EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R1727
Artikel 8 i förordning (EU) 2018/1727
De nationella medlemmarnas befogenheter
EU-rätten
Artikelns text
1. De nationella medlemmarna ska ha befogenhet att
a) underlätta eller på annat sätt stödja utfärdandet eller verkställandet av ansökningar om ömsesidig rättslig hjälp eller ömsesidigt erkännande,
b) direkt kontakta och utbyta information med en behörig nationell myndighet i medlemsstaten eller ett behörigt unionsorgan eller en behörig unionsbyrå, inklusive Europeiska åklagarmyndigheten,
c) direkt kontakta och utbyta information med en behörig internationell myndighet, i enlighet med deras medlemsstats internationella åtaganden,
d) delta i gemensamma utredningsgrupper, inbegripet upprättandet av dem.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna bevilja de nationella medlemmarna ytterligare befogenheter i enlighet med nationell rätt. Dessa medlemsstater ska underrätta kommissionen och kollegiet om dessa befogenheter.
3. I samförstånd med den behöriga nationella myndigheten får de nationella medlemmarna i enlighet med sin nationella rätt
a) utfärda eller verkställa ansökningar om ömsesidig rättslig hjälp eller ömsesidigt erkännande,
b) beordra, begära eller verkställa utredningsåtgärder enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU (17).
4. I brådskande ärenden när det inte är möjligt att identifiera eller kontakta den behöriga nationella myndigheten i tid ska de nationella medlemmarna vara behöriga att vidta de åtgärder som avses i punkt 3 i enlighet med nationell rätt, under förutsättning att de informerar den behöriga nationella myndigheten så snart som möjligt.
5. Den nationella medlemmen får lägga fram ett förslag för den nationella myndighet att vidta de åtgärder avses i punkterna 3 och 4, om den nationella medlemmens utövande av de befogenheter som avses i punkterna 3 och 4 skulle strida mot
a) en medlemsstats konstitutionella bestämmelser, eller
b) grundläggande aspekter av den medlemsstatens nationella straffrättsliga system avseende
i) fördelningen av befogenheter mellan polis, åklagare och domare,
ii) den funktionella arbetsfördelningen mellan åklagarmyndigheterna, eller
iii) den berörda medlemsstatens federala struktur.
6. I de ärenden som avses i punkt 5 ska medlemsstaterna se till att den behöriga nationella myndigheten behandlar det förslag som lagts fram av deras nationella medlem utan otillbörligt dröjsmål.