EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R2473
Artikel 49 i förordning (EU) 2022/2473
Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer
EU-rätten
Artikelns text
1. Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer ska anses vara förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.2 b i EUF-fördraget och ska undantas från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i detta, om det uppfyller villkoren i kapitel I i denna förordning och under förutsättning att
a) de behöriga myndigheterna i medlemsstaten formellt har bekräftat att det rör sig om en naturkatastrof, och
b) det finns ett direkt orsakssamband mellan naturkatastrofen och den skada som företaget lidit.
2. Medlemsstaterna får vid behov på förhand fastställa kriterier som ska ligga till grund för det formella erkännande som avses i punkt 1 a.
3. Stödet ska betalas direkt till det berörda företaget eller till en producentgrupp eller producentorganisation som det företaget är medlem i. Om stödet betalas till en producentgrupp och producentorganisation får stödbeloppet inte överstiga det stödbelopp som det företaget är berättigat till.
4. Stödordningar som avser en viss naturkatastrof ska inrättas inom tre år från den dag då naturkatastrofen inträffade. Stödet ska betalas ut inom fyra år från den dagen.
5. De stödberättigande kostnaderna får vara kostnaderna för de skador som uppstått som en direkt följd av naturkatastrofen, såsom de bedömts av antingen en behörig offentlig myndighet, en oberoende expert erkänd av den beviljande myndigheten eller ett försäkringsföretag. Skadorna kan omfatta följande:
a) Materiell skada på tillgångar, såsom byggnader, utrustning, maskiner, lager och produktionsmedel.
b) Inkomstbortfall till följd av förstörelse, helt eller delvis, av fiskeri- eller vattenbruksproduktion eller medlen för sådan produktion som inte ligger längre tillbaka i tiden än sex månader från det att katastrofen inträffade.
6. Beräkningen av den materiella skadan ska baseras på den berörda tillgångens reparationskostnad eller ekonomiska värde före katastrofen. Den får inte överstiga de reparationskostnader eller den minskning av det skäliga marknadsvärdet som naturkatastrofen orsakat, det vill säga skillnaden mellan tillgångens värde omedelbart före och omedelbart efter katastrofen.
7. Inkomstbortfallet ska beräknas genom att
a) mängden fiskeri- och vattenbruksprodukter som framställts under det år då naturkatastrofen inträffade, eller under varje påföljande år som påverkas av förstörelse, helt eller delvis, av produktionsmedel, multiplicerad med det genomsnittliga försäljningspriset under det året, subtraheras från
b) den genomsnittliga årliga producerade mängden fiskeri- och vattenbruksprodukter under den treårsperiod som föregår naturkatastrofen eller under en genomsnittlig treårsperiod baserad på de fem år som föregår naturkatastrofen, varvid de högsta och de lägsta värdena inte ska medräknas, multiplicerad med det genomsnittliga försäljningspriset.
8. Skadorna ska beräknas för varje enskilt företag. Om ett mikroföretag eller litet eller medelstort företag grundats inom tre år från händelsen, ska hänvisningen till treårsperioderna i punkt 7 b förstås som en hänvisning till den omsättning som genererats eller den mängd fiske- och vattenbruksprodukter som producerats och sålts av ett genomsnittligt företag av samma storlek som det sökande, dvs. ett mikroföretag eller litet eller medelstort företag inom den nationella eller regionala sektor som drabbats av den allvarliga klimathändelse som kan likställas med en naturkatastrof.
9. Stöd som beviljas och andra betalningar som erhålls för att kompensera för skadorna, inbegripet ersättningar från försäkringar, ska begränsas till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.