Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32023R0662

Artikel 1 i förordning (EU) 2023/662

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/662 av den 20 januari 2023 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/63 vad gäller metoden för beräkning av skulder som uppstår till följd av derivat.

EU-rätten

Artikelns text

Delegerad förordning (EU) 2015/63 ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 3 ska följande punkt 30 läggas till:

”30.

skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt: antingen enskilda skulder som uppstår till följd av ett derivatkontrakt eller, i tillämpliga fall, skulder som uppstår till följd av en nettningsmängd av derivatkontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013.”

2. I artikel 5 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Vid tillämpning av detta avsnitt ska det årliga genomsnittliga beloppet, beräknat på kvartalsbasis, av de skulder som avses i punkt 1 och som uppstår till följd av derivatkontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013, inbegripet sådana som är utanför balansräkningen, värderas i enlighet med artiklarna 5a–5e i denna förordning.

Värdet på de skulder som uppstår till följd av derivatkontrakt får emellertid inte underskrida 75 % av det värde på samma tillgångar som följer av en beräkning för bokslutsändamål enligt tillämpliga redovisningsregler för det berörda institutet.

Om det enligt nationella redovisningsstandarder som gäller för ett institut inte finns något bokföringsmått för exponeringen mot vissa derivatinstrument till följd av att de derivatinstrumenten anges utanför balansräkningen, ska institutet rapportera till resolutionsmyndigheten summan av de verkliga värdena för dessa derivat, om summan är negativ, som återanskaffningsvärde och addera de derivaten till sina bokförda värden i balansräkningen.”

3. Följande artiklar ska införas som artiklarna 5a–5e:

”Artikel 5a

Exponeringsvärdet för derivat

1. Instituten ska fastställa exponeringsvärden för de derivatkontrakt som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013, inklusive sådana som är poster utanför balansräkningen, i enlighet med den marknadsvärderingsmetod som anges i artikel 5b.

Vid fastställandet av exponeringsvärdet får instituten beakta effekterna av kontrakt om novation och andra nettningsavtal i enlighet med artikel 5d. Produktövergripande nettning ska inte tillämpas. Instituten får emellertid netta inom varje enskild produktkategori som ingår i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013 när den omfattas av avtal om produktövergripande nettning.

2. Om tillhandahållandet av säkerhet med anknytning till derivatkontrakt minskar skuldsumman enligt den tillämpliga redovisningsramen ska instituten omvända denna minskning.

3. Vid tillämpning av punkt 1 får instituten dra av den variationsmarginal som betalats i kontanter till motparten från den del av exponeringsvärdet som utgörs av den aktuella ersättningskostnaden i den mån variationsmarginalen, enligt den tillämpliga redovisningsramen, inte redan har godtagits som en minskning av exponeringsvärdet och, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

a) Vad gäller transaktioner som inte clearats genom en kvalificerad central motpart enligt definitionen i artikel 4.1 88 i förordning (EU) nr 575/2013 avskiljs inte de kontanter som den mottagande motparten erhåller.

b) Variationsmarginalen beräknas och växlas dagligen, på grundval av marknadsvärderingen av derivatpositioner.

c) Den variationsmarginal som tillhandahålls kontant är i samma valuta som den överenskomna valutan för derivatavtalet.

d) Den variationsmarginal som växlats utgör det hela belopp som skulle krävas för att helt och hållet utsläcka marknadsexponeringen för derivatet, med förbehåll för de tröskelvärden och minsta transfereringsbelopp som gäller för institutionen.

e) Derivatkontraktet och variationsmarginalen mellan institutet och motparten för detta kontrakt omfattas av ett enda nettningsavtal som institutet kan hantera som riskreducerande i enlighet med artikel 5d.

Vid tillämpning av led c i det första stycket, om derivatavtalet omfattas av ett kvalificerande ramavtal om nettning, avser valutan för överenskommelsen vilken valuta som helst för överenskommelse som anges i derivatavtalet eller det styrande kvalificerande ramavtalet om nettning.

Om ett institut enligt den tillämpliga redovisningsramen godkänner den variationsmarginal som erhålls kontant från motparten som en skuld, kan institutet utesluta denna skuld från exponeringsmåttet, under förutsättning att villkoren i leden a–e i första stycket uppfylls.

4. Vid tillämpning av punkt 3 gäller följande:

a) Avräkningen av den betalda variationsmarginalen ska begränsas till den negativa delen av den aktuella ersättningskostnaden för exponeringsvärdet.

b) Ett institut ska inte använda den variationsmarginal som betalats kontant för att minska beloppet för den potentiella framtida kreditexponeringen, inte heller vid tillämpning av artikel 5e.1 b ii.

5. Genom undantag från punkt 1 får instituten använda metoden med förenklad exponering enligt artikel 5c för att fastställa exponeringsvärdet för derivatkontrakt som finns förtecknade i punkterna 1 och 2 i bilaga II till förordning (EU) nr 575/2013, under förutsättning att storleken på dessa instituts derivatverksamhet inom och utanför balansräkningen uppfyller villkoren i artikel 273a.2 i den förordningen.

De institut som tillämpar denna metod med förenklad exponering ska inte minska exponeringsmåttet med det belopp för variationsmarginalen som mottagits i kontanter.

Artikeln i rättsakten