EU-rätt · Förordning · CELEX 32020R0698
Artikel 4 i förordning (EU) 2020/698
Förlängning av tidsfrister som föreskrivs i förordning (EU) nr 165/2014
EU-rätten
Artikelns text
1. Trots vad som sägs i artikel 23 i förordning (EU) nr 165/2014 ska de regelbundna besiktningar som föreskrivs i punkt 1 i den artikeln och som enligt den punkten annars skulle ha behövt göras eller annars skulle behöva göras mellan den 1 mars 2020 och den 31 augusti 2020, göras senast sex månader efter den dag då de annars skulle ha behövt göras enligt den artikeln.
2. Trots vad som sägs i artikel 28 i förordning (EU) nr 165/2014 ska medlemsstaternas behöriga myndigheter, om en förare ansöker om förnyelse av ett förarkort i enlighet med punkt 1 i den artikeln mellan den 1 mars 2020 och den 31 augusti 2020, utfärda ett nytt förarkort senast två månader efter mottagande av begäran. Fram till dess att föraren får ett nytt förarkort från de myndigheter som utfärdar kort ska artikel 35.2 i den förordningen gälla för föraren i tillämpliga delar, förutsatt att föraren kan bevisa att ansökan om förnyelse av förarkortet gjordes i enlighet med artikel 28.1 i den förordningen.
3. Trots vad som sägs i artikel 29.4 i förordning (EU) nr 165/2014 ska medlemsstaternas behöriga myndigheter, om en förare ansöker om ett ersättningskort i enlighet med punkt 4 i den artikeln mellan den 1 mars 2020 och den 31 augusti 2020, utfärda ett ersättningskort senast två månader efter mottagandet av begäran. Trots vad som sägs i artikel 29.5 i förordning (EU) nr 165/2014 får föraren fortsätta att köra fram till dess att ett nytt förarkort erhålls från de myndigheter som utfärdar kort, förutsatt att föraren kan bevisa att förarkortet återlämnades till den behöriga myndigheten när det var skadat eller inte fungerade på fullgott sätt och att ett ersättningskort har begärts.
4. Om en medlemsstat anser att de regelbundna besiktningar, de förnyelser av förarkort eller de ersättanden av förarkort som krävs enligt förordning (EU) nr 165/2014 sannolikt kommer att förbli praktiskt omöjliga efter den 31 augusti 2020, på grund av åtgärder som den har vidtagit för att förebygga eller begränsa spridningen av covid-19, får den lämna en motiverad begäran om tillstånd att tillämpa en förlängning av de perioder som anges i punkterna 1, 2 och 3, enligt vad som är tillämpligt. Denna begäran får avse perioden mellan den 1 mars 2020 och den 31 augusti 2020 eller de tillämpliga tidsfristerna för utfärdande av ett nytt förarkort, eller båda. Den ska lämnas till kommissionen senast den 1 augusti 2020.
5. Om kommissionen konstaterar, efter en begäran som lämnats i enlighet med punkt 4, att de krav som fastställs i den punkten är uppfyllda, ska den anta ett beslut som ger den berörda medlemsstaten tillstånd att tillämpa en förlängning av de perioder som anges i punkt 1, 2 respektive 3, enligt vad som är motiverat i varje enskilt fall. Förlängningen ska begränsas så att den motsvarar den period under vilken de regelbundna besiktningarna eller förnyelsen eller ersättandet av förarkort sannolikt kommer att förbli praktiskt omöjliga och får under inga omständigheter vara längre än sex månader.
Kommissionen ska offentliggöra det beslutet i Europeiska unionens officiella tidning.
6. Om en medlemsstat inte har drabbats av, och sannolikt inte kommer att drabbas av, svårigheter som gjort det praktiskt omöjligt att genomföra regelbundna besiktningar, förnya förarkort eller ersätta förarkort under perioden mellan den 1 mars 2020 och den 31 augusti 2020 till följd av de extraordinära omständigheter som orsakats av covid‐19‐utbrottet, eller har vidtagit lämpliga nationella åtgärder för att minska sådana svårigheter, får medlemsstaten besluta att inte tillämpa punkterna 1, 2 och 3, efter att först ha underrättat kommissionen. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta och offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning.
En medlemsstat som har beslutat att inte tillämpa punkterna 1, 2 och 3 såsom föreskrivs i första stycket får inte förhindra den gränsöverskridande verksamheten för en ekonomisk aktör eller fysisk person som har förlitat sig på undantag som anges i punkterna 1, 2 och 3 och som är tillämpliga i en annan medlemsstat.