Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R1999

Artikel 6 i förordning (EU) 2018/1999

Medlemsstaternas förfarande för att fastställa sitt bidrag på området energieffektivitet

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. I sitt vägledande nationella bidrag på energieffektivitetsområdet för 2030 och för det sista året av den period som omfattas av de kommande nationella planer som avses i artikel 4 b.1, ska varje medlemsstat beakta att i enlighet med artikel 3 i direktiv 2012/27/EU ska unionens energianvändning år 2020 uppgå till högst 1 483 Mtoe primärenergi eller högst 1 086 Mtoe slutlig energi, och att unionens energianvändning 2030 ska uppgå till högst 1 273 Mtoe primärenergi och/eller högst 956 Mtoe slutlig energi.

Dessutom ska varje medlemsstat beakta

a) de åtgärder som föreskrivs i direktiv 2012/27/EU,

b) andra åtgärder för att främja energieffektivitet inom medlemsstaten och på unionsnivå.

2. I det bidrag som avses i punkt 1 får varje medlemsstat beakta nationella omständigheter som påverkar primär och slutlig energianvändning, t.ex.

a) återstående potential för kostnadseffektiva energibesparingar,

b) bruttonationalproduktens utveckling och prognoser för denna,

c) förändringar i importen och exporten av energi,

d) förändringar i energimixen och utveckling av avskiljning och lagring av koldioxid, och

e) tidiga insatser.

Med avseende på första stycket ska varje medlemsstat i sin integrerade nationella energi- och klimatplan ange vilka relevanta omständigheter som påverkar primär och slutlig energianvändning som den eventuellt har beaktat.

Artikeln i rättsakten