Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R1641

Artikel 2 i förordning (EU) 2018/1641

Nyckelelement i den metod som används för att fastställa ett kritiskt eller signifikant referensvärde

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/1641 av den 13 juli 2018 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som ytterligare specificerar den information som ska tillhandahållas av administratörer av kritiska eller signifikanta referensvärden om metoden för att fastställa referensvärdet, den interna granskningen och godkännandet av metoden samt om förfaranden för att göra väsentliga ändringar av metoden (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Den information som ska tillhandahållas av en administratör av ett referensvärde eller, i förekommande fall, en familj av referensvärden i enlighet med kravet i artikel 13.1 a i förordning (EU) 2016/1011 ska inkludera åtminstone följande element, i den mån de är relevanta för referensvärdet eller familjen av referensvärden eller för det dataunderlag som används för att fastställa det:

a) En definition och beskrivning av referensvärdet eller familjen av referensvärden och av den marknad eller ekonomiska verklighet som det är avsett att mäta.

b) Valuta eller en annat måttenhet för referensvärdet eller familjen av referensvärden.

c) De kriterier som administratören använder för att välja ut källorna till det dataunderlag som används för att fastställa referensvärdet eller familjen av referensvärden.

d) De typer av dataunderlag som används för att fastställa referensvärdet eller familjen av referensvärden och hur varje typ prioriteras.

e) Sammansättningen av eventuella paneler av rapportörer och de kriterier som används för att avgöra om rapportörer är lämpliga för medlemskap i panelen.

f) En beskrivning av beståndsdelarna i referensvärdet eller familjen av referensvärden och de kriterier som används för att välja ut och vikta dem.

g) Eventuella minimilikviditetskrav för beståndsdelarna i referensvärdet eller familjen av referensvärden.

h) Eventuella minimikrav gällande dataunderlagets kvantitet och eventuella minimistandarder för dataunderlagets kvalitet, som används för att fastställa referensvärdet eller familjen av referensvärden.

i) Tydliga regler för hur och när skönsmässiga bedömningar får användas vid fastställandet av referensvärdet eller familjen av referensvärden.

j) Om referensvärdet eller familjen av referensvärden tar hänsyn till eventuell återinvestering av utdelningar eller kuponger som betalas ut av referensvärdets beståndsdelar.

k) Om metoden återkommande kan komma att ändras för att säkerställa att referensvärdet eller familjen av referensvärden fortsätter att vara representativa för den relevanta marknaden eller ekonomiska verkligheten, dvs.

i) alla kriterier som ska användas för att fastställa när en sådan ändring är nödvändig,

ii) alla kriterier som ska användas för att fastställa hur ofta en sådan ändring ska ske, och

iii) alla kriterier som ska användas för att ombalansera beståndsdelarna i referensvärdet eller familjen av referensvärden i samband med en sådan ändring.

l) Metodens potentiella begränsningar och närmare uppgifter om eventuella metoder som ska användas under exceptionella omständigheter, bland annat vid illikvida marknader eller perioder av stress eller om källorna till transaktionsuppgifter kan vara otillräckliga, inkorrekta eller otillförlitliga.

m) En beskrivning av rollerna för eventuella tredje parter som deltar i insamlingen av uppgifter för, eller i beräkningen eller spridningen av, referensvärdet eller familjen av referensvärden.

n) Den modell eller metod som används för extrapoleringen och eventuell interpolering av referensvärdesinformation.

2. Administratörer kan välja att endast offentliggöra eller tillgängliggöra den information som avses i punkt 1 m och n för sina kritiska referensvärden.

Artikeln i rättsakten