EU-rätt · Förordning · CELEX 32025R1265
Artikel 6 i förordning (EU) 2025/1265
Förenklad metod för att identifiera den huvudsakliga riskdrivaren för en derivatposition och för att avgöra om derivattransaktionen utgör en lång eller kort position i sin huvudsakliga riskdrivare
EU-rätten
Artikelns text
1. Genom undantag från artiklarna 4 och 5 får instituten identifiera en derivatpositions huvudsakliga riskdrivare i enlighet med punkterna 2–17 i denna artikel och avgöra om denna position utgör en lång eller en kort position i sin huvudsakliga riskdrivare genom att tillämpa de metoder som anges i de punkterna.
2. För terminskontrakt eller forwardkontrakt på aktier eller på aktieindex ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som aktieavistakursen respektive indexavistakursen.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om terminskontrakten eller forwardkontrakten köps, och kort om de säljs.
3. För ränteterminskontrakt (FRA-kontrakt) där en motpart erhåller rörlig ränta och betalar fast ränta ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som den riskfria räntesats som motsvarar
a) den valuta som anges i FRA-kontraktet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325l.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara FRA-kontraktets löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om institutet betalar fast ränta, och kort om institutet erhåller fast ränta.
4. För terminskontrakt eller forwardkontrakt på obligationer som består av skuldinstrument med fast eller rörlig räntesats utan optionalitet ska instituten avgöra om obligationen köps eller säljs enligt termins- eller forwardkontraktet och, på grundval av detta, identifiera den huvudsakliga riskdrivaren och avgöra om positionen utgör en lång eller kort position i sin huvudsakliga riskdrivare genom att tillämpa de metoder som anges i artikel 3.2 respektive 3.3 på det underliggande skuldinstrumentet med fast eller rörlig räntesats.
5. För terminskontrakt eller forwardkontrakt på växling mellan en utländsk valuta och institutets rapporteringsvaluta ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som avistakursen mellan den utländska valutan och institutets rapporteringsvaluta.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om den utländska valutan köps, och kort om den utländska valutan säljs.
6. För terminskontrakt eller forwardkontrakt på råvaror ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som råvaruavistapriset, vilket ska motsvara
a) den råvarutyp som anges i termins- eller forwardkontraktet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325p.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara termins- eller forwardkontraktets löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om råvarorna köps, och kort om de säljs.
7. För köp- eller säljoptioner av typen plain vanilla med en enda underliggande aktie eller ett enda underliggande aktieindex ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som aktieavistakursen respektive indexavistakursen.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om köpoptionen köps, och kort om köpoptionen säljs. Positionen ska vara lång om säljoptionen säljs, och kort om säljoptionen köps.
8. För köp- eller säljoptioner av typen plain vanilla med en enda underliggande obligation som utgör skuldinstrument med fast räntesats ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren genom att tillämpa den metod som anges i artikel 3.2 på den underliggande obligationen.
Om den huvudsakliga riskdrivare som fastställts i enlighet med artikel 3.2 a, b och c är den riskfria räntesatsen eller emittentens kreditspread ska positionen vara kort i sin huvudsakliga riskdrivare om köpoptionen köps, och lång om köpoptionen säljs, och positionen ska vara kort om säljoptionen säljs, och lång om säljoptionen köps.
Om den huvudsakliga riskdrivare som fastställts i enlighet med artikel 3.2 a, b och c är inflationstakten ska positionen vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om köpoptionen köps, och kort om köpoptionen säljs, och positionen ska vara lång om säljoptionen säljs, och kort om säljoptionen köps.
9. För swapoptioner av typen plain vanilla ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren genom att tillämpa den metod som anges i punkt 15 på den underliggande ränteswappen.
Om swapoptionen ger rätt att ingå ett ränteswapavtal där optionsinnehavaren erhåller rörlig ränta och betalar fast ränta ska positionen vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om institutet har köpt swapoptionen, och kort om institutet har sålt swapoptionen.
Om swapoptionen ger rätt att ingå ett ränteswapavtal där optionsinnehavaren betalar rörlig ränta och erhåller fast ränta ska positionen vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om institutet har sålt swapoptionen, och kort om institutet har köpt swapoptionen.
10. För räntetak och räntegolv ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som den riskfria räntesatsen, vilken ska motsvara
a) den valuta som anges i räntetaket eller räntegolvet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325l.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara räntetakets eller räntegolvets löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om räntetaket köps, och kort om räntetaket säljs. Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om räntegolvet säljs, och kort om räntegolvet köps.
11. För köp- eller säljoptioner av typen plain vanilla med en enda underliggande råvara ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som råvaruavistapriset, vilket ska motsvara
a) den råvarutyp som anges i optionsavtalet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325p.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara optionens löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om köpoptionen köps, och kort om köpoptionen säljs. Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om säljoptionen säljs, och kort om säljoptionen köps.
12. För valutaoptioner av typen plain vanilla ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som avistakursen mellan den utländska valutan och institutets rapporteringsvaluta.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om den utländska valutan köps, och kort om den utländska valutan säljs.
13. För kreditswappar som refererar till ett enda namn ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som emittentens kreditspread, vilken ska motsvara
a) den emittent som anges i swapavtalet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325m.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara swappens löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om skyddet köps, och kort om skyddet säljs.
14. För indexerade kreditswappar ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som kreditspreaden, vilken ska motsvara
a) det kreditindex som anges i swapavtalet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325m.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara swappens löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om skyddet köps, och kort om skyddet säljs.
15. För ränteswappar där en motpart erhåller rörlig ränta och betalar fast ränta ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som den riskfria räntesatsen, vilken ska motsvara
a) den valuta som anges i swapavtalet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325l.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara swappens löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om institutet betalar fast ränta, och kort om institutet erhåller fast ränta.
16. För aktieswappar där en motpart erhåller avkastningen på en aktie eller ett aktieindex och betalar fast eller rörlig ränta ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som aktieavistakursen respektive indexavistakursen.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om institutet erhåller avkastningen på aktien eller aktieindexet, och kort om institutet betalar avkastningen på en aktie eller ett aktieindex.
17. För råvaruswappar där en motpart erhåller kassaflöden baserade på priset på en underliggande råvara och betalar en fast eller rörlig ränta ska instituten identifiera den huvudsakliga riskdrivaren som råvaruavistapriset, vilket ska motsvara
a) den råvarutyp som anges i swapavtalet,
b) en av de löptider som anges i artikel 325p.2 i förordning (EU) nr 575/2013 och som valts ut för att så nära som möjligt motsvara swappens löptid.
Positionen ska vara lång i sin huvudsakliga riskdrivare om institutet erhåller kassaflödena baserat på priset på en underliggande råvara, och kort om institutet betalar kassaflödena baserat på priset på en underliggande råvara.