EU-rätt · Förordning · CELEX 32022R2473
Artikel 53 i förordning (EU) 2022/2473
Stöd för att avhjälpa skador som orsakats av skyddade djur
EU-rätten
Artikelns text
1. Stöd för att avhjälpa skador i fiskeri- och vattenbrukssektorn som orsakats av skyddade djur ska anses vara förenligt med den inre marknaden i den mening som avses i artikel 107.3 c i EUF-fördraget och ska undantas från anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i detta, om det uppfyller de villkor som anges i kapitel I i denna förordning och under förutsättning att
a) det föreligger ett direkt orsakssamband mellan de skador som har uppstått och de skyddade djurens beteende,
b) de stödberättigande kostnaderna utgörs av kostnaderna för de skador som uppstått som en direkt följd av den händelse som orsakade skadan, såsom denna bedömts antingen av en offentlig myndighet, av en oberoende expert som är erkänd av den beviljande myndigheten eller av ett försäkringsföretag.
c) när det gäller fiske är stödet för skador på djur begränsat till skador på fångster.
2. De skador som ska avhjälpas får omfatta följande:
a) Skador på vattenbruksdjur: de stödberättigande kostnaderna baseras på marknadsvärdet av det djur som skadats eller dödats av de skyddade djuren.
b) Skador på fångster inom fiskerisektorn som orsakats av skyddade djur.
c) Materiell skada på följande tillgångar: utrustning, maskiner och egendom.
3. Det marknadsvärde som avses i punkt 2 ska fastställas på grundval av djurens värde omedelbart före uppkomsten av den skada som orsakats av de skyddade djurens beteende, och som om de inte hade påverkats av de skyddade djurens beteende.
4. Beräkningen av den materiella skadan ska baseras på den berörda tillgångens reparationskostnad eller ekonomiska värde innan skadan inträffade. Värdet får inte överstiga den reparationskostnad eller den minskning av det skäliga marknadsvärde som de skyddade djuren orsakat, det vill säga skillnaden mellan tillgångens värde omedelbart före och omedelbart efter det att skadan uppkom.
5. Beloppet för de skador som ska avhjälpas får ökas med andra kostnader som det stödmottagande företaget ådrar sig på grund av de skyddade djurens beteende, och det ska minskas med eventuella kostnader som inte uppstår direkt på grund av de skyddade djurens beteende vilka stödmottagande företaget annars skulle ha ådragit sig, och med eventuella intäkter från försäljning av produkter som är kopplade till de skadade eller dödade djuren.
6. Utom i fall av ett första angrepp från skyddade djur krävs det en rimlig ansträngning från det stödmottagande företaget, för att minska risken för snedvridning av konkurrensen och ge incitament att minimera risken. Denna ansträngning ska ha formen av förebyggande åtgärder, såsom säkerhetsstängsel, som står i proportion till risken för skada orsakad av skyddade djurs beteende i det berörda området, såvida sådana åtgärder inte är orimliga.
7. Stödet ska betalas direkt till det berörda företaget eller till en producentgrupp eller producentorganisation som det företaget är medlem i. Om stödet betalas till en producentgrupp eller producentorganisation får stödbeloppet inte överstiga det stödbelopp som det företaget är berättigat till.
8. Stödordningar ska inrättas inom tre år från den dag då den händelse som orsakat skadorna inträffade. Stödet ska betalas ut inom fyra år från den dagen.
9. Stöd som beviljas och andra betalningar som erhålls för att kompensera för skadorna, inbegripet ersättningar från försäkringar, ska begränsas till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.
Svensk rätt
Svenska författningar (1 dokument)
- 11 b § Viltskadeförordning (2001:724) i texten