Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R0389

Artikel 4 i förordning (EU) 2018/389

Autentiseringskod

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/389 av den 27 november 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för sträng kundautentisering och gemensamma och säkra öppna kommunikationsstandarder (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Om betaltjänstleverantörerna tillämpar sträng kundautentisering i enlighet med artikel 97.1 i direktiv (EU) 2015/2366 ska autentiseringen grundas på minst två element som kategoriseras som kunskap, innehav och unik egenskap och leda till att en autentiseringskod genereras.

Autentiseringskoden ska endast godtas en gång av betaltjänstleverantören när betalaren använder autentiseringskoden för att få tillgång till sina betalkonton online, för att initiera en elektronisk betalningstransaktion eller för att genomföra någon åtgärd, på distans, som kan innebära en risk för betalningsbedrägeri eller andra missbruk.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska betaltjänstleverantörerna anta säkerhetsåtgärder som säkerställer att alla följande krav uppfylls:

a) Ingen information om något av de element som avses i punkt 1 kan inhämtas från den autentiseringskod som lämnats ut.

b) Det är inte möjligt att generera en ny autentiseringskod på grundval av kännedom om någon annan autentiseringskod som genererats i ett tidigare skede.

c) Autentiseringskoden kan inte förfalskas.

3. Betaltjänstleverantörerna ska säkerställa att autentisering genom generering av en autentiseringskod innehåller alla följande åtgärder:

a) Om generering av en autentiseringskod för tillämpning av punkt 1 – vid autentisering för fjärråtkomst, elektroniska betalningar på distans eller någon annan åtgärd, på distans, som kan innebära en risk för betalningsbedrägeri – misslyckas, ska det inte vara möjligt att avgöra vilket av de element som avses i den punkten som var felaktigt.

b) Högst fem misslyckade autentiseringsförsök i rad under en fastställd tidsperiod får ske innan de åtgärder som avses i artikel 97.1 i direktiv (EU) 2015/2366 tillfälligt blockeras.

c) Under kommunikationssessionerna finns ett skydd, i enlighet med kraven i kapitel V, mot att uppgifter som överförs under autentiseringen kapas eller manipuleras av icke auktoriserade parter.

d) Betalaren får vara inaktiv i högst fem minuter från det att denne autentiserats och fått tillgång till sitt betalkonto online.

4. Om den blockering som avses i punkt 3 b är tillfällig ska blockeringsperiodens längd och antalet nya försök fastställas på grundval av egenskaperna hos den betaltjänst som tillhandahålls användaren och alla relevanta anknutna risker, med beaktande av, åtminstone, de faktorer som avses i artikel 2.2.

Betalaren ska förvarnas innan blockeringen blir permanent.

Om blockeringen har gjorts permanent ska ett säkert förfarande upprättas genom vilket betalaren åter kan börja använda de blockerade elektroniska betalningsinstrumenten.

Artikeln i rättsakten