Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R0804

Artikel 7 i förordning (EU) 2022/804

Preskriptionstider för påförande av sanktionsavgifter och viten

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/804 av den 16 februari 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 genom fastställande av förfaranderegler för åtgärder tillämpliga i samband med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens tillsyn över administratörer av referensvärden (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Betalning av sanktionsavgifter och viten som påförts administratörer av referensvärden och andra personer som är föremål för utredning ska omfattas av en preskriptionstid på fem år.

2. Den preskriptionstid som avses i punkt 1 ska börja dagen efter den dag då överträdelsen begås. I händelse av fortsatta eller upprepade överträdelser ska denna preskriptionstid börja löpa den dag då överträdelsen upphör.

3. Preskriptionstiden för påförande av sanktionsavgifter och viten ska avbrytas av varje åtgärd som vidtas av Esma eller av en nationell behörig myndighet som agerar på begäran av Esma i enlighet med artikel 48m i förordning (EU) 2016/1011 i samband med utredningar eller förfaranden som avser en överträdelse av avdelning VI i förordning (EU) 2016/1011. Preskriptionstiden ska avbrytas från och med den dag administratörerna av referensvärden eller den person som är föremål för utredningen av en överträdelse av förordning (EU) 2016/1011 underrättas om åtgärden.

4. Varje avbrott som avses i punkt 3 ska innebära att preskriptionstiden börjar löpa på nytt. Preskriptionstiden ska dock senast löpa ut den dag dubbelt så lång tid förflutit i förhållande till den ursprungliga preskriptionstiden utan att Esma har påfört sanktionsavgifter eller viten. Perioden ska förlängas med den tid under vilken preskriptionen är uppskjuten enligt punkt 5.

5. Preskriptionstiden för att påföra sanktionsavgifter och viten ska avbrytas så länge Esmas beslut behandlas i den överklagandenämnd som avses i artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (3) eller i Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 48k i förordning (EU) 2016/1011.

Artikeln i rättsakten