EU-rätt · Förordning · CELEX 32017R1939
Artikel 28 i förordning (EU) 2017/1939
Genomförande av utredningar
EU-rätten
Artikelns text
1. Den europeiska delegerade åklagare som handlägger ett ärende får, i enlighet med denna förordning och nationell lagstiftning, antingen vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder på egen hand eller instruera behöriga myndigheter i sin medlemsstat. Dessa myndigheter ska, i enlighet med nationell lagstiftning, se till att alla instruktioner följs och vidta de åtgärder som har anvisats till dem. Den handläggande europeiska delegerade åklagaren ska genom ärendehanteringssystemet rapportera till den behöriga europeiska åklagaren och den permanenta avdelningen om alla viktiga händelser i ärendet, i enlighet med bestämmelserna i Europeiska åklagarmyndighetens interna arbetsordning.
2. När som helst under de utredningar som genomförs av Europeiska åklagarmyndigheten ska de behöriga nationella myndigheterna vidta sådana brådskande åtgärder enligt nationell lagstiftning som krävs för att säkerställa effektiva utredningar även när de inte specifikt agerar med stöd av en instruktion som getts av den handläggande europeiska delegerade åklagaren. De nationella myndigheterna ska utan onödigt dröjsmål informera handläggande europeisk delegerad åklagare om de brådskande åtgärder som de har vidtagit.
3. Den behöriga permanenta avdelningen får, på förslag av den övervakande europeiska åklagaren, besluta att omtilldela ett ärende till en annan europeisk delegerad åklagare i samma medlemsstat i de fall där den handläggande europeiska delegerade åklagaren
a) inte kan genomföra utredningen eller lagföringen, eller
b) underlåter att följa instruktionerna från den behöriga permanenta avdelningen eller den europeiska åklagaren.
4. I undantagsfall får den övervakande europeiska åklagaren, efter godkännande av den behöriga permanenta avdelningen, fatta ett motiverat beslut om att personligen genomföra utredningen, antingen genom att personligen vidta utredningsåtgärder och andra åtgärder eller genom att instruera de behöriga myndigheterna i sin medlemsstat, i de fall där detta framstår som absolut nödvändigt med hänsyn till utredningens eller lagföringens effektivitet på grundval av ett eller flera av nedanstående kriterier:
a) Hur allvarligt brottet är, särskilt med tanke på dess möjliga återverkningar på unionsnivå.
b) Att utredningen avser tjänstemän eller övriga anställda vid unionen eller ledamöter av unionens institutioner.
c) Den omtilldelningsmekanism som föreskrivs i punkt 3 har fallerat.
I sådana undantagsfall ska medlemsstaterna se till att den europeiska åklagaren har rätt att begära eller beordra utredningsåtgärder och andra åtgärder och att denne har alla de befogenheter, skyldigheter och förpliktelser som en europeisk delegerad åklagare har enligt denna förordning och nationell lagstiftning.
De behöriga nationella myndigheterna och de europeiska delegerade åklagare som berörs av ärendet ska utan onödigt dröjsmål informeras om beslut som fattats i enlighet med denna punkt.
EU-domstolen och andra EU-källor (3 dokument, 7 ställen)
EU-domstolen (2 dokument, 3 ställen)
- Mål C-292/23, EU:C:2025:255 Domstolens dom (stora avdelningen) den 8 april 2025 p. 7 · p. 47 i texten
- Mål C-281/22, EU:C:2023:1018 Domstolens dom (stora avdelningen) den 21 december 2023 i texten
Tribunalen (1 dokument, 4 ställen)
- Mål T-99/25 Tribunalens dom (fjärde avdelningen, som sammanträder med fem domare) den 10 juni 2026 2026 p. 9 · p. 25 · p. 27 · p. 68 i texten