EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R0126
Artikel 23 i förordning (EU) 2022/126
Administrativa kostnader och personalkostnader
EU-rätten
Artikelns text
1. Personalkostnader som uppstår för stödmottagaren, för dotterbolag i den mening som avses i artikel 31.7 eller, under förutsättning av medlemsstaternas godkännande, för ett kooperativ som är medlem i en producentorganisation ska betraktas som stödberättigande om de uppstår i samband med förberedelse, genomförande eller uppföljning av en viss intervention som får stöd.
Sådana personalkostnader ska bland annat omfatta kostnader för personal som anlitats av stödmottagaren och kostnader som motsvarar den andel av arbetstiden som dess fast anställda personal har lagt på genomförandet av en intervention.
Medlemsstaterna ska säkerställa att stödmottagaren lämnar in verifikationer med närmare uppgifter om det arbete som faktiskt utförts i samband med den aktuella interventionen och att värdet av de därmed sammanhängande personalkostnaderna kan bedömas och verifieras på ett oberoende sätt. Värdet av de personalkostnader som hänförs till en viss intervention får inte överstiga de kostnader som allmänt accepteras på marknaden i fråga för samma typ av tjänst.
För att fastställa personalkostnaderna för stödmottagarens fast anställda personal i samband med genomförandet av en intervention får den tillämpliga timkostnaden beräknas genom att de senaste dokumenterade årliga bruttopersonalkostnaderna för de anställda som arbetat med genomförandet av insatsen divideras med 1 720 timmar, eller beräknas proportionellt när det gäller deltidsanställda.
När det gäller interventionerna främjande, kommunikation och marknadsföring samt kommunikationsåtgärder enligt artikel 47.1 f och 47.2 l i förordning (EU) 2021/2115 och de åtgärder som vidtas av branschorganisationer samt främjande åtgärder och kommunikationsåtgärder som utförs i tredjeländer enligt artikel 58.1 första stycket i, j och k i den förordningen, får utgifterna som betalats för de administrativa kostnader och personalkostnader som direkt uppstått för stödmottagarna inte överstiga 50 % av den totala kostnaden för interventionen.
2. Administrativa kostnader som uppstår för stödmottagaren, för dotterbolag i den mening som avses i artikel 31.7 eller, under förutsättning av medlemsstatens godkännande, för ett kooperativ som är medlem i en producentorganisation ska betraktas som stödberättigande om de uppstår i samband med förberedelse, genomförande eller uppföljning av en viss intervention som får stöd.
De administrativa kostnaderna ska betraktas som stödberättigande om de inte överstiger 4 % av de totala stödberättigande kostnaderna för den genomförda interventionen.
Kostnaderna för externa revisioner ska betraktas som stödberättigande om sådana revisioner utförs av ett oberoende och kvalificerat externt organ.
3. Medlemsstaterna får i sina strategiska GJP-planer för sektorn för frukt och grönsaker, humlesektorn, sektorn för olivolja och bordsoliver eller för de övriga sektorer som avses i artikel 42 f i förordning (EU) 2021/2115 föreskriva en schablonsats för personalkostnader och administrativa kostnader kopplade till förvaltning av driftsfonden eller till förberedelse, genomförande och uppföljning av det operativa programmet upp till högst 2 % av den godkända driftsfonden, som omfattar såväl unionens ekonomiska stöd som bidraget från producentorganisationen, sammanslutningen av producentorganisationer, den gränsöverskridande producentorganisationen, den gränsöverskridande sammanslutningen av producentorganisationer eller producentgruppen.