såsom provtagningsledningar, filter, kylare och pumpar, ska ges tid att stabilisera sig vid driftstemperaturen.
g) Vid tillämplighet ska läckageverfiering av vakuumsidan i systemet för kolväteprovtagning utföras, enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.7.
8.1.8.5.4 Förberedelse av systemet för kolväteprovtagning inför propankontroll
Läckageverifiering av vakuumsidan i systemet för kolväteprovtagning kan utföras enligt led g i denna punkt. Om det här förfarandet används kan förfarandet för kolvätekontaminering i punkt 7.3.1.2 användas. Om kontrollen av läckage på vakuumsidan inte utförs enligt led g ska systemet för kolväteprovtagning nollställas, spännas och verifieras avseende kontaminering, vilket ska ske enligt följande:
a) Det minsta kolväteanalysatorområde som kan mäta den förväntade koncentrationen av C3H8 för CVS- och C3H8-flödena ska väljas.
b) Kolväteanalysatorn ska nollställas med nollställningsluft som införs i analysatorporten.
c) Kolväteanalysatorn ska spännas med C3H8-spänngas som införs vid analysatorporten.
d) Nollställningsluft ska flöda över vid kolvätesonden eller in i en koppling mellan sonden och överföringsledningen.
e) Den stabila kolvätekoncentrationen i systemet för kolväteprovtagning ska mätas som överflödiga nollställningsluftflöden. För partimätning av kolväte ska partibehållaren (t.ex. en provtagningssäck) fyllas, och överloppskoncentrationen av kolväte ska mätas.
f) Om den överflödande kolvätekoncentrationen är högre än 2 μmol/mol får man inte fortsätta förfarandet förrän kontamineringen har eliminerats. Källan till kontamineringen ska fastställas och korrigerande åtgärder vidtas, t.ex. rengöring av systemet eller byte av kontaminerade delar.
g) När den överflödande kolvätekoncentrationen inte överskrider 2 μmol/mol ska värdet registreras som x HCinit och användas för att korrigera kolvätekontamineringen, enligt beskrivningen i avsnitt 2 (molbaserad metod) i bilaga VII eller avsnitt 3 (massbaserad metod) i bilaga VII.
8.1.8.5.5 Utförande av propankontroll
a) Propankontrollen ska utföras enligt följande:
i) För partikolväteprovtagning ska rena lagringsmedier, t.ex. lufttomma säckar, anslutas.
ii) Instrument för kolvätemätning ska användas enligt instrumenttillverkarens instruktioner.
iii) Om man förmodar att korrigering av bakgrundskoncentrationer av kolväte i utspädningsluften måste utföras, ska bakgrundskoncentrationen av kolväte i utspädningsluften mätas och registreras.
iv) Alla integrerade enheter ska nollställas.
v) Provtagningen och eventuella flödesintegrerare ska startas.
vi) C3H8 ska släppas ut med den flödeshastighet som har valts. Om ett referensflöde av C3H8 används, ska integrering av detta startas.
vii) C3H8 ska släppas ut kontinuerligt tills det har frigjorts minst så mycket C3H8 som behövs för korrekt kvantifiering av C3H8-referensflödet och C3H8-mätflödet.
viii) C3H8-cylindern ska stängas av och provtagningen ska fortsätta tills tidsfördröjningar på grund av provtransport och analysatorsvar kan anses vara kompenserade.
ix) Provtagningen ska avslutas och alla integrerare ska stängas av.
b) Om mätning med ett munstycke för kritiskt flöde används, kan följande förfarande användas för propankontroll, som alternativ till metoden i led a i punkt 8.1.8.5.5:
i) För partikolväteprovtagning ska rena lagringsmedier, t.ex. lufttomma säckar, anslutas.
ii) Instrument för kolvätemätning ska användas enligt instrumenttillverkarens instruktioner.
iii) Om man förmodar att korrigering av bakgrundskoncentrationer av kolväte i utspädningsluften måste utföras, ska bakgrundskoncentrationen av kolväte i utspädningsluften mätas och registreras.
iv) Alla integrerade enheter ska nollställas.
v) Innehållet i C3H8-referenscylindern ska släppas ut med den valda flödeshastigheten.
vi) Provtagningen ska startas och alla flödesintegrerare ska startas när det har bekräftats att kolvätekoncentrationen är stabil.
vii) Cylinderns innehåll ska släppas ut kontinuerligt tills det har frigjorts minst så mycket C3H8 som behövs för korrekt kvantifiering av C3H8-referensflödet och C3H8-mätflödet.
viii) Alla integrerare ska stängas av.
ix) C3H8-referenscylindern ska stängas av.
8.1.8.5.6 Utvärdering av propankontrollen
Förfarandet efter provning ska utföras enligt följande:
a) Om partiprovtagning har använts ska partiproven analyseras så snart som det är praktiskt möjligt.
b) Efter kolväteanalysen ska kontaminering och bakgrundskoncentrationer kompenseras.
c) Total C3H8-massa baserat på CVS- och kolvätedata ska beräknas enligt beskrivningarna i bilaga VII, med molmassan av C3H8, MC3H8, i stället för den effektiva molmassan av HC, MHC.
d) Om en referensmassa (gravimetrisk metod) används, ska cylinderns propanmassa bestämmas med en noggrannhet av ±0,5 %, och C3H8-referensmassan ska bestämmas genom att den tomma cylinderns propanmassa subtraheras från den fyllda cylinderns propanmassa. Om ett munstycke för kritiskt flöde används (mätning med ett munstycke för kritiskt flöde), ska propanmassa bestämmas som flödet multiplicerat med provningstiden.
e) Den beräknade massan ska subtraheras med C3H8-referensmassan. Om skillnaden ligger inom ±3,0 % av referensmassan, godkänns CVS-systemet vid verifieringen.
8.1.8.5.7 Verifiering av system för sekundär utspädning vid partikelprovtagning
När propankontrollen ska upprepas för verifiering av systemet för sekundär utspädning vid partikelmätning ska följande förfarande, enligt leden a–d, användas:
a) Systemet för kolväteprovtagning ska konfigureras för uttagning av ett prov vid en punkt nära partiprovtagarens lagringsmedium (t.ex. ett partikelfilter). Om det absoluta trycket vid den valda punkten är för lågt för uttag av ett kolväteprov, kan detta tas från partiprovtagarens pumputlopp. Vid provtagning från pump måste man vara extra uppmärksam: ett i normala fall godtagbart pumpläckage nedströms en partiprovtagare ger upphov till att propankontrollen underkänns.
b) Propankontrollen ska upprepas enligt beskrivningen i denna punkt, men kolväteprovet ska samlas upp från partiprovtagaren.
c) C3H8-massan ska beräknas med hänsyn till sekundär utspädning från partiprovtagaren.
d) Den beräknade massan ska subtraheras med C3H8-referensmassan. Om skillnaden ligger inom ±5 % av referensmassan, godkänns partiprovtagare vid verifieringen. I annat fall ska korrigerande åtgärder vidtas.
8.1.8.5.8 Verifiering av vattenavskiljare
Om det används en fuktgivare för kontinuerlig bevakning av daggpunkten vid vattenavskiljarens utlopp, utförs inte den här kontrollen om det är säkerställt att avskiljarutloppets fukthalt är lägre än de minimivärden som används för dämpnings-, störnings- och kompensationskontroll.
a) Om det enligt reglerna i punkt 9.3.2.3.1 används en vattenavskiljare för att avlägsna fukt från provgasen, ska funktionen verifieras efter installationen, efter omfattande underhåll, för termokylare. För osmotiska membranavskiljare ska funktionen verifieras efter installationen, efter omfattande underhåll och inom 35 dagar före provning.
b) Eftersom vatten kan försämra analysatorns förmåga att mäta den utsläppsbeståndsdel som är av intresse, brukar man ibland avlägsna vattnet innan provgasen når analysatorn. Till exempel kan vatten dämpa reaktionen och påverka en CLD-analysators NOx-svar genom negativ interferens, eller påverka en NDIR-analysators svar genom positiv interferens.
c) Vattenavskiljaren ska uppfylla kraven enligt punkt 9.3.2.3.1 avseende daggpunkt, T dew, och absolut tryck, p total, nedströms den osmotiska membranavskiljaren eller termokylaren.
d) Följande metod för verifiering av vattenavskiljare ska användas för att kontrollera avskiljarens prestanda, eller så ska ett alternativt protokoll utformas på grundval av god teknisk sed.
i) Rör av polytetrafluoreten (PTFE) eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna.
ii) N2 eller renad luft ska fuktas genom att bubblas med destillerat vatten i ett slutet kärl, där gasen fuktas till den högsta möjliga daggpunkt som har identifierats under utsläppsprovtagningen.
iii) Den fuktade gasen ska tillföras uppströms vattenavskiljaren.
iv) Den fuktade gasens temperatur nedströms kärlet ska hållas vid minst 5 oC ovanför dess daggpunkt.
v) Den fuktade gasens daggpunkt, T dew, och tryck, p total, ska mätas så nära vattenavskiljarens inlopp som möjligt, för att säkerställa att daggpunkten är den högsta möjliga daggpunkt som har identifierats vid utsläppsprovtagningen.
vi) Den fuktade gasens daggpunkt, T dew, och tryck, p total, ska mätas så nära vattenavskiljarens utlopp som möjligt.
vii) Vattenavskiljarens prestanda ska anses godkänd om resultatet av led d vi i detta avsnitt är lägre än vattenavskiljarens specifikationer identifierade enligt punkt 9.3.2.3.1 plus 2 oC, eller om molhalten enligt led d vi är mindre än vattenavskiljarens specifikationer plus 0,002 mol/mol eller 0,2 volymprocent. Observera att provdaggpunkten i denna verifiering uttrycks i absolut temperatur, Kelvin.
8.1.8.6 Periodisk kalibrering av mätsystem för delflöden av partiklar och relaterade outspädda avgaser
8.1.8.6.1 Specifikationer för differentialflödesmätning
I system med delflödesutspädning, för provtagning av outspädda avgaser, är det särskilt viktigt med provflödets noggrannhet q mp, om mätningen inte sker direkt utan bestäms genom differentialflödesmätning i enlighet med ekvation 6-20:
q m p = q m dew – q m
(6-20)
där
qm
p
är avgasens provmassflöde in i system för delflödesutspädning,
qm
dw
är utspädningsluftens massflöde (på våt bas),
qm
dew
är ekvivalent massflöde för utspädda avgaser på våt bas.
I detta fall ska differensens största fel vara sådant att noggrannheten för qmp ligger inom ±5 % när utspädningsförhållandet är mindre än 15. Den kan beräknas med hjälp av rms-värdet av felen hos varje instrument.
Godtagbar noggrannhet hos q mp kan uppnås med någon av följande metoder:
a) Den absoluta noggrannheten hos qm
dew och qm
dw är ±0,2 %, vilket garanterar en noggrannhet hos qm
p på ≤ 5 % vid en utspädningsfaktor på 15. Högre utspädningsförhållanden ger dock större fel.
b) Kalibrering av qm
dw relativt qm
dew utförs så att samma noggrannheter som med metoden i led a uppnås för qmp . Mer information finns i punkt 8.1.8.6.2.
c) Noggrannheten för q mp bestäms indirekt, utifrån utspädningsförhållandets noggrannhet, som bestämts med hjälp av en spårgas, t.ex. CO2. För q mp krävs noggrannheter motsvarande metoden i led a.
d) Den absoluta noggrannheten hos qm
dew och qm
dw ligger inom ±2 % av fullt skalutslag, det maximala felet hos differensen mellan qm
dew och qm
dw ligger inom 0,2 %, och linearitetsfelet ligger inom ±0,2 % av det högsta värdet för t qm
dew under provet.
8.1.8.6.2 Kalibrering av differentialflödesmätningen
Systemet med delflödesutspädning, för uttag av ett outspätt avgasprov, ska kalibreras regelbundet med en noggrann flödesmätare som är spårbar mot internationella och/eller nationella standarder. Flödesmätaren eller flödesmätinstrumenten ska kalibreras med något av följande förfaranden så att sondflödet, qm
p, in i tunneln uppfyller noggrannhetskraven i punkt 8.1.8.6.1.
a) Flödesmätaren för qm
dw ansluts i serie till flödesmätaren för qm
dew, skillnaden mellan de båda flödesmätarna kalibreras för minst 5 jämnt fördelade flödesvärden mellan provets lägsta qm
dw-värde och provets qm
dew-värde. Utspädningstunneln behöver inte passeras.
b) En kalibrerad massflödesmätare ansluts i serie till flödesmätaren för qm
dew, och noggrannheten kontrolleras för det värde som används under provningen. Sedan ansluts den kalibrerade massflödesmätaren i serie till flödesmätaren för qm
dw, och noggrannheten ska kontrolleras för minst fem inställningar, motsvarande utspädningsförhållanden mellan 3 och 15, relativt det qm
dew-värde som används under provningen.
c) Överföringsledningen TL (se figur 6.7) ska kopplas bort från avgassystemet, och en kalibrerad flödesmätare, med ett mätområde som lämpar sig för mätning av qm
p, ska kopplas till överföringsledningen. Därefter ska qm
dew ställas till det värde som används vid provningen, och qm
dw ska ställas in till minst fem värden efter varandra, motsvarande utspädningsförhållanden mellan 3 och 15. Alternativt kan man ordna med en särskild flödesväg för kalibreringen, där tunneln inte passeras, men det totala flödet och utspädningsluftens flöde ska då passera genom respektive mätare, som under den faktiska provningen.
d) En spårgas matas in i överföringsledningen i avgassystemet (TL). Spårgasen kan vara en beståndsdel av avgaserna, t.ex. CO2 eller NOx. Efter utspädning i tunneln mäts spårgasbeståndsdelen. Detta ska göras för fem utspädningsförhållanden mellan 3 och 15. Provflödets noggrannhet beräknas med hjälp av utspädningsförhållandet r d med hjälp av ekvation 6-21:
q m p = q m dew/r d
(6-21)
Gasanalysatorernas noggrannhet ska beaktas för att säkerställa noggrannheten hos qmp .
8.1.8.6.3 Särskilda krav för differentialflödesmätning
Det rekommenderas att man kontrollerar kolflödet med hjälp av de verkliga avgaserna för att upptäcka mät- och kontrollproblem och verifiera att delflödessystemet fungerar korrekt. Denna kontroll bör göras åtminstone varje gång som en ny motor installeras, eller när en väsentlig del av provcellskonfigurationen ändras.
Motorn ska köras med toppvridmoment och topphastighet eller i något annat stationärt driftläge som ger 5 % eller mer CO2. Delflödessystemet ska köras med en utspädningsfaktor på ungefär 15:1.
Om kolflödet kontrolleras ska tillägg 2 till bilaga VII tillämpas. Kolflödena ska beräknas enligt ekvationerna i tillägg 2 till bilaga VII. Alla kolflöden ska överensstämma med varandra inom 5 %.
8.1.8.6.3.1 Förhandskontroll
En förhandskontroll ska genomföras inom 2 timmar före provningen enligt följande:
Flödesmätarnas noggrannhet kontrolleras på samma sätt som vid kalibreringen (se punkt 8.1.8.6.2) vid åtminstone två punkter, inklusive qm
dw-flödesvärden motsvarande utspädningsförhållanden mellan 5 och 15 för det qm
dew-värde som används under provningen.
Förhandskontrollen får uteslutas, om man med hjälp av de värden som registrerats vid den kalibrering som beskrivs i punkt 8.1.8.6.2 kan visa att flödesmätarnas kalibrering är stabil under en längre tid.
8.1.8.6.3.2 Bestämning av omvandlingstiden
Omvandlingstiden ska bestämmas med samma systeminställningar som vid provningen. Omvandlingstiden, som definieras i punkt 2.4 i tillägg 5 till denna bilaga och i figur 6.11, ska bestämmas med följande metod:
En oberoende referensflödesmätare med ett för provtagningsflödet lämpligt mätområde placeras i serie med och nära kopplad till sonden. Flödesmätarens omvandlingstid ska vara kortare än 100 ms vid den flödesstegstorlek som används vid svarstidsmätningen, och flödestryckbegränsningen ska motsvara god teknisk sed och måste vara så låg att den inte påverkar delflödesutspädningssystemets dynamiska funktion. Inmatningen av avgasflödet (eller luftflödet, om avgasflödet beräknas) i delflödessystemet ska stegvis ändras, från lågt flöde till minst 90 % av fullt skalutslag. För den stegvisa ändringen ska man använda samma tröskel som för att utlösa look ahead-styrning vid den faktiska provningen. Ingångsvärde för avgasflödesstegen och flödesmätarens utslag ska registreras med en frekvens på minst 10 Hz.
Med hjälp av dessa data beräknas delflödessystemets omvandlingstid, som är tiden mellan utlösandet av stegstimulus och den punkt som ger 50 % av flödesmätarens respons. På samma sätt ska omvandlingstiderna för qmp-signalen (dvs. avgasprovflödet in till system för delflödesutspädning) och qmew,i-signalen (dvs. avgasmassflödet på våt bas enligt avgasflödesmätaren) bestämmas. Dessa signaler används för de regressionskontroller som genomförs efter varje provning (se punkt 8.2.1.2).
Beräkningen ska upprepas för minst 5 öknings- och minskningsinsignaler, varefter man beräknar resultatens medelvärde. Referensflödesmätarens interna omvandlingstid (< 100 ms) ska subtraheras från detta värde. När look-ahead-styrning krävs, ska delflödesutspädningssystemets look ahead-värde tillämpas i enlighet med punkt 8.2.1.2.
8.1.8.7 Verifiering av läckage på vakuumsidan
8.1.8.7.1 Tillämpningsområde och frekvens
Efter inledande installation av provtagningssystemet, efter omfattande underhåll (t.ex. förfilterbyten) och inom de 8 timmar som föregår varje provcykelsekvens, ska det verifieras att det inte förekommer något väsentligt läckage på vakuumsidan; för verifieringen används någon av de läckageprovningar som beskrivs i detta avsnitt. Verifieringen gäller inte för helflödesdelar av CVS-utspädningssystem.
8.1.8.7.2 Mätprinciper
Läckage kan identifieras antingen genom att man mäter ett mindre flöde där flödet borde vara noll, genom att identifiera utspädning av en känd koncentration av en spänngas som flödar genom vakuumsidan i ett provtagningssystem eller genom att mäta tryckökningen i ett system som har tömts på luft.
8.1.8.7.3 Läckagekontroll genom mätning av litet flöde
Avseende små läckageflöden ska provtagningssystemet testas enligt följande:
a) Systemets sondände ska förseglas med någon av följande metoder:
i) Provsondens ände ska täckas eller pluggas igen.
ii) Överföringsledningen ska kopplas från vid sonden och överföringsledningen ska täckas eller pluggas igen.
iii) En läckagesäker ventil mellan sonden och överföringsledningen ska stängas.
b) Alla vakuumpumpar ska arbeta. Efter stabiliseringen ska det verifieras att flödet genom provtagningssystemets vakuumsida är mindre än 0,5 % av systemets normala flöde vid användning. Typiska analysator- och bypassflöden kan uppskattas som en approximation av systemets normala flöde under användning.
8.1.8.7.4 Läckagekontroll genom identifiering spänngasutspädning
För den här kontrollen kan en valfri gasanalysator användas. Om en FID-detektor används ska eventuell kolvätekontaminering i provtagningssystemet korrigeras i enlighet med avsnitten 2 eller 3 i bilaga VII om kolvätebestämning. Missvisande resultat ska undvikas genom att man endast använder analysatorer vars repeterbarhet är minst 0,5 % vid den spänngaskoncentration som används i det här testet. Läckagekontroll på vakuumsidan ska utföras enligt följande:
a) En gasanalysator ska förberedas på samma sätt som inför utsläppsprovning.
b) Spänngas ska tillföras analysatorporten och det ska verifieras att spänngaskoncentrationen mäts inom förväntad noggrannhet och med förväntad repeterbarhet.
c) Överflödande spänngas ska ledas till någon av följande platser i provtagningssystemet:
i) Provsondens ände.
ii) Överföringsledningens öppna ände (genom att överföringsledningen kopplas från vid sondanslutningen så att spänngasen kan flöda över vid den öppna änden).
iii) En trevägsventil som installeras mellan sonden och överföringsledningen.
d) Det ska verifieras att den uppmätta överflödsspänngasens koncentration ligger inom ±0,5 % av spänngaskoncentrationen. Ett mätvärde som är lägre än förväntat indikerar läckage, medan ett värde som är högre än förväntat kan tyda på problem med spänngasen eller analysatorn. Ett högre mätvärde än förväntat är inte ett tecken på läckage.
8.1.8.7.5 Läckagekontroll genom identifiering av tryckförändring
I det här testet vakuumsätts provtagningssystemets volym på vakuumsidan, så att läckage kan observeras som förändring av vakuumtillståndet. Provtagningssystemets kända volym på vakuumsidan måste ligga inom ±10 % av systemets faktiska volym. Mätinstrumenten måste uppfylla kraven enligt punkterna 8.1 och 9.4.
Läckagekontroll genom identifiering av vakuumförsämring utförs enligt följande:
a) Systemets sondände ska förseglas så nära sondöppningen som möjligt, med någon av följande metoder:
i) Provsondens ände ska täckas eller pluggas igen.
ii) Överföringsledningen vid sonden ska kopplas från och överföringsledningen ska täckas eller pluggas igen.
iii) En läckagesäker ventil mellan sonden och överföringsledningen ska stängas.
b) Alla vakuumpumpar ska arbeta. Systemet vakuumsätts till ett värde som motsvarar vakuumet under normal drift. Om provtagningssäckar används bör det normala förfarandet för nedpumpning av säcken upprepas två gånger, för att minimera eventuella kvarstående volymer.
c) Provpumparna ska stängas av och systemet ska förslutas. Det absoluta trycket i den kvarvarande gasen, och eventuellt systemets absoluta temperatur, ska mätas och registreras. Systemet ska ges tid att stabilisera sig och man ska vänta tills ett läckage på minst 0,5 % har orsakat en tryckförändring som är minst tio gånger tryckgivarens upplösning. Trycket och eventuellt temperaturen ska registreras igen.
d) Läckageflödet ska beräknas på grundval av ett antaget nollvärde för nedpumpade säckvolymer och på grundval av kända värden för provsystemvolymen, start- och sluttrycken, eventuella temperaturer och den tid som har förflutit. Det ska verifieras att läckageflödet är mindre än 0,5 % av systemets flöde vid normalt bruk med hjälp av ekvationen 6-22:
(6–22)
där
qV
leak
är läckageflöde vid vakuumförändring [mol/s],
V vac
är geometrisk volym för provtagningssystemets vakuumsida m3,
R
är molär gaskonstant J/(mol · K),
p 2
är vakuumsidans absoluttryck vid tidpunkten t 2, Pa,
T 2
är vakuumsidans absoluta temperatur vid tidpunkten t 2, K,
p 1
är vakuumsidans absoluttryck vid tidpunkten t 1, Pa,
T 1
är vakuumsidans absoluta temperatur vid tidpunkten t 1, K,
t 2
är tidpunkten för slutförande av läckagekontrollen, s,
t 1
tidpunkten för start av läckagekontrollen, s.
8.1.9 CO- och CO2-mätningar
8.1.9.1 Verifiering av H2O-interferens för CO2-NDIR-analysatorer
8.1.9.1.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om CO2 mäts med hjälp av en NDIR-analysator ska interferensen från H2O verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll.
8.1.9.1.2 Mätprinciper
H2O kan störa en NDIR-analysators respons på CO2. Om NDIR-analysatorn i denna verifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätningar av andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras.
8.1.9.1.3 Systemkrav
En NDIR-analysator för CO2 ska ha en H2O-interferens inom 0,0 ± 0,4 mmol/mol (av förväntad genomsnittlig CO2-koncentration).
8.1.9.1.4 Förfarande
Interferensverifieringen ska utföras enligt följande:
a) NDIR-analysatorn för CO2 ska startas, drivas, nollställas och spännas på samma sätt som inför en utsläppsprovning.
b) En fuktad provgas ska skapas, vilket sker genom att nollställningsgas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om provet inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som förväntad maximal nivå under provning. Om provet passerar genom en vattenavskiljare under verifieringen, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som den nivå som bestämts enligt punkt 9.3.2.3.1.
c) Den fuktade provgasens temperatur ska hållas vid minst 5 oK över sin daggpunkt, nedströms kärlet.
d) Den fuktade provgasen ska införas i provtagningssystemet. Den fuktade provgasen kan införas nedströms en vattenavskiljare, om en sådan används vid verifieringen.
e) Provgasens vattenmolhalt, x H2O, ska mätas så nära analysatorns inlopp som möjligt. Till exempel ska daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total mätas, för beräkningen av x H2O.
f) God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt där x
H2O mäts till analysatorn.
g) Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden ska ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag.
h) Medan analysatorn mäter provets koncentration ska 30 s provdata registreras. Det aritmetiska medelvärdet av dessa data ska beräknas. Analysatorn klarar verifieringen om värdet ligger inom 0,0 ± 0,4 mmol/mol.
8.1.9.2 Verifiering av H2O- och CO2-interferens för CO NDIR-analysatorer
8.1.9.2.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om CO mäts med hjälp av en NDIR-analysator ska interferensen från H2O och CO2 verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll.
8.1.9.2.2 Mätprinciper
H2O och CO2 kan ge positiv interferens i en NDIR-analysator, genom att reagera på liknande sätt som CO. Om NDIR-analysatorn för denna verifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätinstrument för andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras.
8.1.9.2.3 Systemkrav
En CO-NDIR-analysators kombinerade H2O- och CO2-interferens ska ligga inom ±2 % av den förväntade genomsnittliga koncentrationen av CO.
8.1.9.2.4 Förfarande
Interferensverifieringen ska utföras enligt följande:
a) CO-NDIR-analysatorn ska startas, drivas, nollställas och spännas på samma sätt som inför en utsläppsprovning.
b) En fuktad CO2-provgas ska skapas, vilket sker genom att en CO2-spänngas bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om provet inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som den förväntade maximala nivån under provning. Om provet passerar genom en vattenavskiljare under verifieringen, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som den nivå som fastställts enligt punkt 9.3.2.3.1.1. CO2-spänngasens koncentration ska vara minst så hög som den maximala förväntade koncentrationen under provning.
c) Den fuktade CO2-provningsgasen ska tillföras provsystemet. Den fuktade CO2-provningsgasen kan införas nedströms en vattenavskiljare, om en sådan används under provning.
d) Provgasens vattenmolhalt, x H2O, ska mätas så nära analysatorns inlopp som möjligt. Till exempel ska daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total mätas, för beräkningen av x H2O.
e) God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt där x
H2O mäts till analysatorn.
f) Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges.
g) Medan analysatorn mäter provkoncentrationen ska svaren registreras under 30 s. Det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas.
h) Analysatorn blir godkänd i interferensverifieringen om resultatet i led g i denna punkt håller sig inom det toleransområde som anges i punkt 8.1.9.2.3.
i) Förfaranden för interferensverifiering av CO2 och H2O kan även utföras separat. Om CO2- och H2O-nivåerna som används är högre än de högsta nivåer som förväntas vid provning, ska varje observerat interferensvärde viktas ned genom att man multiplicerar det observerade interferensvärdet med kvoten av det högsta förväntade koncentrationsvärdet och det faktiska värde som används under detta förfarande. I interferensförfarandet kan man använda separata H2O-koncentrationer (ned till 0,025 mol/mol H2O-innehåll) som är lägre än de vid provning förväntade högsta nivåerna, men den observerade H2O-interferensen ska viktas upp genom att man multiplicerar med kvoten av det högsta förväntade H2O-koncentrationsvärdet och det faktiska värde som förväntas under detta förfarande. Summan av de två viktade interferensvärdena ska uppfylla den tolerans som anges i punkt 8.1.9.2.3.
8.1.10 Kolvätemätningar
8.1.10.1 Optimering och verifiering av FID (flamjoniseringsdetektor)
8.1.10.1.1 Tillämpningsområde och frekvens
FID-funktionen ska kalibreras vid den inledande installationen, vilket gäller alla FID-analysatorer. Utifrån god teknisk sed ska kalibreringen upprepas vid behov. Följande steg ska utföras för en FID-analysator som mäter kolväte:
a) FID-analysatorns svar på olika kolväten ska optimeras efter inledande installation av analysatorn samt efter omfattande underhåll. FID-svaret på propylen och toluen ska vara mellan 0,9 och 1,1 relativt propan.
b) FID-analysatorns svarsfaktor för metan (CH4) ska bestämmas efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll, enligt beskrivningen i punkt 8.1.10.1.4.
c) Svaret på metan (CH4) ska verifieras inom de 185 dagar som föregår provningen.
8.1.10.1.2 Kalibrering
Utifrån god teknisk sed ska ett kalibreringsförfarande utvecklas, t.ex. på grundval av FID-analysatortillverkarens instruktioner och rekommenderade intervall för FID-kalibrering. FID-analysatorn ska kalibreras med hjälp av C3H8-kalibreringsgaser som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1. Detta ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C1).
8.1.10.1.3 Optimering av FID-analysatorns HC-svar
Det här förfarandet gäller endast för FID-analysatorer som mäter HC.
a) Instrumenttillverkarens specifikationer och god teknisk sed ska användas för inledande instrumentstart och grundläggande justering med FID-bränsle och nollställningsluft. Uppvärmda FID-analysatorer ska användas inom specificerade drifttemperaturområden. FID-svaret ska optimeras för att uppfylla kraven om svarsfaktor för kolväten och klara syreinterferensverifieringen enligt punkterna 8.1.10.1.1 a och 8.1.10.2 vid de vanligaste förväntade analysatorområdena under utsläppsprovning. För att optimera FID-funktionen kan man använda högre analysatorområden enligt instrumenttillverkarens rekommendationer och på grundval av god teknisk sed, om det normala analysatorområdet är lägre än det minsta området för optimering enligt tillverkarens instruktioner.
b) Uppvärmda FID-analysatorer ska användas inom specificerade drifttemperaturområden. FID-svaret ska optimeras vid de vanligaste mätområdena som förväntas under utsläppsprovning. Med bränsle- och luftflöden inställda enligt tillverkarens rekommendationer ska en spänngas tillföras analysatorn.
c) För optimering ska stegen i leden i–iv nedan utföras eller det förfarande som instrumenttillverkaren rekommenderar. Alternativt kan optimeringen utföras enligt förfarandet i SAE paper nr 770141.
i) Utslaget vid ett visst bränsleflöde ska bestämmas utifrån skillnaden mellan utslagen från spänngasen respektive nollställningsgasen.
ii) Bränsleflödet ska ökas och minskas stegvis i förhållande till tillverkarens specifikation. Spännutslaget och nollutslaget vid bränsleflödena ska registreras.
iii) Skillnaden mellan spännutslaget och nollutslaget ska ritas upp i ett diagram, och bränsleflödet ska ställas in mot den del av kurvan som motsvarar de högsta värdena. Detta är utgångspunkten för flödesinställningen, men den kan behöva justeras ytterligare med beaktande av reaktionsfaktorn för kolväten och kontrollen av syreinterferens enligt punkterna 8.1.10.1.1 a och 8.1.10.2.
iv) Om faktorerna för syreinterferens och kolvätereaktion inte uppfyller de specifikationer som anges nedan ska luftflödet justeras stegvis uppåt och nedåt i förhållande till tillverkarens specifikation, och punkterna 8.1.10.1.1 a och 8.1.10.2 upprepas för varje flöde.
d) Optimala flöden och/eller tryck för FID-analysatorns bränsle och brännarluft ska bestämmas, och provtagning ska utföras och registreras för framtida referens.
8.1.10.1.4 Bestämning av HC-FID-analysatorns CH4-svarsfaktor
Eftersom FID-analysatorer generellt svarar olika på CH4 respektive C3H8, ska varje THC-FID-analysators CH4-svarsfaktor RF CH4[THC-FID] bestämmas efter FID-optimering. Den svarsfaktor RF CH4[THC-FID] som senast mätts upp i enlighet med detta avsnitt ska användas i beräkningar för HC-bestämning enligt beskrivningarna i avsnitt 2 till bilaga VII (massbaserad metod) eller avsnitt 3 till bilaga VII (molbaserad metod), för att kompensera för CH4-svaret. RF CH4[THC-FID] ska fastställas enligt följande:
a) En C3H8-spänngas med lämplig koncentration ska väljas för att spänna analysatorn före utsläppsprovning. Endast spänngaser som uppfyller kraven i punkt 9.5.1 ska väljas och gasens C3H8-koncentration ska registreras.
b) En CH4-spänngas som uppfyller kraven i punkt 9.5.1 ska väljas, och gasens CH4-koncentration ska registreras.
c) FID-analysatorn ska användas enligt tillverkarens instruktioner.
d) Det ska bekräftas att FID-analysatorn har kalibrerats med C3H8. Kalibreringen ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C1).
e) FID-analysatorn ska nollställas med en nollställningsgas som används för utsläppsprovning.
f) FID-analysatorn ska spännas med den valda C3H8-spänngasen.
g) Den CH4-spänngas som har valts ut i enlighet med led b ska införas i FID-analysatorns provtagningsport.
h) Analysatorsvaret ska stabiliseras. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena analysatorn och beakta analysatorns utslag.
i) Medan analysatorn mäter CH4-koncentrationen ska 30 s provdata registreras och det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas.
j) Den genomsnittliga uppmätta koncentrationen ska divideras med den registrerade spännkoncentrationen för CH4-kalibreringsgasen. Resultatet är FID-analysatorns svarsfaktor för CH4, dvs. RF CH4[THC-FID].
8.1.10.1.5 Verifiering av HC-FID-analysatorns metansvar (CH4)
Om värdet för RF CH4[THC-FID], framräknat enligt punkt 8.1.10.1.4, ligger inom ±5,0 % av det senast bestämda värdet, betraktas HC-FID-analysatorn som godkänd vid verifiering av metansvaret.
a) Det ska först verifieras att vart och ett av FID-bränslets, brännarluftens och provets tryck och/eller flöden ligger inom ±0,5 % av de senast registrerade värdena, enligt beskrivningen i punkt 8.1.10.1.3. Om flödena måste justeras ska ett nytt värde för RF CH4[THC-FID] bestämmas enligt punkt 8.1.10.1.4. Det ska verifieras att det fastställda värdet för RF CH4[THC-FID] ligger inom den tolerans som anges i den här punkten, 8.1.10.1.5.
b) Om RF CH4[THC-FID] inte ligger inom det toleransområde som anges i den här punkten, 8.1.10.1.5, ska FID-svaret optimeras på nytt, enligt beskrivningen i punkt 8.1.10.1.3.
c) Ett nytt värde för RF CH4[THC-FID] ska bestämmas enligt punkt 8.1.10.1.4. Det nya värdet för RF CH4[THC-FID] ska användas i beräkningar för HC-bestämning, enligt beskrivningen i avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) eller avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod).
8.1.10.2 Icke-stökiometrisk verifiering av O2-interferens i FID-analysatorer för outspädd avgas
8.1.10.2.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om FID-analysatorer används för mätning av outspädda avgaser, ska O2-interferensen verifieras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll.
8.1.10.2.2 Mätprinciper
Ändringar av O2-koncentrationen i outspädda avgaser kan inverka på FID-analysatorns flamtemperatur och därmed påverka FID-svaret. För denna verifiering ska FID-bränslet, brännarluften och provflödet optimeras. FID-analysatorns prestanda ska verifieras med de kompensationsalgoritmer för O2-interferens som används under utsläppsprovning.
8.1.10.2.3 Systemkrav
FID-analysatorer som används under provning måste klara verifiering av O2-interferens med godkänt resultat, enligt förfarandet i detta avsnitt.
8.1.10.2.4 Förfarande
FID-analysatorns O2-interferens ska bestämmas enligt följande (observera att en eller flera gasdelar kan användas för att skapa nödvändiga referensgaskoncentrationer för denna verifiering):
a) Tre spännreferensgaser som uppfyller kraven i punkt 9.5.1 och har den C3H8-koncentration som ska väljas för att spänna analysatorerna inför utsläppsprovning. CH4-spännreferensgaser ska väljas för FID-analysatorer som kalibrerats med CH4 och en icke-metanavskiljare. De tre gasernas koncentrationer ska väljas så att koncentrationerna av O2 respektive N2 representerar de lägsta, högsta och mellanliggande O2-koncentrationer som förväntas under provning. Kravet att använda en genomsnittlig O2-koncentration kan uteslutas, om FID-analysatorn kalibreras med en spänngas som har balanserats med den genomsnittliga förväntade syrekoncentrationen.
b) Det ska bekräftas att FID-analysatorn uppfyller alla specifikationer i punkt 8.1.10.1.
c) FID-analysatorn ska startas och användas på samma sätt som inför utsläppsprovning. Oavsett FID-analysatorbrännarens luftkälla under provning, ska nollställningsluft användas som luftkälla för FID-brännaren under denna verifiering.
d) Analysatorn ska nollställas.
e) Analysatorn ska spännas med en spänngas som används under utsläppsprovning.
f) Nollutslaget ska kontrolleras med hjälp av den nollställningsgas som används under utsläppsprovningen. Man fortsätter med nästa steg om det genomsnittliga nollutslaget, enligt data som samlas in under 30 s, ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.
g) Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den lägsta O2-koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2minHC.
h) FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.
i) Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den genomsnittliga O2-koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2avgHC.
j) FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.
k) Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den högsta O2-koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2maxHC.
l) FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.
m) Den procentuella skillnaden mellan x O2maxHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den procentuella skillnaden mellan x O2avgHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den procentuella skillnaden mellan x O2minHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den största procentuella skillnaden av de tre beräknade procentuella skillnaderna ska fastställas. Värdet representerar O2-interferensen.
n) Om O2-interferensen ligger inom ±3 % räknas FID-analysatorn som godkänd vid verifieringen av O2-interferens. I annat fall ska en eller flera av följande åtgärder utföras för att avhjälpa problemet:
i) Verifieringen ska upprepas för att undersöka om ett misstag gjordes under förfarandet.
ii) Nollställnings- och provgaser med högre eller lägre O2-koncentrationer ska väljas och verifieringen ska göras om.
iii) FID-brännarens luft-, bränsle- och provflöden ska justeras. Om något av de nämnda flödena justeras för en THC-FID-analysator i syfte att klara O2-interferensverifieringen, ska RF CH4 återställas inför nästa RF CH4-verifiering. Efter eventuella justeringar ska O2-interferensen verifieras på nytt, och RF CH4 ska bestämmas.
iv) FID-analysatorn ska repareras eller bytas, och O2-interferensen ska verifieras på nytt.
8.1.10.3 Icke-metanavskiljarens penetrationsfraktioner (Reserverad)
8.1.11 NOx-mätningar
8.1.11.1 CLD CO2 och H2O-dämpning
8.1.11.1.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om en CLD-analysator används för att mäta NOx ska H2O- och CO2-dämpningen verifieras när CLD-analysatorn har installerats samt efter omfattande underhåll.
8.1.11.1.2 Mätprinciper
H2O och CO2 kan ge negativ interferens i en CLD-analysators NOx-svar, vilket beror på att analysatorns kemiluminiscensreaktion (som behövs för identifiering av NOx) dämpas. Detta förfarande och beräkningarna i punkt 8.1.11.2.3 används för att bestämma dämpningen och konvertera dämpningsresultaten till förväntad maximal H2O-molhalt och förväntad maximal CO2-koncentration under utsläppsprovning. Om CLD-analysatorn använder algoritmer för dämpningskompensering som baseras på mätinstrument för H2O och/eller CO2, ska dämpningen utvärderas när dessa instrument är aktiva och kompenseringsalgoritmerna tillämpas.
8.1.11.1.3 Systemkrav
För utspädd mätning får CLD-analysatorns kombinerade dämpning för H2O och CO2 inte överskrida ±2 %. För outspädd mätning får CLD-analysatorns kombinerade dämpning för H2O och CO2 inte överskrida ±2,5 %. Kombinerad dämpning är summan av CO2-dämpningen, enligt beskrivningen i punkt 8.1.11.1.4 och av H2O-dämpningen, enligt beskrivningen i punkt 8.1.11.1.5. Om ovanstående krav inte uppfylls ska korrigerande åtgärder vidtas genom att analysatorn repareras eller byts. Innan utsläppsprovningarna inleds ska det verifieras att de korrigerande åtgärderna har resulterat i fullgod analysatorfunktion.
8.1.11.1.4 Förfarande för verifiering av CO2-dämpning
Följande metod, eller den metod som instrumenttillverkaren föreskriver, används för att bestämma CO2-dämpningen med hjälp av en gasdelare som blandar binära spänngaser med nollställningsgasen (som utspädningsgas) och uppfyller specifikationerna i punkt 9.4.5.6; alternativa verifieringsprotokoll kan utformas på grundval av god teknisk sed.
a) Rör av PTFE eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna.
b) Gasdelaren ska konfigureras så att ungefär lika stora mängder spänngas och utspädningsgaser blandas med varandra.
c) Om CLD-analysatorn har ett driftläge där endast kvävemonoxid (NO) detekteras, snarare än alla kväveoxider (NOx), ska CLD-analysatorn drivas i kvävemonoxidläget.
d) En CO2-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär dubbelt så hög som den förväntade maximala CO2-koncentrationen under utsläppsprovning.
e) En NO-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär dubbelt så hög som den förväntade maximala NO-koncentrationen under utsläppsprovning. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren.
f) CLD-analysatorn ska nollställas och spännas. CLD-analysatorn ska spännas med NO-spänngas enligt led e i denna punkt, genom gasdelaren. NO-spänngasen ska anslutas till gasdelarens spänngasport. En nollställningsgas ska anslutas till gasdelarens utspädarport. Samma nominella blandningsförhållande ska användas som valts enligt led b i denna punkt. Gasdelarens utkoncentration av NO ska användas för att spänna CLD-analysatorn. Vid behov ska gasegenskaperna korrigeras för att säkerställa korrekt gasdelning.
g) CO2-spänngasen ska anslutas till gasdelarens spänngasport.
h) NO-spänngasen ska anslutas till gasdelarens utspädningsport.
i) Gasdelaren ska stabiliseras medan NO och CO2 flödar genom den. CO2-koncentrationen ut ur gasdelaren ska bestämmas, och vid behov ska gasegenskaperna korrigeras för att säkerställa korrekt gasdelning. Denna koncentration, x CO2act, ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering enligt punkt 8.1.11.2.3. Någon annan enkel anordning för gasblandning kan användas i stället för en gasdelare. I så fall ska en analysator användas för att bestämma CO2-koncentrationen. Om en NDIR-analysator används tillsammans med en enklare alternativ gasblandningsanordning, ska NDIR-komponenten uppfylla kraven i detta avsnitt, och den ska spännas med CO2-spänngasen enligt led d i denna punkt. Före användningen måste NDIR-analysatorns linearitet verifieras över hela mätområdet, upp till dubbelt så hög koncentration som den förväntade högsta CO2-koncentrationen under provning.
j) NO-koncentrationen ska mätas nedströms gasdelaren med CLD-analysatorn. Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. Medan analysatorn mäter provets koncentration ska dess utslag registreras under 30 sekunder. De registrerade koncentrationernas aritmetiska genomsnitt, x NOmeas, ska beräknas. x NOmeas, ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering enligt punkt 8.1.11.2.3.
k) Den faktiska NO-koncentrationen, x NOact, ska beräknas vid gasdelarens utlopp, på grundval av spänngaskoncentrationerna och x CO2act med hjälp av ekvation 6-24. Det beräknade värdet ska användas i beräkningarna för dämpningsverifiering med hjälp av ekvation 6-23.
l) De värden som har registrerats enligt punkterna 8.1.11.1.4 och 8.1.11.1.5 ska användas vid beräkningen av dämpningen enligt beskrivningen i punkt 8.1.11.2.3.
8.1.11.1.5 Förfarande för verifiering av H2O-dämpning
Följande metod, eller den metod som instrumenttillverkaren föreskriver, får användas för att bestämma H2O-dämpningen, eller så ska ett alternativt verifieringsprotokoll utformas på grundval av god teknisk sed:
a) Rör av PTFE eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna.
b) Om CLD-analysatorn har ett driftläge där endast kvävemonoxid (NO) detekteras, snarare än alla kväveoxider (NOx), ska CLD-analysatorn drivas i kvävemonoxidläget.
c) En NO-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär lika hög som den förväntade maximala koncentrationen under utsläppsprovning. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren.
d) CLD-analysatorn ska nollställas och spännas. CLD-analysatorn ska spännas med NO-spänngasen enligt led c i denna punkt, spänngasens koncentration ska registreras som x NOdry och den ska användas i verifieringsberäkningarna i punkt 8.1.11.2.3.
e) NO-spänngasen ska fuktas genom att bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om det fuktade NO-spänngasprovet vid denna verifiering inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärltemperaturen hållas där H2O-nivån blir ungefär lika med förväntad maximal H2O-molhalt under utsläppsprovning. Om det fuktade NO-spänngasprovet i denna verifiering inte passerar genom en vattenavskiljare, ska dämpningsberäkningarna i punkt 8.1.11.2.3 användas för att konvertera den uppmätta H2O-dämpningen till förväntad maximal H2O-molhalt under utsläppsprovning. Om det fuktade NO-spänngasprovet under verifieringen passerar genom en vattenavskiljare, ska kärltemperaturen hållas där den ger en H2O-nivå som är minst så hög som den nivå som fastställs i punkt 9.3.2.3.1. I så fall ska de beräkningar för dämpningsverifiering som anges i punkt 8.1.11.2.3 inte användas för att konvertera den uppmätta H2O-dämpningen.
f) Den fuktade NO-provgasen ska tillföras provsystemet. Den kan tillföras uppströms eller nedströms en vattenavskiljare som används för utsläppsprovning. Beroende på tillförselpunkten ska någon av beräkningsmetoderna i led e i denna punkt väljas. Observera att vattenavskiljaren måste klara verifieringen enligt punkt 8.1.8.5.8.
g) Molhalten för H2O i den fuktade NO-spänngasen ska mätas. Om en vattenavskiljare används ska H2O-molhalten, x H2Omeas, i den fuktade NO-spänngasen mätas nedströms vattenavskiljaren. x H2Omeas bör mätas så nära CLD-analysatorns inlopp som möjligt. x H2Omeas kan beräknas utifrån mätningarna av daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total.
h) God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt där x H2Omeas mäts till analysatorn. Systemet bör utformas så att väggtemperaturen i överföringsledningar, kopplingar och ventiler – mellan analysatorn och den punkt där x H2Omeas mäts – är minst 5 K högre än den lokala provgasdaggpunkten.
i) Den fuktade NO-spänngasens koncentration ska mätas med CLD-analysatorn. Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. Medan analysatorn mäter provets koncentration ska dess utslag registreras under 30 s. De registrerade koncentrationernas aritmetiska genomsnitt, x NOwet, ska beräknas. x NOwet, ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering enligt punkt 8.1.11.2.3.
8.1.11.2 Beräkningar för verifiering av CLD-dämpning
Beräkningarna för verifiering av CLD-dämpningen ska utföras enligt beskrivningen i denna punkt.
8.1.11.2.1 Förväntad vattenmängd under provning
Förväntad högsta vattenmolhalt under utsläppsprovning, x H2Oexp ska uppskattas. Uppskattningen ska göras där den fuktade NO-spänngasen tillfördes enligt punkt 8.1.11.1.5 f. När förväntad vattenmolhalt uppskattas, ska det största förväntade vatteninnehållet i förbränningsluft, bränsleförbränningsprodukter och utspädningsluft (i förekommande fall) beaktas. Om den fuktade NO-spänngasen under verifieringen tillförs provsystemet uppströms en vattenavskiljare, behöver man inte uppskatta den högsta förväntade vattenmolhalten, och x H2Oexp ska betraktas som lika med x H2Omeas.
8.1.11.2.2 Förväntad mängd CO2 under provning
Den största förväntade CO2-koncentrationen under utsläppsprovning, x CO2exp, ska uppskattas. Uppskattningen ska göras vid den punkt i provsystemet där de blandade NO- och CO2-spänngaserna tillförs, enligt punkt 8.1.11.1.4 j. Vid bedömning av förväntad högsta CO2-koncentration, ska förväntat maximalt CO2-innehåll i bränsleförbränningsprodukterna och utspädningsluften beaktas.
8.1.11.2.3 Beräkningar av kombinerad H2O- och CO2-dämpning
Kombinerad dämpning från H2O och CO2 ska beräknas enligt ekvation 6-23:
(6-23)
där
dämpning =
mängden CLD-dämpning,
x NOdry
uppmätt NO-koncentration uppströms en luftinblåsningsanordning, enligt punkt 8.1.11.1.5 d,
x NOwet
uppmätt NO-koncentration nedströms en luftinblåsningsanordning, enligt punkt 8.1.11.1.5 i,
x H2Oexp
är förväntad högsta vattenmolhalt under utsläppsprovning, enligt 8.1.11.2.1.
x H2Omeas
är uppmätt molhalt vatten under dämpningsverifieringen, enligt punkt 8.1.11.1.5 g.
x NOmeas
är uppmätt NO-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO2-spänngas, enligt punkt 8.1.11.1.4 j
x NOact
är faktisk NO-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO2-spänngas, enligt punkt 8.1.11.1.4 k och beräkning enligt ekvation 6-24.
x CO2exp
är maximal förväntad CO2-koncentration under utsläppsprovning, enligt punkt 8.1.11.2.2.
x CO2act
är faktisk CO2-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO2-spänngas, enligt punkt 8.1.11.1.4 i.
(6-24)
där
x NOspan
är den koncentration av NO-spänngas som tillförs gasdelaren, enligt punkt 8.1.11.1.4 e,
x CO2span
är koncentration av CO2-spänngas som tillförs gasdelaren, enligt 8.1.11.1.4 d.
8.1.11.3 Verifiering av HC- och H2O-interferens i NDUV-analysator
8.1.11.3.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om NOx mäts med hjälp av en NDUV-analysator ska interferensen från H2O och kolväten verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll.
8.1.11.3.2 Mätprinciper
Kolväten och H2O kan ge positiv interferens i NDUV-analysatorn genom att ge NOx-liknande reaktioner. Om NDUV-analysatorn använder kompenseringsalgoritmer som använder mätinstrument för andra gaser för att uppfylla denna interferenskontroll, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova algoritmerna vid kontroll av analysatorns interferens.
8.1.11.3.3 Systemkrav
En NOx NDUV-analysators kombinerade H2O- och HC-interferens ska ligga inom ±2 % av den förväntade genomsnittliga koncentrationen av NOx.
8.1.11.3.4 Förfarande
Interferensverifieringen ska utföras enligt följande:
a) NOx NDUV-analysatorn ska startas, användas, nollställas och förses med spänngas i enlighet med tillverkarens anvisningar.
b) Extraktion av motorns avgaser rekommenderas vid denna verifiering. En CLD (kemiluminiscensdetektor) som uppfyller kraven i punkt 9.4 ska användas för att bestämma mängden NOx i avgaserna. CLD-utslaget ska användas som referensvärde. Dessutom ska mängden kolväte i avgaserna mätas med en FID-analysator som uppfyller kraven i punkt 9.4. FID-utslaget ska användas som referensvärde för kolväte.
c) Motoravgaserna ska införas i NDUV-analysatorn uppströms en eventuell vattenavskiljare, i förekommande fall.
d) Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag.
e) Under tiden som alla analysatorer mäter provets koncentration ska 30 s provdata registreras och det aritmetiska medelvärdet för de tre analysatorerna beräknas.
f) Medelvärdet för CLD ska subtraheras från medelvärdet för NDUV.
g) Denna skillnad ska multipliceras med kvoten av den förväntade genomsnittliga HC-koncentrationen och den HC-koncentration som har registrerats under verifieringen. Analysatorn blir godkänd i interferensverifieringen enligt denna punkt, om resultatet ligger inom ±2 % av den förväntade NOx-koncentrationen vid standarden, såsom anges i ekvation 6-25:
(6-25)
där
är genomsnittlig NOx-koncentration, uppmätt av CLD, [μmol/mol] eller [ppm],
är genomsnittlig NOx-koncentration, uppmätt av NDUV, [μmol/mol] eller [ppm],
är genomsnittlig HC-koncentration, [μmol/mol] eller [ppm],
är förväntad genomsnittlig HC-koncentration vid standarden, [μmol/mol] eller [ppm],
är förväntad genomsnittlig NOx-koncentration vid standarden, [μmol/mol] eller [ppm].
8.1.11.4 NO2-genomträngning i vattenavskiljaren
8.1.11.4.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om vattenavskiljare används för vattenavskiljning uppströms ett NOx-mätinstrument, men ingen NO2-till-NO-omvandlare används uppströms vattenavskiljaren, ska denna verifiering utföras avseende vattenavskiljarens NO2-genomträngning. Verifieringen ska utföras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll.
8.1.11.4.2 Mätprinciper
En vattenavskiljare tar bort vatten som annars kan störa NOx-mätningen. Flytande vatten som är kvar i ett olämpligt utformat kylbad kan dock avlägsna NO2 från provet. Om en vattenavskiljare används utan en NO2-till-NO-omvandlare uppströms, kan alltså NO2 tas bort från provet före NOx-mätningen.
8.1.11.4.3 Systemkrav
Vattenavskiljare ska medge mätning av minst 95 % av den totala mängden NO2 vid högsta förväntade koncentration av NO2.
8.1.11.4.4 Förfarande
Följande förfarande ska användas för att verifiera vattenavskiljarens prestanda:
a) Instrumentinstallation: Analysatorn och vattenavskiljarens idriftsättnings- och användningsinstruktioner ska följas. Vid behov ska analysatorn och vattenavskiljaren justeras för optimerad prestanda.
b) Utrustningsinstallation och datainsamling:
i) NOx-gasanalysatorerna (en eller flera) ska nollställas och spännas på samma sätt som inför utsläppsprovning.
ii) En NO2-kalibreringsgas (balansgas för torr luft) med en NO2-koncentration nära högsta förväntade provningskoncentration ska väljas. En högre koncentration kan användas i enlighet med instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO2-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren.
iii) Kalibreringsgasen ska flöda över vid gasprovtagningssystemets sond eller överflödeskoppling. NOx-svaret ska ges tid att stabilisera sig; hänsyn ska tas endast till transportfördröjningar och instrumentsvar.
iv) Genomsnittet av 30 s insamlade NOx-data ska beräknas och det beräknade värdet registreras som x NOxref.
v) Flödet av NO2-kalibreringsgas ska stängas av.
vi) Sedan ska provtagningssystemet mättas genom att man låter utprodukten från en daggpunktsgenerator, där daggpunkten satts till 323 K (50 oC), flöda till provtagningssystemets sond eller överflödeskoppling. Daggpunktsgeneratorns utprodukt ska provas i provtagningssystemet och vattenavskiljaren under minst 10 min till dess att vattenavskiljaren förväntas avlägsna en konstant volym vatten.
vii) Systemet ska direkt kopplas tillbaka till överflödning av den NO2-kalibreringsgas som användes för att beräkna x NOxref. NOx-svaret ska tillåtas att stabilisera sig; hänsyn ska tas endast till transportfördröjningar och instrumentsvar. Genomsnittet av 30 s insamlade NOx-data ska beräknas och det beräknade värdet registreras som x NOxmeas.
viii) x NOxmeas ska korrigeras till x NOxdry baserat på kvarvarande vattenånga som har passerat genom vattenavskiljaren vid vattenavskiljarens utloppstemperatur och tryck.
c) Prestandautvärdering: Om x NOxdry är mindre än 95 % av x NOxref måste vattenavskiljare repareras eller bytas ut.
8.1.11.5 Verifiering av NO2-till-NO-omvandlare
8.1.11.5.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om en analysator används endast för NO-mätning, i syfte att bestämma NOx, ska en NO2-till-NO-omvandlare användas uppströms analysatorn. Denna verifiering ska utföras när omvandlaren har installerats, efter omfattande underhåll och inom 35 dagar före utsläppsprovning. Verifieringen ska upprepas enligt ovanstående intervall, för att bekräfta att NO2-till-NO-omvandlarens katalytiska kapacitet inte har försämrats.
8.1.11.5.2 Mätprinciper
Om en NO2-till-NO-omvandlare används, kan en analysator som endast mäter NO bestämma total NOx-mängd genom att omvandla avgasens NO2 till NO.
8.1.11.5.3 Systemkrav
En NO2-till-NO-omvandlare ska medge mätning av minst 95 % av den totala mängden NO2 vid högsta förväntade koncentration av NO2.
8.1.11.5.4 Förfarande
Följande förfarande ska användas för att verifiera en NO2-till-NO-omvandlares prestanda:
a) För installation av instrumenten ska analysatortillverkarens och NO2-till-NO-omvandlarens idriftsättnings- och användningsinstruktioner följas. Vid behov ska analysatorn och omvandlaren justeras för optimerad prestanda.
b) En ozongenerators inlopp ska anslutas till en nollställningsluft- eller syrekälla, och ozongeneratorns utlopp ska anslutas till någon av portarna i en 3-vägskoppling. En NO-spänngas ska anslutas till någon annan av portarna, och NO2-till-NO-omvandlarens inlopp ska anslutas till den sista porten.
c) Följande steg ska utföras för denna verifiering:
i) Lufttillförseln till ozongeneratorn ska stängas av och ozongeneratorn ska stängas av. NO2-till-NO-omvandlaren ska ställas i bypassläge (dvs. NO-läge). Systemet ska ges tid att stabilisera sig, med hänsyn till transportfördröjningar och instrumentsvar.
ii) NO- och nollställningsgasflödena ska justeras så att NO-koncentrationen vid analysatorn är nära den högsta totala NOx-koncentration som förväntas under provning. Gasblandningens NO2-innehåll ska vara mindre än 5 % av NO-koncentrationen. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOref. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren.
iii) Ozongeneratorns O2-tillförsel ska startas och O2-flödet ska justeras så att rapporterade NO-värden från analysatorn är ca 10 % lägre än x NOref. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet registreras som x NO+O2mix.
iv) Ozongeneratorn ska startas och genereringen justeras så att rapporterade NO-värden från analysatorn är ca 20 % av x NOref, och minst 10 % NO inte reagerar. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOmeas.
v) NOx-analysatorn ska kopplas om till NOx-läge och totalt NOx ska mätas. NOx-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOxmeas.
vi) Ozongeneratorn ska stängas av men gasflödet genom systemet ska vara igång. NOx-analysatorn anger mängden NOx i NO-O2-blandningen. NOx-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOx+O2mix.
vii) O2-tillförseln ska stängas av. NOx-analysatorn indikerar mängden NOx i den ursprungliga NO-i-N2-blandningen. NOx-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOxref. Det beräknade värdet får vara högst 5 % över värdet x NOref.
d) Prestandautvärdering: NOx-omvandlarens verkningsgrad ska beräknas genom att man infogar de erhållna koncentrationerna i ekvation 6-26:
(6-26)
e) Om resultatet är mindre än 95 % måste NO2-till-NO-omvandlaren repareras eller bytas.
8.1.12 Partikelmätningar
8.1.12.1 Verifiering av partikelvåg och vägningsprocess
8.1.12.1.1 Tillämpningsområde och frekvens
I det här avsnittet beskrivs tre verifieringar.
a) Oberoende verifiering av partikelvågens prestanda, som utförs in inom de 370 dagar som föregår filtervägningen.
b) Nollställning och spänning av vågen, som utförs inom 12 timmar före filtervägning.
c) Verifiering av att massbestämning med referensfilter före och efter en filtervägningssession ligger inom den angivna toleransen.
8.1.12.1.2 Oberoende verifiering
Vågtillverkaren (eller en representant som är godkänd av vågtillverkaren) ska verifiera vågens prestanda inom de 370 dagar som föregår provningen, i enlighet med interna revisionsförfaranden.
8.1.12.1.3 Nollställa och spänna
Vågens prestanda ska verifieras genom att man nollställer och spänner vågen, dvs. ställer in dess mätområde, med minst en kalibreringsvikt, och alla vikter som ska användas för denna verifiering ska uppfylla kraven i punkt 9.5.2. Ett manuellt eller automatiskt förfarande ska användas:
a) För det manuella förfarandet krävs att vågen nollställs och spänns med minst en kalibreringsvikt. Om genomsnittsvärdet brukar erhållas genom att man upprepar vägningsprocessen i syfte att förbättra exaktheten och noggrannheten i partikelmätningen ska samma process användas för verifiering av vågens prestanda.
b) I ett automatiserat förfarande används interna kalibreringsvikter för automatisk verifiering av vågens prestanda. För denna verifiering måste de interna kalibreringsvikterna uppfylla kraven i punkt 9.5.2.
8.1.12.1.4 Vägning av referensprov
Alla massvärden som avläses under en vägningssession ska verifieras genom vägning av referenspartikelprov (t.ex. filter) före och efter vägningssessionen. En vägningssession får pågå så kort tid som önskas men som längst 80 timmar, och sessionen får innefatta massavläsningar både före och efter provning. Efterföljande massbestämningar för varje referenspartikelprov ska ge samma värde, inom ±10 μg eller ±10 % av den förväntade totala partikelmassan, beroende på vilket som är störst. Om efterföljande vägningar av partikelprovfiltren inte uppfyller kriteriet ovan, ska varje provfiltermassa som avläses mellan referensvägningarna ogiltigförklaras. Sådana filter får vägas om i en annan vägningssession. Om ett filter ogiltigförklaras vid efterprovningsvägning, ska hela provintervallet ogiltigförklaras. Verifieringen ska utföras enligt följande:
a) Minst två uppsättningar av oanvända partikelprovmedier ska hållas i partikelstabiliseringsmiljön. Dessa ska användas som referenser. Oanvända filter av samma material och med samma storlek ska väljas som referenser.
b) Referenserna ska stabiliseras i partikelstabiliseringsmiljön. Referenserna ska anses stabiliserade om de har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under minst 30 min, och partikelstabiliseringsmiljön har uppfyllt specifikationerna i punkt 9.3.4.4 under den föregående 60-minutersperioden (som kortast).
c) Vågen ska användas flera gånger med ett referensprov, utan att värdena registreras.
d) Vågen ska nollställas och spännas. En provmassa (t.ex. en kalibreringsvikt) ska placeras på vågen och sedan tas bort, för att säkerställa att vågen återgår till godtagbart nollmätvärde inom den normala stabiliseringstiden.
e) Varje referensmedium (t.ex. filter) ska vägas och deras massor ska registreras. Om genomsnittsvärdet brukar beräknas genom att man upprepar vägningsprocessen i syfte att förbättra exaktheten och noggrannheten för referensmediernas (t.ex. filtrens) massor, ska man använda samma process för att erhålla genomsnittet av provmediernas (filtrens) massor.
f) Vågmiljöns daggpunkt, omgivningstemperatur och atmosfärtryck ska registreras.
g) De registrerade omgivningsförhållandena ska användas för att bärkraftskorrigera enligt punkt 8.1.13.2. Den bärkraftskorrigerade massan för varje referens ska registreras.
h) Varje referensmediums (t.ex. filters) bärkraftskorrigerade referensmassa ska subtraheras från dess tidigare uppmätta och registrerade bärkraftskorrigerade massa.
i) Om något av referensfiltrens observerade massa ändras mer än vad som tillåts enligt detta avsnitt, ska alla partikelmassor som har bestämts efter den senast godkända verifieringen av referensmediemassor (t.ex. filter) ogiltigförklaras. Referenspartikelfilter får förbises om endast ett av filtrens massa har ändrats mer än tillåtet, om man entydigt kan identifiera att ändringen inte beror på något som kan ha inverkat på andra filter i processen. I så fall kan verifieringen betraktas som framgångsrik. I en sådan situation får det kontaminerade referensmediet inte inkluderas vid kontroll av överensstämmelse med led j i denna punkt, utan referensfiltret ska kasseras och bytas.
j) Om någon av referensmassorna ändras mer än vad som tillåts enligt punkt 8.1.12.1.4, ogiltigförklaras alla partikelresultat som har bestämts mellan de två referensmassbestämningarna. Om referensprovmedier förbises i enlighet med led i ovan, ska det finnas minst en referensmasskillnad som uppfyller kriterierna i denna punkt, 8.1.13.1.4. I annat fall ska man ogiltigförklara alla partikelresultat som bestämdes mellan de två bestämningarna av referensmediernas massor.
8.1.12.2 Bärkraftskorrigering för partikelprovfilter
8.1.12.2.1 Allmänt
Partikelprovfiltret ska korrigeras för bärkraft i luft. Bärkraftskorrigeringen beror på provmediets densitet, luftens densitet samt densiteten för den kalibreringsvikt som användes för att kalibrera vågen. Partiklarnas bärkraft korrigeras inte, eftersom partikelmassan vanligtvis endast motsvarar 0,01–0,10 % av den totala vikten. Korrigering av en så liten massa skulle bli högst ca 0,010 %. Bärkraftskorrigerade värden är partikelprovens massor. Man subtraherar de bärkraftskorrigerade värdena för filtervägning före provning från de bärkraftskorrigerade värdena för motsvarande filter vägda efter provningen, för att bestämma massan av de partiklar som avges under provningen.
8.1.12.2.2 Partikelprovfiltrens densitet
Olika partikelprovfilter har olika densiteter. Provmediernas kända densitet ska användas, eller någon av densiteterna för vanliga provmedier, enligt följande:
a) För borosilikatglas med PTFE-yta ska provmediedensiteten 2 300 kg/m3 användas.
b) För PTFE-membranmedier (film) med en inbyggd stödring av polymetylpenten som motsvarar 95 % av mediets massa, ska densiteten 920 kg/m3 användas.
c) För PTFE-membranmedier (film) med en inbyggd stödring av PTFE, ska densiteten 2 144 kg/m3 användas.
8.1.12.2.3 Luftens densitet
Eftersom det är viktigt att partikelvågens omgivande miljö regleras till temperaturen 295 ± 1 K (22 ± 1 oC) och daggpunkten 282,5 ± 1 K (9,5 ± 1 oC), är luftens densitet en avgörande faktor för atmosfärtrycket. Därför används bärkraftskorrigering som endast är en funktion av atmosfärtrycket.
8.1.12.2.4 Densitet för kalibreringsvikt
Den specificerade densiteten för materialet i metallkalibreringsvikten ska användas.
8.1.12.2.5 Korrigeringsberäkning
Partikelprovfiltret ska bärkraftkorrigeras med hjälp av ekvation 6-27:
(6-27)
där
m cor
är partikelprovfiltrets bärkraftskorrigerade massa,
m uncor
är partikelprovfiltrets okorrigerade massa,
ρ air
är luftens densitet i vågmiljön,
ρ weight
är densitet för kalibreringsvikt som används för att spänna vågen,
ρ media
är partikelprovfiltrets densitet,
med
(6-28)
där
p abs
är absolut tryck i vågmiljön,
M mix
är molmassa för luften i vågmiljön,
R
är molekylär gaskonstant,
T amb
är absolut temperatur i vågmiljön.
8.2 Instrumentverifiering inför provning
8.2.1 Verifiering av proportionell flödeskontroll för partiprovtagning och minsta utspädningsförhållande för partiprovtagning av partiklar
8.2.1.1 Proportionalitetskriterier för konstantvolymprovtagning (CVS)
8.2.1.1.1 Proportionella flöden
För varje par av flödesmätare ska det registrerade provet och totala flöden, eller medelvärdet av registreringar som utförts med en frekvens av 1 Hz, användas i de statistiska beräkningarna i tillägg 3 till bilaga VII. Skattningens standardavvikelse, SEE, för provflödet relativt det totala flödet ska bestämmas. För varje provintervall ska det visas att SEE var mindre än eller lika med 3,5 % av det genomsnittliga flödet.
8.2.1.1.2 Konstanta flöden
För varje par av flödesmätare ska det registrerade provet och totala flöden, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz användas för att visa att varje flöde var konstant inom ±2,5 % av respektive genomsnitt eller målflöde. Följande alternativ kan användas i stället för registrering av respektive flöde för varje typ av mätare:
a) Alternativ med venturirör för kritiskt flöde: För venturirör för kritiska flöden ska de registrerade förhållandena vid rörets inlopp användas, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz. Det ska visas att flödesdensiteten vid venturirörets inlopp var konstant inom ±2,5 % av den genomsnittliga densiteten eller måldensiteten över varje provintervall. För ett venturirör för kritiskt flöde och med konstantvolymprovtagning (CVS) kan man uppfylla ovanstående villkor genom att visa att den absoluta temperaturen vid venturirörets inlopp var konstant inom ±4 % av den genomsnittliga absoluta temperaturen eller måltemperaturen över varje provintervall.
b) Alternativ med kolvpump: De registrerade förhållandena vid pumpinloppet ska användas, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz. Det ska visas att flödesdensiteten vid pumpinloppet var konstant inom ±2,5 % av den genomsnittliga densiteten eller måldensiteten över varje provningsintervall. För en CVS-pump kan man uppfylla ovanstående villkor genom att visa att den absoluta temperaturen vid pumpinloppet var konstant inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta temperaturen eller måltemperaturen över varje provintervall.
8.2.1.1.3 Påvisa proportionell provtagning
För varje proportionell partiprovtagning, t.ex. med säck eller partikelprovfilter, ska det visas att den proportionella provtagningen utfördes enligt följande villkor; observera att upp till 5 % av det totala antalet datapunkter får uteslutas om de är kraftigt avvikande.
Utifrån god teknisk sed och en professionell analys ska det visas att kontrollsystemet för proportionellt flöde har inbyggd kapacitet för att garantera proportionell provtagning under alla förhållanden som kan förväntas under provning. Till exempel kan venturirör för kritiska flöden användas för både provflödet och det totala flödet, om det kan visas att rören alltid har samma inloppstemperaturer och alltid arbetar i kritiska flöden.
Uppmätta eller beräknade flöden och/eller spårgaskoncentrationer (t.ex. CO2) ska användas för att bestämma minsta utspädningsförhållande för partiprovtagning av partiklar över provningsintervallet.
8.2.1.2 Verifiering av system med delflödesutspädning
För att kunna styra ett system med delflödesutspädning och ta ut ett proportionellt prov av outspädda avgaser, krävs snabb systemrespons; dess snabbhet bestäms av hur snabbt systemet med delflödesutspädning är. Systemets omvandlingstid ska bestämmas i enlighet med förfarandet i punkt 8.1.8.6.3.2. Kontrollen av delflödessystemet ska baseras på de aktuella mätvärdena. Om avgasflödesmätningens och delflödessystemets sammantagna omvandlingstid är ≤ 0,3 s ska direktstyrning användas. Om omvandlingstiden är längre än 0,3 s ska man använda look ahead-styrning på grundval av resultaten från en tidigare registrerad provning. I så fall ska den sammantagna stigtiden vara ≤ 1 s och den sammantagna fördröjningen ≤ 10 s. Hela systemets svar ska vara ett representativt prov av partiklar, q mp,i (provflöde av avgaser till system för delflödesutspädning), proportionellt mot avgasmassflödet. För att bestämma proportionaliteten ska en regressionanalys av qmp,i relativt q mew,i (avgasmassflöde på våt bas) utföras med en datahämtningsfrekvens av minst 5 Hz, och följande kriterier måste uppfyllas:
a) Korrelationskoefficienten r 2 för den linjära regressionen mellan qm
p,i och qmew,i får inte vara lägre än 0,95.
b) Standardavvikelsen för skattningen av qmp,i på qm
ew,i får inte överskrida 5 % av maximalt qmp .
c) Skärningen mellan qmp och regressionslinjen får inte överskrida ±2 % av maximalt qm
p.
Look-ahead-styrning krävs om summan av omvandlingstiderna för partikelsystemet, t 50,P och avgasmassflödesignalen, t 50,F är > 0,3 s. I så fall ska ett förberedande prov köras och avgasmassflödessignalen från detta förberedande prov användas för styrning av provflödet in i partikelsystemet. En korrekt styrning av delflödessystemet uppnås, om provkörningens tidskurva för qmew,pre , som styr qm
p, flyttas med en look ahead-tid på t50,P + t 50,F.
För att fastställa korrelationen mellan qm
p,i och qm
ew,i ska data som hämtas under den faktiska provningen användas, med qmew,i -tiden förskjuten t 50,F relativt qm
p,i (t50,P används inte för tidsförskjutningen). Tidsförskjutningen mellan qmew och qm
p är skillnaden mellan respektive omvandlingstid, som fastställdes i punkt 8.1.8.6.3.2.
8.2.2 Validering av gasanalysatorns mätområde och avdrift samt korrigering av avdrift
8.2.2.1 Validering av mätområde
Om en analysator, någon gång under provningen, används ovanför 100 % av sitt mätområde ska följande steg utföras:
8.2.2.1.1 Partiprovtagning
För partiprovtagning ska provet analyseras på nytt, med det lägsta analysatorområdet som resulterar i ett maximalt instrumentsvar under 100 %. Resultatet ska rapporteras från det lägsta området där analysatorn arbetar under 100 % av sitt område under hela provningen.
8.2.2.1.2 Kontinuerlig provtagning
För kontinuerlig provtagning ska hela provningen göras om med nästföljande högre analysatorområde. Om analysatorn åter arbetar över 100 % av sitt område, ska provningen upprepas med nästföljande högre område. Provningen ska upprepas tills analysatorn alltid arbetar vid mindre än 100 % av sitt område under hela provningen.
8.2.2.2 Validering och korrigering av avdrift
Om avdriften ligger inom ±1 % får alla data godkännas utan korrigering eller godkännas efter korrigering. Om avdriften är högre än ±1 % ska två uppsättningar av bromsspecifika utsläppsresultat beräknas för varje förorening med ett bromsspecifikt gränsvärde och för CO2 eller så ska provningen ogiltigförklaras. En av uppsättningarna ska beräknas med data som inte har avdriftskorrigerats, och den andra uppsättningen ska beräknas med data som har avdriftskorrigerats i enlighet med punkt 2.6 i bilaga VII och i tillägg 1 till bilaga VII. Jämförelse ska göras såsom en procentandel av det okorrigerade resultatet. Skillnaden mellan okorrigerade och korrigerade bromsspecifika utsläppsvärden ska ligga inom det största av ±4 % av de okorrigerade bromsspecifika utsläppsvärdena eller ±4 % av respektive gränsvärde. I annat fall ska hela provningen ogiltigförklaras.
8.2.3 Förkonditionering och tareringsvägning av partikelprovmedier (t.ex. filter)
Före en utsläppsprovning ska följande steg utföras för att förbereda partikelprovmedier och utrustning för partikelmätningar:
8.2.3.1 Periodiska verifieringar
Det måste säkerställas att periodiska verifieringar utförs enligt punkt 8.1.12 för våg- och partikelstabiliseringsmiljön. Referensfiltret ska vägas precis innan provfiltren vägs, för att skapa en godtagbar referenspunkt (se detaljerad information för förfarandet i punkt 8.1.12.1). Verifiering av referensfiltrens stabilitet ska utföras efter stabiliseringsperioden efter provningen, omedelbart före den vägning som utförs efter provningen.
8.2.3.2 Visuell inspektion
Det oanvända provfiltret ska inspekteras visuellt, och hittas defekter ska filtret kasseras.
8.2.3.3 Jordanslutning
Elektriskt jordanslutna klämmor eller ett jordningsband ska användas vid hantering av partikelfilter enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.
8.2.3.4 Oanvända provmedier
Oanvända provmedier ska placeras i en eller flera behållare som är öppna för partikelstabiliseringsmiljön. Om filter används ska de placeras i filterkassettens undre del.
8.2.3.5 Stabilisering
Provmedier ska stabiliseras i partikelstabiliseringsmiljön. Ett oanvänt provmedium kan anses vara stabiliserat om det har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under minst 30 min, och om partikelstabiliseringsmiljön under samma tid har uppfyllt specifikationerna i punkt 9.3.4. Om en vikt på 400 g eller mer förväntas, ska provmedierna stabiliseras under minst 60 min.
8.2.3.6 Vägning
Provmedierna ska vägas automatiskt eller manuellt, enligt följande:
a) För automatisk vägning ska instruktionerna från automationssystemets tillverkare följas när prov förbereds för vägning. Detta kan innefatta att placera proverna i en särskild behållare.
b) Vid manuell vägning ska god teknisk sed användas.
c) Alternativt kan substitutionsvägning användas (se punkt 8.2.3.10).
d) När ett filter har vägts ska det åter placeras i petriskålen, som ska täckas över.
8.2.3.7 Korrigering för bärkraft
Den uppmätta vikten ska korrigeras för bärkraft enligt punkt 8.1.13.2.
8.2.3.8 Upprepning
Filtermassmätningarna kan upprepas i syfte att bestämma genomsnittlig massa utifrån god teknisk sed och utesluta kraftigt avvikande värden vid beräkning av genomsnittsvärdet.
8.2.3.9 Tareringsvägning
Oanvända filter som har tareringsvägts ska placeras i rena filterkassetter och de fyllda kassetterna ska placeras i en sluten eller tätad behållare innan de flyttas till provcellen för provtagning.
8.2.3.10 Substitutionsvägning
Substitutionsvägning är ett valfritt alternativ som innefattar mätning av referensvikten före och efter varje vägning av ett partikelprovtagningsmedium (t.ex. filter). Substitutionsvägning innefattar fler mätningar, men korrigerar för vågens nollavdrift och vågens linearitet säkerställs med endast ett litet område. Den här metoden är mest lämplig vid bestämning av sammanlagda partikelmassor som är mindre än 0,1 % av provmediets massa. Metoden kan dock vara olämplig när de sammanlagda partikelmassorna är större än 1 % av provmediets massa. Om substitutionsvägning väljs ska metoden användas för vägning både före och efter provning. Samma substitutionsvikt ska användas för vägning både före och efter provning. Substitutionsviktens massa ska bärkraftskorrigeras om substitutionsviktens densitet är mindre än 2,0 g/cm3. Följande sekvens är ett exempel på en substitutionsvägning:
a) Elektriskt jordanslutna klämmor eller ett jordningsband ska användas, enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.6.
b) En anordning för eliminering av statisk elektricitet ska användas enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.6, för att minimera risken för att föremål utsätts för elektriska laddningar innan de placeras på vågen.
c) En substitutionsvikt som uppfyller kraven för kalibreringsvikter i punkt 9.5.2 ska väljas. Substitutionsvikten ska ha samma densitet som den vikt som används för att spänna mikrovågen, och massan ska vara ungefärligen lika ett oanvänt provmediums (t.ex. filter) massa. Om filter används ska viktens massa vara ca 80–100 mg för normala filter med 47 mm diameter.
d) Det stabiliserade viktvärdet ska registreras och därefter ska kalibreringsvikten tas bort.
e) Ett oanvänt provtagningsmedium (t.ex. ett nytt filter) ska vägas, det stabiliserade viktvärdet ska registreras och vågmiljöns daggpunkt, omgivningstemperatur och atmosfärtryck ska registreras.
f) Kalibreringsvikten ska vägas på nytt och det stabiliserade viktvärdet registreras.
g) Det aritmetiska genomsnittet av de två kalibreringsviktavläsningar som registrerades omedelbart före och efter vägning av det oanvända provet ska beräknas. Genomsnittsvärdet ska subtraheras från det oanvända provets avläsningsvärde. Därefter ska kalibreringsviktens faktiska massa, enligt kalibreringsviktens certifikat, adderas. Resultatet ska registreras. Detta är det oanvända provets tareringsvikt utan bärkraftskorrigering.
h) Dessa substitutionsvägningssteg ska upprepas för resterande oanvända provmedier.
i) När vägningen har slutförts ska instruktionerna i punkterna 8.2.3.7–8.2.3.9 följas.
8.2.4 Konditionering och vägning av partiklar efter provning
Använda partikelfilter ska placeras i en täckt eller förseglad behållare eller så ska filterhållarna stängas, för att skydda provfiltren mot kontaminering från omgivningen. Därefter ska filtren returneras till konditioneringskammaren eller konditioneringsrummet. Slutligen ska partikelprovfiltren konditioneras och vägas enligt instruktionerna.
8.2.4.1 Periodisk verifiering
Det ska säkerställas att våg- och partikelstabiliseringsmiljöerna uppfyller kraven för periodiska verifieringar enligt punkt 8.1.13.1. När provningen har slutförts ska filtren återföras till vägnings- och partikelstabiliseringsmiljön. Vägnings- och partikelstabiliseringsmiljön ska uppfylla omgivningskraven enligt punkt 9.3.4.4, och i annat fall ska provfiltren vara skyddade i sluten behållare tills omgivningsvillkoren är uppfyllda.
8.2.4.2 Borttagning från tätade behållare
I partikelstabiliseringsmiljön ska partikelproven tas bort från de tätade behållarna. Filtren kan tas bort från kassetterna före eller efter stabiliseringen. När ett filter har tagits bort från en kassett ska den övre halvan av kassetten tas bort från den undre halvan med hjälp av en kassettseparator utformad specifikt för ändamålet.
8.2.4.3 Elektrisk jordning
För hantering av partikelprov ska elektriskt jordade klämmor eller ett jordningsband användas, enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.5.
8.2.4.4 Visuell kontroll
De uppsamlade partikelproven och relaterade filtermedier ska inspekteras visuellt. Om filtret eller det uppsamlade partikelprovet inte verkar vara i perfekt skick, eller om partikelämnet har kommit i kontakt med andra ytor än filtret, får provet inte användas för bestämning av partikelutsläpp. Om partikelämnet kommit i kontakt med andra ytor, ska sådana ytor rengöras innan man fortsätter förfarandet.
8.2.4.5 Stabilisering av partikelprov
Partikelprov ska stabiliseras genom att man placerar dem i en eller flera behållare som är öppna i partikelstabiliseringsmiljön, vilken beskrivs i punkt 9.3.4.3. Ett partikelprov är stabiliserat om det har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under någon av följande tidsperioder och om stabiliseringsmiljön under den tiden har uppfyllt specifikationerna i punkt 9.3.4.3:
a) Om ett filters totala ytkoncentration av partiklar förväntas vara högre än 0 353 μg/mm2, med 400 μg partiklar på 38 mm filterdiameter, ska filtret stabiliseras i miljön under minst 60 min före vägning.
b) Om ett filters totala ytkoncentration av partiklar förväntas vara lägre än 0 353 μg/mm2 ska filtret stabiliseras i miljön under minst 30 min före vägning.
c) Om ett filters totala förväntade ytkoncentration av partiklar är okänd ska filtret stabiliseras i miljön under minst 60 min före vägning.
8.2.4.6 Bestämning av filtermassa efter provning
För bestämning av filtermassorna efter provning ska förfarandena i punkt 8.2.3 upprepas (punkt 8.2.3.6–8.2.3.9).
8.2.4.7 Total massa
Varje bärkraftskorrigerad filtertareringsmassa ska subtraheras från motsvarande bärkraftskorrigerade filtermassa efter provning. Resultatet är den totala massan, m total, som ska användas i utsläppsberäkningarna i bilaga VII.
9. Mätutrustning
9.1 Specifikation för motordynamometer
9.1.1 Axelarbete
Det ska användas en motordynamometer med de egenskaper som krävs för att klara den aktuella provcykeln, varav en ska vara att den uppfyller tillämpliga verifieringskriterier. Följande dynamometrar kan användas:
a) virvelströmsdynamometrar eller hydrauliska bromsdynamometrar
b) växelströms- eller direktströmsdynamometrar
c) en eller flera dynamometrar
9.1.2 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC)
En belastningsmätare eller en direktinkopplad vridmomentmätare kan användas för mätning av vridmoment.
När man använder en belastningsmätare ska vridmomentsignalen överföras till motoraxeln och dynamometerns tröghet beaktas. Motorns faktiska vridmoment är det vridmoment som avläses på belastningsmätaren plus bromsens tröghetsmoment multiplicerat med vinkelaccelerationen. Styrsystemet måste beräkna detta i realtid.
9.1.3 Motortillbehör
Arbete för motortillbehör som behövs för bränsletillförsel, smörjning, motorvärmning, kylvätskecirkulation och drift av efterbehandlingsenheter ska beaktas, och tillbehören ska installeras i enlighet med punkt 6.3.
9.1.4 Fixtur för motor och drivaxelsystem (kategori NRSh)
Om det behövs för att man ska kunna utföra en korrekt provning av en motor i kategori NRSh, ska fixturen för motorn användas för provbänken och drivaxelsystemet för anslutning till dynamometerns rotationssystem som anges av tillverkaren.
9.2 Utspädningsförfarande (om tillämpligt)
9.2.1 Utspädningsförhållanden och bakgrundskoncentrationer
Gasformiga beståndsdelar kan mätas outspädda eller utspädda, men för partikelmätning krävs vanligen utspädning. Utspädning kan ske med ett system för fullflödesutspädning eller ett system för delflödesutspädning. Om utspädning används kan avgaserna spädas ut med omgivande luft, syntetisk luft eller kväve. För mätning av gasformiga utsläpp ska utspädningsämnet hålla minst 288 K (15 oC). För partikelmätning specificeras utspädningsämnets temperatur i punkt 9.2.2 för CVS och i punkt 9.2.3 för PFD med varierande utspädningsförhållande. Utspädningssystemets flödeskapacitet ska vara såpass stor att kondens i utspädnings- och provtagningssystemen elimineras helt. Avfuktning av utspädningsluften innan denna kommer in i utspädningssystemet är tillåten om luftfuktigheten är hög. Utspädningstunnelns väggar får vara uppvärmda eller isolerade, liksom huvudavgasledningarna nedströms tunneln, så att utfällning av vattenhaltiga beståndsdelar från en gasfas till en vätskefas (kondensering) förhindras.
Innan en utspädningsgas blandas med avgaser får den förkonditioneras, vilket kan ske genom att man ökar eller minskar utspädningsgasens temperatur eller fuktighet. Beståndsdelar får avlägsnas från utspädningsgasen i syfte att minska bakgrundskoncentrationer. Följande villkor gäller för att avlägsna beståndsdelar eller beakta bakgrundskoncentrationer:
a) Beståndsdelars koncentrationer i utspädningsgasen får mätas och kompenseras för bakgrundseffekter i provningsresultat. Bilaga VII innehåller beräkningar för att kompensera för bakgrundskoncentrationer.
b) Följande ändringar av kraven i avsnitten 7.2, 9.3 och 9.4 är tillåtna för att mäta gas- eller partikelformiga föroreningar i bakgrunden:
i) Det ska inte krävas att proportionell provtagning används.
ii) Ouppvärmda provtagningssystem får användas.
iii) Kontinuerlig provtagning kan användas oberoende av användningen av partiprovtagning för utspädda avgaser.
iv) Partiprovtagning kan användas oberoende av användningen av kontinuerlig provtagning för utspädda avgaser.
c) Följande alternativ kan användas för att ta hänsyn till bakgrundspartiklar:
i) För borttagning av bakgrundspartiklar måste utspädningsgasen filtreras med HEPA-filter (high-efficiency particulate air) med 99,97 % inledande minsta uppsamlingseffekt (se artikel 2.19 för förfaranden avseende HEPA-filtrering och -effekter).
ii) Om bakgrundspartiklar korrigeras utan HEPA-filtrering, får bakgrundspartiklarna motsvara högst 50 % av nettomängden uppsamlade partiklar på provfiltret.
iii) Bakgrundskorrigering av nettomängden partiklar med HEPA-filtrering tillåts utan tryckbegränsning.
9.2.2 Fullflödessystem
System med fullflödesutspädning System med konstantvolymprovtagning (CVS) Hela flödet av outspädda avgaser späds i en utspädningstunnel. Hålls temperaturen och trycket vid flödesmätaren inom specifikationerna skapas ett konstant flöde. Ett icke konstant flöde ska mätas direkt, så att provtagningen blir proportionell. Systemet ska utformas enligt följande (se figur 6.6):
a) En tunnel med invändiga ytor av rostfritt stål ska användas. Hela utspädningstunneln måste vara elektriskt jordad. Alternativt får icke-ledande material användas för motorkategorier som omfattas av gränsvärden för vare sig partikelmassa eller partikelantal.
b) Avgassystemets mottryck får inte sänkas på konstgjord väg av insugningssystemet för utspädningsluft. Det statiska trycket vid den plats där outspädd avgas släpps in i tunneln ska hållas vid ±1,2 kPa atmosfärtryck.
c) För att främja blandning ska outspädd avgas föras in i tunneln, riktad nedströms tunneln och längs dess mittlinje. En del av utspädningsluften kan tillföras radiellt från tunnelns invändiga yta, för att minimera avgasreaktioner med tunnelväggarna.
d) Utspädningsgas. För partikelprovtagning ska utspädningsgasernas (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve enligt punkt 9.2.1) temperatur hållas vid 293–325 K (20–52 oC) nära utspädningstunnelns ingång.
e) Reynoldstalet, Re, för det utspädda avgasflödet ska vara minst 4 000, där Re baseras på utspädningstunnelns innerdiameter. Re definieras i bilaga VII. Verifiering av korrekt blandning ska utföras medan en provtagningssond förs både vertikalt och horisontellt över tunnelns diameter. Om analysatorsvaret indikerar en avvikelse på mer än ±2 % av den genomsnittliga uppmätta koncentrationen, ska CVS-systemets flöde höjas eller så ska det installeras en blandningsplatta eller ett munstycke som förbättrar blandningen.
f) Förkonditionering av flödesmätning. Den utspädda avgasen får konditioneras innan avgasens flöde mäts, förutsatt att konditioneringen utförs nedströms de uppvärmda kolväte- eller partikelprovtagningssonderna, enligt följande:
i) Strömningsriktare, pulsdämpare eller båda typerna av anordningar får användas.
ii) Ett filter får användas.
iii) En värmeväxlare får användas för att kontrollera temperaturen uppströms flödesmätare, men åtgärder ska vidtas för att förhindra kondensering.
g) Kondensering. Kondensering beror på luftfuktighet, tryck, temperatur och koncentrationer av andra beståndsdelar, till exempel svavelsyra. Dessa parametrar varierar som funktion av motorinsugsluftens fukthalt, utspädningsluftens fukthalt, motorns luft–bränsle-förhållande och bränslesammansättningen, till exempel mängden väte och svavel i bränslet.
För att säkerställa att ett flöde som mäts motsvarar en uppmätt koncentration, ska kondensering förhindras mellan provtagningssonden och flödesmätarens inlopp i utspädningstunneln eller så ska kondensering tillåtas och fuktigheten vid flödesmätarinloppet mätas. Utspädningstunnelns väggar eller huvudflödesrören nedströms tunneln får värmas upp eller isoleras i syfte att förhindra kondensering. Kondensering ska förhindras genom hela utspädningstunneln. Vissa avgasbeståndsdelar kan spädas ut eller elimineras om fukt förekommer.
För partikelprovtagning genomgår det redan proportionella flödet från CVS en sekundär utspädning (en eller flera) för att uppnå det erforderliga utspädningsförhållandet, enligt figur 9.2 och punkt 9.2.3.2.
h) Det minsta utspädningsförhållandet ska vara mellan 5:1 och 7:1 och minst 2:1 för det primära utspädningssteget, baserat på maximalt avgasflöde från motorn under provcykeln eller provintervallet.
i) Den totala uppehållstiden i systemet ska vara 0,5–5 s, mätt från den punkt där utspädningsgasen tillsätts till filterhållaren/filterhållarna.
j) Uppehållstiden i det sekundära utspädningsystemet (i förekommande fall) ska vara minst 0,5 s, mätt från den punkt där den sekundära utspädningsgasen tillsätts, till filterhållaren/-hållarna.
För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, ett partikelprovfilter, en gravimetrisk våg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet.
Figur 6.6
Exempel på konfigurationer för provtagning i system med fullflödesutspädning
9.2.3 System med delflödesutspädning (PFD)
9.2.3.1 Beskrivning av delflödessystem
Ett skiss av ett PFD-system visas i figur 6.7. Skissen är ett generellt exempel på principer för provextrahering, utspädning och partikelprovtagning. Den ska inte tolkas som att samtliga av de förekommande komponenterna är nödvändiga för andra möjliga provtagningssystem som uppfyller villkoren för provtagning. Andra konfigurationer än den i skissen får användas, under förutsättning att de tjänar samma syfte för provtagning, utspädning och partikelprovtagning. Dessa måste uppfylla andra villkor, till exempel dem i punkterna 8.1.8.6 (periodisk kalibrering) och 8.2.1.2 (validering) för varierande utspädning med PFD, samt punkt 8.1.4.5 liksom tabell 8.2 (linearitetsverifiering) och punkt 8.1.8.5.7 (verifiering) för konstant utspädning med PFD.
Så som framgår av figur 6.7 överförs outspädd avgas eller det primära utspädda flödet från avgasröret EP eller från CVS-systemet till utspädningstunneln DT via provtagningssonden SP och överföringsledningen TL. Det totala flödet genom tunneln ställs in med hjälp av en flödesregulator och provtagningspumpen P i partikelprovtagningssystemet (PSS). För proportionell provtagning av outspädda avgaser kontrolleras utspädningsluftens flöde av flödesregulatorn FC1, som kan använda qm
ew (avgasmassflöde på våt bas) eller qm
aw (inloppsluftens massflöde på våt bas) och qm
f (bränslemassflöde) som styrsignaler för önskad avgasdelning. Provtagningsflödet in i utspädningstunneln DT utgörs av skillnaden mellan det totala flödet och utspädningsluftens flöde. Utspädningsluftens flöde mäts med hjälp av flödesmätaren FM1, och det totala flödet med hjälp av flödesmätaren i partikelprovtagningssystemet. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån dessa två flöden. För provtagning med konstant utspädningsförhållande för en outspädd eller utspädd avgas i förhållande till avgasflödet (t.ex. sekundär utspädning för partikelprovtagning), är utspädningsluftens flöde vanligen konstant och styrs av flödesregulatorn FC1 eller utspädningsluftpumpen.
Utspädningsluften (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve) ska filtreras med ett HEPA-filter.
Figur 6.7
Skiss över system med delflödesutspädning (totalprovtagning)
a
=
motoravgas eller utspätt primärflöde
b
=
valfritt
c
=
partikelprovtagning
Komponenter i figur 6.7:
DAF
:
Utspädningsluftfilter
DT
:
Utspädningstunnel eller sekundärt utspädningssystem
EP
:
Avgasrör eller primärt utspädningssystem
FC1
:
Flödesregulator
FH
:
Filterhållare
FM1
:
Flödesmätare för mätning av utspädningsluftflödet
P
:
Provtagningspump
PSS
:
Partikelprovtagningssystem
PTL
:
Partikelöverföringsledning
SP
:
Provtagningssond för outspädda eller utspädda avgaser
TL
:
Överföringsledning
Massflöden som endast är tillämpliga för proportionell avgasprovtagning med PFD:
qm
ew
är avgasmassflöde på våt bas,
qm
aw
är inloppsluftens massflöde (på våt bas),
qm
f
är massflöde av bränsle.
9.2.3.2 Utspädning
Utspädningsgasernas (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve enligt punkt 9.2.1) temperatur ska hållas vid 293–325 K (20–52 oC) nära utspädningstunnelns ingång.
Utspädningsluften får avfuktas innan den införs i utspädningssystemet. Systemet för delflödesutspädning ska vara så konstruerat att proportionella prov tas från de outspädda avgaserna i motorns avgasflöde, och på så sätt tar hänsyn till transienter i avgasflödeshastigheten, och utspädningsluft tas in i provet för att man ska få en temperatur som föreskrivs i punkt 9.3.3.4.3. För detta är det viktigt att utspädningsförhållandet bestäms så att noggrannhetskraven i punkt 8.1.8.6.1 uppfylls.
För att säkerställa att ett flöde som mäts motsvarar en uppmätt koncentration, ska kondensering förhindras mellan provtagningssonden och flödesmätarens inlopp i utspädningstunneln eller så ska kondensering tillåtas och fuktigheten vid flödesmätarinloppet mätas. PFD-systemet får värmas eller isoleras i syfte att förhindra kondensering. Kondensering ska förhindras genom hela utspädningstunneln.
Det lägsta utspädningsförhållandet ska vara 5:1 till 7:1, baserat på maximalt avgasflöde från motorn under provningscykeln eller provningsintervallet.
Den totala uppehållstiden i systemet ska vara 0,5–5 s, mätt från den punkt där utspädningsgasen tillsätts till filterhållaren/filterhållarna.
För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, ett partikelprovfilter, en gravimetrisk våg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet.
9.2.3.3 Tillämpbarhet
System med delflödesutspädning (PFD) får användas för att extrahera ett proportionellt prov av outspädda avgaser för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning av partiklar eller gasformiga ämnen under transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC-provcykler.
Systemet får även användas för tidigare utspädd avgas, där ett redan proportionellt flöde har spätts ut med konstant utspädningsförhållande (se figur 9.2). På detta sätt utförs sekundär utspädning från en CVS-tunnel för att erhålla rätt utspädningsförhållande för partikelprovtagning.
9.2.3.4 Kalibrering
PFD-kalibrering för extrahering av ett proportionellt prov av outspädd avgas beskrivs i punkt 8.1.8.6.
9.3 Provtagningsförfaranden
9.3.1 Allmänna provtagningskrav
9.3.1.1 Sondens utförande och konstruktion
Sonden är den främsta komponenten i ett provtagningssystem. Sonden förs in i ett flöde av outspädda eller utspädda avgaser, och extraherar där ett prov. Både invändiga och utvändiga sondytor är i kontakt med avgaserna. Ett prov transporteras ut från sonden till en överföringsledning.
Provtagningssondernas invändiga ytor ska vara av rostfritt stål eller, vid provtagning av outspädda avgaser, av ett stabilt material som klarar den outspädda avgasens temperatur. Provtagningssonderna ska placeras där beståndsdelarna blandas till den genomsnittliga koncentrationen och där störningar från andra sonder minimeras. Alla sonder bör placeras så att påverkan från angränsande skikt, virvelströmmar och liknande minimeras – särskilt i närheten av avgasrörutloppet för outspädd avgas, där oavsiktlig utspädning kan inträffa. Rengöring och spolning av en sond får inte påverka andra sonder under provning. En enda sond får användas för provtagning av flera beståndsdelar, förutsatt att sonden uppfyller specifikationerna för var och en av beståndsdelarna.
9.3.1.1.1 Blandningskammare (kategori NRSh)
I de fall den är tillåten av tillverkaren får en blandningskammare användas vid provning av motorer i kategori NRSh. Blandningskammaren är en valfri del i ett provtagningssystem för outspädda gaser och är belägen i avgassystemet mellan ljuddämparen och sonden. Form och mått på blandningskammare och rörledningar före och efter ska vara sådana att den tillhandahåller ett välblandat, homogent prov vid provtagningssonden och att stora stötar eller stor resonans i kammaren som påverkar utsläppsresultaten undviks.
9.3.1.2 Överföringsledningar
De överföringsledningar som transporterar ett extraherat prov från en sond till en analysator, ett lagringsmedium eller ett utspädningssystem ska vara så korta som möjligt. Det tillser man genom att placera analysatorer, lagringsmedier och utspädningssystem så nära sonden som det är praktiskt möjligt. Antalet krökar i ledningssystemet ska minimeras. Finns det krökar som inte kan undvikas måste de ha så stor radie som möjligt.
9.3.1.3 Provtagningsmetoder
För kontinuerlig provtagning och partiprovtagning, som beskrivs översiktligt i punkt 7.2, gäller följande villkor:
a) Vid extrahering från ett konstant flöde ska även provtagningen utföras vid konstant flödeshastighet.
b) Vid extrahering från ett flöde med varierande flödeshastighet, ska provflödet varieras proportionellt mot det varierande flödet.
c) Proportionell provtagning ska valideras enligt beskrivningen i punkt 8.2.1.
9.3.2 Gasprovtagning
9.3.2.1 Provtagningssonder
Sonder med en port eller flera portar används för provtagning av gasformiga utsläpp. Sonderna får placeras i valfri riktning relativt det outspädda eller utspädda avgasflödet. För vissa sonder måste provtemperaturerna kontrolleras, enligt följande:
a) Om sonden extraherar NOx från utspädd avgas, ska sondens väggtemperatur kontrolleras, så att kondensering förhindras.
b) Om sonden extraherar kolväten från utspädd avgas, bör sondens väggtemperatur hållas vid ca 191 oC, så att risken för kontaminering minimeras.
9.3.2.1.1 Blandningskammare (kategori NRSh)
När den används i enlighet med punkt 9.3.1.1.1, ska blandningskammarens inre volym vara minst tio gånger motorns cylindervolym under provningen. Blandningskammaren ska vara kopplad så nära som möjligt till motorns ljuddämpare och innerytan ska ha en temperatur på minst 452 K (179 oC). Tillverkaren får ange blandningskammarens utformning.
9.3.2.2 Överföringsledningar
Överföringsledningar med invändiga ytor av rostfritt stål, PTFE, Viton™eller andra material med lämpliga egenskaper för utsläppsprovtagning ska användas. Ett stabilt material som klarar avgastemperaturerna ska användas. Inlinefilter får användas om filtret och dess hölje uppfyller samma temperaturkrav som för överföringsledningar, enligt följande:
a) För NOx-överföringsledningar uppströms antingen en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.5 eller en kylare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.4, ska provtemperaturen hållas vid en nivå där kondensering förhindras.
b) För THC-överföringsledningar ska väggtemperaturen hållas vid 191 ± 11 oC. Vid provtagning från outspädd avgas kan en ouppvärmd, isolerad överföringsledning anslutas direkt till en sond. Överföringsledningens längd och isolering ska vara sådana att den outspädda avgasens förväntade högsta temperatur kyls till som lägst 191 oC, uppmätt vid överföringsledningens utlopp. För utspädd provtagning får det mellan sonden och överföringsledningen finnas en övergångszon på som längst 0,92 m, där väggtemperaturen kan övergå till 191 ± 11 oC.
9.3.2.3 Komponenter för provkonditionering
9.3.2.3.1 Vattenavskiljare
9.3.2.3.1.1 Krav
Vattenavskiljare kan användas för att avlägsna fukt från provet för att minska effekterna av vatten vid mätning av gasformiga utsläpp. Vattenavskiljare ska uppfylla kraven i punkt 9.3.2.3.1.1 och i punkt 9.3.2.3.1.2. 0,8 volymprocent används som fuktinnehåll i ekvation 7-13.
För den förväntade högsta koncentrationen av vattenånga, H m, ska avfuktningstekniken klara att hålla fuktigheten vid ≤ 5 g vatten/kg torr luft (eller ca 0,8 volymprocent H2O), vilket är 100 % relativ luftfuktighet vid 277,1 K ( 3,9 oC) och 101,3 kPa. Denna specifikation på luftfuktighet motsvarar också omkring 25 % relativ luftfuktighet vid 298 K (25 oC) och 101,3 kPa. Detta kan visas genom
a) att temperaturen mäts vid vattenavskiljarens utlopp,
b) att fuktigheten mäts i en punkt direkt uppströms CLD och
att verifieringsförfarandet utförs i punkt 8.1.8.5.8.
9.3.2.3.1.2 Tillåtna typer av vattenavskiljare och förfarande för att uppskatta fuktinnehåll efter avskiljaren
Någon av de typer av vattenavskiljare som beskrivs i denna punkt får användas.
a) Används en osmotisk membranavskiljare placerad uppströms en gasanalysator eller ett lagringsmedium, ska denna uppfylla temperaturkraven i punkt 9.3.2.2. Daggpunkten, T dew, och det absoluta trycket, p total, nedströms en osmotisk membranavskiljare ska övervakas. Mängden vatten ska beräknas enligt instruktionerna i bilaga VII med hjälp av kontinuerligt registrerade värden för T dew och p total eller deras observerade toppvärden under provning eller deras larmbörvärden. Om en direktmätning saknas kan det nominella p total-värdet härledas från avskiljarens förväntade lägsta absoluttryck under provning.
b) En termokylare uppströms ett THC-mätsystem för kompressionständningsmotorer får inte användas. Om man använder en termokylare som är placerad uppströms en NO2-till-NO-omvandlare eller i ett provtagningssystem utan en NO2-till-NO-omvandlare, ska kylaren klara prestandaverifieringen för NO2-förlust enligt punkt 8.1.11.4. Daggpunkten, T dew, och det absoluta trycket, p total, nedströms en termokylare ska övervakas. Mängden vatten ska beräknas enligt instruktionerna i bilaga VII med hjälp av kontinuerligt registrerade värden för T dew och p total eller deras observerade toppvärden under provning eller deras larmbörvärden. Om en direktmätning saknas kan det nominella p total-värdet härledas från termokylarens förväntade lägsta absoluttryck under provning. Om man rimligen kan uppskatta mättnadsgraden i termokylaren, kan T dew baserat på den kända kylareffektiviteten och kontinuerlig övervakning av kylartemperaturen, T chiller, beräknas. Om värdena för T chiller inte registreras kontinuerligt kan dess observerade toppvärde under provning eller dess larmbörvärde användas som ett konstant värde för att bestämma en konstant mängd vatten i enlighet med bilaga VII. Om man rimligen kan anta att T chiller är lika med T dew, kan T chiller användas i stället för T dew i enlighet med bilaga VII. Om man rimligen kan anta en konstant temperaturförskjutning mellan T chiller och T dew på grund av en känd och fast nivå av provvärmning mellan kylarutloppet och temperaturmätplatsen, kan den antagna temperaturförskjutningen användas i utsläppsberäkningar. Giltigheten för antaganden enligt denna punkt ska bevisas genom tekniska analyser eller data.
9.3.2.3.2 Provpumpar
Provpumpar uppströms en analysator eller ett lagringsmedium för en gas ska användas. Provpumpar med invändiga ytor av rostfritt stål, PTFE eller andra material som är lämpade för utsläppsprovtagning ska användas. För provpumpar ska temperaturen kontrolleras enligt följande:
a) Om NOx-provpumpar uppströms antingen en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.5 eller en kylare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.4 används, ska den värmas upp så att kondensering förhindras.
b) Om en THC-provpump uppströms en THC-analysator eller ett lagringsmedium används, ska dess invändiga ytor värmas till toleransen 464 ±11 K (191 ± 11) oC.
9.3.2.3.3 Ammoniaktvättare
Ammoniaktvättare kan användas för någon eller alla gasprovtagningssystem för att förhindra NH3-interferens, förgiftning av NO2-till-NO-omvandlare och avsättning i provtagningssystemet eller analysatorerna. Installation av ammoniaktvättare ska följa tillverkarens rekommendationer.
9.3.2.4 Provlagringsmedier
Vid provtagning med säck ska gasvolymerna lagras i rena behållare med minimal genomsläpplighet och där avgaserna påverkas så lite som möjligt. God teknisk sed ska användas för att bestämma godtagbara nivåer för lagringsmediers renhet och genomsläpplighet. Behållare kan rengöras genom upprepad urblåsning och tömning, och behållaren får värmas. En flexibel behållare (t.ex. en säck) i en miljö med kontrollerad temperatur, eller en temperaturkontrollerad fast behållare som har tömts på luft eller har en volym som kan pumpas ut, exempelvis med en kolv- och cylinderanordning, ska användas. Behållare som uppfyller specifikationerna i tabell 6.6 ska användas.
Tabell 6.6
Behållarmaterial för partiprovtagning av gaser
CO, CO2, O2, CH4, C2H6, C3H8, NO, NO2 (2)
Polyvinyl-fluorid (PVF) (3), t.ex. Tedlar™, polyvinyliden-fluorid (3) t.ex. Kynar™, polytetrafluoreten (4), t.ex. TefloTM, eller rostfritt stål (4)
Kolväten
Polytetrafluoretylen (5) eller rostfritt stål (5)
9.3.3 Partikelprovtagning
9.3.3.1 Provtagningssonder
Partikelsonder med en enda öppning i änden ska användas. Partikelsonderna ska vara riktade uppströms.
Partikelsonden får skyddas med en hatt som uppfyller specifikationerna enligt figur 6.8. I det här fallet får den försorterare som beskrivs i punkt 9.3.3.3 inte användas.
Figur 6.8
Skiss av provtagningssond med hattformad försorterare
Tvärsnitt
9.3.3.2 Överföringsledningar
Isolerade eller uppvärmda överföringsledningar eller ett uppvärmt hölje rekommenderas för att minimera temperaturskillnader mellan överföringsledningar och avgasbeståndsdelar. Överföringsledningar som är inerta med avseende på partiklar och som har elektriskt ledande ytor invändigt ska användas. Partikelöverföringsledningar av rostfritt stål rekommenderas. Används andra material måste dessa ha samma provtagningskapacitet som rostfritt stål. Invändiga ytor i partikelprovtagningsledningarna ska vara anslutna till elektrisk jord.
9.3.3.3 Försorterare
Det är tillåtet att använda en försorterare för att avlägsna partiklar med stor diameter. Försorteraren ska vara installerad i utspädningssystemet, direkt före filterhållaren. Endast en försorterare får användas. Om en hattformad sond används (se figur 6.8) får ingen försorterare användas.
Försorteraren kan vara antingen en tröghetsavskiljare eller en cyklonseparator. Den ska vara gjord av rostfritt stål. Försorteraren ska vara klassad för borttagning av minst 50 % av alla partiklar med en aerodynamisk diameter på 10 μm och högst 1 % av alla partiklar med en aerodynamisk diameter på 1 μm i det flödesområde där försorteraren används. Försorterarens utlopp ska vara konfigurerat med en typ av funktion för förbikoppling av partikelprovfilter, så att försorterarens flöde kan stabiliseras innan provningen startar. Partikelprovfilter ska vara placerade högst 75 cm nedströms försorterarens utgång.
9.3.3.4 Provfilter
Proven på de utspädda avgaserna ska tas under provningssekvensen med ett filter som uppfyller kraven i punkterna 9.3.3.4.1–9.3.3.4.4.
9.3.3.4.1 Filterspecifikation
Alla filtertyper ska ha insamlingseffektivitet på minst 99,7 %. De av provfiltertillverkaren angivna måtten i produktspecifikationerna får användas för att påvisa överensstämmelse med detta krav. Filtermaterialet ska antingen vara
a) PTFE-belagt glasfiber eller
b) membran av polytetrafluoreten (PTFE).
Om den förväntande nettopartikelmassan på filtret är mer än 400 μg får ett filter med en initial minsta uppsamlingseffektivitet på 98 % användas.
9.3.3.4.2 Filterstorlek
Den nominella filterdiametern ska vara 46,50 ± 0,6 mm diameter (minst 37 mm effektiv diameter). Filter med större diameter får användas efter överenskommelse med godkännandemyndigheten. Proportionalitet mellan filter och effektiv yta rekommenderas.
9.3.3.4.3 Utspädnings- och temperaturkontroll av partikelprov
Partikelprov ska spädas minst en gång uppströms överföringsledningarna i ett CVS-system och nedströms i ett PFD-system (se punkt 9.3.3.2 om överföringsledningar). Provtemperaturen ska kontrolleras till 320 ± 5 K (47 ± 5 oC), uppmätt någonstans högst 200 mm uppströms eller 200 mm nedströms partikellagringsmediet. Partikelprovet ska värmas eller kylas främst av utspädningsförhållandena enligt specifikationerna i punkt 9.2.1 a.
9.3.3.4.4 Fronthastighet genom filtret
Fronthastigheten genom filtret ska vara 0,90–1,00 m/s med mindre än 5 % av de registrerade flödesvärdena utanför detta område. Om den totala partikelmassan är större än 400 μg, får fronthastigheten minskas. Fronthastigheten ska mätas som provets volymetriska flödesvolym vid trycket uppströms filtret och temperaturen på filterfronten, dividerad med filtrets exponerade yta. Avgasrörets eller CVS-tunnelns tryck ska användas som uppströmstryck om tryckfallet genom partikelprovtagaren fram till filtret är mindre än 2 kPa.
9.3.3.4.5 Filterhållare
För att minimera turbulent avsättning och främja jämn partikelspridning på filtret ska det finnas en 12,5o (från centrum) divergerande vinkelövergång från överföringsledningens invändiga diameter till den exponerade filterytans diameter. Denna övergång ska vara av rostfritt stål.
9.3.4 Partikelstabiliserings- och vägningsmiljöer för gravimetrisk analys
9.3.4.1 Miljö för gravimetrisk analys
I det här avsnittet beskrivs de två miljöer som krävs för att stabilisera och väga partiklar för gravimetrisk analys, dvs. en partikelstabiliseringsmiljö, där filtren lagras före vägning, och en vägningsmiljö, där vågen är placerad. De två miljöerna kan finnas i samma utrymme.
Både stabiliseringsmiljön och vägningsmiljön ska hållas fria från omgivande kontamineringsämnen som damm och aerosoler, och halvflyktiga material som kan kontaminera partikelproven.
9.3.4.2 Renlighetsnivå
Renlighetsnivån i partikelstabiliseringsmiljöer med referensfilter ska verifieras, enligt beskrivningen i punkt 8.1.12.1.4.
9.3.4.3 Temperatur i kammaren
Vid all konditionering och vägning av filter ska temperaturen i den kammare där partikelfiltren konditioneras och vägs hållas vid en temperatur på 295 ± 1 K (22 ± 1 oC). Luftfuktigheten ska hållas på en daggpunkt av 282,5 ± 1 K (9,5 ± 1 oC) och den relativa luftfuktigheten på 45 ± 8 %. Om separata miljöer för stabilisering respektive vägning används, ska stabiliseringsmiljön hållas vid temperaturen 295 ± 3 K (22 ± 3 oC).
9.3.4.4 Verifiering av omgivningsförhållanden
Vid användning av mätinstrument som uppfyller kraven i punkt 9.4, ska följande omgivningsförhållanden verifieras:
a) Daggpunkts- och omgivningstemperatur ska registreras. Dessa värden ska användas för att bestämma om stabiliserings- och vägningsmiljöerna har hållits vid de toleranser som anges i punkt 9.3.4.3 under minst 60 min före vägning av filtren.
b) Atmosfärtrycket i vägningsmiljön ska registreras kontinuerligt. Ett godtagbart alternativ är att använda en barometer som mäter atmosfärtrycket utanför vägningsmiljön, om man kan säkerställa att atmosfärtrycket vid vågen alltid ligger inom ±100 Pa av det delade atmosfärtrycket. Vid varje partikelprovvägning ska det finnas ett sätt att registrera det senaste atmosfärtrycketd. Detta värde ska användas för att beräkna bärkraftskorrigeringen för partiklar enligt punkt 8.1.12.2.
9.3.4.5 Installation av våg
Vågen ska installeras enligt följande:
a) Installeras på en vibrationsisolerad platta för att avskärma den från externa störningar och vibrationer.
b) Avskärmas mot konvektivt luftflöde med ett dragskydd som upptar statisk elektricitet och är elektriskt jordat.
9.3.4.6 Statisk laddning
Statisk laddning ska minimeras i vågmiljön, enligt följande:
a) Vågen ska vara elektriskt jordad.
b) Rostfria pincetter ska användas om partikelprover hanteras manuellt.
c) Pincetterna ska vara jordade med ett jordningsband eller så ska det för operatören finnas ett jordningsband som delar en gemensam jordning med vågen.
d) En anordning som utjämnar statisk elektricitet ska användas. Den ska dela elektrisk jordanslutning med vågen, så att statisk laddning avlägsnas från partikelproven.
9.4 Mätinstrument
9.4.1 Inledning
9.4.1.1 Tillämpningsområde
I det här avsnittet specificeras mätinstrument och relaterade systemkrav för utsläppsprovning. Specifikationerna rör exempelvis laboratorieinstrument för mätning av motorparametrar, omgivningsförhållanden, flödesrelaterade parametrar och utsläppskoncentrationer (outspädda eller utspädda flöden).
9.4.1.2 Instrumenttyper
Varje instrument som nämns i denna förordning ska användas enligt beskrivningen i förordningen (se tabell 6.5 för information om instrumentens mätstorheter). Om ett instrument som nämns i denna förordning, används på ett sätt som inte specificeras i bilagan, eller om ett annat instrument används i stället för det nämnda instrumentet, ska motsvarighetskraven enligt punkt 5.1.1 gälla. Där fler än ett instrument specificeras för en viss mätning, kommer typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen att utse ett av instrumenten som referens, för att visa att ett alternativt förfarande är likvärdigt det specificerade förfarandet.
9.4.1.3 Parallella system
För alla mätinstrument som beskrivs i detta avsnitt får data från flera instrument användas för att beräkna provresultat för en enskild provning, om typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen har godkänt det i förväg. Resultat från alla mätningar ska registreras och rådata ska lagras. Detta krav gäller oavsett om mätvärdena används i beräkningar.
9.4.2 Dataregistrering och datakontroll
Provningssystemet ska ha kapacitet för att uppdatera data, registrera data och styra system för operatörskrav, dynamometern, provtagningsutrustningen och mätinstrumenten. Datahämtnings- och datakontrollsystem som kan registrera data med de angivna minimifrekvenserna enligt tabell 6.7 ska användas. (Tabellen gäller inte för NRSC-provning med diskreta steg.)
Tabell 6.7
Minimifrekvenser för dataregistrering och datakontroll
Tillämpligt avsnitt i provningsprotokoll
Mätvärden
Lägsta kommando- och kontrollfrekvens
Lägsta registreringsfrekvens
7.6
Varvtal och vridmoment under stegkurva
1 Hz
Ett medelvärde per steg
7.6
Varvtal och vridmoment under kontinuerlig kurva
5 Hz
1 Hz (medelvärde)
7.8.3
Referens- och återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment i transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC)
5 Hz
1 Hz (medelvärde)
7.8.2
Referens- och återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment i provcykler med diskreta steg (NRSC och RMC)
1 Hz
1 Hz
7.3
Kontinuerliga koncentrationer för analysatorer i outspädda flöden
Ej tillämpligt
1 Hz
7.3
Kontinuerliga koncentrationer för analysatorer i utspädda flöden
Ej tillämpligt
1 Hz
7.3
Partikoncentrationer för analysatorer i utspädda eller outspädda flöden
Ej tillämpligt
Ett medelvärde per provningsintervall
7.6
8.2.1
Utspätt avgasflöde från CVS-system med värmeväxlare uppströms flödesmätningen
Ej tillämpligt
1 Hz
7.6
8.2.1
Utspätt avgasflöde från CVS-system utan värmeväxlare uppströms flödesmätningen
5 Hz
1 Hz, medelvärde
7.6
8.2.1
Inloppsluft eller avgasflöde (för transient mätning av outspädd avgas)
Ej tillämpligt
1 Hz, medelvärde
7.6
8.2.1
Utspädningsluft, om den kontrolleras aktivt
5 Hz
1 Hz, medelvärde
7.6
8.2.1
Provflöde från CVS-system med värmeväxlare
1 Hz
1 Hz
7.6
8.2.1
Provflöde från CVS-system utan värmeväxlare
5 Hz
1 Hz, medelvärde
9.4.3 Prestandaspecifikationer för mätinstrument
9.4.3.1 Översikt
Hela provningssystemet ska uppfylla alla tillämpliga kalibrerings-, verifierings- och provvalideringskriterier som anges i punkt 8.1, inklusive kraven för linearitetskontroll enligt punkterna 8.1.4 och 8.2. Instrumenten ska uppfylla specifikationerna i tabell 6.7 för alla mätområden under provningen. Alla dokument som har levererats av instrumentens tillverkare och visar att instrumenten uppfyller kraven i tabell 6.7 ska behållas.
9.4.3.2 Komponentkrav
Tabell 6.8 innehåller specifikationer för vridmoment-, varvtals- och tryckgivare samt temperatur- och daggpunktsgivare och andra instrument. Hela systemet för mätning av en given fysikalisk och/eller kemisk storhet ska uppfylla linearitetskraven enligt punkt 8.1.4. För mätning av gasformiga utsläpp får man använda analysatorer med kompenseringsalgoritmer som är funktioner av andra gasmätningar och bränsleegenskaperna för den specifika motorprovningen. En kompenseringsalgoritm får endast ge förskjutningskompensering utan att påverka resultaten i övrigt (dvs. kompensera för systematiska fel).
Tabell 6.8
Rekommenderade prestandaspecifikationer för mätinstrument
Mätinstrument
Beteckning för mätstorhet
Komplett system
Stigtid
Registrering Uppdateringsfrekvens
Exakthet (3)
Repeterbarhet (3)
Givare, motorvarvtal
n
1 s
1 Hz, medelvärde
2,0 % av pt. eller
0,5 % av max
1,0 % av pt. eller
0,25 % av max
Givare, motorvridmoment
T
1 s
1 Hz, medelvärde
2,0 % av pt. eller
1,0 % av max
1,0 % av pt. eller
0,5 % av max
Bränsleflödesmätare
(bränsletotalisator)
5 s
(Ej tillämpligt)
1 Hz
(Ej tillämpligt)
2,0 % av pt. eller
1,5 % av max
1,0 % av pt. eller
0,75 % av max
Mätare för utspädd avgas totalt (CVS)
(med värmeväxlare för mätare)
1 s
(5 s)
1 Hz, medelvärde
(1 Hz)
2,0 % av pt. eller
1,5 % av max
1,0 % av pt. eller
0,75 % av max
Mätare för utspädningsluft, inloppsluft, avgaser och provflöde
1 s
1 Hz-genomsnitt av 5 Hz-prov
2,5 % av pt. eller
1,5 % av max
1,25 % av pt. eller
0,75 % av max
Kontinuerligt mätande analysator, outspätt
x
5 s
2 Hz
2,0 % av pt. eller
2,0 % av mätn.
1,0 % av pt. eller
1,0 % av mätn.
Kontinuerligt mätande analysator, utspätt
x
5 s
1 Hz
2,0 % av pt. eller
2,0 % av mätn.
1,0 % av pt. eller
1,0 % av mätn.
Kontinuerligt mätande analysator
x
5 s
1 Hz
2,0 % av pt. eller
2,0 % av mätn.
1,0 % av pt. eller
1,0 % av mätn.
Partigasanalysator
x
Ej tillämpligt
Ej tillämpligt
2,0 % av pt. eller
2,0 % av mätn.
1,0 % av pt. eller
1,0 % av mätn.
Gravimetrisk partikelvåg
m PM
Ej tillämpligt
Ej tillämpligt
Se 9.4.11.
0,5 μg
Partikeltröghetsvåg
m PM
5 s
1 Hz
2,0 % av pt. eller
2,0 % av mätn.
1,0 % av pt. eller
1,0 % av mätn.
9.4.4 Mätning av motorns parametrar och omgivningsförhållanden
9.4.4.1 Varvtals- och vridmomentgivare
9.4.4.1.1 Tillämpning
Mätinstrument för indata och utdata under motordrift ska uppfylla specifikationerna i denna punkt. Det rekommenderas att man använder sensorer, givare, mätare och liknande som uppfyller kraven i tabell 6.8. Varje system för mätning av indata och utdata ska uppfylla linearitetskraven i punkt 8.1.4.
9.4.4.1.2 Axelarbete
Arbete och effekt ska beräknas med utdata från varvtals- och vridmomentgivare, enligt punkt 9.4.4.1. Varje system för mätning av varvtal och vridmoment måste uppfylla kalibrerings- och verifieringskraven enligt punkterna 8.1.7 och 8.1.4.
Vridmoment inducerat av accelererande och avstannande komponenter som är anslutna till svänghjulet, t.ex. drivaxeln och dynamometerrotorn, ska eventuellt kompenseras på grundval av god teknisk sed.
9.4.4.2 Tryckgivare, temperaturgivare och daggpunktsgivare
Varje system för mätning av tryck, temperatur och daggpunkt ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.7.
Tryckgivare ska vara placerade i en miljö med reglerad temperatur eller så ska de kompensera för temperaturändringar i det förväntade driftområdet. Givarnas material måste vara lämpade för den vätska som mäts.
9.4.5 Flödesrelaterade mätningar
För alla typer av flödesmätare (för mätning av bränsle, inloppsluft, outspädd avgas, utspädd avgas och provflöden) ska flödet vid behov konditioneras för att förhindra att virvelströmmar, cirkulationsflöden eller pulser inverkar på mätarens noggrannhet eller repeterbarhet. Vissa typer av mätare kan konditioneras med hjälp av en rak rörledning av lämplig längd (t.ex. minst lika med tio gånger rördiametern) eller med hjälp av särskilt utformade rörkrökar, riktningsflänsar, munstyckesplattor (eller tryckluftspulsdämpare för bränsleflödesmätaren) som ger ett jämnt och förutsägbart flöde uppströms mätaren.
9.4.5.1 Bränsleflödesmätare
Systemet för bränsleflödesmätning ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.8.1. Vid varje bränsleflödesmätning måste man ta hänsyn till bränsle som förbikopplas motorn eller återförs från motorn till bränsletanken.
9.4.5.2 Inloppsluftens flöde
Systemet för mätning av inloppsluftflödet ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.8.2.
9.4.5.3 Outspätt avgasflöde
9.4.5.3.1 Komponentkrav
Hela systemet för mätning av det outspädda avgasflödet måste uppfylla linearitetskraven enligt punkt 8.1.4. Mätare för outspädda avgaser ska vara konstruerade för att kompensera för ändringar i det outspädda flödets termodynamiska tillstånd, vätsketillstånd och sammansatta tillstånd.
9.4.5.3.2 Flödesmätarens svarstid
För att kontrollera ett system med delflödesutspädning och extrahera ett proportionellt prov av outspädda avgaser, måste flödesmätaren ha kortare svarstid än vad som anges i tabell 9.3. I system med delflödesutspädning och onlinestyrning måste flödesmätarens svarstid överensstämma med specifikationerna i punkt 8.2.1.2.
9.4.5.3.3 Kylning av avgaser
Denna punkt gäller inte kylning av avgaserna på grund av utformningen av motorn, inbegripet, men inte begränsat till, vattenkylda avgasgrenrör eller turboladdare.
Avgaskylning uppströms flödesmätaren är tillåtet, med följande begränsningar:
a) Partikelprovtagning får inte ske nedströms kylningen.
b) Om kylningen ger upphov till att avgastemperaturer över 475 K (202 oC) sjunker till under 453 K (180 oC), får provtagning av kolväten inte utföras nedströms kylningen.
c) Om kylningen ger upphov till kondens får NOx-provtagning inte utföras nedströms kylningen, om inte kylaren klarar prestandaverifieringen enligt punkt 8.1.11.4.
d) Om kylningen orsakar kondens före den punkt där flödet når en flödesmätare, ska daggpunkten T dew och trycket p total mätas vid flödesmätarens inlopp. Dessa värden ska användas i utsläppsberäkningarna i enlighet med bilaga VII.
9.4.5.4 Flödesmätare för utspädningsluft och utspädd avgas
9.4.5.4.1 Tillämpning
Momentana utspädda avgasflöden eller utspädda totalavgasflöden under ett provintervall ska bestämmas med hjälp av en flödesmätare för utspädda avgaser. Flöden för outspädda avgaser eller totalflödet för outspädd avgas under ett provintervall kan beräknas utifrån skillnaden mellan en flödesmätare för utspädd avgas och en utspädningsluftmätare.
9.4.5.4.2 Komponentkrav
Hela systemet för mätning av ett utspätt avgasflöde ska uppfylla kalibrerings- och verifieringskraven i punkterna 8.1.8.4 och 8.1.8.5. Följande mätare kan användas:
a) För konstantvolymprovtagning (CVS) av totalflödet av utspädd avgas kan ett eller flera parallellt inkopplade venturirör användas, eller så kan en kolvpump (PDP), ett subsoniskt venturirör (SSV) eller en ultraljudsflödesmätare (UFM) användas. I kombination med en uppströms placerad värmeväxlare kan antingen ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller en kolvpump fungera som passiv flödesmätare genom att hålla konstant temperatur i de utspädda avgaserna i ett CVS-system.
b) I ett system med delflödesutspädning (PFD) kan en kombination av en flödesmätare och ett aktivt flödeskontrollsystem användas för proportionell provtagning av avgasbeståndsdelar. Totalflödet av utspädd avgas eller ett eller flera provtagningsflöden eller en kombination av dessa flödeskontroller kan användas för att säkerställa proportionell provtagning.
Ett laminärflödeselement, en ultraljudsflödesmätare, ett subsoniskt venturirör, ett eller flera parallellt inkopplade venturirör för kritiskt flöde, en kolvmätare, en termomassmätare, ett pitotrör för genomsnittsmätning eller en varmtrådsanemometer kan användas för andra utspädningssystem.
9.4.5.4.3 Kylning av avgaser
Utspädd avgas uppströms en utspädningsflödesmätare kan kylas, med följande begränsningar:
a) Partikelprovtagning får inte ske nedströms kylningen.
b) Om kylningen ger upphov till att avgastemperaturer över 475 K (202 oC) sjunker till under 453 K (180 oC), får provtagning av kolväten inte utföras nedströms kylningen.
c) Om kylningen ger upphov till kondens får NOx-provtagning inte utföras nedströms kylningen, om inte kylaren klarar prestandaverifieringen enligt punkt 8.1.11.4.
d) Om kylningen orsakar kondens före den punkt där flödet når en flödesmätare, ska daggpunkten T dew och trycket p total mätas vid flödesmätarens inlopp. Dessa värden ska användas i utsläppsberäkningarna i enlighet med bilaga VII.
9.4.5.5 Provflödesmätare för partiprovtagning
I ett system för partiprovtagning ska en provflödesmätare användas för att bestämma provflöden eller totalflöden under hela provningsintervallet. Skillnaden mellan två flödesmätare kan användas för att beräkna provflödet in i en utspädningstunnel, t.ex. för partikelmätning med delflödesutspädning och partikelmätning med sekundär utspädning. Specifikationer för differentialflödesmätning och extrahering av ett proportionellt outspätt avgasprov finns i punkt 8.1.8.6.1, och kalibrering av differentialflödesmätning beskrivs i punkt 8.1.8.6.2.
Hela systemet för provflödesmätaren ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.8.
9.4.5.6 Gasdelare
En gasdelare kan användas för att blanda kalibreringsgaser.
En sådan gasdelare ska blanda gaserna enligt specifikationerna i punkt 9.5.1 och till de koncentrationer som förväntas under provning. Gasdelare för kritiska flöden, gasdelare för kapillärrör eller termomassmätargasdelare kan användas. Viskositetskorrigering ska utföras vid behov (om det inte utförs med intern programvara i gasdelaren) för att säkerställa korrekt gasdelning. Gasdelarsystemet ska uppfylla de linearitetskrav som anges i punkt 8.1.4.5. Blandaren kan också kontrolleras med ett linjärt instrument, t.ex. med NO-gas med en kemiluminiscensdetektor. Instrumentets spännvärde ska justeras med spänngas kopplad direkt till instrumentet. Gasdelaren ska kontrolleras vid de inställningar som ska användas, och det nominella värdet ska jämföras med den koncentration som uppmätts med instrumentet.
9.4.6 CO- och CO2-mätningar
En infrarödanalysator utan spridningsoptik (NDIR, non-dispersive infrared) ska användas för att mäta CO- och CO2-koncentrationer i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.
Det NDIR-baserade systemet ska uppfylla de kalibrerings- och verifieringskrav som anges i punkt 8.1.8.1.
9.4.7 Kolvätemätningar
9.4.7.1 Flamjoniseringsdetektor
9.4.7.1.1 Tillämpning
En uppvärmd flamjonieringsdetektor (FID, flame-ionization detector) ska användas för att mäta kolvätekoncentrationer i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning. Kolvätekoncentrationerna ska bestämmas utifrån kolantalet ett (C1). Alla de ytor hos uppvärmda FID-analysatorer som exponeras för utsläpp ska hållas vid temperaturen 464 ± 11 K (191 ± 11 oC). För natur- och motorgasdrivna (LPG) motorer samt motorer med gnisttändning får kolväteanalysatorn alternativt vara av typen icke-uppvärmd flamjoniseringsdetektor (FID).
9.4.7.1.2 Komponentkrav
Det FID-baserade systemet för mätning av THC ska uppfylla samtliga verifieringskrav för kolvätemätning, enligt punkt 8.1.10.
9.4.7.1.3 FID-bränsle och brännarluft
FID-bränslet och brännarluften ska uppfylla specifikationerna i punkt 9.5.1. FID-bränslet och brännarluften får inte blandas före FID-analysatoringången, för att säkerställa att FID-analysatorn använder en diffusionslåga i stället för en förblandad låga.
9.4.7.1.4 Reserverad
9.4.7.1.5 Reserverad
9.4.7.2 Reserverad
9.4.8 NOx-mätningar
Två mätinstrument specificeras för mätning av NOx och endera kan användas under förutsättning att det uppfyller de kriterier som anges i punkt 9.4.8.1 respektive punkt 9.4.8.2. Kemilumiscensdetektorn ska användas som referensförfarande för jämförelse med föreslagna alternativa mätförfaranden enligt punkt 5.1.1.
9.4.8.1 Kemiluminiscensdetektor
9.4.8.1.1 Tillämpning
En kemiluminiscensdetektor (CLD) i kombination med en NO2-till-NO-omvandlare används för att mäta NOx-koncentrationen i outspädd eller utspädd avgas för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.
9.4.8.1.2 Komponentkrav
CLD-systemet ska uppfylla dämpningskraven enligt punkt 8.1.11.1. En uppvärmd eller ouppvärmd CLD kan användas, och en CLD som arbetar vid atmosfäriskt tryck eller vakuum kan användas.
9.4.8.1.3 NO2-till-NO-omvandlare
En intern eller extern NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5 ska placeras uppströms CLD-enheten, och omvandlaren ska vara konfigurerad med en bypassanordning för förenklad verifiering.
9.4.8.1.4 Effekter av fuktighet
Alla CLD-temperaturer ska hållas vid nivåer där kondensering förhindras. För att eliminera fukt från ett prov uppströms en CLD ska någon av följande konfigurationer användas:
a) En CLD inkopplad nedströms en avskiljare eller kylare som finns nedströms en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5.
b) En CLD inkopplad nedströms en avskiljare eller en termokylare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.4.
9.4.8.1.5 Svarstid
En uppvärmd CLD kan användas för att förbättra CLD-enhetens svarstid.
9.4.8.2 Icke-dispersiv UV-analysator (NDUV, non-dispersive ultraviolet analyser)
9.4.8.2.1 Tillämpning
En UV-analysator utan spridningsoptik (NDUV) ska användas för att mäta NOx-koncentrationen i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.
9.4.8.2.2 Komponentkrav
Det NDUV-baserade systemet ska uppfylla verifieringskraven i punkt 8.1.11.3.
9.4.8.2.3 NO2-till-NO-omvandlare
Om NDUV-analysatorn endast mäter NO ska en intern eller extern NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5 placeras uppströms NDUV-analysatorn. Omvandlaren ska konfigureras med en bypassanordning, för att förenkla verifieringen.
9.4.8.2.4 Effekter av fuktighet
NDUV-temperaturen ska hållas vid en nivå där kondensering förhindras, om inte någon av följande konfigurationer används:
a) En NDUV-enhet inkopplad nedströms en avskiljare eller kylare som finns nedströms en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5.
b) En NDUV-enhet inkopplad nedströms en avskiljare eller en termokylare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.4.
9.4.9 Mätning av O2
En analysator med PMD-teknik (paramagnetic detection, paramagnetisk avkänning) eller MPD-teknik (magneto pneumatic detection, magneto-pneumatisk avkänning) ska användas för mätning av O2-koncentrationer i outspädda eller utspädda avgaser, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.
9.4.10 Mätning av luft-bränsleförhållande
Vid kontinuerlig provtagning kan en Zirconia-analysator (ZrO2) användas för att mäta luft-bränsleförhållandet i outspädd avgas. O2-mätningar med inloppsluft eller bränsleflödesmätningar kan användas för att beräkna avgasflödet i enlighet med bilaga VII.
9.4.11 Partikelmätningar med gravimetrisk våg
En våg ska användas för att väga nettopartiklar som har samlats upp på provfiltermedier.
Vågens upplösning ska vara lika med eller mindre än repeterbarheten 0,5 mikrogram, enligt rekommendationen i tabell 6.8. Om vågen har interna kalibreringsvikter för rutinmässig verifiering av mätområde och linearitet, måste kalibreringsvikterna uppfylla kraven i punkt 9.5.2.
Vågen ska vara konfigurerad för optimal insvängningstid och stabilitet på den aktuella platsen.
9.4.12 Mätning av ammoniak (NH3)
EN FTIR-analysator (fouriertransformerad infrarödanalysator), NDUV-analysator (icke-dispersiv UV-analysator) eller infraröd analysator med icke-dispersiv ultraviolettdetektor får användas i enlighet med leverantörens anvisningar om instrumentet.
9.5 Analysgaser och masstandarder
9.5.1 Analysgaser
Analysgaser måste uppfylla noggrannhets- och renhetsspecifikationerna i detta avsnitt.
9.5.1.1 Gasspecifikationer
Följande gasspecifikationer ska beaktas:
a) Renade gaser ska användas för blandning med kalibreringsgaser och anpassa mätinstrument för att erhålla nollutslag mot en nollkalibreringsstandard. Gaser i gascylindern eller vid utloppet av en nollställningsgasgenerator får vara kontaminerade som mest enligt följande värden:
i) 2 % kontaminering, uppmätt relativt den förväntade genomsnittliga koncentrationen vid aktuell standard. Om t.ex. den förväntade CO-koncentrationen är 100,0 μmol/mol, är det tillåtet att använda en nollställningsgas som har en CO-kontaminering på högst 2,000 μmol/mol.
ii) Kontaminering enligt tabell 6.9, för mätning av outspädd eller utspädd avgas.
iii) Kontaminering enligt tabell 6.10, för mätning av outspädd avgas.
Tabell 6.9
Kontamineringsgränser för outspädda eller utspädda mätningar (μmol/mol = ppm)
Beståndsdel
Renad syntetisk luft (4)
Renad N2 (4)
THC (C1-ekvivalent)
≤ 0,05 μmol/mol
≤ 0,05 μmol/mol
CO
≤ 1 μmol/mol
≤ 1 μmol/mol
CO2
≤ 1 μmol/mol
≤ 10 μmol/mol
CO2
0,205–0,215 mol/mol
≤ 2 μmol/mol
NOx
≤ 0,02 μmol/mol
≤ 0,02 μmol/mol
Tabell 6.10
Kontamineringsgränser för outspädda mätningar (μmol/mol = ppm)
Beståndsdel
Renad syntetisk luft (5)
Renad N2 (5)
THC (C1-ekvivalent)
≤ 1 μmol/mol
≤ 1 μmol/mol
CO
≤ 1 μmol/mol
≤ 1 μmol/mol
CO2
≤ 400 μmol/mol
≤ 400 μmol/mol
O2
0,18–0,21 mol/mol
— NOx
≤ 0,1 μmol/mol
≤ 0,1 μmol/mol
b) Följande gaser ska användas med en FID-analysator:
i) FID-bränsle med H2-koncentrationen 0,39–0,41 mol/mol och resten He eller N2 ska användas. Blandningen får inte innehålla mer än 0,05 μmol/mol THC.
ii) FID-brännarluft som uppfyller specifikationerna för renad luft i led a i denna punkt ska användas.
iii) FID-nollställningsgas. Flamjoniseringsdetektorer ska nollställas med renad gas som uppfyller specifikationerna i led a i denna punkt, men den renade gasens O2-koncentration är valfri.
iv) FID-propanspänngas. FID-analysatorer för THC ska spännas och kalibreras med koncentrationer av propan, C3H8. Detta ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C1).
v) Reserverad.
c) Följande gasblandningar ska användas, med gaser som är spårbara inom ±1,0 % av den internationellt och/eller nationellt erkända standardens faktiska värde eller andra godkända gasstandarder:
i) Reserverad.
ii) Reserverad.
iii) C3H8, resten renad syntetisk luft och/eller N2 (beroende på vad som är tillämpligt).
iv) CO, resten renad N2.
v) CO2, resten renad N2.
vi) NO, resten renad N2.
vii) NO2, resten renad syntetisk luft.
viii) O2, resten renad N2.
ix) C3H8, CO, CO2, NO, resten renad N2.
x) C3H8, CO, CO2, NO, resten renad N2.
d) Andra gasslag än dem som listas i led c i denna punkt får användas (t.ex. metanol i luft, som kan användas för att bestämma svarsfaktorer), förutsatt att de är spårbara inom ±3,0 % av den internationellt och/eller nationellt erkända standardens faktiska värde och uppfyller stabilitetskraven enligt punkt 9.5.1.2.
e) Egna kalibreringsgaser får genereras om en blandningsenhet med hög precision används, t.ex. en gasdelare, för att späda gaserna med renad N2 eller renad syntetisk luft. Om gasdelarna uppfyller kraven i punkt 9.4.5.6 och de gaser som blandas uppfyller kraven i leden a och c i denna punkt, ska de genererade blandningarna anses uppfylla kraven i punkt 9.5.1.1.
9.5.1.2 Koncentration och sista användningsdag
Kalibreringsgasens koncentration och sista användningsdag (enligt tillverkarens specifikationer) ska registreras och följande krav ska uppfyllas:
a) Ingen kalibreringsgasstandard får användas efter den specificerade sista användningsdagen, utom enligt villkoren i led b i denna punkt.
b) Kalibreringsgasen får förses med ny märkning och användas efter den sista användningsdagen om typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen har godkänt det i förväg.
9.5.1.3 Gasöverföring
En gas ska överföras från sin källa till analysatorn med hjälp av komponenter som är avsedda för att kontrollera och överföra endast den aktuella gasen.
Livslängden ska respekteras för samtliga kalibreringsgaser. Den av tillverkaren angivna sista användningsdagen för kalibreringsgaserna ska registreras.
9.5.2 Masstandarder
Partikelkalibreringsvikter som är certifierade som spårbara med högst 0,1 % osäkerhet mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder ska användas. Kalibreringsvikter kan certifieras hos valfritt kalibreringslaboratorium som säkerställer spårbarhet mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder. Det ska säkerställas att den minsta kalibreringsvikten har högst så stor massa som 10 ggr ett oanvänt partikelprovmedium. Kalibreringsrapporten ska även innehålla en specifikation för vikternas densitet.
(1) Utför kalibreringar och verifieringar oftare, enligt mätsystemtillverkarens instruktioner och god teknisk sed.
(2) CVS-verifieringen är inte obligatorisk för system med minst ±2 % överensstämmelse, baserat på kemisk kol- eller syrebalans i inloppsluften, bränslet och utspädd avgas.
(1) Molflöde kan användas i stället för standardiserat volymflöde eftersom begreppet står för ”mängd”. I detta fall får maximalt molflöde användas i stället för maximalt standardiserat volymflöde i motsvarande linearitetskriterier.
(2) Förutsatt att kondensering i lagringsbehållaren förhindras.
(3) Upp till 313 K (40 °C).
(4) Upp till 475 K (202 °C).
(5) Vid 464 ± 11 K (191 ± 11 °C).
(3) Noggrannhet och repeterbarhet bestäms med samma uppsättning av insamlade data enligt punkt 9.4.3 och baseras på absoluta värden. Med ”pt.” avses det totala förväntade genomsnittet vid utsläppsgränsen. Med ”max” avses det förväntade toppvärdet vid utsläppsgränsen under provcykeln (inte det högsta värdet i instrumentets mätområde). Med ”mätn.” avses det faktiska genomsnittet uppmätt under provcykeln.
(4) Renhetsnivåerna behöver inte vara spårbara mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder.
(5) Renhetsnivåerna behöver inte vara spårbara mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder.
Tillägg 1
Utrustning för mätning av partikelantal i utsläppen
1. Förfarande för provning
1.1 Provtagning
Partikelantal i utsläppen ska mätas genom kontinuerlig provtagning från antingen ett delflödesutspädningssystem, såsom beskrivs i punkt 9.2.3 till denna bilaga, eller ett fullflödesutspädningssystem, såsom beskrivs i punkt 9.2.2 till denna bilaga.
1.1.1 Filtrering av utspädningsmedel
Utspädningsmedel som används för både primär och, om tillämpligt, sekundär utspädning av avgaserna i utspädningssystemet ska passera genom filter som uppfyller de krav på högeffektiva luftfilter (HEPA) som anges i artikel 1.19. Utspädningsmedlet kan eventuellt tvättas med träkol innan det förs över till HEPA-filtret för att minska och stabilisera kolvätekoncentrationerna i utspädningsmedlet. Det rekommenderas att ett ytterligare, grovt partikelfilter placeras före HEPA-filtret och efter kolskrubbern om sådan används.
1.2 Kompensering för provtagningsflöde – fullflödesutspädningssystem
För att kompensera för det massflöde som extraheras från utspädningssystemet för provtagning och mätning av antalet partiklar ska det extraherade massflödet (filtrerat) återföras till utspädningssystemet. Alternativt kan det totala flödet i utspädningssystemet matematiskt korrigeras för det extraherade provflödet. Om det totala massflöde som extraheras från utspädningssystemet för provtagning och mätning av partikelantal är mindre än 0,5 % av det totala flödet av utspädda avgaser i utspädningstunneln (med) får denna korrigering, eller detta returflöde, ignoreras.
1.3 Kompensering för provtagningsflöde – delflödesutspädningssystem
1.3.1 För delflödesutspädningssystem ska det massflöde som extraheras från spädningssystemet för provtagning och mätning av partikelantal beaktas vid kontroll av provtagningens proportionalitet. Detta ska uppnås antingen genom att provtagningsflödet matas tillbaka till utspädningsflödet uppströms flödesmätningsenheten eller genom att en matematisk korrigering görs enligt punkt 1.3.2. I fallet med delflödesutspädningssystem med helflödesprovtagning ska det även korrigeras för provtagningsmassflödet vid beräkningen av partikelmassan enligt punkt 1.3.3.
1.3.2 Det momentana avgasflödet in i utspädningssystemet (qmp), som används för att kontrollera provtagningens proportionalitet, ska korrigeras enligt en av följande metoder:
a) Om det extraherade provtagningsflödet för mätning av antal partiklar inte återförs, ska ekvation 6-20 i punkt 8.1.8.6.1 i denna bilaga ersättas med ekvation 6-29:
qmp = qmdew – qmdw + qex
(6-29)
där
qm
dew
är massflöde för utspädda avgaser (kg/s),
qm
dw
är massflöde för utspädningsluft (kg/s), och
q ex
är massflöde för provning av partikelantal (kg/s).
q ex-signalen som sänds till delflödesutspädningssystemets regulator ska hela tiden ha en noggrannhet inom 0,1 % av qmdew och ska sändas med en frekvens av minst 1 Hz.
b) Om det extraherade provtagningsflödet för mätning av partikelantal endast delvis eller inte alls återförs, men ett likvärdigt flöde matas tillbaka in i spädningssystemet uppströms flödesmätningsutrustningen, ska ekvation 6-20 i punkt 8.1.8.6.1 i denna bilaga ersättas med ekvation 6-30:
qmp = qmdew – qmdw + qex – qsw
(6-30)
där
qm
dew
är massflöde för utspädda avgaser (kg/s),
qm
dw
är massflöde för utspädningsluft (kg/s),
q ex
är massflöde för provtagning av partikelantal (kg/s), och
q sw
är det massflöde som matas tillbaka in i utspädningstunneln för att kompensera för extraherat provtagningsflöde för mätning av partikelantal (kg/s).
Skillnaden mellan q ex och q sw som sänds till delflödesutspädningssystemets regulator ska hela tiden vara korrekt inom 0,1 % av qmdew . Signalen (eller signalerna) ska sändas med en frekvens av minst 1 Hz.
1.3.3 Korrigering av mätningen av partikelmassa
När ett provtagningsflöde för mätning av partikelantal extraheras från ett system med delflödesutspädning och helflödesprovtagning, ska partikelmassan (m PM), som beräknas i punkt 2.3.1.1 i bilaga VII, korrigeras enligt följande för att beakta det extraherade flödet. Denna korrigering krävs även när filtrerat extraherat flöde matas tillbaka in i delflödesutspädningssystemet, såsom anges i ekvation 6-31:
(6-31)
där
m PM
är partikelmassan fastställd i enlighet med punkt 2.3.1.1 i bilaga VII (g/provning),
m sed
är den totala massan av utspädda avgaser som passerar genom utspädningstunneln (kg), och
m ex
är den totala massan av utspädda avgaser som extraheras från utspädningstunneln för provning av antal partiklar (kg).
1.3.4 Proportionalitet vid provtagning med delflödesutspädning
Vid mätning av antal partiklar används avgasmassflödet, som bestäms enligt någon av de metoder som beskrivs i punkterna 8.4.1.3–8.4.1.7 i denna bilaga, för att styra delflödesutspädningssystemet så att det prov som tas blir proportionellt mot avgasmassflödet. Proportionalitetens kvalitet ska kontrolleras med hjälp av regressionanalys mellan provflödet och avgasflödet i enlighet med punkt 8.2.1.2 i denna bilaga.
1.3.5 Partikelantal
Fastställande och beräkning av partikelantal anges i tillägg 5 till bilaga VII.
2. Mätutrustning
2.1 Specifikation
2.1.1 Systemöversikt
2.1.1.1 Partikelprovtagningssystemet ska bestå av en sond eller en provtagningspunkt som extraherar ett prov från ett homogent blandat flöde i ett utspädningssystem såsom beskrivs i punkt 9.2.2 eller 9.2.3 i denna bilaga, en borttagare av flyktiga partiklar (VPR) uppströms en partikelräknare (PNC) samt lämpliga överföringsrördelar.
2.1.1.2 Det rekommenderas att en anordning för försortering av partikelstorleken (t.ex. cyklon, islagsanordning osv.) placeras före inloppet till VPR. En provtagningssond som fungerar som lämplig storlekssorterare, som den som visas i figur 6.8, kan emellertid godtas som ett alternativ till en separat försorterare. För delflödesutspädningssystem är det godtagbart att använda samma försorterare vid provtagning för mätning av partikelmassa och för mätning av antal partiklar, om extraktionen för mätning av antal partiklar sker från utspädningssystemet nedströms anordningen för försortering. Alternativt kan separata anordningar för försortering användas, som extraherar provet för antal partiklar uppströms försorteraren för partikelmassa.
2.1.2 Allmänna krav
2.1.2.1 Provtagningspunkten för partiklar ska vara placerad inuti utspädningssystemet.
Provtagningssondens spets eller provtagningspunkten och partikelöverföringsröret (PTT) utgör tillsammans partikelöverföringssystemet (PTS). PTS leder provet från utspädningstunneln till inloppet till VPR. PTS ska uppfylla följande villkor:
När det gäller fullflödesutspädningssystem och delflödesutspädningssystem med delflödesprovtagning (såsom beskrivs i punkt 9.2.3 i denna bilaga) ska provtagningssonden installeras nära tunnelns mittlinje, 10–20 tunneldiametrar nedströms gasinloppet och riktas uppströms mot tunnelns gasflöde med axeln vid spetsen parallell med utspädningstunneln. Provtagningssondens placering i utspädningsområdet ska vara sådan att provet tas från en homogen blandning av utspädningsmedel och avgaser.
När det gäller delflödesutspädningssystem med helflödesprovtagning (såsom beskrivs i punkt 9.2.3 i denna bilaga) ska partikelprovtagningspunkten eller provtagningssonden placeras i partikelöverföringsröret, uppströms partikelfilterhållaren, flödesmätningsanordningen och alla förgreningspunkter för prov-/by-pass-flöden. Provtagningspunkten eller provtagningssonden ska placeras så att provet tas från en homogen blandning av utspädningsmedel och avgaser. Partikelprovtagningssonden ska dimensioneras så att den inte påverkar driften av delflödesutspädningssystemet.
Provtagningsgas som leds genom PTS ska uppfylla följande villkor:
a) I fallet fullflödesutspädningssystem ska Reynoldstalet (Re) för flödet vara < 1 700.
b) I fallet delflödesutspädningssystem ska Reynoldstalet för flödet vara < 1 700 i PTT dvs. nedströms provtagningssonden eller provtagningspunkten.
c) Den ska ha en uppehållstid i PTS på ≤ 3 s.
d) Andra provtagningsuppställningar för PTS som kan uppvisa en likvärdig partikelpenetrering vid 30 nm anses godtagbara.
e) Utloppsröret (OT) som leder det utspädda provet från VPR till PNC:s inlopp ska ha följande egenskaper:
f) Det ska ha en inre diameter ≥ 4 mm.
g) Provtagningsgasflödet genom OT ska ha en uppehållstid på ≤ 0,8 s.
h) Andra provtagningsuppställningar för OT som kan uppvisa en likvärdig partikelpenetrering vid 30 nm anses godtagbara.
2.1.2.2 VPR ska innefatta anordningar för provutspädning och för borttagning av flyktiga partiklar.
2.1.2.3 Samtliga delar av utspädningssystemet och provtagningssystemet, från avgasröret fram till PNC, som kommer i kontakt med outspädda och utspädda avgaser ska vara konstruerade på ett sådant sätt att minsta möjliga avsättning av partiklarna sker. Samtliga delar ska vara av elektriskt ledande material som inte reagerar med avgasernas beståndsdelar, och de ska vara jordade för att förhindra elektrostatiska effekter.
2.1.2.4 Partikelprovtagningssystemet ska konstrueras enligt god aerosolprovtagningspraxis, vilket innebär att skarpa krökar och tvära ändringar av tvärsnittet ska undvikas, innerväggarna ska vara jämna och provtagningsledningens längd ska minimeras. Gradvisa ändringar av tvärsnittet är tillåtna.
2.1.3 Särskilda krav
2.1.3.1 Partikelprovet får inte passera genom en pump innan det leds genom PNC.
2.1.3.2 En anordning för försortering av provet rekommenderas.
2.1.3.3 Enheten för förkonditionering av provet ska uppfylla följande krav:
2.1.3.3.1
Den ska klara att späda ut provet i ett eller flera steg för att uppnå en koncentration av partikelantal som är lägre än PNC:s övre tröskel för enskild partikelräkning och en gastemperatur under 308 K (35 oC) vid PNC:s inlopp.
2.1.3.3.2
Den ska omfatta ett initialt steg med uppvärmd utspädning som ger ett prov med en temperatur på ≥ 423 K (150 oC) och ≤ 673 K (400 oC) och späder ut med en faktor som är minst 10.
2.1.3.3.3
Den ska styra uppvärmda steg till konstanta nominella driftstemperaturer, inom det intervall som specificeras i punkt 2.1.4.3.2 med en tolerans på ±10 oC, samt tillhandahålla en indikation av huruvida de uppvärmda stegen har korrekta driftstemperaturer eller inte.
2.1.3.3.4
Den ska uppnå en partikelkoncentrationsreduktionsfaktor (fr (di )), enligt definitionen i punkt 2.2.2.2 nedan, för partiklar med 30 och 50 nm elektrisk rörlighetsdiameter, som inte är mer än 30 % respektive 20 % högre och inte mer än 5 % lägre än den för partiklar med 100 nm elektrisk rörlighetsdiameter för VPR totalt.
2.1.3.3.5
Den ska även kunna åstadkomma > 99,0 % förångning av 30 nm partiklar av tetrakontan (CH3(CH2)38CH3), med en inloppskoncentration på ≥ 10 000/cm–3, genom uppvärmning och minskning av deltrycken för tetrakontan.
2.1.3.4 PNC ska uppfylla följande krav:
2.1.3.4.1
Den ska fungera under driftsförhållanden med fullt flöde.
2.1.3.4.2
Den ska räkna med en noggrannhet av ±10 %, över intervallet från 1 cm3 till det övre tröskelvärdet för räkning av enskilda partiklar, jämfört med en spårbar standard. Vid koncentrationer under 100 cm–3 kan genomsnittliga mätningar över förlängda provtagningsperioder krävas för att visa PNC:s noggrannhet med en hög statistisk konfidens.
2.1.3.4.3
Avläsningsnoggrannheten ska vara minst 0,1 partiklar cm3 vid koncentrationer under 100 cm–3.
2.1.3.4.4
Den ska ha ett linjärt svar på partikelkoncentrationer inom hela mätintervallet i läget för räkning av enskilda partiklar.
2.1.3.4.5
Datarapporteringsfrekvensen ska vara lika med eller högre än 0,5 Hz.
2.1.3.4.6
Svarstiden över det mätta koncentrationsintervallet ska vara mindre än 5 s.
2.1.3.4.7
Den ska ha en funktion för koincidenskorrigering på upp till 10 %, och får använda en intern kalibreringsfaktor såsom anges i punkt 2.2.1.3, men får inte använda någon annan algoritm för att korrigera för eller definiera räkningseffektivitet.
2.1.3.4.8
Vid partikelstorlekarna 23 nm (±1 nm) och 41 nm (±1 nm) elektrisk rörlighetsdiameter ska räkningseffektiviteten vara 50 % (±12 %) respektive > 90 %. Denna räkningseffektivitet får uppnås med interna medel (t.ex. kontroll av instrumentdesignen) eller externa medel (t.ex. försortering av storlek).
2.1.3.4.9
Om PNC använder en arbetsvätska ska den bytas ut med de intervall som specificeras av instrumenttillverkaren.
2.1.3.5 Om tryck och/eller temperatur inte hålls vid en känd konstant nivå i den punkt där PNC:s flöde kontrolleras, ska dessa mätas vid inloppet till PNC och rapporteras för att korrigera mätningen av partikelkoncentrationen efter standardförhållanden.
2.1.3.6 Den totala uppehållstiden i PTS, VPR och OT plus svarstiden för PNC får inte vara längre än 20 s.
2.1.3.7 Omvandlingstiden för hela provtagningssystemet för mätning av antal partiklar (PTS, VPR, OT och PNC) ska bestämmas genom aerosolbyte direkt vid inloppet till PTS. Aerosolbytet ska göras på mindre än 0,1 s. Den aerosol som används för provet ska orsaka en koncentrationsändring motsvarande minst 60 % av fullskaleutslag (FS).
Spårhalten ska registreras. För tidsjustering av signalerna för partikelkoncentration och avgasflöde definieras omvandlingstiden som tiden mellan ändringen (t0) och den tidpunkt då utvärdet uppnått 50 % av slutvärdet (t50).
2.1.4 Beskrivningar av rekommenderade system
Detta avsnitt innehåller rekommenderad praxis för mätning av antal partiklar. Alla system som uppfyller prestandakraven enligt specifikationerna i punkterna 2.1.2 och 2.1.3 är dock tillåtna.
I figurerna 6.9 och 6.10 finns schematiska skisser över konfigurationer för rekommenderade partikelprovtagningssystem för del- respektive fullflödesutspädningssystem.
Figur 6.9
Schematisk skiss över rekommenderat partikelprovtagningssystem – delflödesutspädning
*Alternativt kan
kontrollprogramvaran förklara
det flöde som avlägsnats genom
partikelantalsystemet.
ersättningsluft*
filtrerad luft
från motorns avgaser
cyklon
filtrerad luft
luftöverskott
Figur 6.10
Schematisk skiss över rekommenderat partikelprovtagningssystem – fullflödesutspädning
från motorns avgaser
flödets riktning
faktiskt
kol
cyklon
filtrerad luft
luftöverskott
2.1.4.1 Beskrivning av provtagningssystem
Partikelprovtagningssystemet ska bestå av en provtagningssondspets eller en partikelprovtagningspunkt i utspädningssystemet, ett partikelöverföringsrör (PTT), en partikelförsorterare (PCF) och en borttagare av flyktiga partiklar (VPR) uppströms enheten för mätning av koncentrationen av antal partiklar (PNC). VPR ska innefatta anordningar för provutspädning (utspädare av partikelantal: PND1 och PND2) liksom för partikelförångning (förångningsrör, ET). Provtagningssondens eller provtagningspunktens placering i utspädningsområdet ska vara sådan att ett representativt provgasflöde tas från en homogen blandning av utspädningsmedel/avgaser. Den totala uppehållstiden i systemet plus svarstiden för PNC får inte vara längre än 20 s.
2.1.4.2 Partikelöverföringssystem
Provtagningssondens spets eller provtagningspunkten och partikelöverföringsröret (PTT) utgör tillsammans partikelöverföringssystemet (PTS). PTS leder provet från utspädningstunneln till inloppet till den första utspädaren av partikelantal. PTS ska uppfylla följande villkor:
När det gäller fullflödesutspädningssystem och delflödesutspädningssystem med delflödesprovtagning (såsom beskrivs i punkt 9.2.3 i denna bilaga) ska provtagningssonden installeras nära tunnelns mittlinje, 10–20 tunneldiametrar nedströms gasinloppet och riktas uppströms mot tunnelns gasflöde med axeln vid spetsen parallell med utspädningstunneln. Provtagningssondens placering i utspädningsområdet ska vara sådan att provet tas från en homogen blandning av utspädningsmedel och avgaser.
När det gäller delflödesutspädningssystem med helflödesprovtagning (såsom beskrivs i punkt 9.2.3 i denna bilaga) ska partikelprovtagningspunkten placeras i partikelöverföringsröret, uppströms partikelfilterhållaren, flödesmätningsanordningen och alla förgreningspunkter för prov-/by-pass-flöden. Provtagningspunkten eller provtagningssonden ska placeras så att provet tas från en homogen blandning av utspädningsmedel och avgaser.
Provtagningsgas som leds genom PTS ska uppfylla följande villkor:
Flödets Reynoldstal (Re) ska vara < 1 700.
Den ska ha en uppehållstid i PTS på ≤ 3 s.
Andra provtagningsuppställningar för PTS som kan uppvisa en likvärdig partikelpenetrering för partiklar med 30 nm elektrisk rörelsediameter anses godtagbara.
Utloppsröret (OT) som leder det utspädda provet från VPR till PNC:s inlopp ska ha följande egenskaper:
Det ska ha en inre diameter ≥ 4 mm.
Provtagningsgasflödet genom POT ska ha en uppehållstid på ≤ 0,8 s.
Andra provtagningsuppställningar för OT som kan uppvisa en likvärdig partikelpenetrering för partiklar med 30 nm elektrisk rörelsediameter anses godtagbara.
2.1.4.3 Partikelförsorterare
Den rekommenderade partikelförsorteraren ska placeras uppströms VPR. Försorteraren ska ha en 50 % avskiljning för partikeldiametrar mellan 2,5 och 10 μm vid det volymetriska flöde som valts för provning av partikelutsläpp. Försorteraren ska medge att minst 99 % av masskoncentrationen av 1 μm-partiklar som kommer in i försorteraren passerar genom utloppet från försorteraren vid det volymetriska flöde som valts för provning av partikelutsläpp. För delflödesutspädningssystem är det godtagbart att använda samma försorterare vid provtagning för mätning av partikelmassa och för mätning av antal partiklar, om extraktionen för mätning av antal partiklar sker från utspädningssystemet nedströms anordningen för försortering. Alternativt kan separata anordningar för försortering användas, som extraherar provet för antal partiklar uppströms försorteraren för partikelmassa.
2.1.4.4 Borttagare av flyktiga partiklar (VPR)
VPR ska omfatta en utspädningsanordning för partikelantal (PND1), ett förångningsrör och en andra utspädningsanordning (PND2) i serie med den första. Denna spädningsfunktion syftar till att minska koncentrationen av antal partiklar i provet som kommer in i mätenheten för partikelkoncentration så att den blir lägre än PNC:s övre tröskelvärde för räkning av enskilda partiklar, men också till att motverka kärnbildning i provet. VPR ska ge en indikation om huruvida PND1 och förångningsröret har sina korrekta driftstemperaturer eller inte.
VPR ska även kunna åstadkomma > 99,0 % förångning av 30 nm partiklar av tetrakontan (CH3(CH2)38CH3), med en inloppskoncentration på ≥ 10 000/cm–3, genom uppvärmning och minskning av deltrycken för tetrakontan. Den ska också uppnå en partikelkoncentrationsreduktionsfaktor (f r), för partiklar med 30 och 50 nm elektrisk rörlighetsdiameter, som inte är mer än 30 % respektive 20 % högre och inte mer än 5 % lägre än den för partiklar med 100 nm elektrisk rörlighetsdiameter för VPR totalt.
2.1.4.4.1 Första utspädningsanordningen för antal partiklar (PND1)
Första utspädningsanordningen för antal partiklar ska vara särskilt utformad för att späda ut partikelkoncentrationer och drivas vid en (vägg-) temperatur på 423–673 K (150–400 oC). Väggtemperaturens börvärde ska hållas vid en konstant nominell driftstemperatur, inom detta intervall, med en tolerans av ±10 oC och inte överskrida väggtemperaturen i förångningsröret (punkt 2.1.4.4.2). Utspädaren ska försörjas med HEPA-filtrerad utspädningsluft och klara en utspädningsfaktor på 10–200 gånger.
2.1.4.4.2 Förångningsrör (ET)
Förångningsrörets hela längd ska vara reglerad till en väggtemperatur högre eller lika med den i den första utspädningsanordningen för partikelantal och väggtemperaturen ska hållas vid en konstant nominell driftstemperatur mellan 300 och 400 oC med en tolerans av ±10 oC.
2.1.4.4.3 Andra utspädningsanordningen för partikelantal (PND2)
PND2 ska vara särskilt utformad för att späda ut koncentrationer av antal partiklar. Utspädaren ska försörjas med HEPA-filtrerad utspädningsluft och klara att upprätthålla en faktor för utspädning i ett steg på 10–30 gånger. Utspädningsfaktorn ska för PND2 väljas i intervallet mellan 10 och 15 så att koncentrationen av antal partiklar nedströms den andra utspädaren blir lägre än PNC:s övre tröskel för enskild partikelräkning och gastemperaturen före inloppet till PNC blir < 35 oC.
2.1.4.5 Partikelräknare (PNC)
PNC ska uppfylla kraven i punkt 2.1.3.4.
2.2 Kalibrering/validering av partikelprovtagningssystemet (1)
2.2.1 Kalibrering av partikelräknaren
2.2.1.1 Den tekniska tjänsten ska säkerställa att det finns ett kalibreringscertifikat för PNC som påvisar överensstämmelse med en spårbar standard och som utfärdats inom en period av 12 månader före utsläppsprovningen.
2.2.1.2 PNC ska även kalibreras om och ett nytt certifieringscertifikat utfärdas efter varje större underhållsåtgärd.
2.2.1.3 Kalibreringen ska vara spårbar till en standardiserad kalibreringsmetod, enligt ett av följande alternativ:
a) Genom jämförelse av PNC:s svar vid kalibrering med det från en kalibrerad aerosolelektrometer vid samtidig provtagning av elektrostatiskt sorterade kalibreringspartiklar. eller
b) Genom jämförelse av PNC:s svar vid kalibrering med det från en andra PNC som direkt har kalibrerats med ovanstående metod.
I fallet med en elektrometer ska kalibrering utföras med minst sex standardkoncentrationer fördelade så jämnt som möjligt över PNC:s mätområde. Dessa punkter ska omfatta en nominell punkt med koncentrationen noll som åstadkoms genom att HEPA-filter av minst klass H13 enligt EN 1822:2008, eller med likvärdig prestanda, fästs vid varje instruments inlopp. Utan någon kalibreringsfaktor tillämpad på den PNC som kalibreras, ska uppmätta koncentrationer ligga inom ±10 % av standardkoncentrationen för varje koncentration som används, med undantag för nollpunkten, och i annat fall ska PNC underkännas. Gradienten av en linjär regression av de två datauppsättningarna ska beräknas och registreras. En kalibreringsfaktor som är lika med det reciproka värdet av gradienten ska tillämpas på den PNC som kalibreras. Svarslineariteten beräknas som kvadraten på Pearson-produktens momentana korrelationskoefficient (R2) för de två datauppsättningarna och ska vara lika med eller större än 0,97. Vid beräkningen av både gradienten och R2 ska den linjära regressionen tvingas genom origo (nollkoncentration på båda instrumenten).
I fallet med en referens-PNC ska kalibrering utföras med minst sex standardkoncentrationer fördelade över PNC:s mätområde. Minst 3 punkter ska vara vid koncentrationer under 1 000 cm–3, de övriga koncentrationerna ska vara linjärt fördelade mellan 1 000 cm–3 och PNC:s högsta värde för räkning av enskilda partiklar. Dessa punkter ska omfatta en nominell punkt med koncentrationen noll som åstadkoms genom att HEPA-filter av minst klass H13 enligt EN 1822:2008, eller med likvärdig prestanda, fästs vid varje instruments inlopp. Utan någon kalibreringsfaktor tillämpad på den PNC som kalibreras ska uppmätta koncentrationer ligga inom ±10 % av standardkoncentrationen för varje koncentration, med undantag för nollpunkten, och i annat fall ska PNC underkännas. Gradienten av en linjär regression av de två datauppsättningarna ska beräknas och registreras. En kalibreringsfaktor som är lika med det reciproka värdet av gradienten ska tillämpas på den PNC som kalibreras. Svarslineariteten beräknas som kvadraten på Pearson-produktens momentana korrelationskoefficient (R2) för de två datauppsättningarna och ska vara lika med eller större än 0,97. Vid beräkningen av både gradienten och R2 ska den linjära regressionen tvingas genom origo (nollkoncentration på båda instrumenten).
2.2.1.4 Kalibreringen ska även omfatta en kontroll, mot kraven i punkt 2.1.3.4.8, av partikelräknarens detekteringseffektivitet för partiklar med 23 nm elektrisk rörlighetsdiameter. En kontroll av räkningseffektiviteten med 41 nm partiklar krävs inte.
2.2.2 Kalibrering/validering av borttagaren av flyktiga partiklar
2.2.2.1 Kalibrering av partikelkoncentrationsreduktionsfaktorer för VPR över dess hela område med utspädningsinställningar, vid instrumentets fasta nominella driftstemperaturer, ska krävas när enheten är ny och efter varje större översyn. Kravet på regelbunden validering av partikelkoncentrationsreduktionsfaktorn för VPR är begränsat till en kontroll vid en enskild inställning, som är typisk för de som används vid mätning på mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg som är försedda med dieselpartikelfilter. Den tekniska tjänsten ska säkerställa att det finns ett kalibrerings- eller valideringscertifikat för borttagaren av flyktiga partiklar som är utfärdat inom en period av 6 månader före utsläppsprovningen. Om borttagaren av flyktiga partiklar omfattar temperaturövervakningslarm är ett valideringsintervall på 12 månader tillåtet.
VPR ska karakteriseras av en partikelkoncentrationsreduktionsfaktor för solida partiklar med en elektrisk rörelsediameter av 30, 50 och 100 nm. Partikelkoncentrationsreduktionsfaktorerna (fr (d)) för partiklar med 30 och 50 nm elektrisk rörlighetsdiameter får inte vara mer än 30 % respektive 20 % högre och inte mer än 5 % lägre än den för partiklar med 100 nm elektrisk rörlighetsdiameter. För validering ska den genomsnittliga partikelkoncentrationsreduktionsfaktorn vara inom ±10 % av den genomsnittliga partikelkoncentrationsreduktionsfaktor (
) som bestämts vid den preliminära kalibreringen av VPR.
2.2.2.2 Provningsaerosolen vid dessa mätningar ska vara fasta partiklar med elektriska rörelsediametrar på 30, 50 och 100 nm och en minsta koncentration av 5000 partiklar cm–3 vid inloppet till VPR. Partikelkoncentrationerna ska mätas uppströms och nedströms komponenterna.
Partikelkoncentrationsreduktionsfaktorn vid varje partikelstorlek (fr (di )) ska beräknas med hjälp av ekvation 6-32:
(6-32)
där
Nin (di )
är partikelkoncentration uppströms för partiklar med diametern di ,
Nout (di )
partikelkoncentration nedströms för partiklar med diametern di ,
di
partikelns elektriska rörelsediameter (30, 50 eller 100 nm).
Nin (di ) och Nout (di ) ska korrigeras till samma förhållanden.
Den genomsnittliga partikelkoncentrationsreduktionen (
) vid en given utspädningsinställning ska beräknas med hjälp av ekvation 6-33:
(6-33)
Det rekommenderas att VPR kalibreras och valideras såsom en komplett enhet.
2.2.2.3 Den tekniska tjänsten ska försäkra sig om att det finns ett valideringscertifikat för VPR som påvisar effektiv borttagning av flyktiga partiklar och som utfärdats inom en period på 6 månader före utsläppsprovningen. Om borttagaren av flyktiga partiklar omfattar temperaturövervakningslarm är ett valideringsintervall på 12 månader tillåtet. VPR ska uppvisa en förångning av 30 nm partiklar av tetrakontan (CH3(CH2)38CH3) på minst 99 %, med en inloppskoncentration på ≥ 10 000 cm–3 vid drift vid dess minsta utspädningsinställning och av tillverkaren rekommenderad driftstemperatur.
2.2.3 Förfaranden för kontroll av provningssystem för mätning av antal partiklar
2.2.3.1 Före varje provning ska partikelräknaren rapportera en uppmätt koncentration av mindre än 0,5 partiklar cm–3 när ett HEPA-filter med minst klass H13 enligt EN 1822:2008 eller med likvärdig prestanda fästs vid inloppet till hela partikelprovtagningssystemet (VPR och PNC).
2.2.3.2 Varje månad ska flödet in i partikelräknaren rapportera ett uppmätt värde inom 5 % av partikelräknarens nominella flöde vid kontroll med en kalibrerad flödesmätare.
2.2.3.3 Varje dag, efter fastsättning av ett HEPA-filter av minst klass H13 enligt EN 1822:2008, eller ett med likvärdig prestanda, i inloppet till partikelräknaren, ska partikelräknaren rapportera en koncentration ≤ 0,2 cm–3. Vid borttagningen av detta filter ska partikelräknaren visa en ökning av den uppmätta koncentrationen till minst 100 partiklar cm–3 när den utsätts för omgivande luft och återgå till ≤ 0,2 cm–3 när HEPA-filtret sätts tillbaka.
2.2.3.4 Innan varje provning startas ska det bekräftas att mätsystemet indikerar att förångningsröret, om det ingår i systemet, har uppnått korrekt driftstemperatur.
2.2.3.5 Innan varje provning startas ska det bekräftas att mätsystemet indikerar att utspädaren PND1 har uppnått korrekt driftstemperatur.
(1) Exempel på kalibrerings- och valideringsmetoder finns på www.unece.org/es/trans/main/wp29/wp29wgs/wp29grpe/pmpfcp
Tillägg 2
Installationskrav för utrustning och kringutrustning
Antal
Utrustning och kringutrustning
Installeras för utsläppsprovning
1
Insugningssystem
Insugningsgrenrör
Ja
System för kontroll av vevhusutsläpp
Ja
Luftflödesmätare
Ja
Luftfilter
Ja (1)
Insugningsljuddämpare
Ja (1)
2
Avgassystem
Efterbehandlingssystem för avgaser
Ja
Avgasgrenrör
Ja
Anslutningsrör
Ja (2)
Ljuddämpare
Ja (2)
Avgasrör
Ja (2)
Avgasbroms
Nej (3)
Överladdningssystem
Ja
3
Bränslepump
Ja (4)
4
Utrustning för bränsleinsprutning
Förfilter
Ja
Filter
Ja
Pump
Ja
5
Högtrycksrör
Ja
Injektor
Ja
Elektroniskt kontrollsystem, sensorer osv.
Ja
Regulator/kontrollsystem
Ja
Automatiskt stopp vid full belastning för kontrollenheten beroende på atmosfäriska förhållanden
Ja
6
Vätskekylningsutrustning
Kylare
Nej
Fläkt
Nej
Fläktkåpa
Nej
Vattenpump
Ja (5)
Termostat
Ja (6)
7
Luftkylning
Kåpa
Nej (7)
Fläkt eller kompressor
Nej (7)
Temperaturreglerande anordning
Nej
8
Överladdningssystem
Kompressor som drivs direkt av motorn och/eller av avgassystemet
Ja
Laddluftkylare
Ja (7) (8)
Kylvätskepump eller fläkt (motordriven)
Nej (7)
Regleranordning för kylmedlets flöde
Ja
9
Extra provbänksfläkt
Ja, om nödvändigt
10
Anordningar mot luftförorenande utsläpp
Ja
11
Startaggregat
Ja eller provbänksutrustning (9)
12
Smörjoljepump
Ja
13
Viss kringutrustning som har koppling till driften för icke-väggående mobila maskiner och som kan vara monterad i motorn ska avlägsnas inför provningen.
Följande lista, som inte är komplett, anges som exempel:
i) luftkompressor för bromsar
ii) servostyrningskompressor
iii) fjädringskompressor
iv) luftkonditioneringssystem
Nej
(1) Det kompletta insugningssystemet ska vara monterat så som anges för avsedd användning i följande fall:
i) När det finns risk för märkbar inverkan på motoreffekten.
ii) När tillverkaren begär det.
Annars kan ett likvärdigt system användas, under förutsättning att insugstrycket avviker högst 100 Pa från den av tillverkaren angivna övre gränsen för rent luftfilter.
(2) Det kompletta avgassystemet ska vara monterat så som anges för avsedd användning
i) När det finns risk för märkbar inverkan på motoreffekten.
ii) När tillverkaren begär det.
Annars kan ett likvärdigt system användas, under förutsättning att det uppmätta trycket skiljer sig högst 1 000 Pa från den av tillverkaren angivna övre gränsen.
(3) Om motorn har avgasbroms ska reglerventilen vara inställd i det helt öppna läget.
(4) Bränslematningstrycket kan vid behov ställas in så att det återger de tryck som förekommer vid den aktuella motoranvändningen (särskilt när ett bränsleretursystem används).
(5) Kylmedlets cirkulation får endast drivas av motorns vattenpump. Kylningen av vätskan kan ske i ett yttre omlopp, under förutsättning att tryckförlusten i detta yttre omlopp och trycket vid pumpens ingående port är i stort sett desamma som om motorns eget kylsystem använts.
(6) Termostaten får fixeras i helt öppet läge.
(7) Om fläkten är monterad för provningen ska den upptagna effekten läggas till resultatet, utom när det gäller vevaxelmonterade kylfläktar på luftkylda motorer. Fläktens effekt ska mätas vid de varvtal som används för provningen, antingen genom beräkning utifrån standardegenskaper eller genom praktisk provning.
(8) Motorer med laddluftkylare ska provas med laddluftkylning (vätske- eller luftkylning), men om tillverkaren så föredrar kan ett provbänkssystem användas i stället för motorns laddluftkylare. Oavsett vilken laddluftkylare som används ska effektmätningen vid respektive varvtal göras med maximal trycksänkning och minimal temperatursänkning för motorluften genom laddluftkylaren eller provbänkssystemet enligt tillverkarens anvisningar.
(9) Provbädden ska förse motorn med den effekt som behövs för elektriska startsystem eller andra startsystem.
Tillägg 3
Kontroll av vridmomentsignal som sänds genom elektronisk styrenhet
1. Inledning
Syftet med detta tillägg är att ange kontrollkraven om tillverkaren har för avsikt att använda den vridmomentsignal som sänds via den elektroniska styrenheten (ECU), för motorer som är utrustade på detta sätt, under driftsövervakning enligt delegerade förordning (EU) 2017/655.
Grunden för nettovridmomentet ska vara okorrigerat nettovridmoment från motorn försedd med den utrustning och kringutrustning som ska ingå vid en utsläppsprovning i enlighet med tillägg 2.
2. Den elektroniska styrenhetens vridmomentsignal
När motorn installeras på provbänken för genomförande av förfarandet för motorinställning, ska anordningar tillhandahållas för avläsning av den vridmomentsignal som den elektroniska styrenheten sänder enligt kraven i tillägg 6 till bilaga I i delegerade förordning (EU) 2017/655.
3. Kontrollförfarande
När förfarandet för motorinställning genomförs enligt avsnitt 7.6.2 i denna bilaga ska avläsningar av det moment som uppmätts av dynamometern och det vridmoment som den elektroniska styrenheten sänder utföras samtidigt vid minst tre punkter på vridmomentkurvan. Minst en av avläsningarna ska utföras vid en punkt på kurvan där vridmoment är minst 98 % av det maximala värdet.
Det vridmoment som den elektroniska styrenheten sänder ska godkännas utan korrigering om, vid varje punkt där mätningar gjordes, den faktor som beräknas genom att man dividerar vridmomentet från dynamometern med vridmomentvärdet från den elektroniska styrenheten inte är mindre än 0,93 (dvs. en skillnad på 7 %). I detta fall ska det registreras i det typgodkännandeintyg att det vridmoment som den elektroniska styrenheten sänder har kontrollerats utan korrigering. Om faktorn vid en eller flera provningspunkter är mindre än 0,93 ska den genomsnittliga korrektionsfaktorn bestämmas utifrån alla de punkter där värdena vidtogs och registreras i typgodkännandeintyget. Om en faktor registreras i typgodkännandeintyget ska den tillämpas för det vridmoment som den elektroniska styrenheten sänder vid den övervakning under drift som anges i delegerade förordning (EU) 2017/655.
Tillägg 4
Förfarande för mätning av ammoniak
1. I detta tillägg beskrivs förfarandet för mätning av ammoniak (NH3). För icke-linjära analysatorer ska det vara tillåtet att använda linjäriseringskretsar.
2. För mätning av NH3 anges tre mätprinciper och valfri princip får användas, under förutsättning att den uppfyller de kriterier som anges i punkterna 2.1, 2.2 respektive 2.3. Gastorkare ska inte vara tillåtna för mätning av NH3.
2.1 Fouriertransformerad infrarödanalysator (nedan kallad FTIR-analysator)
2.1.1 Mätprincip
En FTIR-analysator använder principen för bredbandig infrarödspektroskopi. Den möjliggör samtidig mätning av gasutsläppskomponenter vars standardspektrum är tillgängliga i instrumentet. Absorptionsspektrumet (intensitet/våglängd) beräknas på grundval av det uppmätta interferogrammet (intensitet/tid) med hjälp av Fouriertransformmetoden.
2.1.2 Installation och provtagning
FTIR-analysatorn ska installeras i enlighet med instrumenttillverkarens anvisningar. NH3-våglängden ska väljas för utvärdering. Provets väg (provtagningsledning, förfilter och ventiler) ska vara av rostfritt stål eller PTFE och värmas upp till börvärden mellan 383 K (110 oC) och 464 K (191 oC) för att minimera NH3-förluster och provtagningsartefakter. Provtagningsledningen ska dessutom vara så kort som möjligt.
2.1.3 Korsinterferens
NH3-våglängdens spektrala upplösning ska ligga inom 0,5 cm–1 för att minimera korsinterferens från andra gaser som förekommer i avgasen.
2.2 Analysator med icke-dispersiv ultraviolettdetektor av resonansabsorptionstyp (nedan kallad NDUV-analysator)
2.2.1 Mätprincip
NDUV-analysatorn bygger på en rent fysisk princip, inga hjälpgaser eller någon hjälputrustning behövs. Huvudkomponenten i fotometern är en urladdningslampa utan elektroder. Den ger en starkt strukturerad ultraviolett strålning som gör det möjligt att mäta flera komponenter såsom NH3.
Det fotometriska systemet har en dubbelstråle för tidsmätning som är konstruerad för en mätningsstråle och en referensstråle med hjälp av filterkorrelationsteknik.
För att uppnå hög stabilitet för mätsignalen kombineras dubbelstrålen för tidsmätning med en dubbelstråle för rumsmätning. Bearbetning av detektorns signaler ger en nästan obetydlig nollpunktsavdrift.
I analysatorns kalibreringsläge lutas en sluten kvartskyvett in i strålens bana för att få ett exakt kalibreringsvärde, eftersom alla reflektions- och absorptionsförluster i kyvettens fönster kompenseras. Eftersom den gas som fyller kyvetten är mycket stabil resulterar denna kalibreringsmetod i långsiktig hög stabilitet för fotometern.
2.2.2 Installation
Analysatorn ska installeras i ett analysatorskåp med hjälp av extraktiv provtagning i enlighet med instrumenttillverkarens anvisningar. Analysatorn ska klara att bära den vikt som anges av tillverkaren.
Provets väg (provtagningsledning, förfilter och ventiler) ska vara av rostfritt stål eller PTFE och värmas upp till börvärden mellan 383 K (110 oC) och 464 K (191 oC).
Provtagningsledningen ska dessutom vara så kort som möjligt. Inverkan på mätningen från avgastemperatur och avgastryck, installationens omgivning och vibrationer ska minimeras.
Gasanalysatorn ska vara skyddad mot kyla, värme, temperaturförändringar och kraftiga luftströmmar, anhopning av damm, frätande omgivning och vibrationer. Tillräcklig luftcirkulation ska tillhandahållas för att undvika värmestegring. Hela ytan ska användas för att hantera värmeförlusterna.
2.2.3 Tvärkänslighet
Ett lämpligt spektralområde ska väljas för att minimera korsinterferens från åtföljande gaser. Typiska komponenter som orsakar tvärkänslighet vid mätning av NH3 är SO2, NO2 och NO.
Dessutom kan andra metoder användas för att minska tvärkänslighet.
a) Användning av interferensfilter
b) Kompensering för tvärkänslighet genom att tvärkänslighetskomponenter mäts och mätsignalen används för kompensering
2.3 Infrarödanalysator
2.3.1 Mätprincip
Infrarött laserljus såsom en avstämbar diodlaser (TDL) eller en kvantkaskadlaser (QCL) får släppa ut koherent ljus i området nära infrarött respektive i det mellaninfraröda området där kväveföreningar, däribland NH3, har stark absorptionsförmåga. Denna laseroptik kan ge ett smalband med hög upplösning och pulsad drift nära infrarött eller i det mellaninfraröda spektraumet. Därför kan infrarödanalysatorer minska den interferens som orsakas av spektrumöverlappning av befintliga komponenter i motorns avgaser.
2.3.2 Installation
Analysatorn ska installeras direkt i avgasröret (in situ) eller i ett analysatorskåp med hjälp av extraktiv provtagning i enlighet med instrumenttillverkarens anvisningar. Vid installation i ett analysatorskåp ska provets väg (provtagningsledning, förfilter och ventiler) vara av rostfritt stål eller PTFE och värmas upp till börvärden mellan 383 K (110 oC) and 464 K (191 oC) för att minimera NH3-förluster och provtagningsartefakter. Provtagningsledningen ska dessutom vara så kort som möjligt.
Inverkan på mätningen från avgastemperatur och avgastryck, installationens omgivning och vibrationer ska minimeras, eller så ska kompenseringsmetoder användas.
I tillämpliga fall ska omslutningsluft som används tillsammans med mätning på plats för att skydda instrumentet inte påverka koncentrationen hos någon av de utsläppskomponenter som mäts nedströms anordningen, eller så ska provtagningen av andra utsläppskomponenter göras uppströms anordningen.
2.3.3 Interferensverifieringen för NH3-infrarödanalysatorer (korsinterferens)
2.3.3.1 Tillämpningsområde och frekvens
Om NH3 mäts med hjälp av en infrarödanalysator ska interferensen verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll.
2.3.3.2 Mätprinciper för interferensverifiering
Interferensgaser kan på ett positivt sätt interferera med vissa infrarödanalysatorer genom att ge ett svar som liknar NO3. Om analysatorn i denna interferensverifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätningar av andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras.
Interferensgaser för infrarödanalysatorn ska bestämmas i enlighet med god teknisk sed. Observera att olika interferenstyper, med undantag av H2O, är beroende av det infraröda absorptionsområdet för NH3 som valts av instrumenttillverkaren. Det infraröda absorptionsområdet för NH3 ska bestämmas för varje analysator. För varje infrarött absorptionsområdet för NH3 ska man avgöra vilka interferensgaser som ska användas vid verifieringen i enlighet med god teknisk sed.
3. Förfarande för utsläppsprovning
3.1 Kontroll av analysatorerna
Före utsläppsprovningen ska analysatorns mätområde väljas. Utsläppsanalysatorer med automatisk eller manuell områdesomkoppling ska vara tillåtna. Under provcykeln ska analysatorernas mätområde inte ändras.
Nollpunkts- och spännreaktion ska bestämmas, om de bestämmelser som anges i punkt 3.4.2 inte gäller för instrumentet. För spännreaktionen ska en NH3-gas som uppfyller kraven i punkt 4.2.7 användas. Användning av referensceller som innehåller NH3-spänngas ska vara tillåten.
3.2 Insamling av relevanta utsläppsuppgifter
Samtidigt som provningssekvensen startar ska insamlingen av NH3-uppgifter starta. NH3-koncentrationen ska mätas kontinuerligt och lagras med minst 1 Hz i ett datorsystem.
3.3 Arbetsmoment efter provet
När provningen avslutats ska provtagningen fortsätta tills systemets svarstider har löpt ut. Bestämning av analysatordrift i enlighet med punkt 3.4.1 ska bara krävas om den information som krävs i punkt 3.4.2 inte är tillgänglig.
3.4 Analysatordrift
3.4.1 Så snart det är praktiskt genomförbart, men senast 30 minuter efter provningens slutförande eller under stabiliseringsperioden, ska analysatorns nollpunkts- och spännreaktioner bestämmas. Skillnaden mellan resultaten före och efter provningen ska vara mindre än 2 % av fullt skalutslag.
3.4.2 Bestämning av analysatordrift krävs inte i följande situationer:
a) Om den nollpunkts- och spänndrift som anges av instrumenttillverkaren enligt punkterna 4.2.3 och 4.2.4 uppfyller kraven i punkt 3.4.1.
b) Om det tidsintervall för nollpunkts- och spänndrift som anges av instrumenttillverkaren enligt punkterna 4.2.3 och 4.2.4 överskrider provningens varaktighet.
4. Specifikation och kontroll av analysatorn
4.1 Linjaritetskrav
Analysatorn ska uppfylla de linearitetskrav som anges i tabell 6.5 i denna bilaga. Linearitetsverifiering i enlighet med punkt 8.1.4 i denna bilaga ska utföras vid minst den frekvens som anges i tabell 6.4 till denna bilaga. Med förhandsgodkännande från godkännandemyndigheten är mindre än 10 referenspunkter tillåtet, om likvärdig noggrannhet kan visas.
För linearitetskontrollen ska en NH3-gas som uppfyller specifikationerna i punkt 4.2.7 användas. Användning av referensceller som innehåller NH3-spänngas ska vara tillåten.
Instrument vars signaler används för kompenseringsalgoritmer ska uppfylla de linearitetskrav som anges i tabell 6.5 i denna bilaga. Linearitetskontroller ska göras enligt kraven i interna granskningsförfaranden, från instrumenttillverkaren eller i enlighet med ISO 9000.
4.2 Specifikationer för analysatorer
Analysatorn ska ha ett mätområde och en svarstid som är lämplig för den noggrannhet som krävs för att mäta NH3-koncentrationen under transienta och stationära förhållanden.
4.2.1 Lägsta detektionsgräns
Analysatorn ska ha en lägsta detektionsgräns på < 2 ppm under alla provningsförhållanden.
4.2.2 Noggrannhet
Noggrannheten, definierad som analysatorns avlästa värdes avvikelse från referensvärdet, ska inte överstiga ±3 % av avläst värde eller ±2 ppm, beroende på vad som är störst.
4.2.3 Nollpunktsavvikelse
Nollpunktsreaktionens drift och tillhörande tidsintervall ska anges av instrumenttillverkaren.
4.2.4 Spännpunktsdrift
Spännreaktionens drift och tillhörande tidsintervall ska anges av instrumenttillverkaren.
4.2.5 Systemsvarstid
Systemets svarstid ska vara ≤ 20 s.
4.2.6 Stigtid
Analysatorns stigtid ska vara ≤ 5 s.
4.2.7 NH3-kalibreringsgaser
En gasblandning med följande kemiska sammansättning ska finnas tillgänglig.
NH3 och renad kvävgas.
Den faktiska koncentrationen hos kalibreringsgasen ska ligga inom ±3 % av det nominella värdet. Koncentrationen av NH3 ska anges på volymbas (volymprocent eller volym-ppm).
Den av tillverkaren angivna sista användningsdagen för kalibreringsgaserna ska registreras.
4.2.8 Förfarande för interferensverifiering
Interferensverifieringen ska utföras enligt följande:
a) Analysatorn för NH3 ska startas, drivas, nollställas och spännas på samma sätt som inför en utsläppsprovning.
b) En fuktad interferensprovgas ska skapas, vilket sker genom att en spänngas med flera komponenter bubblas genom destillerat H2O i ett slutet kärl. Om provet inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som den förväntade maximala nivån under utsläppsprovning. Interferensspänngasens koncentration ska vara minst så hög som den maximala förväntade koncentrationen under provning.
c) Den fuktade interferensprovgasen ska tillföras provsystemet.
d) Provgasens vattenmolhalt, xH2O, ska mätas så nära analysatorns inlopp som möjligt. Till exempel ska daggpunkten Tdew och det absoluta trycket ptotal mätas, för beräkningen av xH2O.
e) God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt där x
H2O mäts till analysatorn.
f) Analysatorns svar ska ges tid att stabilisera sig.
g) Medan analysatorn mäter provkoncentrationen ska svaren registreras under 30 s. Det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas.
h) Analysatorn blir godkänd i interferensverifieringen om resultatet i led g i denna punkt håller sig inom det toleransområde som anges i detta avsnitt.
i) Förfaranden för interferensverifiering av enskilda interferensgaser kan även utföras separat. Om de nivåer för interferensgaser som används är högre än de högsta nivåer som förväntas vid provning, ska varje observerat interferensvärde viktas ned genom att man multiplicerar det observerade interferensvärdet med kvoten av det högsta förväntade koncentrationsvärdet och det faktiska värde som används under detta förfarande. I interferensförfarandet kan man använda separata H2O-koncentrationer (ned till 0,025 mol/mol H2O-innehåll) som är lägre än de vid provning förväntade högsta nivåerna, men den observerade H2O-interferensen ska viktas upp genom att man multiplicerar det observerade interferensvärdet med kvoten av det högsta förväntade H2O-koncentrationsvärdet och det faktiska värde som förväntas under detta förfarande. Summan av dessa två viktade interferensvärden ska uppfylla den tolerans för kombinerad interferens som anges i led j i denna punkt.
j) Analysatorn ska ha kombinerad interferens inom ±2 % av den flödesviktade genomsnittskoncentrationen av NH3 som förväntas vid utsläppsgränsen.
5. Alternativa system
Godkännandemyndigheten får godkänna andra system eller analysatorer, om det kan visas att de ger likvärdiga resultat enligt punkt 5.1.1 i denna bilaga. I detta fall ska ”resultat” i denna punkt avse den genomsnittskoncentration av NH3 som beräknats för den tillämpliga provcykeln.
Tillägg 5
Beskrivning av systemsvar
1. I detta tillägg beskrivs de tidspunkter som används för att uttrycka analyssystems och andra mätsystems svar på en insignal.
2. Följande tidpunkter gäller, såsom visas i figur 6-11:
2.1
Tidsskillnaden mellan ändring av den komponent som ska mätas vid referenspunkten och ett systemsvar på 10 % av slutligt avläst värde (t 10), om provtagningssonden definieras som referenspunkt.
2.2
Svarstiden är tidsskillnaden mellan en ändring av den komponent som ska mätas vid referenspunkten och ett systemsvar på 90 % av slutligt avläst värde (t 90), där provtagningssonden definieras som referenspunkt.
2.3
Stigtiden är tidsskillnaden mellan 10 % respektive 90 % av den slutliga avläsningen (t 90 – t 10).
2.4
Omvandlingstid är tidsskillnaden mellan en ändring av den komponent som ska mätas vid referenspunkten och ett systemsvar på 50 % av slutligt avläst värde (t 50), där provtagningssonden definieras som referenspunkt.
Figur 6.11
Illustration av systemreaktioner
t10
t90
t90
Tid
stigtiden
fördröjning
svarstid
omvandlingstid
Inflödestid för steg
Svar
BILAGA VII
Metoder för att utvärdera och beräkna data
1. Allmänna krav
Utsläppsberäkningar ska antingen utföras enligt avsnitt 2 (massbaserade beräkningar) eller avsnitt 3 (molbaserade beräkningar). Det är inte tillåtet att blanda de båda metoderna. Det är inte nödvändigt att utföra beräkningarna enligt både avsnitt 2 och avsnitt 3.
De särskilda kraven för mätning av partikelantal fastställs i förekommande fall i tillägg 5.
1.1 Allmänna beteckningar
Avsnitt 2
Avsnitt 3
Enhet
Storhet
A
m2
Area
At
m2
Venturirörmynningens tvärsnittsarea
b, D 0
a 0
t.b.d. (3)
Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln
A/F st
— Stökiometriskt luft–bränsleförhållande
C
— Koefficient
C d
C d
— Utsläppskoefficient
C f
— Flödeskoefficient
c
x
ppm, volymprocent
Koncentration/molhalt (μmol/mol = ppm)
c d
(1)
ppm, volymprocent
Koncentration på torr bas
c w
(1)
ppm, volymprocent
Koncentration på våt bas
cb
(1)
ppm, volymprocent
Bakgrundskoncentration
D
x dil
— Utspädningsfaktor (2)
D 0
m3/rev
PDP-kalibreringens skärningspunkt
d
d
m
Diameter
d V
m
Venturirörets mynningsdiameter
e
e
g/kWh
Bromsspecifik bas
e gas
e gas
g/kWh
Specifika utsläpp av gasformiga komponenter
e PM
e PM
g/kWh
Specifika utsläpp av partiklar
E
1 – PF
%
Verkningsgrad för omvandling (PF = penetrationsfraktion)
F s
— Stökiometrisk faktor
f
Hz
Frekvens
f c
— Kolfaktor
γ
— Specifikt värmeförhållande
H
g/kg
Absolut luftfuktighet
K
— Korrektionsfaktor
K V
CFV-kalibreringsfunktion
k f
m3/kg bränsle
Bränslespecifik faktor
k h
— Luftfuktighetskorrektion för NOx i dieselmotorer
k Dr
k Dr
— Minskande justeringsfaktor
k r
k r
— Multiplikativ regenereringsfaktor
k Ur
k Ur
— Ökande justeringsfaktor
k w,a
— Korrektionsfaktor från torr till våt bas för inloppsluften
k w,d
— Korrektionsfaktor från torr till våt bas för utspädningsluften
k w,e
— Korrektionsfaktor från torr till våt bas för utspädda avgaser
k w,r
— Korrektionsfaktor från torr till våt bas för outspädda avgaser
μ
μ
kg/(m·s)
Dynamisk viskositet
M
M
g/mol
Molmassa (3))
M a
(1)
g/mol
Inloppsluftens molmassa
M e
v
g/mol
Avgasernas molmassa
M gas
M gas
g/mol
Gaskomponenternas molmassa
m
m
kg
Massa
m
a 1
t.b.d. (3)
Regressionslinjens lutning
ν
m2/s
Kinematisk viskositet
m d
v
kg
Massa av det prov på utspädningsluften som passerat genom partikelprovtagningsfiltren
m ed
(1)
kg
Total massa av utspädda avgaser under hela cykeln
m edf
(1)
kg
Ekvivalent massa för utspädda avgaser under provcykeln
m ew
(1)
kg
Total massa avgaser under hela cykeln
m f
(1)
mg
Massa av uppsamlade partiklar
m f,d
(1)
mg
Massa av partikelprovet från den uppsamlade utspädningsluften
m gas
m gas
g
Massa av gasformiga utsläpp under provcykeln
m PM
m PM
g
Massa av partikelutsläpp under provcykeln
m se
(1)
kg
Massa av avgasprov under provcykeln
m sed
(1)
kg
Massa av utspädda avgaser som passerar genom utspädningstunneln
m sep
(1)
kg
Massa av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren
m ssd
kg
Massa av sekundär utspädningsluft
N
— Totalt antal i en serie
n
mol/s
Substansmängd
ṅ
mol/s
Substansmängdshastighet
n
f n
min–1
Motorvarvtal
n p
varv/s
PDP-pumpvarvtal
P
P
kW
Effekt
p
p
kPa
Tryck
p a
kPa
Torrt atmosfärstryck
p b
kPa
Totalt atmosfärstryck
p d
kPa
Mättnadstryck hos utspädningsluften
p p
p abs
kPa
Absolut tryck
p r
p H2O
kPa
Vattenångtryck
p s
kPa
Torrt atmosfärstryck
1 – E
PF
%
Penetrationsfraktion
qm
ṁ (1)
kg/s
Massflöde
qm
ad
(1)
kg/s
Inloppsluftens massflöde på torr bas
qm
aw
(1)
kg/s
Inloppsluftens massflöde på våt bas
qm
Ce
(1)
kg/s
Kolmassflöde i de outspädda avgaserna
qm
Cf
(1)
kg/s
Kolmassflöde in i motorn
qm
Cp
(1)
kg/s
Kolmassflöde i delflödesutspädningssystemet
qm
dew
(1)
kg/s
De utspädda avgasernas massflöde på våt bas
qm
dw
(1)
kg/s
Utspädningsluftens massflöde på våt bas
qm
edf
(1)
kg/s
Ekvivalent massflöde för utspädda avgaser på våt bas
qm
edf
(1)
kg/s
Massflöde för avgaser på våt bas
qm
ex
(1)
kg/s
Massflöde i provgas som extraheras från utspädningstunneln
qm
f
(1)
kg/s
Massflöde för bränsle
qm
p
̇
kg/s
Massflöde i provavgas till system för delflödesutspädning
qV
̇
m3/s
Volymflöde
qV
CVS
(1)
m3/s
CVS-volymflöde
qV
s
(1)
dm3/min
Systemflöde i avgasanalysatorsystemet
qV
t
(1)
cm3/min
Spårgasflöde
ρ
ρ
kg/m3
Massdensitet
r e
kg/m3
Avgasdensitet
r
— Tryckförhållande
r d
DR
— Spädningsförhållande (2)
Ra
μm
Genomsnittlig ytjämnhet
RH
%
Relativ fuktighet
r D
β
m/m
Diameterförhållande (CVS-system)
r p
— Tryckförhållande i SSV
Re
Re#
— Reynoldstal
S
K
Sutherlands konstant
s
s
— Standardavvikelse
T
T
°C
Temperatur
T
Nm
Vridmoment
T a
K
Absolut temperatur
t
t
s
Tid
Dt
Dt
s
Tidsintervall
u
— Förhållandet mellan avgaskomponentens och avgasernas densitet
V
V
m3
Volym
qV
̇
m3/s
Volymflöde
V 0
m3/r
PDP-gasvolym som pumpas per pumpvarv
W
W
kWh
Arbete
W act
W act
kWh
Faktiskt cykelarbete under provcykeln
WF
WF
— Viktningsfaktor
w
w
g/g
Massfraktion
mol/mol
Flödesviktad genomsnittskoncentration
X 0
K s
s/varv
PDP-kalibreringsfunktion
y
— Generell variabel
Aritmetiskt medelvärde
Z
— Kompressionsfaktor
1.2 Indexbeteckningar
Avsnitt 2 (4)
Avsnitt 3
Storhet
act
act
Faktisk storhet
i
Momentant mätvärde (t.ex. 1 Hz)
i
Enskilt värde i en serie
1.3 Symboler och förkortningar för kemiska beståndsdelar (används även som indexbeteckning)
Avsnitt 2
Avsnitt 3
Storhet
Ar
Ar
Argon
C1
C1
Kol 1-ekvivalent kolväte
CH4
CH4
Metan
C2H6
C2H6
Etan
C3H8
C3H8
Propan
CO
CO
Kolmonoxid
CO2
CO2
Koldioxid
H
Atomärt väte
H2
Molekylärt väte
HC
HC
Kolväten
H2O
H2O
Vatten
He
Helium
N
Atomärt kväve
N2
Molekylärt kväve
NOx
NOx
Kväveoxider
NO
NO
Kväveoxid
NO2
NO2
Kvävedioxid
O
Atomärt syre
PM
PM
Partiklar
S
S
Svavel
1.4 Beteckningar och förkortningar för bränslesammansättning
Avsnitt 2 (5)
Avsnitt 3 (6)
Storhet
w C (8)
wC (7)
Kolinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent]
w H
wH
Väteinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent]
w N
wN
Kväveinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent]
w O
wO
Syreinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent]
w S
wS
Svavelinnehåll i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent]
α
α
Atomärt väte–kolförhållande (H/C)
ε
β
Atomärt syre–kolförhållande (O/C) (7)
γ
γ
Atomärt svavel–kolförhållande (S/C)
δ
δ
Atomärt kväve–kolförhållande (N/C)
2. Massbaserade utsläppsberäkningar
2.1 Outspädda gasformiga utsläpp
2.1.1 Provning med diskreta steg (NRSC)
Det gasformiga utsläppet qm
gas,
i [g/h] för varje steg i vid provning med stationära förhållanden ska beräknas genom att koncentrationen av det gasformiga utsläppet multipliceras med respektive flöde, enligt följande:
(7-1)
där
k
=
1 för cgasr,w,i i [ppm] och k = 10 000 för cgasr,w,i i [volymprocent],
k h
=
NOx korrektionsfaktor [-], för beräkning av NOx-utsläpp (se punkt 2.1.4),
u gas
=
komponentspecifik faktor eller förhållande mellan gaskomponentens och avgasens densitet [-],
qm
ew,
i
=
avgasmassflöde i steg i på våt bas [kg/s],
c gas,
i
=
utsläppskoncentration i outspädd avgas i steg i på våt bas [ppm] eller [volymprocent].
2.1.2 Provning i transienta cykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykler med ramper (RMC)
Den totala massan per provning av ett gasformigt utsläpp m gas [g/provning] beräknar man genom att multiplicera de tidsjusterade momentana koncentrationerna med avgasflödena och integrera över provcykeln genom ekvation 7-2:
(7-2)
där
f
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
k h
=
NOx-korrektionsfaktor [-], får endast användas för beräkning av NOx-utsläpp,
k
=
1 för cgasr,w,i i [ppm] och k = 10 000 för cgasr,w,
i i [volymprocent],
u gas
=
komponentspecifik faktor [-] (se punkt 2.1.5),
N
=
antalet mätningar [-],
qm
ew,
i
=
momentant avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
c gas,
i
=
momentan utsläppskoncentration i outspädd avgas på våt bas [ppm] eller [volymprocent].
2.1.3 Konvertera torr koncentration till våt
Om utsläppen mäts på torr bas ska den uppmätta koncentrationen c d på torr bas konverteras till koncentrationen c w på våt bas, genom ekvation 7-3:
(7-3)
där
k w
=
konverteringsfaktor för torr till våt koncentration [-],
c d
=
utsläppskoncentration på torr bas i [ppm] eller [volymprocent].
För fullständig förbränning skrivs konverteringsfaktorn för torr till våt koncentration för avgasen som k w,a [-], och den beräknas genom ekvation 7-4:
(7-4)
där
H a
=
inloppsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft],
qm
f,
i
=
momentant bränsleflöde [kg/s],
qm
ad,
i
=
momentant flöde av torr inloppsluft [kg/s],
p r
=
vattentryck efter kylare [kPa],
p b
=
totalt barometertryck [kPa],
w H
=
bränslets vätehalt [massprocent],
k f
=
ytterligare förbränningsvolym [m3/kg bränsle],
där
(7-5)
där
w H
=
bränslets vätehalt [massprocent],
w N
=
bränslets kvävehalt [massprocent],
w O
=
bränslets syrehalt [massprocent].
I ekvation 7-4 kan förhållandet antas vara
(7-6)
Vid ofullständig förbränning (för mycket bränsle i förhållande till luft) och även vid utsläppsprovning utan mätning av direkt luftflöde rekommenderas en annan metod för beräkning av k w,a, nämligen följande:
(7-7)
där
c CO2
=
koncentration av CO2 i den outspädda avgasen på torr bas [volymprocent],
c CO
=
koncentration av CO i den outspädda avgasen på torr bas [ppm],
p r
=
vattentryck efter kylare [kPa],
p b
=
totalt barometertryck [kPa],
a
=
molärt kol–väteförhållande [-],
k w1
=
inloppsluftens fuktighet [-].
(7-8)
2.1.4 Fuktighets- och temperaturkorrigering för NOx
Eftersom NOx-utsläppen är beroende av omgivande luftförhållanden ska NOx-koncentrationen korrigeras för den omgivande luftens temperatur och fuktighet med hjälp av faktorerna kh,D eller kh,G [-] i ekvationerna 7-9 och 7-10. Dessa faktorer är giltiga för intervallet 0–25 g H2O/kg torr luft.
a) För kompressionständningsmotorer
(7-9)
b) För motorer med gnisttändning:
kh.G = 0,6272 + 44,030 × 10-3 × Ha – 0,862 × 10-3 × Ha 2
(7-10)
där
H a
=
inloppsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft].
2.1.5 Komponentspecifik faktor u
Två beräkningsförfaranden beskrivs i punkterna 2.1.5.1 och 2.1.5.2. Det förfarande som anges i punkt 2.1.5.1 är enklare, eftersom det bygger på en tabell med värden på u för förhållandet mellan komponenter och avgasdensitet. Det förfarande som anges i punkt 2.1.5.2 är mer exakt för bränslen vars egenskaper avviker från specifikationerna i bilaga VIII men kräver grundämnesanalys av bränslets sammansättning.
2.1.5.1 Värden i tabeller
Med några förenklingar (antagande om -värdet och inloppsluftförhållandet enligt tabell 7.1) av ekvationerna i punkt 2.1.5.2, blir värdena u gas dem som anges i tabell 7.1.
Tabell 7.1
Outspädd avgas u och beståndsdelarnas densiteter (för utsläppskoncentrationer uttryckta i ppm)
Bränsle
ρe
Gas
NOx
CO
HC
CO2
O2
CH4
ρgas [kg/m3]
2,053
1,250
(1)
1,9636
1,4277
0,716
ugas (2)
Diesel (gasoljor för mobila maskiner)
1,2943
0,001586
0,000966
0,000482
0,001517
0,001103
0,000553
Etanol för särskilda motorer med kompressions-tändning
(ED95)
1,2768
0,001609
0,000980
0,000780
0,001539
0,001119
0,000561
Naturgas/bio-metan (3)
1,2661
0,001621
0,000987
0,000528 (4)
0,001551
0,001128
0,000565
Propan
1,2805
0,001603
0,000976
0,000512
0,001533
0,001115
0,000559
Butan
1,2832
0,001600
0,000974
0,000505
0,001530
0,001113
0,000558
Motorgas (5)
1,2811
0,001602
0,000976
0,000510
0,001533
0,001115
0,000559
Bensin (E10)
1,2931
0,001587
0,000966
0,000499
0,001518
0,001104
0,000553
Etanol
(E85)
1,2797
0,001604
0,000977
0,000730
0,001534
0,001116
0,000559
2.1.5.2 Beräknade värden
Den komponentspecifika faktorn, u gas,i, får beräknas utifrån densitetsförhållandet för komponenten och avgasen, alternativt utifrån motsvarande förhållande för molmassor, enligt följande [ekvation 7-11 eller 7-12]:
(7-11)
eller
(7-12)
där
M gas
=
molmassa för gaskomponent [g/mol],
M e,
i
=
momentan massa för outspädd avgas på våt bas [g/mol],
ρ gas
=
gaskomponentens densitet [kg/m3],
ρ e,i
=
momentan densitet för outspädd avgas på våt bas [kg/m3].
Avgasens molmassa, M e,i, ska härledas för en generell bränslesammansättning med antagandet CH α O ε N δ S γ att bränslet fullständigt förbränns och ska beräknas genom ekvation 7-13:
(7-13)
där
qm
ew,
i
=
momentant bränslemassflöde på våt bas [kg/s],
qm
ew,
i
=
momentant inloppsluftmassflöde på våt bas [kg/s],
a
=
molärt väte–kolförhållande [-],
δ
=
molärt kväve–kolförhållande [-],
δ
=
molärt syre–kolförhållande [-],
δ
=
atomärt svavel–kolförhållande [-],
H a
=
inloppsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft],
M a
=
molmassa för torr inloppsluft = 28,965 g/mol.
Den momentana densiteten för outspädd avgas, r e,
i [kg/m3], ska beräknas genom ekvation 7-14.
(7-14)
där
qm
f,
i
=
momentant bränslemassflöde [kg/s],
qm
ad,
i
=
momentant massflöde av torr inloppsluft [kg/s],
H a
=
inloppsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft],
k f
=
ytterligare förbränningsvolym [m3/kg bränsle] [se ekvation 7-5].
2.1.6 Avgasens massflöde
2.1.6.1 Metod med mätning av luft och bränsle
Med metoden mäts luftflödet och bränsleflödet med lämpliga flödesmätare. Beräkningen av det momentana avgasflödet qmew,i [kg/s] ska göras genom ekvation 7-15:
qm
ew,
i = qm
aw,
i + qm
f,
i
(7-15)
där
qm
aw,
i
=
momentant massflöde av inloppsluft [kg/s],
qm
f,
i
=
momentant bränslemassflöde [kg/s],
2.1.6.2 Metod med spårgasmätning
Mätning av koncentrationen av en spårgas i avgaserna. Beräkningen av det momentana avgasflödet q mew,i [kg/s] ska göras genom ekvation 7-16:
(7-16)
där
qV
t
=
spårgasens flöde [m3/s],
c mix,
i
=
momentan koncentration av spårgasen efter blandning [ppm],
r e
=
densitet för outspädd avgas [kg/m3],
c b
=
bakgrundskoncentration av spårgas i inloppsluften [ppm].
Spårgasens bakgrundskoncentration c b kan bestämmas som genomsnittet av de bakgrundskoncentrationer som mäts omedelbart före och efter provningen. Om bakgrundskoncentrationen är lägre än 1 % av spårgasens koncentration efter blandning med c mix,
i vid maximalt avgasflöde, får man bortse från bakgrundskoncentrationen.
2.1.6.3 Metod med mätning av luftflöde och luft–bränsleförhållande
Beräkning av avgasmassan utifrån luftflöde och luft–bränsleförhållande. Beräkningen av det momentana avgasmassflödet qmew,i [kg/s] ska göras genom ekvation 7-17:
(7-17)
där
(7-18)
(7-19)
där
qm
aw,
i
=
momentant massflöde av inloppsluft [kg/s],
A/F st
=
stökiometriskt luft–bränsleförhållande [],
li
=
momentant luftöverskott [–],
c COd
=
koncentration av CO i den outspädda avgasen på torr bas [ppm],
c CO2d
=
koncentration av CO2 i den outspädda avgasen på torr bas [procent],
c HCw
=
koncentration av HC i den outspädda avgasen på våt bas [ppm C1],
α
=
molärt väte–kolförhållande [-],
δ
=
molärt kväve–kolförhållande [-],
δ
=
molärt syre–kolförhållande [-],
γ
=
atomärt svavel–kolförhållande [-].
2.1.6.4 Kolbalansmetoden, förfarande med 1 steg
Följande 1-stegsformel som anges i ekvation 7-20 kan användas för beräkning av avgasmassflödet på våt bas, qm
ew,
i [kg/s]:
(7-20)
där kolfaktorn f c [-] ges av
(7-21)
där
qm
f,
i
=
momentant bränslemassflöde [kg/s],
w C
=
bränslets kolhalt [massprocent],
H a
=
inloppsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft],
k fd
=
extra förbränningsvolym på torr bas [m3/kg bränsle],
c CO2d
=
torr CO2-koncentration i den outspädda avgasen [procent],
c CO2d,a
=
torr CO2-koncentration i den omgivande luften [procent],
c COd
=
torr CO-koncentration i den outspädda avgasen [ppm],
c HCw
=
våt HC-koncentration i den outspädda avgasen [ppm],
och faktorn k fd [m3/kg bränsle] som man beräknar genom ekvation 7-22 på torr bas, genom att från k f subtrahera det vatten som bildas vid förbränningen:
k fd = k f – 0,11118 · w H
(7-22)
där
k f
=
bränslespecifik faktor för ekvation 7-5 [m3/kg bränsle],
w H
=
bränslets vätehalt [massprocent].
2.2 Utspädda gasformiga utsläpp
2.2.1 Massa av gasformiga utsläpp
Massflödet av avgaserna ska mätas med ett system för konstant volymprovtagning (CVS), som kan innefatta en kolvpump (PDP), ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller ett subsoniskt venturirör (SSV).
För system med konstant massflöde (dvs. med värmeväxlare) ska föroreningarnas massa m gas [g/provning] bestämmas genom ekvation 7-23:
m gas = k h · k · u gas · c gas · m ed
(7-23)
där
u gas = förhållandet mellan avgaskomponentens densitet och luftens densitet, så som framgår av tabell 7.2 eller som kan beräknas genom ekvation 7-34 [-],
c gas= genomsnittlig bakgrundskorrigerad koncentration av komponenten på våt bas i [ppm] eller [volymprocent],
k h =NOx-korrektionsfaktor [-], får endast användas för beräkning av NOx-utsläpp,
k = 1 för c gasr,w,
i i [ppm], k = 10 000 för c gasr,w,
i i [volymprocent],
m ed = total massa för utspädd avgas under hela provcykeln [kg/provning].
För system med flödeskompensation (utan värmeväxlare) ska föroreningarnas massa m gas [g/provning] bestämmas genom beräkning av de momentana massutsläppen, integrering och bakgrundskorrigering genom ekvation 7-24.
(7-24)
där
c e
=
utsläppskoncentration i utspädd avgas, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent],
c d
=
utsläppskoncentration i utspädningsluften, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent],
m ed,
i
=
massa för utspädd avgas under tidsintervall i [kg],
m ed
=
total massa för utspädd avgas under hela cykeln [kg],
u gas
=
värde från tabell 7.2 [-],
D
=
utspädningsfaktor [se ekvation 7-28 i punkt 2.2.2.2] [-],
k h
=
NOx-korrektionsfaktor [-], får endast användas för beräkning av NOx-utsläpp,
k
=
1 för c i [ppm], k = 10 000 för c i [volymprocent].
Koncentrationerna c gas, c e och c d kan antingen mätas i ett partiprov (säck, vilket inte får användas för NOx och HC) eller beräknas som ett genomsnitt genom integrering av kontinuerliga mätningar. Även m ed,
i måste beräknas som genomsnitt genom integrering under provcykeln.
Följande ekvationer visar hur de erforderliga storheterna (c e, u gas och m ed) ska beräknas.
2.2.2 Konvertera torr koncentration till våt
Alla koncentrationer som anges i punkt 2.2.1 och som mäts på torr basis ska konverteras till våt bas genom ekvation 7-3.
2.2.2.1 Utspädda avgaser
Torra koncentrationer ska konverteras till våta koncentrationer genom tillämpning av någon av följande två ekvationer (7-25 eller 7-26) på ekvationen:
(7-25)
eller
(7-26)
där
α
=
bränslets molära väte–kolförhållande [-],
c CO2w
=
koncentration av CO2 i den utspädda avgasen på våt bas [volymprocent],
c CO2d
=
koncentration av CO2 i den utspädda avgasen på torr bas [volymprocent].
I korrektionsfaktorn k w2 för torr till våt koncentration beaktas vatteninnehållet i både inloppsluften och utspädningsluften enligt följande och ska beräknas genom ekvation 7-27:
(7-27)
där
H a
=
inloppsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft],
H d
=
utspädningsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft],
D
=
utspädningsfaktor [se ekvation 7-28 i punkt 2.2.2.2] [-].
2.2.2.2 Utspädningsfaktor
Utspädningsfaktorn D [-] (som behövs för bakgrundskorrigering och beräkning av k w2) ska beräknas genom ekvation 7-28:
(7-28)
där
F S
=
stökiometrisk faktor [-],
c CO2w
=
koncentration av CO2 i den utspädda avgasen på våt bas [volymprocent],
c HC,e
=
koncentration av HC i den utspädda avgasen på våt bas [ppm C1],
c CO,e
=
koncentration av CO i den utspädda avgasen på våt bas [ppm].
Den stökiometriska faktorn ska beräknas genom ekvation 7-29.
(7-29)
där
α
=
molärt väte–kolförhållande i bränslet [-].
Om bränslesammansättningen inte är känd får följande stökiometriska faktor användas som alternativ:
F S (diesel) = 13,4
FS (motorgas) = 11,6
FS (naturgas) = 9,5
FS (E10) = 13,3
FS (E85) = 11,5
Om direkt mätning av avgasflödet görs kan utspädningsfaktorn D [-] beräknas genom ekvation 7-30:
(7-30)
där
qV
CVS är det volymetriska flödet för utspädd avgas [m3/s],
qV
ew = volymetriskt flöde för outspädd avgas [m3/s].
2.2.2.3 Utspädningsluft
k w,d = (1 – k w3) · 1,008
(7-31)
med
(7-32)
där
H d
=
utspädningsluftens fuktighet [g H2O/kg torr luft].
2.2.2.4 Bestämning av bakgrundskorrigerad koncentration
Den genomsnittliga bakgrundskoncentrationen av gasformiga föroreningar i utspädningsluften ska subtraheras från de uppmätta koncentrationerna så att nettokoncentrationerna av föroreningar fås. Medelvärdena för bakgrundskoncentrationerna kan bestämmas med hjälp av uppsamlingssäckar eller genom fortlöpande mätning med integration. Ekvation 7-33 ska användas:
(7-33)
där
c gas
=
nettokoncentration av den gasformiga föroreningen i [ppm] eller [volymprocent],
c gas,e
=
utsläppskoncentration i utspädd avgas, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent],
c d
=
utsläppskoncentration i utspädningsluften, på våt bas i [ppm] eller [volymprocent],
D
=
utspädningsfaktor [se ekvation 7-28 i punkt 2.2.2.2] [-].
2.2.3 Komponentspecifik faktor u
Den komponentspecifika faktorn ugas för utspädd avgas kan antingen beräknas genom ekvation 7-34 eller hämtas från tabell 7.2. I tabell 7.2 har den utspädda avgasens densitet förutsatts vara lika med densiteten för luft.
(7-34)
där
M gas
=
molmassa för gaskomponent [g/mol],
M d,w
=
molmassa för utspädd avgas [g/mol],
M da,w
=
molmassa för utspädningsluft [g/mol],
M r,w
=
molmassa för outspädd avgas [g/mol],
D
=
utspädningsfaktor [se ekvation 7-28 i punkt 2.2.2.2] [-].
Tabell 7.2
Utspädd avgas, u-värden (för utsläppskoncentrationer uttryckta i ppm), och komponenternas densiteter
Bränsle
ρe
Gas
NOx
CO
HC
CO2
O2
CH4
ρgas [kg/m3]
2,053
1,250
(9)
1,9636
1,4277
0,716
ugas (10)
Diesel (gasoljor för mobila maskiner)
1,2943
0,001586
0,000966
0,000482
0,001517
0,001103
0,000553
Etanol för särskilda motorer med kompressions-tändning
1,2768
0,001609
0,000980
0,000780
0,001539
0,001119
0,000561
Naturgas/bio-metan (11)
1,2661
0,001621
0,000987
0,000528 (12)
0,001551
0,001128
0,000565
Propan
1,2805
0,001603
0,000976
0,000512
0,001533
0,001115
0,000559
Butan
1,2832
0,001600
0,000974
0,000505
0,001530
0,001113
0,000558
Motorgas (13)
1,2811
0,001602
0,000976
0,000510
0,001533
0,001115
0,000559
Bensin (E10)
1,2931
0,001587
0,000966
0,000499
0,001518
0,001104
0,000553
Etanol (E85)
1,2797
0,001604
0,000977
0,000730
0,001534
0,001116
0,000559
2.2.4 Beräkning av avgasmassflöde
2.2.4.1 PDP-CVS-system
Den utspädda avgasens massflöde [kg/provning] under cykeln ska beräknas genom ekvation 7-35, om de utspädda avgasernas temperatur m ed hålls inom ±6 K under cykeln med hjälp av en värmeväxlare:
(7-35)
där
V 0
=
gasvolym som pumpas per pumpvarv under provningsförhållanden [m3/varv],
n P
=
totalt antal pumpvarv per provning [varv/provning],
p p
=
absolut tryck vid pumpinloppet [kPa],
=
de utspädda avgasernas medeltemperatur vid pumpinloppet [K],
1,293 kg/m3
=
luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kPa.
Om ett system med flödeskompensation används (dvs. utan värmeväxlare), ska de utspädda avgasernas massa m ed,
i [kg] under tidsintervallet beräknas genom ekvation 7-36:
(7-36)
där
V 0
=
gasvolym som pumpas per pumpvarv under provningsförhållanden [m3/varv],
p p
=
absolut tryck vid pumpinloppet [kPa],
n P,
i
=
sammanlagt antal pumpvarv per tidsintervall i,
=
de utspädda avgasernas medeltemperatur vid pumpinloppet [K],
1,293 kg/m3
=
luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kPa.
2.2.4.2 CFV-CVS-system
Massflödet m ed [g/provning] under cykeln ska beräknas genom ekvation 7-37, om de utspädda avgasernas temperatur m ed hålls inom ±11 K under cykeln med hjälp av en värmeväxlare:
(7-37)
där
t
=
cykeltid [s],
K V
=
kalibreringskoefficient för venturirör för kritiskt flöde, under standardförhållanden,
p p
=
absolut tryck vid venturirörets inlopp [kPa],
T
=
absolut temperatur vid venturirörets inlopp, K,
1,293 kg/m3
=
luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kPa.
Om ett system med flödeskompensation används (dvs. utan värmeväxlare), ska de utspädda avgasernas massa m ed,
i [kg] under tidsintervallet beräknas genom ekvation 7-38:
(7-38)
där
Δti
=
tidsintervall för provningen [s],
K V
=
kalibreringskoefficient för venturirör för kritiskt flöde, under standardförhållanden,
p p
=
absolut tryck vid venturirörets inlopp [kPa],
T
=
absolut temperatur vid venturirörets inlopp, K,
1,293 kg/m3
=
luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kPa.
2.2.4.3 SSV-CVS-system
De utspädda avgasernas massa m ed [kg/provning] under cykeln ska beräknas genom ekvation 7-39, om de utspädda avgasernas temperatur m ed hålls inom ±11K under cykeln med hjälp av en värmeväxlare:
m ed = 1,293 · q
V
SSV · Δt
(7-39)
där
1,293 kg/m3
=
luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kPa,
Δt
=
cykeltid [s],
qV
SSV
=
luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kPa, 273,15 K) [m3/s]
med
(7-40)
där
A 0
=
ett antal konstanter och enhetsomvandlingar = 0,0056940,
d V
=
SSV-mynningens diameter [mm],
C d
=
utsläppskoefficient för SSV [-],
p p
=
absolut tryck vid venturirörets inlopp [kPa],
T in
=
temperatur vid venturirörets inlopp, K,
r p
=
förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp för absolut statiskt tryck,
[-],
r D
=
förhållande mellan SSV-mynningens diameter och inloppsrörets innerdiameter
[-].
Om ett system med flödeskompensation används (dvs. utan värmeväxlare), ska de utspädda avgasernas massa m ed,
i [kg] under tidsintervallet beräknas genom ekvation 7-41:
m ed,
i = 1,293 · q
V
SSV · Δt i
(7-41)
där
1,293 kg/m3
=
luftens densitet vid 273,15 K och 101,325 kPa,
Δti
=
tidsintervall [s],
qV
SSV
=
volymetriskt flöde för SSV [m3/s].
2.3 Beräkning av partikelutsläpp
2.3.1 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykel med ramper (RMC)
Partikelmassan ska beräknas efter korrigering för bärkraft av partikelprovmassan enligt punkt 8.1.12.2.5.
2.3.1.1 System med delflödesutspädning
2.3.1.1.1 Beräkning utifrån provförhållande
Partikelutsläppet m PM [g] under provcykeln ska beräknas genom ekvation 7-42:
(7-42)
där
m f
=
partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg],
r s
=
genomsnittligt provförhållande under provcykeln [-],
där
(7-43)
där
m se
=
provmassa för outspädda avgaser under cykeln [kg],
m ew
=
total massa av outspädda avgaser under cykeln [kg],
m sep
=
massa av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren [kg],
m sed
=
massa av utspädda avgaser som passerar utspädningstunneln [kg].
Vid totalprovtagning är m sep lika med m sed.
2.3.1.1.2 Beräkning utifrån spädningsförhållande
Partikelutsläppet m PM [g] under provcykeln ska beräknas genom ekvation 7-44:
(7-44)
där
m f
=
partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg],
m sep
=
massa av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren [kg],
m edf
=
ekvivalent massa för utspädda avgaser under hela cykeln [kg].
Den totala massan m edf [kg] av ekvivalent massflöde för utspädda avgaser under hela provcykeln ska bestämmas genom ekvation 7-45:
(7-45)
Följande ska ingå:
(7-46)
(7-47)
där
qm
edf,
i
=
momentant ekvivalent massflöde av utspädda avgaser [kg/s],
qm
ew,
i
=
momentant massflöde på våt bas [kg/s],
r d,
i
=
momentant utspädningsförhållande [-],
qm
dew,
i
=
momentant massflöde för utspädda avgaser på våt bas [kg/s],
q maw,i
=
momentant massflöde av utspädd inloppsluft [kg/s],
ƒ
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
2.3.1.2 System med fullflödesutspädning
Utsläppsmassan ska beräknas genom ekvation 7-48.
(7-48)
där
m f
=
är partikelmassa [mg] som samlats upp under hela provcykeln,
m sep
=
är massa [kg] av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren,
m ed
=
är massa av utspädda avgaser under hela provcykeln [kg].
med
m sep = m set – m ssd
(7-49)
där
m set
=
massa av de dubbelt utspädda avgaser som passerar genom partikelfilter [kg],
m ssd
=
den sekundära utspädningsluftens massa [kg].
2.3.1.2.1 Bakgrundskorrigering
Partikelmassan m PM,c [g] kan bakgrundskorrigeras genom ekvation 7-50:
(7-50)
där
m f
=
partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg],
m sep
=
massa av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren [kg],
m sd
=
massa av utspädningsluft som passerat uppsamlingsanordning för bakgrundspartiklar [kg],
m b
=
massa av de uppsamlade bakgrundspartiklarna från utspädningsluften [mg],
m ed
=
massa av utspädd avgas under hela cykeln [kg],
D
=
utspädningsfaktor [se ekvation 7-28 i punkt 2.2.2.2] [-].
2.3.2 Beräkning för cykler med stationära förhållanden och diskreta steg (NRSC)
2.3.2.1 Utspädningssystem
Samtliga beräkningar ska göras på grundval av genomsnittsvärdena för de enskilda stegen i under provtagningen.
a) För delflödesutspädning ska det ekvivalenta massflödet av utspädd avgas bestämmas genom ekvation 7-51 och systemet för flödesmätning, enligt figur 9.2:
(7-51)
(7-52)
där
qm
edf
=
momentant ekvivalent massflöde av utspädda avgaser [kg/s],
qm
ew
=
avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
r d
=
utspädningsförhållande [-],
qm
dew
=
avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
qm
dw
=
massflöde av utspädd inloppsluft [kg/s].
b) För system med fullflödesutspädning används qm
dew som qm
edf.
2.3.2.2 Beräkning av partikelmassflödet
Massflödet av partikelutsläppet q mPM [g/h] under provcykeln ska beräknas genom ekvationerna 7-53, 7-56, 7-57 eller 7-58:
a) För metoden med ett filter:
(7-53)
(7-54)
(7-55)
där
qm
PM
=
partikelmassflöde [g/h],
m f
=
partikelmassa som samlats upp under hela provcykeln [mg],
=
genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
qm
edf
i
=
ekvivalent massflöde för utspädda avgaser på våt bas i steg i [kg/s],
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-],
m sep
=
massa av utspädda avgaser som passerar genom partikelfiltren [kg],
m sep
i
=
massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltret i steg i [kg],
N
=
antalet mätningar [-].
b) För metoden med flera filter:
(7-56)
där
qm
PM
i
=
partikelmassflöde för steg i [g/h],
m f
i
=
uppsamlad partikelprovmassa i läge i [mg],
qm
edf
i
=
ekvivalent massflöde för utspädda avgaser på våt bas i steg i [kg/s],
m sep
i
=
massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltret i steg i [kg].
Partikelmassan bestäms under provcykeln genom summering av medelvärdena för de enskilda stegen i under provtagningsperioden.
Partikelmassflödet qm
PM [g/h] eller qm
PM
i [g/h] kan bakgrundskorrigeras enligt följande:
c) För metoden med ett filter:
(7-57)
där
qm
PM
=
partikelmassflöde [g/h],
m f
=
uppsamlad partikelprovmassa [mg],
m sep
=
massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltret [kg],
m f,d
=
partikelprovmassa för uppsamlad utspädningsluft [mg],
m d
=
massa av utspädningsluftprov som passerat partikelfiltren [kg],
Di
=
utspädningsfaktor i steg i (se ekvation 7-28 i punkt 2.2.2.2) [-],
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-],
=
genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas [kg/s].
d) För metoden med flera filter:
(7-58)
där
qm
PM
i
=
partikelmassflöde vid steg i [g/h],
m f
i
=
uppsamlad partikelprovmassa i läge i [mg],
m sep
i
=
massa av utspätt avgasprov som passerat partikelfiltret i steg i [kg],
m f,d
=
partikelprovmassa för uppsamlad utspädningsluft [mg],
m d
=
massa av utspädningsluftprov som passerat partikelfiltren [kg],
D
=
utspädningsfaktor [se ekvation 7-28 i punkt 2.2.2.2] [-],
q medf
i
=
ekvivalent utspätt avgasmassflöde på våt bas i steg i [kg/s].
Om flera mätningar görs ska ersättas med.
.
2.4 Cykelarbete och specifika utsläpp
2.4.1 Gasformiga utsläpp
2.4.1.1 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykel med ramper (RMC)
Se punkterna 2.1 och 2.2 för outspädd respektive utspädd avgas. De resulterande värdena för effekten P [kW] ska integreras under ett provintervall. Det totala arbetet W act [kWh] beräknas genom ekvation 7-59:
(7-59)
där
Pi
=
momentan motoreffekt [kW],
ni
=
momentant motorvarvtal [rpm],
Ti
=
momentant motorvridmoment [Nm],
W act
=
faktiskt cykelarbete [kWh],
f
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
Om hjälpaggregat har installerats i enlighet med tillägg 2 till bilaga VI ska det momentana motorvridmomentet i ekvation 7-59 inte justeras. Om de nödvändiga hjälpaggregat som borde ha installerats i enlighet med punkterna 6.3.2 eller 6.3.3 i bilaga VI till den här förordningen inte har installerats, eller om hjälpaggregat som borde ha avlägsnats för provningen är installerade, ska värdet på Ti i ekvation 7-59 justeras genom ekvation 7-60:
T i = T i ,meas + T i, AUX
(7-60)
där
Ti
,meas
=
uppmätt värde på momentant motorvridmoment,
Ti,
AUX
=
motsvarande vridmomentvärde som krävs för att driva hjälpaggregat, fastställt enligt punkt 7.7.2.3.2 i bilaga VI till den här förordningen.
De specifika utsläppen e gas [g/kWh] ska, beroende på typ av provcykel, beräknas enligt formeln
(7-61)
där
m gas
=
total utsläppsmassa [g/provning],
W act
=
cykelarbete [kWh].
För NRTC ska det slutliga provningsresultatet e gas [g/kWh] för andra gasformiga utsläpp än CO2 vara ett viktat medelvärde av kallstartskörning och varmstartskörning genom ekvation 7-62:
(7-62)
där
m cold är gasmassutsläppen under NRTC-kallstartcykeln [g],
W act, cold är det faktiska cykelarbetet vid NRTC-kallstartcykeln [kWh],
m hot är gasmassutsläppen under NRTC-varmstartcykeln [g],
W act, hot är det faktiska cykelarbetet vid NRTC-varmstartcykeln [kWh].
För NRTC ska det slutliga provningsresultatet e CO2 [g/kWh] för CO2 beräknas från varmstarts-NRTC genom ekvation 7-63:
(7-63)
där
m CO2, hot är CO2-massutsläppen under NRTC-varmstartcykeln [g],
W act, hot är det faktiska cykelarbetet vid NRTC-varmstartcykeln [kWh].
2.4.1.2 Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg (NRSC)
De specifika utsläppen e gas [kWh] beräknas genom ekvation 7-64:
(7-64)
där
qm
gas,
i
=
genomsnittligt utsläppsmassflöde för steg i [g/h],
Pi
=
motoreffekt för steg i [kW] med Pi = P m
,i + P aux
i (se punkterna 6.3 och 7.7.1.3 i bilaga VI),
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-].
2.4.2 Partikelformiga utsläpp
2.4.2.1 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykel med ramper (RMC)
De specifika partikelutsläppen ska beräknas med ekvation 7-61, där e gas [g/kWh] och m gas [g/provning] ersätts med e PM [g/kWh] respektive m PM [g/provning]:
(7-65)
där
m PM
=
total massa för partikelutsläpp, beräknad enligt punkt 2.3.1.1 eller 2.3.1.2 [g/prov],
W act
=
cykelarbete [kWh].
Utsläppen för den transienta sammansatta cykeln (dvs. kallstarts-NRTC och varmstarts-NRTC) ska beräknas enligt punkt 2.4.1.1.
2.4.2.2 Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg (NRSC)
Partikelutsläppen e PM [kWh] ska beräknas genom ekvation 7-66 eller 7-67:
a) För metoden med ett filter:
(7-66)
där
Pi
=
motoreffekt för steg i [kW] där Pi = P m
,i + P aux
i (se punkterna 6.3 och 7.7.1.3 i bilaga VI),
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-],
qm
PM
=
partikelmassflöde [g/h].
b) För metoden med flera filter:
(7-67)
där
Pi
=
motoreffekt för steg i [kW] där Pi = P m
,i + P aux
i (se punkterna 6.3 och 7.7.1.3 i bilaga VI),
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-],
qm
PM
i
=
partikelmassflöde vid steg i [g/h].
För metoden med ett enda filter beräknas den effektiva viktningsfaktorn WF e
i för varje steg genom ekvation 7-68:
(7-68)
där
m sep
i
=
massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltren i steg i [kg],
=
genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde [kg/s],
qm
edf
i
=
ekvivalent utspätt avgasmassflöde i steg i [kg/s],
m sep
=
massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltren [kg].
Den effektiva viktningsfaktorns värde ska ligga inom ±0,005 (absolut värde) från de viktningsfaktorer som anges i tillägg 1 till bilaga XVII.
2.4.3 Justering för avgasrening som regenereras oregelbundet (periodiskt).
För motorer som inte ingår i kategori RLL och som är försedda med avgasefterbehandlingssystem som regenereras oregelbundet (periodiskt) (se punkt 6.6.2 i bilaga VI) ska de specifika utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar som har beräknats enligt punkterna 2.4.1 och 2.4.2 korrigeras med den tillämpliga multiplikativa justeringsfaktorn eller med den tillämpliga additiva justeringsfaktorn. Om det inte utfördes någon oregelbunden regenerering under provningen ska den ökande faktorn tillämpas (k ru,m eller k ru,a). Om det utfördes en oregelbunden regenerering under provningen ska den minskande faktorn tillämpas (k rd,m eller k rd,a). För NRSC-cykeln med diskreta steg, där justeringsfaktorer har fastställts för varje steg, ska dessa tillämpas på varje steg under beräkningen av det viktade utsläppsresultatet.
2.4.4 Justering för försämringsfaktor
De specifika utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar som har beräknats enligt punkterna 2.4.1 och 2.4.2, i förekommande fall inklusive justeringsfaktorn för oregelbunden regenerering enligt punkt 2.4.3, ska också justeras med den tillämpliga multiplikativa eller additiva försämringsfaktor som har fastställts enligt kraven i bilaga III.
2.5 Kalibrering av flödet av utspädda avgaser (CVS) och relaterade beräkningar
Konstantvolymprovtagningssystemet ska kalibreras med användande av en noggrann flödesmätare och en strypanordning. Flödet genom systemet ska mätas vid olika inställningar av strypningen, och systemets styrparametrar ska mätas och ställas i relation till flödena.
Olika typer av flödesmätare kan användas, t.ex. kalibrerat venturirör, kalibrerad laminär flödesmätare eller kalibrerad turbinmätare.
2.5.1 Kolvpump (PDP)
Alla pumpparametrar ska mätas samtidigt med parametrarna för ett kalibreringsventurirör, som är anslutet i serie med pumpen. Det beräknade flödet (i m3/s vid pumpinloppet och vid absolut tryck och temperatur) ritas sedan in i ett diagram som funktion av värdet på en korrelationsfunktion, vars värde i sin tur är en funktion av pumpparametrarnas värden. Den linjära funktion som beskriver sambandet mellan pumpflödet och korrelationsfunktionens värde bestäms. Om CVS-systemet har en drivanordning med flera varvtal ska en kalibrering utföras för varje hastighetsområde som används.
Temperaturen ska hållas konstant under kalibreringen.
Otätheten i kopplingar och kanaler mellan kaliberingsventuriröret och CVS-pumpen skall hållas under 0,3 % av den lägsta flödespunkten (högsta strypning och lägsta pumphastighet).
Luftflödet (qV
CVS) i m3/s (vid standardförhållanden) för varje strypvärde (minst 6 inställningar) beräknas med hjälp av värdena från flödesmätaren enligt den metod tillverkaren föreskriver. Luftflödet ska sedan omvandlas till pumpflöde (V 0) i m3/varv vid pumpinloppets absoluta temperatur och absoluta tryck genom ekvation 7-69:
(7-69)
där
qV
CVS
=
luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kPa, 273,15 K) [m3/s],
T
=
temperatur vid pumpinloppet [K],
p p
=
absolut tryck vid pumpinloppet [kPa],
n
=
pumpvarvtal [varv/s].
För att kompensera för eventuell inverkan från tryckskillnader och pumpförluster ska korrelationen (X 0) [s/varv] mellan pumpvarvtal, tryckskillnaden pumpinlopp–pumputlopp samt det absoluta utloppstrycket beräknas genom ekvation 7-70:
(7-70)
där
Δp p
=
tryckskillnad mellan pumpens in- och utlopp [kPa],
p p
=
absolut tryck vid pumpens utlopp [kPa],
n
=
pumpvarvtal (varv/s).
Linjär anpassning med minstakvadratmetoden ska göras för att få fram kalibreringsekvationen genom ekvation 7-71:
V 0 = D 0 –m · X 0
(7-71)
med D 0 [m3/varv] och m [m3/s], skärningspunkt respektive lutning, vilket beskriver regressionslinjen.
För ett CVS-system med flera varvtal ska kalibreringskurvorna, som tagits fram för pumpens olika varvtalsområden, vara ungefär parallella, och värdet i skärningspunkten (D 0) ska öka när man går från ett högre till ett lägre varvtalsområde.
De värden som räknats fram med kalibreringsekvationen skall ligga inom ±0,5 % från det uppmätta värdet på V 0. Värdena på lutningskoefficienten m varierar mellan olika pumpar. Inflödet av partiklar kommer med tiden att göra att pumpförlusterna minskar, vilket återspeglas i lägre värden på m. Därför ska kalibrering göras när pumpen tas i drift, efter varje större översyn och då kontrollen av hela systemet ger vid handen att pumpförlusterna ändrats.
2.5.2 Venturirör för kritiskt flöde (CFV)
Kalibreringen av CFV baseras på flödesekvationen för ett kritiskt venturirör. Gasflödet är en funktion av inloppets tryck och temperatur.
För att bestämma området för det kritiska flödet ska kurvan K V ritas som en funktion av trycket vid venturirörets inlopp. För det kritiska (kvävda) flödet kommer K V att vara relativt konstant. När trycket sjunker (undertrycket ökar), begränsas inte flödet i venturiröret, och K V minskar, vilket är ett tecken på att CFV-systemet körs utanför det tillåtna arbetsområdet.
Luftflödet (qV
CVS) i m3/s (vid standardförhållanden) för varje strypvärde (minst 8 inställningar) beräknas med hjälp av värdena från flödesmätaren enligt den metod tillverkaren föreskriver. Kalibreringskoefficienten KV
ska beräknas utifrån kalibreringsdata för varje inställning genom ekvation 7-72:
(7-72)
där
qV
SSV
=
luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kPa, 273,15 K) [m3/s],
T
=
temperatur vid venturirörets inlopp, K,
p p
=
absolut tryck vid venturirörets inlopp [kPa].
Medelvärde för K V och standardavvikelse ska beräknas. Standardavvikelsen får inte överstiga ±0,3 % av medelvärdet på K V.
2.5.3 Subsoniskt venturirör (SSV)
Kalibreringen av SSV baseras på flödesekvationen för ett subsoniskt venturirör. Gasflödet är en funktion av inloppets tryck och temperatur samt tryckfallet mellan SSV-inlopp och SSV-mynning, enligt ekvation 7-40.
Luftflödet (qV
SSV) i m3/s (vid standardförhållanden) för varje strypvärde (minst 16 inställningar) beräknas med hjälp av värdena från flödesmätaren enligt den metod tillverkaren föreskriver. Utsläppskoefficienten ska beräknas utifrån kalibreringsdata för varje inställning genom ekvation 7-73:
(7-73)
där
A 0
=
ett antal konstanter och enhetsomvandlingar = 0,0056940,
qV
SSV
=
luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kPa, 273,15 K) [m3/s],
T in,V
=
temperatur vid venturirörets inlopp, K,
d V
=
SSV-mynningens diameter [mm],
r p
=
förhållande mellan SSV-mynning och SSV-inlopp för absolut statiskt tryck = [-],
r D
=
förhållande mellan SSV-mynningens diameter, d V, och inloppsrörets innerdiameter D [-].
För att bestämma området för det subsoniska flödet ska kurvan C d ritas som en funktion av Reynoldstalet (Re) vid SSV-mynningen. Re vid SSV-mynningen ska beräknas genom ekvation 7-74.
(7-74)
med
(7-75)
där
A1
=
ett antal konstanter och enhetsomvandlingar = 27,43831,
qV
SSV
=
luftflöde vid normala förhållanden (101,325 kPa, 273,15 K) [m3/s],
d V
=
SSV-mynningens diameter [mm],
μ
=
gasens absoluta eller dynamiska viskositet,
b
=
1,458 × 106(empirisk konstant),
S
=
110,4 (empirisk konstant) [K].
Eftersom qV
SSV ingår i Re-formeln måste man börja beräkningarna med en första uppskattning av kalibreringsventurirörets qV
SSV eller C d och upprepa beräkningarna tills qV
SSV konvergerar. Konvergensmetodens noggrannhet ska vara minst 0,1 % per punkt.
För minst 16 punkter inom det subsoniska flödesområdet ska de C d-värden som beräknats med den kurvanpassade ekvationen ligga inom ±0,5 % av varje kalibreringspunkts uppmätta C d-värde.
2.6 Korrigering för avdrift
2.6.1 Allmänt förfarande
Beräkningarna i detta avsnitt ska användas för att bestämma om gasanalysatorns avdrift gör att resultatet från ett provintervall bör ogiltigförklaras. Om provintervallets resultat inte bör ogiltigförklaras på grund av avdrift, ska intervallets gasanalysatorsvar korrigeras för avdrift enligt punkt 2.6.2. De avdriftskorrigerade gasanalysatorsvaren ska användas i alla utsläppsberäkningar som utförs efter korrigeringen. Gränsen för godtagbar gasanalysatoravdrift under ett provintervall specificeras i punkt 8.2.2.2 i bilaga VI.
Det allmänna provningsförfarandet ska följa de bestämmelser som anges i tillägg 1, där koncentrationerna xi eller
ska ersättas med koncentrationerna ci eller.
.
2.6.2 Beräkningsförfarande
Korrigeringen för avdrift ska beräknas genom ekvation 7-76.
(7-76)
där
ci
driftcor
=
avdriftskorrigerad koncentration [ppm],
c refzero
=
referenskoncentration av nollställningsgas, som vanligen är noll om inget annat värde är känt [ppm],
c refspan
=
referenskoncentration av spänngas [ppm],
c prespan
=
gasanalysatorns svar på spänngaskoncentrationen före provintervall [ppm],
c postspan
=
gasanalysatorns svar på spänngaskoncentrationen efter provintervall [ppm],
ci eller
=
koncentration registrerad (dvs. uppmätt) under provning, före avdriftskorrigering [ppm],
c prezero
=
gasanalysatorns svar på nollställningsgasen före provintervall [ppm],
c postzero
=
gasanalysatorns svar på nollställningsgasen efter provintervall [ppm].
3. Molbaserade utsläppsberäkningar
3.1 Indexbeteckningar
Storhet
abs
Absolut storhet
act
Faktisk storhet
air
Luft, torr
atmos
Atmosfärisk
bkgnd
Bakgrund
C
Kol
cal
Kalibreringsstorhet
CFV
Venturirör för kritiskt flöde
cor
Korrigerad storhet
dil
Utspädningsluft
dexh
Utspädd avgas
dry
Torr storhet
exh
Outspädd avgas
exp
Förväntad storhet
eq
Ekvivalent storhet
fuel
Bränsle
Momentant mätvärde (t.ex. 1 Hz)
i
Enskilt värde i en serie
idle
Förhållande vid tomgång
in
Storhet in
init
Initial storhet, vanligen före utsläppsprovning
max
Maximalt värde (toppvärde)
meas
Uppmätt storhet
min
Minsta värde
mix
Molmassa för luft
out
Storhet ut
part
Delstorhet
PDP
Kolvpump
raw
Outspädd avgas
ref
Referensstorhet
rev
Varv
sat
Mättat förhållande
slip
Kolvpumpsförlust
smpl
Provtagning
span
Spännstorhet
SSV
Subsoniskt venturirör
std
Standardstorhet
test
Provningsstorhet
total
Total storhet
uncor
Okorrigerad storhet
vac
Vakuumstorhet
weight
Kalibreringsvikt
wet
Våt storhet
zero
Nollstorhet
3.2 Formler och förkortningar för kemisk balans
x dil/exh = mängd utspädningsgas eller luftöverskott per mol avgas
x H2Oexh = mängd vatten i avgasen, per mol avgas
x Ccombdry = mängd kol från bränsle i avgasen, per mol torr avgas
x H2Oexhdry = mängd vatten i avgas, per torr mol torr avgas
x prod/intdry = mängd torra stökiometriska produkter per torr mol inloppsluft
x dil/exhdry = mängd utspädningsgas och/eller luftöverskott per mol torr avgas
x int/exhdry = mängd inloppsluft som krävs för att producera faktiska förbränningsprodukter, per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas
x raw/exhdry = mängd outspädd avgas, utan luftöverskott, per mol torr avgas (outspädd eller utspädd)
x O2intdry = mängd O2 i inloppsluft, per mol torr inloppsluft
x CO2intdry = mängd CO2 i inloppsluft, per mol torr inloppsluft
x H2Ointdry = mängd H2O i inloppsluft, per mol torr inloppsluft
x CO2int = mängd CO2 i inloppsluft, per mol inloppsluft
x CO2dil = mängd CO2 i utspädningsgas, per mol utspädningsgas
x CO2dildry = mängd CO2 i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas
x H2Odildry = mängd H2O i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas
x H2Odil = mängd H2O i utspädningsgas, per mol utspädningsgas
x [emission]meas = uppmätt utsläpp i provet vid respektive gasanalysator
x [emission]dry = utsläppsmängd per torr mol av torrt prov
x H2O[emission]meas = vattenmängd i prov vid utsläppskontrollplatsen
x H2Oint = mängd vatten i inloppsluft, baserat på fuktighetsmätning av inloppsluft
3.3 Grundläggande parametrar och relationer
3.3.1 Torr luft och atom-/molekylslag
I detta avsnitt används följande värden för sammansättningar av torr luft:
x O2airdry = 0,209445 mol/mol
x Arairdry = 0,00934 mol/mol
x N2airdry = 0,78084 mol/mol
x CO2airdry = 375 μmol/mol
I detta avsnitt används följande molmassor eller effektiva molmassor av atom-/molekylslag:
M air = 28,96559 g/mol (torr luft)
M Ar = 39,948 g/mol (argon)
M C = 12,0107 g/mol (kol)
M CO = 28,0101 g/mol (kolmonoxid)
M CO2 = 44,0095 g/mol (koldioxid)
M H = 1,00794 g/mol (atomärt väte)
M H2 = 2,01588 g/mol (molekylärt väte)
M H2O = 18,01528 g/mol (vatten)
M He = 4,002602 g/mol (helium)
M N = 14,0067 g/mol (atomärt kväve)
M N2 = 28,0134 g/mol (molekylärt kväve (*))
M NOx = 46,0055 g/mol (kväveoxider)
M O = 15,9994 g/mol (atomärt syre)
M O2 = 31,9988 g/mol (molekylärt syre)
M C3H8 = 44,09562 g/mol (propan)
M S = 32,065 g/mol (svavel)
M HC = 13,875389 g/mol (kolväten totalt (**))
(**)
Den effektiva molmassan för HC definieras av det atomära väte–kolförhållandet (α) 1,85.
(*)
Den effektiva molmassan för NOx definieras av molmassan för kvävedioxid, NO2.
I detta avsnitt används följande gaskonstant R för ideala gaser:
R = 8,314472 J/(mol × K)
I avsnitt används följande specifika värmeförhållanden γ för utspädningsluft och utspädd avgas:
γ air = 1,399 (specifikt värmeförhållande för inloppsluft eller utspädningsluft)
γ dil = 1,399 (specifikt värmeförhållande för utspädd avgas)
γ exh = 1,385 (specifikt värmeförhållande för outspädd avgas)
3.3.2 Fuktig luft
I det här avsnittet beskrivs hur man bestämmer mängden vatten i en ideal gas:
3.3.2.1 Vattnets ångtryck
Vattenångtrycket p H2O [kPa] vid en given mättnadstemperatur T sat [K] ska beräknas genom ekvation 7-77 eller 7-78:
a) För fuktighetsmätningar vid omgivningstemperaturer i intervallet 0–100 °C eller för fuktighetsmätningar över superkylt vatten vid omgivningstemperaturer från – 50 °C till 0 °C:
(7-77)
där
p H2O = vattnets ångtryck vid mättnadstemperaturen [kPa],
T sat = mättnadstemperatur för vatten vid mätförhållande [K].
b) För fuktighetsmätningar över is vid omgivningstemperaturer från –100 °C till 0 °C:
(7-78)
där
T sat = mättnadstemperatur för vatten vid mätförhållande [K].
3.3.2.2 Daggpunkt
Om fuktighet mäts som daggpunkt ska mängden vatten i en ideal gas x H2O [mol/mol] beräknas genom ekvation 7-79:
(7-79)
där
x H2O = mängden vatten i en ideal gas [mol/mol],
p H2O = ångtryck för vatten vid uppmätt daggpunkt, T sat = T dew [kPa],
p abs = fuktigt statiskt absolut tryck vid platsen för daggpunktsmätning [kPa].
3.3.2.3 Relativ fuktighet
Om fuktighet mäts som relativ fuktighet, RH %, ska mängden vatten i en ideal gas x H2O [mol/mol] beräknas genom ekvation 7-80:
(7-80)
där
RH %= relativ fuktighet [ %],
pH2O = vattenångtryck vid 100 % relativ fuktighet vid mätplatsen för den relativa fuktigheten, Tsat = Tamb [kPa],
p abs = fuktigt statiskt absolut tryck vid den plats där den relativa fuktigheten mäts [kPa].
3.3.2.4 Bestämning av daggpunkt från relativ fuktighet och torr temperatur
Om fuktighet mäts som relativ fuktighet, RH %, ska daggpunkten T dew bestämmas från RH % och torr temperatur genom ekvation 7-81:
(7-81)
där
pH2O = vattenångtryck viktat till relativ fuktighet vid mätplatsen för den relativa fuktigheten, Tsat =Tamb [kPa],
T dew = daggpunkt bestämd från relativ fuktighet och torra temperaturmätningar.
3.3.3 Bränsleegenskaper
Den allmänna kemiska formeln för bränsle är, med α för atomärt väte-kolförhållande (H/C), β för atomärt syre–kolförhållande (O/C), γ för atomärt svavel–kolförhållande (S/C) och δ för atomärt kväve–kolförhållande (N/C). Utifrån denna formel kan bränslets kolmassfraktion w C beräknas. För dieselbränsle kan den enkla formeln användas. Standardvärden för bränslesammansättning kan härledas ur tabell 7.3:
Tabell 7.3
Standardvärden för atomärt väte–kolförhållande, α, atomärt syre-kolförhållande, β, atomärt svavel–kolförhållande, γ, atomärt kväve-kolförhållande, δ, och kolmassfraktion för bränsle, w C för referensbränslen
Bränsle
Atomära väte-, syre-, svavel- och kvävekolförhållanden
CHαOβSγNδ
Kolmasskoncentration, w C
[g/g]
Diesel (gasoljor för mobila maskiner)
CH1,80O0S0N0
0,869
Etanol för särskilda motorer med kompressionständning (ED95)
CH2,92O0,46S0N0
0,538
Bensin (E10)
CH1,92O0,03S0N0
0,833
Bensin (E0)
CH1,85O0S0N0
0,866
Etanol (E85)
CH2,73O0,36S0N0
0,576
Motorgas
CH2,64O0S0N0
0,819
Naturgas/biometan
CH3,78O0,016S0N0
0,747
3.3.3.1 Beräkning av kolmasskoncentration w C
Som ett alternativ till standardvärdena i tabell 7.3, eller när standardvärden inte har angetts för det referensbränsle som används, får kolmasskoncentrationen w C beräknas från uppmätta bränsleegenskaper genom ekvation 7-82. Värden för α och β ska fastställas för bränslet och föras in i ekvationen i samtliga fall, men γ och δ får anges som noll om de är noll i motsvarande rad i tabell 7.3:
(7-82)
där
M C = molmassa för kol,
α = atomärt väte–kolförhållande för blandningen av de bränslen som förbränns, viktat utifrån molförbrukning,
M H = molmassa för väte,
β = atomärt syre–kolförhållande för blandningen av de bränslen som förbränns, viktat utifrån molförbrukning,
M O = molmassa för syre,
γ = atomärt svavel–kolförhållande för blandningen av de bränslen som förbränns, viktat utifrån molförbrukning,
M S = molmassa för svavel,
δ = atomärt kväve–kolförhållande för blandningen av de bränslen som förbränns, viktat utifrån molförbrukning,
M N = molmassa för kväve.
3.3.4 Total initial kontamineringskorrigering av HC-(THC)-koncentration
För HC-mätning ska x THC[THC-FID] beräknas med hjälp av den initiala THC-kontamineringskoncentrationen, x THC[THC-FID]init, från punkt 7.3.1.2 i bilaga VI, med hjälp av ekvation 7-83:
(7-83)
där
x THC[THC-FID]cor = kontamineringskorrigerad THC-koncentration [mol/mol],
x THC[THC-FID]uncorr = okorrigerad THC-koncentration [mol/mol],
x THC[THC-FID]uncorr = initial THC-kontamineringskoncentration [mol/mol].
3.3.5 Flödesviktad genomsnittskoncentration
I vissa punkter i detta avsnitt måste man beräkna en flödesviktad genomsnittskoncentration för att kunna avgöra vissa bestämmelsers tillämplighet. Ett flödesviktat genomsnitt är medelvärdet av en storhet efter viktning proportionellt mot ett flöde. Om en gaskoncentration t.ex. mäts kontinuerligt från motorns outspädda avgaser är dess flödesviktade genomsnittskoncentration summan av produkterna av varje registrerad koncentration, multiplicerat med respektive avgasmolflöde, dividerat med summan av de registrerade flödesvärdena. Ett annat exempel är att säckkoncentrationen från ett CVS-system är densamma som den flödesviktade genomsnittskoncentrationen, eftersom CVS-systemet i sig flödesviktar säckkoncentrationen. En viss flödesviktad genomsnittskoncentration av ett typiskt utsläpp kanske är förväntad, på grundval av tidigare provning av liknande motorer eller provning med liknande utrustning och instrument.
3.4 Kemisk balans för bränsle, inloppsluft och avgas
3.4.1 Allmänt
Kemiska balanser för bränsle, inloppsluft och avgas kan användas för att beräkna flöden, vattenmängd i flöden och våta koncentrationer av beståndsdelar i flöden. Med antingen ett bränsleflöde, ett inloppsluftflöde eller ett avgasflöde kan kemiska balanser användas för att bestämma de två andra typerna av flöden. Till exempel kan kemiska balanser kombinerat med antingen inloppsluftflöde eller bränsleflöde användas för att bestämma det outspädda avgasflödet.
3.4.2 Förfaranden där kemisk balans används
Kemisk balans används för att bestämma följande:
a) Mängden vatten i ett utspätt eller outspätt avgasflöde, x H2Oexh, när man inte mäter den mängd vatten som används för att korrigera mängden avlägsnat vatten i ett provtagningssystem.
b) Den flödesviktade medelfraktionen av utspädningsluft i utspädd avgas, x dil/exh, när man inte mäter utspädningsluftflödet som används för att korrigera bakgrundsutsläpp. Observera att om kemisk balans används i den här situationen antas avgasen vara stökiometrisk, även om den inte är det.
3.4.3 Förfarande för kemisk balans
Beräkningar av en viss kemisk balans utförs med ett system av ekvationer som itereras. De initiala värdena av upp till tre storheter ska uppskattas genom gissning: mängden vatten i det uppmätta flödet, x H2Oexh, fraktionen utspädningsluft i utspädd avgas (eller luftöverskott i outspädd avgas), x dil/exh samt mängden produkter på C1-bas per torr mol i torrt uppmätt flöde, x Ccombdry. Tidsviktade medelvärden av förbränningsluftens fuktighet och utspädningsluftens fuktighet i den kemiska balansen kan användas, under förutsättning att förbränningsluftens och utspädningsluftens fuktighet ligger inom ± 0,0025 mol/mol av respektive medelvärde under provintervallet. För varje utsläppskoncentration, x, och vattenmängd x H2Oexh ska fullständigt torra koncentrationer bestämmas, dvs. x dry och x H2Oexhdry. Även bränslets atomära väte–kolförhållande,, syre–kolförhållande och kolmassfraktion w C ska användas. För provbränslet kan och eller standardvärdena i tabell 7.3 användas.
Använd följande metod för att beräkna en kemisk balans:
a) Uppmätta koncentrationer, t.ex. x CO2meas, x NOmeas och x H2Oint, ska konverteras till torra koncentrationer genom division med 1 minus befintlig vattenmängd vid respektive mätning, t.ex. x H2OxCO2meas, x H2OxNOmeas och x H2Oint. Om den befintliga vattenmängden under en ”våt mätning” är samma som den okända vattenmängden i avgasflödet x H2Oexh måste värdet beräknas genom iteration i ekvationssystemet. Om endast summan av NOx mäts i stället för NO respektive NO2 ska god teknisk sed användas för att uppskatta NOx-koncentrationens uppdelning mellan NO och NO2 för de kemiska balanserna. Molkoncentrationen av NOx, x NOx kan antas vara 75 % NO och 25 % NO2. För NO2-lagrande efterbehandlingssystem kan x NOx antas vara 25 % NO och 75 % NO2. För att beräkna massan av NOx-utsläpp ska man använda molmassan av NO2 som den effektiva molmassan av alla NOx-slag, oavsett faktisk NO2-andel av NOx.
b) Ekvationerna 7-82 till 7-99 i led d i den här punkten måste matas in i ett datorprogram, för att med iterativ metod lösa ut x H2Oexh, x Ccombdry och x dil/exh. God teknisk sed ska användas för att uppskatta initiala värden för x H2Oexh, x Ccombdry och x dil/exh. Det rekommenderas att man uppskattar den initiala vattenmängden till ca två gånger vattenmängden i inloppsluften eller utspädningsluften. Det rekommenderas att man uppskattar det initiala värdet för x Ccombdry till summan av de uppmätta värdena för CO2, CO och THC. Det rekommenderas även att man uppskattar det initiala värdet för x dil till mellan 0,75 och 0,95, exempelvis 0,8. Värdena i ekvationssystemet ska itereras tills samtliga av de senast uppdaterade gissningarna ligger inom ±1 % av respektive senast beräknade värde.
c) Följande beteckningar och index används i ekvationssystemet i led d i denna punkt, där enheten för x är mol/mol:
Beteckning
Beskrivning
x dil/exh
Mängd utspädningsgas eller luftöverskott per mol avgas.
x H2Oexh
Mängd H2O i avgasen, per mol avgas.
x Ccombdry
Mängd kol från bränsle i avgasen, per mol torr avgas.
x H2Oexhdry
Mängd vatten i avgas, per torr mol torr avgas.
x prod/intdry
Mängd torra stökiometriska produkter per torr mol inloppsluft.
x dil/exhdry
Mängd utspädningsgas och/eller luftöverskott per mol torr avgas.
x int/exhdry
Mängd inloppsluft som krävs för att producera faktiska förbränningsprodukter, per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas.
x raw/exhdry
Mängd outspädd avgas, utan luftöverskott, per mol torr avgas (outspädd eller utspädd).
x O2intdry
Mängd inloppsluft O2 per mol torr inloppsluft, x O2intdry = 0,209445 mol/mol, kan uppskattas.
x CO2intdry
Mängd inloppsluft CO2 per mol torr inloppsluft. x CO2intdry = 375 μmol/mol kan användas, men mätning av den verkliga koncentrationen i inloppsluften rekommenderas.
x H2Ointdry
Mängd H2O i inloppsluft, per mol torr inloppsluft.
x CO2int
Mängd inloppsluft CO2 per mol inloppsluft
x CO2dil
Mängd CO2 i utspädningsgas, per mol utspädningsgas.
x CO2dildry
Mängd CO2 i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas. Om luft används som utspädningsgas kan x CO2dildry = 375 μmol/mol användas, men mätning av den verkliga koncentrationen i inloppsluften rekommenderas.
x H2Odildry
Mängd H2O i utspädningsgas, per mol torr utspädningsgas.
x H2Odil
Mängd H2O i utspädningsgas, per mol utspädningsgas.
x [emission]meas
Uppmätt utsläpp i provet vid respektive gasanalysator.
x [emission]dry
Utsläppsmängd per torr mol av torrt prov.
x H2O[emission]meas
Vattenmängd i prov vid utsläppskontrollplatsen. Dessa värden ska mätas eller uppskattas enligt punkt 9.3.2.3.1.
x H2Oint
Mängd vatten i inloppsluft, baserat på fuktighetsmätning av inloppsluft.
K H2Ogas
Jämviktskoefficient för vattengasreaktionen. Värdet 3,5 kan användas eller så kan ett eget värde beräknas enligt god teknisk sed.
α
Atomärt väte–kolförhållande för den eller de bränsleblandningar () som förbränns, viktat utifrån molförbrukning (CHαOβ)
β
Atomärt syre–kolförhållande för den eller de bränsleblandningar () som förbränns, viktat utifrån molförbrukning (CHαOβ)
d) Följande ekvationer [7-84 till 7-101] ska användas för att med iterationer lösa ut x dil/exh, x H2Oexh och x Ccombdry:
(7-84)
(7-85)
(7-86)
(7-87)
(7-88)
(7-89)
(7-90)
(7-91)
(7-92)
(7-93)
(7-94)
(7-95)
(7-96)
(7-97)
(7-98)
(7-99)
(7-100)
(7-101)
I slutet av den kemiska balansen beräknas molflödet enligt beskrivningarna i punkterna 3.5.3 och 3.6.3.
3.4.4 NOx-korrigering för luftfuktighet
Alla NOx-koncentrationer, även utspädningsluftens bakgrundskoncentrationer, ska korrigeras för inloppsluftens fuktighet med hjälp av ekvation 7-102 eller 7-103:
a) För kompressionständningsmotorer
x NOxcor = x NOxuncor · (9,953 · x H2O + 0,832)
(7-102)
b) För motorer med gnisttändning
x NOxcor = x NOxuncor · (18,840 · x H2O + 0,68094)
(7-103)
där
x NOxuncor
=
okorrigerad NOx-molkoncentration i avgasen [μmol/mol],
x H2O
=
mängden vatten i inloppsluften [mol/mol].
3.5 Outspädda gasformiga utsläpp
3.5.1 Massa för gasformiga utsläpp
För att beräkna den totala massan, mgas [g/provning], av gasformiga utsläpp under provning, ska molkoncentration multipliceras med respektive molflöde och avgasmolmassan, och därefter integreras värdet för hela provcykeln [ekvation 7-104]:
(7-104)
där
M gas
=
molmassa för generellt gasformigt utsläpp [g/mol],
ṅ exh
=
momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
x gas
=
momentan generell gasmolkoncentration på våt bas [mol/mol],
t
=
tid [s].
Eftersom ekvation 7-104 måste lösas genom numerisk integrering, omvandlas den till ekvation 7-105:
⇒
(7-105)
där
M gas
=
generell utsläppsmolmassa [g/mol],
ṅ exh
i
=
momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
x gas
i
=
momentan generell gasmolkoncentration på våt bas [mol/mol],
ƒ
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
Den generella ekvationen kan modifieras beroende på mätsystemet, om partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning används och beroende på om provtagningen sker i varierande eller konstant flöde.
a) För kontinuerlig provtagning i generell situation med varierande flöde ska det gasformiga utsläppets massa m gas [g/provning] beräknas genom ekvation 7-106:
(7-106)
där
M gas
=
generell utsläppsmolmassa [g/mol],
ṅ exh
i
=
momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
x gas
i
=
momentan generell molfraktion för gasutsläpp på våt bas [mol/mol],
ƒ
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
b) För kontinuerlig provtagning i specialfallet med konstant flöde ska det gasformiga utsläppets massa m gas [g/provning] beräknas genom ekvation 7-107:
(7-107)
där
M gas
=
generell utsläppsmolmassa [g/mol],
ṅ exh
=
avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
=
genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol],
Δt
=
provintervallets tidslängd.
c) För partiprovtagning kan ekvation 7-104 förenklas genom ekvation 7-108, oavsett om flödet är varierande eller konstant:
(7-108)
där
M gas
=
generell utsläppsmolmassa [g/mol],
ṅ exh
i
=
momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
=
genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol],
ƒ
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
3.5.2 Konvertering av torr koncentration till våt
Parametrarna i denna punkt har hämtats från resultaten från beräkning av kemisk balans i punkt 3.4.3. Följande förhållande råder mellan gasmolkoncentrationer i det uppmätta flödet x gasdry och x gas [mol/mol], uttryckt på torr respektive våt bas genom ekvationerna 7-109 och 7-110:
(7-109)
(7-110)
där
x H2O
=
molhalt för vatten i det uppmätta flödet på våt bas [mol/mol],
x H2Odry
=
molhalt för vatten i det uppmätta flödet på torr bas [mol/mol].
För gasformiga utsläpp ska korrigering för borttaget vatten utföras för den generella koncentrationen x [mol/mol] genom ekvation 7-111:
(7-111)
där
x [emission]meas
=
molhalt för utsläpp i det uppmätta flödet vid mätplatsen [mol/mol],
x H2O[emission]meas
=
mängden vatten i det uppmätta flödet vid koncentrationsmätningen [mol/mol],
x H2Oexh
=
mängden vatten vid flödesmätaren [mol/mol].
3.5.3 Avgasmolflöde
De outspädda avgasernas flöde kan mätas direkt eller beräknas på grundval av en kemisk balans enligt punkt 3.4.3. Beräkning av outspädda avgasers molflöde baseras på det uppmätta molflödet för inloppsluft eller utifrån bränslemassflödet. De outspädda avgasernas molflöde kan beräknas från utsläppsprov,ṅexh , på grundval av inloppsluftens uppmätta molflöde,ṅint , eller det uppmätta bränslemassflödet,ṁfuel , och de värden som beräknas med hjälp av den kemiska balansen i punkt 3.4.3. Värdet ska lösas ut för den kemiska balansen i punkt 3.4.3, vid ṅint den ṅint frekvens som används för att uppdatera och registrera eller.
a) Vevhusflöde. Det outspädda avgasflödet kan beräknas på grundval av ṅint eller ṁfuel endast om minst ett av följande alternativ kan sägas stämma avseende vevhusflödet:
i) Den provade motorn har ett utsläppskontrollsystem med ett stängt vevhus som leder tillbaka vevhusflödet till inloppsluften, nedströms inloppsluftflödesmätaren.
ii) Under utsläppsprovning ska det öppna vevhusflödet ledas till avgasen enligt punkt 6.10 i bilaga VI.
iii) Öppna vevhusutsläpp och flöde mäts och används i beräkningar av bromsspecifika utsläpp.
iv) Med hjälp av utsläppsdata eller en teknisk analys kan man påvisa att överensstämmelse med tillämpliga standarder inte påverkas av att man bortser från flödet av öppna vevhusutsläpp.
b) Molflödesberäkning baserat på inloppsluft.
Baserat på ṅint ska ṅexh avgasmolflödet [mol/s] beräknas genom ekvation 7-112:
(7-112)
där
ṅ exh
=
outspätt avgasmolflöde där utsläppen mäts [mol/s],
ṅ ind
=
inloppsluftens molflöde, med fuktighet i inloppsluften [mol/s],
x int/exhdry
=
mängd inloppsluft som krävs för att producera faktiska förbränningsprodukter, per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas [mol/mol],
x raw/exhdry
=
mängd outspädd avgas, utan luftöverskott, per mol torr avgas (outspädd eller utspädd) [mol/mol],
x H2Oexhdry
=
mängden vatten i avgas, per mol torr avgas [mol/mol].
c) Molflödesberäkning på grundval av bränslemassflöde
Baserat på, ska ṁfuel, ṅexh [mol/s] beräknas på följande sätt:
Vid provning i laboratorium får denna beräkning endast användas för cykler med stationära förhållanden med diskreta steg (NRSC) eller med ramper (RMC) [ekvation 7-113].
(7-113)
där
ṅ exh
=
outspätt avgasmolflöde, där utsläppen mäts,
ṁ fuel
=
bränsleflöde, med fuktighet i inloppsluften [g/s],
w C
=
kolmassfraktion för det givna bränslet [g/g],
x H2Oexhdry
=
mängd H2O per torr mol av uppmätt flöde [mol/mol],
M C
=
molmassa för kol: 12,0107 g/mol,
x Ccombdry
=
avgasens kolmängd från bränsle, per mol torr avgas [mol/mol].
d) Beräkning av avgasmolflöde baserat på inloppsluftens uppmätta molflöde, det utspädda avgasmolflödet och den utspädda kemiska balansen
Avgasernas molflöde [mol/s] kan beräknas på grundval av inloppsluftens uppmätta molflöde,, det uppmätta utspädda avgasmolflödet,, och de värden som beräknas med hjälp av den kemiska balansen i punkt 3.4.3. Observera att den kemiska balansen måste baseras på koncentrationer av utspädd avgas. För kontinuerliga flödesberäkningar ska värdet lösas ut för den kemiska balansen i punkt 3.4.3, vid den frekvens som används för att uppdatera och registrera eller. Detta beräknade kan användas för verifiering av partikelutspädningsförhållande, beräkning av utspädningsluftens molflöde i bakgrundskorrigeringen i punkt 3.6.1 och beräkning av utsläppsmassa i punkt 3.5.1 för slag som mäts i outspädda avgaser.
Avgasernas molflöde [mol/s] ska, baserat på utspätt avgasmolflöde och inloppsluftens molflöde, beräknas enligt formeln
(7-114)
där
ṅ dexh
=
outspätt avgasmolflöde där utsläppen mäts [mol/s],
x int/exhdry
=
mängd inloppsluft som krävs för att producera faktiska förbränningsprodukter, per mol torr (outspädd eller utspädd) avgas [mol/mol],
x raw/exhdry
=
mängd outspädd avgas, utan luftöverskott, per mol torr avgas (outspädd eller utspädd) [mol/mol],
x H2Oexh
=
mängden vatten i avgas, per mol avgas [mol/mol],
ṅ int
=
utspätt avgasmolflöde där utsläppen mäts [mol/s],
ṅ dexh
=
inloppsluftens molflöde, med fuktighet i inloppsluften [mol/s].
3.6 Utspädda gasformiga utsläpp
3.6.1 Beräkning av utsläppsmassa och bakgrundskorrigering
Följande beräkning används för beräkning av gasformiga utsläpps massa, m gas [g/provning], som funktion av utsläppsmolflöden:
(a) Kontinuerlig provtagning, varierande flöde, ska beräknas genom ekvation 7-106.
(se ekvation 7-106)
där
M gas
=
generell utsläppsmolmassa [g/mol],
ṅ exh
i
=
momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
x gas
i
=
momentan generell gasmolkoncentration på våt bas [mol/mol],
ƒ
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
Kontinuerlig provtagning, konstant flöde, ska beräknas genom ekvation 7-107.
(se ekvation 7-107)
där
M gas
=
generell utsläppsmolmassa [g/mol],
ṅ exh
=
avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
=
genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol],
Δt
=
provintervallets tidslängd.
b) Partiprovtagning, oavsett om flödet är varierande eller konstant, ska beräknas genom ekvation 7-108:
(se ekvation 7-108)
där
M gas
=
generell utsläppsmolmassa [g/mol],
ṅ exh
i
=
momentant avgasmolflöde på våt bas [mol/s],
=
genomsnittlig molhalt för gasformigt utsläpp på våt bas [mol/mol],
ƒ
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
c) För utspädda avgaser ska de beräknade värdena för föroreningarnas massor korrigeras (för utspädningsluften), vilket sker genom att man subtraherar bakgrundsutsläppens massor enligt följande:
i) Först ska molmassflödet för utspädningsluften ṅ airdil [mol/s] bestämmas för provintervallet. Det kan vara en uppmätt storhet eller en storhet som har beräknats utifrån ett utspätt avgasflöde och den flödesviktade genomsnittliga andelen av utspädningsluft i den utspädda avgasen,
.
ii) Det totala flödet av utspädningsluft n airdil [mol] ska multipliceras med medelkoncentrationen för bakgrundsutsläpp. Medelvärdet kan vara ett tids- eller flödesviktat genomsnitt (t.ex. från proportionell bakgrundsprovtagning). Produkten av n airdil och medelkoncentrationen av ett bakgrundsutsläpp är den totala mängden bakgrundsutsläpp.
iii) Om resultatet är en molstorhet ska den konverteras till en massa för bakgrundsutsläppet m bkgnd [g] genom att man multiplicerar värdet med utsläppsmolmassan M gas [g/mol].
iv) Den totala bakgrundsmassan ska subtraheras från den totala massan, för att korrigera för bakgrundsutsläppen.
v) Det totala flödet av utspädningsluft kan bestämmas genom direkt flödesmätning. I så fall ska bakgrundsutsläppets totala massa beräknas, utifrån utspädningsluftflödet, n airdil. Bakgrundsmassan ska subtraheras från den totala massan. Resultatet ska användas vid beräkning av bromsspecifika utsläpp.
vi) Det totala flödet av utspädningsluft kan bestämmas från det totala flödet av utspädda avgaser och en kemisk balans för bränslet, inloppsluften och avgaserna, enligt beskrivningen i punkt 3.4. I sådana fall ska bakgrundsutsläppets totala massa beräknas, utifrån det totala flödet av utspädda avgaser, n dexh. Det erhållna resultatet ska sedan multipliceras med den flödesviktade genomsnittliga andelen utspädningsluft i de utspädda avgaserna,
.
För de två leden v och vi ska ekvationerna 7-115 och 7-116 användas:
eller
(7-115)
(7-116)
där
m gas
=
total massa för gasformiga utsläpp [g],
m bkgnd
=
total bakgrundsmassa [g],
m gascor
=
massa av gas som har korrigerats för bakgrundsutsläpp [g],
M gas
=
molmassa för generellt gasformigt utsläpp [g/mol],
x gasdil
=
koncentration av gasformigt utsläpp i utspädningsluft [mol/mol],
n airdil
=
utspädningsluftens molflöde [mol],
=
flödesviktad genomsnittlig koncentration av utspädningsluft i utspädd avgas [mol/mol],
=
gasfraktion av bakgrund [mol/mol],
n dexh
=
totalt flöde av utspädd avgas [mol].
3.6.2 Konvertering av torr koncentration till våt
Samma förhållanden för outspädda gaser (punkt 3.5.2) ska användas för torr-till-våt-konvertering för utspädda prov. För utspädningsluft ska en fuktighetsmätning utföras, i syfte att beräkna utspädningsluftens andel av vattenånga x H2Odildry [mol/mol] genom ekvation 7-96:
(se ekvation 7-96)
där
x H2Odil
=
vattenmolhalt i utspädningsluftflödet [mol/mol].
3.6.3 Avgasmolflöde
a) Beräkning utifrån kemisk balans.
Molflödet ṅ exh [mol/s] kan beräknas på grundval av bränslemassflödet ṁ fuelgenom ekvation 7-113:
(se ekvation 7-113)
där
ṅ exh
=
outspätt avgasmolflöde, där utsläppen mäts,
ṁ fuel
=
bränsleflöde, med fuktighet i inloppsluften [g/s],
w C
=
kolmassfraktion för det givna bränslet [g/g],
x H2Oexhdry
=
mängd H2O per torr mol av uppmätt flöde [mol/mol],
M C
=
molmassa för kol: 12,0107 g/mol,
x Ccombdry
=
avgasens kolmängd från bränsle, per mol torr avgas [mol/mol].
b) Mätning
Avgasmolflödet kan mätas med något av tre system:
i) Molflöde för kolvpump. Baserat på det varvtal vid vilket kolvpumpen (PDP) arbetar under provintervallet ska motsvarande lutning a 1 och skärningspunkt a 0 [-] (som beräknas i det kalibreringsförfarande som anges i tillägg 1), användas för att beräkna molflödet ṅ [mol/s] genom ekvation 7-117:
(7-117)
där
(7-118)
där
a 1
=
kalibreringskoefficient [m3/s],
a 0
=
kalibreringskoefficient [m3/varv],
p in, p out
=
in-/utloppstryck [Pa],
R
=
gaskonstant [J/(mol K)],
T in
=
inloppstemperatur [K],
V rev
=
pumpvolym [m3/varv],
f n.,PDP
=
pumpvarvtal [varv/s].
ii) Molflöde för subsoniskt venturirör (SSV). På grundval av C d- och Re #-ekvationen i tillägg 1, ska SSV-molflödet ṅ [mol/s] under utsläppsprovning beräknas genom ekvation 7-119:
(7-119)
där
p in
=
inloppstryck [Pa],
A t
=
venturirörmynningens tvärsnittsarea [m2],
R
=
gaskonstant [J/(mol K)],
T in
=
inloppstemperatur [K],
Z
=
kompressionsfaktor,
M mix
=
molmassa för utspädd avgas [kg/mol],
C d
=
utsläppskoefficient för SSV [-],
C f
=
flödeskoefficient för SSV [-].
iii) Molflöde för venturirör för kritiskt flöde (CFV). Vid beräkning av molflödet genom ett venturirör eller en uppsättning av venturirör ska man använda respektive medelvärde C d och andra konstanter som bestäms enligt tillägg 1. Molflödet ṅ [mol/s] under utsläppsprovning ska beräknas genom ekvation 7-120:
(7-120)
där
p in
=
inloppstryck [Pa],
A t
=
venturirörmynningens tvärsnittsarea [m2],
R
=
gaskonstant [J/(mol K)],
T in
=
inloppstemperatur [K],
Z
=
kompressionsfaktor,
M mix
=
molmassa för utspädd avgas [kg/mol],
C d
=
utsläppskoefficient för CFV [-],
C f
=
flödeskoefficient för CFV [-].
3.7 Bestämning av partiklar
3.7.1 Provtagning
a) Provtagning från varierande flöde:
Om ett partiprov tas från ett varierande avgasflöde ska ett prov som är proportionellt mot det variabla avgasflödet extraheras. Flödet ska integreras över provintervallet, för att bestämma det totala flödet. Den genomsnittliga partikelkoncentrationen
(som redan har enheten för massa per mol av prov) ska multipliceras med det totala flödet, så att man erhåller den totala partikelmassan m PM [g] genom ekvation 7-121:
(7-121)
där
ṅi
=
momentant avgasmolflöde [mol/s],
=
genomsnittlig partikelkoncentration [g/mol],
Δti
=
provtagningsintervall [s].
b) Provtagning från konstant flöde
Om ett partiprov tas från ett konstant flöde ska man bestämma det genomsnittliga molflödet där provet samlades in. Den genomsnittliga partikelkoncentrationen ska multipliceras med det totala flödet, så att den totala partikelmassan m PM[g] erhålls genom ekvation 7-122:
(7-122)
där
ṅ
=
avgasmolflöde [mol/s],
=
genomsnittlig partikelkoncentration [g/mol],
Δt
=
provintervallets tidslängd [s].
För provtagning med konstant utspädningsförhållande (DR) ska m PM [g] beräknas genom ekvation 7-123:
(7-123)
där
m PMdil
=
Partikelmassa i utspädningsluft [g],
DR
=
utspädningsförhållande (dilution ratio) [-] definierat som förhållandet mellan utsläppsmassan m och den utspädda avgasens massa m dil/exh ().
Utspädningsförhållandet DR kan uttryckas som en funktion av x dil/exh [ekvation 7-124]:
(7-124)
3.7.2 Bakgrundskorrigering
Samma metod som i punkt 3.6.1 ska användas för att korrigera partikelmassa för bakgrunden. Multipliceras
med utspädningsluftens totala flöde erhålls den totala bakgrundsmassan av partiklar (m PMbkgnd [g]). Subtraheras den totala bakgrundsmassan från den totala massan erhålls den bakgrundskorrigerade partikelmassan m PMcor [g] [ekvation 7-125]:
(7-125)
där
m PMuncor
=
okorrigerad partikelmassa [g],
=
genomsnittlig partikelkoncentration i utspädningsluften [g/mol],
n airdil
=
utspädningsluftens molflöde [mol].
3.8 Cykelarbete och specifika utsläpp
3.8.1 Gasformiga utsläpp
3.8.1.1 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykel med ramper (RMC)
Se punkterna 3.5.1 och 3.6.1 för outspädd respektive utspädd avgas. De resulterande värdena för effekten Pi [kW] ska integreras under ett provintervall. Det totala arbetet W act [kWh] ska beräknas genom ekvation 7-126:
(7-126)
där
Pi
=
momentan motoreffekt [kW],
ni
=
momentant motorvarvtal [rpm],
Ti
=
momentant motorvridmoment [Nm],
W act
=
faktiskt cykelarbete [kWh],
f
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
Om hjälpaggregat har installerats i enlighet med tillägg 2 till bilaga VI ska det momentana motorvridmomentet i ekvation 7-126 inte justeras. Om de nödvändiga hjälpaggregat som borde ha installerats i enlighet med punkterna 6.3.2 eller 6.3.3 i bilaga VI till den här förordningen inte har installerats, eller om hjälpaggregat som borde ha avlägsnats för provningen är installerade, ska värdet på Ti i ekvation 7-126 justeras genom ekvation 7-127:
T i = T i ,meas + T i, AUX
(7-127)
där
Ti
,meas
=
uppmätt värde på momentant motorvridmoment,
Ti,
AUX
=
motsvarande vridmomentvärde som krävs för att driva hjälpaggregat, fastställt enligt punkt 7.7.2.3.2 i bilaga VI till den här förordningen.
De specifika utsläppen e gas [g/kWh] ska, beroende på typ av provcykel, beräknas enligt formeln
(7-128)
där
m gas
=
total utsläppsmassa [g/provning],
W act
=
cykelarbete [kWh].
För NRTC ska det slutliga provningsresultatet e gas [g/kWh] för andra gasformiga utsläpp än CO2 vara ett viktat medelvärde av kallstartskörning och varmstartskörning som beräknas genom ekvation 7-129:
(7-129)
där
m cold är gasmassutsläppen under NRTC-kallstartcykeln [g],
W act, cold är det faktiska cykelarbetet vid NRTC-kallstartcykeln [kWh],
m hot är gasmassutsläppen under NRTC-varmstartcykeln [g],
W act, hot är det faktiska cykelarbetet vid NRTC-varmstartcykeln [kWh].
För NRTC ska det slutliga provningsresultatet e CO2 [g/kWh] för CO2 beräknas från varmstarts-NRTC genom ekvation 7-130:
(7-130)
där
m CO2, hot är CO2-massutsläppen under NRTC-varmstartcykeln [g],
W act, hot är det faktiska cykelarbetet vid NRTC-varmstartcykeln [kWh].
3.8.1.2 Cykel med stationära förhållanden och diskreta steg (NRSC)
De specifika utsläppen e gas [kWh] ska beräknas genom ekvation 7-131:
(7-131)
där
ṁ gas,
i
=
genomsnittligt utsläppsmassflöde för steg i [g/h],
Pi
=
motoreffekt för steg i [kW] med Pi = P m
,i + P aux
i (se punkterna 6.3 och 7.7.1.3 i bilaga VI),
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-].
3.8.2 Partikelformiga utsläpp
3.8.2.1 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykel med ramper (RMC)
De specifika partikelutsläppen ska beräknas genom att ekvation 7-128 omvandlas till ekvation 7-132, där e gas [g/kWh] och m gas [g/provning] ersätts med e PM [g/kWh] respektive m PM [g/provning]:
(7-132)
där
m PM
=
total massa för partikelutsläpp, beräknad enligt punkt 3.7.1 [g/prov],
W act
=
cykelarbete [kWh].
Utsläppen för den transienta sammansatta cykeln (dvs. kallstarts-NRTC och varmstarts-NRTC) ska beräknas enligt punkt 3.8.1.1.
3.8.2.2 Cykler med stationära förhållanden och diskreta steg (NRSC)
Det partikelspecifika utsläppet e PM [g/kWh] ska beräknas enligt följande:
3.8.2.2.1 För metoden med ett filter genom ekvation 7-133:
(7-133)
där
Pi
=
motoreffekt för steg i [kW] med Pi = P m
,i + P aux
i (se punkterna 6.3 och 7.7.1.3 i bilaga VI),
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-],
ṁ PM
i
=
partikelmassflöde [g/h].
3.8.2.2.2 För metoden med flera filter genom ekvation 7-134:
(7-134)
där
Pi
=
motoreffekt för steg i [kW] med Pi = P m
,i + P aux
i (se punkterna 6.3 och 7.7.1.3 i bilaga VI),
WFi
=
viktningsfaktor för steg i [-],
ṁ PM
i
=
partikelmassflöde i steg i [g/h].
För metoden med ett enda filter beräknas den effektiva viktningsfaktorn WF eff
i för varje steg genom ekvation 7-135:
(7-135)
där
m smpldexh
i
=
massa av utspätt avgasprov som passerat partikelfiltren i steg i [kg],
m smpldexh
=
massa av utspätt avgasprov som passerat genom partikelfiltren [kg],
ṁ eqdexhwet
i
=
ekvivalent utspätt avgasmassflöde i steg i [kg/s],
=
genomsnittligt ekvivalent utspätt avgasmassflöde [kg/s].
Den effektiva viktningsfaktorns värde ska ligga inom ± 0,005 (absolut värde) från de viktningsfaktorer som anges i tillägg 1 till bilaga XVII.
3.8.3 Justering för avgasrening som regenereras oregelbundet (periodiskt)
För motorer som inte ingår i kategori RLL och som är försedda med avgasefterbehandlingssystem som regenereras oregelbundet (periodiskt) (se punkt 6.6.2 i bilaga VI) ska de specifika utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar som har beräknats enligt punkterna 3.8.1 och 3.8.2 korrigeras med den tillämpliga multiplikativa justeringsfaktorn eller med den tillämpliga additiva justeringsfaktorn. Om det inte utfördes någon oregelbunden regenerering under provningen ska den ökande faktorn tillämpas (k ru,m eller k ru,a). Om det utfördes en oregelbunden regenerering under provningen ska den minskande faktorn tillämpas (k rd,m eller k rd,a). För en cykel med diskreta steg (NRSC), där justeringsfaktorer har fastställts för varje steg, ska dessa tillämpas på varje steg under beräkningen av det viktade utsläppsresultatet.
3.8.4 Justering för försämringsfaktor
De specifika utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar som har beräknats enligt punkterna 3.8.1 och 3.8.2, i förekommande fall inklusive justeringsfaktorn för oregelbunden regenerering enligt punkt 3.8.3, ska också justeras med den tillämpliga multiplikativa eller additiva försämringsfaktor som har fastställts enligt kraven i bilaga III.
3.9 Kalibrering av flödet av utspädda avgaser (CVS) och relaterade beräkningar
I detta avsnitt beskrivs beräkningsmetoderna för kalibrering av olika flödesmätare. I punkt 3.9.1 beskrivs hur man konverterar referensflödesmätares utdata för användning i kalibreringsekvationer, som baseras på molenheter. I de återstående punkterna beskrivs kalibreringsberäkningar som är specifika för vissa typer av flödesmätare.
3.9.1 Referensmätarkonvertering
I kalibreringsekvationerna i det här avsnittet används molflöde,ṅ ref, som referensstorhet. Om den referensmätare som används visar flöde i en annan storhet, t.ex. motsvarande standardvolymflöde,̇ stdref, verkligt volymflöde,̇ actdref, eller massflöde,ṁ ref, måste referensmätarens utdata konverteras till molflöde genom ekvationerna 7-136, 7-137 och 7-138; observera att värdena för volymflöde, massflöde, tryck, temperatur och molmassa kan förändras under en utsläppsprovning, men ska hållas så konstanta som möjligt för varje börvärde under flödesmätarkalibreringen:
(7-136)
där
ṅ ref
=
referensmolflöde [mol/s],
̇ stdref
=
referensvolymflöde, korrigerat till ett standardtryck och en standardtemperatur [m3/s],
ṁ ref
=
referensvolymflöde, vid faktiskt tryck och faktisk temperatur [m3/s],
ṁ ref
=
referensmassflöde [g/s],
p std
=
standardtryck [Pa],
p act
=
faktiskt gastryck [Pa],
T in
=
standardtemperatur [K],
T act
=
faktisk gastemperatur [K],
R
=
gaskonstant [J/(mol × K)],
M mix
=
molmassa för gaskomponent [g/mol].
3.9.2 Kalibreringsberäkningar för kolvpump (PDP)
För varje strypningsposition ska följande metod användas för att beräkna följande värden utifrån de medelvärden som har bestämts enligt punkt 8.1.8.4 i bilaga VI:
a) Pumpad PDP-volym per varv, V rev (m3/varv):
(7-137)
där
=
medelvärde för referensmolflöde [mol/s],
R
=
gaskonstant [J/(mol × K)],
=
genomsnittlig inloppstemperatur [K],
=
genomsnittligt inloppstryck [Pa],
=
genomsnittligt varvtal [varv/s].
b) Korrektionsfaktor för pumpförlust, K s [s/varv]:
(7-138)
där
=
genomsnittligt referensmolflöde [mol/s],
=
genomsnittlig inloppstemperatur [K],
=
genomsnittligt inloppstryck [Pa],
=
genomsnittligt utloppstryck [Pa],
=
genomsnittligt pumpvarvtal [varv/s],
R
=
gaskonstant [J/(mol × K)].
c) En regressionslinje för pumpad volym per varv, V rev, som funktion av förlustkorrektionsfaktorn, K s, ska fastställas med minstakvadratmetoden, genom att man beräknar lutningen, a 1, och skärningspunkten, a 0, enligt beskrivningen i tillägg 4.
d) Förfarandet i leden a–c i denna punkt ska upprepas för varje varvtal som kolvpumpen arbetar med.
e) Tabell 7.4 innehåller dessa beräkningsresultat för olika värden på:
: Tabell 7.4
Exempel på PDP-kalibreringsdata
[varv/min]
[varv/s]
a 1 [m3/min]
a 1 [m3/s]
a 0 [m3/varv]
755,0
12,58
50,43
0,8405
0,056
987,6
16,46
49,86
0,831
–0,013
1 254,5
20,9
48,54
0,809
0,028
1 401,3
23,355
47,30
0,7883
–0,061
f) För varje varvtal som pumpen arbetar med ska motsvarande lutning, a 1, och skärningspunkt, a 0, användas för att beräkna flödet under utsläppsprovningen, enligt beskrivningen i punkt 3.6.3 b.
3.9.3 Venturirörsberoende ekvationer och tillåtna antaganden
I det här avsnittet beskrivs ekvationer och tillåtna antaganden för att kalibrera venturirör och beräkna flöden med venturirör. Eftersom ett subsoniskt venturirör (SSV) och ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) fungerar på liknande sätt är ekvationerna för dem nästan exakt lika, med undantag för den ekvation som beskriver tryckförhållandet r (dvs. r SSV respektive r CFV). I dessa ekvationer antas ett endimensionellt isentropiskt, friktionsfritt och kompressibelt flöde av en ideal gas. I punkt 3.9.3 d beskrivs andra antaganden som får göras. Om det inte är tillåtet att anta en ideal gas för det uppmätta flödet innehåller ekvationerna en första ordningens korrigering för beteendet hos en reell gas, närmare bestämt kompressionsfaktorn Z. Om god teknisk sed påbjuder användning av ett annat värde än Z = 1 kan man använda en lämplig tillståndsekvation för att bestämma värdena av Z som funktion av uppmätta tryck och temperaturer, eller så kan man utveckla specifika kalibreringsekvationer baserat på sunda tekniska överväganden. Observera att ekvationen för flödeskoefficienten, C f, baseras på antagandet om ideal gas och att den isentropiska exponenten, γ, är lika med det specifika värmeförhållandet cp /c V . Om god teknisk sed påbjuder användning av en isentropisk exponent kan man använda en lämplig tillståndsekvation för att bestämma värdena av γ som funktion av uppmätta tryck och temperaturer, eller så kan man utveckla specifika kalibreringsekvationer. Molflödet [mol/s] beräknas genom ekvation 7-139:
(7-139)
där
C d
=
utsläppskoefficient, bestämd enligt punkt 3.9.3 a [-],
C f
=
flödeskoefficient, bestämd enligt punkt 3.9.3 b [-],
A t
=
venturirörmynningens tvärsnittsarea [m2],
p in
=
venturirörinloppets absoluta statiska tryck [Pa],
Z
=
kompressionsfaktor [-],
M mix
=
molmassa för gasblandning [kg/mol],
R
=
molgaskonstant [J/(mol × K)],
T in
=
absolut temperatur vid venturirörets inlopp [K].
a) Utifrån de data som samlades in i punkt 8.1.8.4 i bilaga VI beräknas C d genom ekvation 7-140:
(7-140)
där
ṅ ref
=
referensmolflöde [mol/s].
Övriga beteckningar är desamma som i ekvation 7-139.
b) C f ska bestämmas med någon av följande metoder:
i) Endast för CFV-flödesmätare: C fCFV hämtas i tabell 7.5 utifrån värden för β (förhållande mellan rörmynning och inloppsdiameter) och γ (specifika värmeförhållanden för gasblandningen), och linjär interpolering används för att hitta mellanliggande värden:
Tabell 7.5
C fCFV med avseende på β och γ för CFV-flödesmätare
C fCFV
β
γ exh = 1,385
γ dexh= γ air = 1,399
0,000
0,6822
0,6846
0,400
0,6857
0,6881
0,500
0,6910
0,6934
0,550
0,6953
0,6977
0,600
0,7011
0,7036
0,625
0,7047
0,7072
0,650
0,7089
0,7114
0,675
0,7137
0,7163
0,700
0,7193
0,7219
0,720
0,7245
0,7271
0,740
0,7303
0,7329
0,760
0,7368
0,7395
0,770
0,7404
0,7431
0,780
0,7442
0,7470
0,790
0,7483
0,7511
0,800
0,7527
0,7555
0,810
0,7573
0,7602
0,820
0,7624
0,7652
0,830
0,7677
0,7707
0,840
0,7735
0,7765
0,850
0,7798
0,7828
ii) För en CFV- eller SSV-flödesmätare kan C f beräknas genom ekvation 7-141.
(7-141)
där
γ
=
isentropisk exponent [-]. För en ideal gas är detta gasblandningens specifika värmeförhållande, cp /c V ,
r
=
tryckförhållande, som har bestämts enligt led c 3 i denna punkt,
β
=
förhållande mellan venturirörmynningen och inloppsdiametrarna.
c) Tryckförhållandet r ska beräknas enligt följande:
i) Endast för SSV-system: r SSV ska beräknas genom ekvation 7-142:
(7-142)
där
Δp ssv
=
statiskt differentialtryck; venturi-inlopp minus venturimynning [Pa].
ii) Endast för CFV-system: r CFV ska beräknas iterativt, genom ekvation 7-143:
(7-143)
d) Man får göra något av följande, förenklande antaganden för ekvationerna; alternativt kan man utifrån god teknisk sed utveckla bättre värden för provning:
i) För utsläppsprovning för hela spektrumet av outspädd avgas, utspädd avgas och utspädningsluft kan gasblandningen antas bete sig som en ideal gas: Z = 1.
ii) För hela spektrumet av outspädd avgas kan ett konstant värde för specifikt värmeförhållande antas enligt = 1,385.
iii) För hela spektrumet av utspädd avgas och luft (t.ex. kalibreringsluft eller utspädningsluft) kan ett konstant värde för specifikt värmeförhållande antas enligt =1,399.
iv) För hela spektrumet av utspädd avgas och luft kan blandningens molmassa, M mix [g/mol], betraktas som en funktion endast av mängden vatten i utspädningsluften eller kalibreringsluften, x H2O, bestämt enligt punkt 3.3.2, och ska beräknas genom ekvation 7-144:
M mix=M air· (1 –x H2O) +M H2O· (x H2O)
(7-144)
där
M air
=
28,96559 g/mol,
M H2O
=
18,01528 g/mol,
x H2O
=
mängden vatten i utspädnings- eller kalibreringsluften [mol/mol].
v) För hela spektrumet av utspädd avgas och luft kan en konstant molmassa för blandningen, M mix, antas för all kalibrering och provning, förutsatt att det är högst ±1 % skillnad mellan den antagna molmassan och den uppskattade minsta eller största molmassan under kalibrering och provning. Det här antagandet kan göras om tillräckligt god kontroll över vattenmängden i kalibreringsluften eller utspädningsluften säkerställs, eller om tillräckligt mycket vatten avlägsnas från både kalibreringsluften och utspädningsluften. Tabell 7.6 innehåller exempel på tillåtna daggpunktsintervall för utspädningsluft för olika kalibreringsdaggpunkter.
Tabell 7.6
Exempel på daggpunkter (för utspädningsluft och kalibreringsluft) där konstant M mix kan antas
Om kalibreringsluftens T dew (°C) är …
kan följande konstant M mix (g/mol) antas
För följande intervall av T dew-daggpunkter (°C) under utsläppningsprovningar (6)
torr
28,96559
torr till 18
0
28,89263
torr till 21
5
28,86148
torr till 22
10
28,81911
torr till 24
15
28,76224
torr till 26
20
28,68685
–8 till 28
25
28,58806
12 till 31
30
28,46005
23 till 34
3.9.4 SSV-kalibrering
a) Molbaserad metod. När en SSV-flödesmätare kalibreras måste följande steg utföras:
i) Reynoldstalet, Re #, för varje referensmolflöde ska beräknas på grundval av venturimynningens diameter, d t [ekvation 7-145]. Eftersom den dynamiska viskositeten μ behövs för att beräkna Re# kan god teknisk sed och en specifik viskositetsmodell användas för att bestämma μ för kalibreringsgas (oftast luft) [ekvation 7-146]. Alternativt kan Sutherlands viskositetsmodell med tre koefficienter användas för approximering av μ (se tabell 7.7):
(7-145)
där
d t
=
SSV-mynningens diameter [m],
M mix
=
blandningens molmassa [kg/mol],
ṅ ref
=
referensmolflöde [mol/s],
och, med Sutherlands viskositetsmodell med tre koefficienter:
(7-146)
där
μ
=
dynamisk viskositet för kalibreringsgas [kg/(m × s)],
μ 0
=
Sutherlands referensviskositet [kg/(m·s)],
S
=
Sutherlands konstant [K],
T 0
=
Sutherlands referenstemperatur [K],
T in
=
absolut temperatur vid venturirörets inlopp, K.
Tabell 7.7
Parametrar i Sutherlands viskositetsmodell med tre koefficienter
Gas (7)
μ 0
T0
S
Temp.område med ± 2 % fel
Tryckgräns
kg /(m · s)
K
K
K
kPa
Luft
1,716 × 10– 5
273
111
170 till 1 900
≤ 1 800
CO2
1,370 × 10– 5
273
222
190 till 1 700
≤ 3 600
H2O
1,12 × 10– 5
350
1,064
360 till 1 500
≤ 10 000
O2
1,919 × 10– 5
273
139
190 till 2 000
≤ 2 500
N2
1,663 × 10– 5
273
107
100 till 1 500
≤ 1 600
ii) En ekvation för C d och Re# ska skapas, med hjälp av parvärden för (Re# , C d). C d beräknas enligt ekvation 7-140, där C f fås från ekvation 7-141, eller så får ett valfritt matematisk uttryck användas, även ett polynom eller en potensserie. Ekvation 7-147 är ett exempel på ett ofta använt matematiskt uttryck för förhållandet mellan C d och Re# :
(7-147)
iii) En regressionsanalys med minstakvadratmetoden ska utföras för att bestämma de koefficienter som närmast uppfyller ekvationen och för att beräkna ekvationens regressionsstatistik, skattningens standardavvikelse (SEE) och determinationskoefficienten r 2, enligt tillägg 3.
iv) Om ekvationen uppfyller kriterierna för SEE < 0,5 % n ref max (eller) och r 2 ≥ 0,995 kan den användas för att bestämma C d för utsläppningsprovning, enligt beskrivningen i punkt 3.6.3 b.
v) Om SEE- och r 2-kriterierna inte uppfylls kan man enligt god teknisk sed utesluta kalibreringsdatapunkter så att regressionsstatistiken uppfylls. Minst sju kalibreringsdatapunkter ska användas för att uppfylla kriterierna.
vi) Om utelämnande av punkter inte åtgärdar de kraftigt avvikande värdena måste korrigerande åtgärder vidtas. Till exempel ska ett annat matematiskt uttryck för ekvationen med C d och Re # användas, läckage ska kontrolleras och kalibreringsförfarandet ska göras om. Om förfarandet måste upprepas ska snävare toleranser användas för mätningarna och mer tid för stabilisering ska medges.
vii) När ekvationen uppfyller regressionskriterierna får den användas endast för att bestämma flöden som ligger inom det referensflödesintervall som används för att uppfylla C d- och Re # -ekvationens regressionskriterier.
3.9.5 Kalibrering av venturirör för kritiskt flöde (CFV)
a) Vissa CFV-flödesmätare har ett enda venturirör, och andra mätare har flera rör som kombineras på olika sätt för att mäta olika flöden. För CFV-flödesmätare som har flera venturirör kan varje venturirör kalibreras separat för bestämning av utsläppskoefficienten C d för varje venturirör, eller så kan en kombination av venturirör kalibreras. Om en kombination av flera venturirör kalibreras används summan av de aktiva venturirörmynningarnas area som A t, kvadratroten av summan av de aktiva venturirörens mynningsdiameter som d t och förhållandet mellan venturirörmynningen och inloppsdiametrarna som förhållandet mellan kvadratroten av summan av de aktiva venturirörmynningarnas diametrar (d t) och diametern för den gemensamma öppningen till samtliga venturirör (D). För att bestämma C d för ett enda venturirör eller en kombination av flera rör ska följande steg utföras:
i) Med insamlade data för varje kalibreringsbörvärde ska Cd beräknas för varje punkt, med hjälp av ekvation 7-140.
ii) Medelvärdet och standardavvikelsen för alla C d-värden ska beräknas enligt ekvationerna 7-155 och 7-156.
iii) Om standardavvikelsen för samtliga C d-värden är mindre än eller lika med 0,3 % av C d-medelvärdet ska C d-medelvärdet användas i ekvation 7-120, och CFV ska endast användas ned till det lägsta r-värde som har uppmätts under kalibreringen.
r= 1 – (Δp/pin )
(7-148)
iv) Om standardavvikelsen för alla C d-värden överstiger 0,3 % av det genomsnittliga C d-värdet ska man utesluta C d-värden motsvarande den datapunkt som har registrerats vid lägsta uppmätta r-värde under kalibreringen.
v) Om det återstår färre än sju datapunkter ska korrigerande åtgärder vidtas genom att kalibreringsdata kontrolleras eller kalibreringsförfarandet upprepas. Om kalibreringsförfarandet upprepas rekommenderas att kontroll av läckage utförs, att snävare toleranser används för mätningar och att mer tid för stabilisering medges.
vi) Om sju eller fler C d-värden återstår ska medelvärdet och standardavvikelsen för de återstående C d-värdena beräknas på nytt.
vii) Om standardavvikelsen för de återstående C d-värdena är mindre än eller lika med 0,3 % av medelvärdet av de återstående C d-värdena ska detta C d-medelvärde användas i ekvation 7-120, och endast CFV-värden ned till det lägsta r-värde som associeras med de återstående C d-värdena ska användas.
viii) Om standardavvikelsen för de återstående C d fortfarande överstiger 0,3 % av medelvärdet av de återstående C d-värdena ska stegen i led e 4–8 i detta avsnitt upprepas.
(1) Se index, t.ex.ṁ air för torr lufts massflöde, ṁ fuelför bränslemassflöde osv.
(2) Utspädningsförhållande r d i avsnitt 2 och DR i avsnitt 3: olika beteckningar men samma betydelse och samma ekvationer. Utspädningsfaktor D i avsnitt 2 och x dil i avsnitt 3: olika beteckningar men samma fysikaliska betydelse. Ekvationen 7-124 visar relationen mellan x dil och DR.
(3) t.b.d. = to be defined, dvs. har ännu inte fastställts.
(4) I avsnitt 2 bestäms betydelsen av index av den berörda mängden. Exempelvis kan indexbeteckningen ”d” motsvara torr bas (som i ” c d = koncentration på torr bas”), utspädningsluft (som i ” p d = mättat ångtryck i utspädningsluft” eller ” k w,d = korrektionsfaktor för torr-till-våt-konvertering av utspädningsluft”), utspädningsförhållande (som i ” r d ”).
(5) Avseende ett bränsle med den kemiska formeln CHαOεNδSγ
(6) Avseende ett bränsle med den kemiska formeln CHαOβSγNδ
(7) Observera att beteckningen β har olika betydelser i de två avsnitten med utsläppsberäkningar: i avsnitt 2 avses med beteckningen ett bränsle med den kemiska formeln CHαSγNδOε (dvs. formeln CβHαSγNδOε där β = 1, med en kolatom per molekyl); i avsnitt 3 avses däremot syre–kolförhållandet med CHαOβSγNδ. Det innebär att β i avsnitt 3 motsvarar ε i avsnitt 2.
(8) Massfraktion w med indexbeteckningen för den kemiska beståndsdelen.
(1) Beroende på bränsle.
(2) Vid λ = 2, torr luft, 273 K, 101,3 kPa.
(3) u stämmer inom 0,2 % för massfördelningen: C = 66–76 %; H = 22–25 %; N = 0–12 %.
(4) Icke-metankolväten enligt CH2,93 (för totala kolväten ska koefficienten u gas för CH4 användas).
(5) u stämmer inom 0,2 % för massfördelningen: C3 = 70–90 %; C4 = 10–30 %.
(9) Beroende på bränsle.
(10) Vid λ = 2, torr luft, 273 K, 101,3 kPa.
(11) u stämmer inom 0,2 % för massfördelningen: C = 66–76 %; H = 22–25 %; N = 0–12 %.
(12) Icke-metankolväten enligt CH2,93 (för totala kolväten ska koefficienten u gas för CH4 användas).
(13) u stämmer inom 0,2 % för massfördelningen: C3 = 70–90 %; C4 = 10–30 %
(6) Intervallen är giltiga för all kalibrering och utsläppsprovning i atmosfärtryckområdet 80,000–103,325 kPa.
(7) Endast parametrarna för de rena gaserna enligt tabellen får användas. Parametrar för beräkning av gasblandningars viskositet får inte kombineras.
Tillägg 1
Korrigering för avdrift
1. Tillämpningsområde och frekvens
Beräkningarna detta tillägg ska användas för att bestämma om gasanalysatorns avdrift gör att resultatet från ett provintervall bör ogiltigförklaras. Om provintervallets resultat inte bör ogiltigförklaras på grund av avdrift, ska intervallets gasanalysatorsvar korrigeras för avdrift enligt detta tillägg. De avdriftskorrigerade gasanalysatorsvaren ska användas i alla utsläppsberäkningar som utförs efter korrigeringen. Gränsen för godtagbar gasanalysatoravdrift under ett provintervall specificeras i punkt 8.2.2.2 i bilaga VI.
2. Korrigeringsprinciper
I beräkningarna i detta tillägg används en gasanalysators svar på referensnollställnings- och spänngaskoncentrationer, enligt bestämning före och efter ett provintervall. Med beräkningarna korrigeras de gasanalysatorsvar som registrerades under provintervallet. Korrigeringen baseras på en analysators genomsnittliga svar på referensnollställnings- och spänngaser, och baseras på referenskoncentrationerna av nollställnings- och spänngaserna. Validering och korrigering av avdrift ska utföras enligt följande:
3. Avdriftsvalidering
När alla andra korrigeringar, utom korrigering för avdrift, har utförts för alla gasanalysatorsignaler, ska bromsspecifika utsläpp beräknas enligt punkt 3.8. Därefter ska alla gasanalysatorsignaler korrigeras för avdrift enligt detta tillägg. Bromsspecifika utsläpp ska beräknas på nytt, med alla avdriftskorrigerade gasanalysatorsignaler. De bromsspecifika utsläppen ska valideras och rapporteras före och efter korrigering för avdrift enligt punkt 8.2.2.2 i bilaga VI.
4. Korrigering för avdrift
Alla gasanalysatorsignaler ska korrigeras enligt följande:
a) Varje registrerad koncentration, xi , ska korrigeras för kontinuerlig provtagning eller partiprovtagning,
.
b) Korrigering för avdrift ska beräknas genom ekvation 7-149.
(7-149)
där
xi
driftcor
=
avdriftskorrigerad koncentration [μmol/mol],
x refzero
=
referenskoncentration av nollställningsgas, som vanligen är noll om inte något annat värde är känt [μmol/mol],
x refspan
=
referenskoncentration av spänngas [μmol/mol],
x prespan
=
gasanalysatorns svar på spänngaskoncentration före provintervall [μmol/mol],
x postspan
=
gasanalysatorns svar på spänngaskoncentration efter provintervall [μmol/mol],
xi or
=
koncentration registrerad (dvs. uppmätt) under provning, före avdriftskorrigering [μmol/mol],
x prezero
=
gasanalysatorns svar på nollställningsgasens koncentration före provintervall [μmol/mol],
x postzero
=
gasanalysatorns svar på nollställningsgasens koncentration efter provintervall [μmol/mol].
c) Före provintervallet ska de senast bestämda koncentrationerna användas. För vissa provintervall kanske de senast utförda nollställningarna eller spänningarna har utförts före ett eller flera tidigare provintervall.
d) Efter provintervallet ska de senast bestämda koncentrationerna efter provintervallet användas. De senast utförda nollställningarna eller spänningarna efter provintervallet kanske har inträffat efter en eller flera efterföljande provintervall.
e) Om något analysatorsvar på spänngasens koncentration före provintervallet, x prespan, inte registreras, ska x prespan anses vara lika med spänngasens referenskoncentration: x prespan = x refspan.
f) Om något analysatorsvar på nollställningsgasens koncentration före provintervallet, x prezero, inte registreras ska x prezero anses vara lika med nollställningsgasens referenskoncentration: x prezero = x refzero.
g) Nollställningsgasens referenskoncentration, xrefzero, är vanligen noll: xrefzero = 0 μmol/mol. I vissa fall kan det dock vara känt att x refzero inte är noll. Till exempel om en CO2-analysator nollställs med omgivningsluft kan standardkoncentrationen av CO2 i omgivningsluften, dvs. 375 μmol/mol, användas. Det ger att x refzero = 375 μmol/mol. Om en analysator nollställs med en nollställningsgas av en koncentration x refzero skild från noll, ska analysatorn konfigureras att visa den verkliga x refzero-koncentrationen. Till exempel om x refzero = 375 μmol/mol ska analysatorn konfigureras att visa värdet 375 μmol/mol när nollställningsgasen flödar till analysatorn.
Tillägg 2
Kontroll av kolflöde
1. Inledning
Bortsett från en ytterst liten del härrör allt kol i avgaserna från bränslet, och merparten av detta kol visar sig i avgaserna i form av CO2. Detta är bakgrunden till en systemkontroll baserad på mätning av CO2. För motorer med gnisttändning utan kontroll av luftöverskottsförhållande λ eller motorer med gnisttändning som körs utanför intervallet 0,97 ≤ λ ≤ 1,03, ska förfarandet dessutom omfatta mätning av HC och CO.
Kolflödet till systemen för avgasmätning bestäms med utgångspunkt från bränsleflödet. Kolflödet vid olika provtagningspunkter i utsläpps- och partikelprovtagningssystemen bestäms på grundval av CO2-koncentrationen (eller CO2-, HC- och CO-koncentrationen) och gasflödet vid dessa punkter.
Eftersom kolflödet ut från motorn är känt, kan man genom att iaktta samma kolflöde i avgasröret och vid mynningen till partikelprovtagningssystemet för delflöde kontrollera eventuellt läckage och flödesmätningens noggrannhet. Fördelen med denna kontroll är att komponenterna provas under motorns verkliga driftsförhållanden med avseende på temperatur och flöde.
I figur 7.1 visas vid vilka provtagningspunkter som kolflödet ska kontrolleras. Ekvationerna för kolflödet vid varje provtagningspunkt anges i nedanstående punkter.
Figur 7.1
Provtagningspunkter för kontroll av kolflöde
location 3
Raw exhaust CO2
Diluted exhaust CO2
Partial Flow System
ENGINE
Fuel
Air
location 2
location 1
2. Kolflöde till motorn (provtagningspunkt 1)
Kolmassflödet till motorn qm
Cf [kg/s] för bränslet ska beräknas genom ekvation 7-150.
(7-150)
där
qm
f
=
massflöde av bränsle [kg/s].
3. Kolflöde i de outspädda avgaserna (provtagningspunkt 2)
3.10 Baserat på CO2
Massflödet av kol i motorns avgasrör qm
Ce [kg/s] ska bestämmas utifrån den outspädda CO2-koncentrationen och massflödet av avgaser genom ekvation 7-151:
(7-151)
där
c CO2,r
=
CO2-koncentration på våt bas i outspädda avgaser [ %],
c CO2,a
=
våt CO2-koncentration i den omgivande luften [ %],
qm
ew
=
avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
M e
=
avgasernas molmassa [g/mol].
Om CO2 mäts på torr bas ska den räknas om till våt bas i enlighet med punkt 2.1.3 eller punkt 3.5.2.
3.11 Baserat på CO2, HC och CO
Som ett alternativ till att beräkningen utförs baserat enbart på CO2 i punkt 3.1 ska massflödet av kol i motorns avgasrör qm
Ce [kg/s] bestämmas utifrån den outspädda koncentrationen av CO2, HC och CO och massflödet av avgaser genom ekvation 7-152:
(7-152)
där
c CO2,r
=
CO2-koncentration på våt bas i outspädda avgaser [ %],
c CO2,a
=
torr CO2-koncentration i den omgivande luften [ %],
c THC(C1),r
=
THC(C1)-koncentration i outspädda avgaser [ %],
c THC(C1),a
=
THC(C1)-koncentration i omgivningsluften [ %],
c CO2,r
=
CO-koncentration på våt bas i outspädda avgaser [ %],
c CO,a
=
CO-koncentration på våt bas i omgivningsluften [ %],
qm
ew
=
avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
M e
=
avgasernas molmassa [g/mol].
Om CO2 eller CO mäts på torr bas ska de räknas om till våt bas i enlighet med punkt 2.1.3 eller punkt 3.5.2.
4. Kolflöde i utspädningssystemet (provtagningspunkt 3)
4.1 Baserat på CO2
För delflödessystem ska delningskvoten också beaktas. Kolflödet i ett ekvivalent utspädningssystem qm
Cp [kg/s] (där ”ekvivalent” innebär ekvivalens med ett fullflödessystem där det totala flödet är utspätt) ska bestämmas utifrån den utspädda CO2-koncentrationen, avgasmassflödet och provflödet. Den nya ekvation 7-153 är identisk med ekvation 7-151, och kompletteras endast med utspädningsfaktorn.
(7-153)
där
c CO2,d
=
våt CO2-koncentration i de utspädda avgaserna vid utspädningstunnelns utlopp [ %],
c CO,a
=
CO2-koncentration på våt bas i omgivningsluften [ %],
qm
dew
=
utspätt provflöde i system med delflödesutspädning [kg/s],
qm
ew
=
avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
qm
p
=
avgasprovflöde in i system för delflödesutspädning [kg/s],
M e
=
avgasernas molmassa [g/mol].
Om CO2 mäts på torr bas ska den räknas om till våt bas i enlighet med punkt 2.1.3 eller punkt 3.5.2.
4.2 Baserat på CO2, HC och CO
För delflödessystem behöver delningskvoten också beaktas. Som ett alternativ till att beräkningen utförs baserat enbart på CO2 i punkt 4.1 ska kolflödet i ett ekvivalent utspädningssystem qm
Cp [kg/s] (där ”ekvivalent” innebär ekvivalens med ett fullflödessystem där det totala flödet är utspätt) bestämmas utifrån den utspädda CO2-koncentrationen, avgasmassflödet och provflödet. Den nya ekvation 7-154 är identisk med ekvation 7-152, och kompletteras endast med utspädningsfaktorn.
(7-154)
där
c CO2,d
=
våt CO2-koncentration i de utspädda avgaserna vid utspädningstunnelns utlopp [ %],
c CO2d,a
=
torr CO2-koncentration i den omgivande luften [ %],
c THC(C1),d
=
THC(C1)-koncentration i de utspädda avgaserna vid utspädningstunnelns utlopp [ %],
c THC(C1),a
=
THC(C1)-koncentration i omgivningsluften [ %],
c CO,d
=
våt CO2-koncentration i de utspädda avgaserna vid utspädningstunnelns utlopp [ %],
c CO,a
=
CO-koncentration på våt bas i omgivningsluften [ %],
qm
dew
=
utspätt provflöde i system med delflödesutspädning [kg/s],
qm
ew
=
avgasmassflöde på våt bas [kg/s],
qm
p
=
avgasprovflöde in i system för delflödesutspädning [kg/s],
M e
=
avgasernas molmassa [g/mol].
Om CO2 eller CO mäts på torr bas ska de räknas om till våt bas i enlighet med punkt 2.1.3 eller punkt 3.5.2 i den här bilagan.
5. Beräkning av avgasernas molmassa
Avgasernas molmassa ska beräknas genom ekvation 7-13 (se punkt 2.1.5.2 i den här bilagan).
Som alternativ kan följande molmassor för avgaser användas:
M e (diesel)= 28,9 g/mol,
M e (motorgas)= 28,6 g/mol,
M e (naturgas/biometan)= 28,3 g/mol,
M e (bensin)= 29,0 g/mol.
Tillägg 3
Statistik
1. Aritmetiskt medelvärde
Det aritmetiska medelvärdet
, ska beräknas genom ekvation 7-155.
(7-155)
2. Standardavvikelse
Standardavvikelsen för ett prov utan systematiskt fel (t.ex. N–1), σ, ska beräknas genom ekvation 7-156:
(7-156)
3. Effektivvärde (kvadratiskt medelvärde)
Effektivvärdet, rms y, ska beräknas genom ekvation 7-157.
(7-157)
4. t-test
Huruvida data klarar t-testet ska bestämmas genom följande ekvationer och tabell 7.8:
a) För ett t-test utan stickprov i par ska t-värdet och motsvarande frihetsgrad, v, beräknas genom ekvationerna 7-158 och 7-159:
(7-158)
(7-159)
b) För ett t-test med stickprov i par ska t-värdet och motsvarande frihetsgrad, v, beräknas genom ekvation 7-160; observera att ε i är felen (dvs. differenserna) mellan varje par av y ref
i och yi .
v= N – 1
(7-160)
c) Tabell 7.8 ska användas för att jämföra t med tabellens t crit-värden för olika frihetsgrader. Om t är mindre än t crit klarar t t-testet.
Tabell 7.8
Kritiska t-värden för olika frihetsgrader, v
v
Konfidens
90 %
95 %
1
6,314
12,706
2
2,920
4,303
3
2,353
3,182
4
2,132
2,776
5
2,015
2,571
6
1,943
2,447
7
1,895
2,365
8
1,860
2,306
9
1,833
2,262
10
1,812
2,228
11
1,796
2,201
12
1,782
2,179
13
1,771
2,160
14
1,761
2,145
15
1,753
2,131
16
1,746
2,120
18
1,734
2,101
20
1,725
2,086
22
1,717
2,074
24
1,711
2,064
26
1,706
2,056
28
1,701
2,048
30
1,697
2,042
35
1,690
2,030
40
1,684
2,021
50
1,676
2,009
70
1,667
1,994
100
1,660
1,984
1 000 +
1,645
1,960
Linjär interpolering ska användas för att skapa värden som inte visas här.
5. F-test
F-värdet ska beräknas genom ekvation 7-161.
(7-161)
a) För ett F-test med 90 % konfidens ska tabell 7.9 i denna punkt användas för att jämföra F med tabellens F crit90-värden för (N –1) och (N ref–1). Är F mindre än F crit90 godkänns F i F-testet med 90 % konfidens.
b) För ett F-test med 95 % konfidens ska tabell 7.10 i denna punkt användas för att jämföra F med tabellens F crit95-värden för (N –1) och (N ref –1). Är F mindre än F crit95 godkänns F i F-testet med 95 % konfidens.
6. Lutning
Regressionslinjens (enl. minstakvadratmetoden) lutning, a 1y, beräknas genom ekvation 7-162:
(7-162)
7. Skärning
Regressionslinjens (enl. minstakvadratmetoden) skärning, a 0y, beräknas genom ekvation 7-163:
(7-163)
8. Skattningens standardavvikelse (SEE)
Skattningens standardavvikelse, SEE, ska beräknas genom ekvation 7-164.
9. (7-164)
9. Förklaringsgrad
Förklaringsgraden, r 2, ska beräknas genom ekvation 7-165.
(7-165)
Tillägg 4
1980 ÅRS GRAVITATIONSFORMEL
Jordgravitationens acceleration a g beror på platsen, och a g för olika latituder ska beräknas genom ekvation 7-166:
ag = 9,7803267715 [1 + 5,2790414 × 10– 3 sin2 θ+ 2,32718 × 10– 5 sin4 θ+ 1,262 × 10– 7 sin6 θ+ 7 × 10– 10 sin8 θ]
(7-166)
där
θ
=
grader nordlig eller sydlig bredd.
Tillägg 5
Beräkning av partikelantal
1. Bestämning av partikelantal
1.1 Justering av tidsförskjutning
När det gäller delflödesutspädningssystem ska uppehållstiden i provtagnings- och mätsystemet för antalet partiklar beaktas genom en justering av tidsförskjutningen hos signalen för partikelantal i förhållande till provcykeln och avgasernas massflöde enligt förfarandet i punkt 8.2.1.2 i bilaga VI. Omvandlingstiden för provtagnings- och mätsystemet för antal partiklar ska fastställas enligt punkt 2.1.3.7 i tillägg 1 till bilaga VI.
1.2 Bestämning av partikelantal för transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykler med ramper (RMC) med ett delflödesutspädningssystem
Vid provtagning av antal partiklar med ett delflödesutspädningssystem enligt de specifikationer som anges i punkt 9.2.3 i bilaga VI ska antalet partiklar som avges under provcykeln beräknas genom ekvation 7-167:
(7-167)
där
N
är antal avgivna partiklar under provcykeln [#/provning],
medf
är massa för ekvivalenta utspädda avgaser under hela provcykeln, fastställd genom ekvation 7-45 (punkt 2.3.1.1.2) [kg/provning],
k
är kalibreringsfaktorn för att korrigera partikelantalräknarens mätningar till referensinstrumentets nivå när detta inte tillämpas internt i partikelantalräknaren. Där kalibreringsfaktorn tillämpas internt i partikelantalräknaren ska ett värde på 1 användas för k i ekvation 7-167,
är den genomsnittliga koncentrationen av partiklar från de utspädda avgaserna korrigerat till standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
är genomsnittlig partikelkoncentrationsreduktionsfaktor för borttagaren av flyktiga partiklar, specifik för de utspädningsinställningar som används vid provningen.
med
(7-168)
där
cs,I
är en diskret mätning av partikelkoncentration i de utspädda avgaserna från partikelräknaren, korrigerad till koincidens- och standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
n
är antalet mätningar av partikelkoncentration som har utförts under provningens varaktighet.
1.3 Bestämning av partikelantal för transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykler med ramper (RMC) med ett fullflödesutspädningssystem
Vid provning av antal partiklar med ett fullständigt flödesutspädningssystem enligt de specifikationer som anges i punkt 9.2.2 i bilaga VI ska antalet partiklar som avges under provcykeln beräknas genom ekvation 7-169:
(7-169)
där
N
är antal avgivna partiklar under provcykeln [#/provning],
med
är den totala massan av utspädda avgaser från hela provcykeln beräknat enligt någon av de metoder som beskrivs i punkterna 2.2.4.1–2.2.4.3 i bilaga VII [kg/provning],
k
är kalibreringsfaktorn för att korrigera partikelantalräknarens mätningar till referensinstrumentets nivå när detta inte tillämpas internt i partikelantalräknaren. Där kalibreringsfaktorn tillämpas internt i partikelantalräknaren ska ett värde på 1 användas för k i ekvation 7-169,
är den genomsnittliga korrigerade koncentrationen av partiklar från de utspädda avgaserna korrigerat till standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
är genomsnittlig partikelkoncentrationsreduktionsfaktor för borttagaren av flyktiga partiklar, specifik för de utspädningsinställningar som används vid provningen.
med
(7-170)
där
cs,I
är en diskret mätning av partikelkoncentration i de utspädda avgaserna från partikelräknaren, korrigerad till koincidens- och standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
n
är antalet mätningar av partikelkoncentration som har utförts under provningens varaktighet.
1.4 Bestämning av partikelantal för cykler med diskreta steg (NRSC), med ett delflödesutspädningssystem
Vid provning av antal partiklar med ett delflödesutspädningssystem enligt de specifikationer som anges i punkt 9.2.3 i bilaga VI ska partikelutsläppet under varje enskilt diskret steg beräknas genom ekvation 7-171, med genomsnittsvärden för steget:
(7-171)
där
Ṅ
är partikelutsläppet under det enskilda diskreta steget [#/h],
qmedf
är det ekvivalenta massflödet för utspädda avgaser på våt bas under det enskilda diskreta steget, fastställt enligt ekvation 7-51 (punkt 2.3.2.1) [kg/s],
k
är kalibreringsfaktorn för att korrigera partikelantalräknarens mätningar till referensinstrumentets nivå när detta inte tillämpas internt i partikelantalräknaren. Där kalibreringsfaktorn tillämpas internt i partikelantalräknaren ska ett värde på 1 användas för k i ekvation 1-171,
är den genomsnittliga koncentrationen av partiklar från de utspädda avgaserna under det enskilda diskreta steget korrigerat till standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
är genomsnittlig partikelkoncentrationsreduktionsfaktor för borttagaren av flyktiga partiklar, specifik för de utspädningsinställningar som används vid provningen.
med
(7-172)
där
cs,I
är en diskret mätning av partikelkoncentration i de utspädda avgaserna från partikelräknaren, korrigerad till koincidens- och standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
n
är antalet mätningar av partikelkoncentration som har utförts under provtagningsperioden för det enskilda diskreta steget.
1.5 Bestämning av partikelantal för cykler med diskreta steg, med ett fullflödesutspädningssystem
Vid provning av antal partiklar med ett fullständigt flödesutspädningssystem enligt de specifikationer som anges i punkt 9.2.2 i bilaga VI ska partikelutsläppet under varje enskilt diskret steg beräknas genom ekvation 7-173, med genomsnittsvärden för steget:
(7-173)
där
Ṅ
är partikelutsläppet under det enskilda diskreta steget [#/h],
qmdew
är det totala massflödet för utspädda avgaser på våt bas under det enskilda diskreta steget [kg/s],
k
är kalibreringsfaktorn för att korrigera partikelantalräknarens mätningar till referensinstrumentets nivå när detta inte tillämpas internt i partikelantalräknaren. Där kalibreringsfaktorn tillämpas internt i partikelantalräknaren ska ett värde på 1 användas för k i ekvation 7-173,
är den genomsnittliga koncentrationen av partiklar från de utspädda avgaserna under det enskilda diskreta steget korrigerat till standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
är genomsnittlig partikelkoncentrationsreduktionsfaktor för borttagaren av flyktiga partiklar, specifik för de utspädningsinställningar som används vid provningen.
med
(7-174)
där
cs,I
är en diskret mätning av partikelkoncentration i de utspädda avgaserna från partikelräknaren, korrigerad till koincidens- och standardförhållanden (273,2 K och 101,33 kPa) [partiklar per kubikcentimeter],
n
är antalet mätningar av partikelkoncentration som har utförts under provningens varaktighet.
2. Provningsresultat
2.1 Beräkning av de specifika utsläppen för transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykler med ramper (RMC)
För varje tillämplig enskild RMC, varmstarts-NRTC och kallstarts-NRTC ska de specifika utsläppen i antal partiklar/kWh beräknas genom ekvation 7-175:
(7-175)
där
N
är antalet avgivna partiklar under den tillämpliga RMC, NRTC-varmstartcykeln eller NRTC-kallstartcykeln,
Wact
är det faktiska cykelarbetet i enlighet med punkt 7.8.3.4 i bilaga VI, [kWh].
För en cykel med ramper (RMC) ska de specifika utsläppen, när det gäller en motor med oregelbunden (periodisk) regenerering av avgasefterbehandlingssystemet (se punkt 6.6.2 i bilaga VI), korrigeras med den tillämpliga multiplikativa justeringsfaktorn eller med den tillämpliga additiva justeringsfaktorn. Om det inte utfördes någon oregelbunden regenerering under provningen ska den ökande faktorn tillämpas (k ru,m eller k ru,a). Om det utfördes en oregelbunden regenerering under provningen ska den minskande faktorn tillämpas (k rd,m eller k rd,a).
För en cykel med ramper ska slutresultatet också justeras med den tillämpliga multiplikativa eller additiva försämringsfaktor som har fastställts enligt kraven i bilaga III.
2.1.1 Viktat medelvärde av NRTC-provningsresultat
För NRTC ska det slutliga provningsresultatet vara ett viktat medelvärde av kallstartskörning och varmstartskörning (inklusive oregelbunden regenerering i förekommande fall) som ska beräknas genom ekvation 7-176 eller 7-177:
a) I fallet med multiplikativ regenereringsjustering, eller motorer utan ett oregelbundet regenererande avagasefterbehandlingssystem:
(7-176)
I fallet med additiv regenereringsjustering:
(7-177)
där
Ncold
är det totala antalet avgivna partiklar under NRTC-kallstartskörningen av NRTC,
Nhot
är det totala antalet avgivna partiklar under NRTC-varmstartskörningen av NRTC,
Wact,cold
är det faktiska cykelarbetet under kallstarts-NRTC i enlighet med punkt 7.8.3.4 i bilaga VI [kWh],
Wact,hot
är det faktiska cykelarbetet under varmstarts-NRTC i enlighet med punkt 7.8.3.4 i bilaga VI [kWh],
kr
är regenereringsjusteringen enligt punkt 6.6.2 i bilaga VI, eller, i fråga om motorer utan oregelbundet regenererande avgasefterbehandlingssystem kr = 1.
Om det inte utfördes någon oregelbunden regenerering under provningen ska den ökande faktorn tillämpas (k ru,m eller k ru,a). Om det utfördes en oregelbunden regenerering under provningen ska den minskande faktorn tillämpas (k rd,m eller k rd,a).
I tillämpliga fall ska resultatet, inklusive justeringsfaktorn för oregelbunden regenerering, också justeras med den tillämpliga multiplikativa eller additiva försämringsfaktor som har fastställts enligt kraven i bilaga III.
2.2 Beräkning av de specifika utsläppen för NRSC-provningar med diskreta steg
De specifika utsläppen e [#/kWh] ska beräknas genom ekvation 7-178:
(7-178)
där
Pi
är motoreffekten för steg i [kW] med Pi = P max
i + P aux
i (se punkterna 6.3 och 7.7.1.3 i bilaga VI),
WFi
är viktningsfaktorn för steg i [-],
Ṅi
är det genomsnittliga utsläppsmassflödet för steg i [#/h] från ekvation 7-171 eller 7-173 beroende på utspädningsmetod.
När det gäller en motor med oregelbunden (periodisk) regenerering av avgasefterbehandlingssystemet (se punkt 6.6.2 i bilaga VI) ska de specifika utsläppen korrigeras med den tillämpliga multiplikativa justeringsfaktorn eller med den tillämpliga additiva justeringsfaktorn. Om det inte utfördes någon oregelbunden regenerering under provningen ska den ökande faktorn tillämpas (k ru,m eller k ru,a). Om det utfördes en oregelbunden regenerering under provningen ska den minskande faktorn tillämpas (k rd,m eller k rd,a). När justeringsfaktorer har fastställts för varje steg ska dessa tillämpas på varje steg under beräkningen av det viktade utsläppsresultatet vid ekvation 7-178.
I tillämpliga fall ska resultatet, inklusive justeringsfaktorn för oregelbunden regenerering, också justeras med den tillämpliga multiplikativa eller additiva försämringsfaktor som har fastställts enligt kraven i bilaga III.
2.3 Avrundning av slutresultat
Slutliga NRTC -provningsresultat och viktade medelvärden av NRTC-provningsresultat ska avrundas i ett steg till tre signifikanta siffror i enlighet med ASTM E 29–06B. Ingen avrundning av mellanliggande värden som leder till de slutliga bromsspecifika utsläppsvärdena får förekomma.
2.4 Bestämning av antal partiklar i bakgrunden
2.4.1 På motortillverkarens begäran får provtagning av bakgrundskoncentrationen av antal partiklar i utspädningstunneln utföras, före eller efter provningen, från en punkt nedströms partikel- och kolvätefiltren in i mätsystemet för antal partiklar, för att bestämma bakgrundskoncentrationerna av antal partiklar i tunneln.
2.4.2 Det är inte tillåtet att subtrahera partikelantalet i tunnelns bakgrundskoncentrationer vid provning för typgodkännande, men detta får göras, på tillverkarens begäran och med godkännandemyndighetens förhandsgodkännande, vid provning av produktionsöverensstämmelse, om det kan visas att bidraget från bakgrunden i tunneln är betydande.
Tillägg 6
Beräkning av ammoniakutsläpp
1. Beräkning av medelkoncentrationen för transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och cykler med ramper (RMC)
Medelkoncentrationen för NH3 i avgaserna under provcykeln cNH3 [ppm] ska bestämmas genom integrering av de momentana värdena under cykeln. Ekvation 7-179 ska användas:
(7-179)
där
cNH3,i
är momentan koncentration av NH3 i avgaserna (ppm),
n
är antal mätningar.
För NRTC ska det slutliga provningsresultatet beräknas genom ekvation 7-180.
cNH3= (0,1 × cNH3,cold) + (0,9 × cNH3,hot)
(7-180)
där
cNH3,cold
är den genomsnittliga NH3-koncentrationen vid kallstart-NRTC [ppm],
cNH3,hot
är den genomsnittliga NH3-koncentrationen vid varmstarts-NRTC [ppm].
2. Beräkning av den genomsnittliga koncentrationen för NRSC med diskreta steg
Genomsnittlig NH3-koncentration i avgaserna under testprovningen cNH3 [ppm] ska bestämmas genom mätning av den genomsnittliga koncentrationen för varje steg och viktning av resultatet enligt de viktningsfaktorer som är tillämpliga för provcykeln. Ekvation 7-181 ska användas:
(7-181)
där
är den genomsnittliga koncentrationen av NH3 i avgaserna för steg i (ppm),
Nmode
är antalet steg i provcykeln,
WFi
är viktningsfaktorn för steg i [-].
BILAGA VIII
Prestandakrav och provningsförfaranden för dubbelbränslemotorer
1. Tillämpningsområde
Denna bilaga ska tillämpas på dubbelbränslemotorer enligt definitionen i artikel 3.18 i förordning (EU) 2016/1628 när de drivs med ett flytande bränsle och ett gasformigt bränsle samtidigt (dubbelbränsleläge).
Denna bilaga ska inte tillämpas på provning av motorer, inbegripet dubbelbränslemotorer, när de drivs enbart med ett flytande bränsle eller enbart med ett gasformigt bränsle (dvs. när gasenergikvoten (GER) är 1 eller 0, beroende på bränsletyp). I det fallet ska samma krav gälla som för en enbränslemotor.
Typgodkännande av motorer som drivs med ett flytande bränsle och ett gasformigt bränsle samtidigt, eller med en kombination av mer än ett flytande bränsle och ett gasformigt bränsle, eller ett flytande bränsle och mer än ett gasformigt bränsle, ska följa det förfarande för ny teknik eller nya principer som anges i artikel 33 i förordning (EU) 2016/1628.
2. Definitioner och förkortningar
I denna bilaga gäller följande definitioner:
2.1 GER (gasenergikvot) : den betydelse som anges i artikel 3.20 i förordning (EU) 2016/1628 på basis av det lägre värmevärdet.
2.2 GERcycle
: den genomsnittliga gasenergikvoten när motorn körs under den tillämpliga motorprovcykeln.
2.3 dubbelbränslemotor av typ 1A : antingen
a) en dubbelbränslemotor i en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under varmstarts-NRTC-provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRTC,hot ≥ 0,9) och som inte går på tomgång med enbart flytande bränsle och som inte har något läge för flytande bränsle, eller
b) en dubbelbränslemotor i någon annan (under)kategori än en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under NRSC med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRSC ≥ 0,9) och som inte går på tomgång med enbart flytande bränsle och som inte har något läge för flytande bränsle.
2.4 dubbelbränslemotor av typ 1B : antingen
a) en dubbelbränslemotor i en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under varmstarts-NRTC-provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRTC,hot ≥ 0,9) och som inte går på tomgång med enbart flytande bränsle i dubbelbränsleläge och som har ett läge för flytande bränsle, eller
b) en dubbelbränslemotor i någon annan (under)kategori än en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under NRSC med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRSC ≥ 0,9) och som inte går på tomgång med enbart flytande bränsle i dubbelbränsleläge och som har ett läge för flytande bränsle.
2.5 dubbelbränslemotor av typ 2A : antingen
a) en dubbelbränslemotor i en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under varmstarts-NRTC-provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot på mellan 10 % och 90 % (0,1 < GERNRTC,hot < 0,9) och som inte har något läge för flytande bränsle eller som körs under varmstarts-NRTC-provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRTC,hot ≥ 0,9), men som går på tomgång med enbart flytande bränsle och som inte har något läge för flytande bränsle, eller
b) en dubbelbränslemotor i någon annan (under)kategori än en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under NRSC med en genomsnittlig gasenergikvot på mellan 10 % och 90 % (0,1 < GERNRSC < 0,9) och som inte har något läge för flytande bränsle eller som körs under NRSC med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRSC ≥ 0,9), men som går på tomgång med enbart flytande bränsle och som inte har något läge för flytande bränsle.
2.6 dubbelbränslemotor av typ 2B : antingen
a) en dubbelbränslemotor i en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under varmstarts-NRTC-provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot på mellan 10 % och 90 % (0,1 < GERNRTC,hot < 0,9) och som har ett läge för flytande bränsle eller som körs under varmstarts-NRTC-provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRTC,hot ≥ 0,9), och som har ett läge för flytande bränsle, men som kan gå på tomgång med enbart flytande bränsle, eller
b) en dubbelbränslemotor i någon annan (under)kategori än en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under NRSC med en genomsnittlig gasenergikvot på mellan 10 % och 90 % (0,1 < GERNRSC < 0,9) och som inte har något läge för flytande bränsle eller som körs under NRSC med en genomsnittlig gasenergikvot som inte understiger 90 % (GERNRSC ≥ 0,9), och som har ett läge för flytande bränsle, men som kan gå på tomgång med enbart flytande bränsle i dubbelbränsleläge.
2.7 dubbelbränslemotor av typ 3B : antingen
a) en dubbelbränslemotor i en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under varmstarts-NRTC-provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot som inte överstiger 10 % (GERNRTC,hot ≥ 0,1) och som har ett läge för flytande bränsle, eller
b) en dubbelbränslemotor i någon annan (under)kategori än en underkategori till NRE 19 ≤ kW ≤ 560 som körs under NRSC med en genomsnittlig gasenergikvot som inte överstiger 10 % (GERNRSC ≤ 0,1) och som har ett läge för flytande bränsle.
3. Dubbelbränslespecifika tilläggskrav för typgodkännande
3.1 Motorer där operatören kan justera inställningarna för GERcycle.
Om värdet på GERcycle för en viss motortyp kan sänkas från maximum genom en kontroll som operatören kan ändra inställningarna för, ska minimivärdet på GERcycle inte begränsas, utan motorn ska kunna uppfylla utsläppsgränsvärdena vid alla GERcycle-värden som tillverkaren tillåter.
4. Allmänna krav
4.1 Driftlägen för dubbelbränslemotorer
4.1.1 Villkor för att en dubbelbränslemotor ska drivas i läge för flytande bränsle
En dubbelbränslemotor får endast drivas i läge för flytande bränsle om den, vid körning i läge för flytande bränsle, har certifierats enligt samtliga krav i den här förordningen för drift med enbart det angivna flytande bränslet.
Om en dubbelbränslemotor utvecklas från en motor för flytande bränsle som redan är certifierad, krävs det ett nytt EU-typgodkännandeintyg för läget för flytande bränsle.
4.1.2 Villkor för att en dubbelbränslemotor ska få gå på tomgång med enbart flytande bränsle
4.1.2.1 Dubbelbränslemotorer av typ 1A får inte gå på tomgång när enbart flytande bränsle används, med undantag för de förhållanden som anges i punkt 4.1.3 i fråga om uppvärmning och start.
4.1.2.2 Dubbelbränslemotorer av typ 1B får inte gå på tomgång när enbart flytande bränsle används i dubbelbränsleläge.
4.1.2.3 Dubbelbränslemotorer av typerna 2A, 2B och 3B får gå på tomgång när enbart flytande bränsle används.
4.1.3 Villkor för att en dubbelbränslemotor ska få värma upp eller starta när den körs på enbart flytande bränsle
4.1.3.1 En dubbelbränslemotor av typ 1B, typ 2B eller 3B får värma upp eller starta när den körs på enbart flytande bränsle. Om den avgasreningsstrategi som används under uppvärmning eller start i dubbelbränsleläge är densamma som motsvarande avgasreningsstrategi i läge för flytande bränsle får motorn drivas i dubbelbränsleläge under uppvärmning eller start. Om detta villkor inte är uppfyllt ska motorn värma upp eller starta med enbart flytande bränsle när den är i läge för flytande bränsle.
4.1.3.2 En dubbelbränslemotor av typ 1A eller 2A får värma upp eller starta när den körs på enbart flytande bränsle. I så fall ska emellertid denna strategi deklareras som en hjälpstrategi för avgasrening (AECS) och följande tilläggskrav ska uppfyllas:
4.1.3.2.1 Strategin ska upphöra att vara aktiv när kylmedelstemperaturen har nått en temperatur på 343 K (70 oC), eller inom 15 minuter efter aktiveringen, beroende på vad som inträffar först.
4.1.3.2.2 Serviceläget ska aktiveras under tiden som strategin är aktiv.
4.2. Serviceläge
4.2.1 Villkor för att en dubbelbränslemotor ska drivas i serviceläge
När motorn drivs i serviceläge omfattas den av en driftsbegränsning och undantas tillfälligt från de krav beträffande avgasutsläpp och NOx-begränsning som beskrivs i denna förordning.
4.2.2 Driftsbegränsning i serviceläge
4.2.2.1 Krav för andra motorkategorier än IWP, IWA, RLL och RLR
Den driftsbegränsning som ska tillämpas på mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och som är försedda med en dubbelbränslemotor som tillhör en annan motorkategori än IWP, IWA, RLL och RLR och som drivs i serviceläge är den som har aktiverats av det ”system för kraftig motivering” som anges i punkt 5.4 i tillägg 1 till bilaga IV.
Av säkerhetsskäl och för att möjliggöra självdiagnostik med automatisk korrigering, är det tillåtet att använda en funktion för att förbigå motiveringen i syfte att kunna frigöra full motoreffekt i enlighet med punkt 5.5 i tillägg 1 till bilaga IV.
Driftsbegränsningen får inte avaktiveras på annat sätt genom aktivering eller avaktivering av de system för varning och motivering som anges i bilaga IV.
Aktivering och avaktivering av serviceläget får inte aktivera eller avaktivera de system för varning och motivering som anges i bilaga IV.
4.2.2.2 Krav för motorkategorierna IWP, IWA, RLL och RLR
Av säkerhetshänsyn ska drift av motorer i kategori IWP, IWA, RLL och RLR i serviceläge vara tillåten utan begränsningar av motorvridmoment eller motorvarvtal. I detta fall ska fordonsdatorn, när en driftsbegränsning skulle ha aktiverats enligt punkt 4.2.2.3, logga alla händelser i motordriften där serviceläget är aktivt i ett beständigt minne, för att se till att informationen inte kan raderas avsiktligt.
Nationella inspektionsmyndigheter ska kunna läsa dessa uppgifter med ett avsökningsverktyg.
4.2.2.3 Aktivering av driftsbegränsningen
Driftsbegränsningen ska aktiveras automatiskt när serviceläget aktiveras.
När serviceläget aktiveras i enlighet med punkt 4.2.3 till följd av ett fel i gastillförselsystemet, ska driftsbegränsningen aktiveras inom 30 minuters driftstid efter det att serviceläget aktiveras.
När serviceläget aktiveras till följd av att gastanken är tom, ska driftsbegränsningen aktiveras så snart som serviceläget aktiveras.
4.2.2.4 Avaktivering av driftsbegränsningen
Driftsbegränsningssystemet ska avaktiveras när motorn inte längre körs i serviceläge.
4.2.3 Bristande tillgång på gasformigt bränsle vid körning i dubbelbränsleläge
För att mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg ska kunna flyttas till en säker plats om gastanken är tom eller om det uppstår ett fel i gastillförselsystemet ska följande gälla:
a) Dubbelbränslemotorer av typerna 1A och 2A ska aktivera serviceläget.
b) Dubbelbränslemotorer av typerna 1B, 2B och 3B ska köras i läge för flytande bränsle.
4.2.3.1 Bristande tillgång på gasformigt bränsle – tom gastank
Om gastanken är tom ska serviceläget eller, när detta är lämpligt enligt punkt 4.2.3, läget för flytande bränsle aktiveras så snart motorsystemet har detekterat att tanken är tom.
När gastillgången i tanken återigen har kommit upp i den nivå som motiverade aktivering av varningssystemet för tom tank enligt punkt 4.3.2, kan serviceläget avaktiveras eller i tillämpliga fall dubbelbränsleläget reaktiveras.
4.2.3.2 Bristande tillgång på gasformigt bränsle – felfunktion i gastillförselsystemet
Om det uppstår ett fel i gastillförselsystemet som orsakar bristande tillgång till gasformigt bränsle ska serviceläget, eller i förekommande fall enligt punkt 4.2.3, läget för flytande bränsle aktiveras när gastillförseln inte är tillgänglig.
Så snart som gastillförseln blir tillgänglig kan serviceläget avaktiveras, eller, i förekommande fall, dubbelbränsleläget återaktiveras.
4.3 Dubbelbränsleindikatorer
4.3.1 Dubbelbränslelägesindikator
Mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg ska ge operatören en visuell indikering om motorns driftläge (dubbelbränsleläge, läge för flytande bränsle eller serviceläge).
Det är tillverkaren av originalutrustning som ska fatta beslut om egenskaper och placering för denna indikator, som kan ingå i ett befintligt visuellt indikeringssystem.
Denna indikator kan kompletteras med ett system för visning av meddelanden. Det system som används för att visa de meddelanden som avses i denna punkt får vara detsamma som används för diagnostik av NOx-reningen eller andra underhållsändamål.
Det visuella elementet i indikatorn för dubbelbränsleläge får inte vara detsamma som det som används för diagnostik av NOx-reningen eller för andra motorunderhållsändamål.
Säkerhetsvarningar har alltid visningsprioritet framför driftlägesindikeringen.
4.3.1.1 Dubbelbränslelägesindikatorn ska ställas på serviceläge så snart serviceläget aktiveras (dvs. innan det faktiskt blir aktivt) och indikeringen ska vara kvar så länge som serviceläget är aktivt.
4.3.1.2 Dubbelbränslelägesindikatorn ska ställas på dubbelbränsleläge eller läge för flytande bränsle i minst en minut så snart motorn växlar från läge för flytande bränsle till dubbelbränsleläge eller vice versa. Denna indikering krävs vid tändning på i minst en minut, eller på tillverkarens begäran vid motorns igångdragning. Denna indikering ska också visas på operatörens begäran.
4.3.2 Varningssystem för tom gastank (dubbelbränslevarningssystem)
Mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg som har en dubbelbränslemotor ska vara utrustade med ett dubbelbränslevarningssystem som varnar föraren om att gastanken snart är tom.
Dubbelbränslevarningssystemet ska vara aktivt till dess att tanken har fyllts över den nivå där varningssystemet aktiveras.
Dubbelbränslevarningssystemet kan tillfälligt avbrytas med andra varningssignaler med viktiga säkerhetsrelaterade meddelanden.
Det ska inte vara möjligt att stänga av dubbelbränslevarningssystemet med hjälp av ett avsökningsverktyg så länge som skälet till att varningen aktiverats inte har åtgärdats.
4.3.2.1 Dubbelbränslevarningssystemets egenskaper
Dubbelbränslevarningssystemet ska bestå av ett visuellt varningssystem (ikon, symbol etc.) som tillverkaren väljer själv.
Enligt tillverkarens val kan det omfatta en ljudkomponent. I så fall ska det vara tillåtet för operatören att stänga av den komponenten.
Det visuella elementet i dubbelbränslevarningssystemet ska inte vara detsamma som det som används för diagnostik av NOx-reningen eller för andra motorunderhållsändamål.
Dubbelbränslevarningssystemet kan dessutom visa korta meddelanden, inklusive meddelanden som tydligt anger återstående sträcka eller tid innan driftsbegränsningen aktiveras.
Det system som används för att visa den varning eller de meddelanden som avses i denna punkt kan vara detsamma som används för att visa varningar eller meddelanden som berör diagnostik av NOx-reningen eller varningar eller meddelanden för andra underhållsändamål.
En anordning som gör det möjligt för operatören att dämpa de visuella signaler som varningssystemet ger kan installeras på mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg avsedda att användas av räddningstjänster eller mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg som har konstruerats och tillverkats för att användas av försvaret, civilförsvaret, brandförsvaret eller ordningsmakten.
4.4 Meddelat vridmoment
4.4.1 Meddelat vridmoment när en dubbelbränslemotor körs i dubbelbränsleläge
När en dubbelbränslemotor körs i dubbelbränsleläge gäller följande:
a) Referensvridmomentkurvan ska vara den som kan erhållas när motorn provas på en motorprovbänk i dubbelbränsleläge.
b) De registrerade faktiska vridmomenten (indikerat vridmoment och friktionsvridmoment) ska vara resultatet av dubbelbränsleförbränning och inte det resultat som erhålls vid körning enbart på flytande bränsle.
4.4.2 Meddelat vridmoment när en dubbelbränslemotor körs i läge för flytande bränsle
När en dubbelbränslemotor körs i läge för flytande bränsle ska den referensvridmomentkurva som kan erhållas vara den som erhålls när motorn provas på en motorprovbänk i läge för flytande bränsle.
4.5 Ytterligare krav
4.5.1 När adaptiva strategier används för en dubbelbränslemotor ska dessa, utöver att uppfylla kraven i bilaga IV, även uppfylla följande krav:
a) Motorn bibehåller alltid den dubbelbränslemotortyp (dvs. typ 1A, typ 2B osv.) som har deklarerats för EU-typgodkännande,
b) för motorer av typ 2: den resulterande skillnaden mellan högsta och lägsta maximala GERcycle i familjen överstiger aldrig den andel som anges punkt 3.1.1, med undantag för det som är tillåtet enligt punkt 3.2.1.
4.6 Typgodkännandet ska förenas med villkoret att tillverkaren av originalutrustning och slutanvändarna, i enlighet med kraven i bilagorna XIV och XV, ska förses med anvisningar för installation och drift av dubbelbränslemotorn inklusive det serviceläge som anges i punkt 4.2 och det dubbelbränsleindikatorsystem som anges i punkt 4.3.
5. Prestandakrav
5.1 Prestandakraven, inklusive utsläppsgränsvärden, och de krav för EU-typgodkännande som är tillämpliga på dubbelbränslemotorer är identiska med dem som gäller för alla andra motorer i respektive motorkategori i enlighet med den här förordningen och med förordning (EU) 2016/1628, med undantag för det som anges i den här bilagan.
5.2 Kolvätegränsen (HC) för drift i dubbelbränsleläge ska fastställas med hjälp av den genomsnittliga gasenergikvoten (GER) under den angivna provcykeln i enlighet med bilaga II till förordning (EU) 2016/1628.
5.3 De tekniska kraven för avgasreningsstrategier, inklusive den dokumentation som krävs för att styrka dessa strategier, de tekniska åtgärderna för att förhindra manipulation och förbudet mot manipulationsanordningar är identiska med dem som anges för alla andra motorer i respektive motorkategori i bilaga IV.
5.4 De detaljerade tekniska kraven för det område som är förknippat med den relevanta NRSC-cykeln, inom vilket den mängd med vilken utsläppen tillåts överskrida de utsläppsgränser som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 kontrolleras, är identiska med dem som gäller för alla andra motorer i respektive motorkategori i bilaga VI.
6. Demonstrationskrav
6.1 De demonstrationskrav som är tillämpliga på dubbelbränslemotorer är identiska med dem som gäller för alla andra motorer i respektive motorkategori i enlighet med den här förordningen och förordning (EU) 2016/1628, med undantag för det som anges i avsnitt 6.
6.2 Överensstämmelse med de tillämpliga gränsvärdena ska demonstreras i dubbelbränsleläge.
6.3 För dubbelbränslemotortyper med ett läge för flytande bränsle (dvs. typerna 1B, 2B och 3B) ska överensstämmelsen med de tillämpliga gränsvärdena också demonstreras i läge för flytande bränsle.
6.4 Ytterligare demonstrationskrav för typ 2-motorer
6.4.1 Tillverkaren ska förse godkännandemyndigheten med belägg som visar att GERcycle-intervallet för alla medlemmar i dubbelbränslemotorfamiljen håller sig inom de gränser som anges i punkt 3.1.1, eller, för motorer där operatören kan justera GERcycle, uppfyller kraven i punkt 6.5 (t.ex. genom algoritmer, funktionsanalyser, beräkningar, simuleringar, tidigare provningsresultat osv.).
6.5 Ytterligare demonstrationskrav för motorer där operatören kan justera GERcycle.
6.5.1 Överensstämmelse med tillämpliga gränsvärden ska demonstreras vid det minimi- och maximivärde för GERcycle som tillverkaren tillåter.
6.6 Krav för att demonstrera en dubbelbränslemotors hållbarhet
6.6.1 Bestämmelserna i bilaga III ska tillämpas.
6.7 Demonstration av dubbelbränsleindikatorer, varning och driftsbegränsning
6.7.1 Som ett led i ansökan om EU-typgodkännandet enligt denna förordning ska tillverkaren demonstrera driften av dubbelbränsleindikatorer, varningssystemet och driftsbegränsningen i enlighet med bestämmelserna i tillägg 1.
7. Krav som ska säkerställa fungerande drift av NOx-reningssystemet
7.1 Bilaga IV (tekniska krav för NO x -rening) ska tillämpas på dubbelbränslemotorer oavsett om de är i dubbelbränsleläge eller läge för flytande bränsle.
7.2 Ytterligare NO x -reningskrav för dubbelbränslemotorer av typ 1B, typ 2B och typ 3B.
7.2.1 Det vridmoment som anses vara tillämpligt för den kraftiga motivering som fastställs i punkt 5.4 i tillägg 1 till bilaga IV ska vara det lägsta av de vridmoment som uppnås i läge för flytande bränsle och i dubbelbränsleläge.
7.2.2 Möjligheten att driftläget påverkar felfunktionsdetekteringen får inte utnyttjas för att förlänga tiden fram till dess att en motivering aktiveras.
7.2.3 För felfunktioner där detekteringen inte är beroende av motorns driftläge ska de mekanismer som anges i tillägg 1 till bilaga IV och som avser diagnosfelkodens status inte vara beroende av motorns driftläge (om t.ex. en diagnosfelkod har fått statusen ”potentiell” i dubbelbränsleläge kommer den att få statusen ”bekräftad och aktiv” nästa gång felet upptäcks, även om detta är i läge för flytande bränsle).
7.2.4 För felfunktioner där detekteringen är beroende av motorns driftläge ska diagnosfelkoderna inte tilldelas en tidigare aktiv status i ett annat läge än det där de uppnådde sin bekräftade och aktiva status.
7.2.5 Förändrat driftläge (från dubbelbränsleläge till läge för flytande bränsle eller vice versa) ska inte medföra att de mekanismer som används stannas eller nollställs för att uppfylla kraven i bilaga IV (t.ex. räknare). När däremot en av dessa mekanismer (t.ex. ett diagnossystem) är beroende av aktuellt driftläge, får räknarna för den mekanismen på tillverkarens begäran och efter godkännandemyndighetens godkännande
a) stanna och i tillämpliga fall bevara sitt innevarande värde när driftläget ändras,
b) starta om och i tillämpliga fall fortsätta räkna från den punkt där den stannat när driftläget ändras tillbaka till det andra driftläget.
Tillägg 1
Dubbelbränsleindikatorer, varningssystem, driftsbegränsningar för dubbelbränslemotorer – demonstrationskrav
1. Dubbelbränsleindikatorer
1.1 Dubbelbränslelägesindikator
Motorns kapacitet att beordra aktivering av dubbelbränslelägesindikatorn när det drivs i dubbelbränsleläge ska demonstreras vid EU-typgodkännandet.
1.2 Indikator för läge för flytande bränsle
För dubbelbränslemotorer av typ 1B, typ 2B eller typ 3B ska motorsystemets kapacitet att beordra aktivering av indikatorn för läge för flytande bränsle när det drivs i läge för flytande bränsle demonstreras vid EU-typgodkännandet.
1.3 Servicelägesindikator
Motorns kapacitet att beordra aktivering av servicelägesindikatorn när det drivs i serviceläge ska demonstreras vid EU-typgodkännandet.
1.3.1 Med denna utrustning räcker det att utföra den demonstration som avser servicelägesindikatorn genom att aktivera en omkopplare för servicelägesaktivering samt att förse godkännandemyndigheten med belägg som visar att aktiveringen sker när serviceläget beordras genom själva motorsystemet (t.ex. genom algoritmer, simuleringar och resultat av interna provningar).
2. Varningssystem
Motorns kapacitet att beordra aktivering av varningssystemet när mängden gasformigt bränsle i gastanken ligger under varningsnivån ska demonstreras vid EU-typgodkännandet. Den verkliga mängden gasformigt bränsle kan simuleras för detta ändamål.
3. Driftsbegränsning
För dubbelbränslemotorer av typ 1A eller typ 2A ska motorsystemets kapacitet att beordra aktivering av driftsbegränsningen när det har detekterats att en gastank är tom eller att gastillförselsystemet inte fungerar demonstreras vid EU-typgodkännandet. Den tomma gastanken eller felfunktionen i gastillförseln får simuleras för detta ändamål.
3.1 Det räcker att utföra den demonstrationen i ett typiskt användningsfall som har valts med godkännandemyndighetens godkännande och att förse den myndigheten med belägg som visar att driftsbegränsningen sker i andra möjliga användningsfall (t.ex. genom algoritmer, simuleringar och resultat av interna provningar).
Tillägg 2
Utsläppsprovning av dubbelbränslemotorer
1. Allmänt
I denna punkt anges tilläggskrav till och undantag från den här bilagan för att möjliggöra utsläppsprovning av dubbelbränslemotorer oberoende av om dessa utsläpp enbart omfattar avgasutsläpp eller om de även omfattar vevhusutsläpp som har adderats till avgasutsläppen i enlighet med punkt 6.10 i bilaga VI. Om inga tilläggskrav eller undantag anges ska kraven i den här förordningen tillämpas på dubbelbränslemotorer på samma sätt som de tillämpas på alla andra godkända motortyper eller motorfamiljer enligt förordning (EU) 2016/1628.
Utsläppsprovningen av en dubbelbränslemotor kompliceras av att det bränsle som motorn använder kan variera mellan rent flytande bränsle och en kombination av framför allt gasformigt bränsle och endast en mindre mängd flytande bränsle som tändningskälla. Förhållandet mellan de bränslen som en dubbelbränslemotor använder kan även förändras dynamiskt beroende på motorns driftsförhållanden. Till följd av detta krävs det särskilda försiktighetsåtgärder och begränsningar när dessa motorer ska utsläppsprovas.
2. Provningsförhållanden
Avsnitt 6 i bilaga VI ska tillämpas.
3. Provningsförfaranden
Avsnitt 7 i bilaga VI ska tillämpas.
4. Mätförfaranden
Avsnitt 8 i bilaga VI ska tillämpas, med undantag för vad som anges i detta tillägg.
Ett mätförfarande för fullflödesutspädning för dubbelbränslemotorer illustreras i figur 6.6 i bilaga VI (CVS-system).
Detta mätförfarande säkerställer att variationen i bränslesammansättningen under provningen främst kommer att påverka mätresultaten för kolväten. Detta ska kompenseras via en av de metoder som beskrivs i punkt 5.1.
Mätning av outspädda avgaser/delflöde, som illustreras i figur 6.7 i bilaga VI, kan användas med vissa försiktighetsåtgärder när det gäller metoder för att bestämma och beräkna avgasmassflödet.
5. Mätutrustning
Avsnitt 9 i bilaga VI ska tillämpas.
6. Mätning av antal partiklar i utsläppen
Tillägg 1 till bilaga VI ska tillämpas.
7. Utsläppsberäkning
Utsläppsberäkningen ska utföras i enlighet med bilaga VII, med undantag för vad som anges i detta avsnitt. De ytterligare krav som anges i punkt 7.1 ska tillämpas för massbaserade beräkningar och de ytterligare krav som anges i punkt 7.2 ska tillämpas för molbaserade beräkningar.
För att göra utsläppsberäkningen måste man känna till sammansättningen hos de bränslen som används. När gasformigt bränsle levereras med ett certifikat som bekräftar bränslets egenskaper (t.ex. gas från flaskor) är det godtagbart att använda den sammansättning som leverantören anger. Om sammansättningen inte finns tillgänglig (t.ex. bränsle från gasledning) ska bränslets sammansättning åtminstone analyseras före och efter utsläppsprovningen av motorn. Det ska vara tillåtet att göra mer frekventa analyser och använda resultatet i beräkningen.
Om den genomsnittliga gasenergikvoten (GER) används ska den överensstämma med definitionen i artikel 3.2 i förordning (EU) 2016/1628 och de särskilda bestämmelserna för gränsvärden för totala kolväten (HC) för motorer som helt eller delvis drivs med gasformigt bränsle i bilaga II till den förordningen. Genomsnittsvärdet för GER under cykeln ska beräknas med en av följande metoder:
a) För varmstarts-NRTC och RMC NRSC genom att dividera GER-summan vid varje mätpunkt med antalet mätpunkter.
b) För NRSC med lägesbaserad mätning genom att multiplicera genomsnittlig GER för varje provningsläge med motsvarande vägningsfaktor för det läget och beräkna summan för alla lägen. Vägningsfaktorerna ska tas från tillägg 1 till bilaga XVII för den tillämpliga cykeln.
7.1 Massbaserad utsläppsberäkning
Avsnitt 2 i bilaga VII ska tillämpas, med undantag för vad som anges i detta avsnitt.
7.1.1 Korrigering torr bas/våt bas
7.1.1.1 Outspädda avgaser
Ekvationerna 7-3 och 7-4 i bilaga VII ska användas för att beräkna korrigeringen på torr/våt bas.
De bränslespecifika parametrarna ska bestämmas i enlighet med punkt 7.1.5.
7.1.1.2 Utspädda avgaser
Ekvation 7-3 ska användas tillsammans med ekvation 7-25 eller 7-26 i bilaga VII för att beräkna korrigeringen på torr/våt bas.
Den molara vätekvoten α för kombinationen av de båda bränslena ska användas för korrigeringen mellan torr och våt bas. Denna molara vätekvot ska räknas fram med hjälp av mätvärdena för bränsleförbrukningen av båda dessa bränslen i enlighet med punkt 7.1.5.
7.1.2 NOx-korrigering för luftfuktighet
Den NOx-korrektion för luftfuktighet för motorer med kompressionständning som anges i ekvation 7-9 i bilaga VII ska användas.
7.1.3 Mätning vid delflödesutspädning och outspädda avgaser
7.1.3.1 Bestämning av massflödet av outspädda avgaser
Avgasmassflödet ska bestämmas med en mätare för outspädda avgaser i enlighet med den metod som beskrivs i punkt 9.4.5.3 i bilaga VI.
Alternativt får metoden med mätning av luftflöde och luft–bränsleförhållande i enlighet med ekvationerna 7-17 till 7-19 i bilaga VII användas, men endast om värdena α, γ, δ och ε bestäms i enlighet med punkt 7.1.5.3. Det är inte tillåtet att använda en sensor av zirconiatyp för att bestämma luft–bränsleförhållandet.
När det gäller provningsmotorer som omfattas av stationära provcykler får endast avgasmassflödet bestämmas genom metoden med mätning av luft och bränsle i enlighet med ekvation 7-15 i bilaga VII.
7.1.3.2 Bestämning av gasformiga ämnen
Punkt 2.1 i bilaga VII ska tillämpas, med undantag för vad som anges i detta avsnitt.
Den möjliga variationen i bränslesammansättningen påverkar alla ugas -faktorer och molarkomponentkvoter som används i utsläppsberäkningarna. Tillverkaren ska välja en av följande metoder för att bestämma ugas -faktorer och molarkomponentkvoter.
a) De exakta ekvationerna i punkt 2.1.5.2 eller 2.2.3 i bilaga VII ska tillämpas för beräkning av momentana värden på ugas med de momentana andelar flytande och gasformigt bränsle (bestämt från mätningar eller beräkningar av momentan bränsleförbrukning) och momentana molarkomponentkvoter som bestäms i enlighet med punkt 7.1.5.
b) När den massbaserade beräkningen i avsnitt 2 i bilaga VII används i det specifika fallet med en dubbelbränslemotor som drivs på gas och dieselbränsle får tabellvärden användas för molarkomponentkvoterna och u gas -värdena. Tabellvärden ska användas enligt följande:
i) För motorer som körs i den tillämpliga provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot som är större än eller lika med 90 % (GER ≥ 0,9) ska de värden som krävs vara dem som gäller för gasformigt bränsle i tabellerna 7.1 eller 7.2 i bilaga VII.
ii) För motorer som körs i den tillämpliga provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot på mellan 10 % och 90 % (0,1 < GER < 0,9) ska de värden som krävs antas vara representerade av dem som gäller för en blandning av 50 % gasformigt bränsle och 50 % dieselbränsle från tabellerna 8.1 och 8.2.
iii) För motorer som körs i den tillämpliga provcykeln med en genomsnittlig gasenergikvot på mindre än 10 % (GER ≤ 0,1) ska de värden som krävs vara dem som gäller för dieselbränsle i tabellerna 7.1 eller 7.2 i bilaga VII.
iv) För beräkningen av kolväteutsläpp ska ugas -värdet för det gasformiga bränslet användas i alla fall, oavsett genomsnittlig gasenergikvot (GER).
Tabell 8.1
Molarkomponentkvoter för en blandning av 50 % gasformigt bränsle och 50 % dieselbränsle (massprocent)
Gasformigt bränsle
α
γ
δ
ε
CH4
2,8681
0
0
0,0040
GR
2,7676
0
0
0,0040
G23
2,7986
0
0,0703
0,0043
G25
2,7377
0
0,1319
0,0045
Propan
2,2633
0
0
0,0039
Butan
2,1837
0
0
0,0038
Motorgas
2,1957
0
0
0,0038
Motorgas bränsle A
2,1740
0
0
0,0038
Motorgas bränsle B
2,2402
0
0
0,0039
7.1.3.2.1 Massa per provning av gasutsläpp
Om de exakta ekvationerna används för att beräkna de momentana värdena för u gas i enlighet med punkt 7.1.3.2.1a ska, när massan per provning beräknas av ett gasutsläpp för de transienta provcyklerna (NRTC och LSI-NRTC) och RMC, u gas inbegripas i summeringen i ekvation 7-2 i punkt 2.1.2 i bilaga VII genom ekvation 8-1:
(8-1)
där
u gas,
i
är det momentana värdet för ugas.
De återstående leden i ekvationen är de som anges i punkt 2.1.2 i bilaga VII.
Tabell 8.2
Värden på u gas för outspädda avgaser och komponenternas densiteter för en blandning av 50 % gasformigt bränsle och 50 % dieselbränsle (massprocent)
Gasformigt bränsle
Gas
r e
NOx
CO
HC
CO2
O2
CH4
r gas [kg/m 3 ]
2,053
1,250
(1)
1,9636
1,4277
0,716
u gas (2)
Komprimerad naturgas/flytande naturgas (3)
1,2786
0,001606
0,000978
0,000528 (4)
0,001536
0,001117
0,000560
Propan
1,2869
0,001596
0,000972
0,000510
0,001527
0,001110
0,000556
Butan
1,2883
0,001594
0,000971
0,000503
0,001525
0,001109
0,000556
Motorgas (5)
1,2881
0,001594
0,000971
0,000506
0,001525
0,001109
0,000556
7.1.3.3 Bestämning av partiklar
För bestämning av partikelutsläpp med delflödesmätningsmetoden ska beräkningen utföras enligt ekvationerna i punkt 2.3 i bilaga VII.
Kraven i punkt 8.2.1.2 i bilaga VI ska tillämpas för regleringen av utspädningsförhållandet. Framför allt gäller att om avgasmätningens och delflödessystemets sammantagna omvandlingstider är mer än 0 s ska look ahead-styrning baserad på en förinspelad provkörning användas. I sådana fall ska den sammanlagda stigtiden vara ≤ 1 s och den sammanlagda fördröjningen ≤ 10 s. Med undantag för fall där avgasmassflödet mäts direkt ska bestämningen av avgasmassflöden använda värden på α, γ, δ och ε som har bestämts enligt punkt 7.1.5.3.
Kvalitetskontrollen enligt punkt 8.2.1.2 i bilaga VI ska utföras för varje mätning.
7.1.3.4 Tilläggskrav avseende avgasmassflödesmätaren
Den flödesmätare som avses i punkterna 9.4.1.6.3 och 9.4.1.6.3.3 i bilaga VI får inte vara känslig för förändringar i avgasernas sammansättning och densitet. Mindre fel vid t.ex. pitotrörs- eller flänsmätning (motsvarande kvadratroten av avgasdensiteten) kan försummas.
7.1.4 Mätning vid fullflödesutspädning (CVS)
Punkt 2.2 i bilaga VII ska tillämpas, med undantag för vad som anges i detta avsnitt.
Den möjliga variationen i bränslesammansättningen påverkar endast beräkningen av mätresultaten för kolväten. Exakta ekvationer ska tillämpas för beräkningen av kolvätesutsläpp med hjälp av molarkomponentkvoter som har bestämts utifrån mätningar av bränsleförbrukningen av båda bränslena enligt punkt 7.1.5.
7.1.4.1 Bestämning av bakgrundskorrigerade koncentrationer (punkt 5.2.5)
För att bestämma den stökiometriska faktorn ska molarvätekvoten α för bränslet beräknas som den genomsnittliga molarvätekvoten för bränsleblandningen under provningen i enlighet med punkt 7.1.5.3.
Alternativt får Fs-värdet för det gasformiga bränslet användas i ekvation 7-28 i bilaga VII.
7.1.5 Bestämning av molarkomponentkvoter
7.1.5.1 Allmänt
Detta avsnitt ska användas för bestämning av molarkomponentkvoter när bränsleblandningen är känd (exakt metod).
7.1.5.2 Beräkning av bränsleblandningskomponenter
Ekvationerna 8-2 till 8-7 ska användas för att beräkna bränsleblandningens grundämnessammansättning:
qmf = qmf1 + qmf2
(8-2)
(8-3)
(8-4)
(8-5)
(8-6)
(8-7)
där
qm
f1
är massflödet av bränsle 1 (kg/s),
qm
f2
är massflödet av bränsle 2 (kg/s),
w H
är bränslets vätehalt (massprocent),
w C
är bränslets kolhalt (massprocent),
w S
är bränslets svavelhalt (massprocent),
w N
är bränslets kvävehalt (massprocent),
w O
är bränslets syrehalt (massprocent).
Beräkning av molkvoterna för H, C, S, N och O i förhållande till C för bränsleblandningen
Beräkningen av atomförhållandena (särskilt H/C-förhållandet α) anges i bilaga VII genom ekvationerna 8-8 till 8-11:
(8-8)
(8-9)
(8-10)
(8-11)
där
w H
är vätehalt i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent],
w C
är kolhalt i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent],
w S
är svavelhalt i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent],
w N
är kvävehalt i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent],
w O
är syrehalt i bränsle, massfraktion [g/g] eller [massprocent],
α
är molar vätekvot (H/C),
γ
är molar svavelkvot (S/C),
δ
är molar kvävekvot (N/C),
ε
är molar syrekvot (O/C),
avseende ett bränsle CHαOεNδSγ.
7.2 Molbaserad utsläppsberäkning
Bilaga VII avsnitt 3 ska tillämpas, med undantag för vad som anges i det här avsnittet.
7.2.1 NOx-korrigering för luftfuktighet
Ekvation 7-102 i bilaga VII (korrektion för motorer med kompressionständning) ska användas.
7.2.2 Bestämning av massflödet av avgaser utan användning av mätare för outspädda avgaser
Ekvation 7-112 i bilaga VII (molflödesberäkning baserat på inloppsluft) ska användas. Ekvation 7-113 i bilaga VII (molflödesberäkning på grundval av bränslemassflödet) får användas som ett alternativ enbart vid NRSC-provning.
7.2.3 Molarkomponentkvoter för bestämning av gasformiga ämnen
Den exakta metoden ska användas för att bestämma molarkomponentkvoter med användning av de momentana andelar flytande och gasformigt bränsle som har bestämts genom mätningar eller beräkningar momentan bränsleförbrukning. De momentana molarkomponentkvoterna ska föras in i ekvationerna 7-91, 7-89 och 7-94 i bilaga VII för den kontinuerliga kemiska balansen.
Bestämningen av kvoterna ska göras enligt punkt 7.2.3.1 eller punkt 7.1.5.3.
Gasformiga bränslen, blandade eller från en ledning, kan innehålla betydande mängder inerta beståndsdelar, t.ex. CO2 och N2. Tillverkaren ska antingen inkludera dessa beståndsdelar i de beräkningar av atomförhållanden som beskrivs i punkt 7.2.3.1 eller punkt 7.1.5.3, enligt vad som är tillämpligt, eller alternativt exkludera de inerta beståndsdelarna från atomförhållandena och fördela dem på lämpligt sätt på den kemiska balansen för inloppsluftsparametrarna x O2int, x CO2int, och x H2Oint i punkt 3.4.3 i bilaga VII.
7.2.3.1 Bestämning av molarkomponentkvoter
Momentana molarkomponentkvoter för antalet väte-, syre-, svavel- och kväveatomer per kolatom i det blandade bränslet för dubbelbränslemotorer kan beräknas genom ekvationerna 8-12 till 8-15:
(8-12)
(8-13)
(8-14)
(8-15)
där
w i,
fuel
=
massfraktion av det berörda ämnet C, H, O, S eller N, av flytande eller gasformigt bränsle,
ṁliquid (t)
=
momentant massflöde för det flytande bränslet vid tid t [kg/h],
ṁgas (t)
=
momentant massflöde för det gasformiga bränslet vid tid t [kg/h].
När avgasmassflödet beräknas baserat på det blandade bränsleflödet ska i ekvation 7-111 i bilaga VII beräknas genom ekvation 8-16:
(8-16)
där
w C
=
massfraktion för kol i dieselbränslet eller det gasformiga bränslet,
ṁliquid
=
massflöde för det flytande bränslet [kg/h],
ṁgas
=
massflöde för det gasformiga bränslet [kg/h].
7.3 Bestämning av CO2
Bilaga VII ska gälla, utom när motorn provas med transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC genom provtagning av outspädd gas.
7.3.1 Bestämning av CO2 vid provning med transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC genom provtagning av outspädd gas
Beräkning av CO2-utsläpp från mätningar av koldioxid i avgaser i enlighet med bilaga VII ska inte gälla. I stället ska följande bestämmelser gälla:
Det uppmätta provningsmedelvärdet för bränsleförbrukningen ska bestämmas från summan av de momentana värdena under cykeln och användas som grund för att beräkna CO2-provningsmedelvärdet.
Massan av varje förbrukat bränsle ska användas för att i enlighet med avsnitt 7.1.5 bestämma molar vätekvot och massfraktion för bränsleblandningen i provningen.
Den totala korrigerade bränslemassan för båda bränslena, m fuel,corr [g/test], och CO2-massautsläppen från bränslet m CO2,fuel [g/test] ska bestämmas genom ekvationerna 8-17 och 8-18.
(8-17)
(8-18)
där
m fuel
=
total bränslemassa för båda bränslena [g/test],
m THC
=
massa av totala kolväteutsläpp i avgasen [g/test],
m CO
=
massa av koloxidutsläpp i avgasen [g/test],
w GAM
=
bränslenas svavelinnehåll [massprocent],
w DEL
=
bränslenas kvävehalt [massprocent],
w EPS
=
är bränslenas syrehalt [massprocent],
α
=
är bränslenas molarvätekvot (H/C) [-],
A C
=
är atommassan för kol: 12,011 [g/mol],
A C
=
är atommassan för väte: 1,0079 [g/mol],
M CO
=
är molekylmassan för koloxid: 28,011 [g/mol],
M CO2
=
är molekylmassan för koldioxid: 44,01 [g/mol].
CO2-utsläppen från urea m CO2,urea [g/test] ska beräknas genom ekvation 8-19:
(8-19)
där
c urea
=
ureakoncentration [procent],
m urea
=
total konsumtion av ureamassa [g/test],
M CO(NH2)2
=
molekylvikt för urea: 60,056 [g/mol].
Därefter ska de totala CO2-utsläppen m CO2 [g/test] beräknas genom ekvation 8-20:
m CO2 = m CO2,fuel + m CO2,urea
(8-20)
De totala CO2-utsläpp som beräknas genom ekvation 8-20 ska användas i beräkningen av bromsspecifika CO2-utsläpp, eCO2 [g/kWh], i avsnitt 2.4.1.1 eller 3.8.1.1 i bilaga VII. I tillämpliga fall ska korrigeringen för CO2 i utsläpp som kommer från CO2 i det gasformiga bränslet utföras i enlighet med tillägg 3 till bilaga IX.
(1) Beroende på bränsle.
(2) Vid l = 2, torr luft, 273 K, 101,3 kPa.
(3) u stämmer inom 0,2 % för massfördelningen: C = 58–76 %, H = 19–25 %, N = 0–14 % (CH4, G20, G23 och G25).
(4) Icke-metankolväten enligt CH2,93 (för totala kolväten ska koefficienten u gas för CH4 användas).
(5) u stämmer inom 0,2 % för massfördelningen: C3 = 27–90 %, C4 = 10–73 % (motorgas bränsle A och B).
Tillägg 3
Typer av dubbelbränslemotorer som drivs på naturgas/biometan eller motorgas och ett flytande bränsle – definitioner och huvudkrav
Dubbel-bränsletyp
GERcycle
Tomgång på flytande bränsle
Uppvärmning på flytande bränsle
Drift enbart på flytande bränsle
Drift i avsaknad av gas
Anmärkningar
1A
GERNRTC,hot ≥ 0,9 eller
GERNRSC ≥ 0,9
EJ tillåtet
Endast tillåtet i serviceläge
Endast tillåtet i serviceläge
Serviceläge
1B
GERNRTC,hot ≥ 0,9
eller
GERNRSC ≥ 0,9
Endast tillåtet i läge för flytande bränsle
Endast tillåtet i läge för flytande bränsle
Endast tillåtet i läge för flytande bränsle eller serviceläge
Läge för flytande bränsle
2A
0,1 < GERNRTC,hot < 0,9
eller 0,1 < GERNRSC < 0,9
Tillåtet
Endast tillåtet i serviceläge
Endast tillåtet i serviceläge
Serviceläge
GERNRTC,hot ≥ 0,9
eller
GERNRSC ≥ 0,9
tillåtet
2B
0,1 < GERNRTC, hot < 0,9
eller 0,1 < GERNRSC < 0,9
Tillåtet
Tillåtet
Tillåtet
Läge för flytande bränsle
GERNRTC, hot ≥ 0,9
eller
GERNRSC ≥ 0,9
tillåtet
3A
Varken angivet eller tillåtet
3B
GERNRTC,hot ≤ 0,1
eller
GERNRSC ≤ 0,1
Tillåtet
Tillåtet
Tillåtet
Läge för flytande bränsle
BILAGA IX
Referensbränslen
1. Tekniska uppgifter om bränslen för provning av motorer med kompressionständning
1.1 Typ: Diesel (gasoljor för mobila maskiner)
Parameter
Enhet
Gränsvärden (1)
Provningsmetod
min.
max.
Cetantal (2)
45
56,0
EN-ISO 5165
Densitet vid 15 °C
kg/m3
833
865
EN-ISO 3675
Destillering:
50 %-punkten
°C
245
— EN-ISO 3405
95 %-punkten
°C
345
350
EN-ISO 3405
— Slutkokpunkt
°C
— 370
EN-ISO 3405
Flampunkt
°C
55
— EN 22719
Filtrerbarhet i kyla (CFPP)
°C
— – 5
EN 116
Viskositet vid 40 °C
mm2/s
2,3
3,3
EN-ISO 3104
Polycykliska aromatiska kolväten
massprocent
2,0
6,0
IP 391
Svavelhalt (3)
mg/kg
— 10
ASTM D 5453
Kopparkorrosion
— klass 1
EN-ISO 2160
Koksrester enligt Conradson (10 % DR)
massprocent
— 0,2
EN-ISO 10370
Askhalt
massprocent
— 0,01
EN-ISO 6245
Föroreningar totalt
mg/kg
— 24
EN 12662
Vatteninnehåll
massprocent
— 0,02
EN-ISO 12937
Neutralisationstal (stark syra)
mg KOH/g
— 0,10
ASTM D 974
Oxidationsstabilitet (3)
mg/ml
— 0,025
EN-ISO 12205
Smörjförmåga (HFRR, smörjbarhetsgräns vid 60 °C)
μm
— 400
CEC F-06-A-96
Oxidationsstabilitet vid 110 °C (3)
H
20,0
— EN 15751
Fettsyremetylester (FAME)
volymprocent
— 7,0
EN 14078
1.2 Typ: Etanol för särskilda motorer med kompressionständning (ED95) (1)
Parameter
Enhet
Gränsvärden (4)
Provningsmetod (5)
Min.
Max.
Alkoholhalt totalt (etanol inklusive halt med längre mättade alkoholer)
massprocent
92,4
EN 15721
Andra längre mättade monoalkoholer (C3–C5)
massprocent
2,0
EN 15721
Metanol
massprocent
0,3
EN 15721
Densitet 15 °C
kg/m3
793,0
815,0
EN ISO 12185-2
Surhetsgrad, räknat som ättiksyra
massprocent
0,0025
EN 15491
Utseende
Ljus och klar
Flampunkt
°C
10
EN 3679
Torr substans
mg/kg
15
EN 15691
Vatteninnehåll
massprocent
6,5
EN 15489 (6)
EN-ISO 12937
EN15692
Aldehyder beräknade som acetaldehyd
massprocent
0,0050
ISO 1388-4
Estrar beräknade som etylacetat
massprocent
0,1
ASTM D1617
Svavelhalt
mg/kg
10,0
EN 15485
EN 15486
Sulfater
mg/kg
4,0
EN 15492
Partikelformiga föroreningar
mg/kg
24
EN 12662
Fosfor
(mg/l)
0,20
EN 15487
Oorganisk klorid
mg/kg
1,0
EN 15484 eller EN 15492
Koppar
mg/kg
0,100
EN 15488
Elektrisk ledningsförmåga
μS/cm
2,50
DIN 51627-4 eller prEN 15938
(1)
Additiv, t.ex. cetanförbättringsmedel enligt motortillverkarens specifikationer, får tillsättas etanolbränslet, förutsatt att inga negativa bieffekter är kända. Om dessa villkor är uppfyllda är den högsta tillåtna mängden 10 massprocent.
2. Tekniska uppgifter om bränslen för provning av motorer med gnisttändning
2.1 Typ: Bensin (E10)
Parameter
Enhet
Gränsvärden (7)
Provningsmetod (8)
Min.
Max.
Researchoktantal, RON
91,0
98,0
EN ISO 5164:2005 (9)
Motoroktantal, MON
83,0
89,0
EN ISO 5163:2005 (9)
Densitet vid 15 °C
kg/m3
743
756
EN ISO 3675-2
EN ISO 12185-2
Ångtryck
kPa
45,0
60,0
EN ISO 13016–1 (DVPE)
Vatteninnehåll
Max 0,05 volymprocent
Utseende vid – 7 °C: klart och ljust
EN 12937
Destillering:
— Avdunstning vid 70 °C
volymprocent
18,0
46,0
EN-ISO 3405
— Avdunstning vid 100 °C
volymprocent
46,0
62,0
EN-ISO 3405
— Avdunstning vid 150 °C
volymprocent
75,0
94,0
EN-ISO 3405
— Slutkokpunkt
°C
170
210
EN-ISO 3405
Restämne
volymprocent
— 2,0
EN-ISO 3405
Kolväteanalys:
— olefiner
volymprocent
3,0
18,0
EN 14517
EN 15553
— aromatiska föreningar
volymprocent
19,5
35,0
EN 14517
EN 15553
— bensen (bensol)
volymprocent
— 1,0
EN 12177
EN 238, EN 14517
— mättade
volymprocent
Redovisas
EN 14517
EN 15553
Kol/väte-förhållande
Redovisas
Kol/syre-förhållande
Redovisas
Induktionsperiod (10)
minuter
480
EN-ISO 7536
Syrehalt (11)
massprocent
3,3 (14)
3,7
EN 1601
EN 13132
EN 14517
Förekommande bindemedel
mg/ml
— 0,04
EN-ISO 6246
Svavelhalt (12)
mg/kg
— 10
EN ISO 20846-2
EN ISO 20884-2
Kopparkorrosion (3 h vid 50 °C)
klassificering
— Klass 1
EN-ISO 2160
Blyhalt
(mg/l)
— 5
EN 237
Fosforhalt (13)
(mg/l)
— 1,3
ASTM D 3231
Etanol (10)
volymprocent
9,0 (14)
10,2 (14)
EN 22854
2.2 Typ: Etanol (E85)
Parameter
Enhet
Gränsvärden (15)
Provningsmetod
Min.
Max.
Researchoktantal, RON
95,0
— EN ISO 5164-2
Motoroktantal, MON
85,0
— EN ISO 5163-2
Densitet vid 15 °C
kg/m3
Redovisas
ISO 3675
Ångtryck
kPa
40,0
60,0
EN ISO 13016-1 (DVPE)
Svavelhalt (16)
mg/kg
— 10
EN 15485 eller EN 15486
Oxidationsstabilitet
Protokoll
360
EN ISO 7536-2
Förekommande bindemedel (tvättat med lösningsmedel)
mg/100 ml
— 5
EN-ISO 6246
Utseende
Ska bestämmas vid omgivningstemperatur eller 15 °C, beroende på vad som är högst
Klar och ljus, synbart fri från suspergerade eller utfällda föroreningar
Visuell inspektion
Etanol och högre alkoholer (17)
volymprocent
83
85
EN 1601
EN 13132
EN 14517
E DIN 51627-3
Högre alkoholer (C3–C8)
volymprocent
— 2,0
E DIN 51627-3
Metanol
volymprocent
1,00
E DIN 51627-3
Bensin (18)
volymprocent
Återstod
EN 228
Fosfor
(mg/l)
0,20 (19)
EN 15487
Vatteninnehåll
volymprocent
0,300
EN 15489 eller EN 15692
Halt av oorganiskt klor
(mg/l)
1
EN 15492
pHe
6,5
9,0
EN 15490
Kopparremskorrosion (3 h vid 50 °C)
Klassificering
Klass 1
EN ISO 2160-2
Surhetsgrad (räknat som ättiksyra CH3COOH)
massprocent
(mg/liter)
— 0,0050
(40)
EN 15491
Elektrisk ledningsförmåga
μS/cm
1,5
DIN 51627-4 eller prEN 15938
Kol/väte-förhållande
Redovisas
Kol/syre-förhållande
Redovisas
3. Tekniska uppgifter om gasformiga bränslen för enbränsle- och dubbelbränslemotorer
3.1 Typ: Motorgas
Parameter
Enhet
Bränsle A
Bränsle B
Provningsmetod
Sammansättning:
EN 27941
C3-innehåll
volymprocent
30 ± 2
85 ± 2
C4-innehåll
volymprocent
Återstod (20)
Återstod (20)
< C3, > C4
volymprocent
Högst 2
Högst 2
Olefiner
volymprocent
Högst 12
Högst 15
Avdunstningsåterstod
mg/kg
Högst 50
Högst 50
EN 15470
Vatten vid 0 °C
Fri
Fri
EN 15469
Total svavelhalt, inklusive odorant
mg/kg
Högst 10
Högst 10
EN 24260, ASTM D 3246, ASTM 6667
Vätesulfid
Inga
Inga
EN ISO 8819-2
Kopparremskorrosion (1 timme vid 40 °C)
Klassificering
Klass 1
Klass 1
ISO 6251 (21)
Lukt
Egenskap
Egenskap
Motoroktantal (22)
Minst 89,0
Minst 89,0
EN 589 bilaga B
3.2 Typ: Naturgas/biometan
3.2.1 Specifikation för referensbränslen som levereras med fasta egenskaper (t.ex. från en förseglad behållare)
Som ett alternativ till de referensbränslen som anges i denna punkt kan likvärdiga bränslen i punkt 3.2.2 användas.
Egenskaper
Enhet
Bakgrund
Gränsvärden
Provningsmetod
min.
max.
Referensbränsle GR
Sammansättning:
Metan
87
84
89
Etan
13
11
15
Återstod (1)
mol-%
—
— 1
ISO 6974
Svavelhalt
mg/m3 (2)
— 10
ISO 6326-5
Anm.
(1)
Inerta + C2+.
(2)
Värdet ska bestämmas vid standardförhållandena 293,2 K (20 °C) och 101,3 kPa.
Referensbränsle G23
Sammansättning:
Metan
92,5
91,5
93,5
Återstod (1)
mol-%
—
— 1
ISO 6974
N2
mol-%
7,5
6,5
8,5
Svavelhalt
mg/m3 (2)
—
— 10
ISO 6326-5
Anm.
(1)
Inerta (andra än N2) + C2 + C2+.
(2)
Värdet ska bestämmas vid 293,2 K (20 °C) och 101,3 kPa.
Referensbränsle G25
Sammansättning:
Metan
mol-%
86
84
88
Återstod (1)
mol-%
—
— 1
ISO 6974
N2
mol-%
14
12
16
Svavelhalt
mg/m3 (2)
—
— 10
ISO 6326-5
Anm.
(1)
Inerta (andra än N2) + C2 + C2+.
(2)
Värdet ska bestämmas vid 293,2 K (20 °C) och 101,3 kPa.
Referensbränsle G20
Sammansättning:
Metan
mol-%
100
99
100
ISO 6974
Återstod (23)
mol-%
—
— 1
ISO 6974
N2
mol-%
ISO 6974
Svavelhalt
mg/m3 (24)
—
— 10
ISO 6326-5
Wobbetal (netto)
MJ/m3 (25)
48,2
47,2
49,2
3.2.2 Specifikation för referensbränsle som levereras från en ledning med inblandning av andra gaser med gasegenskaper som bestäms genom mätning på plats.
Som ett alternativ till de referensbränslen som anges i denna punkt kan likvärdiga referensbränslen i punkt 3.2.1 användas.
3.2.2.1 Basen för varje ledningsreferensbränsle (GR, G20, …) ska vara gas från ett gasöverföringsnät, när så behövs för att uppfylla motsvarande specifikation för lambdaskift (Sλ) i tabell 9.1, blandad med en eller flera av följande kommersiellt (26) tillgängliga gaser:
a) Koldioxid.
b) Etan.
c) Metan.
d) Kväve.
e) Propan.
3.2.2.2 Värdet på Sλ för den resulterande blandningen av ledningsgas och inblandningsgas ska ligga i det intervall som anges i tabell 9.1 för det angivna referensbränslet.
Tabell 9.1
Obligatoriskt intervall för Sλ för varje referensbränsle
Referensbränsle
Minsta Sλ
Högsta Sλ
GR (27)
0,87
0,95
G20
0,97
1,03
G23
1,05
1,10
G25
1,12
1,20
3.2.2.3 Motorprovningsrapporten för varje provkörning ska innehålla följande:
a) Den inblandningsgas eller de inblandningsgaser som har valts från förteckningen i punkt 3.2.2.1.
b) Sλ-värdet för den resulterande bränsleblandningen.
c) Metantalet (MN) för den resulterande bränsleblandningen.
3.2.2.4 Kraven i tilläggen 1 och 2 ska uppfyllas för bestämningen av egenskaperna hos lednings- och inblandningsgaserna, bestämningen av Sλ och MN för den resulterande gasblandningen och verifieringen av att blandningen bibehölls under provet.
3.2.2.5 Om en eller flera av gasströmmarna (ledningsgas eller inblandningsgas[er]) innehåller mer än en obetydlig andel CO2 ska beräkningen av specifika CO2-utsläpp i bilaga VII korrigeras enligt tillägg 3.
(1) De värden som anges i specifikationen är ”verkliga värden”. Vid fastställandet av gränsvärdena har villkoren enligt SS-EN ISO 4259 ”Petroleumprodukter – Bestämning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder” tillämpats. När ett minimivärde fastställts har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats. När ett maximi- och ett minimivärde fastställts är minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet).
Utan hinder av denna åtgärd, som krävs av tekniska skäl, bör bränsletillverkaren icke desto mindre eftersträva ett nollvärde då det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Om ett klarläggande krävs huruvida ett bränsle uppfyller kraven i anvisningarna ska villkoren i ISO 4259 tillämpas.
(2) Intervallet för cetantalet står inte i överensstämmelse med kraven på ett minimiintervall på 4R. I fråga en tvist mellan bränsleleverantören och bränsleanvändaren kan emellertid villkoren i ISO 4259 användas för att lösa sådana tvister, förutsatt att upprepade mätningar av ett tillräckligt antal för att nå erforderlig precision utförs hellre än enstaka bestämningar.
(3) Även om oxidationsstabiliteten är kontrollerad är det troligt att produktens livslängd kommer att bli begränsad. Leverantören bör rådfrågas om lagringsförhållanden och lagringsbeständighet.
(4) De värden som anges i specifikationen är ”verkliga värden”. Vid fastställandet av gränsvärdena har villkoren enligt SS-EN ISO 4259 ”Petroleumprodukter – Bestämning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder” tillämpats. När ett minimivärde fastställts har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats. När ett maximi- och ett minimivärde fastställts är minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Utan hinder av denna åtgärd, som krävs av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren icke desto mindre eftersträva ett nollvärde då det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Är det nödvändigt att klarlägga om ett bränsle uppfyller kraven i specifikationen ska villkoren i ISO 4259 tillämpas.
(5) Motsvarande EN/ISO-metoder kommer att antas när de utfärdas för de egenskaper som anges ovan.
(6) Är det nödvändigt att klarlägga om ett bränsle uppfyller kraven i specifikationen ska villkoren i EN 15489 tillämpas.
(7) De värden som anges i specifikationen är ”verkliga värden”. Vid fastställandet av gränsvärdena har villkoren enligt SS-EN ISO 4259 ”Petroleumprodukter – Bestämning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder” tillämpats. När ett minimivärde fastställts har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats. När ett maximi- och ett minimivärde fastställts är minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Utan hinder av denna åtgärd, som krävs av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren icke desto mindre eftersträva ett nollvärde då det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Är det nödvändigt att klarlägga om ett bränsle uppfyller kraven i specifikationen ska villkoren i ISO 4259 tillämpas.
(8) Motsvarande EN/ISO-metoder kommer att antas när de utfärdas för de egenskaper som anges ovan.
(9) En korrektionsfaktor på 0,2 för MON och RON ska dras från beräkningen av det slutliga resultatet i enlighet med EN 228:2008.
(10) Bränslet kan innehålla de antioxidanter och metalldesaktivatorer man vanligtvis använder för att stabilisera strömmar av raffinaderigas, men rengörings-/dispersionstillsatser och lösningsoljor får inte tillföras.
(11) Etanol som uppfyller kraven i EN 15376 är den enda syrehaltiga beståndsdel som avsiktligt får tillföras referensbränslet.
(12) Den verkliga svavelhalten i det bränsle som används i typ 1-provningen ska uppges.
(13) Detta referensbränsle får inte avsiktligt tillföras föreningar som innehåller fosfor, järn, mangan eller bly.
(14) Etanolhalten och motsvarande syrehalt kan vara noll för motorer i kategori SMB, enligt tillverkarens val. I sådant fall ska all provning av motorfamiljen, eller motortypen om det inte finns någon familj, utföras med bensin som har noll i etanolhalt.
(15) De värden som anges i specifikationen är ”verkliga värden”. Vid fastställandet av gränsvärdena har villkoren enligt SS-EN ISO 4259 ”Petroleumprodukter – Bestämning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder” tillämpats. När ett minimivärde fastställts har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats. När ett maximi- och ett minimivärde fastställts är minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Utan hinder av denna åtgärd, som krävs av tekniska skäl, ska bränsletillverkaren icke desto mindre eftersträva ett nollvärde då det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränsvärden anges. Är det nödvändigt att klarlägga om ett bränsle uppfyller kraven i specifikationen ska villkoren i ISO 4259 tillämpas.
(16) Den verkliga svavelhalten i det bränsle som används för utsläppsprovningarna ska uppges.
(17) Etanol som uppfyller kraven i EN 15376 är den enda syrehaltiga beståndsdel som avsiktligt får tillföras detta referensbränsle.
(18) Halten blyfri bensin kan bestämmas som 100 minus summan av procentsatserna för vatten, alkoholer, MTBE och ETBE.
(19) Detta referensbränsle får inte avsiktligt tillföras föreningar som innehåller fosfor, järn, mangan eller bly.
(20) Balansen ska läsas på följande sätt: balans = 100 – C3 – < C3 – > C4.
(21) Med denna metod kan inte förekomst av korrosiva ämnen bestämmas exakt om provet innehåller korrosionshämmande medel eller andra kemikalier som minskar provets korrosivitet på kopparremsan. Därför är det förbjudet att tillsätta sådana ämnen enbart i syfte att påverka provningsmetoden.
(22) På begäran av motortillverkaren kan ett högre motoroktantal användas för att utföra typgodkännandeprovningarna.
(23) Inerta (andra än N2) + C2 + C2+.
(24) Värdet ska bestämmas vid 293,2 K (20 °C) och 101,3 kPa.
(25) Värdet ska bestämmas vid 273,2 K (0 °C) och 101,3 kPa.
(26) Det är inte nödvändigt att använda kalibreringsgas för detta ändamål.
(27) Det är inte obligatoriskt att prova motorn på en gasblandning med ett metantal (MN) på mindre än 70. Om det obligatoriska intervallet för Sλ för GR skulle leda till ett MN på mindre än 70 får värdet på Sλ för GR justeras efter behov tills ett värde på MN som inte är mindre än 70 uppnås.
Tillägg 1
Tilläggskrav för utsläppsprovning med gasformiga referensbränslen som omfattar ledningsgas med inblandning av andra gaser
1. Metod för gasanalys och gasflödesmätning
1.1 Vid tillämpningen av detta tillägg ska gasens sammansättning när så krävs fastställas genom en analys av gasen med gaskromatografi enligt EN ISO 6974 eller med en alternativ metod som minst uppnår en liknande nivå av korrekthet och repeterbarhet.
1.2 Vid tillämpningen av detta tillägg ska mätningen av gasflöde när så krävs utföras med en massbaserad flödesmätare.
2. Analys och flöde av inkommande ledningsgastillförsel
2.1 Ledningsgastillförselns sammansättning ska analyseras före tillsatsblandningssystemet.
2.2 Flödet för den ledningsgas som förs in i tillsatsblandningssystemet ska mätas.
3. Analys och flöde av tillsatsmedel
3.1 När ett tillämpligt analyscertifikat finns tillgängligt för ett tillsatsmedel (som t.ex. har utfärdats av gasleverantören) får detta användas som källa för det tillsatsmedlets sammansättning. I sådant fall ska det vara tillåtet att analysera tillsatsmedlets sammansättning på plats, men det är inte obligatoriskt.
3.2 När det inte finns något tillämpligt analyscertifikat för ett tillsatsmedel ska sammansättningen av det tillsatsmedlet analyseras.
3.3 Flödet för varje tillsatsmedel som förs in i tillsatsblandningssystemet ska mätas.
4. Analys av blandad gas
4.1 Analysen av sammansättningen av den gas som tillförs till motorn efter att den har lämnat tillsatsblandningssystemet ska vara tillåten utöver eller som alternativ till den analys som krävs enligt punkterna 2.1 och 3.1, men den är inte obligatorisk.
5. Beräkning av den blandade gasens Sλ och MN
5.1 Resultatet av gasanalysen enligt punkterna 2.1, 3.1 eller 3.2 och, när så är tillämpligt, punkt 4.1, ska i kombination med det massflöde av gas som har mätts upp enligt punkterna 2.2 och 3.3 användas för att beräkna MN enligt EN16726:2015. Samma uppsättning uppgifter ska användas för att beräkna Sλ enligt förfarandet i tillägg 2.
6. Kontroll och verifiering av gasblandningen under provningen
6.1 Kontrollen och verifieringen av gasblandningen under provningen ska utföras med ett styrsystem med öppen eller sluten slinga.
6.2 Kontrollsystem med öppen slinga
6.2.1 I det här fallet ska gasanalysen, flödesmätningarna och beräkningarna i punkterna 1, 2, 3 och 4 utföras före utsläppsprovningen.
6.2.2 Andelen ledningsgas och tillsatsmedel ska ställas in så att Sλ ligger inom det tillåtna intervallet för det berörda referensbränslet i tabell 9.1.
6.2.3 När de relativa proportionerna har ställts in ska de bibehållas under hela utsläppsprovningen. Det ska vara tillåtet att justera enskilda flöden för att bibehålla de relativa proportionerna.
6.2.4 När utsläppsprovningen är slutförd ska analysen av gassammansättning, flödesmätningarna och beräkningarna i punkterna 2, 3, 4 och 5 upprepas. För att provningen ska betraktas som giltig måste Sλ-värdet ligga kvar i det angivna intervallet för det respektive referensbränslet enligt tabell 9.1.
6.3 Kontrollsystem med sluten slinga
6.3.1 I det här fallet ska analysen av gassammansättning, flödesmätningarna och beräkningarna i punkterna 2, 3, 4 och 5 utföras i intervaller under utsläppsprovningen. Intervallen ska väljas med hänsyn till gaskromatografens frekvenskapacitet och motsvarande beräkningssystem.
6.3.2 Resultatet av de periodiska mätningarna och beräkningarna ska användas för att justera de relativa proportionerna av ledningsgas och tillsatsmedel för att bibehålla Sλ-värdet i det intervall som anges i tabell 9.1 för respektive referensbränsle. Justeringsfrekvensen får inte vara större än mätningsfrekvensen.
6.3.3 För att provningen ska betraktas som giltig måste Sλ-värdet ligga i det intervall som anges i tabell 9.1 för respektive referensbränsle vid minst 90 % av mätpunkterna.
Tillägg 2
Beräkning av λ-skiftfaktor (Sλ)
1. Beräkning
λ-skiftfaktorn (Sλ) (1) ska beräknas genom ekvation 9-1:
(9-1)
där
Sλ
=
λ-skiftfaktorn,
inert %
=
volymprocent inerta gaser i bränslet (dvs. N2, CO2, He etc.),
=
volymprocent ursprungligt syre i bränslet,
n och m
=
betecknar genomsnittligt CnHm för kolvätena i bränslet, dvs.
(9-2)
(9-3)
där
CH4
=
volymprocent metan i bränslet,
C2
=
volymprocent för alla C2-kolväten (t.ex. C2H6, C2H4 etc.) i bränslet,
C3
=
volymprocent för alla C3-kolväten (t.ex. C3H8, C3H6 etc.) i bränslet,
C4
=
volymprocent för alla C4-kolväten (t.ex. C4H10, C4H8 etc.) i bränslet,
C5
=
volymprocent för alla C5-kolväten (t.ex. C5H12, C5H10 etc.) i bränslet,
utspädning
=
volymprocent utspädningsgaser i bränslet (dvs. O2*, N2, CO2, He etc.).
2. Exempel på beräkningar av λ-skiftfaktorn Sλ:
Exempel 1: G25: CH4 = 86 %, N2 = 14 % (volymprocent)
Exempel 2: GR: CH4 = 87 %, C2H6 = 13 % (volymprocent)
Exempel 3: USA: CH4 = 89 %, C2H6 = 4,5 %, C3H8 = 2,3 %, C6H14 = 0,2 %, O2 = 0,6 %, N2 = 4 %
Som ett alternativ till ekvationen ovan får Sλ beräknas ur förhållandet mellan den stökiometriska luftförbrukningen hos ren metan och den stökiometriska luftförbrukningen hos den bränsleblandning som tillförs motorn enligt specifikationen nedan.
Lambdaskiftfaktorn (Sλ) uttrycker syreförbrukningen hos en bränsleblandning i förhållande till syreförbrukningen hos ren metan. Med syreförbrukning avses den mängd syre som krävs för att oxidera metan i en stökiometrisk sammansättning av reaktionspartner till produkter från fullständig förbränning (dvs. koldioxid och vatten).
För förbränning av ren metan är reaktionen såsom anges i ekvation 9-4:
1 · CH 4 + 2 · O 2 → 1 · CO 2 + 2 · H 2 O
(9-4)
I detta fall är förhållandet mellan molekylerna i den stökiometriska sammansättningen av reaktionspartner exakt 2:
där
nO 2
=
antal syremolekyler,
nCH 4
=
antal metanmolekyler.
Syreförbrukningen för ren metan är alltså
nO 2
=
2 ·nCH
4 med ett referensvärde på [nCH4 ]= 1 kmol.
Sλ-värdet kan bestämmas ur förhållandet mellan den stökiometriska sammansättningen av syre och metan och förhållandet mellan den stökiometriska sammansättningen av syre och den bränsleblandning som tillförs motorn enligt ekvation 9-5:
(9-5)
där
nblend
=
antal molekyler i bränsleblandningen,
(nO 2)blend
=
förhållandet mellan molekylerna i den stökiometriska sammansättningen av syre och den bränsleblandning som tillförs motorn.
Eftersom luft innehåller 21 % syre ska den stökiometriska luftförbrukningen Lst för ett bränsle beräknas genom ekvation 9-6:
(9-6)
där
Lst,fuel
=
bränslets stökiometriska luftförbrukning,
nO
2
fuel
=
bränslets stökiometriska syreförbrukning.
Följaktligen kan Sλ-värdet också bestämmas ur förhållandet mellan den stökiometriska sammansättningen av luft och den bränsleblandning som tillförs motorn, dvs. förhållandet mellan den stökiometriska luftförbrukningen för metan och den som gäller för den bränsleblandning som tillförs motorn enligt ekvation 9-7:
(9-7)
Därför får alla beräkningar där den stökiometriska luftförbrukningen anges användas för att uttrycka lambda-skiftfaktorn.
(1) Stoichiometric Air/Fuel ratios of automotive fuels – SAE J1829, juni 1987. John B. Heywood, Internal combustion engine fundamentals, McGraw-Hill, 1988, kapitel 3.4 ”Combustion stoichiometry” (s. 68–72).
Tillägg 3
Korrigeringar för CO2 i avgaser som uppstår från CO2 i det gasformiga bränslet
1. Momentant massflöde av CO2 i det gasformiga bränsleflödet
1.1 Gassammansättningen och gasflödet ska bestämmas enligt kraven i avsnitten 1–4 i tillägg 1.
1.2 Det momentana massflödet för CO2 i en gasström som tillförs till motorn ska beräknas genom ekvation 9-8.
ṁ CO2i = (M CO2/M stream) · x CO2i · ṁ streami
(9-8)
där
ṁ CO2i
=
momentant massflöde av CO2 från den gasformiga strömmen [g/s],
ṁ streami
=
momentant massflöde från gasströmmen [g/s],
x CO2i
=
molhalt för CO2 i den gasformiga strömmen [-],
M CO2
=
molmassa för CO2 [g/mol],
M stream
=
gasströmmens molmassa [kg/mol].
M stream ska beräknas från alla uppmätta beståndsdelar (1, 2, …, n) genom ekvation 9-9.
M stream = x 1 · M 1 + x 2 · M 2 + … + x n · M n
(9-9)
där
X 1, 2, … n
=
molhalt för varje uppmätt beståndsdel i gasströmmen (CH4, CO2, …) [-],
M 1, 2, … n
=
molmassa för varje uppmätt beståndsdel i gasströmmen [g/mol].
1.3 För att bestämma det totala massflödet av CO2 i det gasformiga bränslet som förs in i motorn ska beräkningen i ekvation 9-8 utföras för varje enskild gasström som innehåller CO2 och som förs in i gasblandningssystemet och resultatet för varje gasström sammanlagt, eller utföras för den blandade gas som lämnar blandningssystemet och förs in i motorn genom ekvation 9-10:
ṁ CO2i, fuel = ṁ CO2i, a + ṁ CO2i, b + … + ṁ CO2i, n
(9-10)
där
ṁ CO2i, fuel
=
momentant kombinerat massflöde av CO2 från CO2 i det gasformiga bränsle som förs in i motorn [g/s],
ṁ CO2i, a, b, …, n
=
momentant kombinerat massflöde av CO2 från CO2 i varje individuell gasström a, b, …, n [g/s].
2. Beräkning av de specifika CO2-utsläppen för transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) och RMC
2.1 Den sammanlagda massan per provning av CO2-utsläpp från CO2 i bränslet m CO2i, fuel [g/provning] ska beräknas genom summering av det momentana massflödet av CO2 i det gasformiga bränsle som förs in i motorn ṁ CO2i, fuel [g/s] under provcykeln genom ekvation 9-11:
(9-11)
där
ƒ
=
dataregistreringsfrekvens [Hz],
N
=
antalet mätningar [-].
2.2 Den totala massan av CO2-utsläpp m CO2 [g/test] som används i ekvation 7-61, 7-63, 7-128 eller 7-130 i bilaga VII för att beräkna det specifika utsläppsresultatet e CO2 [g/kWh] ska i dessa ekvationer ersättas med det korrigerade värdet m CO2, corr [g/test], som beräknas genom ekvation 9-12.
m CO2, corr = m CO2 – m CO2, fuel
(9-12)
3. Beräkning av de specifika CO2-utsläppen för diskret NRSC
3.1 Det genomsnittliga massflödet av CO2-utsläpp från CO2 i bränslet per timme qm
CO2, fuel eller ṁ CO2, fuel [g/h] ska beräknas för varje enskilt steg i provningen från de beräkningar av momentant massflöde för CO2 ṁ CO2i, fuel [g/s] som erhålls genom ekvation 9-10 under provningsperioden för respektive steg genom ekvation 9-13.
(9-13)
där
N
=
antal mätningar som utförs under provningssteget [-].
3.2 Det genomsnittliga massflödet av CO2-utsläpp qm
CO2 eller [g/h] för varje enskilt provsteg som används i ekvation 7-64 eller 7-131 i bilaga VII för att beräkna det specifika utsläppsresultatet e CO2 [g/kWh] ska ersättas i de ekvationerna med det korrigerade värdet qm
CO2, corr eller ṁ CO2, corr [g/h] för varje enskilt steg i provningen genom ekvation 9-14 eller 9-15.
q
m
CO2, corr = q
m
CO2 – q
m
CO2, fuel
(9-14)
ṁ CO2, corr = ṁ CO2– ṁ CO2, fuel
(9-15)
BILAGA X
Detaljerade tekniska specifikationer och krav för att leverera en motor separat från dess system för efterbehandling av avgaser
1. Separat leverans enligt artikel 34.3 i förordning (EU) 2016/1628 uppstår när tillverkaren och den tillverkare av originalutrustning som installerar motorn är separata juridiska enheter och motorn skickas av tillverkaren från en plats utan ett efterbehandlingssystem, och efterbehandlingssystemet levereras från en annan plats och/eller vid olika tidpunkter.
2. I ett sådant fall ska tillverkaren
2.1 anses vara ansvarig för motorns utsläppande på marknaden och för att se till att motorn överensstämmer med den godkända motortypen,
2.2 göra alla beställningar av de delar som skickas separat innan motorn skickas utan ett efterbehandlingssystem till tillverkaren av originalutrustning,
2.3 ge tillverkaren av originalutrustning tillgång till instruktioner om installationen av motorn och efterbehandlingssystemet och identifieringsmärken på de delar som skickas separat samt nödvändig information för att kontrollera att den monterade motorn fungerar korrekt enligt den godkända motortypen eller motorfamiljen,
2.4 spara
1)
de instruktioner som getts till tillverkaren av originalutrustning,
2)
en förteckning över alla delar som har levererats separat,
3)
uppgifter från tillverkaren av originalutrustning som bekräftar att de levererade motorerna överensstämmer med den godkända typen i enlighet med avsnitt 3,
2.4.1 spara dessa uppgifter i minst tio år,
2.4.2 ge godkännandemyndigheten, Europeiska kommissionen eller marknadstillsynsmyndigheterna tillgång till uppgifterna på begäran,
2.5 se till att, utöver de obligatoriska märken som krävs enligt artikel 32 i förordning (EU) 2016/1628, en tillfällig märkning anbringas på motorn utan efterbehandlingssystem i enlighet med artikel 33.1 i den förordningen och enligt de bestämmelser som anges i bilaga III till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/656 om administrativa krav,
2.6 se till att de delar som skickas separat från motorerna är identifieringsmärkta (t.ex. med artikelnummer),
2.7 för övergångsmotorer, se till att motorn (inklusive efterbehandlingssystemet) har ett motortillverkningsdatum som infaller före datumet för utsläppande på marknaden av motorer enligt bilaga III till förordning (EU) 2016/1628, vilket krävs enligt artikel 3.7, 3.30 och 3.32 i den förordningen.
2.7.1 De uppgifter som anges i punkt 2.4 ska omfatta bevis för att det efterbehandlingssystem som ingår i en övergångsmotor tillverkades före detta datum om tillverkningsdatumet inte framgår av märkningen på efterbehandlingssystemet.
3. Tillverkaren av originalutrustning ska
3.1 ge tillverkaren en bekräftelse av att motorn överensstämmer med den godkända motortypen eller motorfamiljen i enlighet med de mottagna instruktionerna och att alla nödvändiga kontroller för att se till att den monterade motorn fungerar korrekt enligt den godkända motortypen har utförts.
3.2 Om en tillverkare av originalutrustning regelbundet tar emot leveranser av motorer från en tillverkare får den bekräftelse som anges i punkt 3.1 lämnas med jämna mellanrum enligt överenskommelse mellan parterna, dock minst en gång om året.
BILAGA XI
Detaljerade tekniska specifikationer och villkor för tillfälligt utsläppande på marknaden för fältprovningsändamål
Följande villkor ska gälla när motorer tillfälligt släpps ut på marknaden för fältprovningsändamål i enlighet med artikel 34.4 i förordning (EU) 2016/1628:
1. Tillverkaren ska stå kvar som ägare av motorn tills det förfarande som anges i punkt 5 har slutförts. Detta utesluter inte en finansiell överenskommelse med den tillverkare av originalutrustning eller slutanvändare som deltar i provningsförfarandet.
2. Innan motorn släpps ut på marknaden ska tillverkaren underrätta typgodkännandemyndigheten i en medlemsstat och ange sitt namn eller varumärke, motorns unika motoridentifieringsnummer, motorns produktionsdatum, eventuella relevanta uppgifter om motorns utsläppsprestanda och den tillverkare av originalutrustning eller de slutanvändare som deltar i provningsförfarandet.
3. Motorn ska levereras tillsammans med en redovisning av överensstämmelse från tillverkaren. Redovisningen ska uppfylla kraven i bilaga II till genomförandeförordning (EU) 2017/656, och det ska framgå att detta är en provningsmotor som tillfälligt släpps ut på marknaden i enlighet med artikel 34.4 i förordning (EU) 2016/1628.
4. Motorn ska vara försedd med de obligatoriska märken som anges i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
5. När provningarna är slutförda och under alla omständigheter efter 24 månader från det att motorn släpptes ut på marknaden ska tillverkaren se till att motorn antingen dras tillbaka från marknaden eller bringas i överensstämmelse med förordning (EU) 2016/1628. Tillverkaren ska underrätta godkännandemyndigheten om vilket alternativ som valts.
6. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 får tillverkaren ansöka om förlängning av provningen med upp till ytterligare 24 månader till samma typgodkännandemyndighet, med en vederbörlig motivering till begäran om förlängning.
6.1 Om begäran anses vara berättigad får myndigheten godkänna förlängningen. I så fall
1)
ska tillverkaren utfärda en ny försäkran om överensstämmelse för den ytterligare perioden, och
2)
de bestämmelser som avses i punkt 5 ska gälla till utgången av förlängningsperioden eller under alla omständigheter 48 månader efter det att motorn släpptes ut på marknaden.
BILAGA XII
Detaljerade tekniska specifikationer och villkor för motorer för särskilda ändamål
Följande villkor ska gälla för utsläppande på marknaden av motorer som uppfyller de gränsvärden för gas- och partikelformiga föroreningar för motorer för särskilda ändamål som anges i bilaga VI till förordning (EU) 2016/1628:
1. Innan motorn släpps ut på marknaden ska tillverkaren vidta rimliga åtgärder för att se till att motorn installeras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och endast kommer att användas i potentiellt explosiva atmosfärer i enlighet med artikel 34.5 i den förordningen, eller för att sjösätta och ta upp livbåtar som används av en nationell räddningstjänst i enlighet med artikel 34.6 i den förordningen.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska en skriftlig förklaring från tillverkaren av originalutrustning eller den ekonomiska aktör som tar emot motorn där det bekräftas att motorn kommer att installeras i en mobil maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg och endast kommer att användas för ett sådant särskilt ändamål, betraktas som en rimlig åtgärd.
3. Tillverkaren ska
1)
spara den skriftliga förklaring som avses i punkt 2 i minst 10 år, och
2)
ge godkännandemyndigheten, Europeiska kommissionen eller marknadstillsynsmyndigheterna tillgång till den på begäran,
4. Motorn ska levereras tillsammans med en redovisning av överensstämmelse från tillverkaren. Redovisningen ska uppfylla kraven i bilaga II till genomförandeförordning (EU) 2017/656, och det ska framgå att detta är en motor för särskilda ändamål som släpps ut på marknaden enligt de villkor som anges i artikel 34.5 eller 34.6 i förordning (EU) 2016/1628.
5. Motorn ska vara försedd med de märken som anges i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
BILAGA XIII
Godtagande av likvärdiga typgodkännanden av motorer
1. För motorer i kategori NRE erkänns följande typgodkännanden och, när så är tillämpligt, de obligatoriska märken som hör samman med dem, som likvärdiga med beviljade EU-typgodkännanden och de obligatoriska märken som krävs i enlighet med förordning (EU) 2016/1628:
1)
Typgodkännanden enligt förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder, om en teknisk tjänst bekräftar att motorn uppfyller
a) de krav som anges i tillägg 2 till bilaga IV, om motorn endast är avsedd för användning i motorer enligt Steg V i kategorierna IWP och IWA, i enlighet med artikel 4.1.1 b i förordning (EU) 2016/1628, eller
b) de krav som anges i tillägg 1 till bilaga IV för motorer som inte omfattas av led a.
2)
Typgodkännanden enligt Unece-föreskrifter nr 49, ändringsserie 06, om en teknisk tjänst bekräftar att motorn uppfyller
a) de krav som anges i tillägg 2 till bilaga IV, om motorn endast är avsedd för användning i motorer enligt Steg V i kategorierna IWP och IWA, i enlighet med artikel 4.1.1 b i förordning (EU) 2016/1628, eller
b) de krav som anges i tillägg 1 till bilaga IV för motorer som inte omfattas av led a.
BILAGA XIV
Närmare uppgifter om relevant information och relevanta instruktioner för tillverkare av originalutrustning
1. Enligt kravet i artikel 43.2 i förordning (EU) 2016/1628 ska tillverkaren ge tillverkaren av originalutrustning alla relevanta uppgifter och instruktioner för att se till att motorn överensstämmer med den godkända motortypen när den installeras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg. Dessa instruktioner ska vara tydligt identifierbara för tillverkaren för originalutrustning.
2. Instruktionerna får lämnas på papper eller i ett allmänt använt elektroniskt format.
3. Om flera motorer som kräver samma instruktioner levereras till samma tillverkare av originalutrustning behöver endast en uppsättning instruktioner överlämnas.
4. Uppgifterna och instruktionerna till tillverkaren av originalutrustning ska minst omfatta följande:
1)
Installationskrav för att uppnå utsläppsprestanda för motortypen, inbegripet avgasreningssystemet, som ska beaktas för att säkerställa att avgasreningssystemet fungerar korrekt.
2)
En beskrivning av eventuella särskilda villkor eller begränsningar för användningen av motorn som anges i EU-typgodkännandeintyget i enlighet med bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2017/656.
3)
En förklaring om att installationen av motorn inte permanent ska begränsa driften av motorn inom ett effektintervall som motsvarar en (under)kategori med gränsvärden för gas- och partikelformiga föroreningar som är strängare än den (under)kategori som motorn tillhör.
4)
För motorfamiljer som omfattas av bilaga V, de övre och lägre gränserna för det tillämpliga kontrollområdet, med en angivelse av att installationen av motorn inte ska begränsa driften av motorn endast till hastigheter och lastpunkter utanför kontrollområdet för motorns vridmomentkurva.
5)
I förekommande fall, konstruktionskrav för komponenter som levereras av tillverkaren av originalutrustning och som inte ingår i motorn men som är nödvändiga för att den installerade motorn överensstämmer med den godkända motortypen.
6)
I förekommande fall, krav på konstruktion av behållaren med reagens, inklusive frostskydd, övervakning av reagensnivå och metoder för provtagningar av reagens.
7)
I förekommande fall, uppgifter om eventuell installation av ett icke-uppvärmt reagenssystem.
8)
I förekommande fall, en förklaring om att motorn uteslutande är avsedd att användas i snöslungor.
9)
I förekommande fall, en förklaring om att tillverkaren av originalutrustning ska tillhandahålla ett varningssystem i enlighet med tilläggen 1–4 till bilaga IV.
10)
I förekommande fall, uppgifter om gränssnittet mellan motorn och maskinen för varningssystemet för operatörer enligt punkt 9.
11)
I förekommande fall, uppgifter om gränssnittet mellan motorn och maskinen för motiveringssystemet för operatören enligt avsnitt 5 i tillägg 1 till bilaga IV.
12)
I förekommande fall, information om en funktion för att tillfälligt avaktivera motiveringssystemet för operatören enligt punkt 5.2.1 i tillägg 1 till bilaga IV.
13)
I förekommande fall, information om funktionen för att kringgå motiveringssystemet för operatören enligt punkt 5.5 i tillägg 1 till bilaga IV.
14)
När det gäller dubbelbränslemotorer:
a) En förklaring om att tillverkaren av originalutrustning ska tillhandahålla en dubbelbränslelägesindikator enligt beskrivningen i punkt 4.3.1 i bilaga VIII.
b) En förklaring om att tillverkaren av originalutrustning ska tillhandahålla ett dubbelbränslevarningssystem enligt beskrivningen i punkt 4.3.2 i bilaga VIII.
c) Uppgifter om gränssnittet mellan motorn och maskinen för indikations- och varningssystemet för operatörer enligt punkt 14 a och b.
15)
När det gäller motorer med varierande varvtal i kategori IWP som är typgodkända för användning i fartyg i inlandssjöfart enligt punkt 1.1.1.2 i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656, får uppgifterna för varje (under)kategori och driftläge (varvtal) för vilka motorn är typgodkänd fastställas vid installationen.
16)
När det gäller motorer med konstant varvtal som kan ställas in på ett alternativt varvtal enligt avsnitt 1.1.2.3 i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656:
a) En förklaring om att installationen av motorn ska säkerställa att
i) motorn stoppas innan regulatorn hos motorn med konstant varvtal ställs in på ett alternativt varvtal, och
ii) regulatorn hos motorn med konstant varvtal endast ställs in på alternativa varvtal som är tillåtna av motortillverkaren.
b) Uppgifter om varje (under)kategori och driftläge (varvtal) som motorn är typgodkänd för och som får fastställas vid installation.
17)
Om motorn är utrustad med tomgångsvarvtal för start eller avstängning, vilket är tillåtet enligt artikel 3.18 i förordning (EU) 2016/1628, en förklaring om att installationen av motorn ska säkerställa att regulatorn hos motorn med konstant varvtal aktiveras innan motorns begärda last ökas från inställningen ingen last.
5. Såsom krävs enligt artikel 43.3 i förordning (EU) 2016/1628 ska tillverkaren ge tillverkaren av originalutrustning alla uppgifter och nödvändiga instruktioner som tillverkaren av originalutrustning ska ge slutanvändarna i enlighet med bilaga XV.
6. Såsom krävs enligt artikel 43.4 i förordning (EU) 2016/1628 ska tillverkare ge tillverkare av originalutrustning tillgång till värdet på de koldioxidutsläpp (CO2) i g/kWh som konstaterats under förfarandet för EU-typgodkännande och registrerats i EU-typgodkännandeintyget. Tillverkaren av originalutrustning ska lämna detta värde till slutanvändarna, tillsammans med följande förklaring: ” Denna CO2-mätning kommer från den provade (huvud)motorn i motortypen (motorfamiljen) och har gjorts under en fast provcykel i laboratorieförhållanden. Den innebär inte och uttrycker inte någon garanti för prestanda hos en viss motor. ”
BILAGA XV
Närmare uppgifter om relevant information och relevanta instruktioner för slutanvändare
1. Tillverkaren av originalutrustning ska ge slutanvändaren alla uppgifter och nödvändiga instruktioner för ett korrekt handhavande av motorn för att upprätthålla motorns gas- och partikelformiga föroreningar inom gränsvärdena för den godkända motortypen eller motorfamiljen. Dessa instruktioner ska vara tydligt identifierbara för slutanvändarna.
2. Instruktionerna till slutanvändarna
2.1 ska vara klart och lättfattligt skrivna utan svåra tekniska detaljer och på samma språk som i instruktionerna till maskinens slutanvändare,
2.2 lämnas på papper eller i ett allmänt använt elektroniskt format,
2.3 inkluderas som en del av instruktionerna till maskinens slutanvändare, eller överlämnas som ett separat dokument,
2.3.1 ska, om de överlämnas som ett separat dokument från instruktionerna till maskinens slutanvändare, ha samma form.
3. Uppgifterna och instruktionerna till slutanvändarna ska minst omfatta följande:
1)
En beskrivning av eventuella särskilda villkor eller begränsningar för användningen av en motor som anges i typgodkännandeintyget i enlighet med bilaga IV i genomförandeförordning (EU) 2017/656.
2)
En förklaring om att motorn, inklusive avgasreningssystemet, ska drivas, användas och underhållas i enlighet med de instruktioner som lämnats till slutanvändarna för att hålla motorns utsläppsprestanda inom de krav som är tillämpliga på motorkategorin.
3)
En förklaring om att ingen avsiktlig manipulering eller felanvändning av motorns avgasreningssystem får ske, särskilt med avseende på avaktivering eller uteblivet underhåll av system för avgasåterföring (EGR) eller reagensdosering.
4)
En förklaring om att det är viktigt att åtgärder vidtas omedelbart för att avhjälpa felaktig drift, felaktigt användande eller felaktigt underhåll av avgasreningssystemet, enligt de åtgärder för avhjälpande av fel som avses i punkterna 5 och 6.
5)
Detaljerade förklaringar om möjliga funktionsfel i avgasreningssystemet på grund av felaktig hantering eller användning eller felaktigt underhåll av den monterade motorn, åtföljda av motsvarande varningssignaler och anvisningar om åtgärder för att avhjälpa felen.
6)
Detaljerade förklaringar om felaktig användning av maskinen som kan leda till att motorns avgasreningssystem drabbas av fel, åtföljt av motsvarande varningssignaler och åtgärder för att avhjälpa felen.
7)
I förekommande fall, uppgifter om eventuell användning av ett icke-uppvärmt reagenssystem.
8)
I förekommande fall, en förklaring om att motorn uteslutande är avsedd att användas i snöslungor.
9)
För mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg med ett operatörsvarningssystem i enlighet med avsnitt 4 i tillägg 1 i bilaga VI (kategori NRE, NRG, IWP, IWA eller RLR) och/eller avsnitt 4 i tillägg 4 till bilaga IV (kategori NRE, NRG, IWP, IWA eller RLR) eller avsnitt 3 i tillägg 3 till bilaga IV (RLL-kategorin), en förklaring om att operatören kommer att informeras av operatörsvarningssystemet i det fall avgasreningssystemet inte fungerar korrekt.
10)
För mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg med ett motiveringssystem för operatören enligt avsnitt 5 i tillägg 1 till bilaga IV (NRE- och NRG-kategorierna), en förklaring om att motiveringssystemet för operatören kommer att aktiveras om varningssignalerna ignoreras, vilket leder till att maskinen stängs av.
11)
För mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg med en funktion för att kringgå en motivering enligt punkt 5.5 i tillägg 1 till bilaga IV för att frigöra full motoreffekt, en beskrivning av denna funktion.
12)
I förekommande fall, förklaringar av hur de varnings- och motiveringssystem för operatörer som avses i punkterna 9, 10 och 11 fungerar, inklusive konsekvenserna i termer av prestanda och felregistrering av att inte följa varningssystemets signaler och inte fylla på reagens när sådan används, eller avhjälpa det identifierade problemet.
13)
Om det registreras i fordonsdatorn enligt punkt 4.1 i tillägg 2 till bilaga IV (kategori IWP, IWA, RLR) att en otillräcklig mängd, eller fel kvalitet reagens har tillsatts, en förklaring om att nationella inspektionsmyndigheter ska kunna avläsa dessa uppgifter med ett avsökningsverktyg.
14)
Om maskinens motor är utrustad med en funktion för att avaktivera motiveringssystemet för operatörer i enlighet med punkt 5.2.1 i tillägg 1 i bilaga IV, en beskrivning av funktionen, och en förklaring om att den endast kommer att aktiveras i nödlägen och att varje aktivering kommer att registreras i fordonsdatorn och ska kunna avläsas av nationella inspektionsmyndigheter med ett avsökningsverktyg.
15)
Bränslespecifikationer som krävs för att bibehålla prestanda hos avgasreningssystemet enligt kraven i bilaga I och i överensstämmelse med den specifikation som anges i EU-motortypgodkännandet, inklusive en hänvisning till berörd EU-standard eller internationell standard, om en sådan finns tillgänglig, i synnerhet följande:
a) Om motorn ska drivas inom EU på diesel eller gasolja för mobila maskiner, en förklaring om att ett bränsle med ett svavelinnehåll på högst 10 mg/kg (20 mg/kg vid den slutliga distributionen), ett cetantal på minst 45 och en Fame-halt på högst 7 volymprocent ska användas.
b) Om tillverkaren har angett större intervall av bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner i EU-typgodkännandet och har demonstrerat att motorn uppfyller villkoren när den drivs med detta större intervall, ska dessa anges.
16)
Uppgifter om den smörjolja som krävs för att bibehålla avgasreningssystemets prestanda.
17)
Om avgasreningssystemet kräver ett reagens ska tillverkaren ange reagensets egenskaper, inbegripet typ av reagens, koncentration om reagenset finns i en lösning, driftstemperatur och hänvisningar till internationella standarder för sammansättning och kvalitet, i enlighet med den specifikation som anges i EU-motortypgodkännandet.
18)
I förekommande fall, instruktioner om hur operatören ska fylla på förbrukningsbara reagens mellan tidpunkterna för rutinunderhåll. De ska innehålla uppgifter om hur operatören ska fylla på behållaren för reagens och om väntad påfyllningsfrekvens, beroende på hur maskinen används.
19)
En förklaring om att det för att upprätthålla motorns utsläppsprestanda är viktigt att använda och fylla på reagens i enlighet med specifikationerna i punkterna 17 och 18.
20)
Schemalagda utsläppsrelaterade underhållskrav, inklusive eventuellt schemalagt utbyte av kritiska utsläppsrelaterade komponenter.
21)
När det gäller dubbelbränslemotorer:
a) I förekommande fall, information om dubbelbränsleindikatorerna enligt avsnitt 4.3 i bilaga VIII.
b) Om en dubbelbränslemotor har driftsbegränsningar i ett serviceläge i enlighet med punkt 4.2.2.1 i bilaga VIII (exklusive kategorierna IWP, IWA, RLL och RLR), en förklaring om att en aktivering av serviceläget innebär att maskinen slutar att fungera på avsett sätt.
c) Om en funktion för att kringgå en motivering för att frigöra full motoreffekt är tillgänglig ska information om hur denna funktion fungerar lämnas.
d) Om en dubbelbränslemotor drivs i ett serviceläge i enlighet med punkt 4.2.2.2 i bilaga VIII (kategorierna IWP, IWA, RLL och RLR), en förklaring om att aktivering av serviceläget kommer att registreras i fordonsdatorn och att nationella inspektionsmyndigheter ska kunna avläsa dessa uppgifter med ett avsökningsverktyg.
4. Såsom krävs enligt artikel 43.4 i förordning (EU) 2016/1628 ska tillverkare av originalutrustning ge slutanvändarna tillgång till värdet på de koldioxidutsläpp (CO2) i g/kWh som konstaterats under förfarandet för EU-typgodkännande och registrerats i EU-typgodkännandeintyget tillsammans med följande förklaring: ” Denna CO2-mätning kommer från den provade (huvud)motorn i motortypen (motorfamiljen) och har gjorts under en fast provcykel i laboratorieförhållanden. Den innebär inte och uttrycker inte någon garanti för prestanda hos en viss motor. ”
BILAGA XVI
Prestandakrav och bedömning av tekniska tjänster
1. Allmänna krav
De tekniska tjänsterna ska uppvisa relevant kompetens, särskild teknisk kunskap och styrkt erfarenhet på de områden som omfattas av förordning (EU) 2016/1628 och de delegerade akter och genomförandeakter som antagits i enlighet med den förordningen.
2. Standarder som de tekniska tjänsterna ska uppfylla
2.1 Tekniska tjänster i de olika kategorier som anges i artikel 45 i förordning (EU) 2016/1628 ska följa de standarder som anges i tillägg 1 till bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (1) och som är relevanta för den verksamhet som de utför.
2.2 Hänvisningen till artikel 41 i direktiv 2007/46/EG i det tillägget ska förstås som en hänvisning till artikel 45 i förordning (EU) 2016/1628.
2.3 Hänvisningar till bilaga IV till direktiv 2007/46/EG i det tillägget ska förstås som en hänvisning till förordning (EU) 2016/1628 och de delegerade akter som antas enligt den förordningen.
3. Förfarande för bedömning av de tekniska tjänsterna
3.1 De tekniska tjänsternas efterlevnad av kraven i förordning (EU) nr 2016/1628 och de delegerade akter som antagits i enlighet med den förordningen ska bedömas i enlighet med det förfarande som anges i tillägg 2 till bilaga V till direktiv 2007/46/EG.
3.2 Hänvisningar till artikel 42 i direktiv 2007/46/EG i tillägg 2 till bilaga V till samma direktiv ska förstås som en hänvisning till artikel 48 i förordning (EU) 2016/1628.
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).
BILAGA XVII
De stationära och transienta provcyklernas egenskaper
1. Tabeller över steg och viktningsfaktorer för diskret NRSC anges i tillägg 1.
2. Tabell över steg och viktningsfaktorer för RMC anges i tillägg 2.
3. Dynamometertabeller för transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) anges i tillägg 3.
Tillägg 1
NRSC med stationära förhållanden och diskreta steg
Provcykler typ C
Tabell över steg och viktningsfaktorer i provcykel typ C1
Steg
1
2
3
4
5
6
7
8
Varvtal (1)
100 %
Mellanvarvtal
Tomgång
Vridmoment (2) (%)
100
75
50
10
100
75
50
0
Viktningsfaktor
0,15
0,15
0,15
0,1
0,1
0,1
0,1
0,15
Tabell över steg och viktningsfaktorer i provcykel typ C2
Steg
1
2
3
4
5
6
7
Varvtal (3)
100 %
Mellanvarvtal
Tomgång
Vridmoment (4) (%)
25
100
75
50
25
10
0
Viktningsfaktor
0,06
0,02
0,05
0,32
0,30
0,10
0,15
Provcykler typ D
Tabell över steg och viktningsfaktorer i provcykel typ D2
Steg
(cykel D2)
1
2
3
4
5
Varvtal (5)
100 %
Vridmoment (6) (%)
100
75
50
25
10
Viktningsfaktor
0,05
0,25
0,3
0,3
0,1
Provcykler typ E
Tabell över steg och viktningsfaktorer i provcykler av typ E
Steg
(cykel E2)
1
2
3
4
Varvtal (7)
100 %
Mellanvarvtal
Vridmoment (8) (%)
100
75
50
25
Viktningsfaktor
0,2
0,5
0,15
0,15
Steg
(cykel E3)
1
2
3
4
Varvtal (7) (%)
100
91
80
63
Effekt (9) (%)
100
75
50
25
Viktningsfaktor
0,2
0,5
0,15
0,15
Provcykel typ F
Tabell över steg och viktningsfaktorer i provcykel typ F
Steg
1
2 (13)
3
Varvtal (10)
100 %
Mellanvarvtal
Tomgång
Effekt (%)
100 (12)
50 (12)
5 (11)
Viktningsfaktor
0,15
0,25
0,6
Provcykel typ G
Tabell över steg och viktningsfaktorer i provcykler av typ G
Steg (cykel G1)
1
2
3
4
5
6
Varvtal (14)
100 %
Mellanvarvtal
Tomgång
Vridmoment (15) (%)
100
75
50
25
10
0
Viktningsfaktor
0,09
0,20
0,29
0,30
0,07
0,05
Steg (cykel G2)
1
2
3
4
5
6
Varvtal (14)
100 %
Mellanvarvtal
Tomgång
Vridmoment (15) (%)
100
75
50
25
10
0
Viktningsfaktor
0,09
0,20
0,29
0,30
0,07
0,05
Steg (cykel G3)
1
2
Varvtal (14)
100 %
Mellanvarvtal
Tomgång
Vridmoment (15) (%)
100
0
Viktningsfaktor
0,85
0,15
Provcykel typ H
Tabell över steg och viktningsfaktorer i provcykel typ H
Steg
1
2
3
4
5
Varvtal (16) (%)
100
85
75
65
Tomgång
Vridmoment (17) (%)
100
51
33
19
0
Viktningsfaktor
0,12
0,27
0,25
0,31
0,05
(1) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(2) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(3) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(4) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(5) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(6) Andelen av vridmomentet i förhållande till den nettomotoreffekt som tillverkaren har deklarerat.
(7) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(8) Andelen av vridmomentet i förhållande till den nettomotoreffekt som tillverkaren har deklarerat vid valt motorvarvtal.
(9) Andelen av effekten i förhållande till maximal nominell effekt vid 100 % motorvarvtal.
(10) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(11) Andelen av effekten i förhållande till effekt vid steg 1.
(12) Andelen av effekten i förhållande till maximal nettoeffekt vid valt motorvarvtal.
(13) För motorer som använder ett diskret kontrollsystem (dvs. lägesbaserade kontroller, av ”notchtyp”) definieras steg 2 som drift i det läge som ligger närmast steg 2 eller 35 % av märkeffekten.
(14) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(15) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(16) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(17) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
Tillägg 2
Cykler med stationära förhållanden och ramper (Ramped Modal Cycle, RMC)
Provcykler typ C
Tabell över RMC-C1-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (1) (3)
Vridmoment (%) (2) (3)
1a Stationärt
126
Tomgång
0
1b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
2a Stationärt
159
Mellanvarvtal
100
2b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
3a Stationärt
160
Mellanvarvtal
50
3b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
4a Stationärt
162
Mellanvarvtal
75
4b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
5a Stationärt
246
100 %
100
5b Övergång
20
100 %
Linjär övergång
6a Stationärt
164
100 %
10
6b Övergång
20
100 %
Linjär övergång
7a Stationärt
248
100 %
75
7b Övergång
20
100 %
Linjär övergång
8a Stationärt
247
100 %
50
8b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
9 Stationärt
128
Tomgång
0
Tabell över RMC-C2-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (4) (6)
Vridmoment (%) (5) (6)
1a Stationärt
119
Tomgång
0
1b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
2a Stationärt
29
Mellanvarvtal
100
2b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
3a Stationärt
150
Mellanvarvtal
10
3b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
4a Stationärt
80
Mellanvarvtal
75
4b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
5a Stationärt
513
Mellanvarvtal
25
5b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
6a Stationärt
549
Mellanvarvtal
50
6b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
7a Stationärt
96
100 %
25
7b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
8 Stationärt
124
Tomgång
0
Provcykler typ D
Tabell över RMC-D2-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (%) (7)
Vridmoment (%) (8) (9)
1a Stationärt
53
100
100
1b Övergång
20
100
Linjär övergång
2a Stationärt
101
100
10
2b Övergång
20
100
Linjär övergång
3a Stationärt
277
100
75
3b Övergång
20
100
Linjär övergång
4a Stationärt
339
100
25
4b Övergång
20
100
Linjär övergång
5 Stationärt
350
100
50
Provcykler typ E
Tabell över RMC-E2-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (%) (10)
Vridmoment (%) (11) (12)
1a Stationärt
229
100
100
1b Övergång
20
100
Linjär övergång
2a Stationärt
166
100
25
2b Övergång
20
100
Linjär övergång
3a Stationärt
570
100
75
3b Övergång
20
100
Linjär övergång
4 Stationärt
175
100
50
Tabell över RMC-E3-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (%) (13) (15)
Effekt (%) (14) (15)
1a Stationärt
229
100
100
1b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
2a Stationärt
166
63
25
2b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
3a Stationärt
570
91
75
3b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
4 Stationärt
175
80
50
Provcykel typ F
Tabell över RMC-F-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (16) (20)
Effekt (%) (20)
1a Stationärt
350
Tomgång
5 (17)
1b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
2a Stationärt (19)
280
Mellanvarvtal
50 (18)
2b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
3a Stationärt
160
100 %
100 (18)
3b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
4 Stationärt
350
Tomgång
5 (18)
Provcykel typ G
Tabell över RMC-G1-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (21) (23)
Vridmoment (%) (22) (23)
1a Stationärt
41
Tomgång
0
1b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
2a Stationärt
135
Mellanvarvtal
100
2b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
3a Stationärt
112
Mellanvarvtal
10
3b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
4a Stationärt
337
Mellanvarvtal
75
4b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
5a Stationärt
518
Mellanvarvtal
25
5b Övergång
20
Mellanvarvtal
Linjär övergång
6a Stationärt
494
Mellanvarvtal
50
6b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
7 Stationärt
43
Tomgång
0
Tabell över RMC-G2-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (24) (26)
Vridmoment (%) (25) (26)
1a Stationärt
41
Tomgång
0
1b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
2a Stationärt
135
100 %
100
2b Övergång
20
100 %
Linjär övergång
3a Stationärt
112
100 %
10
3b Övergång
20
100 %
Linjär övergång
4a Stationärt
337
100 %
75
4b Övergång
20
100 %
Linjär övergång
5a Stationärt
518
100 %
25
5b Övergång
20
100 %
Linjär övergång
6a Stationärt
494
100 %
50
6b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
7 Stationärt
43
Tomgång
0
Provcykel typ H
Tabell över RMC-H-provsteg
RMC
Steg
Tid i steg (sekunder)
Motorvarvtal (27) (29)
Vridmoment (%) (28) (29)
1a Stationärt
27
Tomgång
0
1b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
2a Stationärt
121
100 %
100
2b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
3a Stationärt
347
65 %
19
3b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
4a Stationärt
305
85 %
51
4b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
5a Stationärt
272
75 %
33
5b Övergång
20
Linjär övergång
Linjär övergång
6 Stationärt
28
Tomgång
0
(1) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(2) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(3) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet, om detta ska ändras.
(4) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(5) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(6) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet, om detta ska ändras.
(7) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(8) Andelen av vridmomentet i förhållande till den nettomotoreffekt som tillverkaren har deklarerat.
(9) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring av vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg.
(10) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(11) Andelen av vridmomentet i förhållande till den nettomotoreffekt som tillverkaren har deklarerat vid valt motorvarvtal.
(12) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring av vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg.
(13) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(14) Andelen av effekten i förhållande till maximal nominell nettoeffekt vid 100 % motorvarvtal.
(15) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet.
(16) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(17) Andelen av effekten i förhållande till nettoeffekt vid steg 3a.
(18) Andelen av i förhållande till maximal nettoeffekt vid valt motorvarvtal.
(19) För motorer som använder diskreta kontrollsystem (dvs. lägesbaserade kontroller, av ”notchtyp”) definieras steg 2a som drift i det läge som ligger närmast steg 2a eller 35 % av märkeffekten.
(20) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet, om detta ska ändras.
(21) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(22) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(23) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet, om detta ska ändras.
(24) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(25) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(26) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet, om detta ska ändras.
(27) Se avsnitten 5.2.5, 7.6 och 7.7 i bilaga VI för bestämning av nödvändiga provningsvarvtal.
(28) Andelen av vridmomentet i förhållande till maximalt vridmoment vid valt motorvarvtal.
(29) Byte från ett steg till nästa steg inom en 20 sekunders övergångsfas. Under övergångsfasen ges kommando om en linjär ändring från vridmomentet i det aktuella steget till vridmomentet i nästa steg, och samtidigt ges kommando om en linjär ändring av motorvarvtalet, om detta ska ändras.
Tillägg 3
2.4.2.1 Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC)
Dynamometertabell för NRTC-provning
Tid (s)
Normaliserat varvtal (%)
Normaliserat vridmoment (%)
1
0
0
2
0
0
3
0
0
4
0
0
5
0
0
6
0
0
7
0
0
8
0
0
9
0
0
10
0
0
11
0
0
12
0
0
13
0
0
14
0
0
15
0
0
16
0
0
17
0
0
18
0
0
19
0
0
20
0
0
21
0
0
22
0
0
23
0
0
24
1
3
25
1
3
26
1
3
27
1
3
28
1
3
29
1
3
30
1
6
31
1
6
32
2
1
33
4
13
34
7
18
35
9
21
36
17
20
37
33
42
38
57
46
39
44
33
40
31
0
41
22
27
42
33
43
43
80
49
44
105
47
45
98
70
46
104
36
47
104
65
48
96
71
49
101
62
50
102
51
51
102
50
52
102
46
53
102
41
54
102
31
55
89
2
56
82
0
57
47
1
58
23
1
59
1
3
60
1
8
61
1
3
62
1
5
63
1
6
64
1
4
65
1
4
66
0
6
67
1
4
68
9
21
69
25
56
70
64
26
71
60
31
72
63
20
73
62
24
74
64
8
75
58
44
76
65
10
77
65
12
78
68
23
79
69
30
80
71
30
81
74
15
82
71
23
83
73
20
84
73
21
85
73
19
86
70
33
87
70
34
88
65
47
89
66
47
90
64
53
91
65
45
92
66
38
93
67
49
94
69
39
95
69
39
96
66
42
97
71
29
98
75
29
99
72
23
100
74
22
101
75
24
102
73
30
103
74
24
104
77
6
105
76
12
106
74
39
107
72
30
108
75
22
109
78
64
110
102
34
111
103
28
112
103
28
113
103
19
114
103
32
115
104
25
116
103
38
117
103
39
118
103
34
119
102
44
120
103
38
121
102
43
122
103
34
123
102
41
124
103
44
125
103
37
126
103
27
127
104
13
128
104
30
129
104
19
130
103
28
131
104
40
132
104
32
133
101
63
134
102
54
135
102
52
136
102
51
137
103
40
138
104
34
139
102
36
140
104
44
141
103
44
142
104
33
143
102
27
144
103
26
145
79
53
146
51
37
147
24
23
148
13
33
149
19
55
150
45
30
151
34
7
152
14
4
153
8
16
154
15
6
155
39
47
156
39
4
157
35
26
158
27
38
159
43
40
160
14
23
161
10
10
162
15
33
163
35
72
164
60
39
165
55
31
166
47
30
167
16
7
168
0
6
169
0
8
170
0
8
171
0
2
172
2
17
173
10
28
174
28
31
175
33
30
176
36
0
177
19
10
178
1
18
179
0
16
180
1
3
181
1
4
182
1
5
183
1
6
184
1
5
185
1
3
186
1
4
187
1
4
188
1
6
189
8
18
190
20
51
191
49
19
192
41
13
193
31
16
194
28
21
195
21
17
196
31
21
197
21
8
198
0
14
199
0
12
200
3
8
201
3
22
202
12
20
203
14
20
204
16
17
205
20
18
206
27
34
207
32
33
208
41
31
209
43
31
210
37
33
211
26
18
212
18
29
213
14
51
214
13
11
215
12
9
216
15
33
217
20
25
218
25
17
219
31
29
220
36
66
221
66
40
222
50
13
223
16
24
224
26
50
225
64
23
226
81
20
227
83
11
228
79
23
229
76
31
230
68
24
231
59
33
232
59
3
233
25
7
234
21
10
235
20
19
236
4
10
237
5
7
238
4
5
239
4
6
240
4
6
241
4
5
242
7
5
243
16
28
244
28
25
245
52
53
246
50
8
247
26
40
248
48
29
249
54
39
250
60
42
251
48
18
252
54
51
253
88
90
254
103
84
255
103
85
256
102
84
257
58
66
258
64
97
259
56
80
260
51
67
261
52
96
262
63
62
263
71
6
264
33
16
265
47
45
266
43
56
267
42
27
268
42
64
269
75
74
270
68
96
271
86
61
272
66
0
273
37
0
274
45
37
275
68
96
276
80
97
277
92
96
278
90
97
279
82
96
280
94
81
281
90
85
282
96
65
283
70
96
284
55
95
285
70
96
286
79
96
287
81
71
288
71
60
289
92
65
290
82
63
291
61
47
292
52
37
293
24
0
294
20
7
295
39
48
296
39
54
297
63
58
298
53
31
299
51
24
300
48
40
301
39
0
302
35
18
303
36
16
304
29
17
305
28
21
306
31
15
307
31
10
308
43
19
309
49
63
310
78
61
311
78
46
312
66
65
313
78
97
314
84
63
315
57
26
316
36
22
317
20
34
318
19
8
319
9
10
320
5
5
321
7
11
322
15
15
323
12
9
324
13
27
325
15
28
326
16
28
327
16
31
328
15
20
329
17
0
330
20
34
331
21
25
332
20
0
333
23
25
334
30
58
335
63
96
336
83
60
337
61
0
338
26
0
339
29
44
340
68
97
341
80
97
342
88
97
343
99
88
344
102
86
345
100
82
346
74
79
347
57
79
348
76
97
349
84
97
350
86
97
351
81
98
352
83
83
353
65
96
354
93
72
355
63
60
356
72
49
357
56
27
358
29
0
359
18
13
360
25
11
361
28
24
362
34
53
363
65
83
364
80
44
365
77
46
366
76
50
367
45
52
368
61
98
369
61
69
370
63
49
371
32
0
372
10
8
373
17
7
374
16
13
375
11
6
376
9
5
377
9
12
378
12
46
379
15
30
380
26
28
381
13
9
382
16
21
383
24
4
384
36
43
385
65
85
386
78
66
387
63
39
388
32
34
389
46
55
390
47
42
391
42
39
392
27
0
393
14
5
394
14
14
395
24
54
396
60
90
397
53
66
398
70
48
399
77
93
400
79
67
401
46
65
402
69
98
403
80
97
404
74
97
405
75
98
406
56
61
407
42
0
408
36
32
409
34
43
410
68
83
411
102
48
412
62
0
413
41
39
414
71
86
415
91
52
416
89
55
417
89
56
418
88
58
419
78
69
420
98
39
421
64
61
422
90
34
423
88
38
424
97
62
425
100
53
426
81
58
427
74
51
428
76
57
429
76
72
430
85
72
431
84
60
432
83
72
433
83
72
434
86
72
435
89
72
436
86
72
437
87
72
438
88
72
439
88
71
440
87
72
441
85
71
442
88
72
443
88
72
444
84
72
445
83
73
446
77
73
447
74
73
448
76
72
449
46
77
450
78
62
451
79
35
452
82
38
453
81
41
454
79
37
455
78
35
456
78
38
457
78
46
458
75
49
459
73
50
460
79
58
461
79
71
462
83
44
463
53
48
464
40
48
465
51
75
466
75
72
467
89
67
468
93
60
469
89
73
470
86
73
471
81
73
472
78
73
473
78
73
474
76
73
475
79
73
476
82
73
477
86
73
478
88
72
479
92
71
480
97
54
481
73
43
482
36
64
483
63
31
484
78
1
485
69
27
486
67
28
487
72
9
488
71
9
489
78
36
490
81
56
491
75
53
492
60
45
493
50
37
494
66
41
495
51
61
496
68
47
497
29
42
498
24
73
499
64
71
500
90
71
501
100
61
502
94
73
503
84
73
504
79
73
505
75
72
506
78
73
507
80
73
508
81
73
509
81
73
510
83
73
511
85
73
512
84
73
513
85
73
514
86
73
515
85
73
516
85
73
517
85
72
518
85
73
519
83
73
520
79
73
521
78
73
522
81
73
523
82
72
524
94
56
525
66
48
526
35
71
527
51
44
528
60
23
529
64
10
530
63
14
531
70
37
532
76
45
533
78
18
534
76
51
535
75
33
536
81
17
537
76
45
538
76
30
539
80
14
540
71
18
541
71
14
542
71
11
543
65
2
544
31
26
545
24
72
546
64
70
547
77
62
548
80
68
549
83
53
550
83
50
551
83
50
552
85
43
553
86
45
554
89
35
555
82
61
556
87
50
557
85
55
558
89
49
559
87
70
560
91
39
561
72
3
562
43
25
563
30
60
564
40
45
565
37
32
566
37
32
567
43
70
568
70
54
569
77
47
570
79
66
571
85
53
572
83
57
573
86
52
574
85
51
575
70
39
576
50
5
577
38
36
578
30
71
579
75
53
580
84
40
581
85
42
582
86
49
583
86
57
584
89
68
585
99
61
586
77
29
587
81
72
588
89
69
589
49
56
590
79
70
591
104
59
592
103
54
593
102
56
594
102
56
595
103
61
596
102
64
597
103
60
598
93
72
599
86
73
600
76
73
601
59
49
602
46
22
603
40
65
604
72
31
605
72
27
606
67
44
607
68
37
608
67
42
609
68
50
610
77
43
611
58
4
612
22
37
613
57
69
614
68
38
615
73
2
616
40
14
617
42
38
618
64
69
619
64
74
620
67
73
621
65
73
622
68
73
623
65
49
624
81
0
625
37
25
626
24
69
627
68
71
628
70
71
629
76
70
630
71
72
631
73
69
632
76
70
633
77
72
634
77
72
635
77
72
636
77
70
637
76
71
638
76
71
639
77
71
640
77
71
641
78
70
642
77
70
643
77
71
644
79
72
645
78
70
646
80
70
647
82
71
648
84
71
649
83
71
650
83
73
651
81
70
652
80
71
653
78
71
654
76
70
655
76
70
656
76
71
657
79
71
658
78
71
659
81
70
660
83
72
661
84
71
662
86
71
663
87
71
664
92
72
665
91
72
666
90
71
667
90
71
668
91
71
669
90
70
670
90
72
671
91
71
672
90
71
673
90
71
674
92
72
675
93
69
676
90
70
677
93
72
678
91
70
679
89
71
680
91
71
681
90
71
682
90
71
683
92
71
684
91
71
685
93
71
686
93
68
687
98
68
688
98
67
689
100
69
690
99
68
691
100
71
692
99
68
693
100
69
694
102
72
695
101
69
696
100
69
697
102
71
698
102
71
699
102
69
700
102
71
701
102
68
702
100
69
703
102
70
704
102
68
705
102
70
706
102
72
707
102
68
708
102
69
709
100
68
710
102
71
711
101
64
712
102
69
713
102
69
714
101
69
715
102
64
716
102
69
717
102
68
718
102
70
719
102
69
720
102
70
721
102
70
722
102
62
723
104
38
724
104
15
725
102
24
726
102
45
727
102
47
728
104
40
729
101
52
730
103
32
731
102
50
732
103
30
733
103
44
734
102
40
735
103
43
736
103
41
737
102
46
738
103
39
739
102
41
740
103
41
741
102
38
742
103
39
743
102
46
744
104
46
745
103
49
746
102
45
747
103
42
748
103
46
749
103
38
750
102
48
751
103
35
752
102
48
753
103
49
754
102
48
755
102
46
756
103
47
757
102
49
758
102
42
759
102
52
760
102
57
761
102
55
762
102
61
763
102
61
764
102
58
765
103
58
766
102
59
767
102
54
768
102
63
769
102
61
770
103
55
771
102
60
772
102
72
773
103
56
774
102
55
775
102
67
776
103
56
777
84
42
778
48
7
779
48
6
780
48
6
781
48
7
782
48
6
783
48
7
784
67
21
785
105
59
786
105
96
787
105
74
788
105
66
789
105
62
790
105
66
791
89
41
792
52
5
793
48
5
794
48
7
795
48
5
796
48
6
797
48
4
798
52
6
799
51
5
800
51
6
801
51
6
802
52
5
803
52
5
804
57
44
805
98
90
806
105
94
807
105
100
808
105
98
809
105
95
810
105
96
811
105
92
812
104
97
813
100
85
814
94
74
815
87
62
816
81
50
817
81
46
818
80
39
819
80
32
820
81
28
821
80
26
822
80
23
823
80
23
824
80
20
825
81
19
826
80
18
827
81
17
828
80
20
829
81
24
830
81
21
831
80
26
832
80
24
833
80
23
834
80
22
835
81
21
836
81
24
837
81
24
838
81
22
839
81
22
840
81
21
841
81
31
842
81
27
843
80
26
844
80
26
845
81
25
846
80
21
847
81
20
848
83
21
849
83
15
850
83
12
851
83
9
852
83
8
853
83
7
854
83
6
855
83
6
856
83
6
857
83
6
858
83
6
859
76
5
860
49
8
861
51
7
862
51
20
863
78
52
864
80
38
865
81
33
866
83
29
867
83
22
868
83
16
869
83
12
870
83
9
871
83
8
872
83
7
873
83
6
874
83
6
875
83
6
876
83
6
877
83
6
878
59
4
879
50
5
880
51
5
881
51
5
882
51
5
883
50
5
884
50
5
885
50
5
886
50
5
887
50
5
888
51
5
889
51
5
890
51
5
891
63
50
892
81
34
893
81
25
894
81
29
895
81
23
896
80
24
897
81
24
898
81
28
899
81
27
900
81
22
901
81
19
902
81
17
903
81
17
904
81
17
905
81
15
906
80
15
907
80
28
908
81
22
909
81
24
910
81
19
911
81
21
912
81
20
913
83
26
914
80
63
915
80
59
916
83
100
917
81
73
918
83
53
919
80
76
920
81
61
921
80
50
922
81
37
923
82
49
924
83
37
925
83
25
926
83
17
927
83
13
928
83
10
929
83
8
930
83
7
931
83
7
932
83
6
933
83
6
934
83
6
935
71
5
936
49
24
937
69
64
938
81
50
939
81
43
940
81
42
941
81
31
942
81
30
943
81
35
944
81
28
945
81
27
946
80
27
947
81
31
948
81
41
949
81
41
950
81
37
951
81
43
952
81
34
953
81
31
954
81
26
955
81
23
956
81
27
957
81
38
958
81
40
959
81
39
960
81
27
961
81
33
962
80
28
963
81
34
964
83
72
965
81
49
966
81
51
967
80
55
968
81
48
969
81
36
970
81
39
971
81
38
972
80
41
973
81
30
974
81
23
975
81
19
976
81
25
977
81
29
978
83
47
979
81
90
980
81
75
981
80
60
982
81
48
983
81
41
984
81
30
985
80
24
986
81
20
987
81
21
988
81
29
989
81
29
990
81
27
991
81
23
992
81
25
993
81
26
994
81
22
995
81
20
996
81
17
997
81
23
998
83
65
999
81
54
1000
81
50
1001
81
41
1002
81
35
1003
81
37
1004
81
29
1005
81
28
1006
81
24
1007
81
19
1008
81
16
1009
80
16
1010
83
23
1011
83
17
1012
83
13
1013
83
27
1014
81
58
1015
81
60
1016
81
46
1017
80
41
1018
80
36
1019
81
26
1020
86
18
1021
82
35
1022
79
53
1023
82
30
1024
83
29
1025
83
32
1026
83
28
1027
76
60
1028
79
51
1029
86
26
1030
82
34
1031
84
25
1032
86
23
1033
85
22
1034
83
26
1035
83
25
1036
83
37
1037
84
14
1038
83
39
1039
76
70
1040
78
81
1041
75
71
1042
86
47
1043
83
35
1044
81
43
1045
81
41
1046
79
46
1047
80
44
1048
84
20
1049
79
31
1050
87
29
1051
82
49
1052
84
21
1053
82
56
1054
81
30
1055
85
21
1056
86
16
1057
79
52
1058
78
60
1059
74
55
1060
78
84
1061
80
54
1062
80
35
1063
82
24
1064
83
43
1065
79
49
1066
83
50
1067
86
12
1068
64
14
1069
24
14
1070
49
21
1071
77
48
1072
103
11
1073
98
48
1074
101
34
1075
99
39
1076
103
11
1077
103
19
1078
103
7
1079
103
13
1080
103
10
1081
102
13
1082
101
29
1083
102
25
1084
102
20
1085
96
60
1086
99
38
1087
102
24
1088
100
31
1089
100
28
1090
98
3
1091
102
26
1092
95
64
1093
102
23
1094
102
25
1095
98
42
1096
93
68
1097
101
25
1098
95
64
1099
101
35
1100
94
59
1101
97
37
1102
97
60
1103
93
98
1104
98
53
1105
103
13
1106
103
11
1107
103
11
1108
103
13
1109
103
10
1110
103
10
1111
103
11
1112
103
10
1113
103
10
1114
102
18
1115
102
31
1116
101
24
1117
102
19
1118
103
10
1119
102
12
1120
99
56
1121
96
59
1122
74
28
1123
66
62
1124
74
29
1125
64
74
1126
69
40
1127
76
2
1128
72
29
1129
66
65
1130
54
69
1131
69
56
1132
69
40
1133
73
54
1134
63
92
1135
61
67
1136
72
42
1137
78
2
1138
76
34
1139
67
80
1140
70
67
1141
53
70
1142
72
65
1143
60
57
1144
74
29
1145
69
31
1146
76
1
1147
74
22
1148
72
52
1149
62
96
1150
54
72
1151
72
28
1152
72
35
1153
64
68
1154
74
27
1155
76
14
1156
69
38
1157
66
59
1158
64
99
1159
51
86
1160
70
53
1161
72
36
1162
71
47
1163
70
42
1164
67
34
1165
74
2
1166
75
21
1167
74
15
1168
75
13
1169
76
10
1170
75
13
1171
75
10
1172
75
7
1173
75
13
1174
76
8
1175
76
7
1176
67
45
1177
75
13
1178
75
12
1179
73
21
1180
68
46
1181
74
8
1182
76
11
1183
76
14
1184
74
11
1185
74
18
1186
73
22
1187
74
20
1188
74
19
1189
70
22
1190
71
23
1191
73
19
1192
73
19
1193
72
20
1194
64
60
1195
70
39
1196
66
56
1197
68
64
1198
30
68
1199
70
38
1200
66
47
1201
76
14
1202
74
18
1203
69
46
1204
68
62
1205
68
62
1206
68
62
1207
68
62
1208
68
62
1209
68
62
1210
54
50
1211
41
37
1212
27
25
1213
14
12
1214
0
0
1215
0
0
1216
0
0
1217
0
0
1218
0
0
1219
0
0
1220
0
0
1221
0
0
1222
0
0
1223
0
0
1224
0
0
1225
0
0
1226
0
0
1227
0
0
1228
0
0
1229
0
0
1230
0
0
1231
0
0
1232
0
0
1233
0
0
1234
0
0
1235
0
0
1236
0
0
1237
0
0
1238
0
0
Dynamometertabell för LSI-NRTC-provning
Tid (s)
Normaliserat varvtal (%)
Normaliserat vridmoment (%)
0
0
0
1
0
0
2
0
0
3
0
0
4
0
0
5
0
0
6
0
0
7
0
0
8
0
0
9
1
8
10
6
54
11
8
61
12
34
59
13
22
46
14
5
51
15
18
51
16
31
50
17
30
56
18
31
49
19
25
66
20
58
55
21
43
31
22
16
45
23
24
38
24
24
27
25
30
33
26
45
65
27
50
49
28
23
42
29
13
42
30
9
45
31
23
30
32
37
45
33
44
50
34
49
52
35
55
49
36
61
46
37
66
38
38
42
33
39
17
41
40
17
37
41
7
50
42
20
32
43
5
55
44
30
42
45
44
53
46
45
56
47
41
52
48
24
41
49
15
40
50
11
44
51
32
31
52
38
54
53
38
47
54
9
55
55
10
50
56
33
55
57
48
56
58
49
47
59
33
44
60
52
43
61
55
43
62
59
38
63
44
28
64
24
37
65
12
44
66
9
47
67
12
52
68
34
21
69
29
44
70
44
54
71
54
62
72
62
57
73
72
56
74
88
71
75
100
69
76
100
34
77
100
42
78
100
54
79
100
58
80
100
38
81
83
17
82
61
15
83
43
22
84
24
35
85
16
39
86
15
45
87
32
34
88
14
42
89
8
48
90
5
51
91
10
41
92
12
37
93
4
47
94
3
49
95
3
50
96
4
49
97
4
48
98
8
43
99
2
51
100
5
46
101
8
41
102
4
47
103
3
49
104
6
45
105
3
48
106
10
42
107
18
27
108
3
50
109
11
41
110
34
29
111
51
57
112
67
63
113
61
32
114
44
31
115
48
54
116
69
65
117
85
65
118
81
29
119
74
21
120
62
23
121
76
58
122
96
75
123
100
77
124
100
27
125
100
79
126
100
79
127
100
81
128
100
57
129
99
52
130
81
35
131
69
29
132
47
22
133
34
28
134
27
37
135
83
60
136
100
74
137
100
7
138
100
2
139
70
18
140
23
39
141
5
54
142
11
40
143
11
34
144
11
41
145
19
25
146
16
32
147
20
31
148
21
38
149
21
42
150
9
51
151
4
49
152
2
51
153
1
58
154
21
57
155
29
47
156
33
45
157
16
49
158
38
45
159
37
43
160
35
42
161
39
43
162
51
49
163
59
55
164
65
54
165
76
62
166
84
59
167
83
29
168
67
35
169
84
54
170
90
58
171
93
43
172
90
29
173
66
19
174
52
16
175
49
17
176
56
38
177
73
71
178
86
80
179
96
75
180
89
27
181
66
17
182
50
18
183
36
25
184
36
24
185
38
40
186
40
50
187
27
48
188
19
48
189
23
50
190
19
45
191
6
51
192
24
48
193
49
67
194
47
49
195
22
44
196
25
40
197
38
54
198
43
55
199
40
52
200
14
49
201
11
45
202
7
48
203
26
41
204
41
59
205
53
60
206
44
54
207
22
40
208
24
41
209
32
53
210
44
74
211
57
25
212
22
49
213
29
45
214
19
37
215
14
43
216
36
40
217
43
63
218
42
49
219
15
50
220
19
44
221
47
59
222
67
80
223
76
74
224
87
66
225
98
61
226
100
38
227
97
27
228
100
53
229
100
72
230
100
49
231
100
4
232
100
13
233
87
15
234
53
26
235
33
27
236
39
19
237
51
33
238
67
54
239
83
60
240
95
52
241
100
50
242
100
36
243
100
25
244
85
16
245
62
16
246
40
26
247
56
39
248
81
75
249
98
86
250
100
76
251
100
51
252
100
78
253
100
83
254
100
100
255
100
66
256
100
85
257
100
72
258
100
45
259
98
58
260
60
30
261
43
32
262
71
36
263
44
32
264
24
38
265
42
17
266
22
51
267
13
53
268
23
45
269
29
50
270
28
42
271
21
55
272
34
57
273
44
47
274
19
46
275
13
44
276
25
36
277
43
51
278
55
73
279
68
72
280
76
63
281
80
45
282
83
40
283
78
26
284
60
20
285
47
19
286
52
25
287
36
30
288
40
26
289
45
34
290
47
35
291
42
28
292
46
38
293
48
44
294
68
61
295
70
47
296
48
28
297
42
22
298
31
29
299
22
35
300
28
28
301
46
46
302
62
69
303
76
81
304
88
85
305
98
81
306
100
74
307
100
13
308
100
11
309
100
17
310
99
3
311
80
7
312
62
11
313
63
11
314
64
16
315
69
43
316
81
67
317
93
74
318
100
72
319
94
27
320
73
15
321
40
33
322
40
52
323
50
50
324
11
53
325
12
45
326
5
50
327
1
55
328
7
55
329
62
60
330
80
28
331
23
37
332
39
58
333
47
24
334
59
51
335
58
68
336
36
52
337
18
42
338
36
52
339
59
73
340
72
85
341
85
92
342
99
90
343
100
72
344
100
18
345
100
76
346
100
64
347
100
87
348
100
97
349
100
84
350
100
100
351
100
91
352
100
83
353
100
93
354
100
100
355
94
43
356
72
10
357
77
3
358
48
2
359
29
5
360
59
19
361
63
5
362
35
2
363
24
3
364
28
2
365
36
16
366
54
23
367
60
10
368
33
1
369
23
0
370
16
0
371
11
0
372
20
0
373
25
2
374
40
3
375
33
4
376
34
5
377
46
7
378
57
10
379
66
11
380
75
14
381
79
11
382
80
16
383
92
21
384
99
16
385
83
2
386
71
2
387
69
4
388
67
4
389
74
16
390
86
25
391
97
28
392
100
15
393
83
2
394
62
4
395
40
6
396
49
10
397
36
5
398
27
4
399
29
3
400
22
2
401
13
3
402
37
36
403
90
26
404
41
2
405
25
2
406
29
2
407
38
7
408
50
13
409
55
10
410
29
3
411
24
7
412
51
16
413
62
15
414
72
35
415
91
74
416
100
73
417
100
8
418
98
11
419
100
59
420
100
98
421
100
99
422
100
75
423
100
95
424
100
100
425
100
97
426
100
90
427
100
86
428
100
82
429
97
43
430
70
16
431
50
20
432
42
33
433
89
64
434
89
77
435
99
95
436
100
41
437
77
12
438
29
37
439
16
41
440
16
38
441
15
36
442
18
44
443
4
55
444
24
26
445
26
35
446
15
45
447
21
39
448
29
52
449
26
46
450
27
50
451
13
43
452
25
36
453
37
57
454
29
46
455
17
39
456
13
41
457
19
38
458
28
35
459
8
51
460
14
36
461
17
47
462
34
39
463
34
57
464
11
70
465
13
51
466
13
68
467
38
44
468
53
67
469
29
69
470
19
65
471
52
45
472
61
79
473
29
70
474
15
53
475
15
60
476
52
40
477
50
61
478
13
74
479
46
51
480
60
73
481
33
84
482
31
63
483
41
42
484
26
69
485
23
65
486
48
49
487
28
57
488
16
67
489
39
48
490
47
73
491
35
87
492
26
73
493
30
61
494
34
49
495
35
66
496
56
47
497
49
64
498
59
64
499
42
69
500
6
77
501
5
59
502
17
59
503
45
53
504
21
62
505
31
60
506
53
68
507
48
79
508
45
61
509
51
47
510
41
48
511
26
58
512
21
62
513
50
52
514
39
65
515
23
65
516
42
62
517
57
80
518
66
81
519
64
62
520
45
42
521
33
42
522
27
57
523
31
59
524
41
53
525
45
72
526
48
73
527
46
90
528
56
76
529
64
76
530
69
64
531
72
59
532
73
58
533
71
56
534
66
48
535
61
50
536
55
56
537
52
52
538
54
49
539
61
50
540
64
54
541
67
54
542
68
52
543
60
53
544
52
50
545
45
49
546
38
45
547
32
45
548
26
53
549
23
56
550
30
49
551
33
55
552
35
59
553
33
65
554
30
67
555
28
59
556
25
58
557
23
56
558
22
57
559
19
63
560
14
63
561
31
61
562
35
62
563
21
80
564
28
65
565
7
74
566
23
54
567
38
54
568
14
78
569
38
58
570
52
75
571
59
81
572
66
69
573
54
44
574
48
34
575
44
33
576
40
40
577
28
58
578
27
63
579
35
45
580
20
66
581
15
60
582
10
52
583
22
56
584
30
62
585
21
67
586
29
53
587
41
56
588
15
67
589
24
56
590
42
69
591
39
83
592
40
73
593
35
67
594
32
61
595
30
65
596
30
72
597
48
51
598
66
58
599
62
71
600
36
63
601
17
59
602
16
50
603
16
62
604
34
48
605
51
66
606
35
74
607
15
56
608
19
54
609
43
65
610
52
80
611
52
83
612
49
57
613
48
46
614
37
36
615
25
44
616
14
53
617
13
64
618
23
56
619
21
63
620
18
67
621
20
54
622
16
67
623
26
56
624
41
65
625
28
62
626
19
60
627
33
56
628
37
70
629
24
79
630
28
57
631
40
57
632
40
58
633
28
44
634
25
41
635
29
53
636
31
55
637
26
64
638
20
50
639
16
53
640
11
54
641
13
53
642
23
50
643
32
59
644
36
63
645
33
59
646
24
52
647
20
52
648
22
55
649
30
53
650
37
59
651
41
58
652
36
54
653
29
49
654
24
53
655
14
57
656
10
54
657
9
55
658
10
57
659
13
55
660
15
64
661
31
57
662
19
69
663
14
59
664
33
57
665
41
65
666
39
64
667
39
59
668
39
51
669
28
41
670
19
49
671
27
54
672
37
63
673
32
74
674
16
70
675
12
67
676
13
60
677
17
56
678
15
62
679
25
47
680
27
64
681
14
71
682
5
65
683
6
57
684
6
57
685
15
52
686
22
61
687
14
77
688
12
67
689
12
62
690
14
59
691
15
58
692
18
55
693
22
53
694
19
69
695
14
67
696
9
63
697
8
56
698
17
49
699
25
55
700
14
70
701
12
60
702
22
57
703
27
67
704
29
68
705
34
62
706
35
61
707
28
78
708
11
71
709
4
58
710
5
58
711
10
56
712
20
63
713
13
76
714
11
65
715
9
60
716
7
55
717
8
53
718
10
60
719
28
53
720
12
73
721
4
64
722
4
61
723
4
61
724
10
56
725
8
61
726
20
56
727
32
62
728
33
66
729
34
73
730
31
61
731
33
55
732
33
60
733
31
59
734
29
58
735
31
53
736
33
51
737
33
48
738
27
44
739
21
52
740
13
57
741
12
56
742
10
64
743
22
47
744
15
74
745
8
66
746
34
47
747
18
71
748
9
57
749
11
55
750
12
57
751
10
61
752
16
53
753
12
75
754
6
70
755
12
55
756
24
50
757
28
60
758
28
64
759
23
60
760
20
56
761
26
50
762
28
55
763
18
56
764
15
52
765
11
59
766
16
59
767
34
54
768
16
82
769
15
64
770
36
53
771
45
64
772
41
59
773
34
50
774
27
45
775
22
52
776
18
55
777
26
54
778
39
62
779
37
71
780
32
58
781
24
48
782
14
59
783
7
59
784
7
55
785
18
49
786
40
62
787
44
73
788
41
68
789
35
48
790
29
54
791
22
69
792
46
53
793
59
71
794
69
68
795
75
47
796
62
32
797
48
35
798
27
59
799
13
58
800
14
54
801
21
53
802
23
56
803
23
57
804
23
65
805
13
65
806
9
64
807
27
56
808
26
78
809
40
61
810
35
76
811
28
66
812
23
57
813
16
50
814
11
53
815
9
57
816
9
62
817
27
57
818
42
69
819
47
75
820
53
67
821
61
62
822
63
53
823
60
54
824
56
44
825
49
39
826
39
35
827
30
34
828
33
46
829
44
56
830
50
56
831
44
52
832
38
46
833
33
44
834
29
45
835
24
46
836
18
52
837
9
55
838
10
54
839
20
53
840
27
58
841
29
59
842
30
62
843
30
65
844
27
66
845
32
58
846
40
56
847
41
57
848
18
73
849
15
55
850
18
50
851
17
52
852
20
49
853
16
62
854
4
67
855
2
64
856
7
54
857
10
50
858
9
57
859
5
62
860
12
51
861
14
65
862
9
64
863
31
50
864
30
78
865
21
65
866
14
51
867
10
55
868
6
59
869
7
59
870
19
54
871
23
61
872
24
62
873
34
61
874
51
67
875
60
66
876
58
55
877
60
52
878
64
55
879
68
51
880
63
54
881
64
50
882
68
58
883
73
47
884
63
40
885
50
38
886
29
61
887
14
61
888
14
53
889
42
6
890
58
6
891
58
6
892
77
39
893
93
56
894
93
44
895
93
37
896
93
31
897
93
25
898
93
26
899
93
27
900
93
25
901
93
21
902
93
22
903
93
24
904
93
23
905
93
27
906
93
34
907
93
32
908
93
26
909
93
31
910
93
34
911
93
31
912
93
33
913
93
36
914
93
37
915
93
34
916
93
30
917
93
32
918
93
35
919
93
35
920
93
32
921
93
28
922
93
23
923
94
18
924
95
18
925
96
17
926
95
13
927
96
10
928
95
9
929
95
7
930
95
7
931
96
7
932
96
6
933
96
6
934
95
6
935
90
6
936
69
43
937
76
62
938
93
47
939
93
39
940
93
35
941
93
34
942
93
36
943
93
39
944
93
34
945
93
26
946
93
23
947
93
24
948
93
24
949
93
22
950
93
19
951
93
17
952
93
19
953
93
22
954
93
24
955
93
23
956
93
20
957
93
20
958
94
19
959
95
19
960
95
17
961
96
13
962
95
10
963
96
9
964
95
7
965
95
7
966
95
7
967
95
6
968
96
6
969
96
6
970
89
6
971
68
6
972
57
6
973
66
32
974
84
52
975
93
46
976
93
42
977
93
36
978
93
28
979
93
23
980
93
19
981
93
16
982
93
15
983
93
16
984
93
15
985
93
14
986
93
15
987
93
16
988
94
15
989
93
32
990
93
45
991
93
43
992
93
37
993
93
29
994
93
23
995
93
20
996
93
18
997
93
16
998
93
17
999
93
16
1 000
93
15
1 001
93
15
1 002
93
15
1 003
93
14
1 004
93
15
1 005
93
15
1 006
93
14
1 007
93
13
1 008
93
14
1 009
93
14
1 010
93
15
1 011
93
16
1 012
93
17
1 013
93
20
1 014
93
22
1 015
93
20
1 016
93
19
1 017
93
20
1 018
93
19
1 019
93
19
1 020
93
20
1 021
93
32
1 022
93
37
1 023
93
28
1 024
93
26
1 025
93
24
1 026
93
22
1 027
93
22
1 028
93
21
1 029
93
20
1 030
93
20
1 031
93
20
1 032
93
20
1 033
93
19
1 034
93
18
1 035
93
20
1 036
93
20
1 037
93
20
1 038
93
20
1 039
93
19
1 040
93
18
1 041
93
18
1 042
93
17
1 043
93
16
1 044
93
16
1 045
93
15
1 046
93
16
1 047
93
18
1 048
93
37
1 049
93
48
1 050
93
38
1 051
93
31
1 052
93
26
1 053
93
21
1 054
93
18
1 055
93
16
1 056
93
17
1 057
93
18
1 058
93
19
1 059
93
21
1 060
93
20
1 061
93
18
1 062
93
17
1 063
93
17
1 064
93
18
1 065
93
18
1 066
93
18
1 067
93
19
1 068
93
18
1 069
93
18
1 070
93
20
1 071
93
23
1 072
93
25
1 073
93
25
1 074
93
24
1 075
93
24
1 076
93
22
1 077
93
22
1 078
93
22
1 079
93
19
1 080
93
16
1 081
95
17
1 082
95
37
1 083
93
43
1 084
93
32
1 085
93
27
1 086
93
26
1 087
93
24
1 088
93
22
1 089
93
22
1 090
93
22
1 091
93
23
1 092
93
22
1 093
93
22
1 094
93
23
1 095
93
23
1 096
93
23
1 097
93
22
1 098
93
23
1 099
93
23
1 100
93
23
1 101
93
25
1 102
93
27
1 103
93
26
1 104
93
25
1 105
93
27
1 106
93
27
1 107
93
27
1 108
93
24
1 109
93
20
1 110
93
18
1 111
93
17
1 112
93
17
1 113
93
18
1 114
93
18
1 115
93
18
1 116
93
19
1 117
93
22
1 118
93
22
1 119
93
19
1 120
93
17
1 121
93
17
1 122
93
18
1 123
93
18
1 124
93
19
1 125
93
19
1 126
93
20
1 127
93
19
1 128
93
20
1 129
93
25
1 130
93
30
1 131
93
31
1 132
93
26
1 133
93
21
1 134
93
18
1 135
93
20
1 136
93
25
1 137
93
24
1 138
93
21
1 139
93
21
1 140
93
22
1 141
93
22
1 142
93
28
1 143
93
29
1 144
93
23
1 145
93
21
1 146
93
18
1 147
93
16
1 148
93
16
1 149
93
16
1 150
93
17
1 151
93
17
1 152
93
17
1 153
93
17
1 154
93
23
1 155
93
26
1 156
93
22
1 157
93
18
1 158
93
16
1 159
93
16
1 160
93
17
1 161
93
19
1 162
93
18
1 163
93
16
1 164
93
19
1 165
93
22
1 166
93
25
1 167
93
29
1 168
93
27
1 169
93
22
1 170
93
18
1 171
93
16
1 172
93
19
1 173
93
19
1 174
93
17
1 175
93
17
1 176
93
17
1 177
93
16
1 178
93
16
1 179
93
15
1 180
93
16
1 181
93
15
1 182
93
17
1 183
93
21
1 184
93
30
1 185
93
53
1 186
93
54
1 187
93
38
1 188
93
30
1 189
93
24
1 190
93
20
1 191
95
20
1 192
96
18
1 193
96
15
1 194
96
11
1 195
95
9
1 196
95
8
1 197
96
7
1 198
94
33
1 199
93
46
1 200
93
37
1 201
16
8
1 202
0
0
1 203
0
0
1 204
0
0
1 205
0
0
1 206
0
0
1 207
0
0
1 208
0
0
1 209
0
0