Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32023R0857

Artikel 1 i förordning (EU) 2023/857

Ändringar av förordning (EU) 2018/842

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/857 av den 19 april 2023 om ändring av förordning (EU) 2018/842 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) 2018/1999 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

Förordning (EU) 2018/842 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs skyldigheter för medlemsstaterna vad gäller deras minimibidrag för perioden 2021–2030 till uppfyllandet av unionens mål att minska sina växthusgasutsläpp med 40 % under 2005 års nivåer år 2030 inom de sektorer som omfattas av artikel 2 i denna förordning. Förordningen bidrar till det långsiktiga målet om klimatneutralitet i unionen senast 2050, med målet att uppnå negativa utsläpp därefter. Den bidrar därigenom till att uppnå målen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 (*1) (europeisk klimatlag) och Parisavtalet. Den här förordningen innehåller även regler för fastställandet av årliga utsläppstilldelningar och för utvärderingen av medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå sina minimibidrag.

(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1).”."

2. I artikel 2 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Denna förordning ska tillämpas på växthusgasutsläpp från IPCC:s källkategorier energi, industriprocesser och produktanvändning, jordbruk och avfall, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 (*2), med undantag för växthusgasutsläpp från de verksamheter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/87/EG, förutom verksamheten sjöfart, och verksamheter som enbart förtecknas däri för de syften som avses i artiklarna 14 och 15 i det direktivet.

(*2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1).”."

3. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkterna 1–4 ska ersättas med följande:

”1. Varje medlemsstat ska år 2030 ha begränsat sina växthusgasutsläpp med minst den procentsats som fastställs för den medlemsstaten i kolumn 2 i bilaga I förhållande till sina växthusgasutsläpp år 2005 enligt punkt 3 i denna artikel.

2. Med förbehåll för de flexibiliteter som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7 i denna förordning och för justeringen enligt artikel 10.2 i denna förordning, samt med beaktande av eventuella avdrag som följer av tillämpningen av artikel 7 i beslut nr 406/2009/EG, ska varje medlemsstat säkerställa att dess växthusgasutsläpp

a) under åren 2021 och 2022 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar med genomsnittet av den medlemsstatens utsläpp av växthusgaser åren 2016–2018 fastställda enligt punkt 3 i denna artikel och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i kolumn 1 i bilaga I till denna förordning; en medlemsstats linjära målbana ska inledas antingen vid fem tolftedelar av spannet mellan åren 2019 och 2020 eller år 2020, beroende på vilket som ger den lägsta årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten,

b) under åren 2023, 2024 och 2025 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar 2022 vid den årliga utsläppstilldelningen för den medlemsstaten, fastställd för det året enligt punkt 3 i denna artikel, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för den medlemsstaten i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning,

c) under åren 2026–2030 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär målbana som börjar med genomsnittet av den medlemsstatens utsläpp av växthusgaser åren 2021, 2022 och 2023 som rapporterats av den medlemsstaten enligt artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999 och i enlighet med punkt 3 i den här artikeln och avslutas år 2030 med den gräns som fastställs för den medlemsstaten i kolumn 2 i bilaga I till denna förordning; en medlemsstats linjära målbana ska inledas vid nio tolftedelar av spannet mellan åren 2023 och 2024.

3. Kommissionen ska anta genomförandeakter i vilka de årliga utsläppstilldelningarna i ton koldioxidekvivalenter fastställs för varje medlemsstat för åren 2021–2030 i enlighet med de linjära målbanor som anges i punkt 2 i denna artikel.

För åren 2021 och 2022 ska kommissionen fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för åren 2005, 2016, 2017 och 2018 som lämnats in av medlemsstaterna enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013 och ska ange det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som används för att fastställa dessa årliga utsläppstilldelningar.

För åren 2023, 2024 och 2025 ska kommissionen fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för varje medlemsstats växthusgasutsläpp under 2005 som anges enligt andra stycket i denna punkt och av de granskade värdena i de nationella inventeringsuppgifterna för åren 2016, 2017 och 2018 som avses i det andra stycket.

För åren 2026–2030 ska kommissionen fastställa de årliga utsläppstilldelningarna på grundval av det värde för 2005 års växthusgasutsläpp för varje medlemsstat som anges enligt andra stycket i denna punkt och av en omfattande granskning av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för åren 2021, 2022 och 2023 som lämnats in av medlemsstaterna enligt artikel 26 i förordning (EU) 2018/1999.

4. I de genomförandeakter som avses i punkt 3 ska, på grundval av de procentsatser som medlemsstaterna har anmält enligt artikel 6.3, 6.3a och 6.3b, även specificeras vilka totala kvantiteter som medlemsstaterna under perioden 2021–2030 får ta hänsyn till för sitt uppfyllande av kraven i artikel 9. Om summan av alla medlemsstaters totala kvantiteter överstiger den samlade totalsumman på 100 miljoner ska en proportionell minskning av varje medlemsstats totala kvantitet göras, så att den gemensamma totalsumman inte överskrids.”.

b) Följande punkt ska läggas till:

”6. När medlemsstaterna vidtar åtgärder för att begränsa växthusgasutsläppen enligt punkterna 1 och 2 ska de beakta behovet av att säkerställa en rättvis och socialt jämlik omställning för alla. Kommissionen får utfärda riktlinjer för att stödja medlemsstaterna i detta avseende.”.

4.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. När det gäller åren 2021–2025 får en medlemsstat låna upp till 7,5 % av sin årliga utsläppstilldelning för det påföljande året.”.

b) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3. En medlemsstat vars växthusgasutsläpp för ett visst år, sedan utnyttjandet av flexibiliteter i enlighet med den här artikeln och artikel 6 har beaktats, understiger dess årliga utsläppstilldelning för samma år får

a) för året 2021 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 75 % av sin årliga utsläppstilldelning för 2021 till efterföljande år fram till 2030, och

b) för åren 2022–2029 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning upp till en omfattning av 25 % av sin årliga utsläppstilldelning fram till det året till efterföljande år fram till 2030.

4. För åren 2021–2025 får en medlemsstat överföra upp till 10 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater, och upp till 15 % för åren 2026–2030. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.”.

c) Följande punkt ska införas:

”5a. Före varje överföring av årliga utsläppstilldelningar enligt punkterna 4 och 5 ska en medlemsstat i elektronisk form underrätta den kommitté för klimatförändringar som inrättats genom förordning (EU) 2018/1999 om sin avsikt att överföra en del av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år.”.

d) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Medlemsstaterna bör använda intäkter, eller motsvande finansiellt värde, från överlåtelser av årliga utsläppstilldelningar enligt punkterna 4 och 5 för att motverka klimatförändringar inom unionen eller i tredjeländer. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella åtgärder som vidtagits enligt denna punkt och offentliggöra denna information i ett lättillgängligt format.”.

5. Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:

”De medlemsstater som förtecknas i bilaga II får besluta att revidera den anmälda procentsatsen en gång 2024 och en gång 2027. I sådana fall ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen om detta senast den 31 december 2024 respektive senast den 31 december 2027.”.

b) Följande punkter ska införas:

”3a. Malta ska senast den 31 december 2023 underrätta kommissionen om landet avser att utnyttja den begränsade annullering av utsläppsrätter från EU ETS som avses i punkt 1 i denna artikel, upp till den procentsats som anges i bilaga II för vart och ett av åren 2025–2030, för att uppfylla kraven i artikel 9.

3b. Utan hinder av punkt 3 ska de medlemsstater som förtecknas i bilaga II och som inte har underrättat kommissionen senast den 31 december 2019 om sin avsikt att utnyttja eller fullt ut utnyttja den begränsade annullering av utsläppsrätter från EU ETS som avses i punkt 1 i denna artikel, underrätta kommissionen senast den 31 december 2023 om de avser att utnyttja eller ytterligare utnyttja denna begränsade annullering av utsläppsrätter från EU ETS, upp till den procentsats som anges i bilaga II för vart och ett av åren under perioden 2025–2030 för varje berörd medlemsstat, för att uppfylla kraven i artikel 9.”.

c) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. Den centrala förvaltare som utses enligt artikel 20.1 i direktiv 2003/87/EG (den centrala förvaltaren) ska på en medlemsstats begäran beakta en kvantitet upp till den totala kvantitet som fastställs enligt artikel 4.4 i denna förordning när det gäller medlemsstatens uppfyllande av kraven i artikel 9 i denna förordning. En tiondel av den totala kvantitet utsläppsrätter från EU ETS som fastställs enligt artikel 4.4 i denna förordning ska för den medlemsstaten annulleras i enlighet med artikel 12.4 i direktiv 2003/87/EG för varje år under perioden 2021–2030. En sjättedel av den totala kvantitet utsläppsrätter från EU ETS som fastställs enligt artikel 4.4 i denna förordning ska annulleras enligt artikel 12.4 i direktiv 2003/87/EG för varje år under perioden 2025–2030 för medlemsstater som har underrättat kommissionen enligt punkterna 3a och 3b i denna artikel.

5. Om en medlemsstat, i enlighet med punkt 3, har underrättat kommissionen om sitt beslut att revidera en tidigare anmäld procentsats ska en motsvarande lägre eller högre kvantitet utsläppsrätter från EU ETS annulleras för den medlemsstaten för vart och ett av åren 2026–2030 respektive 2028–2030.”.

6. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) Rubriken ska ersättas med följande:

”Ytterligare utnyttjande av ett nettoupptag från LULUCF”.

b) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”1. Om en medlemsstats växthusgasutsläpp överstiger dess årliga utsläppstilldelningar för ett visst år, inklusive eventuella sparade årliga utsläppstilldelningar enligt artikel 5.3 i den här förordningen, får en kvantitet upp till den motsvarande summan av det totala nettoupptaget och de totala nettoutsläppen av växthusgaser från de landbokföringskategorier som omfattas av förordning (EU) 2018/841 beaktas med avseende på medlemsstatens uppfyllande av kraven i artikel 9 i den här förordningen för det året, under förutsättning att”.

ii) Led a ska ersättas med följande:

”a)

den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för åren 2021–2025 inte överstiger hälften av den maximala mängd av totala nettoupptag som fastställs i bilaga III till den här förordningen för den medlemsstaten,

aa)

den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för åren 2026–2030 inte överstiger den maximala mängd av totala nettoupptag som fastställs i bilaga III till den här förordningen för den medlemsstaten,”.

c) Punkt 2 ska utgå.

7. Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Korrigerande åtgärder

1. Om kommissionen, i sin årliga bedömning enligt artikel 29 i förordning (EU) 2018/1999 och med beaktande av den avsedda användningen av de flexibiliteter som avses i artiklarna 5, 6 och 7 i den här förordningen, konstaterar att en medlemsstat inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i den här förordningen ska den medlemsstaten inom tre månader för kommissionen lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som omfattar

a) en detaljerad förklaring till varför den medlemsstaten inte gör tillräckliga framsteg med att uppfylla dessa skyldigheter,

b) en bedömning av hur unionsfinansieringen har stött den medlemsstatens insatser för att uppfylla dessa skyldigheter och hur medlemsstaten avser att använda denna finansiering för att göra framsteg med att uppfylla dem,

c) ytterligare åtgärder som kompletterar den medlemsstatens integrerade nationella energi- och klimatplan enligt förordning (EU) 2018/1999 eller stärker dess genomförande och som medlemsstaten ska vidta för att uppfylla dessa skyldigheter, genom nationella strategier och åtgärder och genomförande av unionsåtgärder, åtföljda av en detaljerad bedömning som bygger på kvantitativa data, om sådana finns tillgängliga, av de planerade minskningar av växthusgasutsläppen som följer av dessa åtgärder,

d) en strikt tidsplan för genomförandet av sådana åtgärder som gör det möjligt att bedöma de årliga framstegen.

Om en medlemsstat har inrättat ett nationellt klimatrådgivningsorgan får den rådfråga detta organ i syfte att identifiera de nödvändiga åtgärder som avses i första stycket c.

2. I enlighet med sitt årliga arbetsprogram ska Europeiska miljöbyrån bistå kommissionen i dess arbete med att bedöma alla sådana planer för korrigerande åtgärder.

3. Kommissionen får utfärda ett yttrande om hållbarheten i den plan för korrigerande åtgärder som lämnats in i enlighet med punkt 1 och ska i så fall göra detta inom fyra månader efter mottagandet av dessa planer. Den berörda medlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande och får se över planen för korrigerande åtgärder i enlighet med detta. Om den berörda medlemsstaten inte följer kommissionens yttrande eller en väsentlig del av detta ska medlemsstaten i fråga lämna en motivering till kommissionen.

4. Varje medlemsstat ska göra sin plan för korrigerande åtgärder som avses i punkt 1 och eventuella motiveringar som avses i punkt 3 tillgängliga för allmänheten. Kommissionen ska göra sitt yttrande som avses i punkt 3 tillgängligt för allmänheten.”.

8. I artikel 9 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Om en medlemsstats växthusgasutsläpp under perioden 2021–2025 som avses i artikel 4 i förordning (EU) 2018/841 överstiger dess upptag, fastställt i enlighet med artikel 12 i den förordningen, ska den centrala förvaltaren från medlemsstatens årliga utsläppstilldelning dra av en mängd som motsvarar utsläppsöverskottet i ton koldioxidekvivalenter för de aktuella åren.”.

9. Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Översyn

1. Denna förordning ska ses över med beaktande av bland annat förändrade nationella omständigheter, det sätt på vilket samtliga sektorer av ekonomin bidrar till att minska växthusgasutsläppen, den internationella utvecklingen och arbetet med att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet och förordning (EU) 2021/1119.

2. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning inom sex månader från varje övergripande översyn som överenskommits inom ramen för artikel 14 i Parisavtalet, bland annat med avseende på balansen mellan utbud och efterfrågan för årliga utsläppstilldelningar, samt om lämpligheten hos de nationella mål för minskning av växthusgasutsläpp som anges i bilaga I till denna förordning vad gäller deras bidrag till unionens klimatmål i enlighet med förordning (EU) 2021/1119 och till målen i Parisavtalet. Den rapporten ska särskilt innehålla en bedömning av behovet av ytterligare unionsstrategier och unionsåtgärder för de minskningar av växthusgasutsläppen som unionen och dess medlemsstater behöver genomföra inom en ram för tiden efter 2030. Den ska också innehålla en bedömning av en utsläppsminskningsbana avseende de växthusgasutsläpp som omfattas av denna förordning, vilken är förenlig med målet om klimatneutralitet senast 2050, med beaktande av unionens beräknade vägledande växthusgasbudget som avses i artikel 4.4 i förordning (EU) 2021/1119 samt vikten av att främja såväl rättvisa och solidaritet mellan medlemsstaterna som kostnadseffektivitet när det gäller att uppnå det målet. Den rapporten får, om det är lämpligt, åtföljas av lagstiftningsförslag.

De rapporter som avses i första stycket ska beakta medlemsstaternas långsiktiga strategier som har sammanställts och rapporterats enligt artikel 15.1 i förordning (EU) 2018/1999 och kommissionens bedömning av dessa enligt artikel 15.9 i den förordningen.”.

10. Följande artikel ska införas:

”Artikel 15a

Vetenskaplig rådgivning

Det europeiska vetenskapliga rådgivande organ för klimatförändringar som inrättats genom artikel 10a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 (*3) (det rådgivande organet) får på eget initiativ tillhandahålla vetenskaplig rådgivning eller utfärda rapporter om unionsåtgärder, klimatmål, årliga utsläppsnivåer och flexibiliteter enligt den här förordningen. Kommissionen ska beakta det rådgivande organets relevanta rådgivning och rapporter, särskilt när det gäller framtida åtgärder som syftar till ytterligare minskningar av växthusgasutsläppen inom de sektorer som omfattas av denna förordning.

(*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (EUT L 126, 21.5.2009, s. 13).”."

11. Bilagorna I, II och III ska ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikeln i rättsakten

EU-domstolen och andra EU-källor (1 dokument)

Tribunalen (1 dokument)

  1. Mål T-120/24 Tribunalens dom (nionde avdelningen, som sammanträder med fem domare) den 2 september 2026 2026 p. 18 i texten