Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R1155

Artikel 1 i förordning (EU) 2019/1155

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1155 av den 20 juni 2019 om ändring av förordning (EG) nr 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex).

EU-rätten

Artikelns text

Förordning (EG) nr 810/2009 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Genom denna förordning inrättas förfaranden och villkor för utfärdande av viseringar för planerade vistelser på medlemsstaternas territorium som inte varar längre än 90 dagar under en 180-dagarsperiod.”

b) Följande punkt ska läggas till:

”4. Vid tillämpningen av denna förordning ska medlemsstaterna handla i fullständig överensstämmelse med unionsrätten, inbegripet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten ska beslut om ansökningar enligt denna förordning fattas på individuell grund.”

2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska led a ersättas med följande:

”a)

en planerad vistelse på medlemsstaternas territorium som inte varar längre än 90 dagar under en 180-dagarsperiod, eller”

b) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. erkänd resehandling : resehandling som erkänns av en eller flera medlemsstater för passage av de yttre gränserna och påförande av viseringar i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU (*1),

(*1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1105/2011/EU av den 25 oktober 2011 om förteckningen över resehandlingar som möjliggör passage av de yttre gränserna och i vilka en visering kan införas samt om införandet av en mekanism för upprättande av denna förteckning (EUT L 287, 4.11.2011, s. 9).” "

c) Följande punkter ska läggas till:

”12. sjöman : en person som är anställd, anlitad eller i någon funktion arbetar ombord på ett havsgående fartyg eller ett fartyg som trafikerar internationella inre farvatten,

13. elektronisk underskrift : en elektronisk underskrift enligt definitionen i artikel 3.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (*2).

(*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EUT L 257, 28.8.2014, s. 73).” "

3. I artikel 3.5 ska leden b och c ersättas med följande:

”b)

Tredjelandsmedborgare med giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av en medlemsstat som inte deltar i antagandet av denna förordning eller av en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut, eller tredjelandsmedborgare med något av de giltiga uppehållstillstånd i förteckningen i bilaga V vilket utfärdats av Andorra, Kanada, Japan, San Marino eller Förenta staterna och garanterar innehavarens ovillkorliga rätt till återinresa, eller med ett giltigt uppehållstillstånd för ett eller flera av Konungariket Nederländernas utomeuropeiska länder och territorier (Aruba, Curaçao, Sint Maarten, Bonaire, Sint Eustatius och Saba).

c) Tredjelandsmedborgare med giltig visering för en medlemsstat som inte deltar i antagandet av denna förordning, för en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut eller för ett land som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller för Kanada, Japan eller Förenta staterna, eller innehavare av en giltig visering för ett eller flera av Konungariket Nederländernas utomeuropeiska länder och territorier (Aruba, Curaçao, Sint Maarten, Bonaire, Sint Eustatius och Saba), när dessa reser till det utfärdande landet eller till ett annat tredjeland, eller när de återvänder från det utfärdande landet efter att ha använt viseringen.”

4. I artikel 4 ska följande punkt införas:

”1a. Med avvikelse från punkt 1 får medlemsstaterna besluta att ansökningar ska prövas av och beslut fattas av centrala myndigheter. Medlemsstaterna ska säkerställa att dessa myndigheter har tillräcklig kännedom om de lokala förhållandena i det land där ansökan lämnas in för att bedöma migrations- och säkerhetsrisker samt tillräckliga språkkunskaper för att analysera handlingar, och att konsulaten, där så är nödvändigt, deltar i ytterligare prövning och intervjuer.”

5. I artikel 5.1 ska led b ersättas med följande:

”b)

om besöket omfattar fler än ett mål, eller om flera separata besök kommer att företas inom en tvåmånadersperiod, den medlemsstat vars territorium utgör huvudmålet för resan eller resorna vad avser vistelsens längd räknad i dagar eller vistelsens syfte, eller”

6. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. En medlemsstat får samtycka till att representera en annan medlemsstat som enligt artikel 5 är behörig att pröva och fatta beslut om ansökningar på den medlemsstatens vägnar. En medlemsstat får också representera en annan medlemsstat begränsat till att endast ta emot ansökningar och registrera biometriska kännetecken.”

b) Punkt 2 ska utgå.

c) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3. Om representationen är begränsad i enlighet med artikel 1, andra meningen, ska mottagandet och överföringen av uppgifter till den representerade medlemsstaten genomföras i enlighet med tillämpliga dataskydds- och säkerhetsregler.

4. En bilateral överenskommelse ska ingås mellan den representerande medlemsstaten och den representerade medlemsstaten. I denna överenskommelse

a) ska det anges hur länge representationen ska gälla, om den endast är tillfällig, och vilka förfaranden som gäller för att avsluta denna,

b) får det, särskilt när den representerade medlemsstaten har ett konsulat i det berörda tredjelandet, föreskrivas att den representerade medlemsstaten ska tillhandahålla lokaler, personal och betalningar.”

d) Punkterna 7 och 8 ska ersättas med följande:

”7. Den representerade medlemsstaten ska underrätta kommissionen om överenskommelser om representation eller om uppsägning av sådana senast 20 kalenderdagar innan de träder i kraft eller upphör att gälla, förutom i fall av force majeure.

8. Konsulatet i den representerande medlemsstaten ska, samtidigt med den underrättelse som avses i punkt 7, underrätta både andra medlemsstaters konsulat och unionens delegation i den berörda jurisdiktionen om överenskommelser om representation eller om uppsägning av sådana överenskommelser.”

e) Följande punkter ska läggas till:

”10. Om en medlemsstat varken är närvarande eller har representation i det tredjeland där sökanden lämnar in sin ansökan, ska den medlemsstaten i enlighet med artikel 43 sträva efter att samarbeta med en extern tjänsteleverantör i det tredjelandet.

11. Om en medlemsstats konsulat på en given plats drabbas av långvarig teknisk force majeure ska den medlemsstaten begära tillfällig representation av en annan medlemsstat på den platsen för samtliga eller några kategorier av sökande.”

7. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ansökningar ska lämnas in tidigast sex månader, eller för sjömän vid tjänsteutövning tidigast nio månader, före den tidpunkt då det planerade besöket ska inledas, och i regel senast 15 kalenderdagar före den tidpunkt då det planerade besöket kommer att inledas. I motiverade, enskilda och brådskande fall får konsulatet eller de centrala myndigheterna tillåta att ansökan lämnas in senare än 15 kalenderdagar före den tidpunkt då det planerade besöket kommer att inledas.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 får ansökningar lämnas in

a) av sökanden,

b) av en ackrediterad kommersiell mellanhand,

c) av en bransch-, kultur-, idrotts- eller utbildningsorganisation eller motsvarande institution på dess medlemmars vägnar.”

c) Följande punkt ska läggas till:

”5. En sökande ska inte behöva infinna sig personligen på fler än en plats för att lämna in en ansökan.”

8. Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Sökande ska infinna sig personligen när de lämnar in en ansökan för att lämna fingeravtryck, i enlighet med artikel 13.2, 13.3 och 13.7 b. Utan att det påverkar tillämpningen av första meningen i detta stycke och artikel 45 får sökande lämna in sina ansökningar elektroniskt när så är möjligt.”

b) Punkt 2 ska utgå.

9. Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska första stycket ersättas med följande:

”1. Varje sökande ska lämna in ett manuellt eller elektroniskt ifyllt ansökningsformulär, som är utformat i enlighet med bilaga I. Ansökningsformuläret ska undertecknas. Det får undertecknas manuellt eller, om elektronisk underskrift erkänns av den medlemsstat som är behörig att pröva och fatta beslut om ansökan, elektroniskt.”

b) Följande punkter ska införas:

”1a. Om sökanden undertecknar ansökningsformuläret elektroniskt ska den elektroniska underskriften vara en kvalificerad elektronisk underskrift i den mening som avses i artikel 3.12 i förordning (EU) nr 910/2014.

1b. Innehållet i den elektroniska versionen av ansökningsformuläret ska i tillämpliga fall vara utformat i enlighet med bilaga I.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Formuläret ska åtminstone finnas tillgängligt på

a) det eller de officiella språken i den medlemsstat som ansökan avser eller i den representerande medlemsstaten och

b) det eller de officiella språken i värdlandet.

Utöver de språk som avses i led a får formuläret göras tillgängligt på alla andra officiella språk vid unionens institutioner.”

d) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Om det eller de officiella språken i värdlandet inte finns integrerade i formuläret ska en översättning till det eller de språken göras tillgänglig separat för sökande.”

10. Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 3–5 ska ersättas med följande:

”3. Bilaga II innehåller en icke uttömmande förteckning över styrkande handlingar vilka kan krävas av sökanden i syfte att kontrollera om villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda.

4. Medlemsstaterna får kräva att sökanden, genom att fylla i ett formulär som har utformats av varje medlemsstat, styrker ett sponsoråtagande eller privat inkvartering eller bådadera. Detta formulär ska särskilt ange följande:

a) Om syftet är att styrka sponsoråtagandet eller den privata inkvarteringen, eller bådadera.

b) Om sponsorn eller den inbjudande personen är en enskild, ett företag eller en organisation.

c) Sponsorns eller den inbjudande personens identitet och kontaktuppgifter.

d) Sökandens identitetsuppgifter (namn och efternamn, födelsedatum, födelseort och nationalitet).

e) Adress där inkvarteringen ska ske.

f) Vistelsens längd och syfte.

g) Eventuella familjeband med sponsorn eller den inbjudande personen.

h) Den information som krävs enligt artikel 37.1 i VIS-förordningen.

Utöver medlemsstatens officiella språk ska formuläret även upprättas på minst ett annat av de officiella språken vid Europeiska unionens institutioner. Ett provexemplar av formuläret ska översändas till kommissionen.

5. Konsulaten ska inom ramen för det lokala Schengensamarbetet bedöma genomförandet av de villkor som anges i punkt 1 för att ta hänsyn till lokala förhållanden och migrations- och säkerhetsrisker.”

b) Följande punkt ska införas:

”5a. Om det är nödvändigt för att ta hänsyn till lokala förhållanden i enlighet med artikel 48 ska kommissionen genom genomförandeakter anta en harmoniserad förteckning över styrkande handlingar som ska användas i varje jurisdiktion. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.”

c) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Undantag får göras från kraven i punkt 1 i denna artikel när det gäller en sökande som av konsulatet eller de centrala myndigheterna är känd för sin integritet och pålitlighet, särskilt vad gäller den lagliga användningen av tidigare viseringar, om det inte finns några tvivel om att sökanden kommer att uppfylla kraven i artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 (*3) vid tidpunkten för passerandet av medlemsstaternas yttre gränser.

(*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1).” "

11. I artikel 15.2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. Personer som ansöker om viseringar för flera inresor ska styrka att de har lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring som täcker tiden för deras första planerade resa.”

12. Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Sökande ska betala en viseringsavgift på 80 EUR.

2. Barn över sex men under tolv år ska betala en viseringsavgift på 40 EUR.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. En viseringsavgift på 120 EUR eller 160 EUR ska tillämpas om ett genomförandebeslut har antagits av rådet i enlighet med artikel 25a.5 b. Denna bestämmelse ska inte tillämpas på barn under 12 år.”

c) Punkt 3 ska utgå.

d) I punkt 4 ska led c ersättas med följande:

”c)

Forskare, enligt definitionen i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 (*4), som reser i syfte att bedriva vetenskaplig forskning eller delta i ett forskningsseminarium eller en forskningskonferens.

(*4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/801 av den 11 maj 2016 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, praktik, volontärarbete, deltagande i elevutbytesprogram eller utbildningsprojekt och för au pairarbete (EUT L 132, 21.5.2016, s. 21).” "

e) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Undantag från viseringsavgift får beviljas för

a) barn över sex men under arton år,

b) innehavare av diplomatpass och tjänstepass,

c) personer som är 25 år eller yngre och som deltar i seminarier, konferenser, idrottsevenemang, kulturella evenemang eller utbildningsarrangemang som anordnats av ideella organisationer.”

f) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Det är tillåtet att i enskilda fall avstå från att ta ut viseringsavgiften eller sänka den om en sådan åtgärd syftar till att främja kultur- eller idrottsintressen, utrikespolitiska, utvecklingspolitiska och andra väsentliga allmänintressen eller av humanitära skäl eller på grund av internationella förpliktelser.”

g) I punkt 7 ska andra stycket ersättas med följande:

”När viseringsavgiften tas ut i en annan valuta än euro ska det belopp som tas ut i den valutan fastställas och regelbundet ses över enligt den referensväxelkurs för euron som fastställs av Europeiska centralbanken. Det belopp som tas ut får rundas av och det ska, genom arrangemangen för det lokala Schengensamarbetet, säkerställas att likartade avgifter tas ut.”

h) Följande punkt ska läggas till:

”9. Kommissionen ska utvärdera behovet av att se över beloppet för de viseringsavgifter som fastställs i punkterna 1, 2 och 2a i denna artikel vart tredje år med hänsyn till objektiva kriterier, såsom den allmänna inflationstakten i unionen enligt Eurostats uppgifter och den viktade genomsnittliga lönen för en statstjänsteman i medlemsstaterna. På grundval av dessa utvärderingar ska kommissionen i förekommande fall anta delegerade akter i enlighet med artikel 51a med avseende på ändring av denna förordning när det gäller beloppet för viseringsavgifterna.”

13. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska första meningen ersättas med följande:

”1. En serviceavgift får tas ut av en extern tjänsteleverantör enligt artikel 43.”

b) Punkt 3 ska utgå.

c) Följande punkter ska införas:

”4a. Med avvikelse från punkt 4 ska serviceavgiften i princip inte överstiga 80 EUR i tredjeländer där den behöriga medlemsstaten inte har något konsulat som kan ta emot ansökningar och där den inte är representerad av någon annan medlemsstat.

4b. I undantagsfall där det belopp som avses i punkt 4a inte är tillräckligt för att man ska kunna tillhandahålla fullständig service får en högre serviceavgift på upp till 120 EUR tas ut. Den berörda medlemsstaten ska i sådana fall underrätta kommissionen om sin avsikt att tillåta att en högre serviceavgift tas ut senast tre månader innan den ska införas. I underrättelsen ska skälen anges för fastställandet av serviceavgiftens nivå, särskilt närmare uppgifter om de kostnader som lett till att ett högre belopp fastställts.”

d) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Den berörda medlemsstaten får behålla möjligheten att låta samtliga sökande lämna in ansökningarna direkt vid medlemsstatens konsulat eller vid ett konsulat tillhörande en medlemsstat med vilken en överenskommelse om representation har ingåtts i enlighet med artikel 8.”

14. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”1. Det behöriga konsulatet eller de centrala myndigheterna i den behöriga medlemsstaten ska kontrollera huruvida”.

b) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”2. När det behöriga konsulatet eller de centrala myndigheterna i den behöriga medlemsstaten finner att villkoren i punkt 1 har uppfyllts ska ansökan anses möjlig att ta upp till prövning och konsulatet eller de centrala myndigheterna ska

— följa de förfaranden som anges i artikel 8 i VIS-förordningen och

— ytterligare pröva ansökan.”

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. När det behöriga konsulatet eller de centrala myndigheterna i den behöriga medlemsstaten finner att villkoren i punkt 1 inte har uppfyllts, ska ansökan inte anses möjlig att ta upp till prövning och konsulatet eller de centrala myndigheterna ska utan dröjsmål

— återsända ansökningsformuläret och de dokument som sökanden lämnat in,

— förstöra de biometriska uppgifter som tagits upp,

— betala tillbaka viseringsavgiften och

— inte pröva ansökan.”

d) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Med avvikelse från punkt 3 får en ansökan som inte uppfyller kraven i punkt 1 ändå tas upp till prövning av humanitära skäl, av hänsyn till nationella intressen eller på grund av internationella förpliktelser.”

15. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”3. När konsulatet eller de centrala myndigheterna kontrollerar huruvida sökanden uppfyller inresevillkoren ska de kontrollera”

ii) Led e ska ersättas med följande:

”e)

att sökanden i tillämpliga fall innehar lämplig och giltig medicinsk reseförsäkring som täcker den planerade vistelsen eller, om ansökningen gäller visering för flera inresor, den första planerade vistelsen.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Konsulatet eller de centrala myndigheterna ska, i tillämpliga fall, kontrollera längden på tidigare och planerade vistelser för att förvissa sig om att sökanden inte har överskridit den maximalt tillåtna vistelsetiden på medlemsstaternas territorium, oberoende av eventuella vistelser som tillåts genom nationell visering för längre vistelse eller uppehållstillstånd.”

c) I punkt 6 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”6. Vid prövning av en ansökan om visering för flygplatstransitering ska konsulatet eller de centrala myndigheterna särskilt kontrollera”

d) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Under prövningen av en ansökan får konsulaten eller de centrala myndigheterna i motiverade fall intervjua den sökande och begära ytterligare handlingar.”

16. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1–3 ska ersättas med följande:

”1. En medlemsstat får, med anledning av hot mot allmän ordning, inre säkerhet, internationella förbindelser eller folkhälsan, kräva att andra medlemsstaters centrala myndigheter samråder med medlemsstatens centrala myndigheter under handläggningen av en ansökan som lämnats in av medborgare från specifika tredjeländer eller specifika kategorier av sådana medborgare. Sådant samråd ska inte gälla ansökningar om viseringar för flygplatstransitering.

2. De centrala myndigheter som konsulteras ska lämna definitivt svar så snart som möjligt, men senast sju kalenderdagar efter det att de har konsulterats. Uteblir svaret inom denna tidsfrist ska detta innebära att de inte har några invändningar mot utfärdandet av viseringen.

3. Som regel ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om att kravet om förhandssamråd införs eller tas bort senast 25 kalenderdagar innan den åtgärden träder i kraft. Denna information ska även lämnas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet i den berörda jurisdiktionen.”

b) Punkt 5 ska utgå.

17. Artikel 23 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Denna period får förlängas upp till högst 45 kalenderdagar i enskilda fall, särskilt när ansökan behöver granskas närmare.”

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Beslut om ansökningar ska fattas utan dröjsmål i motiverade, enskilda och brådskande fall.”

c) Punkt 3 ska utgå.

d) Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i) Följande led ska införas:

”ba)

utfärda en visering för flygplatstransitering enligt artikel 26 eller”

ii) Led c ska ersättas med följande:

”c)

avslå ansökan om visering enligt artikel 32.”

iii) Led d ska utgå.

18. Artikel 24 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Tredje stycket ska utgå.

ii) Fjärde stycket ska ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 a ska giltighetstiden för en visering för en inresa omfatta en tilläggsfrist på 15 dagar.”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Förutsatt att sökanden uppfyller villkoren för inresa i artikel 6.1 a och c–e i förordning (EU) 2016/399 ska viseringar för flera inresor med lång giltighet utfärdas för följande giltighetsperioder, förutom om viseringens giltighet då skulle överstiga resehandlingens:

a) För en giltighetsperiod på ett år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av tre viseringar inom de senaste två åren.

b) För en giltighetsperiod på två år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av en tidigare visering för flera vistelser med ett års giltighet inom de senaste två åren.

c) För en giltighetsperiod på fem år, förutsatt att den sökande har beviljats och lagligt använt sig av en tidigare visering för flera vistelser med två års giltighet inom de senaste tre åren.

Viseringar för flygplatstransitering och viseringar med territoriellt begränsad giltighet som utfärdats i enlighet med artikel 25.1 ska inte beaktas vid utfärdande av viseringar för flera inresor.”

c) Följande punkter ska införas:

”2a. Med avvikelse från punkt 2 får giltighetstiden för den utfärdade viseringen förkortas i enskilda fall där det föreligger rimliga tvivel om att inresevillkoren kommer att uppfyllas under hela perioden.

2b. Med avvikelse från punkt 2 ska konsulaten inom det lokala Schengensamarbetet bedöma om de regler för utfärdande av viseringar för flera inresor, vilka anges i punkt 2, behöver anpassas för att ta hänsyn till lokala förhållanden och migrations- och säkerhetsriskerna för att anta förmånligare eller strängare regler i enlighet med punkt 2d.

2c. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 får en visering för flera inresor med en giltighetstid på upp till fem år utfärdas till sökande som har bevisat behovet av eller motiverar sin avsikt att resa ofta eller regelbundet, förutsatt att de bevisar sin integritet och tillförlitlighet, i synnerhet genom laglig användning av tidigare viseringar, deras ekonomiska situation i ursprungslandet och deras ärliga avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan giltighetstiden löper ut för den visering de har ansökt om.

2d. När det är nödvändigt på grundval av den bedömning som avses i punkt 2b i denna artikel ska kommissionen genom genomförandeakter anta regler om villkoren för utfärdande av viseringar för flera inresor enligt punkt 2 i denna artikel, vilka ska tillämpas i varje jurisdiktion för att ta hänsyn till lokala förhållanden, migrations- och säkerhetsrisker samt unionens allmänna förbindelser med tredjelandet i fråga. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.”

19. Följande artikel ska införas:

”Artikel 25a

Samarbete kring återtagande

1. Beroende på graden av samarbete mellan ett tredjeland och medlemsstaterna vad avser återtagande av irreguljära migranter, vilken ska bedömas på grundval av relevanta och objektiva uppgifter, ska artiklarna 14.6, 16.1, 16.5 b, 23.1, 24.2 och 24.2c inte tillämpas på sökande eller kategorier av sökande som är medborgare i ett tredjeland som inte anses samarbeta tillräckligt i enlighet med den här artikeln.

2. Kommissionen ska regelbundet och minst en gång om året bedöma tredjeländernas samarbete kring återtagande, med beaktande av i synnerhet följande:

a) Antalet återvändandebeslut som utfärdas för personer från det berörda tredjelandet vilka vistas olagligt på medlemsstaternas territorium.

b) Antalet faktiska tvångsvisa återvändanden av personer som blivit föremål för återvändandebeslut som en procentandel av antalet återvändandebeslut som utfärdats till det berörda tredjelandets medborgare, i tillämpliga fall även på grundval av unionens eller bilaterala återtagandeavtal det antal tredjelandsmedborgare som transiterat genom territoriet i det berörda tredjelandet.

c) Antalet ansökningar om återtagande per medlemsstat som har godkänts av tredjelandet som en procentandel av antalet sådana ansökningar som lämnats in till landet i fråga.

d) Graden av praktiskt samarbete vad gäller återvändande i de olika skedena av återvändandeförfarandet, bland annat vad gäller

i) stöd till identifieringen av personer som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium och till utfärdandet av resehandlingar inom rimlig tid,

ii) godtagande av den europeiska resehandlingen för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna eller laissez-passer-handlingen,

iii) godtagande av återtagande av personer som omfattas av lagligt återvändande till sina länder,

iv) godtagande av återvändandeflygningar och återvändandeinsatser.

En sådan bedömning ska göras utifrån tillförlitliga uppgifter från medlemsstaterna och unionens institutioner, organ och byråer. Kommissionen ska regelbundet, minst en gång om året, rapportera till rådet om sin bedömning.

3. En medlemsstat får också underrätta kommissionen om den ställs inför stora och ihållande praktiska problem i samarbetet med ett tredjeland kring återtagande av irreguljära migranter på grundval av samma indikatorer som anges i punkt 2. Kommissionen ska omedelbart informera Europaparlamentet och rådet om en sådan underrättelse.

4. Kommissionen ska granska eventuella underrättelser som görs enligt punkt 3 inom en månad. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet om resultatet av sin granskning.

5. Om kommissionen, utifrån den analys som avses i punkterna 2 och 4, och med beaktande av de åtgärder som kommissionen vidtagit för att förbättra det berörda tredjelandets grad av samarbete kring återtagande och unionens allmänna förbindelser med det tredjelandet, inbegripet på migrationsområdet, anser att ett land inte samarbetar tillräckligt och att åtgärder därför krävs, eller om en enkel majoritet av medlemsstaterna inom en period på 12 månader har underrättat kommissionen i enlighet med punkt 3, ska kommissionen, samtidigt som den fortsätter sina ansträngningar för att förbättra samarbetet med det berörda tredjelandet, föreslå rådet att anta

a) ett genomförandebeslut om att tillfälligt upphäva tillämpningen av någon eller några av bestämmelserna i artiklarna 14.6, 16.5 b, 23.1, 24.2 och 24.2c på alla medborgare i det berörda tredjelandet eller vissa kategorier av dessa,

b) när kommissionen gör den bedömningen att de åtgärder som tillämpas i enlighet med det genomförandebeslut som avses i led a i denna punkt är ineffektiva, ett genomförandebeslut om gradvis tillämpning av en av de viseringsavgifter som fastställs i artikel 16.2a på alla medborgare i det berörda tredjelandet eller vissa kategorier av dessa.

6. På grundval av de indikatorer som anges i punkt 2 ska kommissionen fortlöpande utvärdera och rapportera om betydande och varaktiga förbättringar kan skönjas i samarbetet med det berörda tredjelandet kring återtagande av irreguljära migranter varpå den, med beaktande även av unionens allmänna förbindelser med det tredjelandet, får lägga fram ett förslag för rådet om att upphäva eller ändra de genomförandebeslut som avses i punkt 5.

7. Senast sex månader efter ikraftträdandet av de genomförandebeslut som avses i punkt 5 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen när det gäller det berörda tredjelandets samarbete kring återtagande.

8. När kommissionen på grundval av den analys som avses i punkt 2 och med beaktande av unionens allmänna förbindelser med det berörda tredjelandet, särskilt när det gäller samarbetet kring återtagande, anser att det berörda tredjelandet samarbetar tillräckligt, får den lägga fram ett förslag för rådet om antagande av ett genomförandebeslut avseende sökande eller kategorier av sökande som är medborgare i det tredjelandet och som ansöker om en visering på det tredjelandets territorium, vilket innehåller en eller flera av följande åtgärder:

a) En sänkning till 60 EUR av den viseringsavgift som avses i artikel 16.1.

b) En reducering till 10 dagar av den tidsfrist inom vilken de beslut om ansökningar som avses i artikel 23.1 ska fattas.

c) En förlängning av giltighetstiden för viseringar för flera inresor enligt artikel 24.2.

Det genomförandebeslutet ska vara tillämpligt i högst ett år. Det får förnyas.”

20. Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta regler för ifyllande av viseringsmärket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.

2. Medlemsstaterna får lägga till nationella noteringar i fältet för anmärkningar på viseringsmärket. Dessa noteringar får inte utgöra en upprepning av de obligatoriska uppgifter som fastställts i enlighet med det förfarande som avses i punkt 1.”

b) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Viseringsmärken för visering för en inresa får fyllas i för hand endast om det föreligger teknisk force majeure. Inga ändringar får göras på ett viseringsmärke som fyllts i för hand.”

21. Artikel 29 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Viseringsmärket ska påföras resehandlingen.”

b) Följande punkt ska införas:

”1a. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta närmare regler om påförande av viseringsmärket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.”

22. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. En medlemsstat får kräva att dess centrala myndigheter underrättas om viseringar som utfärdas av andra medlemsstater till medborgare från specifika tredjeländer eller till specifika kategorier av sådana medborgare, med undantag för visering för flygplatstransitering.

2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om att kravet om sådan information införs eller tas bort senast 25 kalenderdagar innan införandet eller borttagandet träder i kraft. Denna information ska även lämnas inom ramen för det lokala Schengensamarbetet i den berörda jurisdiktionen.”

b) Punkt 4 ska utgå.

23. Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 a ska följande led införas:

”iia)

inte kan styrka ändamålet med och omständigheterna kring den planerade flygplatstransiteringen,”

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Ett beslut om avslag och uppgift om de skäl som ligger till grund för avslaget ska meddelas den sökande med hjälp av standardformuläret i bilaga VI på språket i den medlemsstat som har fattat det slutliga beslutet om ansökan samt ett annat officiellt språk vid unionens institutioner.”

c) Punkt 4 ska utgå.

24. Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska utgå.

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Kommissionen ska genom genomförandeakter anta operativa instruktioner för utfärdande av viseringar vid gränsen till sjömän. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.”

25. Artikel 37.2 och 37.3 ska ersättas med följande:

”2. Förvaringen och hanteringen av viseringsmärken ska omfattas av fullgoda säkerhetsåtgärder för att undvika bedrägeri och förluster. Varje konsulat ska registrera lagret av viseringsmärken och registrera hur varje viseringsmärke har använts. Alla betydande förluster av oanvända viseringsmärken ska rapporteras till kommissionen.

3. Konsulat eller centrala myndigheter ska arkivera ansökningarna på papper eller i elektroniskt format. Varje enskild akt ska innehålla relevant information som vid behov möjliggör en rekonstruktion av bakgrunden till det beslut som fattats om ansökan.

Individuella ansökningsakter ska bevaras i minst ett år från dagen för beslutet om ansökan enligt artikel 23.1, eller, när det gäller överklaganden, tills överklagandeförfarandet har slutförts, beroende på vilken period som är längst. I tillämpliga fall ska individuella elektroniska ansökningsakter bevaras så länge den utfärdade viseringen är giltig.”

26. Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Resurser till handläggning av ansökningar och övervakning av viseringsförfaranden”

b) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska avdela lämplig personal i tillräckligt antal på konsulaten för uppgifter som rör handläggning av ansökningar, för att kunna säkerställa en rimlig och harmoniserad kvalitet på den tjänst som erbjuds allmänheten.”

c) Följande punkt ska införas:

”1a. Medlemsstaterna ska säkerställa att hela viseringsförfarandet på konsulaten, inklusive inlämnandet och hanteringen av ansökningar, utskriften av viseringsmärken och det praktiska samarbetet med externa tjänsteleverantörer, övervakas av utlandsstationerad personal för att säkerställa integriteten i alla skeden av förfarandet.”

d) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Medlemsstaternas centrala myndigheter ska se till att utsänd personal och lokalanställda erhåller lämplig utbildning och ska ansvara för att förse dem med fullständiga, exakta och aktuella upplysningar om relevant unionsrätt och nationell rätt.”

e) Följande punkter ska införas:

”3a. När centrala myndigheter prövar och fattar beslut om ansökningar i enlighet med artikel 4.1a ska medlemsstaterna erbjuda särskild utbildning för att säkerställa att personalen vid dessa centrala myndigheter har tillräckliga och uppdaterade landsspecifika kunskaper om lokala socioekonomiska förhållanden och fullständiga, exakta och aktuella upplysningar om relevant unionsrätt och nationell rätt.

3b. Medlemsstaterna ska även säkerställa att konsulaten har tillräckligt med lämpligt utbildad personal för att kunna bistå de centrala myndigheterna vid prövning av och beslut om ansökningar, särskilt genom deltagande i möten om det lokala Schengensamarbetet, informationsutbyte med andra konsulat och lokala myndigheter, insamling av relevant lokal information om migrationsrisken och bedrägliga förfaranden samt genomförande av intervjuer och ytterligare prövning.”

f) Följande punkt ska läggas till:

”5. Medlemsstaterna ska säkerställa att det finns ett förfarande för inlämning av klagomål från sökandena när det gäller

a) personalens uppförande vid konsulaten och i förekommande fall hos de externa tjänsteleverantörerna eller

b) ansökningsförfarandet.

Konsulaten eller de centrala myndigheterna ska föra ett register över klagomålen och uppföljningen av dessa.

Medlemsstaterna ska offentliggöra information om det förfarande som föreskrivs i denna punkt.”

27. Artikel 39.2 och 39.3 ska ersättas med följande:

”2. Personal vid konsulaten och de centrala myndigheterna ska under utförandet av sina arbetsuppgifter visa full respekt för den mänskliga värdigheten. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de mål som eftersträvas med åtgärderna.

3. Personal vid konsulaten och de centrala myndigheterna får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion, övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.”

28. Artikel 40 ska ersättas med följande:

”Artikel 40

Konsulär organisation och konsulärt samarbete

1. Varje medlemsstat ska ansvara för organisationen av handläggningen av ansökningar.

2. Medlemsstaterna ska

a) förse sina konsulat och de myndigheter som har ansvar för att utfärda viseringar vid gränserna med erforderlig utrustning för insamling av biometriska kännetecken, liksom sina honorärkonsulers kontor när dessa används för insamling av biometriska kännetecken i enlighet med artikel 42,

b) samarbeta med en eller flera andra medlemsstater inom ramen för överenskommelser om representation eller andra former av konsulärt samarbete.

3. En medlemsstat får även samarbeta med en extern tjänsteleverantör i enlighet med artikel 43.

4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sin konsulära organisation och sitt konsulära samarbete på varje konsulat.

5. Även om samarbetet med andra medlemsstater skulle avslutas, ska medlemsstaterna sträva efter att fortsätta att tillhandahålla fullständig service.”

29. Artikel 41 ska utgå.

30. Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 ska utgå.

b) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Externa tjänsteleverantörer ska under inga omständigheter ha tillgång till VIS. Tillgång till VIS ska uteslutande vara reserverad för vederbörligen bemyndigad personal på konsulat eller centrala myndigheter.”

c) Punkt 6 ska ändras på följande sätt:

i) Led a ska ersättas med följande:

”a)

Tillhandahållande av allmän information om viseringskrav i enlighet med artikel 47.1 a–c samt ansökningsformulär.”

ii) Led c ska ersättas med följande:

”c)

Insamling av uppgifter och mottagande av ansökningar (inbegripet insamling av biometriska kännetecken) och överföring av ansökan till konsulatet eller den centrala myndigheten.”

iii) Leden e och f ska ersättas med följande:

”e)

Hantering av tidsbeställning för sökanden, i tillämpliga fall, vid konsulatet eller i den externa tjänsteleverantörens lokaler.

f) Insamling av resehandlingarna, inbegripet i förekommande fall ett beslut om avslag, från konsulatet eller de centrala myndigheterna, och återlämnande av dessa till sökandena.”

d) Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7. När den berörda medlemsstaten väljer en extern tjänsteleverantör ska den bedöma organisationens eller företagets tillförlitlighet och solvens, och säkerställa att det inte föreligger några intressekonflikter. Bedömningen ska i förekommande fall inbegripa granskning av nödvändiga tillstånd, företagsregistrering, stadgar och bankavtal.”

e) Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. Medlemsstaterna ska ansvara för efterlevnaden av reglerna om skydd av personuppgifter och säkerställa att den externa tjänsteleverantören är föremål för dataskyddsmyndigheternas övervakning i enlighet med artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (*5).

(*5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).” "

f) Punkt 11 ska ändras på följande sätt:

i) I första stycket ska leden a och b ersättas med följande:

”a)

allmän information om kriterier, villkor och förfaranden för ansökan om visering, i enlighet med artikel 47.1 a–c samt innehållet i de ansökningsformulär som den externa tjänsteleverantören tillhandahåller sökande,

b) alla de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som krävs för att skydda personuppgifter mot oavsiktlig eller olaglig förstöring, förlust genom olyckshändelse, ändring, obehörigt röjande av eller obehörig åtkomst till uppgifter, särskilt om samarbetet innefattar överföring av akter och uppgifter till den eller de berörda medlemsstaternas konsulat eller centrala myndigheter, samt mot alla andra olagliga former av behandling av personuppgifter,”.

ii) Andra stycket ska ersättas med följande:

”I detta syfte ska konsulaten eller den eller medlemsstaternas centrala myndigheter regelbundet, och minst var nionde månad, genomföra stickprovskontroller på plats i den externa tjänsteleverantörens lokaler. Medlemsstaterna får komma överens om att dela ansvaret för denna regelbundna övervakning.”

g) Följande punkt ska införas:

”11a. Senast den 1 februari varje år ska medlemsstaterna rapportera till kommissionen om sitt samarbete med och sin övervakning (som anges punkt C i bilaga X) av externa tjänsteleverantörer i hela världen.”

31. Artikel 44 ska ersättas med följande:

”Artikel 44

Kryptering och säker överföring av uppgifter

1. Vid samarbete mellan medlemsstaterna och vid samarbete med en extern tjänsteleverantör samt vid anlitande av honorärkonsuler ska den eller de berörda medlemsstaterna säkerställa att uppgifterna är fullständigt krypterade, oavsett om överföringen sker elektroniskt eller fysiskt på ett elektroniskt lagringsmedium.

2. I tredjeländer som förbjuder kryptering av uppgifter som ska överföras elektroniskt ska den eller de berörda medlemsstaterna inte tillåta elektronisk överföring av uppgifter.

I sådana fall ska den eller de berörda medlemsstaterna säkerställa att de elektroniska uppgifterna överförs fysiskt i fullständigt krypterad form på ett elektroniskt lagringsmedium av en medlemsstats konsulära tjänsteman eller, om en sådan överföring skulle kräva oproportionerliga eller orimliga åtgärder, på något annat säkert sätt, t.ex. med hjälp av etablerade aktörer med erfarenhet av att transportera känsliga handlingar och uppgifter i det berörda tredjelandet.

3. I samtliga fall ska säkerhetsnivån för överföringen anpassas till uppgifternas känslighet.”

32. Artikel 45 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Ackrediterade kommersiella mellanhänder ska övervakas regelbundet genom stickprovskontroller som inbegriper personliga intervjuer eller telefonintervjuer med sökande, kontroll av resor och inkvartering och, när det bedöms vara nödvändigt, kontroll av dokument som rör gruppåterresa.”

b) I punkt 5 ska andra stycket ersättas med följande:

”Varje konsulat och de centrala myndigheterna ska i tillämpliga fall se till att allmänheten informeras om förteckningen över ackrediterade kommersiella mellanhänder som de samarbetar med.”

33. Artikel 47.1 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkter ska införas:

”aa)

kriterierna för att en ansökan ska anses möjlig att ta upp till prövning, såsom anges i artikel 19.1,

ab)

det faktum att biometriska uppgifter i princip ska samlas in var 59:e månad, räknat från dagen för den första insamlingen,”

b) Led c ska ersättas med följande:

”c)

var ansökan får lämnas in (behörigt konsulat eller extern tjänsteleverantör),”

c) Följande punkt ska läggas till:

”j)

information om det klagomålsförfarande som anges i artikel 38.5.”

34. Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Konsulat och unionens delegationer ska samarbeta inom varje jurisdiktion för att säkerställa en harmoniserad tillämpning av den gemensamma viseringspolitiken med hänsyn till lokala förhållanden.

I detta syfte ska kommissionen i enlighet med artikel 5.3 i rådets beslut 2010/427/EU (*6) utfärda instruktioner till unionens delegationer att verkställa de relevanta samordningsuppgifter som avses i denna artikel.

När centrala myndigheter i enlighet med artikel 4.1a prövar och fattar beslut om ansökningar som lämnats in i den berörda jurisdiktionen ska medlemsstaterna säkerställa att dessa centrala myndigheter aktivt deltar i det lokala Schengensamarbetet. Den personal som deltar i det lokala Schengensamarbetet ska ha lämplig utbildning och delta i prövningen av ansökningar i den berörda jurisdiktionen.

(*6) Rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (EUT L 201, 3.8.2010, s. 30).” "

b) Följande punkt ska införas:

”1a. Medlemsstaterna och kommissionen ska i synnerhet samarbeta för att

a) utarbeta en harmoniserad förteckning över styrkande handlingar som de sökande ska ge in, med beaktande av artikel 14,

b) förbereda det lokala genomförandet av artikel 24.2 i fråga om utfärdande av viseringar för flera inresor,

c) i tillämpliga fall säkerställa en gemensam översättning av ansökningsformuläret,

d) fastställa en förteckning över resehandlingar som utfärdas av värdlandet och uppdatera den regelbundet,

e) utarbeta ett gemensamt informationsblad innehållande den information som avses i artikel 47.1,

f) i tillämpliga fall övervaka genomförandet av artikel 25a.5 och 25a.6.”

c) Punkt 2 ska utgå.

d) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Medlemsstaterna ska inom ramen för det lokala Schengensamarbetet utbyta följande uppgifter:

a) Kvartalsstatistik om ansökningar om samt utfärdande och avslag av enhetliga viseringar, viseringar med begränsad territoriell giltighet och viseringar för flygplatstransitering.

b) Information avseende bedömningen av migrations- och säkerhetsrisker, särskilt om

i) värdlandets samhällsekonomiska struktur,

ii) lokala informationskällor, inklusive om social trygghet, sjukvårdsförsäkring, skatteregister och registrering av in- och utresor,

iii) användning av del- eller helförfalskade handlingar,

iv) rutter för irreguljär migration,

v) trender när det gäller bedrägligt beteende,

vi) trender när det gäller avslag.

c) Uppgifter om samarbete med externa tjänsteleverantörer och med transportbolag.

d) Uppgifter om försäkringsbolag som tillhandahåller lämplig medicinsk reseförsäkring, inklusive kontroll av typen av täckning och eventuella självriskbelopp.”

e) I punkt 5 ska andra stycket utgå.

f) Följande punkt ska läggas till:

”7. En årsrapport ska upprättas inom varje jurisdiktion senast den 31 december varje år. På grundval av dessa rapporter ska kommissionen utarbeta en årsrapport om läget i det lokala Schengensamarbetet, vilken ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet.”

35. Artikel 50 ska utgå.

36. Artikel 51 ska ersättas med följande:

”Artikel 51

Anvisningar om den praktiska tillämpningen av denna förordning

Kommissionen ska genom genomförandeakter anta operativa instruktioner om den praktiska tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 52.2.”

37. Följande artikel ska införas:

”Artikel 51a

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 16.9 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 1 augusti 2019. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 16.9 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (*7).

5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6. En delegerad akt som antas enligt artikel 16.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(*7) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.” "

38. Artikel 52 ska ersättas med följande:

”Artikel 52

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté (nedan kallad viseringskommittén). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (*8).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

(*8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).” "

39. Bilaga I ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

40. Bilaga V ska ersättas med texten i bilaga II till den här förordningen.

41. Bilaga VI ska ersättas med texten i bilaga III till den här förordningen.

42. Bilagorna VII, VIII och IX utgår.

43. Bilaga X ska ersättas med texten i bilaga IV till den här förordningen.

Artikeln i rättsakten