Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R1046

Artikel 116 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 upphört att gälla

Tidsfrister för betalningar

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

EU-rätten

Artikelns text

1. Betalningar ska effektueras inom följande tidsfrister:

a) 90 kalenderdagar i fråga om överenskommelser om medverkan, kontrakt och bidragsöverenskommelser som innefattar tekniska tjänster eller åtgärder som är särskilt svåra att utvärdera och där betalning får ske endast om en rapport eller ett intyg godkänns.

b) 60 kalenderdagar i fråga om alla andra överenskommelser om medverkan, kontrakt och bidragsöverenskommelser där betalning får ske endast om en rapport eller ett intyg godkänns.

c) 30 kalenderdagar i fråga om alla andra överenskommelser om medverkan, kontrakt och bidragsöverenskommelser.

2. Tidsfristen för betalningar ska anses omfatta kontroll, godkännande och betalning av utgifter.

Den ska börja löpa från och med den dag då en begäran om betalning mottas.

3. En begäran om betalning ska registreras av den utsedda avdelningen hos den behöriga utanordnaren snarast möjligt och anses ha mottagits den dag den är registrerad.

Dagen för betalning ska anses vara den dag då unionsinstitutionens konto debiteras.

En begäran om betalning ska innehålla följande grundläggande uppgifter:

a) Identifiering av borgenären.

b) Belopp.

c) Valuta.

d) Datum.

Om minst en grundläggande uppgift saknas ska begäran om betalning avvisas.

Borgenären ska underrättas skriftligen om ett avvisande och skälen till detta så snart som möjligt och i varje fall inom 30 kalenderdagar från den dag då begäran om betalning mottogs.

4. Den behöriga utanordnaren får avbryta tidsfristen för betalning om

a) beloppet enligt begäran om betalning inte har förfallit, eller

b) lämpliga styrkande handlingar inte har lagts fram.

Om den behöriga utanordnaren får uppgifter som skapar tvivel kring huruvida en utgift som tas upp i en begäran om betalning verkligen är stödberättigande, får denne avbryta tidsfristen för betalning för att kontrollera, däribland genom kontroller på plats, att utgiften är stödberättigande. Återstoden av tidsfristen för betalning ska börja löpa från och med den dag då den begärda informationen eller de reviderade handlingarna tas emot eller nödvändiga ytterligare kontroller utförs, inklusive kontroller på plats.

Berörda borgenärer ska skriftligen underrättas om skälen till ett avbrytande.

5. Förutom när det gäller medlemsstater, EIB och EIF ska borgenären vid utgången av de tidsfrister som anges i punkt 1 ha rätt till ränta på följande villkor:

a) Räntesatserna ska motsvara de som avses i artikel 99.2.

b) Ränta ska debiteras från och med den kalenderdag som följer på den dag då tidsfristen för betalning enligt punkt 1 löper ut till och med betalningsdagen.

Om den ränta som beräknats enligt första stycket inte överstiger 200 EUR ska den emellertid betalas till borgenären endast om en begäran om detta har lämnats in inom två månader efter det att den försenade betalningen mottagits.

6. Varje unionsinstitution ska förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om iakttagandet och avbrytandet av de tidsfrister som anges i punkterna 1–4 i denna artikel. Kommissionens rapport ska bifogas den sammanfattning av årliga verksamhetsrapporter som avses i artikel 74.9.

Artikeln i rättsakten