EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R0439
Artikel 34 i förordning (EU) 2022/439
Gäldenärernas och exponeringarnas fördelning i riskklasserna
EU-rätten
Artikelns text
1. När de behöriga myndigheterna bedömer gäldenärernas och exponeringarnas fördelning i riskklasserna i varje riskklassificeringssystem enligt artikel 170.1 b, d och f, 170.2 och 170.3 c i förordning (EU) nr 575/2013, ska de kontrollera följande:
a) Antalet riskklasser ska vara tillräckligt för att säkerställa en ändamålsenlig riskdifferentiering och en kvantifiering av förlustens egenskaper inom respektive klass och
i) för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt exponeringar för specialutlåning ska riskklasskalan för gäldenärer minst ha det antal klasser som anges i artikel 170.1 b och 170.2 i förordning (EU) nr 575/2013,
ii) för förvärvade fordringar som klassificeras som exponeringar mot hushåll ska grupperingen avspegla säljarens kreditgivningsprinciper och sammansättningen av säljarens kundkrets.
b) Koncentrationen av antalet exponeringar eller gäldenärer ska inte vara alltför hög i någon riskklass, såvida inte det finns stöd för en sådan fördelning genom övertygande empiriska belägg för enhetlighet i risken för dessa exponeringar eller gäldenärer.
c) Riskklasser och produktriskklasser för exponeringar mot hushåll ska ha ett tillräckligt antal exponeringar eller gäldenärer i en enskild riskklass, såvida inte det finns stöd för en sådan fördelning genom övertygande empiriska belägg för att grupperingen av sådana exponeringar eller gäldenärer är lämplig eller att direkta estimat av riskparametrarna för enskilda gäldenärer eller exponeringar används i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
d) Riskklasser och produktriskklasser för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker, där det finns tillräckliga data, ska inte ha alltför få exponeringar eller gäldenärer i en enskild riskklass, såvida inte det finns stöd för fördelningen av exponeringar eller gäldenärer genom övertygande empiriska belägg för att grupperingen av sådana exponeringar eller gäldenärer är lämplig eller att direkta estimeringar av riskparametrarna för enskilda gäldenärer eller exponeringar används i enlighet med artikel 169.3 i förordning (EU) nr 575/2013.
2. Utöver de kontroller som anges i punkt 1 ska de behöriga myndigheterna i tillämpliga fall bedöma de kriterier som tillämpas av institutet när de fastställer följande:
a) Det högsta och lägsta totala antalet riskklasser.
b) Andelen exponeringar och gäldenärer som hänförs till varje riskklass.
3. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska de behöriga myndigheterna beakta nuvarande och tidigare observerade fördelningar av exponeringar och gäldenärer samt exponeringsvärdena, inbegripet migrationen av exponeringar och gäldenärer mellan olika riskklasser.