Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32023R1193

Artikel 12 i förordning (EU) 2023/1193

Kritiska ömsesidiga beroenden

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/1193 av den 14 mars 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar innehållet i resolutionsplanen (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

När resolutionsmyndigheten utarbetar en beskrivning av de kritiska ömsesidiga beroenden som avses i artikel 12.7 k i förordning (EU) 2021/23 ska den säkerställa att åtminstone följande delar ingår i resolutionsplanen:

a) En beskrivning av alla kritiska ömsesidiga beroenden som har identifierats i resolutionsplanen.

b) Om identifierade ömsesidiga beroenden enligt led a medför väsentliga skillnader jämfört med återhämtningsplanens förteckning över kritiska ömsesidiga beroenden, en detaljerad beskrivning av de huvudsakliga skälen till att resolutionsmyndigheten har bedömt kritiska ömsesidiga beroenden annorlunda och eventuella väsentliga konsekvenser för tillämpningen av resolutionsplanen på grund av de olika bedömningarna av kritiska ömsesidiga beroenden och hur detta kan påverka den centrala motpartens möjlighet till resolution.

c) En beskrivning av de olika typerna av enheter med ömsesidiga beroenden i förhållande till den centrala motparten, inbegripet en förteckning över alla relevanta intressenter, inkluderat den centrala motpartens direkta och indirekta deltagare, om de kan identifieras, ägare, leverantörer av finansiella tjänster såsom tillhandahållare av likviditet, avvecklingsbanker eller avvecklingsagenter, plattformar, investeringsagenter, banker, förvaringsinstitut och andra tjänsteleverantörer, inbegripet it-leverantörer och datatjänstleverantörer, och sammankopplade finansmarknadsinfrastrukturer, och deras relevans för resolutionsförfarandet.

d) En beskrivning av bedömningen av de enheter som avses i led c med ömsesidigt beroende gentemot i förhållande till den centrala motparten, som omfattar deras betydelse för den centrala motparten, i synnerhet varför de skulle anses vara kritiska eller inte och om den centrala motpartens förmåga att fortsätta att tillhandahålla sina kritiska funktioner är beroende av dessa enheter.

e) En beskrivning av förfaranden för utkontraktering till kritiska tjänsteleverantörer som omfattar en del av den centrala motpartens kärnverksamhet, inbegripet när en annan enhet fastställer priser och tillhandahåller system för clearing, marginalsäkerhetsberäkningar eller andra väsentliga delar av den centrala motpartens verksamhet.

f) En beskrivning av hur enheter som konstaterats ha ett kritiskt ömsesidigt beroende i förhållande till gentemot den centrala motparten enligt led a har bedömts och hur eventuella identifierade risker har begränsats och hanterats, inbegripet rättslig verkställbarhet och rättsliga begränsningar för arrangemang såsom kvittning och nettning, för att säkerställa driftskontinuitet vid resolution.

g) En beskrivning av hur man i resolutionsplanen har begränsat väsentliga problem som kan orsakas av att leverantören av utkontrakterade kritiska tjänster eventuellt underlåter att uppfylla sina förpliktelser i samband med utkontrakteringen.

h) En beskrivning av hur resolutionsplanen har återspeglat den potentiella effekten av att tillämpa resolutionsverktygen på eventuella samverkande centrala motparter, som omfattar överföring av infordran av medel vid resolution eller värderingsavdrag på vinster på variantionssäkerhet via en samverkansöverenskommelse.

i) En beskrivning av möjliga effekter på andra finansmarknadsinfrastrukturer som är kopplade till den centrala motparten, inbegripet genom att bedöma betydelsen av den centrala motpartens deltagande i dessa enheter, inbegripet huruvida den centrala motpartens resolution skulle kunna orsaka spridning genom finansmarknadsinfrastrukturer genom att utlösa obeståndsförfaranden i finansmarknadsinfrastrukturer eller lämna andra företag utan tillgång till finansmarknadsinfrastrukturer.

Artikeln i rättsakten