Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32020R0741

Artikel 3 i förordning (EU) 2020/741

Definitioner

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/741 av den 25 maj 2020 om minimikrav för återanvändning av vatten (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. behörig myndighet: en myndighet eller ett organ som utsetts av en medlemsstat för att fullgöra medlemsstatens skyldigheter enligt denna förordning vad gäller beviljande av tillstånd för produktion eller tillhandahållande av återvunnet vatten, vad gäller undantag för forskningsprojekt eller pilotprojekt samt i fråga om kontroller av efterlevnaden.

2. slutanvändare: en fysisk eller juridisk person, oavsett om det är en offentlig eller privat enhet, som använder återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket.

3. avloppsvatten från tätbebyggelse: avloppsvatten från tätbebyggelse enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 91/271/EEG.

4. återvunnet vatten: avloppsvatten från tätbebyggelse som har renats i enlighet med kraven i direktiv 91/271/EEG och som är resultatet av ytterligare rening i en återvinningsanläggning i enlighet med avsnitt 2 i bilaga I till denna förordning.

5. återvinningsanläggning: ett reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse eller annan anläggning som ytterligare renar avloppsvatten från tätbebyggelse, som uppfyller kraven i direktiv 91/271/EEG för att producera vatten som lämpar sig för ett sådant användningsområde som anges i avsnitt 1 i bilaga I till denna förordning.

6. operatör av återvinningsanläggning: en fysisk eller juridisk person som företräder en privat enhet eller en offentlig myndighet och som driver eller kontrollerar en återvinningsanläggning.

7. fara: ett biologiskt, kemiskt, fysikaliskt eller radiologiskt agens som skulle kunna skada människor, djur, grödor eller växter, andra terrestra biota, akvatiska biota, jordmån eller miljön i allmänhet.

8. risk: sannolikheten för att identifierade faror orsakar skada inom en viss tidsram, inbegripet konsekvensernas allvarlighetsgrad.

9. riskhantering: systematisk hantering som konsekvent säkerställer att återanvändningen av vatten är säker i ett specifikt sammanhang.

10. förebyggande åtgärd: en lämplig åtgärd eller aktivitet som kan förebygga eller eliminera en hälso- eller miljörisk eller som kan minska en sådan risk till en acceptabel nivå.

11. efterlevnadspunkt: den punkt där operatören av en återvinningsanläggning levererar återvunnet vatten till nästa aktör i kedjan.

12. barriär: varje medel, inbegripet fysiska eller processrelaterade steg eller användningsförhållanden, som minskar eller förhindrar en risk för infektion hos människor genom att förhindra att återvunnet vatten kommer i kontakt med produkter som ska förtäras och personer som direkt utsätts för det, eller andra medel som till exempel minskar koncentrationen av mikroorganismer i återvunnet vatten eller förhindrar att de överlever i de produkter som ska förtäras.

13. tillstånd: ett skriftligt tillstånd utfärdat av en behörig myndighet för produktion eller tillhandahållande av återvunnet vatten för bevattning inom jordbruket i enlighet med denna förordning.

14. ansvarig part: en part som utför en uppgift eller aktivitet i systemet för återanvändning av vatten, inbegripet operatören av återvinningsanläggningen, operatören av reningsverket för avloppsvatten från tätbebyggelse om denna är en annan än operatören av återvinningsanläggningen, den relevanta myndigheten om denna är en annan än den utsedda behöriga myndigheten, distributionsoperatören för återvunnet vatten eller lagringsoperatören för återvunnet vatten.

15. system för återanvändning av vatten: den infrastruktur och andra tekniska element som krävs för produktion, tillhandahållande och användning av återvunnet vatten; det omfattar alla element från inloppet till reningsverket för avloppsvatten från tätbebyggelse till den punkt där återvunnet vatten används för bevattning inom jordbruket, inbegripet, i förekommande fall, infrastruktur för distribution och lagring.

Artikeln i rättsakten