Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32024R1504

Artikel 6 i förordning (EU) 2024/1504

Preskriptionstider för åläggande av sanktionsavgifter och viten

Ur Kommissionens delegerade förordning (EU) 2024/1504 av den 22 februari 2024 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 genom fastställande av förfaranderegler för Europeiska bankmyndighetens utövande av befogenheten att ålägga sanktionsavgifter eller viten för utgivare av betydande tillgångsanknutna token och utgivare av betydande e-pengatoken (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. En preskriptionstid på fem år ska gälla för sanktionsavgifter och viten som ålagts personer som är föremål för utredning.

2. Den preskriptionstid som avses i punkt 1 ska börja löpa dagen efter den dag då överträdelsen begås. I händelse av fortsatta eller upprepade överträdelser ska preskriptionstiden börja löpa den dag då överträdelsen upphör.

3. Preskriptionstiden för åläggande av sanktionsavgifter och viten ska avbrytas av varje åtgärd som vidtas av EBA, eller av den behöriga myndighet som agerar på begäran av EBA i enlighet med artikel 138.1 i förordning (EU) 2023/1114, i samband med utredningen avseende en överträdelse som förtecknas i bilaga V eller VI till förordning (EU) 2023/1114. Preskriptionstiden ska avbrytas med verkan från och med den dag då den person som är föremål för utredning avseende en överträdelse som förtecknas i bilaga V eller VI till förordning (EU) 2023/1114 underrättas om åtgärden.

4. Ett avbrott som avses i punkt 3 ska innebära att preskriptionstiden börjar löpa på nytt. Preskriptionstiden ska senast löpa ut den dag då en period som är dubbelt så lång som preskriptionstiden förflutit utan att EBA har ålagt en sanktionsavgift eller ett vite. Perioden ska förlängas med den tid under vilken preskriptionen tillfälligt avbryts i enlighet med punkt 5.

5. Preskriptionstiden för åläggande sanktionsavgifter och viten ska tillfälligt avbrytas så länge som EBA:s beslut behandlas i den överklagandenämnd som avses i artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2) eller prövas i Europeiska unionens domstol, i enlighet med artikel 136 i förordning (EU) 2023/1114.

Artikeln i rättsakten