EU-rätt · Förordning · CELEX 32025R0040
Artikel 53 i förordning (EU) 2025/40
Regler för beräkning av uppnåendet av materialåtervinningsmålen
EU-rätten
Artikelns text
1. Beräkningen för att fastställa om målen i artikel 52.1 har uppnåtts ska göras i enlighet med reglerna i denna artikel.
2. Medlemsstaterna ska beräkna vikten av det förpackningsavfall som genererats under ett visst kalenderår. Beräkningen av förpackningsavfall som genererats i en medlemsstat ska vara uttömmande.
Metoden för att beräkna det genererade förpackningsavfallet ska baseras på någon av följande metoder:
a) De förpackningar som tillhandahålls på en medlemsstats territorium, eller som packas upp av en producent som inte är en slutanvändare, under det specifika året.
b) Mängden förpackningsavfall som genererats under samma år i den medlemsstaten.
Beräkningar som utförs i enlighet med detta stycke ska justeras för att säkerställa resultatens jämförbarhet, tillförlitlighet och fullständighet i enlighet med de krav och kontroller som ska fastställas i den genomförandeakt som antas enligt artikel 56.7 a.
3. Medlemsstaterna ska beräkna vikten av det förpackningsavfall som materialåtervunnits under ett visst kalenderår. Vikten av materialåtervunnet förpackningsavfall ska bestämmas som vikten av förpackningar som har blivit avfall och som, efter att ha genomgått all nödvändig kontroll, sortering och andra förberedande förfaranden för att avlägsna avfallsmaterial som inte ska ingå i den därpå följande bearbetningen och för att säkerställa återvinning genom högkvalitativ materialcirkulation, går in i det materialåtervinningsförfarande varigenom avfallsmaterial faktiskt bearbetas till produkter, material eller ämnen.
4. Kompositförpackningar och andra förpackningar som består av mer än ett material ska beräknas och rapporteras per material i förpackningen. Medlemsstaterna får avvika från detta krav om ett visst material utgör en obetydlig del av förpackningsenheten och under inga omständigheter mer än 5 % av förpackningsenhetens totala massa.
5. Vid tillämpning av punkt 3 ska vikten av materialåtervunnet förpackningsavfall bestämmas när avfallet går in i materialåtervinningsförfarandet.
Genom undantag från första stycket i denna punkt får vikten av materialåtervunnet förpackningsavfall bestämmas för utgående avfall efter ett sorteringsförfarande under förutsättning att
a) sådant utgående avfall därefter materialåtervinns,
b) vikten av de material eller ämnen som avlägsnas vid ytterligare förfaranden före materialåtervinningsförfarandet och som därefter inte materialåtervinns inte medräknas i den avfallsvikt som rapporteras som materialåtervunnen.
6. Medlemsstaterna ska inrätta ett ändamålsenligt system för kvalitetskontroll och spårbarhet av förpackningsavfall för att säkerställa att villkoren i punkterna 2–5 i den här artikeln är uppfyllda. Detta system får bestå av elektroniska register inrättade enligt artikel 35.4 i direktiv 2008/98/EG eller tekniska specifikationer för kvalitetskraven för sorterat avfall. De får också bestå av genomsnittliga förlusttal för sorterat avfall fördelat på olika typer av avfall och rutiner för avfallshantering, förutsatt att det inte går att få fram tillförlitliga uppgifter på något annat sätt. Genomsnittliga förlusttal ska beräknas utifrån de beräkningsregler som fastställs i den delegerade akt som antagits enligt artikel 11a.10 i direktiv 2008/98/EG.
7. Mängden biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall som går in i en aerob eller anaerob behandling får räknas som materialåtervunnen om behandlingen genererar kompost, rötrester eller annat resultat med liknande mängd materialåtervunnet innehåll i förhållande till ingångsmaterialet, vilket är avsett att användas som en materialåtervunnen produkt, ett materialåtervunnet material eller ett materialåtervunnet ämne. Om utgångsmaterialet ska användas på mark får medlemsstaterna räkna det som materialåtervunnet under förutsättning att denna användning är till nytta för jordbruket eller förbättrar miljön.
8. Den mängd förpackningsavfallsmaterial som har upphört att vara avfall till följd av ett förberedande förfarande innan det upparbetas får räknas som materialåtervunnet om dessa material är avsedda att senare upparbetas till produkter, material eller ämnen avsedda att användas för det ursprungliga ändamålet eller för andra ändamål. Material som upphört att vara avfall och som är avsedda att användas som bränsle eller annan energikälla, eller för förbränning, återfyllnad eller deponering, får dock inte räknas som materialåtervunnet.
9. Medlemsstaterna får räkna in materialåtervinningen av metaller som sorterats ut efter förbränning av avfall, i förhållande till andelen förpackningsavfall som förbränts, under förutsättning att de materialåtervunna metallerna uppfyller de kvalitetskriterier som fastställts i beslut (EU) 2019/1004.
10. Om förpackningsavfall skickas till en annan medlemsstat för materialåtervinning i den andra medlemsstaten får endast den medlemsstat där förpackningsavfallet samlades in räkna det som materialåtervunnet.
11. Förpackningsavfall som exporteras från unionen ska räknas som materialåtervunnet av den medlemsstat där det samlades in endast om kraven i punkt 3 är uppfyllda och om exportören, i enlighet med förordning (EG) nr 1013/2006 eller förordning (EU) 2024/1157, beroende på vad som är tillämpligt, tillhandahåller dokumentation som styrker att avfallstransporten uppfyller kraven i den förordningen och att behandlingen av förpackningsavfall i ett tredjeland skedde under förhållanden som motsvarar kraven i relevant unionsrätt på miljöområdet.