Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32017R2359

Artikel 17 i förordning (EU) 2017/2359

Upplysningar som ska inhämtas från kunden

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/2359 av den 21 september 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 vad gäller informationskrav och uppföranderegler för distribution av försäkringsbaserade investeringsprodukter (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Vid tillämpningen av artikel 30.1 och 30.2 i direktiv (EU) 2016/97 ska de nödvändiga upplysningar som försäkringsförmedlare och försäkringsföretag ska inhämta om kundens eller den presumtiva kundens kunskaper och erfarenheter på det relevanta investeringsområdet där så är tillämpligt innefatta följande, i den omfattning som är lämplig med tanke på kundens art och med tanke på vilken art och typ av produkt eller tjänst som erbjuds eller efterfrågas, inklusive dess komplexitet och risker:

a) Typ av tjänster, transaktioner, försäkringsbaserade investeringsprodukter eller finansiella instrument som kunden eller den presumtiva kunden är bekant med.

b) Art, antal, värde och frekvens för kundens eller den presumtiva kundens transaktioner med försäkringsbaserade investeringsprodukter eller finansiella instrument, och den tidsperiod under vilken transaktionerna har genomförts.

c) Kundens eller den presumtiva kundens utbildningsnivå och yrke eller relevant tidigare yrke.

2. Försäkringsförmedlaren eller försäkringsföretaget får inte motverka att en kund eller en presumtiv kund tillhandahåller de nödvändiga upplysningarna enligt artikel 30.1 och 30.2 i direktiv (EU) 2016/97.

3. Om de nödvändiga upplysningarna enligt artikel 30.1 eller 30.2 i direktiv (EU) 2016/97 redan har inhämtats i enlighet med artikel 20 i direktiv (EU) 2016/97 får försäkringsförmedlare och försäkringsföretag inte begära dem på nytt från kunden.

4. Försäkringsförmedlaren eller försäkringsföretaget ska kunna lita på den information som tillhandahålls av dess kunder eller presumtiva kunder, såvida förmedlaren eller företaget inte känner till eller borde känna till att informationen är uppenbart föråldrad, felaktig eller ofullständig.

Artikeln i rättsakten