EU-rätt · Förordning · CELEX 32024R1938
Artikel 13 i förordning (EU) 2024/1938
Samråd och samarbete med myndigheter i andra regulatoriska sektorer
EU-rätten
Artikelns text
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras nationella SoHO-myndighet har lämpliga mekanismer för att kommunicera med behöriga myndigheter för organ som utsetts enligt direktiv 2010/53/EU och behöriga myndigheter som utsetts enligt annan unionslagstiftning som avses i artikel 2.6 i denna förordning, inom den berörda medlemsstaten.
2. I samtliga fall där frågor uppstår om ett materials, en produkts eller en aktivitets rättsliga status ska de behöriga SoHO-myndigheterna, utöver den skyldighet som anges i artikel 12.2, via den nationella SoHO-myndigheten samråda med de behöriga myndigheter som avses i punkt 1 i den här artikeln, beroende på vad som är lämpligt, i syfte att fatta ett beslut om materialets, produktens eller aktivitetens rättsliga status. I sådana fall ska de behöriga SoHO-myndigheter som deltar i samrådet också konsultera SoHO-kompendiet och beakta alla relevanta beslut om rättslig status och eventuella relevanta yttranden som ingår däri.
3. Under det samråd som avses i punkt 2 får de behöriga SoHO-myndigheter som deltar i ett sådant samråd också, via sin nationella SoHO-myndighet, lämna in en begäran till samordningsstyrelsen om ett yttrande om den rättsliga statusen för materialet, produkten eller aktiviteten enligt denna förordning. De behöriga SoHO-myndigheterna ska göra detta i samtliga fall där det samråd som avses i punkt 2 inte har lett till ett beslut om den rättsliga statusen för ett sådant material, en sådan produkt eller en sådan aktivitet i den berörda medlemsstaten.
De behöriga SoHO-myndigheter som deltar i det samråd som avses i punkt 2 i denna artikel får också, via sin nationella SoHO-myndighet, ange om de anser att det finns ett behov av att samordningsstyrelsen, innan den avger sitt yttrande och i enlighet med artikel 69.1 c, samråder med de relevanta motsvarande rådgivande organ som inrättats enligt annan relevant unionslagstiftning som avses i artikel 2.6.
De behöriga SoHO-myndigheter som deltar i samrådet ska beakta det yttrande som samordningsstyrelsen avger till följd av en sådan begäran.
4. När ett sådant samråd som avses i punkt 2 och, i förekommande fall, punkt 3 i denna artikel leder till ett beslut om rättslig status ska de behöriga SoHO-myndigheterna, via sin nationella SoHO-myndighet, informera samordningsstyrelsen om det beslut som fattats i den berörda medlemsstaten, så att samordningsstyrelsen kan offentliggöra det i SoHO-kompendiet, i enlighet med artikel 69.1 e. De behöriga SoHO-myndigheterna ska inkludera en beskrivning av skälen till beslutet och, om det beslut som fattats skiljer sig från samordningsstyrelsens yttrande, lämna en motivering.
5. Kommissionen ska, på vederbörligen motiverad begäran från en medlemsstat efter det samråd som avses i punkt 2 i denna artikel, eller får på eget initiativ, genom genomförandeakter fastställa den rättsliga statusen för ett material, en produkt eller en aktivitet enligt denna förordning, om ett sådant fastställande är nödvändigt för att undvika risker för säkerheten för SoHO-donatorer, mottagare eller barn som kommit till genom medicinskt assisterad befruktning eller risker för att mottagarnas tillgång till säker och effektiv behandling äventyras. En sådan begäran från en medlemsstat ska anses vederbörligen motiverad om frågor uppstår om ett materials, en produkts eller en aktivitets rättsliga status enligt denna förordning, särskilt när sådana frågor inte kan lösas på medlemsstatsnivå, eller vid samråd som genomförs i enlighet med artikel 69.1 c mellan samordningsstyrelsen och de rådgivande organ som inrättats enligt annan relevant unionslagstiftning som avses i artikel 2.6.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 79.2.
6. När det gäller humanmaterial som avses i artikel 2.6 eller 2.8 ska de behöriga SoHO-myndigheterna samarbeta med de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen enligt annan relevant unionslagstiftning som avses i artikel 2.6, i syfte att säkerställa en enhetlig tillsyn. Under denna process får de behöriga SoHO-myndigheterna, via sin nationella SoHO-myndighet, be samordningsstyrelsen om stöd och rådgivning beträffande bland annat god samarbetspraxis som säkerställer en enhetlig tillsyn när humanmaterialets rättsliga status ändras.
7. Det samråd och samarbete som avses i punkterna 2, 3 och 6 får också inledas på grundval av en begäran om ett yttrande från en SoHO-enhet.
8. Om en behörig SoHO-myndighet fattar ett verkställighetsbeslut avseende en SoHO-enhet som utför SoHO-aktiviteter och aktiviteter som omfattas av annan unionslagstiftning och för vilken tillsyn utövas av de behöriga myndigheter som avses i punkt 1, ska den behöriga SoHO-myndigheten utan onödigt dröjsmål, via den nationella SoHO-myndigheten, informera den relevanta behöriga myndighet som utsetts enligt den andra unionslagstiftningen om sitt beslut.