Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32024R0857

Artikel 23 i förordning (EU) 2024/857

Tillägg till nettoränteintäkter för basrisk

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/857 av den 1 december 2023 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar en schablonmetod och en förenklad schablonmetod för att utvärdera risker till följd av potentiella ränteförändringar som påverkar både det ekonomiska värdet på eget kapital och nettoränteintäkter från institutets verksamhet utanför handelslagret (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Utöver den fördelning som avses i artikel 7 ska instituten fördela det nominella beloppet för omprissättning för instrument med rörlig ränta, för varje valuta vid deras omprissättningsdag, till de omprissättningsintervall som avses i punkt 4 i bilagan, om summan av de instrument med rörlig ränta – andra än de i referensperioden overnight som avses i punkt 2 a i denna artikel – överstiger 5 % av de positioner utanför handelslagret som redovisas som en tillgång i enlighet med det tillämpliga redovisningsunderlaget.

Vid tillämpning av första stycket ska instituten utesluta inbäddade ränteoptioner och ska behandla dessa optioner i enlighet med punkt 8.

2. Vid fördelning av det nominella beloppet för omprissättning som avses i punkt 1 ska instituten fördela dessa belopp till följande referensperioder, som instrumentet med rörlig ränta avser:

a) Overnight.

b) 1 månad,

c) 3 månader,

d) 6 månader,

e) 12 månader.

3. I avsaknad av en motsvarande referensperiod ska instituten fördela det nominella beloppet för omprissättning till någon av följande kategorier:

a) styrränta: om instrumentet med rörlig ränta avser en centralbanks styrränta.

b) annat: om instrumentet med rörlig ränta avser något annat referensvärde.

Instituten ska fördela inkommande nominella belopp för omprissättning med ett positivt tecken och utgående nominella belopp för omprissättning med ett negativt tecken.

4. Instituten ska för en viss valuta, på grundval av historiska observationer av rörelser i instrumentens räntesatser och för varje referensperiod som avses i punkt 2 och kategori som avses i punkt 3, skatta åtstramande och utvidgande chocker på ett sätt som tillämpas konsekvent över tiden.

5. Instituten ska skatta de åtstramande och utvidgande chocker som avses i punkt 4 genom att jämföra räntesatserna i referensperioden overnight som avses i punkt 2 a med de andra referensperioder som avses i punkt 2 b–e och de kategorier som avses i punkt 3.

6. Instituten ska för varje valuta tillämpa de åtstramande och utvidgande chocker som avses i punkt 4, multiplicerat med den återstående tid som avses i artikel 18 andra stycket, på de nominella beloppen för omprissättning.

7. Instituten ska slå samman resultaten från de beräkningar som avses i punkt 6, men separat för de åtstramande och utvidgande chocker som avses i punkt 4.

8. Instituten ska beräkna utbetalningarna från automatiska ränteoptioner i instrument med rörlig ränta, både för de åtstramande och utvidgande chocker som avses i punkt 4, och jämföra dessa utbetalningar med de utbetalningar som beräknats enligt referensscenariot.

Instituten ska lägga till den skillnad i utbetalningar som är resultatet av den jämförelse som avses i första stycket till det sammanlagda resultat som avses i punkt 7, men separat för de åtstramande och utvidgande chockerna. De ska ge inkommande utbetalningar ett positivt tecken och utgående utbetalningar ett negativt tecken. Instituten får inte diskontera utbetalningar och ska inte göra några antaganden om förändringar i volatiliteten.

9. Tillägget till ränteintäkter netto för basrisk ska vara det lägre resultat som beräknats i enlighet med punkterna 1–8 för åtstramande och utvidgande chocker.

Artikeln i rättsakten