Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32018R2066

Artikel 19 i förordning (EU) 2018/2066

Kategorisering av anläggningar, bränsle-/materialmängder och utsläppskällor

Ur Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. För övervakningen av utsläpp och fastställandet av minimikrav för nivåer ska verksamhetsutövaren fastställa anläggningens kategori i enlighet med punkt 2 och, i förekommande fall, varje bränsle-/materialmängds kategori i enlighet med punkt 3 och varje utsläppskällas kategori i enlighet med punkt 4.

2. Verksamhetsutövaren ska klassificera varje anläggning i en av följande kategorier:

a) En anläggning av kategori A, om de genomsnittliga verifierade utsläppen per år under den omedelbart föregående handelsperioden är lika med eller mindre än 50 000 ton koldioxidekvivalenter, inte inbegripet koldioxid som härrör från biomassa och innan överförd koldioxid dragits ifrån.

b) En anläggning av kategori B, om de genomsnittliga verifierade utsläppen per år under den omedelbart föregående handelsperioden är större än 50 000 ton koldioxidekvivalenter och lika med eller mindre än 500 000 ton koldioxidekvivalenter, inte inbegripet koldioxid som härrör från biomassa och innan överförd koldioxid dragits ifrån.

c) En anläggning av kategori C, om de genomsnittliga verifierade utsläppen per år under den omedelbart föregående handelsperioden är större än 500 000 ton koldioxidekvivalenter, inte inbegripet koldioxid som härrör från biomassa och innan överförd koldioxid dragits ifrån.

Med avvikelse från artikel 14.2 får den behöriga myndigheten tillåta verksamhetsutövaren att inte ändra övervakningsplanen om, på grundval av verifierade utsläpp, tröskelvärdet för klassificering av anläggningen i enlighet med första stycket överskrids, men verksamhetsutövaren på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att tröskelvärdet inte redan har överskridits under de senaste fem rapporteringsperioderna, och inte kommer att överskridas igen under efterföljande rapporteringsperioder.

3. Verksamhetsutövaren ska klassificera varje bränsle-/materialmängd i en av följande kategorier, jämföra den med summan av alla absoluta värden för fossil koldioxid och koldioxidekvivalenter som motsvarar alla bränsle-/materialmängder som ingår i beräkningsbaserade metoder och alla utsläpp från utsläppskällor som övervakas med mätningsbaserade metoder, innan överförd koldioxid dragits ifrån:

a) Bränsle-/materialmängd av mindre omfattning: sådana bränsle-/materialmängder som valts ut av verksamhetsutövaren och som tillsammans står för mindre än 5 000 ton fossil koldioxid per år eller mindre än 10 procent (högst 100 000 ton fossil koldioxid per år), beroende på vilket som är störst uttryckt som absoluta värden.

b) Bränsle-/materialmängd av ringa omfattning: sådana bränsle-/materialmängder som valts ut av verksamhetsutövaren och som tillsammans står för mindre än 1 000 ton fossil koldioxid per år eller mindre än 2 procent (högst 20 000 ton fossil koldioxid per år), beroende på vilket som är störst uttryckt som absoluta värden.

c) Bränsle-/materialmängder av större omfattning: sådana bränsle-/materialmängder som inte ingår i kategorierna i leden a och b.

Med avvikelse från artikel 14.2 får den behöriga myndigheten tillåta verksamhetsutövaren att inte ändra övervakningsplanen om, på grundval av verifierade utsläpp, tröskelvärdet för klassificering av en bränsle-/materialmängd som en bränsle-/materialmängd av mindre eller ringa omfattning i enlighet med första stycket överskrids, men verksamhetsutövaren på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att tröskelvärdet inte redan har överskridits under de senaste fem rapporteringsperioderna, och inte kommer att överskridas igen under efterföljande rapporteringsperioder.

4. Verksamhetsutövaren ska klassificera varje utsläppskälla för vilken en mätningsbaserad metod används i en av följande kategorier:

(a) Mindre utsläppskällor: sådana utsläppskällor som släpper ut mindre än 5 000 ton fossila koldioxidekvivalenter per år eller mindre än 10 procent av anläggningens totala fossila utsläpp (högst 100 000 ton fossila koldioxidekvivalenter per år), beroende på vilket som är störst uttryckt som absoluta värden.

(b) Stora utsläppskällor: sådana utsläppskällor som inte klassificeras som en mindre utsläppskälla.

Med avvikelse från artikel 14.2 får den behöriga myndigheten tillåta verksamhetsutövaren att inte ändra övervakningsplanen om, på grundval av verifierade utsläpp, tröskelvärdet för klassificering av en utsläppskälla som en mindre utsläppskälla i enlighet med första stycket överskrids, men verksamhetsutövaren på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten visar att tröskelvärdet inte redan har överskridits under de senaste fem rapporteringsperioderna, och inte kommer att överskridas igen under efterföljande rapporteringsperioder.

5. Om uppgifter om de genomsnittliga verifierade utsläppen per år för anläggningen under den föregående handelsperioden inte är tillgängliga eller inte längre är representativa för tillämpningen av punkt 2, ska verksamhetsutövaren använda en konservativ uppskattning av de genomsnittliga årsutsläppen, inte inbegripet koldioxid som härrör från biomassa och innan överförd koldioxid dragits ifrån, för att fastställa anläggningskategorin.

Artikeln i rättsakten