Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32020R0672

Artikel 11 i förordning (EU) 2020/672

Bidrag till instrumentet i form av garantier från medlemsstaterna

Ur Rådets förordning (EU) 2020/672 av den 19 maj 2020 om inrättande av ett europeiskt instrument för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (SURE) till följd av covid-19-utbrottet.

EU-rätten

Artikelns text

1. Medlemsstaterna får bidra till instrumentet genom att ställa en motgaranti för den risk som bärs av unionen.

2. Medlemsstaternas bidrag ska tillhandahållas i form av garantier som är oåterkalleliga, ovillkorliga och kan tas i anspråk på begäran.

3. Kommissionen ska ingå ett avtal med den bidragande medlemsstaten om sådana garantier som är oåterkalleliga, ovillkorliga och kan tas i anspråk på begäran som avses i punkt 2. Betalningsvillkoren ska anges i sådana avtal.

4. Anspråk på garantier som ställts av medlemsstaterna ska göras proportionellt till varje medlemsstats relativa andel av unionens bruttonationalinkomst i enlighet med vad som anges i artikel 12.1. Om en medlemsstat, helt eller delvis, underlåter att infria ett anspråk i tid ska kommissionen, för att täcka den del som motsvarar den berörda medlemsstaten, ha rätt att göra ytterligare anspråk på garantier hos andra medlemsstater. Sådana anspråk ska göras proportionellt till var och en av de andra medlemsstaternas relativa andel av unionens bruttonationalinkomst i enlighet med vad som anges i artikel 12.1, och anpassas utan att ta hänsyn till den berörda medlemsstatens relativa andel. Den medlemsstat som underlåtit att infria ett anspråk ska vara fortsatt skyldig att infria det. Återbetalning till de andra medlemsstaterna för ytterligare bidrag ska ske med de belopp som kommissionen återvinner från den berörda medlemsstaten. Den garanti som tas i anspråk från en medlemsstat ska under alla omständigheter begränsas av det totala garantibelopp som medlemsstaten har bidragit med inom ramen för det avtal som avses i punkt 3.

5. Innan kommissionen gör anspråk på garantier som ställts av medlemsstaterna förväntas den efter eget gottfinnande och under eget ansvar, i egenskap av den unionsinstitution som anförtrotts uppgiften att genomföra unionens allmänna budget i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget, granska utrymmet för att utnyttja den marginal som finns tillgänglig under taket för egna medel för betalningsbemyndiganden i den utsträckning som kommissionen anser vara hållbar, med beaktande av bland annat unionens totala ansvarsförbindelser, inbegripet inom ramen för det system för stöd till medlemsstaters betalningsbalans som inrättats genom förordning (EG) nr 332/2002, och unionens allmänna budgets hållbarhet. En sådan granskning ska inte påverka den omständigheten att garantierna ska vara oåterkalleliga, ovillkorliga och kunna tas i anspråk på begäran enligt punkt 2. Vid anspråk på garantier ska kommissionen informera medlemsstaterna om i vilken utsträckning som den tillgängliga marginalen har utnyttjats.

6. Belopp som härrör från anspråk på garantier som avses i punkt 2 ska utgöra externa inkomster avsatta särskilt för instrumentet i enlighet med artikel 21.5 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

Artikeln i rättsakten