Sök i Ratio Lex

EU-rätt · Förordning · CELEX 32025R0040

Artikel 29 i förordning (EU) 2025/40

Mål för återanvändning

Ur Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2025/40 av den 19 december 2024 om förpackningar och förpackningsavfall, om ändring av förordning (EU) 2019/1020 och direktiv (EU) 2019/904 och om upphävande av direktiv 94/62/EG (Text av betydelse för EES).

EU-rätten

Artikelns text

1. Från och med den 1 januari 2030 ska de ekonomiska aktörer som använder transportförpackningar eller konsumentförpackningar som används för transport av produkter, inbegripet för produkter som distribueras via e-handel, inom unionens territorium, i form av lastpallar, vikbara plastlådor, lådor, brickor, plastbackar, IBC-behållare, hinkar, tunnor och behållare av alla storlekar eller material, inklusive flexibla format, eller emballage eller remmar för att stabilisera och skydda produkter som placeras i lastpallar för transport säkerställa att minst 40 % av sådana förpackningar är återanvändbara inom ett system för återanvändning.

Från och med den 1 januari 2040 ska dessa ekonomiska aktörer sträva efter att använda minst 70 % av de förpackningar som avses i första stycket i ett återanvändbart format, inom ett system för återanvändning.

2. Från och med den 1 januari 2030 ska, genom undantag från punkt 1 i den här artikeln, de ekonomiska aktörer som använder transportförpackningar eller konsumentförpackningar som används för transport av produkter, i de former som förtecknas i punkt 1 i den här artikeln, inom unionens territorium, mellan olika platser där aktören bedriver sin verksamhet eller mellan någon av de platser där aktören bedriver sin verksamhet och platser tillhörande något annat anknutet företag eller partnerföretag, enligt definitionen i artikel 3 i bilagan till rekommendation 2003/361/EG, i dess lydelse den 11 februari 2025, säkerställa att dessa förpackningar är återanvändbara inom ett system för återanvändning.

3. Från och med den 1 januari 2030 ska, med avvikelse från punkt 1, de ekonomiska aktörer som använder transportförpackningar eller konsumentförpackningar som används för transport av produkter, inbegripet för produkter som distribueras via e-handel, i de former som förtecknas i punkt 1, för att leverera produkter till en annan ekonomisk aktör inom samma medlemsstat säkerställa att dessa förpackningar är återanvändbara inom ett system för återanvändning.

4. De skyldigheter som anges i punkterna 1, 2 och 3 gäller inte transportförpackningar eller konsumentförpackningar

a) som används för transport av farligt gods i enlighet med direktiv 2008/68/EG,

b) som används för transport av storskaliga maskiner, utrustning och varor för vilka förpackningarna har specialdesignats för att uppfylla den beställande ekonomiska aktörens individuella krav,

c) i ett flexibelt format, som används för transport och som är i direkt kontakt med livsmedel och foder enligt definitionen i artiklarna 2 och 3.4 i förordning (EG) nr 178/2002 eller med livsmedelsingredienser enligt definitionen artikel 2.2 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (69),

d) i form av pappkartonger.

5. Från och med den 1 januari 2030 ska ekonomiska aktörer som använder gruppförpackningar i form av lådor, med undantag för pappkartong, utanför konsumentförpackningar för att gruppera ett visst antal produkter för att skapa en enhet för lagerhållning eller distribution säkerställa att minst 10 % av dessa förpackningar är återanvändbara inom ett system för återanvändning.

Från och med den 1 januari 2040 ska de ekonomiska aktörerna sträva efter att använda minst 25 % av de förpackningar som avses i första stycket i ett återanvändbart format inom ett system för återanvändning.

6. Från och med den 1 januari 2030 ska slutliga distributörer som till konsumenter tillhandahåller alkoholhaltiga och alkoholfria drycker i konsumentförpackningar på en medlemsstats territorium säkerställa att minst 10 % av dessa produkter tillhandahålls i återanvändbara förpackningar inom ett system för återanvändning.

Från och med den 1 januari 2040 ska de ekonomiska aktörerna sträva efter att tillhandahålla minst 40 % av de produkter som avses i första stycket i återanvändbara förpackningar inom ett system för återanvändning.

Slutliga distributörer ska säkerställa att förpackade produkter som tillverkats under deras varumärke på en rimlig och proportionerlig nivå bidrar till uppnåendet av de mål som fastställs i denna punkt.

7. De mål som fastställs i punkt 6 ska inte gälla

a) drycker som ska är mycket lättfördärvliga i den mening som avses i artikel 24 i förordning (EU) nr 1169/2011 och mjölk och mjölkprodukter som förtecknas i del XVI i bilaga I till förordning (EU) nr 1308/2013 och motsvarande mejeriprodukter enligt numren 2202 9911 och 2202 9915 i Kombinerade nomenklaturen (KN) i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (70),

b) de kategorier av vinprodukter som förtecknas i del II punkterna 1, 3–9, 11, 12, 15, 16 och 17 i bilaga VII till förordning (EU) nr 1308/2013,

c) aromatiserade vinprodukter enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 (71),

d) produkter som liknar vinprodukter och aromatiserade vinprodukter och som framställs av andra frukter än druvor och av grönsaker och andra jästa drycker som omfattas av KN-nummer 2206 00,

e) alkoholbaserade spritdrycker enligt KN-nummer 2208.

8. Senast den 12 februari 2027 ska kommissionen, i samråd med medlemsstaterna, publicera riktlinjer om de typer av produkter som omfattas av punkterna 6 och 7.

9. De slutliga distributörer som avses i punkt 6 ska kostnadsfritt ta tillbaka alla återanvändbara förpackningar av samma typ, form och storlek som den förpackning som de har tillhandahållit på marknaden, inom det särskilda systemet för återanvändning på försäljningsstället, för att säkerställa att dessa förpackningar återvinns och returneras genom hela distributionskedjan. De slutliga distributörerna ska säkerställa att slutanvändare kan returnera förpackningen på den plats där den faktiska överlämningen av sådana förpackningar äger rum eller i dess omedelbara närhet. Den slutliga distributören ska till fullo lösa in tillhörande pant eller meddela att förpackningen har returnerats i enlighet med förvaltningsriktlinjerna för det särskilda systemet för återanvändning, så att eventuell tillhörande pant kan lösas in, allt efter omständigheterna.

10. Om en slutlig distributör under ett visst kalenderår har en försäljningsyta på högst 100 m2 ska den slutliga distributören undantas från skyldigheten att uppfylla de mål som fastställs i punkt 6 under det kalenderåret. På grundval av särskilda villkor inom slutlig distribution och vissa tillverkningssektorer, även på nationell nivå, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att ändra tröskelvärdet för försäljningsytan.

11. Medlemsstaterna får undanta slutliga distributörer från skyldigheten att uppfylla de mål som fastställs i punkt 6 om deras försäljningsyta är belägen på en ö som har en befolkning på mindre än 2 000 invånare.

Medlemsstaterna får också undanta slutliga distributörer från skyldigheten att uppfylla de mål som fastställs i punkt 6 om deras försäljningsyta är belägen i en kommun med en befolkningstäthet på mindre än 54 personer/km2.De mål som fastställs i punkt 6 ska dock gälla för slutliga distributörer med en försäljningsyta i befolkningscentrum med mer än 5 000 invånare.

Om en slutlig distributör som har undantagits enligt första stycket säljer sådana produkter som avses i punkt 6 i återanvändbara förpackningar ska den ombesörja tillbakatagande av sådana förpackningar i enlighet med punkt 9. Om den slutliga distributör som har undantagits enligt första eller andra stycket har mer än en försäljningsyta och endast en eller några av dessa ytor är belägna på en sådan ö eller i en sådan kommun, ska de relevanta drycker som tillhandahålls på en medlemsstats territorium i sådana försäljningsområden inte beräknas i syfte att uppnå de mål som fastställs i punkt 6.

12. Medlemsstaterna får tillåta att slutliga distributörer går samman i pooler för att fullgöra sina skyldigheter enligt punkt 6, förutsatt att varje pool

a) inte överstiger 40 % av den berörda dryckeskategorins marknadsandel,

b) består av högst fem slutliga distributörer, och

c) endast omfattar dryckeskategorier som tillhandahålls på en medlemsstats territorium av alla poolmedlemmar.

Villkoret i led b gäller inte om de slutliga distributörerna är verksamma under samma varumärke.

Om en medlemsstat tillåter att slutliga distributörer går samman i pooler enligt första stycket ska varje pool förse medlemsstatens behöriga myndighet med åtminstone följande information:

a) De slutliga distributörer som ingår i poolen.

b) Den slutliga distributör som utsetts till ansvarig för poolen och kontaktpunkt.

Medlemsstaterna får kräva tillhandahållande av ytterligare information som är nödvändig för verkställandet av skyldigheterna i punkt 6 i anslutning till den här punkten.

De slutliga distributörerna ska säkerställa att deras bildande av pool är förenliga med artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Utan att det påverkar den allmänna tillämpligheten av unionens konkurrensregler på sådana pooler ska alla medlemmar i en pool i synnerhet säkerställa att varken datadelning eller informationsutbyte, inbegripet med avseende på uppgifter om kommande försäljning, sker inom ramen för deras poolningsarrangemang, utom när det gäller den information som anges i artikel 30.2 i den här förordningen.

Senast den 1 januari 2028 ska kommissionen anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att komplettera denna förordning genom att fastställa och specificera de detaljerade villkor och rapporteringskrav som ska tillämpas på de poolningsarrangemang som avses i den här punkten, med beaktande av den typ och mängd av förpackningar som varje slutlig distributör släpper ut på marknaden varje kalenderår och var de slutliga distributörerna finns.

13. Ekonomiska aktörer ska undantas från skyldigheten att uppfylla de mål som fastställs i denna artikel under ett kalenderår om de under de kalenderåret har

a) tillhandahållit högst 1 000 kg förpackningar på en medlemsstats territorium, och

b) omfattas av definitionen av mikroföretag i kommissionens rekommendation 2003/361/EG, i dess lydelse den 11 februari 2025.

På grundval av de särskilda villkoren för slutdistribution och vissa tillverkningssektorer, inbegripet på nationell nivå, ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 64 för att ändra tröskelvärdet i led a i denna punkt.

14. Medlemsstaterna får under en period på fem år undanta ekonomiska aktörer från skyldigheterna enligt denna artikel på följande villkor:

a) Den medlemsstat som beviljar undantag uppnår en nivå som ligger 5 procentenheter över de mål för materialåtervinning av förpackningsavfall per material som ska uppnås senast 2025 och förväntas uppnå 5 procentenheter över målet för 2030 enligt den rapport som kommissionen offentliggjort tre år före detta datum.

b) Den medlemsstat som beviljar undantag är på god väg att uppfylla de relevanta mål för förebyggande av avfall som anges i artikel 43 och kan visa att den har minskat det förpackningsavfall som genereras per capita med minst 3 % senast 2028 jämfört med den mängd förpackningsfall som genererades per capita 2018.

c) De ekonomiska aktörerna har antagit en företagsplan för förebyggande och materialåtervinning av avfall som bidrar till uppnåendet av de mål för förebyggande och materialåtervinning av avfall som fastställs i artiklarna 43 respektive 52.

Perioden på fem år får förlängas av medlemsstaten förutsatt att samtliga villkor är uppfyllda.

15. Med förbehåll för de villkor som anges i artikel 51 får medlemsstaterna för ekonomiska aktörer fastställa mål som går utöver de minimimål som fastställs i punkterna 1,2, 3, 5 och 6 i den här artikeln i den mån som sådana högre mål är nödvändiga för att medlemsstaten ska kunna uppnå ett eller flera av målen i artikel 43.

16. Med förbehåll för de villkor som anges i artikel 51 får medlemsstaterna fastställa mål för ekonomiska aktörer när det gäller drycker som tillhandahålls i konsumentförpackningar som inte omfattas av punkt 6 i den här artikeln, om dessa ytterligare mål är nödvändiga för att medlemsstaten ska kunna uppnå ett eller flera av målen i artikel 43.

17. De mål som fastställs i eller i enlighet med denna artikel ska beräknas för ett kalenderår.

18. För att beakta senaste vetenskapliga och ekonomiska data och utveckling ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 64 för att komplettera denna förordning genom att fastställa

a) undantag för ekonomiska aktörer utöver dem som anges i denna artikel, på grund av särskilda ekonomiska begränsningar i en viss sektor i samband med uppfyllandet av de mål som fastställs i punkterna 1, 2, 3, 5 och 6 i denna artikel,

b) undantag för särskilda förpackningsformat som omfattas av målen i punkterna 1, 2, 3, 5 och 6 i denna artikel om problem avseende hygien och livsmedelssäkerhet hindrar uppnåendet av dessa mål,

c) undantag för särskilda förpackningsformat som omfattas av målen i punkterna 1, 2, 3, 5 och 6 i denna artikel om miljöfrågor hindrar uppnåendet av dessa mål.

19. Senast den 1 januari 2034 ska kommissionen, med beaktande av den senaste tekniska utvecklingen och de ekonomiska aktörernas och medlemsstaternas praktiska erfarenheter, lägga fram en rapport med en översyn av genomförandet av de mål för 2030 som fastställs i denna artikel. I den rapporten ska kommissionen utvärdera följande, inbegripet utifrån en livscykelanalys av engångsförpackningar och förpackningar för återanvändning:

a) I vilken utsträckning målen för 2030 har lett till lösningar som främjar hållbara förpackningar och som är effektiva och lätta att genomföra.

b) Genomförbarheten när det gäller att uppnå de mål som fastställts för 2040 på grundval av erfarenheterna från uppnåendet av målen för 2030 och de föränderliga omständigheterna.

c) Om det är relevant att behålla de undantag som anges i denna artikel.

d) Nödvändigheten eller lämpligheten av att fastställa nya mål för återanvändning och påfyllning av andra förpackningskategorier.

Kommissionens rapport ska omfatta en konsekvensbedömning avseende sysselsättningen. Rapporten ska när så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av denna artikel, särskilt målen för 2040. Senast i december 2032 ska medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om konsekvensbedömningen avseende sysselsättningen i samband med genomförandet av återanvändningsmålen inom deras nationella territorier. Innan medlemsstaterna lämnar in uppgifterna till kommissionen ska de informera och samråda med nationella arbetsmarknadsparter som företräder arbetstagare och arbetsgivare i de sektorer som omfattas av målen för återanvändning av förpackningar.

Artikeln i rättsakten