Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32024R2509

Artikel 189 i förordning (EU, Euratom) 2024/2509

Stödberättigande kostnader

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 av den 23 september 2024 om finansiella regler för unionens allmänna budget (omarbetning).

EU-rätten

Artikelns text

1. Bidragen får inte överstiga ett visst tak, som ska uttryckas som ett absolut belopp (maximalt bidragsbelopp) som ska fastställas på grundval av

a) det totala beloppet av finansiering som inte är kopplad till kostnader i det fall som avses i artikel 125.1 första stycket a.

b) de beräknade stödberättigande kostnaderna i det fall som avses i artikel 125.1 första stycket b, om så är möjligt,

c) de beräknade stödberättigande kostnadernas totala belopp, tydligt definierat på förhand i form av enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsatser enligt artikel 125.1 första stycket c, d och e,

Utan att det påverkar tillämpningen av den grundläggande akten får bidrag också uttryckas som en procentandel av de beräknade stödberättigande kostnaderna om bidraget tar den form som anges i första stycket b eller som en procentandel av de enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsatser som avses i första stycket c.

Om bidraget tar den form som anges i första stycket b i denna punkt och om beloppet på grund av en åtgärds särdrag endast kan uttryckas som ett absolut belopp, ska kontrollen av de stödberättigande kostnaderna ske i enlighet med artikel 158.4 och, i tillämpliga fall, artikel 158.6.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av den maximala samfinansieringssats som anges i den grundläggande akten gäller följande:

a) Bidraget får inte överstiga de stödberättigande kostnaderna.

b) Om bidraget tar den form som anges i punkt 1 första stycket b och de beräknade stödberättigande kostnaderna omfattar kostnader för frivilligarbete som avses i artikel 184.8 får bidraget inte överstiga andra beräknade stödberättigande kostnader än kostnaderna för frivilligarbete.

3. Stödberättigande kostnader som faktiskt belastar bidragsmottagaren enligt artikel 125.1 första stycket b ska uppfylla samtliga nedanstående kriterier:

a) De ska, med undantag för kostnader i samband med slutrapporter eller intyg från revisor, vara sådana kostnader som uppstår under det att åtgärden eller arbetsprogrammet genomförs.

b) De ska vara angivna i den beräknade totala budgeten för åtgärden eller arbetsprogrammet.

c) De ska vara nödvändiga för genomförandet av den åtgärd eller det arbetsprogram som bidraget är avsett för.

d) De ska kunna identifieras och kontrolleras och i synnerhet vara upptagna i bidragsmottagarens räkenskaper i enlighet med de redovisningsstandarder som tillämpas i det land där bidragsmottagaren är etablerad och enligt dennes normala praxis för kostnadsredovisning.

e) De ska följa tillämplig skattelagstiftning och social lagstiftning.

f) De ska vara rimliga, berättigade och förenliga med principen om sund ekonomisk förvaltning, särskilt i fråga om sparsamhet och effektivitet.

4. I förslagsinfordringar ska det anges vilka kostnadskategorier som berättigar till finansiering från unionen.

Om inget annat anges i den grundläggande akten och utöver vad som sägs i punkt 3 i den här artikeln, ska följande kostnadskategorier vara stödberättigande, om den behöriga utanordnaren har förklarat dem stödberättigande enligt förslagsinfordran:

a) Kostnader som avser en garanti vid förfinansiering som ställts av bidragsmottagaren, när denna garanti krävs av den behöriga utanordnaren enligt artikel 156.1.

b) Kostnader i samband med intyg om redovisningar och rapporter om operativ kontroll, när sådana intyg eller rapporter krävs av den behöriga utanordnaren.

c) Mervärdesskatt (moms) när den inte är återvinningsbar i enlighet med nationell momslagstiftning och betalas av en annan bidragsmottagare än en icke beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 13.1 första stycket i rådets direktiv 2006/112/EG (62).

d) Kostnader för värdeminskning, förutsatt att dessa i praktiken belastar bidragsmottagaren.

e) Lönekostnader för anställda inom nationell offentlig förvaltning, förutsatt att dessa lönekostnader avser verksamhet som den berörda myndigheten inte skulle ha bedrivit om projektet i fråga inte hade genomförts.

Vid tillämpningen av andra stycket c gäller följande:

a) Mervärdesskatt ska betraktas som icke-återvinningsbar om den enligt nationell rätt kan hänföras till någon av följande verksamheter:

i) Verksamhet som är undantagen från mervärdesskatt och där det inte finns någon avdragsrätt.

ii) Verksamhet som faller utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt.

iii) Verksamheter som avses i led i eller ii, för vilka mervärdesskatten inte är avdragsgill men återbetalas genom särskilda ordningar för återbäring eller kompensationsfonder som inte avses i direktiv 2006/112/EG, även om denna ordning eller fond har inrättats genom nationell momslagstiftning.

b) Mervärdesskatt som gäller verksamhet som tas upp i artikel 13.2 i direktiv 2006/112/EG ska anses ha betalts av en annan bidragsmottagare än en icke beskattningsbar person i den mening som avses i artikel 13.1 första stycket i det direktivet, oavsett om verksamheten av den berörda medlemsstaten betraktas som utförd av ett offentligrättsligt organ i dess egenskap av offentlig myndighet.

Artikeln i rättsakten