EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R0125
Artikel 20 i förordning (EU) 2019/125
Typer av tillstånd och utfärdande myndigheter
EU-rätten
Artikelns text
1. Unionens generella exporttillstånd för viss export enligt bilaga V inrättas genom denna förordning.
Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad får förbjuda exportören att använda detta tillstånd om det föreligger skäligen grundad misstanke i fråga om exportörens förmåga att följa villkoren för tillståndet eller en bestämmelse i lagstiftningen om exportkontroll.
Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utbyta information om alla exportörer som fråntagits rätten att använda unionens generella exporttillstånd, såvida de inte fastställer att en viss exportör inte kommer att försöka exportera produkter som anges i bilaga IV genom en annan medlemsstat. Ett säkert och krypterat system för informationsutbyte ska användas för detta syfte.
2. Ett tillstånd för annan export än den som avses i punkt 1 för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Ett sådant tillstånd kan vara individuellt eller globalt, om det avser varor som anges i bilaga III eller IV. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.
3. Ett tillstånd för transitering av varor som anges i bilaga II ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den fysiska eller juridiska person eller den enhet eller det organ som transporterar varorna inom unionens tullområde är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Om denna person eller enhet eller detta organ inte är bosatt eller etablerad i en medlemsstat ska tillståndet beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där införseln av varorna till unionens tullområde äger rum. Ett sådant tillstånd ska vara ett individuellt tillstånd.
4. Ett tillstånd för import, för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning, ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där museet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I. Ett tillstånd för sådana varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.
5. Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör sådana varor som anges i bilaga II ska beviljas av
a) den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning tillhandahållaren har inrättats eller bildats, om biståndet ska tillhandahållas ett museum i ett tredjeland, eller
b) den behöriga myndigheten i den medlemsstat där museet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I, om biståndet ska tillhandahållas ett museum i unionen.
6. Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga III eller bilaga IV ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tillhandahållaren av tekniskt bistånd är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning tillhandahållaren har inrättats eller bildats.
7. Ett tillstånd för tillhandahållande av förmedlingstjänster som avser de varor som anges i bilaga III eller bilaga IV ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är bosatt eller etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, eller, om det inte finns någon sådan medlemsstat, den behöriga myndigheten i den medlemsstat där förmedlaren är medborgare eller i enlighet med vars lagstiftning förmedlaren har inrättats eller bildats. Ett sådant tillstånd ska beviljas för en fastställd kvantitet specifika varor som flyttas mellan två eller flera tredjeländer. Det ska tydligt framgå var varorna finns i ursprungstredjelandet, vem slutanvändaren är och exakt var denna befinner sig.
8. De sökande ska förse den behöriga myndigheten med all relevant information som krävs för ansökan om ett individuellt eller globalt tillstånd för export eller förmedlingstjänster, ett tillstånd för tekniskt bistånd, ett individuellt importtillstånd eller ett individuellt tillstånd för transitering.
När det gäller export ska de behöriga myndigheterna erhålla fullständig information, i synnerhet om slutanvändare, bestämmelseland och varornas slutanvändning.
När det gäller förmedlingstjänster ska de behöriga myndigheterna i synnerhet erhålla uppgifter om var varorna finns i ursprungstredjelandet, en tydlig beskrivning av varorna och uppgift om de berörda kvantiteterna, tredje parter som är involverade i transaktionen, det tredjeland som är bestämmelseland, slutanvändaren i det landet och exakt var denna befinner sig.
Beviljandet av ett tillstånd får omfattas av ett slutanvändarintyg, om det är lämpligt.
9. Genom undantag från punkt 8 gäller att när en tillverkare eller en tillverkares representant ska exportera eller sälja och överföra varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III eller i del 1 i bilaga IV till en distributör i ett tredjeland ska tillverkaren lämna uppgifter om de arrangemang som inrättats och de åtgärder som vidtagits för att förhindra att de varor som ingår i punkt 3.2 eller 3.3 i bilaga III kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller för att förhindra att de varor som ingår i del 1 i bilaga IV kan användas till dödsstraff, information om bestämmelselandet och, om det är känt, information om slutanvändning och slutanvändare av varorna.
10. På begäran av en nationell förebyggande mekanism som har inrättats genom det fakultativa tilläggsprotokollet till Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 får de behöriga myndigheterna besluta att göra den information som de har erhållit från en sökande om bestämmelseland, mottagare, varornas slutanvändning och slutanvändarna eller, om det är relevant, distributören och de arrangemang och åtgärder som avses i punkt 9, tillgänglig för den begärande nationella förebyggande mekanismen. De behöriga myndigheterna ska höra sökanden innan informationen görs tillgänglig och kan införa restriktioner för hur informationen får användas. De behöriga myndigheterna ska fatta sina beslut i enlighet med nationell rätt och praxis.
11. Medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet med nationell rätt eller praxis.