EU-rätt · Förordning · CELEX 32017R1601
Artikel 14 i förordning (EU) 2017/1601 upphört att gälla
EFHU-garantifonden
EU-rätten
Artikelns text
1. EFHU-garantifonden utgör en likviditetsbuffert som ska användas för att betala berättigade motparter vid anspråk på EFHU-garantin i enlighet med det relevanta EFHU-garantiavtalet.
2. EFHU-garantifonden ska tillföras medel genom
a) bidrag från unionens allmänna budget och andra källor,
b) frivilliga bidrag från medlemsstaterna och andra bidragsgivare,
c) avkastning på EFHU-garantifondens investerade resurser,
d) återvunna belopp från fallerande gäldenärer i enlighet med de återvinningsbestämmelser som fastställs i EFHU-garantiavtal,
e) intäkter och andra betalningar som unionen mottagit i enlighet med EFHU-garantiavtal.
3. Intäkter till EFHU-garantifonden i enlighet med punkt 2 c och e i denna artikel ska utgöra interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.
4. EFHU-garantifondens medel enligt punkt 2 ska förvaltas direkt av kommissionen och investeras i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning och lämpliga tillsynskrav. Kommissionen ska senast den 30 juni 2019 till Europaparlamentet och rådet överlämna en oberoende extern utvärdering av för- och nackdelarna med att anförtro den ekonomiska förvaltningen av tillgångarna i garantifonden för åtgärder avseende tredjeland, som upprättats genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (12), och i EFHU till kommissionen, till EIB, eller till en kombination av båda, med beaktande av relevanta tekniska och institutionella kriterier som används vid jämförelse av kapitalförvaltningstjänster, inklusive teknisk infrastruktur, jämförelse av kostnader för tillhandahållna tjänster, institutionell struktur, rapportering, resultat, ansvarsskyldighet och sakkunskap hos varje institution och övriga kapitalförvaltningsuppdrag avseende unionens allmänna budget. Utvärderingen ska, om så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.
5. EFHU-garantifonden ska tillföras medel så att en lämplig avsättningsnivå uppnås för att täcka EFHU-garantins totala åtaganden. Avsättningsnivån ska vara 50 % av EFHU-garantins totala åtaganden som omfattas av unionens allmänna budget.
6. Efter en bedömning av om EFHU-garantifondens nivå är tillräcklig i enlighet med den rapport som föreskrivs i artikel 16.3 ska följande betalningar göras:
a) Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 8 i den här artikeln ska alla eventuella överskott betalas till unionens allmänna budget.
b) Alla eventuella påfyllningar av EFHU-garantifonden ska betalas i årliga delbetalningar under en period på högst tre år från och med år n+1.
7. Från och med den 1 januari 2021 gäller att kommissionen ska, om medlen i garantifonden till följd av anspråk på EFHU-garantin sjunker till en nivå under 50 % av den avsättningsnivå som anges i punkt 5, lämna en rapport om
a) orsaken till bristen, med utförliga förklaringar, och
b) om det bedöms vara nödvändigt, vilka exceptionella åtgärder som kan krävas för att fylla på EFHU-garantifonden.
8. Efter det att ett anspråk gjorts på EFHU-garantin ska medel som tillförs EFHU-garantifonden i enlighet med punkt 2 c, d och e i denna artikel och som överstiger de medel som krävs för att nå upp till den avsättningsnivå som anges i punkt 5 i denna artikel, eller eventuella överskott enligt punkt 6 a i denna artikel, först användas inom gränserna för den maximala period som anges i artikel 8.3 för att återställa EFHU-garantin så att den når upp till sitt ursprungliga belopp.