EU-rätt · Förordning · CELEX 32024R1717
Artikel 1 i förordning (EU) 2024/1717
EU-rätten
Artikelns text
Förordning (EU) 2016/399 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
a) Led 12 ska ersättas med följande:
”12.
gränsövervakning: övervakning av gränser mellan gränsövergångsställen och övervakning av gränsövergångsställen utanför de fastställda öppethållandetiderna, inbegripet förebyggande åtgärder, för att hindra eller upptäcka obehörig gränspassage eller kringgående av in- och utresekontroller, bidra till att öka situationsmedvetenheten, bekämpa gränsöverskridande brottslighet och vidta åtgärder mot personer som har passerat gränsen på olagligt sätt.”
b) Följande led ska läggas till:
”27.
större hot mot folkhälsan: ett hot mot folkhälsan som erkänts på unionsnivå av kommissionen, med beaktande av information från behöriga nationella myndigheter, där ett allvarligt gränsöverskridande hot mot människors hälsa skulle kunna få storskaliga återverkningar på utövandet av rätten till fri rörlighet.
28.
nödvändig resa: resa som görs av en person som är undantagen från inreserestriktioner enligt artikel 21a.4 eller 21a.5 i samband med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov, med beaktande av unionens och medlemsstaternas tillämpliga internationella förpliktelser.
29.
icke nödvändig resa: resa som inte är en nödvändig resa.
30.
transportnav: flygplatser, kust- eller flodhamnar och tåg- eller busstationer samt godsterminaler.”
2. I artikel 5.3 ska följande stycke läggas till:
”Medlemsstaterna får vidta nödvändiga åtgärder för att upprätthålla säkerhet, lag och ordning om ett stort antal migranter kollektivt och med användning av våld försöker passera deras yttre gränser på ett otillåtet sätt.”
3. I artikel 5 ska följande punkt läggas till:
”4. Medlemsstaterna får, särskilt i en situation där migranter instrumentaliseras, såsom avses i artikel 1.4 b första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1359 (*1), tillfälligt stänga, eller begränsa öppethållandetiderna för, specifika gränsövergångsställen som anmälts enligt punkt 1 andra stycket i den här artikeln, om omständigheterna så kräver.
Åtgärder enligt första stycket i denna punkt och enligt punkt 3 andra stycket i denna artikel ska genomföras på ett proportionellt sätt som tar full hänsyn till rättigheterna för
a) personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten,
b) tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta enligt rådets direktiv 2003/109/EG (*2), personer som härleder sin uppehållsrätt från andra unionsrättsakter eller nationella rättsakter eller som innehar nationella viseringar för längre vistelse samt deras respektive familjemedlemmar, och
c) tredjelandsmedborgare som söker internationellt skydd.
(*1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1359 av den 14 maj 2024 om hantering av kris- och force majeure-situationer på migrations- och asylområdet och om ändring av förordning (EU) 2021/1147 (EUT L, 2024/1359, 22.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1359/oj)."
(*2) Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).” "
4. Artikel 13 ska ersättas med följande:
”Artikel 13
Gränsövervakning
1. Det huvudsakliga syftet med gränsövervakning ska vara att förhindra eller upptäcka obehörig gränspassage, att bidra till att öka situationsmedvetenheten, att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och att vidta åtgärder mot personer som har passerat gränsen på ett olagligt sätt. Gränsövervakningen ska också inbegripa utförande av riskanalyser. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 3 och 4 ska en person som har passerat en gräns på ett olagligt sätt och som inte har rätt att vistas på den berörda medlemsstatens territorium omhändertas och bli föremål för förfaranden som respekterar direktiv 2008/115/EG.
2. Gränskontrolltjänstemännen ska använda alla nödvändiga medel, inbegripet stationära eller rörliga enheter för gränsövervakning. Gränsövervakning ska utföras på ett sådant sätt att den hindrar och avskräcker personer från obehörig gränspassage mellan gränsövergångsställena eller från att kringgå kontrollerna vid gränsövergångsställena, och ska utföras i full överensstämmelse med de skyldigheter som fastställs i artikel 4.
3. Övervakningen mellan gränsövergångsställena ska utföras av gränskontrolltjänstemän vilkas antal och metoder ska anpassas till befintliga eller förutsedda risker och hot. Den ska inbegripa användning av situationsbilder för att i större utsträckning kunna minska antalet migranter som förlorar livet vid, längs eller i närheten av de yttre gränserna. Den ska innefatta täta och plötsliga ändringar av övervakningsperioder och andra metoder eller tekniker, för att på ett effektivt sätt hindra eller upptäcka obehörig gränspassage.
4. Övervakningen ska utföras av stationära eller rörliga enheter som patrullerar eller posteras på platser som är kända för att vara eller antas vara känsliga. Syftet med sådan övervakning ska vara att förhindra obehörig gränspassage eller omhänderta personer i samband med att den yttre gränsen passeras utan tillstånd. Övervakningen får även utföras genom att använda tekniska hjälpmedel, inklusive elektroniska hjälpmedel, utrustning, övervakningssystem och, där så är lämpligt, alla typer av stationär och rörlig infrastruktur.
5. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 i denna förordning med avseende på ytterligare åtgärder som styr övervakningen, inbegripet utarbetande av gemensamma miniminormer för gränsövervakning. Dessa gemensamma miniminormer ska beakta typen av gränser (land-, sjö- eller luftgränser), de påverkansgrader som tilldelats varje yttre gränsavsnitt i enlighet med artikel 34 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 (*3) och andra relevanta faktorer, såsom geografiska särdrag.
(*3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).” "
5.
Rubriken på kapitel V ska ersättas med följande: ”Särskilda åtgärder avseende de yttre gränserna”.
6. Följande artikel ska införas:
”Artikel 21a
Tillfälliga restriktioner för resor till unionen
1. Denna artikel ska tillämpas på större hot mot folkhälsan.
2. Rådet får på grundval av ett förslag från kommissionen anta en genomförandeförordning om tillfälliga restriktioner för resor till medlemsstaterna som ska tillämpas vid de yttre gränserna.
Tillfälliga reserestriktioner får omfatta tillfälliga restriktioner för inresa till medlemsstaterna och tillfälliga hälsorelaterade restriktioner som är nödvändiga för att skydda folkhälsan i området utan kontroll vid de inre gränserna. Dessa tillfälliga hälsorelaterade restriktioner får omfatta testning, karantän och självisolering.
Tillfälliga restriktioner för resor till unionen ska vara proportionella och icke-diskriminerande. Om en medlemsstat antar strängare restriktioner än de som fastställs i genomförandeakten ska de restriktionerna inte ha en negativ inverkan på hur området utan inre gränskontroll fungerar. Tillfälliga hälsorelaterade restriktioner för personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten ska alltid vara förenliga med direktiv 2004/38/EG.
3. Följande kategorier av personer ska undantas från inreserestriktionerna, oberoende av syftet med resan:
a) Personer som åtnjuter fri rörlighet enligt unionsrätten.
b) Tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta enligt direktiv 2003/109/EG, personer som härleder sin uppehållsrätt från andra unionsrättsakter eller nationella rättsakter, inbegripet personer som beviljats internationellt skydd eller personer som innehar nationella viseringar för längre vistelse, samt deras respektive familjemedlemmar.
4. Kategorier av personer som förtecknas i del A i bilaga XI ska undantas från inreserestriktioner.
5. Varje kategori av personer som förtecknas i del B i bilaga XI ska undantas från inreserestriktioner om den kategorin är inkluderad i den genomförandeförordning som avses i punkt 2.
6. Den genomförandeförordning som avses i punkt 2 ska, i lämpliga fall,
a) när så krävs på grund av karaktären på det större hotet mot folkhälsan, identifiera de kategorier av personer som utför nödvändiga resor enligt förteckningen i del B i bilaga XI och som ska undantas från inreserestriktionerna,
b) fastställa dels eventuella geografiska områden eller tredjeländer från vilka resor kan bli föremål för restriktioner eller undantag från restriktioner, dels fastställa ett förfarande för periodisk översyn av situationen i sådana områden eller länder och av de införda reserestriktionerna på grundval av objektiva metoder och objektiva kriterier, inbegripet särskilt den epidemiologiska situationen,
c) fastställa på vilka villkor icke nödvändiga resor får begränsas eller undantas från restriktioner, inbegripet vilka bevis som ska läggas fram till stöd för undantaget och villkoren för varaktigheten och arten av vistelse i de områden eller länder som avses i led b,
d) hänvisa till tillfälliga hälsorelaterade minimirestriktioner som de personer som avses i punkt 3 a och b får underkastas,
e) genom undantag från punkterna 4 och 5 fastställa på vilka villkor reserestriktioner får åläggas personer som utför nödvändiga resor.
7. Restriktioner för inresa till medlemsstaterna för personer som utför nödvändiga resor får införas endast undantagsvis, under en strikt begränsad tidsperiod, till dess att tillräcklig information om de större hot mot folkhälsan som avses i punkt 1, eller om nya varianter av dessa, finns tillgänglig och till dess att rådet på förslag från kommissionen identifierar och antar alternativa hälsorelaterade restriktioner som är nödvändiga för att skydda folkhälsan och som ska tillämpas på dessa personer.”
7.
Artikel 23 ska ersättas med följande:
”Artikel 23
Kontroller inom territoriet
Avsaknad av gränskontroll vid de inre gränserna ska inte påverka följande:
a) Medlemsstaternas behöriga myndigheters utövande av polisiära eller andra offentliga befogenheter på det egna territoriet, inbegripet i de inre gränsområdena, som tilldelats dem i nationell rätt, i den mån utövandet av dessa befogenheter inte har samma verkan som in- och utresekontroller. Utövandet av sådana befogenheter får, vid behov, inbegripa användning av övervakningsteknik som i allmänhet används inom territoriet för att hantera hot mot allmän säkerhet eller allmän ordning. Behöriga myndigheters utövande av sina befogenheter får särskilt inte anses motsvara in- och utresekontroller när åtgärderna uppfyller vart och ett av följande villkor:
i) De syftar inte till gränskontroll.
ii) De bygger på allmän polisinformation eller, när syftet är att begränsa spridningen av en infektionssjukdom, på folkhälsoinformation samt de behöriga myndigheternas erfarenhet när det gäller möjliga hot mot allmän säkerhet eller allmän ordning, och syftar särskilt till att
— bekämpa gränsöverskridande brottslighet,
— minska olaglig invandring, eller
— begränsa spridningen av en infektionssjukdom med epidemisk potential som identifierats som sådan av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.
iii) De utformas och utförs på ett sätt som klart skiljer sig från systematiska personkontroller vid de yttre gränserna, inbegripet när de utförs vid transportnav eller direkt ombord, när det gäller persontransporttjänster, och under förutsättning att de grundar sig på en riskbedömning.
b) Möjligheten för de behöriga myndigheterna i en medlemsstat eller för transportörer att utföra säkerhetskontroller av personer vid transportnav i enlighet med nationell rätt, under förutsättning att även personer som reser inom en medlemsstat genomgår sådana kontroller.
c) Möjligheten för en medlemsstat att genom lagstiftning föreskriva en skyldighet att inneha eller bära på sig dokument och handlingar.
d) Möjligheten för en medlemsstat att genom lagstiftning föreskriva en skyldighet för tredjelandsmedborgare att anmäla sin närvaro på dess territorium och en skyldighet för den som driver hotell- eller pensionatrörelse att säkerställa att tredjelandsmedborgare fyller i och undertecknar registreringskort, varvid undantag ska göras för makar eller medföljande underåriga samt medlemmar i gruppresor, enligt bestämmelserna i artikel 22 respektive 45 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (Schengenkonventionen).”
8. Följande artikel ska införas:
”Artikel 23a
Förfarande för att överföra personer som omhändertas i inre gränsområden
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22 fastställs i denna artikel förfarandet för överföring av en tredjelandsmedborgare som omhändertas i gränsområden såsom avses i artikel 23, under omständigheter där följande villkor är uppfyllda:
a) Tredjelandsmedborgaren omhändertas under kontroller som inbegriper de behöriga myndigheterna i båda medlemsstaterna inom ramen för bilateralt samarbete, som särskilt får omfatta gemensam polispatrullering, under förutsättning att medlemsstaterna har enats om att använda ett sådant förfarande inom den bilaterala samarbetsramen.
b) Det finns tydliga tecken på att tredjelandsmedborgaren har anlänt direkt från den andra medlemsstaten, och det konstateras att tredjelandsmedborgaren inte har rätt att vistas på territoriet i den medlemsstat till vilken vederbörande anlänt, på grundval av information som är omedelbart tillgänglig för de omhändertagande myndigheterna, inbegripet uttalanden från den berörda personen, identitets- eller resehandlingar eller andra handlingar som personen konstateras bära eller resultaten av sökningar i relevanta nationella databaser och unionsdatabaser.
Det förfarande som fastställs i punkterna 1 och 2 får inte tillämpas på sökande enligt definitionen i artikel 3.13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 (*4) eller på personer som beviljats internationellt skydd enligt definitionen i artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 (*5).
Vid överföring av en tredjelandsmedborgare som den överförande medlemsstaten presumerar är underårig ska den överförande medlemsstaten informera den mottagande medlemsstaten om denna presumtion, och båda medlemsstaterna ska säkerställa att alla åtgärder vidtas för barnets bästa och i enlighet med deras respektive nationella rätt.
2. Genom undantag från artikel 6.1 i direktiv 2008/115/EG får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat, om villkoren i punkt 1 i den här artikeln är uppfyllda, besluta att omedelbart överföra den berörda tredjelandsmedborgaren till den medlemsstat från vilken personen anlänt, i enlighet med förfarandet i bilaga XII.
3. Tredjelandsmedborgare som omhändertas i gränsområden och överförs enligt förfarandet i denna artikel ska ha rätt att överklaga. Överklagande av beslutet om överföring ska ske i enlighet med nationell rätt i den överförande medlemsstaten. Dessa tredjelandsmedborgare ska ges tillgång till ett effektivt rättsmedel i enlighet med artikel 47 i stadgan. Skriftlig information om kontaktpunkter som kan tillhandahålla information om företrädare som är behöriga att agera på tredjelandsmedborgarnas vägnar i enlighet med nationell rätt ska också lämnas till dem av den överförande medlemsstaten på ett språk som de förstår eller rimligtvis kan antas förstå. Ett sådant överklagande ska inte ha suspensiv verkan.
4. Om en överförande medlemsstat tillämpar det förfarande som avses i punkt 2 ska den mottagande medlemsstaten vara skyldig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att ta emot den berörda tredjelandsmedborgaren i enlighet med förfarandena i bilaga XII. Alla relevanta bestämmelser i direktiv 2008/115/EG ska tillämpas i den mottagande medlemsstaten.
5. Medlemsstaterna ska fastställa praktiska arrangemang inom sina bilaterala samarbetsramar, inbegripet i syfte att som regel undvika att det överföringsförfarande som avses i denna artikel används, särskilt vid de avsnitt av de inre gränserna där gränskontroll har återinförts eller förlängts.
6. Det förfarande som fastställs i denna artikel påverkar inte befintliga bilaterala avtal eller arrangemang som avses i artikel 6.3 i direktiv 2008/115/EG.
7. Från och med den 11 juli 2025 och därefter årligen ska medlemsstaterna till kommissionen lämna in de uppgifter som registrerats i enlighet med del A punkt 4 i bilaga XII.
(*4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1348 av den 14 maj 2024 om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU (EUT L, 2024/1348, 22.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1348/oj)."
(*5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1347 av den 14 maj 2024 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, om ändring av rådets direktiv 2003/109/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (EUT L, 2024/1347, 22.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1347/oj).” "
9. I artikel 24 ska första stycket ersättas med följande:
”Medlemsstaterna ska undanröja alla hinder för ett smidigt trafikflöde vid gränsövergångsställen på vägar vid de inre gränserna, särskilt alla hastighetsbegränsningar som inte grundas uteslutande på trafiksäkerhetshänsyn eller krävs för användning av sådan teknik som avses i artikel 23 a.”
10. Artikel 25 ska ersättas med följande:
”Artikel 25
Allmän ram för tillfälligt återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna
1. Om det i området utan inre gränskontroll föreligger ett allvarligt hot mot allmän ordning eller inre säkerhet i en medlemsstat, får den medlemsstaten undantagsvis återinföra gränskontroll vid hela dess inre gräns, eller vid vissa avsnitt.
Ett allvarligt hot mot allmän ordning eller inre säkerhet får särskilt anses följa av
a) terroristhandlingar eller terroristhot, inbegripet hot som kommer från grov organiserad brottslighet,
b) större hot mot folkhälsan,
c) en exceptionell situation som kännetecknas av plötsliga storskaliga otillåtna förflyttningar av tredjelandsmedborgare mellan medlemsstaterna, som sätter betydande press på väl förberedda behöriga myndigheters totala resurser och kapacitet och som sannolikt kommer att utgöra en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll, enligt informationsanalys och alla tillgängliga uppgifter, också från relevanta unionsbyråer,
d) storskaliga eller uppmärksammade internationella evenemang.
2. I samtliga fall ska gränskontroll vid de inre gränserna återinföras endast som en sista utväg. Omfattningen av och varaktigheten för det tillfälliga återinförandet av gränskontroll får inte överskrida vad som är absolut nödvändigt för att hantera det allvarliga hotet.
Gränskontroll får återinföras eller förlängas enligt artiklarna 25a och 28 endast om en medlemsstat har fastställt att en sådan åtgärd är nödvändig och proportionell, med beaktande av de kriterier som avses i artikel 26.1 och, om kontrollerna förlängs, även med beaktande av den riskbedömning som avses i artikel 26.2. Gränskontroll får också återinföras i enlighet med artikel 29, med beaktande av de kriterier som avses i artikel 30.
3. Om samma allvarliga hot kvarstår får gränskontroll vid de inre gränserna förlängas i enlighet med artikel 25a eller 29, eller, om hotet rör större hot mot folkhälsan, artikel 28.
Samma allvarliga hot ska anses kvarstå om medlemsstatens motivering till att förlänga gränskontroll har samma grunder som motiveringen av det ursprungliga återinförandet av gränskontroll.”
11. Följande artikel ska införas:
”Artikel 25a
Förfarande i fall där åtgärder krävs på grund av oförutsebara eller förutsebara händelser
1. När ett allvarligt hot mot allmän ordning eller inre säkerhet i en medlemsstat är oförutsebart och kräver omedelbara åtgärder, får medlemsstaten i undantagsfall omedelbart återinföra gränskontroll vid de inre gränserna.
2. Samtidigt som den återinför gränskontroll enligt punkt 1 i denna artikel ska medlemsstaten meddela Europaparlamentet, rådet, kommissionen och övriga medlemsstater om återinförandet av gränskontroll i enlighet med artikel 27.1.
3. När en medlemsstat återinför gränskontroll vid de inre gränserna enligt punkt 1, får gränskontrollen fortsätta att tillämpas i högst en månad. Om det allvarliga hotet mot allmän ordning eller inre säkerhet kvarstår längre än den perioden får medlemsstaten förlänga gränskontroll vid de inre gränserna med ytterligare perioder, upp till en maximal varaktighet på högst tre månader.
4. Om ett allvarligt hot mot allmän ordning eller inre säkerhet kan förutses i en medlemsstat ska medlemsstaten meddela Europaparlamentet, rådet, kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med artikel 27.1 senast fyra veckor före det planerade återinförandet av gränskontroll, eller så snart som möjligt om de omständigheter som föranledde behovet att återinföra gränskontroller vid de inre gränserna blev kända för medlemsstaten mindre än fyra veckor före det planerade återinförandet.
5. Om punkt 4 i denna artikel är tillämplig, och utan att det påverkar punkt 6, får gränskontroll vid de inre gränserna återinföras för en period på upp till sex månader. Om det allvarliga hotet mot allmän ordning eller inre säkerhet kvarstår efter denna period får medlemsstaten förlänga gränskontrollen vid de inre gränserna med förnybara perioder på upp till sex månader. Varje förlängning ska meddelas Europaparlamentet, rådet, kommissionen och övriga medlemsstater i enlighet med artikel 27 och inom de tidsfrister som anges i punkt 4 i denna artikel. Om inte annat följer av punkt 6 i den här artikeln får gränskontrollen vid de inre gränserna ha en maximal varaktighet på högst två år.
6. Om en medlemsstat anser att det föreligger en allvarlig, exceptionell situation med avseende på ett kvarstående allvarligt hot som motiverar ett fortsatt behov av gränskontroll vid de inre gränserna utöver den maximala period som avses i punkt 5 i denna artikel, ska den meddela Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt övriga medlemsstater om sin avsikt att förlänga den inre gränskontrollen med en ytterligare period på upp till sex månader. Det meddelandet ska lämnas senast fyra veckor före den planerade förlängningen och, med beaktande av kommissionens yttrande enligt artikel 27a.3, innehålla en riskbedömning i enlighet med artikel 26.2
a) till styrkande av det fortsatta hotet mot allmän ordning eller inre säkerhet,
b) till styrkande av att alternativa åtgärder för att avhjälpa hotet anses eller har konstaterats vara ineffektiva vid tidpunkten för meddelandet,
c) som redogör för de begränsande åtgärder som är tänkta att åtfölja den gränskontrollen vid de inre gränserna,
d) inbegripet, när så är lämpligt, en redogörelse för de medel, åtgärder, villkor och tidsfrister som övervägs i syfte att upphäva gränskontrollen vid de inre gränserna.
Inom tre månader efter det meddelande som avses i första stycket ska kommissionen avge ett nytt yttrande om huruvida förlängningen av inre gränskontroll är nödvändig och proportionell. Efter mottagande av meddelandet får kommissionen på eget initiativ, eller ska kommissionen på begäran av den direkt påverkade medlemsstaten, påbörja ett samrådsförfarande i enlighet med artikel 27a.1.
Om, i en allvarlig, exceptionell situation, det fortsatta behovet av gränskontroll vid de inre gränserna bekräftas till följd av det förfarande som avses i denna punkt men den ytterligare period på sex månader som avses i första stycket inte är tillräcklig för att säkerställa tillgången till effektiva alternativa åtgärder för att hantera det kvarstående hotet, får en medlemsstat besluta att förlänga gränskontroll vid de inre gränserna med en ytterligare, sista period på upp till sex månader, i linje med den riskbedömning som avses i andra stycket. Om en medlemsstat beslutar att göra detta ska den utan dröjsmål underrätta kommissionen om sin avsikt att förlänga sin gränskontroll vid de inre gränserna. Kommissionen ska utan dröjsmål anta en rekommendation om huruvida en sådan sista förlängning är förenlig med fördragen, i synnerhet med principerna om nödvändighet och proportionalitet. Rekommendationen ska också identifiera, när så är lämpligt tillsammans med andra medlemsstater, de effektiva kompensationsåtgärder som ska genomföras.”
12. Artikel 26 ska ersättas med följande:
”Artikel 26
Kriterier för tillfälligt återinförande och förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna
1. För att fastställa om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna är nödvändigt och proportionellt i enlighet med artikel 25.2 ska en medlemsstat särskilt bedöma
a) hur lämpligt det är att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna, med beaktande av arten av det allvarliga hot som identifierats och i synnerhet huruvida återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna sannolikt kommer att på ett adekvat sätt avhjälpa hotet mot allmän ordning eller inre säkerhet, och huruvida de mål som eftersträvas med ett sådant återinförande kan uppnås genom
i) tillämpning av alternativa åtgärder såsom proportionella kontroller som utförs i samband med de kontroller inom territoriet som avses i artikel 23 a,
ii) tillämpning av det förfarande som fastställs i artikel 23a,
iii) andra former av polissamarbete som föreskrivs enligt unionsrätten,
iv) gemensamma åtgärder avseende de tillfälliga restriktioner för resor till medlemsstaterna som avses i artikel 21a.2,
b) en sådan åtgärds sannolika effekt på
i) rörligheten för personer inom området utan inre gränskontroll, och
ii) gränsregionernas funktion, med beaktande av de starka sociala och ekonomiska banden mellan dem.
2. Om gränskontroll vid de inre gränserna har tillämpats i sex månader i enlighet med artikel 25a.5 ska den berörda medlemsstaten genomföra en riskbedömning som, utöver de uppgifter som anges i artikel 27.2 och 27.3, även ska omfatta en ny bedömning av kriterierna i punkt 1 i den här artikeln.
3. Om gränskontroll vid de inre gränserna har återinförts eller förlängts ska de berörda medlemsstaterna säkerställa att den åtföljs av lämpliga åtgärder som begränsar konsekvenserna av återinförandet av gränskontroll för personer och varutransporter, med särskild hänsyn till de starka sociala och ekonomiska banden mellan gränsregionerna och till personer som utför nödvändiga resor.”
13. Artikel 27 ska ersättas med följande:
”Artikel 27
Meddelande om tillfälligt återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna och riskbedömning
1. Medlemsstaternas meddelanden om återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna ska innehålla följande uppgifter:
a) Skälen för återinförandet eller förlängningen med angivande av alla relevanta uppgifter om de händelser som utgör ett allvarligt hot mot dess allmänna ordning eller inre säkerhet.
b) Omfattningen av det föreslagna återinförandet eller den föreslagna förlängningen, varvid det ska anges för vilken eller vilka delar av de inre gränserna som gränskontroll ska återinföras eller förlängas.
c) Namnen på de godkända gränsövergångsställena.
d) Datum och varaktighet för det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen.
e) Den bedömning av nödvändighet och proportionalitet som avses i artikel 26.1 och, vid förlängning, i artikel 26.2.
f) När så är lämpligt, de åtgärder som ska vidtas av andra medlemsstater.
Ett meddelande får lämnas in gemensamt av två eller flera medlemsstater.
Medlemsstaterna ska lämna in meddelandet med hjälp av den mall som kommissionen ska fastställa enligt punkt 6.
2. När gränskontroll har tillämpats i sex månader i enlighet med artikel 25a.5 ska alla efterföljande meddelanden om förlängning av sådana kontroller inbegripa en riskbedömning. Riskbedömningen ska beskriva omfattningen och den förväntade utvecklingen av det allvarliga hotet, särskilt hur länge det allvarliga hotet förväntas kvarstå och vilka avsnitt av de inre gränserna som kan påverkas, samt innehålla uppgifter om samordning med de andra medlemsstater som påverkas eller sannolikt kommer att påverkas av gränskontrollen vid de inre gränserna.
3. Om medlemsstaterna återinför eller förlänger gränskontroll på grund av en sådan situation som avses i artikel 25.1 c ska den bedömning som krävs enligt punkt 1 e i den här artikeln även innehålla en riskbedömning och uppgifter om de plötsliga och storskaliga otillåtna förflyttningarna, inbegripet eventuella uppgifter som erhållits från relevanta unionsbyråer i linje med deras respektive mandat och dataanalys från relevanta informationssystem.
4. Den berörda medlemsstaten ska på begäran tillhandahålla kommissionen eventuella ytterligare uppgifter, inbegripet angående samordningen med de medlemsstater som påverkas av den planerade förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna samt ytterligare uppgifter som behövs för att bedöma möjligheten att använda åtgärder som avses i artiklarna 23 och 23a.
5. Medlemsstaterna ska inte vara skyldiga att tillhandahålla samtliga uppgifter som avses i punkterna 1–4 i denna artikel i fall som motiveras av hänsyn till den allmänna säkerheten, med beaktande av konfidentialiteten i pågående utredningar. Medlemsstater som lämnar ett meddelande enligt punkt 1 eller 2 får, när så är nödvändigt och i enlighet med nationell rätt, besluta att alla eller vissa uppgifter i meddelandet ska vara säkerhetsskyddsklassificerade, i synnerhet riskbedömningarna. En sådan säkerhetsskyddsklassificering ska inte utesluta att andra medlemsstater som påverkas av det tillfälliga återinförandet av gränskontroller vid de inre gränserna får tillgång till uppgifter via lämpliga och säkra kanaler. En sådan säkerhetsskyddsklassificering får inte utesluta att medlemsstaterna gör uppgifterna tillgängliga för Europaparlamentet. Översändande och hantering av uppgifter och handlingar som översänds till Europaparlamentet enligt denna artikel får inte omfatta de riskbedömningar som avses i punkt 2, och ska följa regler om vidarebefordran och hantering av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.
6. Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa den mall som avses i punkt 1 tredje stycket i denna artikel och ska göra mallen tillgänglig online. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 38.2.”
14. Följande artikel ska införas:
”Artikel 27a
Samråd med medlemsstaterna och kommissionens yttrande
1. Efter mottagande av meddelanden som lämnats in enligt artikel 27.1 får kommissionen på eget initiativ, eller ska kommissionen på begäran av en medlemsstat som direkt påverkas av gränskontroll vid de inre gränserna, inrätta ett samrådsförfarande som inkluderar gemensamma möten mellan den medlemsstat som planerar att återinföra eller förlänga gränskontroll vid de inre gränserna och övriga medlemsstater, särskilt de medlemsstater som direkt påverkas av sådana åtgärder, samt relevanta unionsbyråer.
Syftet med samrådet ska vara att undersöka särskilt hotet mot allmän ordning eller inre säkerhet, nödvändigheten och proportionaliteten av det planerade återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna med beaktande av alternativa åtgärders lämplighet och, om gränskontroll redan har återinförts, konsekvenserna därav, samt sätt att säkerställa genomförandet av det ömsesidiga samarbetet mellan medlemsstaterna med avseende på återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna.
Den medlemsstat som planerar att återinföra eller förlänga gränskontroll vid de inre gränserna ska ta hänsyn till resultaten av ett sådant samråd när den beslutar huruvida den ska återinföra eller förlänga gränskontroll vid de inre gränserna och när den utför gränskontroll vid de inre gränserna.
2. Efter mottagande av meddelanden som lämnats in med avseende på återinförande eller förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna ska kommissionen, eller får en medlemsstat, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 72 i EUF-fördraget, avge ett yttrande om de, på grundval av uppgifterna i meddelandet och riskbedömningen, när så är lämpligt, eller andra uppgifter, hyser betänkligheter rörande nödvändigheten eller proportionaliteten av det planerade återinförandet eller den planerade förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna.
3. Efter mottagande av meddelanden som lämnats in med avseende på en förlängning av gränskontroll vid de inre gränserna enligt artikel 25a.4 som leder till fortsatta gränskontroll vid de inre gränserna i sammanlagt tolv månader, ska kommissionen avge ett yttrande om nödvändigheten och proportionaliteten av sådan gränskontroll.
Kommissionens yttrande ska omfatta åtminstone följande:
a) En bedömning av huruvida återinförandet eller förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna är förenliga med principerna om nödvändighet och proportionalitet.
b) En bedömning av huruvida alternativa åtgärder för att avhjälpa det allvarliga hotet har undersökts i tillräckligt hög grad.
Om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna bedöms och anses iaktta principerna om nödvändighet och proportionalitet ska yttrandet när så är lämpligt innehålla rekommendationer om ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna för att begränsa konsekvenserna av gränskontroll vid de inre gränserna och bidra till att minska det kvarstående hotet.
4. När ett yttrande enligt punkt 2 eller 3 avges ska kommissionen inrätta ett samrådsförfarande i enlighet med punkt 1 för att diskutera yttrandet med medlemsstaterna.”
15. Artikel 28 ska ersättas med följande:
”Artikel 28
Särskild mekanism när ett större hot mot folkhälsan utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll
1. Om kommissionen konstaterar att det finns ett större hot mot folkhälsan som påverkar flera medlemsstater, vilket utgör en risk för det övergripande funktionssättet för området utan inre gränskontroll, får den lägga fram ett förslag för rådet om antagande av ett genomförandebeslut som bemyndigar medlemsstaterna att återinföra gränskontroll, inbegripet eventuella lämpliga begränsande åtgärder som ska fastställas på nationell nivå och unionsnivå, när de tillgängliga åtgärder som avses i artiklarna 21a och 23 inte är tillräckliga för att hantera det större hotet mot folkhälsan. Medlemsstaterna får begära att kommissionen lägger fram ett sådant förslag för rådet.
2. Rådets genomförandebeslut som avses i punkt 1 ska omfatta en period på upp till sex månader och får förlängas, på förslag av kommissionen, med ytterligare perioder på upp till sex månader så länge det större hotet mot folkhälsan kvarstår, med beaktande av den översyn som avses i punkt 4.
3. Om medlemsstaterna återinför eller förlänger gränskontroll på grund av det större hot mot folkhälsan som avses i punkt 1 ska denna gränskontroll, från och med ikraftträdandet av det rådets genomförandebeslut som avses i punkt 1, grundas på det beslutet.
4. Kommissionen ska regelbundet se över utvecklingen av det större hot mot folkhälsan som avses i punkt 1 samt konsekvenserna av de åtgärder som vidtagits i enlighet med det rådets genomförandebeslut som avses i den punkten, i syfte att bedöma om de åtgärderna fortfarande är motiverade och, om inte, föreslå att gränskontrollen vid de inre gränserna ska upphävas så snart som möjligt.
5. Medlemsstaterna ska omedelbart meddela Europaparlamentet, rådet, kommissionen och övriga medlemsstater om återinförandet av gränskontroll i enlighet med det beslut som avses i punkt 1.
6. Medlemsstaterna får vidta andra åtgärder, enligt artikel 23, för att begränsa omfattningen av gränskontroll vid de inre gränserna. Kommissionen ska beakta dessa åtgärder i den översyn som avses i punkt 4 i den här artikeln.”
16. Artikel 33 ska ersättas med följande:
”Artikel 33
Rapport om återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna
1. Inom fyra veckor från det att gränskontroll vid de inre gränserna har upphävts, ska den medlemsstat som utfört gränskontroll vid de inre gränserna överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om återinförandet och, i tillämpliga fall, förlängningen av gränskontroll vid de inre gränserna.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska den berörda medlemsstaten, när gränskontroll förlängs enligt artikel 25a.5, lämna in en rapport efter tolv månader och därefter återigen efter tolv månader om gränskontrollen undantagsvis bibehålls.
3. Rapporten ska särskilt redogöra för den inledande och uppföljande bedömningen av nödvändigheten och proportionaliteten av gränskontroll, uppfyllandet av de kriterier som avses i artikel 26, hur kontrollerna har genomförts, det praktiska samarbetet med grannmedlemsstater, konsekvenserna för den fria rörligheten för personer i synnerhet i gränsregionerna samt huruvida återinförandet av gränskontroll vid de inre gränserna varit effektivt, inbegripet en efterhandsbedömning av om återinförandet av gränskontroll varit nödvändigt och proportionellt.
4. Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa en enhetlig mall för en sådan rapport och göra den tillgänglig online. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 38.2.
5. Kommissionen får avge ett yttrande om denna efterhandsbedömning av det tillfälliga återinförandet av gränskontroll vid en eller flera inre gränser eller vid avsnitt av dessa.
6. Kommissionen ska minst en gång om året rapportera till Europaparlamentet och rådet gemensamt om hur området utan inre gränskontroll fungerar (rapporten om Schengenläget). Kommissionen får också diskutera rapporten om Schengenläget separat med Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska innehålla en förteckning över alla beslut om återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna som fattats under det berörda året, samt om de åtgärder som vidtagits av kommissionen med avseende på återinförandet av gränskontrollen vid de inre gränserna. I rapporten ska särskild uppmärksamhet ägnas åt gränskontroll som har tillämpats i mer än tolv månader. Den ska också innehålla en bedömning av nödvändigheten och proportionaliteten av återinförande och förlängning av gränskontroll under den period som omfattas av rapporten samt information om utvecklingen inom området utan inre gränskontroll när det gäller tredjelandsmedborgares otillåtna förflyttningar, med beaktande av tillgänglig information från relevanta unionsbyråer och dataanalys från relevanta informationssystem.”
17. Artikel 36 ska ersättas med följande:
”Artikel 36
Ändringar av bilagorna
1. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 med avseende på ändringar av bilagorna III, IV och VIII.
2. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 med avseende på att komplettera denna förordning genom att i del B i bilaga XI lägga till kategorier av personer som utför nödvändiga resor.
3. Om det, i vederbörligen motiverade fall, avseende karaktären på det större hotet mot folkhälsan, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 37a tillämpas på delegerade akter som antas enligt punkt 2 i den här artikeln.”
18. Följande artikel ska införas:
”Artikel 37a
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge som ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 37.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten omedelbart efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om att invända.”
19. I artikel 39.1 ska följande led läggas till:
”h)
vilka områden som anses som gränsregioner och alla relevanta ändringar av dessa.”
20. Följande artikel ska införas:
”Artikel 42b
Anmälan om gränsregioner
Senast den 11 januari 2025 ska samtliga medlemsstater med gemensamma inre gränser i nära samarbete fastställa vilka områden av deras territorium som anses som gränsregioner, med beaktande av de starka sociala och ekonomiska banden mellan dem, och anmäla dessa till kommissionen.
Medlemsstaterna ska också informera kommissionen om alla relevanta ändringar av dessa.”
21. Texten i bilagan till den här förordningen ska läggas till som bilagorna XI och XII till förordning (EU) 2016/399.