Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R0439

Artikel 53 i förordning (EU) 2022/439

Den historiska observationsperiodens längd

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/439 av den 20 oktober 2021 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för specificering av den bedömningsmetod som behöriga myndigheter ska följa när de bedömer huruvida kreditinstitut och investeringsföretag uppfyller kraven när det gäller att använda internmetoden (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

När de behöriga myndigheterna bedömer längden på den period som används för estimering av konverteringsfaktorer enligt artikel 182.2 och 182.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och delegerad förordning (EU) 2017/72 (historisk observationsperiod), ska de kontrollera följande:

a) Längden på den historiska observationsperioden ska minst omfatta minimiperioden enligt kraven i artikel 182.2 och 182.3 i förordning (EU) nr 575/2013 och i tillämpliga fall delegerad förordning (EU) 2017/72.

b) Om den tillgängliga observationsperioden är längre än minimiperioden enligt artikel 182.2 och 182.3 i förordning (EU) nr 575/2013 för en datakälla, och dataunderlaget som erhållits från den är relevant för estimering av konverteringsfaktorer, ska informationen för den längre perioden användas.

c) För exponeringar mot hushåll där institutet inte fäster lika stor vikt vid alla historiska data som använts ska detta motiveras genom bättre prognoser för möjligheten att utnyttja kreditmöjligheter, och om nollvikt eller en väldigt liten vikt tillämpas för en specifik period ska detta antingen motiveras eller leda till mer försiktiga estimeringar.

Artikeln i rättsakten