Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32023R2782

Artikel 1 i förordning (EU) 2023/2782

Ur Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/2782 av den 14 december 2023 om provtagnings- och analysmetoder för kontroll av halten mykotoxiner i livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 401/2006 (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. parti: identifierbar mängd av ett livsmedel som levererats vid ett visst tillfälle och som av den behöriga myndigheten bedöms ha gemensamma karakteristiska egenskaper såsom ursprung, sort, typ av förpackning, förpackare, avsändare och märkning.

2. delparti: fysiskt åtskild och identifierbar del av ett större parti som är avsett för användning av provtagningsmetoden.

3. delprov: viss mängd material som tagits från ett och samma ställe i partiet eller delpartiet.

4. samlingsprov: sammanslagning av alla delprover som tagits från partiet eller delpartiet.

5. delurval: viss mängd material som tagits från samlingsprovet för kontroll av mjöldryga genom visuell undersökning.

6. laboratorieprov: representativ del eller mängd av samlingsprovet som är avsett för laboratoriet.

7. utbyte: procentandel som erhålls med formeln x/xref × 100 %, där

x

=

uppmätt koncentration (för spikade prover korrigerad för bakgrundskoncentration om det inte är blankprov), och

xref

=

referenskoncentration (koncentration i ett certifierat referensmaterial, kompetensprövningsmaterial eller spikat prov).

8. systematiskt fel: skillnaden mellan det uppmätta värdet och referenskoncentrationen.

9. relativ standardavvikelse för repeterbarhet (RSDr): relativ standardavvikelse (%) beräknad utifrån resultat som erhållits under repeterbara förhållanden (repeterbarhetsprecision), med användning av samma metod på samma provmaterial i ett och samma laboratorium av samma aktör och med samma instrument inom ett kort tidsintervall (ett dygn eller en sekvens).

10. relativ standardavvikelse för reproducerbarhet inom laboratoriet (RSDwR): relativ standardavvikelse (%) beräknad utifrån resultat som erhållits under reproducerbara förhållanden inom laboratoriet (intermediärt precisionsmått), med användning av samma metod på samma provmaterial i ett och samma laboratorium men olika dagar (helst ett längre tidsintervall), och kan omfatta andra skilda förhållanden som olika aktörer och/eller olika (likvärdiga) instrument.

11. relativ standardavvikelse för reproducerbarhet (RSDR): relativ standardavvikelse (%) beräknad utifrån resultat som erhållits under reproducerbara förhållanden (precision mellan laboratorier), vilket innebär att samma material analyseras av olika laboratorier. RSDR kan i synnerhet härledas från kollaborativa avprövningar och kompetensprövningar.

12. kvantifieringsgräns (LOQ): lägsta halt av analyten som kan mätas med tillräcklig statistisk säkerhet. Inom ramen för denna förordning innebär detta den lägsta validerade halten, dvs. den lägsta testade koncentrationen av analyten i ett provmaterial för vilket det har visats att kriterierna för utbyte, precision och identifiering är uppfyllda (4).

13. målkoncentration för screening (STC): vald koncentration för påvisande av mykotoxiner i ett prov. När syftet är att kontrollera överensstämmelse med föreskrivna gränsvärden motsvarar STC det tillämpliga gränsvärdet. För andra ändamål eller om inget gränsvärde har fastställts är STC fördefinierat av laboratoriet.

14. screeningmetod: metod som används för att välja ut prover med mykotoxinhalter som överstiger målkoncentrationen för screening (STC), med en given konfidensgrad. För screening av mykotoxiner anses en konfidensgrad på 95 % vara ändamålsenlig. Resultatet från screeninganalysen är antingen ”negativt” eller ”misstänkt”. Screeningmetoder ska ge en kostnadseffektiv och hög analyskapacitet och därigenom öka chanserna att upptäcka nya fall som medför hög exponering och hälsorisker för konsumenterna. Dessa metoder ska vara baserade på bioanalytiska metoder, LC-MS-metoder eller HPLC-metoder. Provresultat som överskrider brytpunkten ska verifieras genom en fullständig ny analys av det ursprungliga provet med en konfirmeringsmetod.

15. negativt prov: mykotoxinhalten i provet är lägre än STC med en konfidensgrad på 95 % (dvs. det finns 5 % risk att provet felaktigt kommer att redovisas som negativt).

16. falskt negativt prov: mykotoxinhalten i provet är högre än STC men provet har identifierats som negativt.

17. misstänkt prov (positivt screeningresultat): provet överskrider brytpunkten och kan innehålla mykotoxinet i en halt som är högre än STC.

18. falskt misstänkt prov: negativt prov som har identifierats som misstänkt.

19. konfirmeringsmetoder: metoder för att få fram fullständig eller kompletterande information som möjliggör en entydig identifiering och kvantifiering av mykotoxinet vid den valda halten.

20. brytpunkt: respons, signal eller koncentration som erhålls med screeningmetoden och över vilken provet klassificeras som misstänkt. Brytpunkten fastställs under valideringen med beaktande av mätresultatets variabilitet.

21. negativ kontroll (blankprov för matris): prov som är fritt från det mykotoxin som screeningen gäller, t.ex. genom en tidigare bestämning med en konfirmeringsmetod med tillräcklig känslighet eller med en annan metod eller, om det inte går att få fram ett sådant prov, material med så låg halt som möjligt, så länge som halten möjliggör slutsatsen att screeningmetoden är ändamålsenlig.

22. prov som är fritt: prov där halten av analyten inte överstiger en femtedel av STC. Om halten kan kvantifieras med en konfirmeringsmetod ska halten beaktas vid valideringen.

23. positiv kontroll: prov som innehåller mykotoxinet vid målkoncentrationen för screening (STC), t.ex. ett certifierat referensmaterial, ett material med känt innehåll (t.ex. analysmaterial från en kompetensprövning) eller material som blivit tillräckligt karakteriserat med en konfirmeringsmetod. Om det inte går att få fram ett sådant prov kan man använda en blandning av prover med olika föroreningshalter eller ett spikat prov som beretts i laboratoriet och blivit tillräckligt karakteriserat, förutsatt att det kan bevisas att föroreningshalten har verifierats.

Artikeln i rättsakten