Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R0439

Artikel 24 i förordning (EU) 2022/439

Definitioner, processer och kriterier för riskklassificering

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/439 av den 20 oktober 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för specificering av den bedömningsmetod som behöriga myndigheter ska följa när de bedömer huruvida kreditinstitut och investeringsföretag uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Vid bedömning av huruvida de definitioner, processer och kriterier som institutet använder vid hänförande eller översyn av hänförande av exponeringar till riskklasser i enlighet med artiklarna 169, 171, 172 och 173 i förordning (EU) nr 575/2013 är ändamålsenliga ska behöriga myndigheter kontrollera följande:

a) De förfaranden och mekanismer som finns är tillräckliga för att säkerställa konsekvent hänförande av gäldenärer eller faciliteter till ett lämpligt riskklassificeringssystem.

b) De förfaranden och mekanismer som finns är tillräckliga för att säkerställa att varje exponering som institutet innehar har hänförts till en riskklass i enlighet med riskklassificeringssystemet.

c) För exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt för aktieexponeringar i de fall ett institut tillämpar PD/LGD-metoden enligt artikel 155.3 i förordning (EU) nr 575/2013 finns det tillräckliga förfaranden och mekanismer för att säkerställa att alla exponeringar mot samma gäldenär hänförs till samma riskklass, vilket innefattar exponeringar mot olika affärsområden, avdelningar, geografiska lokaliseringar, juridiska personer inom gruppen och it-system, och för att säkerställa korrekt tillämpning av undantagen från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är ett uttryck för kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang för exponeringar som utgör specialutlåning, i enlighet med artikel 170.2 i förordning (EU) nr 575/2013, och av undantaget från skyldigheten att hänföra exponeringar mot samma gäldenär till samma riskklass, i enlighet med artikel 172.1 e i samma förordning.

d) De definitioner och kriterier som används för hänförandet är tillräckligt detaljerade för att säkerställa att all ansvarig personal har en samsyn och konsekvent hänför till samma riskklasser inom alla affärsområden, avdelningar, geografiska lokaliseringar, juridiska personer inom gruppen, oavsett vilket it-system som används.

e) De förfaranden och mekanismer som finns är tillräckliga för att erhålla relevant information om gäldenärer och faciliteter.

f) Relevant, tillgänglig och aktuell information tas i beaktande.

g) Vad gäller exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt aktieexponeringar i de fall institutet tillämpar PD/LGD-metoden tas både finansiell och icke-finansiell information i beaktande.

h) I avsaknad av nödvändig information för att hänföra exponeringar till riskklasser, eller om den inte är aktuell, har institutet fastställt toleranser för definierade nyckeltal och fastställt regler så att detta tas i beaktande på ett lämpligt och försiktigt sätt.

i) Finansiell information äldre än 24 månader anses vara förlegad och hanteras med försiktighet.

j) Hänförandet till riskklasser ingår i processen för godkännande av krediter i enlighet med artikel 19.

k) Kriterierna för hänförande till riskklasser överensstämmer med institutets utlåningsnormer och riktlinjer för behandling av problemtyngda gäldenärer och exponeringar.

2. När det gäller den kontroll som avses i punkt 1 ska behöriga myndigheter bedöma situationer när en personlig bedömning har använts för att avvika från in- eller utdata i riskklassificeringssystemet i enlighet med artikel 172.3 i förordning (EU) nr 575/2013. De ska kontrollera följande:

a) Det finns dokumenterade riktlinjer som fastställer skäl till och högsta tillåtna omfattning på avvikelser och som specificerar i vilket steg i riskklassificeringen som det är tillåtet med avvikelser.

b) Avvikelserna är tillräckligt motiverade med hänsyn till skälen i de riktlinjer som anges i led a, och motiveringen är dokumenterad.

c) Institutet utför regelbundet en analys av resultatet av exponeringar där man avvikit från ratingen, vilket innefattar en analys av avvikelser som utförts av varje enskild medarbetare som tillämpar avvikelser, och resultaten av denna analys tas i beaktande i beslutsprocessen på lämplig ledningsnivå.

d) Institutet samlar in fullständig information om avvikelser, inbegripet information både före och efter avvikelserna, övervakar regelbundet antalet avvikelser och motiveringarna därvidlag och analyserar effekten av avvikelserna på modellens utveckling.

e) Antalet avvikelser och motiveringarna av dessa tyder inte på någon betydande svaghet i klassificeringsmodellen.

3. När det gäller den kontroll som avses i punkt 1 ska behöriga myndigheter kontrollera att definitionerna, processerna och kriterierna för riskklassificeringen uppfyller följande krav:

a) Grupper av kunder med inbördes anknytning enligt definitionen i förordning (EU) nr 575/2013 har identifierats.

b) Information om riskklassificeringar och fallissemang hos andra relevanta enheter inom gruppen av kunder med inbördes anknytning tas i beaktande när en gäldenär hänförs till en riskklass på ett sådant sätt att riskklassen för varje relevant enhet inom gruppen avspeglar varje relevant enhets unika situation och deras förhållande till andra relevanta enheter inom gruppen.

c) De fall där gäldenärer hänförs till en bättre riskklass än sitt moderföretag är dokumenterade och motiverade.

Artikeln i rättsakten