Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32021R0931

Artikel 2 i förordning (EU) 2021/931

Metod för att identifiera transaktioner med bara en väsentlig riskdrivare

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2021/931 av den 1 mars 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för att specificera metoden för att identifiera derivattransaktioner med en eller flera väsentliga riskdrivare vid tillämpning av artikel 277.5, formeln för beräkning av regulatoriskt delta för köp- och säljoptioner som placerats in i ränteriskkategorin och metoden för att avgöra om en transaktion är en lång eller kort position i en primär riskdrivare eller i den väsentligaste riskdrivaren i den givna riskkategorin vid tillämpning av artikel 279a.3 a och b i schablonmetoden för motpartsrisk (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Efter det att alla riskdrivare för en transaktion har identifierats i enlighet med artikel 1 ska instituten i inledningen av varje transaktion identifiera transaktioner med bara en väsentlig riskdrivare genom att tillämpa följande:

a) Om transaktionens kassaflöden uteslutande är beroende av en riskdrivare som tillhör någon av de riskkategorier som avses i artikel 277.1 i förordning (EU) nr 575/2013, ska instituten identifiera den riskdrivaren som transaktionens enda väsentliga riskdrivare.

b) Om transaktionens kassaflöden är beroende av fler än en riskdrivare och om instituten bara har identifierat en riskdrivare för den transaktionen som väsentlig i enlighet med antingen den metod som anges i artikel 4.3 eller den metod som anges i artikel 4.4, ska instituten identifiera den riskdrivaren som transaktionens enda väsentliga riskdrivare.

2. Genom undantag från punkt 1 får instituten för räntevalutaswappar i mer än en valuta som avses i punkt 2 a i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 identifiera valutarisken som transaktionens enda väsentliga riskdrivare.

Artikeln i rättsakten