Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R0625

Artikel 10 i förordning (EU) 2018/625

Bevis på användning

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625 av den 5 mars 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 om EU-varumärken och om upphävande av delegerad förordning (EU) 2017/1430.

EU-rätten

Artikelns text

1. En begäran om bevis på användning av ett äldre varumärke i enlighet med artikel 47.2 eller 47.3 i förordning (EU) 2017/1001 ska godtas om den lämnas in som ovillkorlig begäran i en separat handling inom den tid som myndigheten fastställer enligt artikel 8.2 i den här förordningen.

2. Om sökanden har lämnat in en begäran om bevis för att det äldre varumärket används som uppfyller kraven i artikel 47.2 eller 47.3 i förordning (EU) 2017/1001, ska myndigheten uppmana den invändande parten att lägga fram de bevis som krävs inom den tid som myndigheten fastställer. Om den invändande parten inte lägger fram några bevis på eller skäl till att varumärket inte används inom den fastställda tiden eller om de framlagda bevisen eller grunderna är uppenbart irrelevanta eller uppenbart otillräckliga, ska myndigheten avslå den del av invändningen som baseras på det äldre varumärket.

3. Uppgifterna och bevisen för användning ska ange plats, tid, omfattning och typ av användning av märket för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och på vilka invändningen grundas.

4. De bevis som avses i punkt 3 ska lämnas in i enlighet med artiklarna 55.2, 63 och 64, och de ska begränsas till styrkande handlingar och sådana föremål som förpackningar, etiketter, prislistor, kataloger, fakturor, fotografier, tidningsannonser och sådana skriftliga utlåtanden som avses i artikel 97.1 f i förordning (EU) 2017/1001.

5. En begäran om bevis på användning får lämnas in samtidigt med synpunkter på de grunder som invändningen baseras på. Sådana synpunkter får också framföras samtidigt med de synpunkter som framförs som svar på beviset på användning.

6. Om den invändande partens bevis inte är på handläggningsspråket får myndigheten begära att den invändande parten tillhandahåller en översättning av bevisen till det språket enligt artikel 24 i genomförandeförordning (EU) 2018/626.

7. Om den invändande parten efter den tid som avses i punkt 2 lägger fram uppgifter eller bevis som kompletterar relevanta uppgifter eller bevis framlagda inom den tiden och som avser samma krav fastställt i punkt 3, ska myndigheten använda sin befogenhet i enlighet med artikel 95.2 i förordning (EU) 2017/1001 att göra en skönsmässig bedömning och besluta om huruvida den ska godta de kompletterande uppgifterna eller bevisen. För detta ändamål ska myndigheten särskilt beakta förfarandets skede och om uppgifterna eller bevisen vid ett första påseende ser ut att vara relevanta för utgången i ärendet och om det finns giltiga skäl för att uppgifterna eller bevisen lämnades in för sent.

Artikeln i rättsakten