Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R1011

Artikel 1 i förordning (EU) 2022/1011

Allmänna regler för fastställandet av det indirekta exponeringsvärdet mot en kund till följd av derivatkontrakt och kreditderivatkontrakt

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2022/1011 av den 10 mars 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för att specificera hur man ska fastställa indirekta exponeringar mot en kund som följer av derivatkontrakt och kreditderivatkontrakt om kontraktet inte ingåtts direkt med kunden men ligger till grund för det underliggande skuld- eller aktieinstrument som emitterats av den kunden (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Institutionerna ska använda den metod som anges i artiklarna 2–5 i denna förordning för att beräkna det indirekta exponeringsvärdet mot en kund till följd av derivatkontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 och kreditderivatkontrakt, om kontraktet inte ingåtts direkt med kunden men ligger till grund för det underliggande skuld- eller aktieinstrument som emitterats av den kunden.

2. Genom undantag från punkt 1 gäller i de fall de underliggande instrumenten ingår i ett skuld-, aktie eller kreditswappsindex eller ett företag för kollektiva investeringar, eller derivatkontrakten har multipla underliggande referensnamn, att institutionerna ska använda den metod som fastställs i artikel 6 för att beräkna de indirekta exponeringsvärdena mot en kund till följd av de derivatkontrakt som avses i punkt 1 och den exponeringens bidrag till exponeringen mot en kund.

3. Om de derivat och derivatkontrakt som avses i punkt 1 finns i handelslagret ska institutionerna, efter beräkningen av de indirekta exponeringsvärdena mot en kund till följd av dessa kontrakt, medräkna dessa exponeringsvärden i exponeringarna mot den kunden i handelslagret. Efter en aggregering ska de negativa nettoexponeringarna mot kunden fastställas till noll.

4. Genom undantag från punkterna 1 och 2 gäller i de fall de derivat och kreditderivatkontrakt som avses i punkt 1 finns utanför handelslagret att institutionerna – om det efter beräkningen av de indirekta exponeringsvärdena mot en kund till följd av dessa kontrakt visar sig att de indirekta exponeringarna har ett negativt värde – ska sätta fastställa dessa exponeringsvärden till noll innan de medräknas i exponeringen mot denna kund.

Artikeln i rättsakten