EU-rätt · Förordning · CELEX 32020R1784
Artikel 22 i förordning (EU) 2020/1784
Svarandes utevaro
EU-rätten
Artikelns text
1. Om en stämningsansökan eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt denna förordning och svaranden inte inställer sig, får avgörande inte meddelas förrän det har konstaterats att handlingen delgetts eller överlämnats i sådan tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål och att
a) handlingen delgetts enligt en delgivningsform som föreskrivs i den mottagande medlemsstatens rätt för delgivning av handlingar i inhemska rättegångar mot personer som uppehåller sig på statens territorium, eller
b) handlingen faktiskt lämnats till svaranden eller i dennes bostad på annat sätt som är tillåtet enligt denna förordning.
2. Varje medlemsstat får meddela kommissionen att en domstol, utan hinder av punkt 1, får meddela avgörande även om intyg om att stämningsansökan eller motsvarande handling delgetts eller lämnats inte mottagits, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Handlingen har översänts på ett sätt som föreskrivs i denna förordning.
b) En period som domaren i varje särskilt fall anser skälig, dock minst sex månader, har förflutit sedan handlingen översändes.
c) Inget intyg av något slag har mottagits, trots att skäliga ansträngningar gjorts att få ett sådant från behöriga myndigheter eller organ i den mottagande staten.
Denna information ska göras tillgänglig via den europeiska e-juridikportalen.
3. Utan hinder av punkterna 1 och 2 får domstolen i motiverade brådskande fall besluta om interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder.
4. Om en stämningsansökan eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning i enlighet med denna förordning och ett avgörande har meddelats mot en svarande i dennes utevaro, ska domstolen på ansökan av svaranden kunna medge att saken får prövas utan hinder av att fullföljdstiden utgått, om båda följande villkor är uppfyllda:
a) Svaranden har, utan egen förskyllan, inte fått kännedom om handlingen i sådan tid att han eller hon haft möjlighet att avge svaromål och inte heller haft kännedom om avgörandet i sådan tid att han eller hon kunnat överklaga avgörandet.
b) Svaranden har framlagt sannolika skäl för sin talan.
En ansökan om omprövning måste inges i rimlig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet.
Varje medlemsstat får meddela kommissionen att en sådan ansökan om återställande av försutten tid kommer att avvisas om den inges efter utgången av en tidsfrist som medlemsstaten har fastställt i förklaringen. Den tidsfristen ska dock aldrig infalla tidigare än ett år från dagen för avgörandet. Denna information ska göras tillgänglig via den europeiska e-juridikportalen.
5. Punkt 4 är inte tillämplig på avgöranden angående personers status eller kapacitet.
EU-domstolen och andra EU-källor (1 dokument)
EU-domstolen (1 dokument)
- Mål C-222/23, EU:C:2024:405 Domstolens dom (fjärde avdelningen) den 16 maj 2024 p. 44 i texten