Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32017R0880

Artikel 7 i förordning (EU) 2017/880

Extrapolering mellan livsmedelsprodukter

Ur Kommissionens förordning (EU) 2017/880 av den 23 maj 2017 om bestämmelser för användningen av ett MRL-värde som fastställts för en farmakologiskt aktiv substans för ett visst livsmedel för ett annat livsmedel som härrör från samma djurslag, och ett MRL-värde som fastställts för en farmakologiskt aktiv substans för ett eller flera djurslag för ett annat djurslag, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

När EMA överväger extrapolering mellan livsmedelsprodukter ska EMA tillämpa följande kriterier:

a) Vid extrapolering mellan livsmedelsprodukter ska det lägsta fastställda MRL-värdet för djurslaget väljas som utgångspunkt för härledning av MRL-värdet för den berörda livsmedelsprodukten.

b) Det är också möjligt att använda den återstående andelen av ADI-värdet som utgångspunkt och direkt beräkna MRL-värdet.

c) Vid uppskattning av exponeringen ska man dessutom göra en försiktig uppskattning av andelen restmarkör i förhållande till den sammanlagda resthalten för att beräkna TMDI-värdet.

d) Vid extrapolering mellan varor kan det krävas en justering av MRL-värdena för att ta hänsyn till skillnader i konsumtion.

e) När MRL-värden extrapoleras från andra vävnader till mjölk inom samma djurslag ska hänsyn tas till den aktiva substansens fysikalisk-kemiska egenskaper och hur dessa egenskaper kan påverka ackumuleringen i mjölk. Användning av den lägsta andelen restmarkör i förhållande till den sammanlagda resthalten kan vara en godtagbar utgångspunkt för att fastställa vilket förhållande som ska användas för mjölk.

f) Extrapolering av MRL-värden från vävnad av fjäderfä till ägg av fjäderfä är inte tillåten.

g) Vid extrapolering av MRL-värden till honung ska följande punkter beaktas:

i) Sökanden kan avkrävas fysikalisk-kemiska och biologiska uppgifter om restmarkörens stabilitet och sannolika (betydande) nedbrytningsprodukter och hur de kan bildas.

ii) Med beaktande av att karenstiden helst ska vara noll dagar för honung ska det krävas uppgifter om resthalter som bevis för att den avsedda användningen av substansen i bin leder till säkra resthalter i honung, utan karenstid. Sådana uppgifter får också användas för härledning av MRL-värdet.

iii) MRL-värden får endast extrapoleras till honung när det finns uppgifter som bekräftar den toxikologiska relevansen hos de mest betydande resthalterna (även nedbrytningsprodukter) i honung och när det är klart att honung från behandlade bin innehåller resthalter under MRL-värdet även utan karenstid.

Artikeln i rättsakten