EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R0833
Artikel 53 i förordning (EU) 2019/833
Ändringar av förordning (EU) 2016/1627
EU-rätten
Artikelns text
Förordning (EU) 2016/1627 ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 3 ska följande led läggas till:
”27. stort pelagiskt långrevsfartyg : pelagiskt långrevsfartyg med en total längd på mer än 24 meter.
28. ringnot : instängningsredskap med en botten som dras ihop med en snörpvajer som löper genom en rad ringar längs nederkanten och som gör att nätet dras ihop och stängs.”
2. Artikel 9 ska ersättas med följande:
”Artikel 9
Årliga förvaltningsplaner för fiskekapaciteten
1. Varje medlemsstat ska upprätta en årlig förvaltningsplan för fiskekapaciteten för att anpassa antalet fiskefartyg i syfte att påvisa att fiskekapaciteten motsvarar de fiskemöjligheter som fartygen har tilldelats under tidsperioden i fråga.
2. Medlemsstaterna ska anpassa fiskekapaciteten med hjälp av de parametrar som föreslås av ständiga kommittén för forskning och statistik och som antogs av Iccat 2009.
Medlemsstaterna får tilldela sektorskvoter till små kustfartyg med tillstånd att fiska efter blåfenad tonfisk och ska ange detta i sina fiskeplaner. De ska också i sina övervaknings-, kontroll- och inspektionsplaner ange uppgifter om kompletterande åtgärder för att noga övervaka den flottans kvotutnyttjande. För att kunna utnyttja sina fiskemöjligheter till fullo får medlemsstaterna tillåta ett annat antal fartyg, med tillämpning av de parametrar som avses i punkt 1.
3. Portugal och Spanien får tilldela sektorskvoter till spöfiskefartyg som bedriver fiske i vattnen kring Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Sektorskvoterna och de kompletterande åtgärderna för övervakning av utnyttjandet ska tydligt fastställas i deras respektive årliga plan.
4. När medlemsstaterna tilldelar sektorskvoter i enlighet med punkt 2 eller 3 ska det krav på en minimikvot på 5 ton som ständiga kommittén för forskning och statistik fastställde 2009 inte gälla.
5. Anpassningen av fiskekapaciteten för notfartyg ska begränsas till en ökning på högst 20 % jämfört med referenskapaciteten 2018.
6. För perioden 2019–2020 får medlemsstaterna tillåta att man i fisket efter blåfenad tonfisk använder det antal fällor som behövs för att fiskemöjligheterna ska kunna utnyttjas till fullo.”
3.
Artikel 10 ska ersättas med följande:
”Artikel 10
Årliga förvaltningsplaner för odling
1. Senast den 31 januari varje år ska varje medlemsstat med en kvot för blåfenad tonfisk till kommissionen översända en årlig förvaltningsplan för odling i enlighet med denna artikel.
2. Kommissionen ska sammanställa och integrera planerna med unionens plan. Kommissionen ska översända den planen till Iccats sekretariat senast den 15 februari varje år för bedömning och godkännande.
3. I den årliga förvaltningsplanen för odling ska varje medlemsstat påvisa att den totala insättningskapaciteten och den totala odlingskapaciteten motsvarar den uppskattade mängden blåfenad tonfisk som finns tillgänglig för odling.
4. Medlemsstaterna ska begränsa sin kapacitet för odling av tonfisk till den totala odlingskapacitet som har registrerats i Iccats register över odlingsanläggningar för blåfenad tonfisk (record of Bluefin tuna farming facilities) eller har getts tillstånd och deklarerats för Iccat under 2018.
5. Den maximala insättningen av vildfångad blåfenad tonfisk i en medlemsstats odlingsanläggningar får inte överstiga de insättningsmängder som medlemsstatens odlingsanläggningar registrerade i Iccats register över odlingsanläggningar för blåfenad tonfisk under 2005, 2006, 2007 eller 2008.
6. Om en medlemsstat behöver öka den maximala insättningen av vildfångad tonfisk vid en eller flera av sina odlingsanläggningar för tonfisk ska den ökningen motsvara de fiskemöjligheter som den medlemsstaten har tilldelats, inbegripet import av levande blåfenad tonfisk.
7. Medlemsstater med odlingar ska säkerställa att forskare som fått i uppdrag av ständiga kommittén för forskning och statistik att ta prover för att fastställa tillväxttakt under gödningsperioden har tillgång till och, i enlighet med protokollkraven, får stöd vid provtagningar i enlighet med det standardprotokoll som ständiga kommittén för forskning och statistik har tagit fram för övervakning av enskilda igenkännbara fiskar.”
4.
Artikel 11 ska ersättas med följande:
”Artikel 11
Fiskesäsonger
1. Fiske efter blåfenad tonfisk med notfartyg ska vara tillåtet i östra Atlanten och Medelhavet under perioden 26 maj–1 juli.
2. Genom undantag från punkt 1 får fiske efter blåfenad tonfisk i Adriatiska havet med notfartyg vara öppet fram till och med den 15 juli för odlad fisk i Adriatiska havet (FAO-område 37.2.1).
3. Genom undantag från punkt 1 får en medlemsstat, om den kan påvisa att vissa av dess notfartyg som fiskade efter blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet på grund av vindstyrkor på 5 Beaufort eller mer inte kunde utnyttja sina normala fiskedagar under året, föra över högst 10 förlorade dagar fram till och med den 11 juli för de berörda fartygen under året.
4. Fiske efter blåfenad tonfisk ska vara tillåtet i östra Atlanten och Medelhavet för stora pelagiska långrevsfartyg under perioden 1 januari–31 maj.
5. Medlemsstaterna ska i sina årliga fiskeplaner fastställa öppna säsonger för de flottor som inte består av notfartyg och stora pelagiska långrevsfartyg.”
5.
Artikel 16 ska ersättas med följande:
”Artikel 16
Bifångster
1. Varje medlemsstat ska införa bestämmelser för bifångster av blåfenad tonfisk inom medlemsstatens kvot och underrätta kommissionen om dessa i samband med att den årliga fiskeplanen lämnas in.
2. Bifångsterna av blåfenad tonfisk får inte överstiga 20 % av den totala fångst som finns ombord vid varje fiskeresas slut. Den metod som används för att beräkna dessa bifångster i förhållande till den totala fångsten ombord ska tydligt anges i den årliga fiskeplanen. Bifångsterna får beräknas i vikt eller i antal exemplar. Beräkning uttryckt i antal exemplar ska endast tillämpas på tonfisk och tonfiskliknande arter som förvaltas av Iccat. Tillåten bifångstnivå för små kustfartygsflottor får beräknas på årsbasis.
3. Alla bifångster av död blåfenad tonfisk, oavsett om de behålls ombord eller kastas överbord, ska dras av från flaggmedlemsstatens kvot och registreras och rapporteras till kommissionen.
4. De medlemsstater som saknar kvoter för blåfenad tonfisk ska dra av de aktuella bifångsterna från unionens specifika bifångstkvot för blåfenad tonfisk, vilken fastställs i enlighet med EUF-fördraget och artikel 16 i förordning (EU) nr 1380/2013.
5. Om den kvot som tilldelats det aktuella fiskefartygets eller den aktuella fällans medlemsstat redan är uttömd ska all fångst av blåfenad tonfisk vara förbjuden och medlemsstaten ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa frisläppande. Beredning och försäljning av död blåfenad tonfisk ska vara förbjuden och all fångst ska registreras. Medlemsstaterna ska årligen rapportera informationen om sådana fångster till kommissionen, som ska översända denna information till Iccats sekretariat.
6. Fartyg som inte fiskar aktivt efter blåfenad tonfisk ska tydligt åtskilja all kvantitet blåfenad tonfisk som förvaras ombord från andra arter, så att kontrollmyndigheterna kan övervaka efterlevnaden av denna artikel. Sådana bifångster får saluföras i den mån de åtföljs av eBCD.”