EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R1046
Artikel 234 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 upphört att gälla
Unionsförvaltningsfonder för externa åtgärder
EU-rätten
Artikelns text
1. För katastrofinsatser och insatser efter katastrofsituationer som krävs till följd av en kris, eller för tematiska insatser, får kommissionen inrätta unionsförvaltningsfonder för externa åtgärder (nedan kallade unionsförvaltningsfonder) inom ramen för en överenskommelse med andra givare.
Unionsförvaltningsfonder får endast inrättas om bidrag från andra källor än budgeten har säkerställts genom avtal med andra givare.
Kommissionen ska samråda med Europaparlamentet och rådet om sin avsikt att inrätta en unionsförvaltningsfond för katastrofinsatser och insatser efter katastrofsituationer.
För inrättandet av en unionsförvaltningsfond i fråga om tematiska insatser krävs godkännande från Europaparlamentet och rådet.
Vid tillämpning av tredje och fjärde styckena i denna punkt ska kommissionen göra sina utkast till beslut om inrättande av en unionsförvaltningsfond tillgängliga för Europaparlamentet och rådet. Sådana utkast till beslut ska innehålla en beskrivning av unionsförvaltningsfondens mål, en motivering till dess inrättande enligt punkt 3, uppgift om dess varaktighet och de preliminära avtalen med andra givare. Utkasten till beslut ska även omfatta ett utkast till inrättandeavtal som ska ingås med andra givare.
2. Kommissionen ska överlämna sitt utkast till beslut om finansiering av en unionsförvaltningsfond till den behöriga kommittén, om detta föreskrivs i den grundläggande akt enligt vilken unionens bidrag till unionsförvaltningsfonden tillhandahålls. Den behöriga kommittén ska inte uppmanas att yttra sig om de aspekter som redan förelagts Europaparlamentet och rådet för samråd eller godkännande inom ramen för punkt 1 tredje, fjärde respektive femte stycket.
3. Unionsförvaltningsfonder får endast inrättas och genomföras om följande villkor är uppfyllda:
a) Det finns ett mervärde i unionens intervention: målen för unionsförvaltningsfonderna, i synnerhet på grund av deras omfattning eller potentiella verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå än på nationell nivå och användningen av de existerande finansieringsinstrumenten skulle inte räcka för att uppnå unionens politiska mål.
b) Unionsförvaltningsfonder skapar tydlig politisk synlighet för unionen och förvaltningsfördelar samt bättre kontroll från unionens sida av risker och utbetalningar av unionens och andra givares bidrag.
c) Unionsförvaltningsfonderna duplicerar inte andra existerande finansieringskanaler eller liknande instrument utan att bidra med något nytt.
d) Målen för unionsförvaltningsfonderna är anpassade till målen för det unionsinstrument eller den budgetpost som de finansieras genom.
4. För varje unionsförvaltningsfond ska det tillsättas en styrelse med kommissionens företrädare som ordförande för att säkerställa att givarna är rättvist företrädda och för att besluta om användningen av medlen. Unionsförvaltningsfonden ska inkludera en företrädare från varje icke bidragande medlemsstat som en observatör. Reglerna för styrelsens sammansättning och dess interna regler ska fastställas i unionsförvaltningsfondens inrättandeavtal. Dessa regler ska innehålla ett krav på att tillstyrkande av kommissionen krävs för det slutliga antagandet av beslutet om användningen av medlen.
5. Unionsförvaltningsfonderna ska inrättas för en begränsad period, som anges i inrättandeavtalet. Den perioden får förlängas genom beslut av kommissionen enligt förfarandet i punkt 1, på begäran av styrelsen för den berörda unionsförvaltningsfonden och efter det att kommissionen lagt fram en rapport där den motiverar förlängningen och i synnerhet bekräftar att de villkor som anges i punkt 3 är uppfyllda.
Europaparlamentet och/eller rådet får anmoda kommissionen att avbryta anslagen till en unionsförvaltningsfond eller att revidera inrättandeavtalet i syfte att vid behov avveckla unionsförvaltningsfonden, särskilt på grundval av de uppgifter som lämnas i det arbetsdokument som avses i artikel 41.6. I så fall ska eventuella återstående medel proportionellt återgå till unionsbudgeten som allmän inkomst och till de bidragande medlemsstaterna och andra givare.