Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32019R1241

Artikel 13 i förordning (EU) 2019/1241

Minsta referensstorlek för bevarande

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022, samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005.

EU-rätten

Artikelns text

1. De minsta referensstorlekar för bevarande som anges i del A i bilagorna V–X till denna förordning ska gälla i syfte att

a) säkerställa skydd av unga exemplar av marina arter i enlighet med artikel 15.11 och 15.12 i förordning (EU) nr 1380/2013,

b) inrätta återhämtningsområden för fiskbestånd i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) nr 1380/2013,

c) utgöra minsta handelsstorlek i enlighet med artikel 47.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 (28).

2. Storleken på marina arter ska mätas i enlighet med bilaga IV.

3. När det föreskrivs mer än en metod för att mäta storleken på en marin art ska ett exemplar av arten inte anses underskrida minsta referensstorleken om den storlek som uppmätts enligt någon av dessa metoder är lika med eller större än minsta referensstorlek för bevarande.

4. Hummer, languster, musslor och snäckor som tillhör någon av de arter för vilka en minsta referensstorlek för bevarande fastställs i bilagorna V, VI och VII får endast behållas ombord hela och landas hela.

Artikeln i rättsakten