Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R0627

Artikel 28 i förordning (EU) 2019/627

Praktiska arrangemang för besiktning efter slakt av frilevande vilt

Ur Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2019/627 av den 15 mars 2019 om enhetliga praktiska arrangemang för utförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, och om ändring av kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 vad gäller offentlig kontroll (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Den officiella veterinären ska kontrollera att ett hälsointyg som överensstämmer med förlagan i bilagan till förordning (EU) nr 636/2014, eller försäkran/försäkringarna i enlighet med avsnitt IV kapitel II punkt 8 b i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004, medföljer det icke avhudade frilevande storvilt som transporteras till vilthanteringsanläggningen från en annan medlemsstats territorium. Den officiella veterinären ska beakta innehållet i intyget eller försäkran/försäkringarna.

2. Vid besiktningen efter slakt ska den officiella veterinären utföra följande:

a) En okulärbesiktning av slaktkroppen, dess kroppskaviteter och, om det är lämpligt, tillhörande organ i syfte att

i) påvisa eventuella avvikelser som inte är ett resultat av själva jakten; för detta ändamål får diagnosen grundas på uppgifter från den utbildade personen om djurets beteende före nedläggning,

ii) kontrollera att djuret inte har dött av någon annan orsak än jakt.

b) En undersökning avseende organoleptiska avvikelser.

c) Palpation och anskärning av organ, om det är lämpligt.

d) Analys, genom provtagning, av restsubstanser som inte är ett resultat av själva jakten, inklusive miljöbetingad förorening, om det finns starka skäl att anta att restsubstanser eller främmande ämnen förekommer. Om en mer omfattande undersökning utförs på grundval av sådana misstankar ska veterinären vänta tills undersökningen är avslutad innan en bedömning görs av allt frilevande vilt som har nedlagts under en viss jakt, eller de delar av djuren som misstänks uppvisa samma avvikelser.

e) Undersökning av egenskaper som tyder på att köttet utgör en hälsorisk, bl.a. följande:

i) Onormalt beteende eller störning i det levande djurets allmäntillstånd enligt jägarens rapport.

ii) Allmän förekomst av tumörer eller varbölder som påverkar olika inre organ eller muskler.

iii) Artrit, orkit, sjukliga förändringar i lever eller mjälte, inflammation i tarmarna eller navelregionen.

iv) Förekomst av främmande kroppar som inte är ett resultat av själva jakten i kroppskaviteterna, magen, tarmarna eller urinen, när lungsäcken eller bukhinnan är missfärgad (om de berörda inälvorna är tillgängliga).

v) Förekomst av parasiter.

vi) Betydande gasbildning i mag- och tarmkanal, med missfärgning av de inre organen (om dessa inälvor är tillgängliga).

vii) Betydande avvikelser i muskulaturens eller organens färg, konsistens eller lukt.

viii) Gamla, öppna frakturer.

ix) Avmagring och/eller allmänt eller lokalt ödem.

x) Akuta adherenser mellan organ och lungsäcken eller bukhinnan.

xi) Andra tydliga och omfattande förändringar, t.ex. förruttnelse.

3. Om den officiella veterinären så begär ska ryggraden och skallen klyvas på längden.

4. När det gäller frilevande småvilt, som inte omedelbart efter nedläggningen har blivit urtagna, ska den officiella veterinären besiktiga ett representativt urval djur från samma parti. Om man vid besiktningen finner en sjukdom som kan överföras till människor, eller någon av de egenskaper som anges i punkt 2 e, ska den officiella veterinären utföra fler kontroller på hela partiet för att fastställa om det ska förklaras otjänligt som livsmedel eller om varje slaktkropp ska besiktigas individuellt.

5. Den officiella veterinären får ytterligare stycka och besiktiga de delar av slaktkroppen som behövs för att ställa en slutlig diagnos. Om de praktiska arrangemangen i punkt 2 inte möjliggör någon bedömning, ska en mer omfattande laboratorieundersökning utföras.

6. Utöver de fall som anges i artikel 45 ska kött som vid besiktning efter slakt uppvisar någon av de egenskaper som förtecknas i punkt 2 e förklaras otjänligt som livsmedel.

Avsnitt 4:

Offentlig kontroll av specifika faror och laboratorietester

Artikeln i rättsakten