EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R0881
Artikel 56 i förordning (EU) 2019/881
Cybersäkerhetscertifiering
EU-rätten
Artikelns text
1. IKT-produkter, IKT-tjänster och IKT-processer som har certifierats enligt en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering som antagits enligt artikel 49 ska förutsättas överensstämma med kraven i en sådan ordning.
2. Cybersäkerhetscertifieringen ska vara frivillig, om inte annat anges i unionsrätten eller i medlemsstaternas nationella rätt.
3. Kommissionen ska regelbundet bedöma effektiviteten hos och användningen av de antagna europeiska ordningarna för cybersäkerhetscertifiering och huruvida en specifik europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering ska göras obligatoriskt genom unionsrätten i syfte att säkerställa en adekvat cybersäkerhetsnivå för IKT-produkter, IKT-tjänster och IKT-processer i unionen och förbättra den inre marknadens funktion. Den första bedömningen ska göras senast den 31 december 2023, och efterföljande bedömningar ska göras minst en gång vartannat år därefter. Kommissionen ska, på grundval av resultatet av bedömningen, fastställa vilka IKT-produkter, IKT-tjänster och IKT-processer som ska omfattas av en existerande certifieringsordning som bör täckas av en obligatorisk certifieringsordning.
Kommissionen ska fokusera på de sektorer som förtecknas i bilaga II till direktiv (EU) 2016/1148, vilka ska bedömas senast två år efter antagandet av den första europeiska ordningen för cybersäkerhetscertifiering.
Vid utarbetandet av bedömningen ska kommissionen
a) beakta åtgärdernas konsekvenser i kostnadsavseende för tillverkarna och leverantörerna av de berörda IKT-produkterna, IKT-tjänsterna eller IKT-processerna och för användarna samt de samhälleliga och/eller ekonomiska vinsterna med den förväntade höjningen av säkerhetsnivån för de berörda IKT-produkterna, IKT-tjänsterna eller IKT-processerna,
b) ta i beaktande existensen och införlivandet av relevant nationell rätt i medlemsstaterna och i tredjeländer,
c) genomföra en öppen, transparent och inkluderande samrådsprocess med alla berörda intressenter och medlemsstater,
d) beakta eventuella genomförandefrister och övergångsåtgärder och övergångsperioder, i synnerhet åtgärdens tänkbara inverkan på tillverkare eller leverantörer av IKT-produkter, IKT-tjänster eller IKT-processer, däribland små och medelstora företag,
e) föreslå hur man snabbast och mest effektivt ska genomföra övergången från ett frivilligt till en obligatorisk certifieringsordning.
4. De organ för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 60 ska utfärda europeiska cybersäkerhetscertifikat i enlighet med den här artikeln som avser assuransnivå ”grundläggande” eller ”betydande” på grundval av de kriterier som ingår i den europeiska ordningen för cybersäkerhetscertifiering, som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 49.
5. Genom undantag från punkt 4, och i vederbörligen motiverade fall, får en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering föreskriva att ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat som är ett resultat av den ordningen kan utfärdas endast av ett offentligt organ. Ett sådant organ ska vara ett av följande:
a) En nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering som avses i artikel 58.1.
b) Ett offentligt organ som är ackrediterat som organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med artikel 60.1.
6. Om en europeisk ordning för cybersäkerhetscertifiering som antagits enligt artikel 49 kräver assuransnivå ”hög” ska det europeiska cybersäkerhetscertifikatet enligt den ordningen endast utfärdas av en nationell myndighet för cybersäkerhetscertifiering eller, i följande fall, av ett organ för bedömning av överensstämmelse:
a) Efter förhandsgodkännande av den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering för varje enskilt europeiskt cybersäkerhetscertifikat som utfärdats av ett organ för bedömning av överensstämmelse.
b) Efter allmän delegering på förhand av uppgiften att utfärda ett sådant europeiskt cybersäkerhetscertifikat till ett organ för bedömning av överensstämmelse från den nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering.
7. Den fysiska eller juridiska person som lämnar in sina IKT-produkter, IKT-tjänster eller IKT-processer för certifiering ska göra all information som krävs för att genomföra certifieringen tillgänglig för den nationella myndighet för cybersäkerhetscertifiering som avses i artikel 58, om denna myndighet är det organ som utfärdar det europeiska cybersäkerhetscertifikatet, eller för det organ för bedömning av överensstämmelse som avses i artikel 60.
8. Innehavaren av ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat ska informera den myndighet eller det organ som avses i punkt 7 om alla sårbarheter eller oriktigheter som upptäcks senare och som rör säkerheten för den certifierade IKT-produkten, IKT-tjänsten eller IKT-processen som kan påverka överensstämmelsen med de krav som sammanhänger med certifieringen. Den myndigheten eller det organet ska utan onödigt dröjsmål vidarebefordra denna information till den berörda nationella myndigheten för cybersäkerhetscertifiering.
9. Ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat ska utfärdas för den period som fastställs i den europeiska ordningen för cybersäkerhetscertifiering och får förnyas under förutsättning att de relevanta kraven alltjämt uppfylls.
10. Ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat som utfärdats i enlighet med denna artikel ska erkännas i alla medlemsstater.
Svensk rätt
Förarbeten (2 dokument)
Propositioner (1 dokument)
- Prop. 2025/26:28 Ett starkt skydd för nätverks- och informationssystem – en ny cybersäkerhetslag i texten
Statens offentliga utredningar (1 dokument)
- SOU 2024:18 Nya regler om cybersäkerhet SOU 2024:18 i texten