Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32024R3011

Artikel 22 i förordning (EU) 2024/3011

Effekter i den anmodade staten

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/3011 av den 27 november 2024 om överföring av straffrättsliga förfaranden.

EU-rätten

Artikelns text

1. Det överförda straffrättsliga förfarandet ska regleras av den anmodade statens nationella rätt.

2. Under förutsättning att det inte strider mot den anmodade statens grundläggande rättsprinciper ska varje handling som utförs av den ansökande statens behöriga myndigheter i samband med det straffrättsliga förfarandet eller de inledande undersökningarna ha samma giltighet i den anmodade staten som om den på ett lagenligt sätt hade utförts av den anmodade statens behöriga myndigheter.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12.1 d ska varje handling som på ett lagenligt sätt har utförs i den ansökande staten och som avbryter eller tillfälligt upphäver preskriptionstiden ha samma verkan att avbryta eller tillfälligt upphäva preskriptionstiden i den anmodade staten, förutsatt att en sådan handling skulle ha den verkan enligt den statens nationella rätt.

3. Medlemsstaterna får i sin nationella rätt föreskriva att en behörig myndighet i den anmodade staten, i fall där behörigheten grundas på artikel 3 och de agerar som anmodad stat och den misstänkte eller tilltalade befinner sig i den staten, så snart den har mottagit ansökan om överföring av det straffrättsliga förfarandet och eventuell ytterligare information i enlighet med denna förordning, och innan beslutet att bifalla ansökan om överföring fattas, efter en bedömning får vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med sin nationella rätt för att gripa den misstänkte eller tilltalade eller för att säkerställa att den misstänkte eller tilltalade stannar kvar på dess territorium, eller vidta andra nödvändiga provisoriska åtgärder, såsom åtgärder för frysning.

4. Beslutet att frihetsberöva den misstänkte eller tilltalade i enlighet med punkt 3 ska fattas av samma myndighet som skulle vara behörig att vidta sådana åtgärder i ett liknande inhemskt mål och ska omfattas av de skyddsåtgärder som är tillämpliga på sådana åtgärder enligt nationell rätt, inbegripet domstolsprövning och tidsfristerna för frihetsberövande före rättegång.

5. Bevisning som översänds av den ansökande myndigheten får inte avvisas i ett straffrättsligt förfarande i den anmodade staten enbart på grund av att bevisningen inhämtats i en annan medlemsstat. Bevisning som inhämtats i den ansökande staten får användas i ett straffrättsligt förfarande i den anmodade staten, under förutsättning att denna bevisnings tillåtlighet står i överensstämmelse med den anmodade statens nationella rätt, inbegripet dess grundläggande rättsprinciper. Domstolens befogenhet att fritt bedöma bevisningen ska inte påverkas av denna förordning.

6. Om ett fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd utdöms i den anmodade staten, ska den staten från den totala tid av frihetsberövande som ska avtjänas dra av alla perioder av frihetsberövande i den ansökande staten som beslutats inom ramen för det straffrättsliga förfarande som överförs. Den ansökande myndigheten ska till den anmodade myndigheten för detta ändamål översända all information om hur lång tid den misstänkte eller tilltalade har varit frihetsberövad i den ansökande staten.

7. Om ett straffrättsligt förfarande i både den ansökande och den anmodade staten endast kan inledas om anmälan lämnas in, ska en anmälan som lämnats in i den ansökande staten även ha giltighet i den anmodade staten.

8. Påföljden för brottet ska vara den som föreskrivs i den anmodade statens nationella rätt, om inte annat föreskrivs däri. Om brottet begåtts på den ansökande statens territorium, får den anmodade myndigheten i enlighet med tillämplig nationell rätt beakta maximistraffet enligt den ansökande statens nationella rätt, om detta är till den tilltalades fördel. Om behörigheten uteslutande grundas på artikel 3, ska den påföljd som utdöms i den anmodade staten inte vara strängare än maximistraffet enligt den ansökande statens nationella rätt.

Artikeln i rättsakten